Amazing Selma´s

Så var det fredag igen och dags för en ny uppdatering om Maya och hennes dräktighet!
Idag har valparna legat i Mayas mage i hela 7 veckor. Nu börjar nedräkningen och om 1 vecka börjar vi ställa in oss på valpning (eftersom våra tikar brukar kunna valpa tidigare än 63 dygn).
Så här står det i boken om vecka 7:
”Fostren är nu 10 cm långa. Livmodern fyller stora delar av buken. Vid den här tiden brukar fostren vara så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelser genom bukväggen”.
Nu liknar dessutom fostret en valp men de kan inte överleva utanför magen.

För att ni kanske ska kunna se utvecklingen av magen kommer förra veckans samt denna veckas bilder:
Vecka 6
Vecka 7 (lite skillnad på mängden av snö på 1 vecka, eller hur!!!?)
Vecka 6
Vecka 7
Fosterrörelserna har vi ju känt nu i 1 veckas tid och sett sparkar i några dagar.
Maya mår i alla fall toppen! Hon är hungrig som en varg och när vi kör aktiviteter med tjejerna så är hon på och vill göra precis allt (mer på än vanligt alltså).
Maya hänger på bra på promenaderna men vill gärna hålla koll på alla 2-bentingar som är med (någon kan ju faktiskt ge någon av de andra tjejerna godis och då måste man ju hålla koll så att man får också).
Magen växer ju den också och man märker att Maya stönar till när hon lägger sig ner.
Igår var det världens aktivitet i magen och man kände valparna väldigt tydligt.
Det är märkligt det här med uppfödarlivet, det spelar lixom ingen roll hur många gånger man går igenom en dräktighet för varje gång blir man lika fascinerad och lika spänd på vad det är för små liv som ligger där inne och sparkar och har sig. Om några dagar hoppas vi på att vi ska kunna lägga ut en film på aktiviteterna i magen (de växer ju sig starkare och starkare för var dag som går) .
Igår upptäckte jag också att brösten har börjat producera mjölk och eftersom Maya har haft valpar tidigare så ställer ju kroppen in sig mycket tidigare på att få valpar (än vad en ”första-gångs-tik” ibland gör).
Spännande är det och nu är det inte långt kvar tills vi vet vilka som gömmer sig där inne!

Fortsättning följer….

//Sofia

Inom en snar framtid kommer vi har fullt upp med valpar i huset så nu innan dessa hektiska veckor drar igång så passade jag och Helena på att hälsa på vår foderhane Bertil:
Vi vill ju ha 1-årsbilder på våra avkommor som vi lägger ut på varje valps lilla sida och då måste vi ju såklart ha en bild även på Bertil (som vi även kunde skicka till Bertils uppfödare).
1-årsbilderna på H-kullevalparna har börjat rulla in men det fattas flera stycken så läser ni det här och vet med er att ni är en av dom som inte skickat än: skicka in så fort som möjligt i och med att vi snart blir lite upptagna med nya valpisar
Bertil är en go och mjuk kille med mycket spring i benen. Precis när vi kom så hade hans matte Anna fixat till honom eftersom vi ville få med oss en 1-årsbild hem och Bertil blev så glad när han kom ut så han visste inte vad han skulle ta sig till (det måste väl tyda på att han kommer ihåg samt har positiva upplevelser tillsammans oss?!).
Bertil bor ju tillsammans med vår C-kullevalp Affe samt blandrasen Hector och det var bra att inte alla grabbarna var ute till att börja med för då hade nog inte bilden blivit lika bra. När de kom ut blev det fullt ös i snön:
Igår var det faktiskt lite läskigt att ge sig ut på vägarna i och med att det var ett fruktansvärt snöoväder men vi tog oss till Nykvarn och hem och i efterhand kändes det ändå skönt att ha träffat Bertil innan valpisarna kommer .

//Sofia

För två veckor sen fyllde tjejerna och killarna i D-kullen 3 år och i samband med födelsedagen så kom det väldigt fina uppdateringar och bilder från flera av familjerna.
Vi blir alltid så otroligt glada när vi får uppdateringar och som vi har sagt miljoner med gånger tidigare: det spelar ingen roll hur gamla avkommorna blir, de har alltid en plats i våra hjärtan och vi tänker på alla våra avkommor regelbundet!

Vi fick det här mailet från Merchedes och hennes matte (texten är saxad ur mailet men det var så otroligt fint så vi delar med oss av en del):

”I maj 2014 fick Mechan en ”lillasyster”, Elise, och har varit en exemplarisk ”storasyster” till Elise sen första dagen! En mer älskad och finare familjehund en Mechan får man leta efter! <3 Hon är väldigt social, älskar alla, och alla verkar älska henne! 🙂

Folk brukar berömma henne för hur väluppfostrad hon är, hon hoppar aldrig på någon, behöver inte koppel (inte sällan möter vi dock små hundar som kan skälla frenetiskt, men Mechan går fint förbi utan koppel, så det är aldrig några problem), hon kan alla vanliga tricks som ”sitt”, ”ligg”, ”stanna”, ”fri” och ”varsågod”, men även några specialare som ”rulla runt”, ”high five”, ”försiktigt” (hon tar då en godis från ens hand vääääldigt varsamt) och hålla en godis på nosen tills man säger varsågod! ;D Hon är för duktig! <3″

