Amazing Selma´s

De första 3 dygnen när en tik har fått valpar tillbringar hon nästan 100% av tiden i valplådan. Modersinstinkterna är så starka att man måste övertyga henne väldigt mycket för att ens få henne ut att kissa. Så fort hon är klar och har gjort sina behov så är det fort in i valplådan för att lägga sig hos sina barn.
Efter de 3 första dygnen så märker man att tiken kan lämna valparna korta stunder och lägga sig på golvet utanför valplådan när valparna är nöjda och sover.

Tänk så mycket vi har att lära av våra hundar! Valparna har ju faktiskt legat i sin mammas mage i 8-9 veckor och för en tik är det helt otänkbart att låta sina valpar sova utan henne den första tiden. På så sätt flödar mjölken på fortare eftersom valparna snuttar och jobbar för att få mer och mer mat. Tiken lär sig snabbt vilka ljud som är något att bry sig om, t ex om någon valp behöver kissa, bajsa eller har kommit bort medan ”vanliga” ljud som ”jag snuttar och vill ha mjölk” låter hon bara vara och sover lugnt vidare.
Vi människor har verkligen tappat så otroligt mycket av vår instinkt och många barn lämnar nog sin mammas famn tidigare än vad de är redo för och sover kanske inte så bra om nätterna för att vi envisas att bebisen ska ligga i sin egen säng.
Om många kvinnor levde ännu närmare sina barn, lyssnade på sin instinkt samt levde närmare naturen så skulle nog många lära känna sina barn ännu fortare.
En annan häftig sak man som uppfödare får se när man får valpar i huset är valparnas ”kamp” för att hitta sin mamma:
//Sofia

Nu är valparna här!

På Nyårsdagen märkte vi att valpningen började sätta igång och halv 6 på kvällen föddes äntligen den första valpen.
En av valparna som föddes hade dött redan i magen och den stoppade upp valpningen för de andra vilken resulterade i att vi förlorade några valpar.
Runt kl 23 på kvällen föddes, vad vi trodde, den sista valpen men 8 timmar senare föddes en till valp.
Under gårdagen insåg vi att det var något fel på den sista valpen vilket resulterade i att vi fick åka till veterinären för att låta henne somna in.
I valplådan ligger nu 6 friska, pigga och krya valpar (2 tikar och 4 hanar) och en helt fantastisk mamma Bella som grejade att få ut alla valparna på egen hand, ”med mycket möda och stort besvär”.

Det var 2 trötta kennelmammor som hade fått på tok för lite sömn under gårdagen som lyckliga fick sova 6 timmar inatt tack vare pappa Peter som tog och höll Bella sällskap.
Den här valpen ville också ligga i valplådan med Bellas valpar!
Våra tjejer är de mest fantastiska, de släpper in de andra tjejerna från första stund in i valprummet (såklart med ett vakande öga både från mamman och oss).
Deras tillit till oss och varandra är helt makalöst!
Doris hälsar kusinerna välkomna!
//Kennelmammorna Sofia och Helena

Det har varit ett händelserikt år hos familjen Ekström. Tidigare år har jag gått igenom månad för månad vad som hänt men eftersom inlägget blir så långt kommer här en summering av olika kategorier istället.

Kullar:
2 nya kullar blev en del av Amazing Selma’s-familjen: I-kullen med Maya och Korak som föräldrar, samt J-kullen med Cookie och Borka som föräldrar.
I-kullen, där det blev 10 valpar blev döpta efter Oscarsnominerade skådespelare och skådespelerskor på 50-talet.
Cookie blev äntligen mamma till 8 valpar, i och med att de föddes så tätt inpå I-kullen blev även denna kull inspirerad av 50-talet och temat fick bli låttitlar!
Flocken:
Vi har även i år sluppit det jobbiga steget att låta flocken bli färre till antalet, istället vidgades den….
Redan när vi bestämde oss för att para Maya och Korak bestämde sig mamma för att hon skulle ha en tik i den kommande kullen: Doris skulle hon heta och hon skulle vara brun. Den 4e valpen som föddes trillade rakt ner i den mjuka madrassen i valplådan efter ett försök att få ut Maya för att kissa…. 1 brun tik föddes och hon stal våra hjärtan från första stund
Doris blev en självklar del i flocken!
Efter att Mayas valpar hade flyttat så flyttade hon på heltid hem till mig, Micke och Nemi!

