Amazing Selma´s

Ibland känner man att tiden rusar iväg och andra gånger går dagarna sååå sakta. För oss susar dagarna förbi just nu. Det har redan gått 3 veckor sedan Bella och Bertils dejtande. Det är under den här veckan äggen fäster. Många undrar om vi vet att tikarna är dräktiga men vi har under åren som uppfödare lärt oss att hålla oss till tåls och vänta tills vi får dräktigheten bekräftad via ultraljudsundersökning. Visst har vi en ”misstanke” om att det nog guppar runt små bebisar i Bellas mage för hon är mindre intresserad av mat än tidigare, hon är mer kelsjuk (om det nu är möjligt ) och har ett ”lugn som endast en moder kan ha” .

(ett litet suddigt dagsfärsk foto på Bella )

Fortsättning följer………

*************************************************************************
I lördags drog Peter, jag, Selma, Alice, Bella och Doris iväg till Björklinge för att umgås en hel dag med bästa vännerna Pia och Håkan som har Agnes (vår fodertik) och Selmas halvbror Mozart (Sofia, Maya och Nemi kunde inte hänga på tyvärr).

Det var en härlig dag med minusgrader och därmed frost som nöp oss i kinderna. Vi bjöds på grillad korv till lunch och givetvis ville vovvarna vara nära-nära hela tiden
Efter korvgrillning, gofika som vi intog inomhus och sedan en lång promenad sänkte sig mörkret och vi ”kröp in” och fortsatte att umgås till sena natta
Agnes tyckte att hon också skulle få sitta med vid bordet
Pia och Agnes
Innan det blev mörkt tog vi ett gruppfoto: Agnes, Mozart, Selma, Doris, Bella och Alice
(det känns lite konstigt att se att de är så ”få”. Vi saknar Maya, Nemi och Nemis änglapappa Figo)
(Pia, jag har ”lånat” ditt collage….. hoppas det är ok?! )

// Helena

Idag är det 2 veckor sedan Bella dejtade Bertil. Zygoterna (de befruktade äggen) vandrar just nu genom äggledarna mot livmodern. Om ca 1 vecka har de nått sitt mål och då kan Bella bli illamående (precis som en gravid kvinna).

Fortsättning följer……….

*************************************************************************
Samma dag som vi hämtade hem Bertil hälsade jag och Sofia på hos Doris bror Wille och hans familj. Wille bor tillsammans med portiskillen Maxi.

Det var så härligt att se hur glad Wille blev när han träffade oss (och givetvis blev vi lika glada ).
Tack för gott fika och trevlig sällskap, familjen Yngström! Ni har verkligen 2 härliga portiskillar
**********************************************************************
Vi har även träffat Sigge (pappan till vår G-kull) och Eskil (E-kullekille, Nemis brorsa)
2 snygga och trevliga grabbar (Eskil till vänster om Sigge)
**********************************************************************
Förra veckan fick vi besök av 2 mysiga tjejer….. dvs H-kulletjejen Nikki och hennes matte Julia
Kennelmamma Helena och söta Nikki
Bedårande söt och såååå himla trevlig
Faktiskt är Doris och Nikki halvsystrar. Det är ju Korak som är pappa till båda
***********************************************************************
Igår (söndag) åkte jag, Sofia, Doris och Bella hem till Ronja (I-kulletös) och Freja (J-kulletös). Det blev ett pusskalas utan dess like när vi kom dit. Bella och Doris fick vänta en stund i bilen så att jag och Sofia fick all uppmärksamhet av de söta töserna. Dom blev sååååå glada att träffa oss så deras husse David skämtsamt sa: ”Dom tror nog att ni har kommit för att hämta hem dom från det här hemska stället….”
Freja och Ronja är såååå älskade av sin familj och blir såååå ompysslade och bortskämda (i positiv bemärkelse). Fördelen med att vara de första människorna som valparna träffar när de föds och som tar hand om dom deras första veckor i livet är att de kommer ihåg oss och därför blir så vansinnigt glada

Söta, goa och glada Freja i husse Robins famn. Freja är en kopia av sin mamma Cookie (både till utseende och sätt)

Söta, goa och glada Ronja på sin favvoplats i soffan. Ronja är en kopia av sin mamma Maya (både till utseende och sätt)

Crazy girls….. Ronja, Freja och Doris
Som hundägare hamnar man ofta på golvet

4 söta tjejer som är så duktiga på att sitta (nåja Bella ligger visserligen) still medan vi tar ett gruppfoto
Matte Gita visar alla konster som Ronja och Freja har lärt sig, dom är såååå duktiga. Bella och Doris ville också vara med på ett hörn

Stort tack för en trevlig kväll, tack för gott fika och för att ni tar hand om Ronja och Freja på bästa sätt, hela härliga familjen Holmgren!

//Helena, Sofia, Bella och Doris

(Den här texten skrev mamma Helena på FB den 9 september 2011, så fin att den är värd att dela med sig av igen):

…. Det är när man älskar att ha valpkiss på strumporna, att köksgolvet är fullt av uppblött torrfoder, att torka upp oräkneliga bajshögar, att ha ett gäng valpar som gnager på händerna och fötterna, att få ett bett i näsan så att det börjar blöda, att inte få sova en hel natt utan att behöva kliva upp och hjälpa en morsa som ska ge di, att inte kunna se sig mätt på valparna, att önska att tiden stod still så man fick fortsätta njuta av just detta ögonblick för evigt. Älskade valpar, ni har för evigt en plats i mitt <3 ”.

