Amazing Selma´s

Den senaste tiden har vi lixom levt i ett vakuum. När ens hundar inte mår riktigt bra så mår man själv inte heller så bra som man vanligtvis gör.
Det är av den anledningen bloggen har ”legat i träda” för andra saker har känts viktigare än att dela med oss av vad som har hänt i vårat härliga hundliv.
Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så upptäckte vi att Selmas ena tand hade gått sönder (en så kallad tandfraktur).
Vi har de senaste dagarna bara gått och väntat på att torsdagen skulle komma, dagen då det var dags för Selma att bli opererad. Det har varit jättejobbigt i och med att vi inte har vetat hur ont hon egentligen har.
Efter att vi hade varit på kontroll första gången så trillade den skivan av tanden som var lös.
Kontrollen gick även ut på att ta reda på så att Selma skulle klara av en sövning och att alla prover var bra. Turligt nog visade sig alla proverna vara jättebra så operationen blev spikad fullt ut.
Veterinären skrev ut Metacam till Selma om hon skulle få ont. I och med att vi till en början inte märkte av att hon skulle ha ont så avvaktade vi med den. Dock så märkte vi måndag/tisdag att Selma nog ändå hade ont. Det hade börjat blöda från tanden, från pulpan (som veterinären sa idag, hon har nog haft mer ont än vad hon har visat) så i tisdags fick hon smärtstillande.
När morgonen kom imorse var det kluvna känslor. Samtidigt som det skulle bli skönt att få bort tanden och få operationen gjord så var det såklart jobbigt att lämna Selma hos veterinären.
Selma är en otroligt speciell hund. Hon är den smartaste av alla våra tjejer. Hon vet precis när det ska ske något konstigt, och det låååångt i förväg. Hon tycker att det är fruktansvärt att behöva vara ifrån mamma (hon tycker inte ens om att vara hemma hos mig och hon och jag umgås ju ändå dagligen), samt att varje gång något jobbigt har hänt så kräks Selma dagen efter.
Som sagt, hon är en speciell tjej, världens snällaste men hon tycker inte om att vara hos veterinären.
Halv 9 imorse lämnades Selma in hos Bagarmossen Djursjukhus och vid 13.00 kunde vi hämta hem henne:
Selma blev jätteglad över att se oss, till och med jag (Sofia) fick pussar av henne (dom är hon väldigt snål med annars).
Operationen hade gått jättebra och tanden blev borttagen. Det som hade varit svårt var att få bort alla rötterna för dom var lixom skruvade där inne men tillslut hade det gått också.
Det var en förvånansvärt pigg Selma vi fick hem. Förra gången hon blev sövd (när hon var 3 år) så var hon jättetrött efteråt, idag var hon piggare och gladare efter operationen än innan.
Vi fick med oss extra smärtlindring vid behov men Selma verkar som sagt ha mindre ont efter operationen är vad hon hade innan den, hon var så pigg att hon kunde äta färskfoder strax efter att vi kom hem!
Nu hoppas vi att vi slipper komplikationer och att allt läker som det ska. Det ska bli skönt att få tillbaka vår glada, busiga, galna och helt fantastiska Selma för hon har varit borta den senaste tiden.

Just nu ligger mamma och Selma och gosar i sängen och det tror jag att Selma njuter av för fulla muggar!

Stort tack till för det fantastiska omhändertagandet av både oss och Selma på Bagarmossens Djursjukhus och stort tack till veterinär Åsa Karlsson som genomförde operationen!

