Amazing Selma´s

Vi har fått hem Sofia !
Hon gjorde ett försök att plugga i Piteå men klarade inte av att vara så långt hemifrån (läs: från Selma, Alice och Maya).
Det hade säkert gått bra om vi inte haft hundarna men eftersom våra hundar är det bästa som finns går det, liksom, inte att vara borta från dom .

Vi får se vad hon bestämmer sig för att göra istället men, ska sanningen fram, var nog inte Peter och jag heller mogna för att hon skulle flytta så långt från oss.

Om ni frågar Selma kommer hon säga att hon visste om redan från början att Sofia skulle komma hem igen. När vi flyttade vårt databord, gästsängen mm in i Sofias rum låg Selma och tittade på oss. Hade vi kunnat läsa hennes tankar hade vi inte gjort det utan väntat en stund. Nu är det snart dags att sätta på släpet på bilen och åka till Piteå för att tömma lägenheten.

Idag var Sofia och Maya på kurs (grundkurs) för första gången. Maya var sååå duktig sååå. Hon är så lyhörd, glad, intelligent och lättlärd. Dessutom har hon en ”grym” kontakt med Sofia (det bådar gott inför framtiden!!!!).

Nu är det dags att gå och lägga sig, god natt!

// Helena

”Det är ingen ordning på allting man hittar inte vart enda dugg” har Pippi Långstrump sagt. Med det menar jag att jag har varit usel på att blogga och nu har jag t om fått kommentarer från vänner som undrar (jag lovar att inte nämna ditt namn Maria Forsling ).

Tyvärr, har vi fått virus i vår dator vilket innebär att jag lånar Fredriks dator och eftersom han sitter där allt som oftast är det korta stunder jag får låna den….

Kan börja med att berätta att vi har haft en uuuuunderbar helg.
Peter, jag och hundarna har varit på vattenläger i Norberg. Inte nog med det, vi skulle endast varit deltagare men i sista sekunden (närmare bestämt i torsdags vid 15:30) blev jag ombedd att hoppa in för att en av ledarna inte kunde delta.
Herregud, tänkte jag….kommer jag att klara det? Jag har aldrig i hela mitt liv hållit i ett läger. Dessutom hade jag tänkt att det där med att läsa på ordentligt om vattenprov det behöver inte jag göra….det får jag lära mig på lägret (korkat va, för nu fick jag intensiv- läsa reglerna i bilen dit. Jag läste högt så att jag och Peter skulle vara insatta).

Lägret hölls på Flikens kursgård (www.fliken.se) och det var ett härligt ställe för oss hundfolk. Det var ca 35 st 2-bentingar och 22 st 4-bentingar! Ni som aldrig varit på ett portisläger – ni har missat något. Det är härligt med alla glada och positiva människor. Dessutom är det superkul att se hundarna leka och busa med varandra.
Med hjälp av Kjell och Marie Lindström (kennel Angidi’s), som också var vikarier (mao var det inga ordinarie lägerledare med!!!!) höll vi i vattenträningen. Det blev säkert lite oorganiserat eftersom vi inte hunnit prata ihop oss men det verkade som om lägret var uppskattat i alla fall.

// Helena

Kjell Lindström håller ett föremål under ytan som Rico strax hämtar upp!

Gemensam grillkväll på lördagen!

Ja, det är bara att erkänna….
Jag putsade INTE fönstren i våras!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fredrik (sonen på 17 år som har noll-koll på det mesta) sa här om dagen:
Men mamma, har du putsat fönstren???? Nu ser man ju UT!!!!!!!
Eehh, sa jag, eehh det har jag gjort ….äntligen.

Jag kunde väl aldrig tro att det skulle vara så svårt att få till fönsterputsning bara för att man hade ett gäng uuunderbara valpar i huset. Först skyllde jag på att eftersom det var mars (när valparna föddes) skulle dom frysa om jag öppnade fönstren. Sen blev det varmare men då hade ju raringarna började röra på sig så då hade jag inte riktigt tid.
När det blev ännu varmare…ja då var det ju dags att låta valparna vara ute så mycket som möjligt. Då hade jag inte heller tid. Sen blev det sommar…och vem vill hålla på med städning då????

Nä, det är bara att inse att valpar är MYCKET ROLIGARE än att putsa fönster…… Så ni som har tänkt besöka oss nästa vår kanske möts av oputsade rutor….men vad gör väl det när det finns viktigare varelser att njuta av.