Vårt hundliv är mer än bara hundliv. Vi andas hund, vi lever hund och vi sover hund. Eller, byt ut hund mot ”portis” så stämmer allt ännu bättre.
När vi får valpar i huset går all vaken tid åt till valparna och våra tjejer för att de ska ha ett så bra liv som det bara är möjligt.
Livet tillsammans med våra valpar (och tjejerna) är på tok för kort så vi njuter av varje sekund.
Här kommer lite uppdateringar, bilder och filmer från vårat liv den senaste veckan:
Finns det något härligare än en nytvättat portis? Tror knappast det. Selma kan sköta sin egen föning. Hon älskar att bli fönad, framför allt på huvudet!
Det är inte bara nya portisägare som får tovor i portispälsarna efter tvättning. Så här såg Maya ut….. Jag tackar Gud (eller mamma rättare sagt) att vi köpte vår Tornado-fön för några år sen. Pälsvården blir så mycket enklare och det dröjde inte lång stund innan Maya var tovfri igen.
Doris är en otroligt härlig tjej, hon älskar att få komma upp på trimbordet. Varje gång hon får möjlighet så hoppar hon upp med framtassarna och talar om att hon vill upp.
Idag öser regnet ner men igår och i förrgår såg det ut så här i vår skog – SOLEN sken.
Och tjejerna såg så här söta ut!
Doris är världens lättaste portis (på riktigt, har det någonsin funnits någon som är så enkel?!). Hon har aldrig varit jobbig varken mot oss eller tjejerna, aldrig bitit sönder något, hur enkel som helst mot allt och alla, orädd, social och lyssnar trots att hon är inne i värsta tonåren. Visst nu när mörkret har kommit på kvällarna kan det ibland komma ett ”voff” när hon ser något konstigt men unghundar och mörker brukar ju innebära att de ser mycket ”spöken” om kvällarna. Ingen av våra tjejer har vi upplevt som jobbiga men de har alla gått igenom olika faser under tonåren.
Doris var tjejen som flocken behövde, hon bara finns där som en naturlig del (en mogen själ helt enkelt).
Bella säger att hon har valpar i magen och självklart hoppas vi att hon har rätt. Åh så spännande det ska bli att få se om det stämmer. Om några veckor vet vi (otroligt vad fort tiden går, snart har det redan gått 2 veckor sedan parning).

//Sofia

Vadå? 1 månad? Jo, om Bella hade varit människa hade hon idag varit gravid/dräktig i 1 månad (vi förutsätter att hon har valpisar i magen ). En tiks dräktighet varar i 9 veckor och det motsvarar 9 månader för en gravid kvinna .
Just nu guppar de befruktade äggen runt i äggledaren för att om ca 2 veckor fästa i livmodern. Eftersom en tiks ägg kan bli befruktade under flera dagar (och det kan vara olika pappor till valparna om tiken parar sig med olika hanar) väntar zygoterna (de befruktade äggen) in de sist befruktade innan de fäster i livmodern. Det gör att alla valparna blir lika gamla och föds samtidigt. Hade det inte fungerat på det viset skulle det innebära att en tik kunde hålla på och föda valpar i upp till 5 dagar i värsta fall.

Fortsättning följer om Bellas dräktighet……….

Valpabstinensen har börjat infinna sig i det Ekströmska huset igen så jag vill bjuda på lite valpbilder:

Den blivande mamman Bella var så här söt när hon var ca 4 veckor gammal
Jag älskar den här bilden på mig och Bella. Den togs när Bella var 4,5 vecka gammal
När Bella var 8 veckor gammal syntes det tydligt att det vita skulle ändra färg till den vackra Bella hon är idag

Selma som liten valp
Alice som liten
Maya ca 1 vecka gammal
Maya ca 4 månader
Nemi 1 dygn gammal. Det var den här bilden som fick Sofia att bli kär. Den här tösen skulle inte lämna flocken, hon skulle stanna och bli Sofias alldeles egna Nemi
Att kunna skilja ut ”sin Nemi” bland de 8 tikarna (och 6 hanarna) som fötts dagen innan var bra gjort, tycker jag. Jag sa till Sofia att hon måste låta det gå några veckor innan hon bestämde sig helt och hållet men känslan höll i sig. Fröken Aprikos skulle stanna

Sedan den dagen då Sofia bestämde sig att fröken Aprikos var hennes Nemi är de ett oskiljaktigt par (tillsammans med husse Micke). Det är inte många gånger de varit ifrån varandra sedan dess.
I år, den 2 februari, var det min tur att hitta min Doris. Jag hade en önskning. Hon skulle vara brun.
Valet var lätt även för mig. Det föddes 1 brun tik och hon var MIN, bara MIN (nåja, familjens då….. fast lite mer min än de andras är hon i alla fall )
Det är så enormt trååååkigt att vara kennelmamma……. INTE!!! Att få njuta av valparna från födsel tills de är redo att ge sig ut på egna äventyr ute i stora vida världen är alldeles fantastiskt. Visst är det ett tufft jobb och inte alltid en dans på rosor (vaknätter, bajs- och kisstorkande, ett gäng galna pirayatänder som biter i allt och alla vissa stunder) men ack sånt kärt besvär det är

Några av E-kullevalparna träffar Snabeldraken för första gången
Valpinvasion i köket
Kennelpappan Peter tillsammans med några av J-kullevalparna
Små vattenhundar funderar på om de ska våga sig ner och doppa tassarna i vattnet

Varje kull med valpar är speciell och känslan när de föds, växer och frodas under våra veckor tillsammans går inte att beskriva i ord. Det är helt enkelt underbart att vara kennelmamma

// Helena

Dagen efter att vi hade lämnat hem Bertil förrförra veckan så tyckte Bella att det var lämpligt att börja löpa. Vi trodde att tjejerna skulle hålla ut några veckor till men Moder Natur styr vi människor inte över (och tur är väl det).
I fredags hämtade vi därför hem Bertil igen, även om vi visste att det nog var några dagar förtidigt.