//Sofia

I söndags packade jag, Helena, Maya, Nemi och Doris in oss i bilen och åkte till utställningen på Täby Galopp. Tanken var att Selma skulle följa med och ställas ut men vi fick kasta in handduken för henne i och med att vi då började misstänka att hon faktiskt hade ont i tanden som gått sönder. Det kändes lite trist för det hade varit kul att ställa för den domaren (Ewa Nielsen) som dömde Selma på hennes första utställning (på Rasspecialen) för 10 år sedan.
Vi får hoppas att Ewa dömer portisar snart igen så att vi kan visa upp Selma då istället. För 10 år sedan tyckte Ewa att Selma behövde mer ringvana och att hon skulle behöva känna sig tryggare i ringen. Då tyckte Selma att utställning var tråkigt, till skillnad från idag när hon tycker att det är jättekul.
Tidigt var vi på plats då det bara skulle vara 2 ridgeback-valpar innan det var Doris tur.
Ensam valp var hon men hon skötte sig exemplariskt i ringen:
Hanteringen gick strålande trots att de 2 ridgeback-valparna hade tyckt att det var jätteläskigt (när sånt händer så ligger ju det feromoner kvar på platsen och det kan påverka hundarna efteråt). Dessutom var det en domaraspirant med så alla hundarna blev klämda och kända på 2 gånger, toppenbra träning!
Tjoohoo, så här glada blir man när man blir ”Bäst-I-Rasen-Valp” !!
Näst in för Amazing Selma’s var Higgins, Amazing Selma’s Hollywood Star:
Higgins fick Excellent och 1a i unghundsklassen.
Näst på tur var Baron, Amazing Selma’s Forrest Gump:
Baron hade svårt att stå still under hanteringen, men inte för att han tyckte att det var läskigt utan för att han tycker att det är så fantastiskt härligt att hälsa på nya människor, gladare hund får man leta efter!
Baron tilldelades Excellent och blev slutligen 4a i öppenklassen, med lite tid kommer den herren att bli alldeles strålande i ringen!

När det var dags för öppenklasstikarna så var det även Nemis tur att gå in i ringen:
Domarens kommentar om Nemi är att hon behöver mer tid för att mogna i kroppen och för att bli en ”riktig kvinna”. Kanske inte så konstigt heller eftersom Nemi faktiskt var 1,5 år när hon löpte första gången.
Nemi fick Very Good och kom 4a i öppenklassen.

Näst ut, i championklassen, gick Maya in i ringen:
Visst är det fantastiskt när man ser den här bilden!?!!! Maya blev mamma för 6,5 månad sedan och pälsen är så här fin, inte kan man tro att hon valpade valpar i februari.
Domaren gillade framför allt Mayas rörelser och driv i ringen och vi tilldelades ett Excellent så här glada blev vi då:
Vi slutade som 3a i championklassen med CK (jag kunde utläsa bara genom att titta på domaren att hon tilltalades av oss 3 som stod längst fram. Träningen med Gerard O’shea har varit givande även i det avseendet för domaren kollade väldigt mycket på oss).
Det var många tikar med för att tävla om vem som skulle bli Bästa Tik men där blev vi oplacerade (otroligt nöjda ändå).
Vi deltog även i uppfödarklass med Higgins, Baron, Maya och Nemi. Vi visste ju redan innan att den andra gruppen som var med var jämnare men vi tilldelades i alla fall Hederspris och fick en fin kritik.
Den här bilden kan man kolla på hur många gånger som helst och jag blir lika glad varje gång. Glada tjejer och glada och trevliga (!) hundar!!!
Våra vovvar skötte sig utmärkt och det är en fröjd att se dom i ringen!

Även om vi visste att Doris chanser i BEST-IN-SHOW-Valpar var små så valde vi att stanna kvar för finalen:
Vi var lite oroliga för hur hon skulle orka med den långa och varma dagen men den tjejen kan konsten att slappna av. Hon tvärsomnade i vårat tält under dagen och senare även i buren som vi ställde upp vid finalringen så hon var ”fit for fight” när det var dags för finalen:
Doris blev avtackad (domaren gillade små hundar för det var bara sånna som placerade sig) men hon och mamma hade det fantastiskt kul i ringen. Doris stod och sprang som om hon inte gjort annat i livet med en attityd som bådar otroligt gott!
Nöjda och glada åkte vi hem.
Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”
//Sofia

I förra veckan fick Doris leka med Rex ur J-kullen (ja de andra tjejerna träffade honom också men de är inte så lekfulla av sig. De är ju så vana vid valpar och tycker mest att dom är larviga).
Doris var ju nanny åt J-kullen så självklart visste hon på en gång vem det var som kom på besök. Rex är en bestämd liten herre så Doris körde hårt med honom
Rex
Doris
Dom hade verkligen kul tillsamman!
//Sofia