En rolig sak, som faktiskt fick mig att ta tag i de skitiga rutorna var detta:
En morgon när Peter och jag satt och åt frukost vid köksbordet säger Peter:
Helena, ser du vad som är på fönstret…..
Jag tittade ut och vad fick jag se????? Jo, en snigel (med skal) som kom glidande mitt på rutan och den tog sig från vänster till höger….. ha, ha, ha så skitigt var det att snigeln nog trodde att det var en fortsättning på tegelväggen !

Nu är rutorna putsade (och du kan se resultatet nedan) och medan jag satt som en apa i fönstret för att nå utsidan hojtade grannen att han gärna rensa i sina fönster så jag kunde fortsätta hos dom men då sa jag att jag hade nog med mina egna !

// Helena

Det går knappt se att det är en ruta (om det inte vore för kamerablixten)….eller hur?

Jo, det har hänt en hel del sedan senaste inlägget….. Sorry, Alice, det var inte slut på resandet, men nästa resa blev i alla fall med båt…. till Gotland (igen). Däremot blev det en hel del bilande även där. Eftersom stället vi bor på ligger ganska precis på mitten (om man tänker väst-/ostlig riktning) åker vi bil för att komma till vattnet.

* Vi (Peter, Sofia och jag) hade en avkopplande semester på 1 vecka. Vi tog skogspromenader, vandrade utefter stränderna, spelade kubb (YES, äntligen har jag lärt mig kasta pinnarna utan att de hamnar bakom mig/högt upp i luften/långt ut åt vänster/snurrar som helikoptrar mm mm), hade sällskap av mina brorsbarn Ebba 9 år och Olle 7 år + mina föräldrar Majvor och Claes (deras ålder tänker jag inte avslöja ).

(Sofia och Olle har fått syn på fiskar i kalkbrottet där vi badar medan Ebba håller koll på Selma, Alice och Maya).

(Sofia med kusinerna Olle och Ebba. Selma är också med på ett hörn)

* Dessutom hälsade vi på Eva och Mats (kennel Always-To-Sea) med Tossie och Ella (som är 2 veckor yngre än Maya) i deras fritidshus på södra delen av Gotland. Det var härligt att se alla 5 vovvarna tillsammans. Tråkigt nog regnade det större delen av den dagen så vi vistades inomhus ganska mycket. Jaha, du undrar om det inte blev väääldigt stökigt då? Näää, inte ett dugg….vovvarna låg så snällt och sov under bordet där vi åt en jättegod lunch.
Tack för en trevlig dag, Eva och Mats! Nästa år är ni välkomna till oss….vi får väl se om flocken blivit ännu större .

(Tänk om man lyckats fånga alla vovvarna på samma bild…det var stört omöjligt. Här har Maya och Ella dragkamp).

* Ja, sen så träffade vi ”familjen Nemo”…. alltså Camilla, Erik, Victor och Alice med deras portiskille Nemo. Nemo är en enormt levnadsglad kille på snart 2 år. Det är fart och fläkt när han är med så Maya tog skydd vid våra ben eller under bordet när det började gå alltför vilt till.
Tack för kaffet och de hembakade kanelbullarna!

(Maya blir jagad av Alice och Nemo).

* Så kom dagen när vi skulle lämna Gotland och den oundvikliga separationen skulle ske ……..SOFIA FLYTTADE TILL PITEÅ…………………………………………………………………
Tack och lov för telefon, internet och framför allt WEBKAMEROR.
Jag trodde väl aldrig att det skulle bli så jobbigt. Men med tanke på att jag grät floder när våra underbara valpar flyttade till sina familjer är det ju inte konstigt att det blev en sådan sorg. Sofia har vi ju haft hos oss i 19 år!!!!!!!!!
Vi saknar dig, ”lilla” gumman, men du kommer med all säkerhet få en härlig studenttid med nya kunskaper och bekantskaper.
(Jag ringer dig om en stund )

(Sofia och Maya )

(Sofia med Selma och Maya, de tittar på när Alice apporterar en Pet-flaska, se nästa bild!)

* Avslutar det här långa blogginlägget med en Gotlandsbild på mig, Peter och vovvarna.

Puh…. det är inte lätt att vara hund i familjen Ekström just nu. Här flängs det fram och tillbaka (och fram och tillbaka). Imorse kl 04:00 kom vi hem från en lååååång resa till Piteå (!). Husse Peter, matte Helena och lillmatte Sofia packade ett släp fullt med prylar i lördags. På söndagen åkte Maya och Selma på utställning och när de kom hem igen på söndagskvällen packade familjen in sig i bilen (med släpet där bak) och åkte heeeela natten. Tur att man är hund för då behöver man inte köra bil utan kan ligga och softa hela resan (91 mil norrut!!!!!). När det började bli ljust hade vi kommit fram till vår destination (som GPS:en så tjusigt säger ).