Det är alltid intressant att se hur hanar reagerar när de kommer hem och lever tillsammans med löptikar. Bertil visade sig vara lika cool som alltid. Bella sjöng av glädje när Bertil kom hem och studsade runt som en lite flicka medan Bertil sprang runt i trädgården och checkade av hur de andra tjejerna låg till i sina löp. Bertil talade tydligt om att visst var han intresserad, men det var inte dags för parning än.
Bertil har bott hemma hos mig (Sofia) på nätterna och så har vi varit tillsammans på dagarna. Under helgen har intresset ökat (vi har åkt till mamma och pappa på morgonen så har Bella och Bertil fått ha egen tid tillsammans först) men först idag talade Bertil om att det var dags.
Trots att Bertil aldrig har parat tidigare så dröjde det inte lång tid innan parningen var ett faktum.
Om allt går som det ska kommer valparna födas vid årsskiftet och vara redo för sina nya familjer i slutet februari/början på mars.
Det som känns bra är att vi i september fick vårt godkännande från Länsstyrelsen/Jordbruksverket att få ha fler än 2 kullar per år (som är maxgräns utan tillstånd).
I september hade vi besök av 2 trevliga tjejer från Länsstyrelsen som kom hit och inspekterade varje liten vrå i det Ekströmska hemmet och diskuterade hur våra tjejer samt valpar lever och växer upp.
I och med att man aldrig vet när tikarna tänker sätta i gång och börja löpa (som t ex nu) så kände vi i somras att det lika gärna var bra att ha tillståndet klart.
Går Bella tiden ut så hamnar vi på 2016 men eftersom våra tikar många gånger valpar tidigare så kan vi hamna på ”fel sida” vilket nu inte spelar någon roll.

Det ska bli otroligt spännande att se vad mötet mellan Bella och Bertil resulterar i och vi ser med spänning fram emot att få nya små ulltussar i huset igen.

Så vilka är de blivande föräldrarna? För er som inte har följt oss så länge kommer här mer info.
Den blivande mamman är:
Amazing Selma’s Blenda Spiritus ”Bella”
HD: A
prcd-PRA: Carrier
JDCM: 1-1 Probable Normal
IC: Normal
Utställd med Excellent, CK, CERT samt MH-testad

Den blivande pappan är:
Ammiellas Goe Gosse Bertil ”Bertil”
HD: B
ED: UA(0)
prcd-PRA: Normal/Clear
JDCM: 1-1 Probable Normal
IC: Normal
Utställd med Excellent samt BPH-testad

Bella har sedan tidigare 2 kullar där valparna har blivit trevliga, sociala, glada och väldigt arbetsvilliga. Vi tror att det kommer kunna bli lika arbetsvilliga, trevliga och sociala i den kommande kullen. Vi hoppas också på att valparna ärver Bellas och Bertils vattenälskande gen!

Är du intresserad av en valp från oss och efter Bella och Bertil?
Välkommen att höra av dig!

Vi önskar er alla en glad Halloween och att alla våra läsare får en härlig och fin helg tillsammans med era nära och kära:

Idag är det, som ni säkert har sett nedan, MIN födelsedag.. Och vet ni vad det betyder?!?! Joooo… Födelsedagskalas såklart!!!!
Halloween närmar ju sig så även i år blev kalaset lite halloween-inspirerat. Det speciella idag var dessutom att min husse kom ner för att vara med. Jag hade bjudit in alla tjejerna och som vanligt blir vi så nyfikna och uppspelta att vi nästan kissar på oss
De här tallrikarna beordrade jag min matte att köpa när jag såg dom, tallrikar med döskallar på, hur coola som helst ju!
Här har ni oss, hela gänget!
Födelsedagsbarnet, dvs jag!
Min mamma Maya
Min syster Doris (Doris är väääldigt avundsjuk på oss alla som har fyllt år. Hon har ju aldrig gjort det utan bara deltagit på kalas… Men nästa gång vi har kalas så är det hon som fyller år!).
Moster Bella
Mormor Alice
Gammelmoster Selma
Här är en till bild på mig och min husse. Jag ääälskar min husse han är nästan lika bra som matte! Min husse brukar busa med mig, han leker roliga lekar och ger mig goda snacks!
När alla var samlade, de andra var så långsamma, runt borde ropade jag: ”hugg in” och det gjorde vi:
När gotte-tallriken var intagen vankades det paketöppning:
Jag visste att ett paket luktade jättegott, men det fick jag inte börja med….
Selma, som ni säkert alla redan vet är professionell paketöppnare, hjälpte såklart till.
Jag har försökt att förklara för husse och matte att jag är en stor tjej nu och behöver inte leksaker längre. Men för att inte göra dom besvikna så försökte jag visa lite glädje över den nya lekisen!
Sen tog husse fram det där paketet som luktade jättegott (ser ni förresten att husse har satt på sin skjortan, det ska man göra när man går på kalas sa han). När gotte-paketet kom fram blev entusiasmen desto större:
Woooow, ropade vi alla. En stor påse med Chicken Chewbone!!!
Medan husse hjälpte oss att få upp plasten som chewbonen ligger i så hängde jag lite på bordet istället.
Muuums vad gott det var. Man borde fylla år varje dag tycker jag!

Stort tack till mina tjejer, till husse, till matte och till dagmamman (dagmamman kallas Helena för) för en fantastisk dag och ett jätteroligt födelsedagskalas!

//Nemi

Nej idag är det ingen vanlig dag för idag är det vår älskade Nemis 3-årsdag!
Det hade sedan länge varit bestämt att jag, Sofia, skulle behålla en av tikvalparna efter Maya och Figo men när det föddes hela 8 stycken tikar blev det desto svårare, trodde jag till att börja med. Vem av dessa tikar var min Nemi? Det dröjde bara till dagen därpå när vi tog 1-dygns bilder:
Där var hon, Fröken Aprikos, min Nemi! Redan här var det solklart för mig, ingen annan av tikarna sa att de tillhörde mig, endast den här lilla envisa tjejen gjorde det.
3 år har gått och det har varit 3 fantastiska år. Nemi har testat mitt tålamod många gånger men hon är den bästaste av Nemisar man kan få!
Stort grattis älskade Nemi!

//Sofia

… för alla E-kullevalpar idag!!!!
Så här dags för 3 år sedan hade Maya fött 14 valpar igen för andra gången i sitt liv.
14 svarta, levnadsglada och friska små krabater hade kommit till världen.

