Amazing Selma´s

Att Maya är vääääldigt lik sin pappa Agge (och farfar Acke) har vi ju tidigare skrivit om. Både till sättet och till utseendet!
Så här ser 3 generationer ut:
Acke, Agge och Maya

Men nu Mayas andra sida av släkten! I helgen togs denna bild på Bella och Elsa när vi var ute i skogen:

Bella sitter till vänster och Elsa till höger. Många tycker nog när de ser dom i verkligheten att de är väldigt lika till utseendet. Men vi som känner dom vet hur olika dom är, både till sättet och kroppsligt! Men nu var det inte likheterna mellan dom vi skulle titta på! Föreställ er att Bella skulle vara brun och Elsa svart.. Vad får vi då?

Svar: Alice och Ture!!

När vi såg dom sitta där i mossan på berget så såg vi Alice och Ture framför oss! Bella är lik sin mor på så sätt att hon har en mer luftig kroppsbyggnad, medan Elsa har Tures lite mer satta kroppstyp! Tänk att få ha kvar en Alice och en Ture!

Och här då! Kan ni gissa vem som är Alice och vem som är Milton?!
Sådan mor sådan son?! Japp nog är Milton och Alice allt bra lika. Dock är Milton aningen mindre än Alice!

Och sist men absolut inte minst:
Dom här två sötnosarna nedan är de tänkta föräldrarna till nästa kull! Lika som bär!?! Japp!
Vi undrar med spänning hur deras valpar kommer att se ut!

//Sofia

Nu måste jag bara lägga till lite mer information om Zumi! (läs tidigare inlägg ”Vilken Hjältinna” först)
Några kanske har läst kommentaren som Mimmi (som har Milton från vår A-kull) har skrivit om vår hjältinna Zumi!??! Om inte så skrev hon så här:

”Kommer ni ihåg att när A-kullen var småvalpisar så skrev ni i bloggen att Zumi var ett ”brandmannaämne”? Det var ju sant. Duktig tjej. ” //Mimmi

Måste ju bara bjuda på det inlägget igen som skrevs den 30 April 2008:

Så har vi då fått bekräftat att valparna inte hetsar upp sig eller blir oroliga av plötsliga ljud…Peter, som är deltidsbrandman på oljeraffinaderiet här i Nynäshamn, har passning den här veckan. När vi satt och åt lunch i godan ro tjöt hans sökare. Det är ett högt ljud för att man inte ska missa larmet. Valparna låg och sov, alla utom Azumi Maori ”Zumi”. Peter och jag for upp som skållade troll eftersom Peter har 5 minuter på sig tills han måste vara på jobbet. Valparna sov vidare, alla utom Zumi. Hon var lika snabb till dörren som vi var och hon blev nog besviken att hon inte fick följa med – hon är ett riktigt brandmannaämne (som Peter brukar säga). Jag var tvungen att åka med eftersom jag behövde ha bilen när Peter var på larm. När jag kom hem igen möttes jag av en lycklig Zumi, de andra sov fortfarande ovetandes om det som hänt.

// Helena

Zumi ”in action”

*****************************************************************
Vi är omåttligt stolta över den insats som Zumi gjorde där på ön! Vem vet vad det hade kunnat bli för konsekvenser om hon inte hade varnat Lillan, och tänk om inte Lillan hade tagit Zumis varnande ord på allvar!!
Nu blir historien ännu roligare, vi hade helt glömt bort det där inlägget vi skrev för snart 2,5 år sedan! Lilla Zumi! Din brandmansträning hemma hos oss räddade en hel ö! (Ha ha, nä kanske inte tack vare oss, men tack vare att du och dina syskon är så intelligenta hundar!) Kanske var det lite av dina gener från din Farfar Acke som kom igenom, Acke var ju trots allt den första Portisen i Sverige som blev utbildad räddningshund!

Bjuder på en bild på Zumi när hon är endast 8 veckor!
Och en bild på Helena, Peter och Zumi när vi var på besök (Sommaren 2008) på ön dom bor på.

//Sofia

Åh, vad glad jag blir att se dig ! verkade Alice säga när hon fick träffa sin kompis Alfred igen.

I våras var Alice och Peter med i projektet ”Hund för alla”som innebär att ungdomar med funktionshinder ges möjlighet att umgås med hundar i Brukshundklubbens regi. Ungdomarna får en ”egen” hund att bli förare till, ägaren hjälper till när det behövs. Alice trivdes bra med Alfred och det blev ett kärt återseende när de träffades igen för 2 veckor sedan. Som tur var fick de bli ett kompispar även denna gången.

Det är många som vill känna på Alice päls som är så len och mjuk och igår var det en pojke som absolut ville se om hon hade simhud mellan tårna ! Tänk att Peter, som varit såååå allergisk mot hundar, kan sitta i samma rum som alla möjliga sorters raser och inte bli ett dugg snorig. Det är fantastiskt!

Här kommer 2 foton på Alice och hennes kompis Alfred!

Alice vet att Alfred brukar läsa vår blogg så hon vill säga:
Trevlig helg, Alfred! Vi ses på torsdag igen !

Igår kväll ringde telefonen. Det var Zumis (Mayas syster) matte Lillan. Hon ville berätta någonting fantastiskt: Zumi hade räddat livet på Lillan!!!!!