Jaha, du undrar varför vi åkte till Piteå???? Jo men det är ju som så att lillmatte Sofia ska plugga MedieDesign på Musikhögskolan i Piteå och hon behövde få upp sina prylar till lägenheten som hon hyr….VI KOMMER SAKNA HENNE SÅ (men hon kommer säkert ha hur roligt som helst).

Vi sov en natt i lägenheten (en 1:a med kök) och den var urmysig. Sen var det dags att åka hem igen. Eftersom lilla Loppan (Maya ) bara är en valp fick hon små ”tokryck” och ville busa när vi stannade med bilen för att sträcka på benen. Men hon är så duktig min söta lilla unge. När bilen startade igen la hon sig till rätta och sov tills det var dags för nästa stopp.

Men nu tycker jag att det räcker med bilåkande för den här sommaren!

// Alice (som tycker om att åka bil men hellre springer i skogen)

Vilken tur att matte Helena samlade oss ”barn” i familjen Ekström för ett gruppfoto. Man vet aldrig när vi är samlade allihop nästa gång!

…. och tröttsam. Maya har varit på sin 1:a (inofficiell, men ändå) utställning i Södertälje. Det var massor av hundar och raser som ställdes ut. Selma följde med som moraliskt stöd (hon har verkligen en lugnande inverkan för hon är kolugn). Maya blev BIR-valp (bäst i rasen) men, tyvärr, blev det ingen BIS-placering (best in show). Vad gör väl det???? Vi är jättenöjda med BIR-et. Hon fick jättefin kritik:

” Mycket lovande tikvalp, trevligt huvud och uttryck. Bra hals. Normal skuldra och överarm. För åldern passande kropp och benstomme. Normala vinklar. Rör sig väl när hon vill (min kommentar: hon skuttade som en valp kan göra ). En liten miniatyr av en vuxen.”

Vad sägs om den kritiken???? Vi är supernöjda och Sofia gjorde ett kanonbra jobb när hon ställde Maya!

Nu orkar jag inte skriva mer utan återkommer en annan dag….det tar på krafterna att vara på utställning.

// Helena

Maya väntar på sin tur.

Domaren Ann-Christine Sultan känner på Maya.

Så här snygga rosetter får man när man blir BIR-valp!

Konkurrensen om BIS-et var stenhård. Det var ca 25 BIR-valpar i åldern 4-6 månader…

Hon är nog lite skrytig, den där lilla busungen…..Visst är hon rolig och påhittig….men ibland går hon lite för långt, tycker jag. Dessutom får hon för mycket uppmärksamhet från MINA människor.
Vem var det som var först i det här huset egentligen????
JO, det var JAG!!!!!
Vem är det som är äldst bland hundarna???
JO, det är JAG!!!!
Matte Helena säger att jag är No. 1 men att Maya är en liten valp och att hon behöver mycket uppmuntran. Dessutom är hon inte lika väluppfostrad som jag och Alice är och då behöver familjen ägna sig lite mer åt henne.

Jag får väl ha överseende med det och, tja, jag gillar faktiskt lilla busungen. Men att vara lika tålmodig som Alice är det kommer jag aldrig bli. Jag tycker inte det är så kul att bli jagad av Maya eller att hon ska hänga och slänga i min päls. Men Alice säger att det kommer gå över och att hon bara tycker det är roligt (fast inte just nu för hon är så trött eftersom hon snart ska börja löpa). Om jag får säga vad jag tycker så är Alice ALLDELES för snäll mot sina barn. Dom får göra nästan vad dom vill utan att hon säger ifrån. Hon vill till och med vara med och leka med valparna……Jag visade direkt vem som bestämmer så mig bråkar dom inte med. Men Maya tar sig friheter… hon hänger i min päls ibland och det tycker jag är LITE gulligt så jag väntar en stund innan jag skakar av mig henne.

Maya har väl berättat att hon ska på sin första utställning i morgon. Jag följer med som moraliskt stöd. Alice stannar hemma hos husse Peter. Hon kan behöva lite avkoppling, min kära syster. Jag tror säkert det kommer gå bra för Maya för hon har sånt självförtroende och tycker så mycket om att visa upp sig .

// moster Selma

Så här såg jag ut när jag var en ”liten loppa”, dvs ca 5 månader gammal!