När vi ser tillbaka på olika händelser i våra liv så kan vi blicka tillbaka och inse att ”vi klarade det där också”. Vi klarade av att se till så att alla 14 valparna överlevde men vi tackar mormor Alice som gick in som amma åt några stycken, det gjorde jobbet betydligt lättare för oss och för Maya, så här såg det ut på eftermiddagen den 22 oktober 2012:
Älskade små barn, stort grattis på er 3-årsdag! Hoppas ni alla blir firade kungligt och att ni får smaka massa smaskigheter.
Hipp hipp hurra för: Plupp, Tilly, Xena, Sigge, Chilla, Chaplin, Eskil, Pingu, Smilla, Dino, Tjoffsen, Nemi, Ludde och Mollie!

//Kennelfamiljen i Nynäshamn

I lördags åkte vi till Nykvarn där ”vår” Bertil bor. Det är ju ”vår” Bertil för att det är vi som, på pappret, äger honom men det är ju Söderstrand som är hans familj.
Bertil har inte bott hos oss sen förra sommaren och då var han ju bara en liten valp, därför ville vi lära känna honom ännu mer än när vi bara har träffat honom kortare stunder.
Det är också viktigt för oss att se vad våra tjejer tycker om honom, dom är de bästa experterna på att läsa av hur olika hundar är.
Tjejerna tog emot Bertil med öppna armar, de gillade att han var en riktig gentleman som inte alls var för ”gåpåig” utan att han flöt in i flocken på ett väldigt fint sätt.
Alla tjejerna utom Selma flörtade med honom (ja Selma är ju lesbisk så för henne gäller hennes tjejer).Igår körde vi hem Bertil till sin familj igen och efter sig lämnade han ett litet tomrum eftersom han är en riktigt go kille. Han är väldigt okomplicerad- lätt att ha att göra med, glad, social, otroligt gosig (han kommer framspringandes och visar klart och tydligt att man ska gosa med honom).
Om det inte vore för att vi har tjejer som löper lite då och då (och det är tillräckligt jobbigt med tikar tillsammans som löper – men då blir det inga oplanerade valpar i alla fall) så skulle Bertil absolut alltid kunna bo i vår flock. Han såg ut att trivas som tuppen i hönsgården med alla tjejerna runt sig!
Nu får vi se när vi får träffa vår Goa Bertil igen men vi hoppas att det inte dröjer alltför länge.
Stort tack till familjen Söderstrand för att vi fick rå om er underbara kille och stort tack för att han får bo med er underbara familj!
Här kommer också 2 filmer från hans vistelse hos oss:
Bus och lek med Sofia
Bus och lek med Doris

Maya, Doris, Bella, Bertil, Alice, Nemi & Selma
//Portisflocken i Nynäshamn

”Hejsan!

Nu ska jag berätta vad jag gjort idag. Jag och matte Helena åkte iväg med bilen till ett ställe som tar hand om sjuka djur…… fast jag är ju inte sjuk men 2-bentingarna på det här stället tar även hand om friska Bellor. Det första som hände när vi kom dit var att det kom fram en jättesnäll tjej till mig. Jag blev jätteglad och viftade på svansen. Hon tyckte att jag var söt och jag tror det var därför som hon droppade någonting i mina ögon. Sen fick vi vänta jäääättelänge, typ 20 minuter. Vi satt utanför ett rum där lampan tändes och släcktes, tändes och släcktes. Dörren öppnades lite då och då. Varje gång någon gick ut eller in i rummet viftade jag på svansen och ville bli klappad av tjejerna som tar hand om dom sjuka och friska djuren. Tjejerna kunde givetvis inte låta bli att klappa på mig och det gillade jag…… Ni som har träffat mig vet ju att det bästa jag vet är när 2-bentingar klappar på mig och gosar med mig .

Till slut fick jag och matte komma in i rummet och då kunde jag se jättebra med mina ögon för dom där dropparna jag fått hade gjort pupillerna stooora och vackra . Medan Farbror Ögondoktorn fixade så att undersökningsbänken åkte ner hoppade jag upp på en stol och satte mig. Det var visst fel ställe för matte sa till mig att jag skulle hoppa upp på bänken istället. Det gjorde jag glatt. Sen släcktes lampan och Farbror Ögondoktorn satte på sig en sak med en lampa på på sitt huvud. Då kom jag på att jag faktiskt har gjort det här förut och det var inte läskigt då heller. Farbror Ögondoktorn tittade i först det ena ögat och sen i det andra. Sen frågade han min matte om det var okej att en annan 2-benting fick titta i mina ögon. Det var en Tant Ögondoktor. Den tanten höll på att lära sig att titta i ögon på djur. Hon berättade att hon måste titta i 1000 (!!!) par ögon innan hon blir en ”riktig” Ögondoktor.

Jag satt så snällt på bänken och lät dom titta i mina ögon och båda Ögondoktorerna sa att det såg så fint ut i båda mina ögon (som om jag inte redan visste det ). Jag hade uppenbarligen charmat alla i rummet för jag fick GODIS av båda Doktorerna och dom sa att dom tyckte att jag var en så gosig och glad portistjej !

Om du undrar varför Tant och Farbror Ögondoktorn tittade i mina ögon så kan jag berätta att det är för att jag förhoppningsvis ska bli mamma igen. Jag har ingen aning varför men det kan säkert min matte berätta för dig .
Se så vackra ögon jag har!

Hej hopp!

Från Bella”

*********************************************************************
Bella ville absolut få skriva om dagens händelse i bloggen och givetvis fick hon göra det. Jag kan ge förklaringen om ögonlysningen: Som medlem i Svenska Kennelklubben och Rasklubben för Portugisisk Vattenhund är det viktigt att följa de regler som finns. Ett av kraven är att de blivande föräldrarna har blivit ögonlysta inom 1 år från parningen. Bellas ögon såg så fina ut och hon fick UA (Utan Anmärkning) på ögonlysningen. Bella bär på prcd-PRA-genen vilket betyder att hon inte kommer att drabbas av det men hon måste paras med en hane som är fri från genen för att inte riskera att hennes barn blir drabbade så självklart har vi valt ut en hane som är fri.