Från Gaston kom den här bilden:
Agnes hade kalas tillsammans med Mozart och Pia och Håkans barnbarn på födelsedagen:
Mixie och moster Blackie hade kalas:
Ibland kan livet dessutom ändra sig för våra avkommor och någon månad innan jul bytte Majken hem. Vi tycker alltid att det är väldigt tråkigt när avkommorna av olika anledningar ibland behöver byta hem (turligt nog händer det ju väldigt sällan) men det känns väldigt bra när även vi kan få kontakt med nya ägaren och att vi på så sätt kan fortsätta följa ”barnen” på sina resor genom livet. Numera bor Majken i Varberg hos familjen Togander och av det vi har hört så går det väldigt bra för dom:Dante:
Några dagar innan födelsedagen gick Brallis årets första spår:

//Sofia

För några dagar sedan kunde vi känna de första små lätta fjärilsvingarna fladdra mot vår hand när den låg på Mayas mage. De lätta vingslagen har bytts ut mot mycket kraftigare vingslag eller snarare som att valparna har boxningsmatcher i magen
Om man sitter en stund och tittar upptäcker man också vågorna som rör sig fram och tillbaka över Mayas mage eller den lilla utbuktningen av en liten tass som trycker från insidan. Med andra ord går det nu att se valparna sparka. Det bonkar än här och än där och om de första vingslagen är en häftig upplevelse är det ännu mer härligt att se rörelserna
Det blir så verkligt och varje gång funderar jag på vad det är för liten individ som jag kan se och känna sparka just i det ögonblicket.

Maya mår verkligen toppen. Hon är hungrig som en varg och hon får mat med mycket energi i så att både hon och valparna ska få den näring de behöver. Maya hänger fortfarande med lätthet med på både långa koppelpromenader och lösa skogsturer trots att magen växer för var dag som går.
Visst är Nemi med sin reflexväst, Sofia med sin rosa mössa och Maya med sitt lila mammatäcke som en härlig karamellpåse?!!
Här är alla tjejerna samlade på ett ”godisberg”. Alla har reflexvästar på sig och det är dels praktiskt för det är lätt för oss att se var de är när dom går lösa i skogen och dels så är det en ”livförsäkring” så att inte en jägare av misstag ska få för sig att det är ett gäng vildsvin och börja skjuta mot oss.

Imorgon har Maya haft sina valpar i magen i 7 veckor och då kommer en ny veckouppdatering.

Vi önskar våra bloggläsare en underbar dag !
// Helena

På våra promenader i skogen hittar alltid tjejerna smaskigt djurbajs som djuren har lämnat efter sig. Visst sorts bajs känns det okej att de äter t ex från rådjur, harar och älgar för det luktar inte så mycket (dessutom är de ju gräsätare). Sen finns det annat bajs… Ett som är totalt och absolut helt förbjudet att äta är bajs från människa. Det är så vidrigt så att det finns inte ord att beskriva det med. Turligt nog har vi varit väldigt förskonade från incidenter med sånt bajs men ett bajs som det bara kryllar av i våra skogar är avföring från vildsvin. Det är ju inte så konstigt med tanke på att vi väldigt ofta stöter på vildsvinsflockar på promenaderna.
Vildsvinsbajs är också väldigt vidrigt för det är så starkt och luktar väldigt fränt.
I förra veckan kom Nemi tillbaka efter att ha sprungit en bit från oss och luktade vildsvinsbajs. Inte nog med det för dessutom hade hon på sig sin reflexväst och vad tusan hade hon för brunt på ryggen? Jo mycket riktigt hundj*vlen (ja för de är ett av de få tillfällen då sådana ord slinker ur munnen) hade rullat sig i vildsvinsbajs…….
Morrr……
Så hem åkte vi och in i duschen fick Nemi gå och bli schamponerad och därefter fönad. Fin och stilig har hon varit de senaste dagarna men så igår så stannar hon kvar igen på ett annat ställe och när hon kommer tillbaka känner man den där doften igen.
Man ber då en stilla och tyst liten bön om att ”snälla säg att hon bara har ätit bajset”…
Bajs luktar det i munnen men även i pälsen runt huvudet. Hon hade nog inte rullat sig riktigt ordentligt men gnott hakan och öronen i allt äckligt….
J*vla hund (som sagt, när hunden har rullat sig i bajs så får man uttrycka sådana ord…)…..
Hem åkte vi och in i duschen fick Nemi även denna dag vandra.
Nemi är ju helt oförstående. Hon tycker ju att hon har smyckat sig otroligt fint och luktar ju jättegott. Hennes matte håller inte med.
När man luktar äckligt bajs får man inte sitta bak hos de andra tjejerna utan får sitta med en handduk runt sig tillsammans med matte.
Lite innan bilden togs sa jag till Helena: ”mamma, om det hade varit Selma som hade rullat sig i bajs, då hade du varit jäääääättearg!!!”
-”Ja det hade jag varit och guuuud så skönt att inte Nemi är min hund så jag slipper bli arg”, sa Helena tillbaka.