Ja, alltså, jag skryter inte….jag är bäst! Jag är så snygg, söt, glad, sprallig, rolig, busig, gullig, vacker OCH jag har så himla fin svansföring – helt enkelt bäst! Men jag skryter inte. Nä, för det är inte jag som säger att jag är alla dom där sakerna – det är mina människor.

Idag har jag dessutom blivit duschad, shamponerad, kammad, borstad och fönad för i morgon ska jag på nåt som heter utställning (???????). Jag har ingen aning om vad det innebär men lillmatte Sofia har övat att springa med mig och så har jag fått stå blick stilla med svansen högt buren. Det ska bli jättespännande, tycker jag. Bergis kommer jag knappt att kunna sova inatt för det verkar vara nåt jättekul på gång. Moster Selma ska följa med men mamma Alice är så trött. Hon ska börja löpa (vad det nu innebär????), säger matte Helena, så det är därför mamma inte är lika leksugen som vanligt.

Ska jag berätta en annan rolig sak? Jag kan skruva av korken från en liten Pet-flaska . En dag gav Helena mig en sån flaska och då gick jag runt med den i munnen och plötsligt hade jag korken i munnen och flaskan låg på golvet. Då satte Helena tillbaka korken och jag skruvade av den…. kul va?!?!

En annan sak som jag lärt mig är att simma ! Det är spännande och lite läskigt men jag håller mig nära nån av Selma och Alice så när jag tycker att jag är för långt bort från land så ”grabbar” jag, helt enkelt, tag i pälsen på nån av dom och då får jag skjuts in till land….smart va?!?!

Nä, nu är det dags att sova för det blir kanske en lååååång dag i morgon.

Gott natt !

från charmiga, smarta, supersöta, intelligenta, lilla loppan (det kallar alltid Helena mig för) Maya

Ännu en het dag är till ända och vi kommer åter igen att somna med ett leende på läpparna . Vi har träffat en av valparna – nämligen ”båtsmannen” Figo!!!! Figo har ett stort fartyg som heter Selene och på säkra tassar traskar han runt på båten.
Givetvis kom inte Figo ensam utan han hade Björn, Annika och Sandra med sig.

Maya la som vanligt beslag på sitt syskon så till slut fick vi hålla fast henne så att Alice skulle få en chans att leka med Figo. Alice tycker det är så roligt att leka med sina barn .

Figo behövde klippas så det hjälpte jag till med. Dessutom konstaterade vi att Figo visst hade börjat tappa sina valptänder men att de permamenta tänderna antagligen kommit ut så fort att Björn, Annika och Sandra inte hade upptäckt det – en av huggtänderna trillade ut under dagens ”röj”.

Det är en fröjd att se att Figo (precis som de andra syskonen) är så charmig, lätt att ha att göra med, är lyhörd och framför allt GLAD. Precis som gårdagens möte med Vincent resulterade i många blöta pussar delade Figo med sig av sina. Jag TROR det var av glädje och inte att han tyckte jag var smutsig i ansiktet .

Vi ser verkligen fram mot helgen (om några veckor) när vi ska hälsa på dig och din familj, Figo!

// Helena

Figo på båten Selene (visst är han sööööt!!!!!!)

Figo och Maya busar. Alice väntar på sin tur…..

Maya måste hållas fast för att Alice ska få en chans att leka med Figo.

Här delar syskonen på ett tuggben!

Jag får en blöt puss av Figo !

….vinterdojornas skräck!!!!! På kvällen är Vincent inte Vincent – han är Virre – vinterdojornas skräck (det är då han förvandlas från dr Jekyll till mr Hyde och attackerar Annelis gamla vinterdojor ).

Idag var jag, Sofia, Selma, Alice och Maya och hälsade på Vincent, hans underbara matte Anneli och ”extramatte” Eva (Annelis mamma).

Vi blev mötta av Eva vid bilen medan Anneli och Vincent väntade på gården. När vi närmade oss (vi såg dom inte) kände Alice på doften att det var någon i närheten som hon kände. Hon blev jätteivrig och började dra i kopplet (som hon aldrig gör annars). Hon och Maya blev jätteglada att se Vincent. Selma, däremot, hetsar inte upp sig över sådana ”småsaker”. Vincent undrade en kort stund vad som egentligen hände….han kände igen gänget som närmade sig men sökte ”skydd” hos Anneli. Det dröjde ungefär en mikrosekund så rumlade han och Maya runt som om tiden stått stilla.