Utställningar:
I år blev utställningsåret lite lugnare än vad det förra blev. Inga lika höga placeringar men 2 CERT hämtades hem av Baron och Brallis och Higgins blev 4e bästa hane på rasspecialen!
Flera Amazing Selma’s-vovvar visades och vi hoppas på att ännu fler visar framfötterna nästa år, det är många otroligt vackra vovvar runt om i landet!
En av de härligaste bilderna som alltid får mig på glatt humör är denna ovan. I år deltog vi med flera uppfödargrupper och alla har tilldelats Hederspris!
Utställningsåret avslutades på Stockholm Hundmässa:
Doris och brorsan Dante debuterade officiellt!

Jobbiga händelser:
Vi är så himla förskonade från jobbiga veterinärbesök. Vi är i princip aldrig hos veterinären så när Maya får 1 timme till nästa blev akut sjuk med feber och feberfrossa och fick läggas in hos veterinären så var det den jobbigaste händelsen hittills i vårt liv som hundägare (ja så förskonade är vi *peppar peppar*)
Vi vet fortfarande inte vad det var som gjorde Maya sjuk. Den inflammerade spottkörteln visade sig vara lymfkörteln men ingenting har märkts på Maya efter händelsen. Här är en glad Sofia som får hämta hem Maya efter några jobbiga dagar ifrån varandra!
Sen var det Selmas tur att ha sönder en tand. Den blev bortopererad och Selma var piggare efter operationen än innan (vilket innebär att hon måste haft väldigt ont..).
Kennel-aktiviteter:
I dagarna två under September månad ägnade vi ena dagen för BPH (Beteende- och personlighetstest Hund) där 9 Amazing Selma’s-avkommor + Bertil genomförde mentaltest.
Och dagen efter trotsade vi det oroande regnovädret (som aldrig kom till Nynäshamn utan bara låg runt oss) och hade Kennelträff för alla våra valpar med familjer. Vi blev ett stort och glatt gäng:
Nya hälsoreslutat:
Under året blev 9 H-kullevalpar + Bertil höft- och armbågsröntgade. Samtliga H-kullevalpar fick resultatet A-höfter, Bertil blev röntgad med B-höfter och av de som röntgade armbågarna så fick de Utan anmärkning!
Glada Kennelmammor var faktiskt med när stora flertalet blev röntgade!
Stora födelsedagar:
Både Selma och Alice firade sina 10-årsdagar – Kungligt, såklart!

Summan av året är att vi har haft ett fantastiskt år. Mycket skratt och glädje och vi har haft lyckan att lära känna många nya härliga människor!
Vi hoppas att 2016 blir ett lika härligt år!
//Sofia

Det här är kopierat från Svenska kennelklubben (http://www.skk.se/?newsitem=23582):

”Nyårsfirandet är en mardröm för skotträdda hundar. Svenska Kennelklubben ställer sig bakom uppropet om att förbjuda försäljning av fyrverkerier och smällare till privatpersoner. Här får du några tips på hur du kan göra tolvslaget mindre stressigt för din hund.

Några färgsprakande raketer gör väl ingen skada? Vem bryr sig om några smällare? Det är ju nyår och fest, man ska väl få ha lite kul! Eller …?

Panik, matvägran och lugnande medel

Omkring en tredjedel av Sveriges cirka 780 000 hundar är skotträdda. Veckorna runt jul och nyår är värst. När smällandet brakar loss kryper hundar över hela landet ihop och skakar av rädsla, vägrar äta, ligger och trycker i mörka hörn eller i värsta fall flyr i panik. Djurens känsliga öron kan uppfatta smällarljud som en intensiv smärta, som i sin tur är mycket skrämmande. Tiotusentals hundar medicineras med psykofarmaka varje gång smällandet brakar loss och försäljningen av läkemedel ökar.

Tillsammans mot fritt användande av fyrverkerier

Svenska Kennelklubben är inte ensam om att vilja begränsa användandet av fyrverkerier. Brandförsvaret, polisen, sjukvården och djurskyddsföreningar är också emot ett fritt hanterande av fyrverkeriprodukter. För det är förstås inte bara husdjuren som lider, även vilda djur far illa, särskilt i mer tättbebyggda områden. Och människor drabbas; krigsskadade, äldre och personer som är särskilt känsliga. Fyrverkerier och smällare ligger dessutom varje år bakom ett antal bränder och olyckor där människor skadas allvarligt. Tillsammans med aktionsgruppen Fyrverkeribegränsningar vill vi att politikerna låter det här blir det sista nyåret som präglas av ångest och panik hos skotträdda djur och människor!