Nu tycker jag att det räcker med äckliga vildsvins-bajs-incidenter. Det värsta av allt med just den sortens bajs är att hur mycket du än tvättar hunden och hur många gånger du än tar i schampo i pälsen så finns det doft kvar.
Igår när jag trodde att jag var klar med schamponeringen så fick Nemi komma upp på trimbordet för att bli fönad men när jag börjar föna vid halsen så känner jag hur det fortfarande stinker (trots att jag har varit jättenoga). Så det var bara att ”slänga” in henne i duschen igen och det luktar i alla fall lite äckligt bajs om hunden……
Så här fin ser i alla fall Nemi ut när hon är nytvättad, nyfönad och har på sig en tofs.
Kärt barn har många namn och bajshunden har hon nu fått lägga till i sitt CV.
Lilla Nemi, jag älskar dig i alla fall!

//Sofia

Min pappa hette Figo och för lite mer än 1 månad sedan blev min pappa en ängel. Han sitter nu uppe i himmelen och tittar ner på mig genom ett litet hål.
Min pappa bodde i Uppsala och var Kungen av Lund.
Igår var det första gången efter att min pappa fick somna in som jag och min familj åkte hem till familjen Strand där även mina kusiner Mozart och Agnes bor.
Alla tyckte att det kändes väldigt konstigt att träffas utan Figo och mina 2-bentingar grät många, många tårar under gårdagen.
Jag gillar inte att, framför allt min matte gråter, jag vill att hon ska vara glad för då är jag det också.
Jag har ett lite läskigt minne av min pappa. Han var en väldigt bestämd man som tyckte att små valpar skulle sköta sig. En gång när jag var liten så sa han till mig… Då blev jag lite rädd och efter den dagen så hade jag en väldig respekt för min pappa…. Jag ville t ex aldrig efter den dagen sitta precis bredvid honom när vi skulle fotograferas, trots att han, när jag blivit lite större, tyckte om mig. Matte säger att han var världens härligaste kille och att jag är väldigt lik honom.
Här är jag tillsammans med min mamma Maya och pappa Figo (ser ni att mamma får sitta mellan mig och pappa!? Det är bara för att jag tyckte att han var lite läskig…)!
För lite mer än en vecka sedan fyllde min kusin Agnes 3 år så när vi kom hem till dom så bjöd hon på kalas:
Titta vilka fina tallrikar vi fick!Agnes sa att man måste tänka på figuren och serverade mumsigt godis samt lite nyttigare morot- och gurkstavar…. Vårat motto är: ”Är det kalas så är det” så vi lämnade grönsakerna. Dom fick Mozart äta upp istället!
Den här tårtan hade Agnes gjort till 2-bentingarna… Hon sa att vi hundar inte ska äta tårta… Otroligt orättvist tycker vi men vi måste medge att den var väldigt fin (& god, enligt 2-bentingarna).
Söta Agnes!
Fina Mozart!
Det känns konstigt att vi bara var 7 hundar och inte 8…. Som jag skrev tidigare så fälldes det många tårar från 2-bentingarna igår. Dom pratade om gamla minnen med Figo.
Han måste ha varit en väldigt speciell hund eftersom de saknar honom så mycket.
Tusen tack Pia, Håkan, Mozart och Agnes för gårdagen, som alltid var det väldigt trevligt och det är inte varje dag man blir bjuden på kalas!!! Vi måste göra om det snart igen!

Det här är första gången som vi inte tog ett gruppfoto på hela gänget eftersom det just igår kändes som att tomrummet var för stort, det får bli nästa gång helt enkelt!

//Nemi

Igår när vi skrev om Mayas dräktighet hade vi ännu inte känt små sparkar från valparna men redan på kvällen när jag och Maya myste framför TV:n och jag hade mina händer på hennes runda mage kände jag små lätta fjärilsvingar. Det är en underbart härlig känsla som är lika häftig varje gång . Valparna växer så det knakar där inne och därför kommer sparkarna bli tydligare och kraftigare för var dag som går. När sparkarna även syns kommer vi att filma det och lägga ut här i bloggen!
Maya i ”viloposition” nu på morgonen
Vi har ju även skrivit om att Koraks matte Anna håller på att sy ett ”Mammatäcke” till Maya och igår var det klart. Vi är enormt glada att Anna är så duktig på att sy och täcket blev så himla bra och dessutom snyggt
Anna har till och med sytt på vårt kennelnamn och dessutom en portis-siluett
Än en gång vill vi säga: Stooooort TACK!!! till Anna som hjälpt oss. Vi vet ju hur mycket jobb och hur ont det gör på en tik som får mjölkstockning (Bella fick det med F-kullen) och därför är det här täcket guld värt för oss!!!!