// matte Helena

Måste bara få dela med mig av en händelse på min, Bella och Doris promenad i lördags: Vi är på väg mot Nynäshamns centrum och framför oss sitter en äldre man i en rullstol backandes med fötterna åt samma håll som vi är på väg. Det ser både tungt och lite farligt ut med tanke på att han inte kan se bilarna som kommer bakom honom. Jag frågar om han behöver hjälp (hur jag nu tänkte med tanke på att jag har 2 hundar i koppel). Farbrorn vill gärna ha hjälp (för han har inte kraften i armarna för att kunna köra rullstolen i rätt riktning) och han säger att då kan han hålla i Bella och Doris. Sagt och gjort. Jag kör rullstolen medan han håller i kopplen. Bella och Doris går som små änglar vid sidan om rullstolen och mannen lyser som en sol. När vi kommit ”i mål” ler han sitt tandlösa leende, klappar mig på kinden och tackar så mycket för hjälpen. Farbrorn är nyfiken på vad det är för ras han hållit i och jag berättar lite kortfattat om rasen.
Jag är så himla stolt över våra tjejer och det bevisar verkligen att portugisisk vattenhund är en fantastisk ras !!!
// Helena

Förra helgen (den 19 september) var det den årliga inofficiella utställningen som Nynäshamns Brukshundklubb anordnar. I och med att det är vår hemma-klubb så har vi nu flera år på raken varit med. I år anmälde vi Doris, Maya men också Alice.
Innan det var dags för oss att gå in i ringen så höll jag och mamma i ringträning och alla som var intresserade kunde vara med. Visserligen så tycker väl kanske jag att man ska ha gått på ringträning INNAN man kommer till en utställning. Du åker ju t ex inte på en lydnads eller agilitytävling med din hund utan att ha tränat innan. Men precis som förra året så var det väldigt uppskattat av många som kom för att få lite tips och råd om hur man ska göra inne i ringen.
Det var 10 portisar anmälda men Dino (ur E-kullen) och Dante (ur I-kullen) hade fått förhinder så dom kunde tyvärr inte vara med.
När det var dags för valpar 6-9 månader var det dags för systrarna Doris och Ronja att gå in i ringen tillsammans:
Doris har ju lite mer ringträning än vad Ronja har så domaren placerade Doris som 1a och Ronja som 2a. Ronja och Gita var jätteduktiga och med mer ringträning och ringvana så kommer det där gå superbra i framtiden.
I och med att Doris blev placerad som nr 1 så blev hon även BIR-valp (bäst-i-rasen-valp).
Senare när Doris gick in i gruppen för att möte de andra BIR-vinnande valparna så blev hon placerad som 2a i gruppen!
Efter att portisvalparna var klara så var det dags för de vuxna att gå in i sina klasser. Unghundshanarna bestod av Higgins (Amazing Selma’s Hollywood Star):
Higgins mötte senare en öppenklasshane som han vann över och blev därmed bästa hane!
När hanarna var klara var det dags för tikarna och först ut var Maya:
Maya fick Hederspris och fick därför komma tillbaka in i ringen senare. Men först var det dags för veterantikarna som idag bestod av Alice:
Alice som fyllde 10 år sen 10 september fick en jättefin kritik som började med bland annat: ”En välbevarad tik” och avslutades med ”En mycket välbevarad tik” . Alice blev BIR-veteran och nu fick Maya och Alice fick för första gången tävla mot varandra. Hör och häpna men domaren hade fallit så mycket för Alice att hon placerade Alice som bästa tik och Maya som 2a bästa tik!
Därmed fick Alice gå in i ringen igen och tävla mot sitt barnbarn Higgins om vem som skulle bli bäst i rasen:
Som sagt så gillade domaren Alice och valde att låta henne bli bäst i rasen:
När portisarna var klara bestämde vi oss för att vara med i uppfödargrupp med Higgins, Maya, Doris och Ronja:
Fin kritik tilldelades vi och med ett Hederspris, i och med att dagen blev så lång så hade inte Ronja och Higgins möjlighet att stanna kvar så därför skippade vi att gå in i Best-in-show.

Lite senare gick Alice in i ringen igen för att få tävla mot de andra BIR-vinnande grupp-8-hundarna:
Flera hundar blev avtackade och slutligen var det bara Alice och flatten Mike kvar att bli placerade som 1a och 2a, domaren placerade Alice som 2a i gruppen!
Det blev en ganska lång väntan på att finalerna skulle börja och tillslut var det dags för veteranerna och därmed också Alice. Nu var det en ny domare som skulle bedöma och såklart är det alltid lika kul att få springa in i stora ringen:
Även här var det många fina veteraner som var med men Alice placerade sig inte mindre än som 4a!!!:
Vi tog med Alice som en kul grej då hon har inte ställts ut på drygt 4 år men med de här fina resultaten så får vi väl se om hon får komma ut något mer i de officiella ringarna framöver!
När alla finaler var klara var det bara en sak kvar – utställnings-KM! Vi hade anmält oss med Maya och Doris för att göra upp om vem som är Nynäs BK’s vackraste hund. De senaste 2 åren har vi varit med, för två år sen blev Nemi 4a och förra året blev Maya 4a.
Doris blev tyvärr oplacerad i år men Maya klättrade högre upp och slutade som 2a!
Vi är väldigt nöjda och glada över dagen vi hade förra lördagen. Fina och trevliga vovvar med fina resultat. Mayas rosett får vi hämta vid nästa årsmöte!

//Sofia

Som vi skrev i förra inlägget hade vi inte fest för Alice samma dag som hon fyllde år eftersom hon inte var hemma. Vi (dvs jag, Peter, Selma, Alice, Bella och Doris) var på semester. Sofia, Maya och Nemi var hemma och ”höll ställningarna”
Vår semester tillbringade vi bl a i Lillvallen (som ligger ungefär mitt emellan Delsbo och Hudiksvall). Vi är lyckligt lottade som har kära vänner (dvs Pia och Håkan) som äger ett paradisställe just i Lillvallen. Det blev många och långa promenader med vovvarna och vi njöt verkligen av tystnaden och den otroligt vackra naturen.
Inte dumt att ha den här utsikten när man vaknar på morgonen!
Strandtomt är inte heller dumt att ha
Vilket paradis, eller hur!?!
De sista dagarna i Lillvallen fick vi sällskap av värdparet, Pia och Håkan samt Agnes och Mozart. Vilken lycka för Doris kunde leka med sin favorit-Agnes Pia, Alice och Agnes myser i soffan
Håkan tillsammans med Mozart, Doris och Alice
Super-duper-mega-stort TACK för att vi fick låna ert paradis och för jättetrevligt sällskap!!!