Som medlem i SKK gör du vår röst starkare och vi får större möjligheter att påverka. Du kan också skriva på aktionsgruppen Fyrverkeribegräsningars protestlista, se länken nedan. De arbetar för att det ska bli förbjudet att fritt sälja fyrverkerier och pyroteknik till privatpersoner.

Vårt grannland Norge har en betydligt restriktivare lagstiftning vad gäller fyrverkerier. Raketer på pinne är helt förbjudna och tiden för övriga fyrverkerier är begränsad till klockan 18–02 på nyårsafton. Resultatet blev 80 procent färre ögonskador och inga bränder orsakade av fyrverkerier. Dessutom tusentals färre stressade och plågade hundar.

Några tips till dig som har en rädd hund

• Ta aldrig med din hund till en plats där fyrverkerier avfyras, även den lugnaste av hundar kan bli skrämd för livet.
• Res bort med din hund om du har möjlighet, gärna till glesbebyggda områden.
• Ta en tur med bilen under de ”värsta” timmarna.
• Lämna inte hunden ensam.
• Om du inte kan resa bort, rasta hunden i god tid och håll den inomhus under det mest intensiva smällandet. Dra för gardinerna och sätt på musik för att dölja ljudet från raketerna.
• Om hunden är utomhus, håll den kopplad under smällandet så att den inte kan rusa iväg i panik.
• Om hunden blir orolig – ömka eller bestraffa den inte. Försök att avleda hundens uppmärksamhet med en rolig leksak eller ett tuggben. Om hunden gömmer sig, låt den vara.
• Är problemen allvarliga – uppsök veterinär i god tid för eventuell medicinering.

Välj butiker som inte säljer smällare

Utnyttja din makt som konsument och gör ett aktivt val – handla inte i butiker som säljer produkter med knalleffekt, som stressar både djur och människor.”

******************************************************

Varje år är det dessutom otroligt många hundar som blir så skrämda av fyrverkerier att de springer ifrån sina ägare. De flesta kommer till slut till rätta men varje år är det hundar som aldrig blir hittade.
Vi vill därför be alla våra bloggläsare – våga vägra smällare!
Vill du göra mer skillnad, skriv på här: http://www.skrivunder.com/fyrverkeribegransningar
Så kanske många hundar & andra djur slipper eländet med raketer!

//Sofia

Det råder delade uppfattningar kring hur vida sängen ska bäddas (eller snarare obäddas).
Varje dag bäddas sängen. 2-bentingarna har dock givit upp att ha överkast på sängen, det är liksom ingen idé.
Sängen var som sagt bäddad. Så här ser det ut när 6 portistjejer har bäddat på portugisiskt-vis….
Maya ligger som en fågelunge i sitt lilla bo.
Kudden är bästa platsen, enligt Alice!
Moster Bellas rumpa är mjuk och go att ligga mot, hälsar Doris!
//Sofia

…. eller 56 dagar har gått sedan första parningen. Vi får väl se när valparna bestämmer sig för att titta ut. Bella har hittills aldrig gått tiden ut. Med första kullen gick hon 62 dagar och med förra kullen 59 dagar från första parning.
Nu är i alla fall livmodern mycket stor och fostren kan röra sig tämligen fritt i fosterhinnorna. Fostren är cirka 15 cm långa.

Bella mår bra, hon knatar på under promenaderna men man märker att hon blir trött under dagen. Flera gånger varje natt måste hon ut för att kissa (det ryms ju inte så mycket i den stora magen).
Doris ville såklart vara med på ett kort…
Och det är ett fasligt visande av magen varje vecka….
Veckans mage ser ut så här:

Förra veckan:
I övrigt mår Bella bra. Valparna stökar runt inne i magen en hel del. Idag förberedde hon ett bo under soffan i källaren, men när det väl är dags så är det valplådan i valpningsrummet som hon får tillgå.

En precis nygjord och nyfilmad film på Bella och hennes mage kommer här:

Fortsättning följer….
Kommer vi skriva om vecka 9 eller hinner valparna komma innan?! Spänningen är olidlig!
//Sofia

Så här i de juletider som har varit så klippte jag ihop en film från julafton i Nynäshamn (kanske lite roligare än bara en ”vanlig” film)

//Sofia

….. Finns det några snälla barn här???”

