Amazing Selma´s

….. kvar….
Nu har alla valparna flyttat från oss. Nu är det bara vår nya familjemedlem Ellen kvar!

Stort tack till S-kullen för den här tiden!
//Kennelmammorna Sofia och Helena och kennelpappa Peter

Ja idag är som sagt sista dagen med gänget, imorgon flyttar alla utom Ellen.
Idag blev det schamponering för första gången i deras liv och sen var det trötta valpar som somnade i olika delar av huset:

//Sofia

Ja tänk att det har gått hela 8 veckor imorgon sen valparna föddes, helt otroligt!!!
Älskade små barn! Ni är helt fantastiska och en otroligt trevlig kull. S-kullen är enkla och inte alls bitiga (ja familjerna kommer säkert uppleva att deras valpar biter men vi som har lite att jämföra med vet att nej, det här är ingen bitig kull).
Dom är otroligt sociala, vill vara med hela tiden. Dom vill hänga med oss hela tiden och inte vara instängda alls i deras rum. Därför är de nu dags för dom att flytta hem till sina familjer, där de kan få vara med hela tiden.
Här kommer veckans bilder:

Älskade små barn, ta världen med storm!
Kom ihåg att göra minst 2 bus om dagen och att ni för alltid finns i era kennelmammors hjärtan. Kom ihåg att precis som att era familjer har uppskattat att få uppdateringar med bilder, filmer och information från oss så uppskattar vi att få fortsätta följer er hos era familjer.
//Sofia och Helena

I och med att det är påsk (med allt vad det innebär) så tog vi de sista veckobilderna för två dagar sen.
Det är alltid med blandade känslor som man tar de sista veckobilderna. Det symboliserar att tiden tillsammans med kullen är förbi men det är också skönt när de sista korten är tagna för det är inte alltid så lätt som det kanske ser ut.
Jag och mamma har fått in tekniken och är ihopsynkade så vi vet vad vi ska göra (vem som gör vad).
Jag fotograferar och mamma råddar med valpar.

Men det är långtifrån alla bilder som blir bra…. Det är många som verkligen inte kommer ut i bloggen men nu ska ni få ta del av några, jag vet att det har uppskattats tidigare:

Faktiskt så kors i taket så har de senaste två veckobilderna på Polly blivit bra, så jag har inga ”dåliga” bilder på henne att dela med mig av 😉
//Sofia

Igår kom bästa och oerhört kompetenta veterinären Sandra Douglas hem till oss för att besikta, vaccinera och chipmärka valparna. Med sig hade hon sin hjälpreda, dvs sonen Colin 6 år gammal. I år firar vi 10 års jubileum med Sandra. Första gången hon hjälpte oss med en valpkull var 2011 när vår C-kull på 13 valpar skulle besiktas. Det är en ynnest och en oerhörd trygghet att ha någon som man, som uppfödare, kan höra av sig till när helst på dygnet och som vet vad hon pratar om.

Det är skönt och tryggt att veta att Sandra har antikroppar mot Covid-19 så vi känner oss trygga med att hon och Colin kommer hem till oss.

// Kennelmamma Helena

För oss är det viktigt att valparna i sin egen takt får upptäcka världen. Succesivt öppnas huset upp och nu har valparna tillgång till stora delar av huset (kök, badrum, hall och deras eget rum).
De får inte vara där hela tiden men får ut och springa några gånger om dagen. De tycker dom är jättekul!
Så fort de får komma ut i hela huset så är inte valprummet lika roligt längre, gräset är alltid grönare på andra sidan, så då är de inte lika nöjda med sitt rum längre. Därför väntar vi så länge som möjligt med att de får ta sig an nästan hela huset, så vi inte behöver ha upprörda valpar alltför länge.
De äldre damerna i huset (Maya, Nemi och Doris) är inte så intresserade av valparna. De har varit med om måååånga valpar så de håller sig i bakgrunden (Maya har ju faktiskt upplevt alla våra valpar). Däremot får de träffa både mamma Saga och moster Alma:

Här kommer en film från dagens lek i huset:

//Sofia

Djupt in i den mörkaste delen av badrummet finns en dörr. Innanför den dörren gömmer sig den fasansfulla snabeldraken!
Snabeldraken är en skräckinjagande best som alla valpmammor berättar om för sina små valpar.
Han pustar och frustar och om man inte passar sig så kan han suga in villebråd genom ”snabeln”. Han pruttar med rumpan och för ett fasligt liv.
Idag kom han ut så valparna fick träffa honom för första gången live!
Men… Så farlig var han ju faktiskt inte!
Valparna sjöng ”han är inte farlig…. Bara man är varlig……”

Det är inte bara valparna som får umgås med snabeldraken utan även Ludwig får träna. Vi har funderat på att ta emot barn för ljudträning då vi har förstått att alla barn inte är lika ljudtåliga som Ludwig är! 😉 Här behöver vi inte tassa på tå när han sover då han inte berörs av att tjejerna skäller eller valparna låter (och valparna bryr sig inte om när han blir ledsen).

Här är en film från första mötet med snabeldraken:

//Sofia

Ja den här baren är faktiskt stängd, den har inte ens öppet enligt restriktionerna.
Baren jag pratar om är Sagas mjölkbar, den är nu stängd!
Hon ger ingen mer di till sina valpar (ja det gör ju ganska ont att bli tuggad på av vassa valptänder).
Men hon vill gärna pyssla med valparna ändå. Hon står på andra sidan och pussar på dom, lagom långt ifrån för att inte bli biten.

//Sofia

Just nu går allt bara runt, runt och runt…. Som det alltid brukar göra när det är sista veckorna med valparna.
Valparna kräver mer vilket innebär att vi har mindre tid till att lägga ut uppdateringar.
Nu går vi in på sista veckan med valparna för idag fyller de 7 veckor, helt otroligt vad tiden har gått fort.
Så här dags om en vecka har alla valparna flyttat, utom Ellen som ska stanna kvar i flocken.

Här kommer veckobilderna och veckovikterna:

//Sofia

Valparna är idag inne i en fas där de inte är riktigt nöjda. De börjar få ännu mer tänder vilket gör att de är lite gnälligare och bitigare än vanligt.
Den här kullen är väldigt lugn och inte alls så bitig som vissa andra kullar är och därför är det så tydligt att det är något som inte stämmer.
Faktiskt precis likadant är det med Ludwig nu (nej den här bloggen ska inte handla om min son men man märker likheterna i deras utvecklingsfaser). Ludwig har börjat få tänder och är också han gnällig och vet inte riktigt vad han vill, ingenting duger. Precis likadant är det för valparna.
Det är inte lätt att vara liten och inte veta vad som händer i kroppen, då visar man det på olika sätt.
Nu sover valpar och Ludwig sött och därför passar jag på att uppdatera bloggen!
Valparna var precis ute i valphagen och vilket röj det blev. Full fart framåt! Ibland kan det vara lite lättare att komma till ro om man bara får springa av sig lite energi. Det är inte alltid lätt att få jättebra foton när valparna är i full fart men här kommer lite bilder från dagens utevistelse:

//Sofia