Zumi bor med sin matte Lillan och husse Gunnar på en ö ute i skärgården. Det är en ö som består av ett fåtal fastigheter och Zumi, Lillan och Gunnar är de enda bofasta på ön.

I torsdags när Lillan och Zumi var ensamma på ön (Gunnar var bortrest) markerade Zumi att det var något som inte var som det skulle. Hon gick utmed tomtgränsen och morrade och betedde sig konstigt. Hon gav sig inte utan Lillan gick dit för att se om hon kunde upptäcka vad det var som Zumi reagerade på. Då fick hon känna att det luktade brandrök. I ena änden av ön (hos en av grannarna) hade det varit snickare dagen innan och någon hade slängt en fimp på marken som legat och pyrt ett helt dygn.

Lillan slängde sig på telefonen och ringde både sjöräddningen och SOS Alarm. Det var i sista sekunden de fick stopp på branden. 20 minuter senare hade elden kommit fram till en bastubyggnad och 4 timmar därefter vred vinden vilket hade fått katastrofala följder.

Om inte Zumi varit där och varnat hade Lillan kunnat bli innebränd för det finns få möjligheter att ta sig därifrån om träden och marken tagit eld.

Tänk vilken bragd att inte bara rädda fastigheterna på ön utan det var även liv som var i fara. Vi är såååå stolta över dig, Zumi!!!!!!!

// Helena

Hjältinnan Zumi tillsammans med Maya och Bella!

…. vara så svårt, tänkte jag när jag anmälde mig till en klickerkurs på Nynäshamns Brukshundklubb.

Ha, där bedrog jag mig allt, det gäller liksom att klicka på RÄTT ställe . Det är vääääldigt lätt att klicka vid FEL tillfälle och då måste man ändå ge belöning till den söta lilla vovven. På fredagkvällen var det teori, lördagen och söndagen varvades med praktiska övningar och mer teori. Det var jag och Selma som gick kursen. Jag insåg faktiskt att det är en utmaning att lära en ”gammal” hund att sitta.
Målet med kursen var att få Selma att gå 2 varv runt 2 upp-och-nedvända hinkar utan att visa hur hon skulle göra. Selma förväntar sig att jag ska ge henne uppgifter men nu var hon tvungen att klura ut vad hon skulle göra UTAN tecken från mig. På lördagmorgonen var hon väldigt frusterad, hon skällde (något hon ytterst sällan gör), hon försökte välta hinkarna, hon hoppade upp mot mig. Selma fattade absolut inte vad jag höll på med.

”Hallååååå, är det nån hemma??? undrade hon och försökte få kontakt med mig. Till slut riktade hon uppmärksamheten mot hinkarna och DÅ klickade jag och belönade med godis. Ok, tänkte Selma, det är nåt med hinkarna som matte vill att jag ska göra men det är inte att försöka vända på dom. Man riktigt såg hur hon funderade och funderade. ”Jag testar att gå mot hinkarna”. Klick och godis. ”Hm, kanske lite längre fram?” Klick och godis. Så där höll vi på och ja, Selma rundade både mig och hinkarna åtminstone 1,5 varv på söndagen.

En lite rolig och väldigt lärorik sak under våra försök var att jag uppenbarligen alltid ger godis med högerhanden. Vi skulle byta belöningshand lite då och då och vad händer? Jo, jag klickar med köttbullarna och ger klickern i belöning . Selma försöker sluka klickern, sen tittar hon på mig och tänker ”Vad tusan håller du på med ??????”

Hinkarna var väl ”så där” tyckte Selma, däremot var hon snabb att förstå ”Backa”. Det är något jag försökt lära henne i många år och tänk så enkelt det var helt plötsligt när JAG hade fattat hur jag skulle lära henne det.

När söndagkvällen infann sig var både jag och Selma heeeelt slut. Mental träning en hel helg, för oss båda, tar på krafterna. Jag säger bara det: Gå en helgkurs i klicker innan ni sätter igång och försöker för visst är det lätt MEN bara om man klickar på rätt ställe och har planerat vad man vill uppnå med träningen!

Tjolahopp, tjolahej, tack för mig!

// Helena

Selma och jag när vi övar ”Backa”

Selma testar om jag menar ”Buga”

Nähä, inte ”Buga”…. då kanske det är ”Backa”?

Rätt! Klick och godis!

Duktig tjej!

Kurser är jättebra att gå, man lär sig alltid något nytt och man får inspiration att hitta på olika saker med vovvarna!

I oktober månad för 3 år sedan, postades det allra första Amazing Selma’s blogginlägget. Det var då vi fick vårat Kennel namn, Amazing Selma’s, godkänt!
3 år utan några uppehåll har vi postat nya inlägg om vad som sker i vår vardag. I början var det bara Helena som skötte bloggandet, men för drygt ett år sedan började även jag, Sofia, att skriva här. Jag tror att det är bra att vi är två personer som skriver. Då är det två hjärnor med idéer som får komma till uttryck. (Förhoppningsvis har man inte hjärntorka och ont om tid båda två samtidigt!)