Vi visste det…… Jultomten kom till oss i år igen!!!
Vi har varit jättesnälla och dessutom gjorde vi oss extra fina i förrgår. Lilla Doris, som inte firat jul tidigare, hade många funderingar. Hon undrade varför 2-bentingarna tog in ett träd på uterummet och dessutom hängde dom upp en massa saker i den. Inte nog med det, dom gjorde så att trädet syns även när det är mörkt. Vi fick förklara för henne att det kallas för julgran och att det finns någon som heter ”Tradition”. Vi tycker att Herr (eller är det en Fru?) Tradition gärna får komma ofta för varje gång händer något kul
Titta så fina vi gjort oss för att Jultomten och Herr Tradition ska komma!
Här sitter vi framför trädet som också gjort sig fin för att jultomten ska komma

”Är det här Herr Tradition?” frågade Doris. Tja sa vi andra, vi vet inte hur han ser ut men det kan faktiskt vara han som är på bordet
Bella med sin fina röda rosett
Selma

Nemi som inte slutat använda stödhjul när hon sitter
Doris som firar sin första jul
Maya
Alice
Rätt som det var knackade det på dörren och vi blev så klart jättenyfikna på vem det kunde vara. Vi tycker det är superkul varje gång vi får besök. Den här gången var det lite extra spännande
”Vem är du??? frågade Doris (Det är jultomten viskade syrran Nemi i mitt öra. Han har kommit till oss för att vi varit så snälla hela året och i säcken som han har på ryggen finns det presenter till oss )
”Det luktar gott om din säck, Tomten!!!” sa vi alla i kör
”God Jul, Tomten! Här får du en julpuss!” säger Alice
Jultomten var trött och behövde sätta sig. Han hade varit hos många av våra 4-benta kompisar innan han kom till oss. Sen skulle han vidare till dom som inte fått besök än.
Tomten hade måååånga paket med sig, både till oss med 4 ben och till 2-bentingarna
Det här paketet luktade alldeles extra gott så det fick tomten hjälpa oss att öppna med en gång. Det var torkad lever i bitar som vi helt enkelt var absolut tvungna att smaka på och vem som var glupskast av oss alla kan ni ju själva lista ut

// Selma och Alice, som båda firade sin 11:e julafton

P.S. Så här såg Selma och Alice ut för 10 år sedan när de firade sin allra första jul i det Ekströmska huset
Selma var 9,5 månad ung och Alice var 15 veckor ung D.S.

Tänk vad mycket som händer inne i Bellas mage!
För varje dag som går blir valparna starkare och starkare och idag lyckades vi filma en hel del rörelser som resulterade i den här filmen:
Om några dagar kommer rörelserna synas ännu tydligare och lägger man handen på magen nu så poppar valparna stundtals runt där inne som popcorn. Undrar hur det egentligen känns för tiken när valparna lever rövare där inne – det är ju inte helt konstigt att tikarna sover sämre om nätterna!
//Sofia

Från oss alla till Er alla önskar vi en riktigt God Jul!

Nedräkningen har börjat på allvar! Det är 2 veckor kvar till beräknad valpning för Bella. Vi får helt enkelt se när hon tycker att det ska vara dags för valparna att komma ut. Eller egentligen så är det ju valparnas hormoner som bestämmer. Tikens hormoner säger att valparna ska stanna kvar i magen men när valparnas hormoner blir starkare och vinner över tikens – det är då valpningen sätter igång. De här 2 veckorna som är kvar kommer gå i turbofart. Nu har vi ju både jul och nyår som väntar!
Bella mår bara bra. Hon stånkar och stönar när hon ska lägga sig ner. Hon har fullt med mjölk i brösten så vi ser varje dag till att mjölken flödar så att det inte blir mjölkstockning.
I valpningsboken står det att ”fostren nu är 10 cm långa och att livmodern fyller stora delar av buken. Fostren är så starka att man kan känna och senare se fosterrörelser genom bukväggen”.
Vi har både känt men man kan redan ibland se små sparkar på magen!
Denna veckas ”Stå-bild”:
Förra veckans ”stå-bild”:

Doris tyckte att det var så mycket ”Bella-visa-magen” att hon också ville visa sin mage för oss och Bella:
Fortsättning följer….