// Helena, Peter och tjejerna

För 12 dagar sedan fyllde vår älskade Alice hela 10 år! Det är en aktningsvärd ålder så självklart blev firandet storslaget. Dock så var Alice på semester norröver tillsammans med mamma, pappa, Selma, Bella och Doris på hennes födelsedag och av olika anledningar har vi varit tvungna att skjuta på kalaset. Idag bestämde sig dock Alice för att nu var det dags så hon bjöd in sina tjejer för fest!
En drottning ska bli firad ordentlig, här med kungakrona, spira, mantel och sist men inte minst hennes fina rosett som hon vann på utställningen i helgen (mer om den kommer i ett senare inlägg).
Hela stora tjocka familjen var på plats:
Syster Selma som fyllde 10 år i mars var där men idag överlät hon kungakronan till syster Alice!
Hennes allra förstfödda barn, Maya, var såklart med!
Hennes dotter Bella också!
Barnbarnet Nemi valde själv sin utstyrsel för dagen (det passar bra ihop med hennes busiga personlighet).
Och senaste nytillskottet, barnbarnet Doris, var med (hon hade lite svårt att hålla kvar kronan på huvudet, det blir lätt så när man inte har så mycket päls än).
Nemi tröttnade på allt fixande av alla kronor så hon intog ”vänt-läge” .
Vi 2-bentingar sjöng ”ja må hon leva” för födelsedagsbarnet (att vänta när det vankas gottetallrik är en konst i sig men tjejerna har lärt sig genom åren att vara tålmodiga).

När sången var klar skrek Alice: ”HUGG IN”
Och visst gjorde dom det.
Dom åt och åt och åt. Doris som inte har varit på så många kalas (bara ett enda sedan hennes syskon flyttade) åt i sån fart att det nog gick lite för snabbt så hon var tvungen att göra så som de gjorde förr i tiden för att få plats med allt:
Dvs… Lämna lite ute på gården för att kunna komma in och fortsätta….
Under tiden slog tjejerna klackarna i taket och dansade på bordet.
Efter intag av föda var det dags för paketöppning:
Selma hjälpte såklart till, är man professionell-paketöppnare så är man:
En sån här fin leksak fanns i paketet:
Pep gjorde den också, perfekt för sökrutorna i skogen, hälsar Alice!
//Sofia med hjälp av Alice

Förra helgen var verkligen en helg i hundens-/portisens-/Amazing Selma’s-tecken!
På lördagen fyllde mamma år och mamma och pappa hade bröllopsdag och på söndagen fyllde pappa år men det hindrar självklart inte från hundaktiviteter. Vi firar gärna våra födelsedagar med att göra det vi tycker är allra roligast, dvs göra saker som har med hundar att göra !
På lördagen hade vi ju som sagt en mentalitetsdag och när vi fick veta att en av platserna på BPHt ville Brizze från Göteborg ha och en av dom andra ville Stella från Sandviken ha så bestämde vi oss för att ha kennelträff på söndagen (i och med att flera hade åkt så långt så slog vi ihop alla aktiviteter till en helg).

Och vilken dag det blev! Vi hade även i år hyrt Nynäshamns brukshundklubb och på lördagskvällen sa väderprognosen att det var Klass-1-varning med blåst och regn och regnet skulle vräka ner. Vi funderade verkligen på att ställa in dagen men när vi lyckades fixa ett partytält där man eventuellt skulle kunna söka skydd så bestämde vi oss för att fullfölja planen.
Söndagsmorgon kom och när vi vaknade sken SOLEN! Under natten hade vädret ändrat sig och runt om Nynäshamn öste regnet ner men här var det uppehåll.
Det var nog inte särskilt många som trodde att det var sant när jag la upp den här bilden:
”I Nynäshamn skiner solen”.
Det blev en härlig dag och totalt var det 34 portisar som var med (det hade kunnat bli ännu fler då det är förkylningstider och flera hade blivit sjuka och fick tyvärr kasta in handduken).
De allra flesta som kom bor i Stockholmstrakten men vi hade även långväga besök. Brizze (H-kullen) från Göteborg vet ni ju och även Stella (H-kullen) från Sandviken men J-kullebröderna Charlie och Louie hade också åkt långt. Charlie bor ju i Ulricehamn och Louie bor i Sundsvall. Fantastiskt kul att så många kom!
I och med att väderprognosen hade sett ut som den hade gjort så bestämde sig jag och mamma för att inte ha några speciella planer för kennelträffen mer än att gå igenom pälsvård (vilket riktade sig främst till de som har hundar under året som inte kommit in i tovperioden än).
Dagen gick åt till att prata portis och umgås med varandra. Som alltid önskar man att man kunde klona sig själv och hinna prata ännu mer med alla men det blev en uppskattad och lyckad dag!
Mamma går igenom pälsvård.
Oturligt nog så hann vi själva inte ta så mycket kort men desto bättre så har vi ju så många duktiga valpköpare som gjorde det så här kommer lite blandade bilder från dom:
Flera av valpköparna kom fram och frågade: ”Vet ni vilka alla är som är med?!”.
Självklart vet vi det! Vi vet absolut vilken hund som heter vad, det svåraste kan vara att komma ihåg vad alla familjerna heter i efternamn men vi vet vad ägarna heter och vart de bor (bildminne är bra att ha för bara i och med att se hunden så vet jag vem det är och vem som är ägare men skulle jag tappa det så skulle det bli desto svårare).
Så vilka var med? Vi kan ta det kull för kull:
A-kullen: Maya, Milton och Figo
B-kullen: Bella, Blackie och Brunella
C-kullen: Stella och Nellie + Cookie (men hon är ju en kull för sig)
D-kullen: Mixie
E-kullen: Nemi, Mollie och Dino
F-kullen: Baron (+ D-F- och J-kullens pappa Borka)
H-kullen: Stella, Nelli, Indie, Higgins, Brizze (+ H- och I-kullens pappa Korak)
I-kullen: Doris, Ronja, Dante, Siri och Wille (+ Willes brorsa Maxi)
J-kullen: Charlie, Louie, Rex, Java, Freja
Och såklart Selma och Alice.
Vi hade blivit ännu fler och det var flera tikar som inte kunde komma pga löp och flera som hade velat komma men som var bortresta. Ändå fantastiskt kul att uppslutningen blev så stor trots att vädret inte verkade bli så bra, vilka fantastiska valpköpare vi har!
Avslutningsvis så begav sig småttingarna i J-kullen ner i nedre delen av planen för lek och bus:
Valparna kände såklart igen varandra och blev överlyckliga över att få rusa av sig tillsammans!