Så tre år har gått…. Första inlägget handlade om att vi hade varit på portisträff i Enebyberg. Då hade vi bara Selma och Alice i vår flock och det känns verkligen konstigt att tänka sig Familjen Ekström med BARA 2 hundar! Mycket har hänt sedan dess, 2 kullar och 2 nya portistjejer! Många nya erfarenheter och massa nya portisvänner! Tänk vad många nya och trevliga människor vi har fått lära känna tack vare hundarna!
Vi hoppas att vi kommer fortsätta i måååånga år till, med både uppfödning samt blogg, och att vi kan underhålla er läsare lite!
Vid nästa löp ska Maya paras med Figo och då kommer det finnas massa roligt att skriva om! Tänk er, kennelns förstfödda ska bli mamma!

Så här såg flocken ut då 2007

Flocken idag 2010

//Sofia

Det finns lika många personligheter, likheter/olikheter mellan portisarna som det finns portisar. I vår familj har vi som ni vet 4 uuuunderbara portistjejer! 4 individer och 4 personligheter. Det roliga är att alla är väldigt nära släkt med varandra (Selma och Alice är halvsystrar, Maya och Bella är halvsystrar och Alice är mamma till Maya och Bella… Jaa virrigt blir det)… Trots släktbandet är de heeeelt olika. Man kan inte fatta att de är så nära släkt som dom är.
Selma:
är tänkaren, förstår allt man säger, klurar ut, listar ut, en ordningskvinna! Hon är inte så social av sig och då inte bara med främmande människor, hon är en mamma gris! Selma är en riktig fegis, hon skulle aldrig våga springa fram till folk hon möter i skogen utan ställer sig bakom Helena. Hon är skönheten själv och drar blickarna till sig tack vare sitt utseende!

Alice:
Är en gosig hund, hon vill gärna ha mysa mystid på trimbordet eller framför tv. Hon finns ALLTID där för sin flock. Hon är flockens beskyddare och är den som skrämmer iväg viltsvinen som står och lurar i skogen. Hon är världens bästa mamma! Tålmodig, snäll och lekfull. Alice har inte Selmas färg, men hennes personlighet är så vacker!

Maya:
Klassensclown. Skulle Maya vara en människa skulla hon vara festensmittpunkt. Det finns inte en hund som inte gillar Maya (av dom vi träffat hittills) och hundar som inte gillar andra hundar gillar Maya. En liten spralligtjej, som gillar att man skrattar åt henne.
”Se mig, hör mig, skratta åt mig”- det är hennes motto. Hon älskar fart och fläckt, men kan samtidigt ta det lungt! Folk som har sett Maya på utställningar (när hon ligger helt stilla i sin stol bredvid ringen i timmar) känner inte igen henne på hemmaplan. En av och på knapp helt enkelt.

Bella:
En riktig liten gostjej, som inte bryr sig och du ligger i vägen i sängen, då kliver jag på dig! En påhittig dam som inte alltid förstår själv att hon är rolig! Är fantastisk på alla sätt och vis. Gillar lydnad lika mycket som agility. En riktig badtjej som kan gå i vattnet i flera timmar och bara stoppa ner huvudet under ytan för att plocka upp tång från botten.

Det är svårt att få med alla olikheter, men många är dom. Och det ser man framför allt när man lever i en flock som vi gör!
Det som däremot förenar dom åt, (deras likheter alltså) är att de är:
Hängiven sin familj, de älskar att få arbeta med kropp och knopp! Envisa, enligt rasstandarden kan man läsa ”de lyder ägarens minsta vink”… Njaaaa…. Visst att dom lyder, de har hört att vi ska gå in, men ”jag ska bara” springa ett varv till på tomten. När det däremot gäller arbete är det andra bullar. Ingen av våra tjejer skulle få för sig att hitta på annat under arbete. Vare sig det är; utställning, lydnad eller agility… Arbete är arbete och då sköter man sig.
De är intelligenta till tusen!
Och något annat som jag nästan med 99,99% säkerhet kan säga är att: De gillar att dricka rinnande vatten, bläääää för vattenskålar! Vattet där ÄR faktiskt 10 minuter gammalt! En bidé är bättre, eller varför inte dricka ur handfatet!? (vattenskålen blir absolut sista utvägen).
Så hur ska man kunna sammanfatta det här?!
”Portisens är intelligent, arbetsglad och envis! En hund som älskar att få ha en arbetsuppgift, vad det än kan vara. Dom har alla sina egenheter och toktigheter, men varje dag får man sig ett gott skratt.
Helena brukar ofta säga ”Varje dag med en portis är lycka”.
Så det är ditt val ”to be or not to be a PWD”!
(det finns alltid undantag inom alla populationer)

Når man inte riktigt till vattnet så är en matte ett bra redskap!
Maya hälsar att det här är det bästa sättet att ligga när man kollar på tv!
Bästa sättat att få husse och matte att förstå att ”jag vet att det finns massa kött kvar på din tallrik”, hälsar Selma!
Alice vill också mysamys på trimmbordet! (Och det lönadet sig)

De har så många likheter och olikheter, men det är därför jag älskar den här rasen! De gör min dag och mitt liv! Tack för att jag får följa med på den här resan med er!
//Sofia

Herre jösses….. vi har blivit invaderade…… jodå, det är alldeles sant!

På våra dagliga skogspromenader hälsar vi glatt på herr Kantarell, söta fröken Blåbär och Lingonfamiljen. Vi känner även igen doften av Jösse Hare, fru Rådjur, Listige Räv och Skogens Konung. Vi gillar inte doften av Herr och fru Vildsvin med ungar men då nöjer vi oss med att skälla så att dom vet att hålla sig undan.