Om det är något vi genom åren har fått stor erfarenhet kring så är det valpar och unga hundar. Vi börjar närma oss en ny fas i livet som hundägare – den gamla hunden.
Men nu är det inte det som det här inlägget ska handla om utan den unga hunden. Många förstår inte när de skaffar hund att hunden, precis som människor, genomgår olika faser i livet. Precis som barn så har hunden faserna: ”3-års-trots”, ”tonårstrots” mm mm.
Alla faser i hundens liv kommer såklart snabbare i livet och håller heller inte i sig lika länge som för barn.

Många tror under hundens första år att ens hund alltid för all framtid kommer att bete sig på ett visst sätt. Sanningen är den att hunden utvecklas (återigen – precis som barn).
I och med att rasen ska vara impulsiv till sin läggning och fatta egna beslut så är vissa individet ganska uttrycksfulla (speciellt som unga).
Alla våra tjejer har gått igenom dessa faser. Dock så är Doris otroligt enkelt. Helt okomplicerad och reagerar inte alls över någonting (vilket vi blir lite förvånade över med tanke på hennes ålder). Nemi är ju den som senast var liten och uttrycksfull så därför kommer det här inlägget handla om henne. När Nemi var liten/yngre talade hon klart och tydligt om när hon tyckte att saker var konstiga.
Så många gånger vi fick klappa ”gung-älgarna” i lekparken, ta henne skällandes förbi hundar eller kvinnor med huvuddukar, försöka förstå vad det var hon såg som var konstigt och vad det var för ”spöken” hon såg.
Nemi har aldrig varit rädd – hon är en bestämd och orädd dam, här med den konstiga älgen i lekparken!

Min inställning har hela tiden varit att inte göra en stor sak av de saker som hon har tyckt varit konstiga och att inte förstärka hennes beteenden.
Månad för månad märkte man hur hon utvecklades.

Unghundsperioden kan vara prövande och ens tålamod blir testat gång på gång – vem är envisast och ger sig först? Att ta några djupa andetag och räkna till 10 när man blir frustrerad över att man inte förstår vad som försiggår i hundens huvud är det bästa tipset i världen.

Idag ät Nemi 3 år och jag ska berätta om dagens promenad i Nynäshamn:
Promenaden börjar med att vi möter en liten hund. Maya och Nemi tittar inte ens på hunden som går på andra sidan gatan. När vi är i jämnhöjd med varandra börjar den lilla hunden skälla. Tjejerna vrider inte ens på huvudet. Strax där efter går vi förbi en stor påse som fastnat i ett staket där det fladdrar hej vilt. Där och då tänkte jag: ”Sofia, tänk dig om du hade gått den här promenaden för 2 år sen”, då hade Nemi undrat ”vad f*n det där var som satt fast och fladdrade i staketet och garanterat inte gillat att bli utskälld av den där lilla hunden.

Promenaden avslutas med att vi går förbi 2 kvinnor med flera hundar varav den ena hunden blir helt ”galen” och skäller som en tok och givetvis drar det igång så de andra hundarna i sällskapet börjar skälla. Maya, Nemi och jag tittar på kvinnorna och går vidare. Jag tänker i mitt stilla sinne att det där var jag för något år sedan. Jag var den tjejen som hade hunden som kunde skälla ut den andra hunden. Allt tålamod jag la ner har givit resultat. Idag reagerar Nemi bara på katter – det är det värsta hon vet (i porten bredvid bodde det när vi flyttade in en katt som alltid satt och retade Nemi, det sitter liksom kvar….).

Man får aldrig tro att unghundsbeteenden innebär att hunden alltid kommer att ”bete sig illa”. Precis som att vi människor utvecklas så gör hunden det.
När jag var liten var jag ganska blyg av mig och det är jag inte alls idag. Jag har i mitt eget tempo fått utvecklas, väldigt fåtal stunder tvingats till saker jag inte tycker om och i alla fall blivit en tjej som inte har några problem att prata med vem som helst.
Samma sak gäller för våra hundar. Vi måste lära oss förstå våra hundar. Vi måste lära oss att under de 2 första åren genomgår hunden utvecklingsfaser som är just utvecklingsfaser. Dessa faser ska man respektera. Många är så envisa med att man ska träna bort vissa beteenden men inser inte att vissa beteenden faktiskt kommer gå över av sig själva.
Ett litet spädbarn kommer inte ligga och gråta och skrika i sängen mellan sina föräldrar när den är 15 år gammal. Den kommer heller inte hålla sina föräldrar vakna om nätterna med sin gråt när den är 15.
Många gånger tror jag att vi förstärker vissa beteenden hos våra hundar och av den anledningen håller olater i sig längre.