Från djupet av våra hjärtan, stort tack till alla er som kom, att ni vågade ta chansen och trotsa vädret (tack gode gud för att det blev uppehåll i slutänden).
Och trots att vi inte hade planerat in några speciella aktiviteter så blev det en väldigt lyckad och trevlig dag!
Det här var vår andra kennelträff men absolut inte vår sista!

//Sofia

Förra lördagen spenderade jag och mamma i Nykvarn där vi för andra året i rad fixade en dag där 10 portisar kunde genomföra mentaltest.
BPH är en förkortning på ”Beteende- och personlighetsbeskrivning hund”.
”BPH är en beskrivning vars syfte är att bidra
till ökad kunskap om hundars mentalitet.
Det är till god hjälp för special – och rasklubbar,
hunduppfödare och hundägare
att ha ett verktyg som under ordnade och
beprövade former beskriver mentaliteten
hos såväl tilltänkta avelsdjur som familje-,
sällskaps- och arbetande hundar. För den
som går i hundköpartankar kan BPH ge
en fingervisning om mentaliteten hos olika
raser och hos föräldradjuren till den valpkull
man är intresserad av. Varje BPH-beskriven
hund bidrar med en liten del till ökad kännedom
och förståelse för just den rasens
egenskaper och särdrag men också för vår
hundpopulations mentalitet i stort.
En BPH-beskrivning tar ca 30 minuter.
Beskrivningen innehåller sju moment och
syftar till att ge en bild av hur hunden
reagerar på och hanterar olika situationer.
Det handlar bl a om att möta främmande
personer, att leka och leta efter mat och att
stöta på överraskningar. Om du vill kan
också hundens reaktion vid skott prövas.
Efter att du och din hund gått banan gör
beskrivaren en muntlig redovisning av
hundens reaktioner och ger en subjektiv
sammanfattning av dess personlighet.
Vad kan jag som hundägare
lära mig av BPH?

Utifrån de reaktioner din hund visar vid
de olika momenten kommer du att få en
tydligare bild av var den har sina starka
sidor och under vilka omständigheter den
kanske behöver mer stöd och uppmuntran.
Beskrivningen kan också ge dig en förklaring
till uppträdande och agerande hos din
hund som du uppfattar som krävande eller
oönskade. BPH säger inte allt om din hund,
men kan bidra med en hel del information.
Källa: http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/BPH/BPH_informationsbroschyr_A36.pdf”
Det är väldigt få portisar som varje år genomför mentaltester och vi alltså inte hur rasen ser ut mentalt på grund av det.
Jag och mamma kände förra året att nu är det dags att få det på papper hur våra avkommor är mentalt.
Vi har både under dagen förra året och dagen förra helgen blivit otroligt glada över att få se hur våra avkommor reagerar i olika situationer.
De reagerar alla mer eller mindre på momenten MEN de har inga kvarstående rädslor och det känner vi är otroligt viktigt (och det är viktigt). Rädslor är ingenting man vill ha i en ras så vi blev verkligen glada när beskrivaren berättar för våra valpköpare som har varit med att de av våra avkommor som hon har beskrivit så finns det inga rädslor. Det vi har kunnat se så är de inte överväldigade över hantering och andra människor (inte som flatten som var med förra året), de är väldigt förarbundna (he he, inte som flatten förra året heller som mer än gärna bytte matte).
Platserna i år blev snabbt uppbokade (många sa till redan förra året att de ville ha en plats) av 7 stycken från H-kullen: Higgins, Baraco, Indie, Brizze, Nelli, Stella och Nikki. Baron från F-kullen, Jessie från G-kullen och vår foderhane Bertil.
Vi hoppas verkligen att vi ska kunna ha minst 1 dag nästa år, vår ambition är att fixa 2 dagar då vi hoppas att 1 av dagarna blir till för I- och J-kullen som föddes i år. Den andra dagen har vi tänkt till dom av våra andra avkommor som är äldre.
Det var en fantastiskt härlig dag och det var extra kul att det var så många ur H-kullen som var men och för oss att få se hur jämn kullen är, superhärlig!
Extra kul var det när arrangören säger till mig och mamma att vi måste vara jättenöjda med vår uppfödning (såklart är vi det svarade vi).
Arrangören filmade vissa av avkommorna i utbildningssyfte till SKK, dock som dom sa så är inte portisar så roliga att filma i det avseendet att det inte händer så mycket. De följer alla samma reaktioner och det är ytterligheterna som de är ute efter (t ex extrema reaktioner). Skönt för oss tycker vi såklart att våra avkommor sköter sig (det som är viktigt att veta är också att det finns inget rätt eller fel när man gör mentaltest utan tanken är att beskrivaren beskriver det han/hon ser).