Men nu kryllar det helt plötsligt (nja det har väl hållit på i några veckor) av helt andra, för oss okända, individer i VÅR skog!!!! Det är både herr Nilsson och fru Karlsson och Tant Gredelin och Herr Grön och allt vad dom heter. Dom myllrar som myror runt i skogen med näsan i backen och korgar på armen.

Ska vi behöva tolerera denna invasion???? Nej, upp till kamp: ”Vi kräver VÅR SKOG TILLBAKA”

Dessa unga personer har vi dock inte träffat på men bilden får symbolisera hur det ser ut i VÅR SKOG just nu

Matte tröstar oss och säger: ”Snart är det slut på svamptiderna och då får vi ha skogen alldeles för oss själva. Jo för såna är 2-bentingarna. Dom har inte förstånd till att njuta av skogen under alla årstiderna. Det gäller förstås inte ALLA men stora flertalet dyker bara upp på hösten….. som svampar ur marken !”

// Selma, Alice, Maya och Bella

Elsa, vår fodertik som bor här i Nynäshamn brukar varje onsdag (som vi tidigare nämnt) komma på besök.
För oss är det viktigt att Elsa känner sig lika hemma hos oss som hos familjen Steen!
Även idag hade vi förmånen att få mysa med underbara Elsa!
För hundarna blev det lek på förmiddagen och efter lunch blev det en promenad i skogen. Väl hemma fick vi ta fram kammarna och få ur alla kardborrar och ”rymdskepp” ur pälsarna. Just nu är det värsta tiden vad det gäller det, just eftersom blommorna släpper alla sina fröer! Därefter vart det bus och lek på tomten och vi passade på att ta lite nya foton på ”Tjejerna-Bus”.
Gruppfoto
Söta Selma
Vackra Alice
Spralliga Maya
Underbara Bella
Busiga Elsa
Alla tjejerna ”in action”

//Sofia

Så har hösten kommit till Sverige… Igen…. Det var ju nyss vi med spänning såg framemot den härliga sommaren. Men lika snabbt som den kom, lika snabbt försvann den.
Nu är det frisk och kall luft i skogarna, löven börjar bli härligt eldigt röda OCH det börjar bli mörkare om kvällarna. På sommaren hittar vi på aktiviteter och tar en promenad med hundarna efter att Peter har slutat jobbet, men nu får vi börja ändra rutinerna… Igen…. Igår åkte jag, mamma, Fredrik (hör och häpna) och alla tjejerna upp till Nynäshamns Brukshundklubb efter lunch, med målet att vi och tjejerna skulle få köra några vändor agility!

Jag googlade några banor innan och vi bestämde oss för denna:

Riktigt rolig var den och det är alltid lika fantastiskt att se hur hundarna älskar att arbeta med både kropp och knopp. Jag blir så imponerad över att de förstår vad de ska göra, för visar vi rätt, så gör dom rätt! Framför allt lilla Bella är makalöst duktig! Man behöver inte springa precis vid hopphindren för att hon ska ta hoppet, utan man kan handla henne ganska många meter ifrån sig. Det kan de andra tjejerna också, men Bella är 15 månader och kan det redan!
För min egen del så är det roligaste att göra alla framförbyten. Dvs att byta från vänster till höger (eller tvärtom). Vilken kick man får när man klarar av alla snurrar och byten!
Vi är glada om vi så länge som möjligt kan få köra agility ute. För när vintern kommer, så blir det träning i ett ridhus och då är det bara speciella tider man har tillgång till hindren!

Här kommer några bilder från gårdagen:

Fredrik körde en sväng med Maya och en med Bella. Han har aldrig kört agility förut, men det verkade som att han tyckte att det var riktigt roligt!
Att hoppa är det bästa Maya vet!

Tjooohooo…. Bella kommer utspringandes ur säcken.
Hoppa är roligtAlice flyyyyger över hindret
Ut ur tunneln springer Alice
Selma också
En rolig eftermiddag fick vi. Hundarna hade kunnat forsätta hur länge som helst, men det är vi människor som kroknar och inte orkar springa mer!
På söndag ska jag och Maya vara med på en filmningsdag på Brukshundsklubben. Då ska vi köra en klass 2 bana och samtidigt bli filmade, sen ska vi gå in i klubbhuset och kollar på filmen för att kunna se hur man kan förbättras och vilka missar man gör. Sen kör man banan igen och ser hur man har utvecklats. Det ska bli riktigt roligt och jag ser med spänning framemot det!

//Sofia

Igår var det dags för Amazing Selma’s Bacardi Breezer ”Bacardi” att äntra utställningsringen (om än på en inofficiell utställning). Det var länge sen sist och därför var det spännande att se hur det skulle gå.

Bacardi är ju i dagsläget en tonåring och det vet man ju hur såna kan vara…. döva, ofokuserade, tjejletare och allmänt ”haniga” .

Det var skönt att det var på hemmaplan för då hann vi ut och gå med våra tjejer (som fick stanna hemma) innan vi åkte iväg till Nynäshamns Brukshundklubb. Men oj vilken lång väntan för domaren Eva Mindensparr tog väldigt god tid på sig. Bacardi var ensam portis och han tog domaren med storm. Hon beundrade honom och föll pladask för hans färg, pälskvalitet och helhet. Dessutom var hon rolig för hon pratade högt och tydligt så alla runt omkring kunde höra vad hon sa och vid ett tillfälle sa hon: ”Jag måste kolla om han har simhud mellan tårna”….. och i nästa stund ropade hon högt: ”Han HAR simhud mellan tårna” .