Efter en jättegod lunch bestående av laxpaj var det dags för frisering…. det var INTE vad Vincent tänkt sig. Han protesterade i högan sky (rumpan gick bra att klippa men ansiktet var ingen höjdare) men eftersom jag är en person som inte ger mig var det bara för Vincent att ”ta skeden i vacker tass”.

Han blev såååå snygg….det är bara att erkänna….jag är såååå svag för klippta portisrumpor !

Vincent är en härlig kille som ärvt många av sin mammas egenskaper och hennes utseende. Det ska bli spännande att se vad domarna säger om honom när han ställs ut!

Trots att jag var ”elak” och höll fast Vincent och klippte honom fick jag många blöta pussar – jag blev så varm i hjärtat!!!

Det är en underbar kille du har, Anneli, och tusen tack för en härlig dag!!!!!!!

// Helena, Sofia, Selma, Alice och Maya

Sofia övar Vincent att stå (före klippningen).

Ger du dig, brorsan???? Aldrig, syrran!!!

Ger du dig, syrran????? Aldrig, brorsan!!!!!!

Snygg kille svalkar sig i skuggan!

Fika på gården – mums!

….he, he, he…..nä…..det är inte Peters jag menar ….Maya är nyfriserad inför hennes allra första utställning (inofficiell men ändå) den 3 augusti. Jag menar förstås att Maya blir så hiiiimla söt när hon blir klippt. Det är ju alldeles för gulligt med den bara lilla rumpan som ”struttar” omkring – I love it!!!

Det är 3:e gången hon blir klippt och det fungerade alldeles utmärkt. Hon låg på trimbordet utomhus och sov så gott. Lite ”knorr” blev det när jag skulle klippa ansiktet men det var en väldigt kort stund.

Jag måste ju även få berätta att vi fått mejl från Figo: Han är en riktig sjöhund som gillar båtlivet utmärkt. Det bästa är när familjen anländer till någon hamn för då ”hänger” Figo över relingen för att spana in om det finns några nya kompisar att leka med. Dessutom har vi fått några foton som jag bara MÅSTE få visa – han är en riktig liten raring !

// Helena

Det hade inte vi varit heller….förrän igår! Vet du inte var det ligger???? Nä, det är inte så konstigt för namnet kom till just igår. Det ligger vid Färnebofjärden men i vår GPS står det ”Dittelandet” för adressen fanns inte med. Dittelandet är ett underbart, härligt ställe. Precis vid sjön ligger det och med riktiga trollskogar invid husknuten.

Ann-Mari (Dittes matte) tog oss med på en rundtur och vi fick uppleva en fantastisk natur med bl a en underjordisk källa. Det ”bubblar” liksom upp vatten ur underjorden – det var otroligt häftigt att se. Vi fick dessutom uppleva spöregn med blixt och dunder…. men vad gör väl det….vi är inte gjorda av socker.

Vi uppskattade verkligen gårdagen och jag tror att även Ditte och Ann-Mari tyckte det var kul att träffas. Vi hade 3 mycket nöjda och trötta hundar i bilen hem. Det är en sådan glädje (jag har sagt det förut men det tål att sägas igen) att få träffa valparna och se hur de växer och frodas. Glömde visst att berätta att det ”rök” ett antal tänder ur både Dittes och Mayas munnar igår, hi, hi, hi….

// Helena

…… tänker du förmodligen . Vart har hon tagit vägen….hon som skriver i bloggen med jämna (men fn ojämna) mellanrum. Ja usch, när sommaren kommer lockar det mycket mer att njuta utomhus istället för att sitta vid datorn. Inget fel i det visserligen men har man en blogg så har man, eller hur?

Kort sammanfattning från förra inlägget:
Zumi åkte hem till sin husse Gunnar och matte Lillan samma dag som vi tog båten över till Gotland – vi hade härliga dagar med Zumi. Vi gör gärna om det igen!!!!

Vi har njutit av lata dagar på norra delen av Gotland. Faktiskt har vi inte gjort någonting särskilt förutom att bada – nä, jag har inte badat men hundarna, Peter och ungdomarna (det finns ett kalkbrott i närheten av där vi bor och det är ett toppenställe eftersom vattnet blir varmt ganska fort och man riskerar inte att råka ut för giftiga alger), gå promenader, väcka uppmärksamhet i Visby (du ska bara veta hur folk nästan ”glor ögonen ur skallen” när vi kommer med 3 portugisiska vattenhundar – det är roligt och man får ofta berätta vad det är för ras och varför de är klippta som de är ). Vi har, som vanligt, spelat kubb på kvällarna och i år var det oerhört jämnt mellan kill- och tjejlaget.