// Helena

Nu är det fredag igen (känns inte som att det är annat än måndagar och fredagar)…. Fredag innebär ett nytt inlägg om Maya och hennes mage. Nog tycker vi att det rör sig lite där inne men vi har inte än känt fjärilsvingarna som vi brukar göra, det kommer när det kommer!
Nu har valparna legat hela 6 veckor inne i Mayas mage och fostren är nu ca 7 cm långa och om några dagar börjar även pälsen att växa.
Förra veckan såg Mayas mage ut så här:
Och idag ser den ut så här:
Nu börjar även magen att hänga mer på Maya så nu ser magen ut så här:
Bilderna är tagna efter en blöt och smutsig promenad men vi hoppas att de duger i alla fall!
för att ni ska se skillnaden bjuder vi på en bild från i somras, den dagen då Maya blev champion:
Så här såg Mayas mage ut i somras…
Förhoppningsvis dröjer det inte så lång tid tills dess att vi står så här snygga igen, en riktig fröjd för ögat att se på. Vi hoppas såklart på att valparna inne i magen blir lika snygga som sin mamma och pappa!
Så hur mår Maya?
Nu märker man på henne att hon är dräktig. Den här veckan har hon mått lite illa och har någon gång under dagen kräkts lite. Förövrigt mår hon bra, hon är väldigt kelig av sig och vill gärna ligga nära för att mysa och gosa. Hon är fortfarande hungrig som en varg och får lite extra mål med mat varje dag. Jag tror också att valparna i magen ibland trycker lite mot organen när hon ligger på rygg (som hon väldigt gärna gör hela tiden när hon vilar) för ibland kan hon hosta till lite vilket aldrig händer annars….
En annan favorit ställning när man busar är att ligga platt på mage som en groda. Vi får väl se hur länge Maya fortsätter med det för snart är ju magen ännu större!
Fortsättning följer… Vi hoppas att vi inom de närmaste dagarna kan uppdatera er om att vi har känt fosterrörelser!
//Sofia

Lite då och då kommer det otroligt fina mail från våra avkommor med familjer. Vissa tycker vi är så fina att vi verkligen vill dela med oss av dom i bloggen och detta har vi fått godkännande om att dela med oss av. I förra veckan kom alltså det här mailet från H-kullegrabben Indie och hans matte Lena-Karin:

Hej!

Eftersom Maya ska ha valpar och Indie ska få halvsyskon ungefär samma tid på året som vi gick och hoppades och längtade gick jag tillbaka i er blogg och drömde mig tillbaka med tårar i ögonen. Minst varje dag (betydligt fler då Indie var född) gick jag in på bloggen för att få ta del av senaste nytt om valparna och då särskilt Indie förstås som jag ganska direkt såg som vår valp! Jag avundas alla era valpköpare i denna stund och skulle bra gärna vilja ha en liten valp till även om vi redan har den allra finaste! Det var så underbart roligt att få följa dem från ultraljudet och hela vägen hem. Tack än en gång för det! Det har betytt så mycket för mig.

Livet med Indie är så roligt och okomplicerat. Han har fått så alldeles underbara, stora och kloka ögon som verkar se det mesta, värdera och begrunda för att sedan förhålla sig till det. Han förstår direkt om det är meningen att han ska följa med eller inte och är det inte så ser han lite förnärmad ut men finner sig i sitt öde utan trassel (gäller i stort sett alla situationer). Han är följsam och är lätt att ta med i alla sammanhang. Han hittar alltid på nåt skoj och livet leker för honom. Han pratar mer och mer och har massor av spännande saker att berätta, visa eller begära men skäller ganska sparsamt.

Jag älskar verkligen Indie, att få vara tillsammans med honom på alla våra äventyr från mys (han tror att han är en liten knähund), lek, träning och att bara få pyssla om honom (att kamma och borsta tänder osv varje dag är bra mysigt…det tycker vi båda) har verkligen berikat mitt liv. Han är mest mattes hund och ligger kvar i sängen tills jag går upp men i övrigt är han lika kär i och uppskattad av hela sin flock.

Jag tänker ofta på att det var roligt för mig att han fick lära känna min älskade Charlie innan han gick bort. Charlie hann lära honom ett och annat som att det är kul att borsta tänderna, mysigt att bli torkad och fönad, att man hälsar fint på damer och massor av mer bra saker som en liten valp behöver veta.

Jag kommer att följa även denna kull med spänning.

Vi håller tummarna…

Lycka till!

Kramar från Lena-Karin och Indie

Igår åkte Nikki hem till sin familj igen. Det blev ett kärt återseende när matte Julia kom för att hämta henne. Nikki blev så lycklig, det fullkomligt lyste av ömhet och lycka i Nikkis ögon så Helena fick tårar i ögonen.
Du och jag matte, säger Nikki
Bella parkerade sig i Julias knä.
Nikki är en otroligt härlig tjej. Hon är glad, social och fortfarande väldigt busig (hon är ju bara 11 månader). Under julen har vi haft släkten på besök och alla har blivit otroligt förtjusta i henne och förundrats över att hon har varit så otroligt sociala med dom, trots att hon inte känner dom.

På eftermiddagen när Nikki hade åkt hem kom Koraks matte Anna förbi. Hon hjälper oss att utforma ett nytt dräktighets-mamma-valp-täcke. Ni som har följt bloggen vet att Anna hjälpte oss att sy ett täcke till Bella vid hennes förra kull. Det här blir en utvecklad version och vi kallar den för ”Valptäcke 2.0”
Maya agerar modell.
Lite mys med valpmagen hann Anna också med .

Idag har det gått 35 dagar sedan första parningen och valparna har alltså legat 5 veckor inne i Mayas mage.
Det är nu embryot kallas för foster och liknar nu också en hund. Ögonlocken är nu utvecklade och de har ytteröron som täcker öronöppningen. Nu kan man också avgöra könstillhörigheten.
//www.youtube.com/embed/uD3bmHyVEyoHär är också en film om dräktighet i det stadiet som Maya är i.