Och bara för att förtydliga så skulle det lika gärna kunna stå Maya, Bella, Alice eller Selma istället för Nemi ovan. De har alla gått igenom de olika utvecklingsfaserna när de har tyckt att saker är konstiga. Varför det blev just Nemi är för att Nemi är min första hund där ansvaret helt och hållet ligger på mig.
Hon är fantastisk på alla sätt och vis men går verkligen från klarhet till klarhet!
Efter promenaden klädde Nemi och Maya min och Mickes gran!
Nu längtar de efter att julafton och tomten ska komma!

//Sofia

….. vad det bultar och det bankar!”
Imorse när jag la händerna på Bellas tjocka mage kunde jag känna små fjärilslätta vingslag. Det är en lika underbart härlig känsla varje gång när man kan KÄNNA valparnas sparkar. Det blir liksom mer verkligt på något sätt. Tänk att det faktiskt gömmer sig små ulltussar där inne och att de växer sig större och starkare för var dag, för var timme, för var minut som går
För er som inte följer mig på Instagram kommer här några bilder (dom kan vara lite suddiga eftersom de är tagna med mobilen):
I onsdags tog vi en lång härlig promenad i skogen!

Bella balanserar gärna på kullfallna trädstammar….. det kan ju faktiskt resultera i köttbullebelöning . Än så länge märks det inte, på promenaderna, att Bella har valpar i magen men om inte så lång tid kommer vi inte kunna gå några längre sträckor så det gäller att passa på .

Det var så där härligt frostigt i marken
Igår kväll regnade det ”småspik” när vi skulle ut på kvällspromenaden. Då var det toppen att kunna sätta på det här supersnygga och superbraiga ”mamma-täcket” som Anna (Koraks matte) har specialsytt till oss. Extra snyggt är det att Anna sytt på vårt kennelnamn med en portislogga. Vi är evigt tacksamma att Anna är så händig och kreativ!!
Efter den blöta promenaden blev det soffhäng framför TV:n och Bella tar vääääldigt stor plats . Som man kan se är Bellas juver väl förberedda inför valparnas nedkomst. Det är därför extra bra med ”mamma-täcket”. Det håller juvren varma så att inte mjölken som finns i dom ska leda till mjölkstockning. För säkerhets skull mjölkar vi ur lite då och då så att kanalerna hålls öppna. Bebisarna lär inte svälta, det är en sak som är säker !

Vi önskar våra läsare en Trevlig Helg!

// Helena

P.S. Som sagt finns Sofia och jag på Instagram med namnen: amazingselmas_sofia
och amazingselmas_helena D.S.

För 11 år sedan gick familjen Ekström på, vad den då hette, ”Stora Stockholm” (Den största hundmässan/utställningen som alltid är i december varje år).
Då hade vi fått upp ögonen för portisen och vi gick och längtade efter att själva få bli hundägare.
Igår var vi där igen, fast nu som utställare och uppfödare.
5 Amazing Selma’s-avkommor var anmälda till utställningen: Higgins, Dante, Dino, Doris och Maya.
Det var 47 portisar anmälda och domaren för dagen kom från Portugal.
Alla våra 5 avkommor fick Excellent!!! Det var stora klasser som de alla konkurrerade i så att placera sig i klasserna var en ren bonus.

Amazing Selma’s I’m James Dean ”Dante”:
Kritiken löd:
”Nice head and expression. Dark eyes. Good neck & topline. Ribcage is still developing. Nice coat for the age. Good proportions, well angulated. Nice mover”Blev placerad som 4e bästa juniorhane.

Amazing Selma’s Hollywood Star ”Higgins”:
Kritiken löd: ”Nice head & expression. Good neck and topline. Ribcage should be deeper. Good front. Good proportions. Enough bone. Good texture of coat. Enough angulated. Nice mover”
Blev 3e bästa unghundshane.
Kritiken löd: ”Nice head and expression. Eyes could be a little bit darker. Good neck. Topline should be straighter. Good front. Good proportions. Good bone. Enough ribcage. Well angulated. Nice mover”
Oplacerad av 7 öppenklasshanar.

Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”:
Kritiken löd: ”Nice head and expression. Eyes could be darker. The front could be straighter. Ribcage still developing. Good proportions. Good angulated. Nice mover”
Doris blev placerad som 4e bästa juniortik.