Maya har tappat sina första tänder….hon var ovanligt tuggsugen så jag öppnade gapet och kände på en framtand och plopp sa det så trillade den ut. Sen dröjde det inte länge förrän nästa var borta. Just nu ”fladdrar” alla tänderna i underkäken så snart trillar väl de ut också. Det ser lite lustigt ut när ”stortänderna” kommer fram i förhållande till huvudstorleken .

// Helena

Här kom jag (läs: igår) med VÄRLDENS VACKRASTE PORTUGISISKA VATTENHUND (nämligen Selma) till WWPWD-showen (World Wide Portuguese Waterdog) i Almare Stäket, Kungsängen, men det fattade inte domaren !!!!!!!!

Selma skötte sig exemplariskt (och jag skötte mig ganska hyfsat också om man läser kritiken från domaren):
” Trevlig tik, bra storlek, goda kroppspropotioner, något tunt nosparti, underkäken kunde vara kraftigare, bra ögon, utmärkt hals, rak överarm, välkroppad, kraftig länd, plant kors, tillräckligt vinklad bak, kunde ha något stramare stomme (???????= min kommentar), bra raka ben, bra päls & svans, trevligt temperament, välvisad ( = min kommentar)”

Nä, någon placering blev det inte men kritiken ”Very good” duger alldeles utmärkt åt oss!

Vi träffade, som vanligt, en massa underbara portisar och människor….en speciell hälsning till Maria Forsling (för jag vet att du följer bloggen, hi, hi, hi): Jättekul att träffa dig och (till slut) Tomas. Synd att inte Sintra var med men vi måste se till att ses med alla vovvarna inom en snar framtid ! Risken finns väl att Selma bestämmer sig för att stanna hos er eftersom du ”lurar” henne med gott godis och att hon ska få vara i era möbler…..ha, ha, ha

Jag fick även chansen att hälsa på en ursnygg, jättetrevlig portiskille som förhoppningsvis ska bli pappa till Alice nästa kull. Mer vill jag inte avslöja än….”my lips are sealed”.

Utställningar i all ära…. det absolut bästa är det vardagliga umgänget med hundarna och att se deras glädje när dom får uppgifter att arbeta med.

// Helena

Ja, nu är det inte barnbarn jag pratar om….det dröjer nog några år tills dom dyker upp men: att få ta hand om en av valparna några dagar är just: grädde på moset!!!!!!!
Igår kom Zumi hit för att stanna till på måndag. Hennes husse Gunnar och matte Lillan behövde hjälp med passning och SJÄLVKLART ville vi ta hand om Zumi.

Zumi är en otroligt glad och nyfiken tjej som överlyckligt slängde sig in i flocken trots att hon fick en utskällning av Maya (ovanligt va, hi, hi, hi).
Det är fantastiskt hur anpassningsbara vovvarna är. Det är ju, trots allt, 6 veckor sedan Zumi flyttade och ändå dröjde det inte lång stund innan lugnet lägrade sig i flocken. Zumi vet att man inte ska vara på Selma för mycket medan mamma Alice har en helt annan toleransnivå (även om hon också säger ifrån när hon tycker det blir för mycket). Maya kan man busa med hur mycket som helst !

Eftersom värmen har kommit åkte vi till Fjättern (en insjö) för att bada på kvällen. Selma och Alice slängde sig i vattnet och Zumi var inte sen med att hänga på. Men hon tyckte att 2 simturer räckte. Maya nöjde sig med att bada benen och att jaga dom andra när dom kom iland.

Väl hemkomna tog vi (Sofia och jag) tag i Zumis päls. Jag hade erbjudit Gunnar och Lillan att klippa ner pälsen om de ville så nu är Zumi sommarfriserad (dock inte portisklippt men hon blev i vart fall svalare).

Jag måste bara få säga: Alice valpar är FANTASTISKA!!!!!!

// en stolt Helena

Bild 1: Alice och Zumi, Bild 2: Maya försöker sno pinnen från Alice, Bild 3: Zumi och Maya tittar på när Selma och Alice simmar, Bild 4: Sofia får draghjälp in till land av Selma, Bild 5: Zumi simmar, Bild 6: Alice och Zumi i vattnet.