Bacardi blev BIR med Hp och gick mao vidare till gruppfinalen. I gruppfinalen blev han lite okoncentrerad eftersom det stod en himla snygg Perro-tik som heter Tiza bakom honom. Han ville gärna hälsa på henne men det fick han så klart inte. Det var totalt 8 raser som konkurrerade om att bli BIG. Jag blev omåttligt stolt över att vi hamnade på 3:e plats och när domaren överlämnade den gula rosetten sa hon: ”Lova mig att det inte var sista gången jag fick se honom i ringen”

Här kommer lite bilder från helgen med Herr Bacardi

// Helena

Kvällen före utställningen laddades det upp med tuggben

Det var skönt att ha tältet med sig eftersom det blev en lång väntan och det var varmt i solen

Nej nu orkar jag inte stå snyggt mer, sa Bacardi när han blivit BIG-3

Så här snygga rosetter fick Bacardi!

Det har varit lite segt för Sofia att komma igång med att tävla agility med Maya som hon velat göra så länge men idag var det äntligen dags. Det var KM i Agility på Brukshundklubben här i Nynäshamn. Väl på plats insåg vi att de som skulle delta var alla väldigt rutinerade och jag tror de flesta tävlar i högre klasser….. Sofia och Maya som inte ens startat i klass 1 än!

Det var dels en hoppbana och dels en agilitybana. Det var sannerligen kluriga banor båda två och någon sa att de var ett mellanting mellan klass 2 och 3 (med andra ord SVÅRA banor).

Det är med stolthet vi kan tala om att det bara var Maya och en till hund (Tellus) som ”Nollade” hoppbanan. Samtliga i Small-klassen blev diskade och i de andra klasserna Medium och Large (som Maya tävlar i) fick något eller några fel….. Heja, heja, heja Maya och Sofia !

I Agilitybanan fick Maya 1 fel vilket var jättebra det också. När sammanräkningen var klar och det var dags för prisutdelning var spänningen oliiiiidlig .
Nä, Maya och Sofia fick inte kliva upp på prispallen men de hade kommit på en mycket hedrande 4:e plats (av 7 deltagare i Large-klassen).

Så där ja, nu är första ”riktiga” tävlingen avklarad och det börjar bli dags att anmäla till en officiell tävling!

Nästa år ska, banne mig, jag och Peter också vara med. Det såg så himla kul ut och vad då man kan inte bli annat än diskad i värsta fall .

// Helena

Sofia och Maya väntar på sin tur

Hopp!

Hopp och vänd tillbaka in i tunneln!

Det har aldrig hänt att Maya rivit ett hopphinder. Hon är långt över varje gång.

Långhoppet är ingen match!

Maya tar kontaktfälten utan problem

Inte heller på A:et slarvar Maya med kontaktfälten

Däcket sitter som en ”smäck”

Mååååål!

…. har gått i släktens tecken.

Igår blev det en låååång promenad i skogen tillsammans med syrran (Elsa) och hennes 2-bentingar. Vi var ute i 4 timmar. Människorna hade med sig nåt som kallas engångsgrill och på den la dom korv…… vi vovvar fick inte gå nära elden utan blev uppkopplade vid träd….. det var trååååkigt. Det luktade ju jättegott och vi blev verkligen sugna på mat. Som tur var blev det lite korv över till oss när människorna ätit klart så vi slapp fortsätta vandringen utsvultna !

Hi, hi, människorna är bra knasiga ibland…. kolla in kantarellen som Elsas husse Roger har smyckat sitt öra med

Det är visst ett mycket ansvarsfullt jobb att vakta grillen, det sägs att i de flesta hushåll är det ett ”karlgöra”…

…. och i de flesta familjer är det ett ”kvinnogöra” att passa barnen

************************************************************************

Idag fick vi besök av brorsan Denys och hans matte Gina, lillmatte Llyn och lillhusse Glen. Jag var förstås tvungen att sätta honom på plats direkt när han kom…. bara så att han skulle veta vem det är som bestämmer här i huset. Fast det hjälpte inte särdeles mycket. Denys var full i bus i alla fall och vi lekte och skojade en lång stund.

Här kommer lite bilder på min stiliga brorsa

Snygg va?!?

Me and my brother

Yiiiiihaaaaa

Tjohoooo

OOooaaaahaaaa

Du kan inte taaaaa mig, du kan inte taaaaa mig

Så hääääär lång tunga kan man få när man lekt och busat en lång stund

Det var helgens rapport från

Bella och övriga flocken

Idag är det Mors dag .
Jo då, det är det visst det för idag fyller vår alldeles underbara, fantastiska och gosiga Alice 5 år och Alice är mamma till en hel hög med ungar….. närmare bestämt 16st !

Det här är Alice när hon är ca 3 månader

Nu är hon en mogen dam!

En mer tålmodig och snäll mamma får man nog leta efter. Visst kan hon säga ifrån när någon av hennes ungar kommer och hälsar på för hon tycker inte om när dom fjäskar för henne, om dom vill slicka henne i mungiporna så försöker hon backa undan och visa att dom är stora nu, men som små får dom hänga i pälsen, bita i öronen eller klättra över henne. Alice har tagit på sig rollen som flockens försvarare. Inget ont får hända någon av dom övriga, hon skulle nog kunna ge sitt liv för att rädda oss andra.