Men hur mår Maya?
Fram tills idag har Maya mått strålande. Hon har varit glad, busig och hon är hungrig på ALLT! Det är i vecka 3 och i vecka 5 som tiken kan bli illamående och som en klocka så kräktes hon idag. Idag märker man att hon nog mår lite illa men hon är fortfarande hungrig. Om någon dag hoppas vi att Maya är sitt busiga och glada jag igen.
Efter 35 dagar ser magen ut så här. Den har börjat hänga lite och brösten har vuxit sig större.
Inom den närmaste veckan kommer vi förhoppningsvis att känna de första rörelserna inne i magen. Fortsättning följer……..

Idag för 3 år sedan föddes det 11 små rövarungar. Deras far var den ökände rövarkungen Borka och deras mor hette Elsa.
Natten då de första rövarungarna föddes gick åskan över berget, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Borkaskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Borkaberget.
Dessa 11 rövarungar var en salig blandning av bruna och svarta, en samling karameller helt enkelt.
Idag är det eran födelsedag så vi vill säga: hipp, hipp, hurra för Mixie, Dante, Lovis, Brallis, Mili, Merchedes, Ella, Agnes, Gaston, Majken och Findus som idag fyller 3 år!
Hoppas att ni alla blir ordentligt firade:

Nog för att vi har tyckt att Maya har visat dräktighetstecken men man blir ju alltid lite osäker innan man får det bekräftat.
Maya har både mått illa, det har kommit vad vi kallar för ”Karlssons-klister” och ser ut som äggvita ur vulvan samt att brösten har börjat svullna.
Idag åkte vi till veterinären för att göra ultraljud. Veterinären blev fascinerad över att Maya har fått så många valpar tidigare samt att hon var så lugn när hon låg där på rygg med magen i vädret. Eftersom hon var så lugn undrade veterinären om en veterinärstudent kunde få titta först och visst gick det bra.
Studenten satte ljudhuvudet mot magen och direkt dök det upp ett foster på skärmen. Efter en stund tog veterinären över och han förde ljudhuvudet över magen och vi kunde alla konstatera att det var väldigt trååååååångt där inne, dvs vi får väl se om det blir 14 valpar den här gången också
Blivande farmor Anna och ”lill-farmor” Moa (Koraks mattar) var också med. Helena gör som vanligt tummen upp vid konstaterad dräktighet!
Ett av fostren i Mayas mage!

//Sofia och Helena

Årets sista dag är tydligen idag. 2014 kommer aldrig mera att komma tillbaka och imorgon börjar tydligen året som heter 2015.
Min dagmamma (Helena) och kvällspappa (Peter) (det är min husse som kallar dom för det), ska fira nyår i Peters föräldrars stuga med de andra tjejerna. Jag ska fira nyår tillsammans med matte och husse hemma hos oss. Lugnt och skönt ska vi ha det och förhoppningsvis kanske jag blir bjuden på något smarrigt att äta ikväll.

Kommer ni ihåg när jag fyllde 2 år? Då fick jag en grisbjörn som jag döpte till Bamsen. Tyvärr hade tjejerna sönder honom efter bara några dagar och jag blev väldigt ledsen förstås.
I julklapp hade tjejerna gått ihop och tillsammans hittat en ännu bättre och finare ny Bamsen:
Honom får jag lov att ha hemma hos husse och matte så att inte tjejerna ska ha sönder honom också. Tack tjejer för den fina julklappen, jag är överlycklig!
Apropå grisar. Idag gick jag och matte en egen promenad i skogen tillsammans. Det är inte så ofta som vi går själva hon och jag men det var väldigt kul. Jag är så duktig förstår ni (precis som de andra tjejerna också är men jag är ju yngst). Idag fick vi bevisat att jag inte har någon jakt i mig. När jag och matte var på väg tillbaka till bilen går jag precis bakom matte. Matte tittar fram och tänker ”men är inte Nemi precis bakom mig, eller är det hon som står där framme?”. Hon vänder sig om och såklart står jag precis bakom hennes ben. Hon kopplar upp mig och börjar ropa ”La-la-la-la-la-la-la”, lite som kvinnorna i kanske Turkiet kan sjunga? Framför oss springer vildsvinet bort, riktigt närkontakt hade vi och jag bryr mig inte för fem öre. Grisar, rådjur, älgar mm är jag ju van vid!
Nu ska jag, matte och husse åka och fira husses syster som fyller år idag!

Tjolahopp

GOTT NYTT ÅR!!