Ja, ärligt och uppriktigt? Hur ofta är det som du tittar på din hunds tänder?
Om du är en duktig människa och gör det regelbundet, en stor klapp på axeln till dig för det är allt för många hundägare som inte har koll på hundens tänder.
Vi går varje vecka igenom våra hundar. Då klipper vi klorna, tittar och luktar i öronen, kammar pälsen och tittar på tänderna. Om dom har vax i öronen torkar vi bort vaxet och om tjejerna har fått tandsten så skrapar vi bort den.
Det många inte vet är att tänder är en lurig sak vad det gäller försäkringen. De allra flesta försäkringsbolag ersätter inte det de kostar om du måste åka till veterinären för att du inte har skött din hunds tänder. Jag vet en hundägare här i Nynäshamn där de hade varit tvungna att dra ut 16 tänder på hunden pga att ägaren inte hade kunnat kolla hunden i munnen, det blev en saftig nota hos veterinären som hundägaren fick stå själv för.

I förra veckan när mamma skulle kolla på Selmas tänder upptäckte hon att en av tänderna längre bak på vänster sida (premolar 4) har gått sönder……
Igår åkte vi till veterinären för att göra en undersökning innan operation.
Veterinären verkade faktiskt själv lite förvånad över att vi på egen hand hade upptäckt att tanden var sönder för hon utbrast ”men hur kom det sig att du upptäckte det här”…
”Jag tittade på hennes tänder och såg att den var sönder, sa mamma”.
Selma fick jättemycket beröm för att hon hade så bra tand- och munhälsa för att vara i den åldern hon är. Det verkade inte som att det var så vanligt att 10,5 åringar har så fina tänder.
Hon fick också beröm för att hon var så lätthanterlig och veterinären önskade att alla hundar var lika vana vid hantering (det är ju det våra tjejer är med om varje vecka i och med all kroppsvård).
Även ett blodprov togs och även där skötte sig Selma exemplariskt. De ville ta blodprov för att se hur hennes hälsostatus ligger till. I och med att hon kommer att bli sövd och behöva äta någon form av smärtlindring efter operationen så måste de veta att de ger henne rätt sort.

Hur som helst så lyckades vi få en tidigare tid än vad vi först blev inbokade på så nästa torsdag (den 27 augusti) ska Selma lämnas in på morgonen för att bli opererad.
Det kommer Selma tycka är riktigt hemskt för hon avskyr att vara utan sin ”mamma” Helena.
Så nu håller vi tummarna för att alla tester ser bra ut, att operationen nästa vecka går bra och att allt fortlöper utan komplikationer.
I och med att det här är en skada (när det har skett och hur vet vi inte) så kommer försäkringen gå in och täcka för operationen.
Har du koll på hur din hund ser ut i munnen? Brukar du skrapa bort tandsten som bildas? Hur mår tandköttet? Om du inte vet det så kan det här kanske bli en tankeställare.
Så för hundens och dins plånboks skull, iväg med dig och titta till din hunds tandhälsa!

//Sofia

…. för Cookie som fyller 4 år idag!!!!
Tänk att det har gått hela 4 år sedan du föddes. Ensam i magen låg du hos Alice men väl ute möttes du av 13 yrväder till bonussyskon. Idag 4 år senare är du själv mamma till 8 fantastiska barn. Stort grattis Cookie hoppas att du blir firad ordentligt tillsammans med din dotter Java!

Om det undgått någon av våra läsare så kan vi bekräfta att: Vi är portisnördar ut i fingerspetsarna !
Som en man sa som var här och hälsade på med sin fru för att lära känna rasen: ”Nu förstår vi att ni verkligen lever för och med er hundar!” …. och det är något jag verkligen kan skriva under på. Vi andas, äter, sover och lever ”portisliv” !