Alice älskar när man gosar med henne. Helst ska man ”gnossa” henne i huvudet. Hon går ofta fram och buffar på folk och eftersom hon är ganska hög hamnar hennes huvud oftast mellan benen på dom .
Då får man vara snabb att förtydliga vad hon försöker säga: Gnossa mig i huvudet!

Hon är även en livsnjutare som gärna ligger i sängen, helst med huvudet på en kudde, och om det regnar låtsas hon sova när det är dags att gå ut. Eftersom hon dessutom har en riktig festblåsa och nästan kan hålla sig hur länge som helst tycker hon att vi kan skippa promenaderna dessa dagar.

Även om hon gillar att slappa blir hon ivrig när det händer något kul. Man kan nästan se hur det kryper ”myror i brallan” på henne när vi är på agilityplanen och det inte är hennes tur. Hon går in för sina uppgifter med liv och lust och det är så härligt att se henne arbeta.

Vi har firat födelsedagen med tårta, sång och paket. Paketöppningen överlät Alice till Selma som tycker det är den roliga delen med födelsedagar. Alice är mer intresserad av den ”matiga” biten !!!

Åh, det ser smaskigt ut! Har dom inte sjungit klart snart? tänker Alice

Väluppfostrade som vi är låter vi människorna sjunga klart

Äntligen. Tjejer: Hugg in !

Paketet innehöll ett gosedjursfår.

Vi hade passat in ledigheten på Gotland med en utställning. Den 29 augusti åkte jag, Sofia, Peter, Maya och Bella till Visby på morgonen. Fredrik och Sanne tog hand om Selma och Alice den här dagen.

Vi håller till på norra delen av ön så på vår väg söderut mötte vi REGNET . Som tur var drog det förbi och vi hann både sätta upp tältet och ställa ut innan regnet åter stod som spön i backen. Framför oss satt en kvinna (från Danmark) med 3 st Chesapeake Bay Retrievertikar som samtliga skulle tävla i Bästa-tik-klass. Svårt för henne att ställa 3 själv, så vad hände???? Sofia och jag fick hoppa in som handlers…. ha, ha, ha det måste ha sett hur kul ut som helst. Det är inte alls samma sak som att ställa portisar. Hur som helst var kvinnan nöjd efteråt och hon åkte hem med ett svenskt championat i bagaget (på den tiken som hon visade, ska tilläggas )

Nja, här stod dom ju faktiskt ganska bra men dom höll på att äta upp händerna på Sofia och mig. Vi hade köttbullar medan ägaren brukade ge dom kex

***********************************************************************

Hur det gick för oss??? Jo, både Bella och Maya fick ck och gick därmed vidare att tävla i Bästa-tik-klassen. Bella placerade sig som nummer 4 (efter 3 championtikar) och Maya blev reserv. Dessutom erhöll Bella CERT. Det var hennes OCH Amazing Selma’s absolut första CERT i historien .

Vi är så stolta och glada över våra fina tjejer och vi åkte hem med ett leende på läpparna!

Domare för dagen var Henric Fryckstrand och hans kritiker löd så här om:

Bella: ”Trevlig junior med stil och kvalitet. Bra huvud och uttryck. Välkonstruerad. Tillräcklig substans. Bra rygg. Fint bakställ. Rör sig väl. Välpresenterad. Lovande”

Maya: ”Välgående tik i bra kondition. Bra huvud. Utmärkt nosparti. Välkonstruerad. Tillräcklig kropp. Bra rygg. Starkt bakställ. Rör sig bra. Välvisad”

Bella och jag i ringen

Bella är så duktig och står still hela tiden

Sofia och Maya i ringen

Maya vet precis vad hon ska göra på utställning

Maya med sin ck-rosett och Bella med sin ck-rosett och den blågula CERT-rosetten

Jo, det är bara att inse. Sommaren 2010 har övergått till att bli höst 2010. Visst är det fortfarande varmt ibland när solen är framme men nu börjar höstvindarna komma, lingonen är mogna, blåbären är övermogna och det blir mörkare och mörkare för var dag som går.

Vi har sett till att njuta av de sista sommardagarna på Gotland. Den 23:e augusti tog vi åter igen båten till raukarnas ö. Denna gången hade vi stränderna i princip helt för oss själva. Det var en och annan husbil med pensionärer i som precis som vi njöt av det vackra landskapet. Några dopp i havet blev det INTE, så lockande kändes det inte .

Denna dagen hade vi tur, det började regna när vi hade gått vår promenad

Folktomt förutom vi, våra ungdomar och vovvarna

Fredrik, Sofia och Sanne (Fredriks flickvän) ville inte heller bada

Bodegan var öppen för oss som vet var den finns

Strandfynd, ett flundreskelett…. hi, hi, hi nä det är en träbit men nog är det likt alltid

Bella och Alice

Selma och Maya

Maya känner havets vågor svepa in mot stranden

I nästa blogginlägg får du läsa mer om vad vi gjorde på Gotland

// Helena

Tjena hoppsan hejsan, nu ska ni få höra på nyheter minsann!!!!!