Amazing Selma’s Aztekian Maya ”Maya”:
Kritiken löd: ”Nice head and expression. Eyes should be darker. Good neck and topline. Excellent front. Nice coat. Ribcage very well developed. Good proportions. Good angulations. Nice mover.”
Maya blev också oplacerad av 6 championtikar.

Slutligen deltog vi även med en uppfödargrupp bestående av Higgins, Dante, Doris och Maya:
Kritiken för gruppen löd: ”Nice group with a nice type. Nice heads and expressions. Nice temperaments. Good movers”. Vi tilldelades en 3e placering med Hederspris.

Stort tack till Maria och Carina för att ni visade upp Dante, Dino och Higgins så otroligt fint och stort tack till alla som stod med oss vid ringside och förgyllde dagen med mycket skratt.
Vilka fantastiska människor vi omges av!
Det var 2 trötta hundar (speciellt Doris) och 2 trötta mattar som kom hem igår. Trötta, men otroligt nöjda med dagen.
Det här hade vi aldrig kunnat drömma om för 11 år sedan, att vi tillsammans med våra avkommor och valpköpare skulle ställa ut på ”Stora Stockholm”.

//Sofia

Om 3 veckor vid den här tiden sitter vi förhoppningsvis redan i valplådan med ett gäng valpisar, helt otroligt vad fort tiden går!
Nu är fostren ca 7 cm långa och man kan se att delar av rörbenen har börjat förbenas. Om några dagar börjar även pälsen att växa.

Bella mår toppen och hon är hungrig. Hon börjar få ganska mycket mjölk i brösten och snart får vi hålla koll så hon inte riskerar mjölkstockning.
Magen växer och hon stånkar och stönar mer och mer när t ex hon ska lägga sig ner. Hennes midja börjar försvinna och hon börjar tjocka på sig på bredden.
Bilden ovan är Bella från idag och bilden nedan är från förra veckan.
Under veckan var Helena tvungen att klippa Bella. Hon ”flåsade som en flodhäst” och var verkligen varm. Så fort mamma klippte henne så slutade hon med det och drack inte alls lika mycket som tidigare heller. Kort rumpa är något Bella föredrar!

Under veckan som kommer blir det spännande med magen, förhoppningsvis känner vi de första rörelserna där inne inom några dagar och ju starkare valparna blir så kommer man även kunna se fosterrörelserna genom bukväggen.

Fortsättning följer helt enkelt….
//Sofia

Vi önskar er alla en härlig Lucia. Som de hundmänniskor vi är kommer vi spendera Lucia-dagen på Stockholm Hundmässa (Älvsjömässan). Har ni vägarna förbi och känner igen oss så är det bara att ”haffa” oss (ni har nog lättare att känna igen oss än vad vi har då vi har många bloggläsare som vi egentligen inte känner).

Idag var det dags för vårat traditionella Lucia-tåg. Nemi sa vänligt men bestämt till oss att hon minsann i år ville vara Tomtefar och självklart fick hon det.
Nemi – Tomtefar, Selma – Stjärngosse, Alice – Pepparkaksgubbe, Bella – Lucia, Maya – Tärna, Doris – Tomtenisse.

//Sofia

…. hjärtat slår!” Ja, just nu slår det en hel liten drös med hjärtan i Bellas mage
(Bella igår)

Som vi skrivit tidigare märks det att Bella bär på småttingar. Magen växer och som den mjölk-kossa hon är har hon redan börjat producera små mängder mjölk.
(Bella och magen i förrgår)

Vi har lärt oss att Bella fungerar på det viset. Hon fick mjölkstockning i alla juver utom 1 vid första kullen (F-kullen) så när det var dags för H-kullen såg vi till att hålla juvren ”öppna” genom att mjölka ur pyttelite mjölk så fort vi märkte att det var för mycket. Samma sak kommer vi göra den här gången också. Vi är faktiskt glada att det inte är en massa minusgrader ute för det gör att risken för mjölkstockning minskar. Dessutom har vi, tack vare ”farmor Anna” (Koraks matte), ett fantastiskt täcke som skyddar juvren om det skulle behövas.

