Lite då och
då får vi frågan från våra valpköpare om vi har tid att träffas.
Tidigare har vi sagt ja till nästan alla som vill komma och träffa oss (för vi tycker ju att det är så kul att träffa våra avkommor) men den senaste
tiden faktiskt börjat säga nej.

Det är inte det att vi inte vill träffas, för det vill vi väldigt gärna, men
det finns några olika faktorer som har gjort att vi blivit mer restriktiva.
För det första så börjar vi idag få äldre hundar, Selma och Alice som både
fyller 10 år under 2015. Vi måste börja ta hänsyn till dom för, precis som med
gamla människor, så kan även äldre hundar tycka att saker och ting kan bli mer
röriga med åldern.
För det andra så passar det ibland sämre att komma hem till oss. Ibland har vi löptjejer
(som vi har haft den senaste tiden) och då har både vi 2-bentingar och hundarna
nog med ”löperiet”.
Vi 2-bentingar får mer eller mindre ”hjärnblödning” av att tjejerna blir så
kära i varandra och tjejerna har nog med sig själva och varandra. Dessutom så
märker vi en tid innan löp att tjejerna får ”nerverna på utsidan” och då blir
det extra rörigt när man får besök.
2 månader efter löp blir tjejerna skendräktiga och då har dom också nog med sig
själva och varandra.
I och med att vi har så många hundar så påverkar dom varandra ännu mer
hormonellt än vad en ensamhund gör. Vi har världens snällaste tjejer som
släpper in alla hundar i flocken men när man har 5 stycken så blir det lite
rörigt till att börja med.
Den tredje saken som också kan vara avgörande när vi säger nej till ett besök
är att vi vid ett flertal tillfällen har fått in sjukdomar i flocken efter
besök t ex magsjuka eller ögoninflammationer.
Har man en eller två hundar så tar det ju bara ett par dagar innan magsjukan
går över men för oss som har flera hundar så sprider det sig som en löpeld från
hund till hund.
Varför vi skriver om det här är för att försöka få fram en förståelse till
varför vi ibland säger nej.
För en tid sedan valde vi att säga ja till att ha vår fodertik Nikki under jul
och nyår då hennes familj är bortresta.
Samma kväll som Nikki kom hem till oss så blev hon dålig i magen. Vi tänkte att
det kanske var pga omställningen att komma hem till oss samt att hon åt av
tjejernas mat på eftermiddagen. 2 dagar senare var det Mayas tur att bli dålig
i magen. I förrgår började det för Alice och inatt har Helena och Peter
sprungit ut varannan timme för att Alice måste ut och bajsa.
Idag började Nemi så nu är det bara Selma och Bella kvar…..
Vi anklagar absolut inte Nikkis familj för det här. Det var något de inte kunde
veta om när de lämnade hem Nikki till oss då hon blev lös i magen på kvällen
men det är en anledning till varför vi ibland säger nej till besök. Det är inte
kul när hundarna blir sjuka pga saker som dras med hem till oss av andra
hundar.
Vi är väldigt restriktiva med att åka på utställningar samt att även gå i
centrala delar av Nynäshamn när vi har valpar av den anledningen att vi inte
vill få in saker som kan vara förödande för valparna.
Man är alltid välkommen att fråga om vi har tid för ett besök men ibland känner
vi att vi antingen inte har tid eller att det just då inte passar. Däremot
tycker vi att det är jättekul när vi får träffa våra avkommor på de aktiviteter
vi hittar på (tex utställningar, valpträffar, kennelträffar, BPH-dagar mm mm). Det
är också som så att det oftast är vi 2-bentingar som tycker att det är roligare
att få besök än vad tjejerna gör. Våra hundar är inte speciellt lekiga med
besökare, de har ju varandra samt att deras förväntan ligger på oss
2-bentingar, de vill arbeta tillsammans med oss!
Som sagt så är det inte det att vi inte vill träffa våra avkommor med familjer
men det finns alltid en anledning till varför vi säger nej.