//Nemi

Vilket år vi har haft. Det har kantats av mest glädje och lycka men avslutades med lite ledsamheter och tårar. Som vi brukar göra så kommer här en sammanfattning av året som gått. Vi har träffat många av våra avkommor men för att inte det här inlägget ska bli huuur lååångt som helst så kan vi tyvärr inte få plats med allt och alla. Vill ni se mer vad vi gjort under året får ni helt enkelt leta i bloggen :
Året inleddes med ett besök hos Björklingeligan:
Sen kom det faktiskt snö:
I januari hade vi valpträff för G-kulletjejerna Meya och Jessie:
Den 10 februari föddes 10 nya små Amazing Selma’s-karameller, Bella och Korak blev föräldrar.
I samma veva tilldelades Selma pris då hon gjort så bra ifrån sig på NynäsBK’s agility-KM och Nemi fick pris för att hon kommit 4a i NynäsBK’s utställnings-KM!
I mars fyllde Selma 9 år:
Den 22a mars fyllde Maya 6 år:
Våren innehöll mycket valpmys, valpbesök och härliga utevistelser:
När alla H-kullebarn hade flyttat från oss packade Sofia och Helena in sig i bilen och styrde vår resa mot Göteborg. Väl där hämtade vi hem denna Goe Gosse från Ammiellas Kennel:
Bertil flyttade hem till Mayas son Affe med familj och honom har vi på foder. Under våren körde vi många aktiviteter i skogen så som spår och sök mm:
I maj var det också dags för våran första utställning för året och det gick ju helt strålande, Maya blev BIM och tog sitt första CERT:
I slutet på maj kom många av H-kullevalparna tillbaka för att träffas för en valpträff:
I juni tävlade Sofia och Maya i agility och det gick ju riktigt bra med vår första pinne i agilityklassen samt en förstaplacering:
I samma veva som agilitytävlingarna anordnade vi en BPH-dag (mentalbeskrivning) för våra avkommor. Hela 15 Amazing Selma’s-avkommor har gjort antingen MH eller BPH under 2014! Vi hoppas att vi under 2015 kan anordna en BPH-dag igen. Är ni intresserade så är ni varmt välkomna att anmäla ert intresse:
Att leka är ett moment i BPH, här är F-kulletjejen Ida.
Under hela sommaren utställningstränade jag och Helena på Gärdet i Stockholm för Gerard O’shea:
Vi firade midsommar:
När Bella fyllde 5 år böjd hon in tjejerna till maskeradfest:

Helena och Peter var 1 vecka ute på Torö (där min farmor och farfar har stuga):
En hel del bad blev det där!
När vår kompis Johanna (som har Borka och Baron) var för gravid för att komma till oss åkte Sofia och Nemi till dom istället:
I juli kom Bertil hem till oss under några veckor när hans familj var på semester (vilket redan var planerad när de tackade ja till att bli Bertils familj):
I juli tog Maya sitt sista CERT och blev Svensk utställningschampion:
Augusti kom och Mayas utställningssaga fortsatte med att bli BÄST-I-RASEN:
September kom och vi åkte upp till Lillvallen för att para Cookie, vilket tyvärr inte resulterade i några valpar… Bättre lycka nästa gång!
Alice fyllde 9 år och hade indian-/cowboys-kalas:
Under hösten blev även Maya mormor till sina första barnbarn. Det var hennes dotter Easy som blev mamma:
Här gosar Helena med några Easy-barn!
Vi hittade på aktiviteter i skogen tillsammans med tjejerna, gick en tävlingskurs för Gerard med Maya och Bella samt njöt av den lite lugnare hösten.

I oktober åkte Helena, Sofia, Maya och Nemi till Sundsvall för att ställa ut tjejerna och samtidigt blev det lite hotellmys:
Nemi fyllde 2 år och hade Halloween-kalas:
Halloween firades så här:
Sofia och Maya åkte ner till Växjö för att delta på deras utställning:
Väl där träffade vi Mayas son Ziggy (vi fick husera hos honom och hans familj) och på hemvägen hälsade vi på Bellas dotter Tesla.

November var fruktansvärt mörk och med endast ett fåtal soltimmar var reflexvästarna välbehövliga:
Vi spanade mycket efter lilla Barney (en liten hund på 2 kg som har varit försvunnen sedan i slutet på oktober. Han lever fortfarande då han har setts).
Vi var ute en till sväng på Torö i stugan:
Under hösten/vintern fälldes många tårar. Dels för Mayas son charlie som somnade in (på tok förtidigt) efter flera misslyckade operationer av hans knän men också för Nemis pappa Figo som fick lämna jordelivet.

Vi bakade ju såklart också portispeppisar till julen:
Maya och Korak var på dejt och citatet ”på bara 4 sekunder” fick en ny betydelse då det gick väldigt fort att få till en parning:
Vi firade lucia men jag och Helena spenderade dagen på Stockholm hundmässa där 3 Amazing Selma’s-avkommor deltog:
& julen firades hemma:
Vi har haft ett härligt år och vi tar med oss många härliga minnen.
Nu håller vi tummarna för att det gömmer sig valpar i Mayas mage, det är inte så långt kvar nu tills vi vet men vi tycker nog allt att det ser hoppfullt ut. Kanske har vi känt små ärtor där inne?!?!
Vi önskar er alla ett Gott Nytt Portis-År och vi hoppas att nästa år blir lika härligt och fyllt av lika mycket glädje som detta!