Hurra!!!!
Igår kom min älskade bror Akilles och hälsade på med sin husse och matte. Jag var tvungen att skälla på honom lite när han kom….var hade han varit dom senaste veckorna? Han sa att han har en ny flock numera som han trivs jättebra hos. Det kändes lite konstigt, tyckte jag.
– Är inte Selma, mamma och jag din flock? frågade jag.
– Nä, svarade Akilles. Min flock består av Micke (kallas för Majsan ….), Anna, Ebba och Nisse. Dom tar så väl hand om mig och jag får t om sova bredvid Anna i sängen på morgnarna när Majsan har gått till jobbet. I det här huset fick vi aldrig vara i möblerna .
Hur som helst så lekte vi hela kvällen, vi jagade varandra, brottades, bet i öronen – ja, ni vet sånt där som valpar gör! Nu ljög jag, hela kvällen blev det inte för en bra stund stod Akilles på trimbordet – han behövde bli av med lite päls så matte Helena och lillmatte Sofia friserade honom. Men sen var det lek och bus igen .

När det var dags att säga ”Hej då” var det ingen tvekan om att Akilles ville följa med sin nya flock – han ”travade” glatt med till bilen.
Jag var nöjd och glad och somnade som en stock och sov sött ända till imorse (förutom att någon lyfte ut mig så att jag kunde ”kvällskissa”).

// Maya

Så här kul hade vi! Vi blev kallade för lakritstrollen, kan du förstå varför?!?!

Har försökt skriva i bloggen om de testresultat som vi fått på Vincent och Maya men inläggen har inte gått att publicera. Kanske blev texten för lång så jag försöker med en ”lightversion”:

Vi har skickat 2 blodprov/vovve till USA, 1 till University of Pennsylvania och 1 till OptiGen.
Det ena visar statusen för JDCM eller cardio som de flesta kallar den. Det är en hjärtsjukdom som leder till döden. För att utveckla sjukdomen måste båda föräldrarna vara bärare av cardiogenen. En hund kan vara Probable Normal (dvs fri) eller Probable Carrier (bärare). Testet är säkert till 96%, därav ordet ”probable”.

Det andra testet är ett gentest (säkert till 100%) som visar statusen för att utveckla eller föra vidare PRA-genen, som är en ögonsjukdom som kan leda till blindhet. Där kan vovven vara: Normal/Clear, Carrier eller Affected.

Vi vet statusen för Alice (Normal/Clear avs PRA och Probable Normal avs cardio) men pappa Agge är inte testad. Eftersom vi hoppas att Maya och/eller Vincent någon gång i framtiden ska bli föräldrar ville vi veta deras status. Man ska inte para 2 bärare med varandra eftersom risken då finns att valparna drabbas.

Slutklämmen blir:

Både Maya och Vincent är Probable Normal avseende JDCM (cardio) !!!!!!

Både Maya och Vincent är Normal/Clear avseende PRA !!!!!!!!

// en lycklig Helena som nu slipper gå och vänta på provsvaren

Läs gärna mer om sjukdomarna på RPVH:s hemsida: http://www.portugisisk-vattenhund.nu/cardiogr.aspx

eller på Sofias projektarbeteshemsida: http://www.freewebs.com/portisenssjukdomar/index.htm

Här är några bilder från gårdagens skogstur med tillhörande ”galenhopp” i vattnet av Alice!!

Idag var det premiär för Maya att ha flytväst på sig. Peter, Sofia, jag och vovvarna blev upphämtade vid Morarna (Gålö) av Gunnar för vidare färd, i familjen Brandbergs snipa, till Segholmen. Att åka båt var inte något konstigt, tyckte Maya. Hon låg både på durken och satt i Sofias famn.

När vi kom fram hoppade vi iland och gick upp till huset där Lillan och Zumi tog emot oss. Först tänkte Zumi att ”Här kommer det inkräktare, bäst jag passar vår dörr” men efter ett kort ögonblick fick hon se att det var mamma Alice och då blev hon så glad.

Vovvarna gjorde sig hemmastadda och lekte med varandra medan vi drack kaffe. Därefter gick vi till vattnet för att de skulle få bada. Alice och Selma hoppade i vattnet på en gång. Maya kom i efter en stund. Med viss tvekan gick Zumi också ut i vattnet.
Det häftigaste var nog att se när Alice slängde sig i från bryggan, som ligger ca 1 m över vattenytan, för att hämta pinnen som Peter slängt i. Det är första gången hon hoppat i från så hög höjd. Det var även strongt av Gunnar att slänga sig i vattnet (hu, jag hade INTE lust att bada – tror det var 16 grader….).