Jo man kan liksom säga att jag är förlovad ! I våras berättade mina 2-bentingar att vi skulle åka och hälsa på en snygg kille som dom trodde att jag skulle gilla.
OM jag gillade honom…. oooooh, han är skitsnygg även om jag kräver mer än en snygg förpackning. Han måste ju vara smart, ha humor och vara trevlig också. Han har aaallt det som jag vill att en kille ska ha .

Igår kom han och hans familj till oss. Han hade sin brorsa med sig också men honom är jag inte intresserad av.

Än så länge är det lite hemligt vem ”Värsta Grymma Killen” är. Ja, du vet ungefär som med Vickan och Daniel. Dom fick ju inte tala om att dom var ihop innan pappa Kungen sa att det var ok.

Men…. men…. men jag kan visa lite bilder på honom !

Vi ska ses snart igen och jag längtar så. Tänk att lilla jag har fått tag på en sån pangkille, precis som morsan lyckats med 2 gånger.

// Maya (som är kär som en klockarkatt )

************************************************************************

Ja, efter mycket letande har vi haft lyckan att hitta en superhärlig, frisk, glad, sprallig, mogen kille till Maya. Det fantastiska är att dom fann varandra direkt första gången de träffades. Man riktigt ser hur förtjusta de är i varandra. Han bor hos en jättetrevlig familj tillsammans med sin ”bror”. Mer info kommer senare. Om ca 4 månader kommer Maya börja löpa och då är det dags för parning.

// Helena

************************************************************************

Här kommer lite foton från igår!

Här sitter Maya i fönstret och väntar på att ”Han” ska komma

Här kommer ”Han” ju ! Maya blir glad i hela kroppen!

Lika som bär? Ja, både till ”kropp och knopp”. Undrar hur deras valpar kommer se ut Snygga vinklar har han också!

Här är en gruppbild på hela gänget.

Amazing Selma’s Aztekian Maya, japp det är så hon heter. När vår A-kull skulle födas visste vi att vi ville spara en liten tös, det var ju första kullen! Att det skulle bli en Maya hade sedan länge stått skrivet i sanden, ingen Maja skulle det vara (då kan man bli retad för Maja-Baja), Maya med Y! Historien om Maya är ganska otrolig och visar att allt har en mening!

Men vi tar det från början……
Året var 2004, familjen Ekström hade börjat prata om att skaffa hund, trots att pappa Peter är allergisk! Golden Retriver fungerade inte efter test & besök hos kompisen Eva. Men så kom Eva på att hennes kollega hade en Portugisisk Vattenhund och dom skulle tydligen vara allergivänliga! Hmmm…. Portugisisk Vattenhund vad är det för ras? Vi såg en springer spaniel framför oss och var måttligt förtjusta. Vi googlade rasen, hihi lite roliga såg dom väl ut med den där rumpan?! Vi läste om rasen och fick förmånen att få komma hem till Tove, Kennel Drömtorpet för att få provlukta. Det här var på hösten 2004 och då hade Tove ett gäng härliga valpar hemma. När vi kom dit den mörka höstkvällen möttes vi av Tove och två Portisar; ”Acke” Tash Kurgan Aquarius och ”Smilla” Lacustrine Smooth-Sailing. Peter kände inget av valparna & inte av Acke eller Smilla heller, helt otroligt! Sofia & Fredrik satte sig på golvet och Acke satte sig framför dom med ryggen mot så de kunde klappa honom…..

Det blev ingen valp från Tove, i Maj 2005 kom vår lilla Selma hem till oss!
Selma sommaren 2005

Vi höll fortfarande kontakten med Tove. Det var hon som hjälpte oss att Portisklippa Selma för första gången & det var då hon undrade vad vi skulle göra under midsommar -05.
Under en veckas tid bodde Acke hemma hos oss medan alla Drömtorpare var ute till havs. Acke var då 14 år, han såg och hörde dåligt, men vann föralltid våra hjärtan! Det var sista gången vi såg Acke……
Midsommar 2005, Acke i våran trädgård!

December 2005 kom vår älskade Alice in i våra liv.
Alice December 2005

Ju längre tiden gick så växte sig suget efter en valpkull sig allt starkare. Alice visade sig vara en supertik! Bra höfter, fri på allt man kan testa henne på. Men vem skulle bli pappa till våra valpar?
För att göra en redan lång historia kort så fick vi möjligheten att använda oss av ”Agge” Drömtorpets Aragorn Af Aquarius, en son till Acke och Smilla!!!!
Agge är en fantastisk individ och vi föll för honom precis som vi gjort för hans far 3 år tidigare!
Mayas pappa Agge

Så föddes Amazing Selma’s första kull! & först ut av dom alla kom en svart tik med vita tecken, den enda svarta tiken! Lilla Maya var född!
Maya stal våra hjärtan & är precis som sin mamma Alice frisk som en nötkärna! Idag är det hon som sätter sig i knät på valpköparna precis som hennes farfar gjorde på Sofia & Fredrik den där höstdagen -04! Hon älskar livet, vill alltid göra rätt, älskar att få arbeta med både kropp och knopp. Maya 4 veckor

Så varför berättar jag allt detta? Den 4 Augusti gick Mayas farmor Smilla ur tiden!
Mayas farmor Smilla (Bilden är lånad från Tove: http://www.dromtorpet.com/ )

Mayas farmor och farfar är som ni förstår de första Portisarna familjen Ekström träffade!
Det var inte meningen att vi skulle ha en valp av Tove (En Smilla- Acke valp), men det var meningen att vi skulle få in samma blod. Det var meningen att Maya skulle komma till oss!
Våren 2011 är det dags för Maya att bli mamma till sin första kull. Vi hoppas att både Smilla & Acke kommer att finnas där för sitt barbarn och sina kommande barnbarnsbarn!
Ni kommer alltid ha en stor betydande roll för familjen Ekström & Kennel Amazing Selma’s!