//Familjen Ekström

Alldeles precis nyss hade vi besök av E-kulletjejerna Chilla och Xena (de är alltså systrar till Nemi), vilka fantastiskt härliga tjejer!!! Glada, sociala och otroligt charmiga!
Med sig hade dom Chillas husse Calle, Xenas matte Marianne och tax-syrran Nessie samt Calle & Mariannes dotter Catti och hennes tax-herre Simba.
De hade varit på Gotland för att fira jul och passade på att hälsa på oss när de hade åkt av båten.
Det är 1 år sedan vi träffade töserna senast (i och med att de blev höftledsröntgade) och trots att det gått så lång tid så blev de otroligt lyckliga:
Här blir Helena överfallen med massa pussar!
Även jag, Sofia, fick mysa med tjejerna!
& blir överöst av pussar
Peter pratar med Xena
Söta Xena
Söta Chilla
Chilla och Xenas Tax-kompisar
Ibland är det bra att ha ett behandlingsrum att tillgå när det är kallt utomhus och man inte vill ta in nya hundar i flocken (eftersom vi fortfarande inte helt är fria från magsjukan, eller vad det nu är som tjejerna har fått).
Vi bjöd på fika och det är så himla trevligt att få träffa våra valpar med familjer. Det gör ju inte direkt saken sämre när man får höra hur fantastiska tjejerna är på alla sätt och vis samt att de är så trevliga och så följsamma, Mayas fina döttrar!
//Sofia

Vi har haft lite julledigt nu under veckan som gått så därav har det varit dåligt med uppdateringar i bloggen, även mejlen har blivit lite lidande så har ni inte fått svar på mejl som skickats till oss så kommer vi att börja svara på dom.
Vi har haft en härlig jul och vi tänkte dela med oss av alla fina julkort vi har fått på främst våra avkommor (vi har även fått en hel del fina kort via den traditionella brevvägen men det är de elektroniska som kommer här):
H-kullegrabben Higgins
E-kullegrabben Dino tillsammans med lillmatte Line.
C-kulletjejen Aqua
C-kulletjejen Easy tillsammans med pappa Zixten och ”syrran” Elvira
E-kullegrabben Sigge
Från H-kullepappan Korak kom det här fina kortet
Samt detta!
H-kulletjejen Tesla tillsammans med ”brorsan” Nitro och kompisen Greven
C-kullegrabben Rufus
E-kulletjejen Mollie
Selmas halvbror Mozart och D-kulletjejen Agnes (det känns i hjärtat när vi ser den här bilden, första julen utan Nemis pappa Figo).
F-kullegrabben Fix med ”brorsan” Fant
A-kullegrabben Figo och C-kulletjejen Nellie
H-kulletjejen Stella
F-kullegrabben Santo (till höger) med ”syrran” Anjo
F-kullegrabben Baron (längst till höger) tillsammans med pappa Borka och ”brorsan” Bosse samt lilla 2-bentingen Gustav!
E-kullegrabben Chaplin (även här blir man ledsen i hjärtat, fina Charlie hoppas även du firade jul i hundhimmelen)!
F-kulletjejen Fanny
H-kullegrabben Indie
D-kulletjejen Ella
B-kulletjejen Blackie och systerdottern, ur D-kullen, Mixie
B-kulletjejen Elsa
E-kulletjejen Tjoffsen
Det här fina kortet kommer från pudelherrarna Malte och Albin, det är deras urduktiga matte som har målat kortet!!

Tusen tack för alla fina julhälsningar, så här såg vårat julkort ut för er som har missat:

//Gänget i Nynäshamn

Nikki reflekterar:
”Juuulaaaaftoooon…. så hette dagen igår berättade mina släktingar för mig. Jag har aldrig varit med på en juuuulaaaaftooon tidigare. Det här var min allra första eftersom jag bara är 10 månader gammal än. Ni ska veta hur kul juuuulaaaaftooon är !
Efter en lång härlig promenad i solsken klädde sig 2-bentingarna i fina kläder och jag och mina släktingar blev också tillpiffade i håret:
Titta så snygga vi är med röda band!

Plötsligt hände något vid dörren. Det är nu det riktigt roliga händer! sa tjejerna till mig
Tjohooo!!!! Tjohoooo!!! ropade vi i kör
In genom dörren kom en kul kille i knasiga kläder och han hade värsta långa skägget .
Han kallas för jultomten, viskade Nemi i mitt öra, och vet du vad? Han har julklappar med sig till alla som varit snälla i år !
Jag har ju varit dundersnäll heeeela mitt 10 månadersliv så nog borde jag få julklappar, tänkte jag.
Jodå, vi fick paket allihopa av den himla snälla jultomten
Vi passade på att pussa på den snälla tomten!

Tjo vad det blev livat i holken
Lite knasigt var det allt att det kom en till tomte efter en stund. Det var tomtemor som kom med fler paket, både till oss och till 2-bentingarna. Jag kände på lukten att det här var en bekanting. Det var Helena som försökte få oss att tro att det var den riktiga tomten men oss lurade hon inte. Vi låtsades för hennes skull att vi trodde det var den riktiga tomten .

Det var kul med jul och det bästa med allt är att det kommer en ny jul nästa år och året efter det och året efter det…..”

Julkuliga hälsningar från
Nikki

Lite då och
då får vi frågan från våra valpköpare om vi har tid att träffas.
Tidigare har vi sagt ja till nästan alla som vill komma och träffa oss (för vi tycker ju att det är så kul att träffa våra avkommor) men den senaste
tiden faktiskt börjat säga nej.