Tanken var att vi skulle ha filmat alla hundarna som var med, dock höll inte filmkamerans batteri (det blir väl så när kameran har x antal år på nacken) så vi fokuserade faktiskt på de hundar som förhoppningsvis ska bli föräldrar i framtiden.
Så här har ni Nikki:
Bertil:
Baron:
Higgins:
För att se fler bilder från dagen så hittar ni dom här:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10154168739910898&type=1&l=950f1cf912

Ett enormt tack till alla ni 10 ekipage som kom och deltog i lördags, utan er hade det verkligen inte varit möjligt.
Ett enormt tack till Nykvarn ryttarna i Väster Kumla som även i år arrangerade en fantastisk dag, ni är helt otroliga och vi vill så gärna komma tillbaka nästa år (dagen bjöd på många skratt).
TACK!
//Sofia och flocken

Det är något speciellt att fylla 10 år. När man som människa fyller 10 år så börjar man närma sig tonåren och livet som ”vuxen”, som hund är det annorlunda. För oss är det blandade känslor med födelsedagar.
Idag är ingen vanlig dag för idag är det Alices födelsedag! 10 år har hon fått vandra på jorden tillsammans med oss, 10 år!
Alice firar sin födelsedag tillsammans med mamma, pappa, Selma, Bella och Doris norröver så det riktiga födelsedagsfirandet med kalas blir när hon kommer hem, då ska det firas stort!!
Så här såg Alice ut som ung!
Vackra Alice september 2007.
Älskade, underbara fantastiska Alice. Vi är så tacksamma att vi får ha dig i våra liv. Vi är tacksamma för allt du har givit oss och för allt du ger. Du är den mest omtänksamma och genomsnälla hund man kan tänka sig. Tack vare dig är vår uppfödning där den är idag och vi och många andra få njuta av livet tillsammans med portisar tack vare dig.
Varje dag tillsammans med dig och tjejerna är en ynnest och vi hoppas och tror att vi ska få fler år tillsammans med varandra. Det är inte många som får uppleva 10-årsdagen tillsammans med sin hund och vi är evigt tacksamma över att få ha gjort det med både dig och din syster Selma.
Idag ska vara en dag full av lycka och glädje, ändå så skär det i hjärtat att veta att vi inte kommer att få uppleva dagen tillsammans om ytterligare 10 år.
Vi ska njuta av varje dag vi har kvar tillsammans!

//Sofia

Väldigt ofta kommer det mejl till vår inkorg av familjer som letar efter en ny familjemedlem. I de flesta fall letar familjerna efter en valp att utöka familjen med men lite då och då kommer det mejl från familjer som inte letar efter en valp utan en vuxen.
Det är ju jättebra att det finns familjer som även kan tänka sig vuxna hundar för ibland kan livet te sig som så att man måste se sig om efter en ny familj till sin hund.
Det har också hänt att vi har haft familjer hemma hos oss på besök där någon i den besökande familjen ser sig omkring och pekar på våra tjejer och säger ”men ni ska inte omplacera någon av dom här?”.
Eller som när man läser raden i ett mejl: ”…….eller ska ni omplacera någon av era tikar?”
Det är som att sticka in en kniv i våra hjärtan.
Jag förstår och jag vet att det är många uppfödare som omplacerar sina tikar som har gjort sitt avseende avel, dvs när de har haft sina kullar så säljer man dom vidare för att ta in nya unga hundar.
Så fungerar inte vi.
Det skär i våra hjärtan bara av vetskapen av att tjejerna inte kommer att leva för evigt tillsammans med oss.
Livet tillsammans med dom är kort nog som det är och det är med stor sorg i hjärtat jag vet att när jag är 40 år så kommer ingen av tjejerna att vara kvar. Frågan är om Selma och Alice finns kvar när jag fyller 30 om 4 år?……
Sådana tankar får vi dagligen skjuta ifrån oss. Bara tanken av ett liv utan våra fantastiska tjejer får våra tårar att börja falla ner för våra kinder.
Många familjer har hund. Ja, hund (punkt). Vi har inte hund, vi har våra helt fantastiska tjejer som alla har sina egna personligheter. Relationen till tjejerna är på en högre nivå. Vi brukar säga att relationen till våra tjejer är själslig.
Hundar är ju väldigt tysta av sig, vi människor behöver ljud för att kunna kommunicera med varandra men det behöver inte hundar. Trots det så hör jag och mamma varje dag i huvudet vad tjejerna säger både till oss och till varandra. Alla pratar på ett eget sätt. Vissa låter dystrare, andra låter tuffare och andra låter bara glada.
Jag förstår, absolut, jag har full förståelse för att många uppfödare omplacerar sina vuxna. Jag förstår att man i sitt sökande efter en kompis kanske inte tänker på att frågan om vi har någon vuxen som vi vill sälja är som att fråga om något av våra barn är till salu.
Nä de här tjejerna kommer aldrig någonsin att bli till salu. De ska få vandra med oss genom hela deras liv och varje dag tillsammans med dom är en stor lycka!!!

//Sofia

Vissa dagar startar bättre än andra. Tänk att några bokstäver på datorn kan få en på sånt bra humör!
Idag kom det 9:onde höft- och armbågsresultatet på H-kullevalparna.
Vi är glada, lyckliga men också otroligt tacksamma att kunna skriva ut att samtliga 9 är röntgade med A-höfter (graderingen är från A-E, där A är det bästa resultatet och E är det sämsta) och UA på armbågarna (även där det bästa resultatet).
Här kommer bilder på de i H-kullen som blivit röntgade under året (det är deras 1-årsbilder så därför är det massor av snö på dom ):
Tjejerna Nikki, Nelli, Stella och Tesla
Grabbarna Higgins, Indie, Happy, Brizze och Baraco

Tusen, tusen, tusen tack till våra underbara valpköpare som gör det här möjligt och för att ni förstår vikten av att röntga era vovvar.
Nu vet ni som har ambitionen att börja träna hårdare att ni kan det och att det är grönt ljus för att börja testa olika hundsporter, t ex agility där det är höga hopp med stor belastning på kropp och leder!
Vi är som sagt otroligt tacksamma och glada över dessa fantastiska karameller. På lördag ska dessutom 7 av vovvarna ovan göra BPH (mentalbeskrivning) och det ska bli jättekul att få vara med och titta på hur dom reagerar i olika situationer.

//Två glada kennelmammor