Sov gott älskade Acke och Smilla!

//Familjen Ekström

I tisdags fyllde lillmatte Sofia år (hipp, hipp, hurra för henne ) och då hade husse tagit en semesterdag. Inte bara för att fira Sofia utan för att Mimmi, John och Milton skulle komma till oss. Miltons husse och matte hade önskemål om att vi brudar skulle visa Milton hur kul det är att bada och simma och att slänga sig ut i vattnet. Tanken var nog att människorna också skulle bada men dom tyckte det var för kallt….. knasbollar, det var jätteskönt i vattnet!

Istället för stranden blev det en skogspromenad och sen åkte vi till sjön Fjättern så att vi vovvar kunde bada. Men jag måste då säga att: ”Milton é en fegis, Milton é en fegis” för han vågade sig inte ens i vattnet fastän alla vi andra simmade och hade så kul. Nä, nån riktig vattenhund verkar han inte vara. Jag däremot tycker det är extra roligt att bomba dom andra (det har jag visst efter mamma som älskade att bomba Selma när dom var små!). När nån av dom andra slänger sig i vattnet för att hämta en pinne som människorna kastat i så väntar jag en liten stund och sen bombar jag.
Hi, hi det är urkul …..

Här sitter vi alla så fint. Från vänster: Selma, Alice, Milton, Maya åsså jag (Bella).

Efter badet åkte vi hem till oss för människorna skulle äta mat (och vi var också jättehungriga efter badet). Miltons husse John ville bjuda på mat….. oj, så smaskigt det såg ut.. vi vovvar slickade oss om munnen men tyvärr fick vi inte sitta med vid bordet

Kolla vilket smörgåsbord:

Lillhusse Fredrik fyllde år den 24 juli (hipp, hipp, hurra i efterskott!) men då var han inte hemma så vi sjöng för både Sofia och honom vid middagen .

Jag och storebrorsan i soffan på uterummet!

Min mamma Alice älskar när människorna myser med henne. Här är det Miltons matte Mimmi som gosar med min mamma.

Visst är han snygg, min brorsa Milton?!? Han finns visst till förfogande om det är nån snygg, frisk portistjej därute som vill bli mamma. Han är frisk som en nötkärna, har finfina höfter (A), bär inte på varken genen för PRA eller Improper Coat.
Dessutom har han blivit testad för nåt med hjärtat…. cardio hette det tror jag…. och resultatet blev Probable Normal…. det ska också vara bra har jag hört människorna säga ! Han é en toppenkille måste jag säga….. nästan lika bra som jag själv…. men så é vi ju släkt !

Tack och good bye från Bella

….. med varierat intresse för aktiviteter. Ja, idag regnar det ”hundar och katter” från skyn och då säger våra vattenhundar att promenader är helt onödiga. Men det går ju inte att ligga på divanen och käka praliner hela dagarna, inte om man är hund i vart fall….. för nödiga blir dom lite då och då och det där med att använda toaletten har vi inte lärt dom….. inte än i varje fall . Idag var det 6 vovvar och 3 människor som trotsade regnet och stretade oss runt på en långpromenad. Vi har Elsa här några dagar och dessutom fick vi oväntat (men uppskattat!) besök av Milton med matte Mimmi och husse John idag.

För några dagar sen var det så varmt att hundarna inte kände sig sugna på promenad då heller. Så vad kan man hitta på för kul istället för bara promenader?

Jo, när det har varit stekheta dagar har vi t ex varit vid stranden och badat. Då kan det se ut så här:

(Bella och Elsa i vattnet!)

Andra dagar har vi gått kortare promenader och sedan kört en variant på rallylydnad i trädgården. Lydnad har blandats med olika hinder, t ex agilitytunnel och plocka upp köttbulle ur vattenfylld skål…. och då kan det se ut så här:

(Bella balanserar)

(Alice ligger!)

(Selma hämtar upp köttbulle!)

(Maya kör slalom)

Vi har ”lånat” böndernas ensilagebollar när vi kört spår. Man måste dock vara försiktig om bollarna så att inte plasten går sönder för då är de förstörda! Det är jättekul att spåra på åkrarna för man kan följa hunden genom att smygkika över bollen som man gömt sig bakom!

(Peter tar med sig Bella, Selma och Alice och går och gömmer sig bakom en boll. Maya sitter bakom en boll så hon ser inte var de tar vägen.)

(Bella spårar)

Sent på kvällen när det varit lite svalare har vi åkt till agilityplanen och dragit några vändor där.

(Maya hoooopppppar !)

(Selma hooopppar !)

(Alice susar genom däcket !)

(Bella susar också genom däcket)

Har du hittat på något kul med din hund? Tipsa gärna genom att kommentera inlägget. Alla uppslag till nya aktiviteter uppskattas!

// Helena och övriga Ekströmsflocken