Medan Gunnar fixade lunch (utsökt god varmrökt lax, från grannen som är fiskare, med kokt färskpotatis och kall sås) klippte jag Zumi i ansiktet (hi, hi, börjar bli en vana när jag träffar valparna ).

Zumi har ett härligt sjö- och öliv tillsammans med Lillan och Gunnar. Jag tror med all säkerhet att Gunnars önskan att Zumi ska kunna simma bredvid honom när han ror ekan kommer bli verklighet. Ge Zumi nåt år så kommer hon att vara som en fisk i vattnet .

Vid 17-tiden vinkade vi adjö åt Lillan och Zumi medan Gunnar styrde snipan mot fastlandet igen.

Tack för en härlig dag, det gör vi mer än gärna om!

// Helena, Peter, Sofia, Selma, Alice och Maya

Glädje…

Igår kom Milton med matte Mimmi på besök!
Milton var lite fundersam till att börja med och närmade sig grinden med sakta steg. Jag stod och tog emot honom och det dröjde en liten stund innan han sprang fram till mig.

Selma, Alice och Maya log och sov inomhus så dom märkte inte att vi fått besök förrän jag ropade in i huset: Titta vem som har kommit!
Ut for alla 3. Alice var nog så yrvaken så hon rusade förbi både Milton och Mimmi. Hon sprang ut till grinden och började skälla (som hon alltid gör när vi får besök).
När Alice till slut upptäckte att främmandet redan var inne på tomten kom hon tillbaka.

Givetvis måste Maya, Selma och Alice tala om för Milton att det här är vårt hus. Han blev grundligt undersökt och för säkerhets skull måste Selma morra lite (man vet ju aldrig om Milton kommer ihåg vem det är som bestämmer).
Det dröjde inte lång stund så busade dom runt i trädgården.

Eftersom det var 1 månad sedan Milton flyttade hem till familjen Scharf hade han blivit väldigt långhårig i ansiktet så jag trimmade både ansiktet och tog en bit på kroppen.

Det var så himla roligt att träffa Milton igen, jag blir så lycklig i kroppen när jag träffar ”mina” valpar!

Milton och jag, Milton nyklippt, bus och ännu mer bus…..

Sorg…

Igår kväll fick vi beskedet att Peters mormor hade gått bort. Aina blev 90 år den 13 juni. Hon bodde hemma och klarade sig själv ända till för 1/2 år sedan. Hon såg väldigt dåligt men hon hade minne som en elefant. Hon var helt klar i knoppen så när vi hälsade på henne på sjukhuset i förrgår och jag berättade om pionerna som blommar så vackert i trädgården och de solmogna jordgubbarna (och att vovvarna åt dessa) försökte hon le. Aina lärde mig baka Sorundatårta (hemligt recept som går i arv från mor till dotter – men i det här fallet är det ingen av Ainas 4 döttrar som tagit över utan det är jag, dottersonhustru, som lärt mig baka).
Aina! Nu får du stötta mig….jag har ALDRIG bakat en Sorundatårta inför en begravning…bara inför bröllop, dop och födelsedagar.
Det var Aina och jag som åkte ut i skogen och plockade blåbär och lingon…vilka kanonställen vi hade. Kommer du ihåg när vi plockade slånbär och Sofia, som var 2 månader gammal, fick fullt av fästingar på sig?
Äntligen har du återförenats med Olle, Peters morfar, som gick bort 1970.
Det finns ett liv bortom detta och du vet att du, precis som Olle gör ibland, får komma och hälsa på oss.
Sov så gott, Aina, vi glömmer dig aldrig……

// Helena

Siste man ut, Akilles, flyttade hem till sin familj i onsdags. Tårarna rann ner för mina kinder (fjantigt eftersom han kommer få det så bra).
Det är jobbigt att behöva släppa taget – nu är vårt jobb med valparna över.
Det känns som om det var en evighet sedan valparna föddes och ändå är det bara knappt 13 veckor sedan. Tänk med vilken turbofart de växer – de små liven.
Akilles är en liten herre som inte räds särskilt mycket:
”Den där Selma, som morrar mot mig när jag kommer för nära, hon kommer bara med tomma hot. Henne är jag inte dugg rädd för. Det är lika bra att skälla tillbaka”, säger Akilles.

Så fort Alice har bjudit in till lek har Akilles hakat på. De har verkligen haft roligt ihop .

Varje gång en valp har flyttat har hela flocken blivit ”låg”, både 2- som 4-bentingar. Det har, liksom, blivit tomt i huvudet.

Blöta pussar till dig, Akilles !

från oss