Det är inte det att vi inte vill träffas, för det vill vi väldigt gärna, men
det finns några olika faktorer som har gjort att vi blivit mer restriktiva.
För det första så börjar vi idag få äldre hundar, Selma och Alice som både
fyller 10 år under 2015. Vi måste börja ta hänsyn till dom för, precis som med
gamla människor, så kan även äldre hundar tycka att saker och ting kan bli mer
röriga med åldern.
För det andra så passar det ibland sämre att komma hem till oss. Ibland har vi löptjejer
(som vi har haft den senaste tiden) och då har både vi 2-bentingar och hundarna
nog med ”löperiet”.
Vi 2-bentingar får mer eller mindre ”hjärnblödning” av att tjejerna blir så
kära i varandra och tjejerna har nog med sig själva och varandra. Dessutom så
märker vi en tid innan löp att tjejerna får ”nerverna på utsidan” och då blir
det extra rörigt när man får besök.
2 månader efter löp blir tjejerna skendräktiga och då har dom också nog med sig
själva och varandra.
I och med att vi har så många hundar så påverkar dom varandra ännu mer
hormonellt än vad en ensamhund gör. Vi har världens snällaste tjejer som
släpper in alla hundar i flocken men när man har 5 stycken så blir det lite
rörigt till att börja med.
Den tredje saken som också kan vara avgörande när vi säger nej till ett besök
är att vi vid ett flertal tillfällen har fått in sjukdomar i flocken efter
besök t ex magsjuka eller ögoninflammationer.
Har man en eller två hundar så tar det ju bara ett par dagar innan magsjukan
går över men för oss som har flera hundar så sprider det sig som en löpeld från
hund till hund.
Varför vi skriver om det här är för att försöka få fram en förståelse till
varför vi ibland säger nej.
För en tid sedan valde vi att säga ja till att ha vår fodertik Nikki under jul
och nyår då hennes familj är bortresta.
Samma kväll som Nikki kom hem till oss så blev hon dålig i magen. Vi tänkte att
det kanske var pga omställningen att komma hem till oss samt att hon åt av
tjejernas mat på eftermiddagen. 2 dagar senare var det Mayas tur att bli dålig
i magen. I förrgår började det för Alice och inatt har Helena och Peter
sprungit ut varannan timme för att Alice måste ut och bajsa.
Idag började Nemi så nu är det bara Selma och Bella kvar…..
Vi anklagar absolut inte Nikkis familj för det här. Det var något de inte kunde
veta om när de lämnade hem Nikki till oss då hon blev lös i magen på kvällen
men det är en anledning till varför vi ibland säger nej till besök. Det är inte
kul när hundarna blir sjuka pga saker som dras med hem till oss av andra
hundar.
Vi är väldigt restriktiva med att åka på utställningar samt att även gå i
centrala delar av Nynäshamn när vi har valpar av den anledningen att vi inte
vill få in saker som kan vara förödande för valparna.
Man är alltid välkommen att fråga om vi har tid för ett besök men ibland känner
vi att vi antingen inte har tid eller att det just då inte passar. Däremot
tycker vi att det är jättekul när vi får träffa våra avkommor på de aktiviteter
vi hittar på (tex utställningar, valpträffar, kennelträffar, BPH-dagar mm mm). Det
är också som så att det oftast är vi 2-bentingar som tycker att det är roligare
att få besök än vad tjejerna gör. Våra hundar är inte speciellt lekiga med
besökare, de har ju varandra samt att deras förväntan ligger på oss
2-bentingar, de vill arbeta tillsammans med oss!
Som sagt så är det inte det att vi inte vill träffa våra avkommor med familjer
men det finns alltid en anledning till varför vi säger nej.

I förrgår upptäckte Helena att det helt plötsligt fanns en ny leksak i vårat hem, en giraff har vi men inte två…. Igår upptäckte hon dessutom en ny dummie och inte heller den har vi haft tidigare:
Hon frågade Sofia om det var hon som hade givit oss nya leksaker men hon nekade bestämt…
Mysteriet fortsatte…. Vem hade varit och snattat i våran butik som vi har i källaren??
Mäster detektiv Nemi anmälde sig snabbt till fallet:
Jag undersökte noga och säkrade brottsplatsen….
Kunde det vara mormor Alice? Hon såg nog misstänkt skyldig ut men hon nekade bestämt och förklarade att hon bara gillar leksaker med pipisar i och ingen av dessa hade ju det… Dessutom vet hon att man inte får ta leksaker i butiken hur som helst, man måste fråga 2-bentingarna först!
Undersökningen fortsatte och spåren ledde till slut fram till….:
Just det…. Nikki! Hon är hos oss just nu medan hennes familj är bortresta….. Snattaren är funnen!
Erkänn att det var du, sa jag till henne medan jag lyste med en lampa i ansiktet (bara för att hetta upp stämningen lite)….
Nikki var helt oförstånde! Hon förstod inte alls vad jag menade… Vadå att man inte fick ta leksaker i butiken? Varför har ni en massa leksaker om man ändå inte får ta och leka med dom? Vad skiljer det med leksakerna vi har på golvet jämfört med de som ligger i korgarna i butiken?
Jag förklarade för henne noga att de ska säljas till andra hundar och om man vill ha en leksak så måste man fråga först!
Jag gav henne en varning och sa att om det händer igen så blir det vatten och bröd i matkällaren i 1 veckas tid….
Nikki lovade på heder och samvete att det inte skulle upprepas och det hoppas jag att hon håller!
//Mäster detektiven Nemi