Idag schamponerade jag Bella. Kanske var det sista gången innan valpningen?
Så himlans kul att stå i duschen är det inte men man kan alltid få en liten köttbullebit och då är det värt det

Alltså….hallå??? Vart tog du vägen, matte???? Bella har ”begåvats” med en hel massa päls på huvudet

Så där ja, nu blev det bättre! Jag tackar inte nej till en köttbullebit! säger Bella

Sötaste, goaste, underbaraste Bella. Hon har en blick som man drunknar i

// Helena

Tiden går i en rasande fart, hela 5 veckor har gått sedan parning och nu börjar embryot likna en hund och kallas härmed för foster. Fostren har nu utvecklat ögonlock som täcker ögonen och ytteröron som täcker öronlappen. Nu syns den också vilken könstillhörighet fostren har.
Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att den får ett mer jämntjockt utseende.

Bella mår bra i sin dräktighet. Under de senaste veckorna har hon mått lite illa och har ratat torrfodret, men godis har hon inte tackat nej till.
Nu äter hon bättre, är otroligt lekfull men man märker att kroppen börjar förbereda sig för att bli mamma igen. Så sent som för en halvtimme sedan försökte hon krypa in under trappan för att ”bygga ett bo” (det är alltid favvoplatsen för alla tikarna när de ska bli mammor).
Som alltid när det har gått en vecka efter ultraljud så konstaterar vi att nu är det självklart att hon är dräktig. Veckorna innan är det svårt att avgöra om tiken är dräktig eller ej.
Magen har börjat växa och så även hennes bröst. Om vi känner Bella rätt så kommer det inte dröja många veckor innan hon börjar producera mjölk – hon är en riktig ”mjölk-kossa”.
Nu har mer än halva tiden gått och under de närmaste veckorna kommer det hända en hel del inne i magen!
Fortsättning följer…

Visst har vi funderat och tänkt och klurat – har Bella bebisar i magen? Eller har hon bara lurat oss? Visst har väl brösten ändrat sig? Hon verkar nog må lite illa?
Man kan aldrig vara riktigt säker förrän man får det bekräftat med ett ultraljud. Det är många tikar som genom åren har lurat uppfödarna.
Idag åkte vi till Haninge Djurklinik för att kolla vad som eventuellt skulle kunna finnas i Bellas mage och där fann vi det här:
Flera pickande hjärtan hittade vi i magen. Hur många valpar som finns där inne är helt omöjligt att säga. En tiks livmoder är som ett Y och ”hornen” ligger inte i raka streck utan snirklar sig där inne. Valparna är därför duktiga på att gömma sig bakom sina syskon men vi räknade till i alla fall 5-6 stycken och då vet vi att det lika gärna kan vara det dubbla.
Här kommer den traditionella ”Helena-visar-tummen-upp-på-att-det-är-valpar-bilden”.
Nytt för den här gången är något alldeles speciellt. Vi fick inte bara stillbilder på valparna utan även små filmsnuttar, sätt på ljudet innan du börjar titta:
Veterinären sa att valparna var lite för små för att vara 30 dygn gamla. Han menade på att spermierna nog befruktade äggen några dygn senare. Bella är beräknad till den 4 januari och har tidigare gånger valpat tidigare än 63 dagar. Vi får väl se hur länge hon går den här gången, kanske blir det några dagar senare än beräknat?
Tiden får helt enkelt utvisa när det är dags och det ska blir så kul att få valpar i huset igen.
Nu kommer det komma uppdateringar och bilder minst varje måndag på Bella och hennes mage.

//Sofia och Helena

Nu har Bella gått 4 veckor i sin (förmodade) dräktighet. Nog tror vi allt att hon är dräktig och våra misstankar har stärkts de senaste dagarna. Godis går bra att äta men de senaste dagarna har hon ratat maten trots topping av leverpastej, det händer aldrig annars så vi har goda förhoppningar.
Om några dagar kommer vi göra ett ultraljud för att få dräktigheten bekräftad, otroligt spännande!
I torsdags förra veckan bakade vi (3 generationer: jag, mamma och mormor) helt traditionsenligt pepparkakor (ett måste innan första advent). Även i år blev det ett gäng av portispeppisarna, som även det har blivit en tradition:
Min lillebror Fredrik (som inte är så liten) kom förbi också.
I ett hem där det finns ett gäng portisar får man inte vara själv i köket. De vill såklart vara med i händelsernas centrum.
Både jag och mamma kollade ner på Doris där hon låg mitt i vägen för mormor som bar plåtar. Vi skrattade och fick upp den här bilden på näthinnan:
På Facebook sprids dessa fantastiska bilder från ”Off the leash” som beskriver livet med hundar på ett härligt sätt!
Selma höll sig lite mer i bakgrunden.
//Sofia