Ju fler portisar desto roligare. Så därför packade vi in ”the pack” i bilen i söndags och körde norrut. Närmare bestämt till våra kära vänner i Lund (Björklinge, nära Uppsala). Där bor Pia, Håkan, Mozart och Agnes. Vi fick en härlig och lång dag tillsammans med underbart väder. Här kommer lite bilder från dagen:
Herr Mozart i egen hög person. Han är halvbror till Selma och har också fyllt 10 år i år
Agnes (Amazing Selma’s Depeche Mode) är en av våra fodertikar
Doris och Mozart
”Männen som talar med hundar”
Det finaste man har sätter man på bordet! har Mozart och Agnes bestämt
Här är hela gänget samlat: Agnes 3,5 år, Selma 10,5 år, Nemi snart 3 år, Doris 6 månader, Maya 7,5 år, Bella 6 år, Alice snart 10 år och Mozart 10 år.

Ett stort och varmt tack till Pia, Håkan, Mozart och Agnes för en fantastisk dag!

// Helena och gänget

…. att vi har något väder alls!” sa Pippi Långstrump till Tommy och Annika när de klagade på att det regnade en dag
Till skillnad från förra årets otroliga värme under juli månad har ju årets juli bjudit på svalare väder och mer regn. För hundarnas skull har årets sommar varit bättre. När det är så där otroligt varmt ligger de helst i skuggan och orkar inte med några aktiviteter på land (inte vi heller för den delen ).
”Vi lever!” brukar jag säga till min mamma när jag hör av mig….. trots att vi bor i samma stad kan det gå några dagar då vi inte hörts av. Då svarar mamma alltid ”Jag vet, jag följer ju blogggen! ”
Men nu när det är sommar uppdateras inte bloggen lika flitigt och dessutom har mamma skaffat facebook där hon kan följa våra liv ännu lättare . För er som inte har facebook eller är vän med mig eller Sofia där kommer lite foton från sommaren hittills:
En vacker sommarbukett plockade jag en dag
Vi har trotsat regnet och gjort sökaktiviter i skogen. Här sitter Doris och väntar otåligt på att få söka reda på övriga flocken som gått och gömt sig
Varma sommardagar kan Alice tunga bli så häääär lång
Maya och Doris var kloka nog att lägga sig i skuggan istället
Nemi känner sig helcool med solglasögon på nosen
Ut i skogen igen och här gömmer sig Bella, Doris, Selma och jag oss för Alice och Peter. Det gäller att vara helt tyst så att vi inte avslöjar vårt gömställe utan Alice måste använda nosen för att hitta oss
Tur att det finns vattenhål att släcka törsten i när det varit varmt
”Socialträning” i Nynäshamns centrum
”Socialträning” vid Nynäshamns hamn. Selma sjunger ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo…..”
Peter och tjejerna på en skogspromenad.
Filur-Maya älskar att spexa och här visar hon stolt upp ett tuggben
Nemi har hittat massor av kantareller men hon avslöjar inte var
Doris har hittat något annat. Kan du gissa vad?
Jo jo, blåbär minsann!
Jag avslutar med ett foto som får tala sitt egna språk. Så här har jag tillbringat en del varma dagar
// Helena

Vi minns alla valpningar vi har varit med om. Somliga är snabba, andra är långdragna, vissa är fyllda med att allt gick så enkelt medan andra var lite mer komplicerade.
För 4 år sedan föddes vår C-kull. Maya som då blev mamma för första gången ploppade ut valpar på löpande band. Nog för att hon hade varit stor om magen, men när det hade kommit ut 5 valpar och magen i princip fortfarande var lika stor insåg vi att det skulle bli många valpar.
Hela 14 stycken svarta lakritstroll föddes den dagen. Lilla Lillis, som endast vägde 80 gram, förlorade vi efter 3 dygn.
Så otroligt mycket vi har lärt oss på dessa 4 år som har gått.
Vi vet hur man tar hand om stora kullar men vi har också Alice att tacka för att allt har gått så bra och lätt eftersom hon har ställt upp som amma.
Alla älskade C-kullebarn, idag tänker vi på er otroligt mycket, i minns hur ni kom in i våra liv som en virvlande virvelvind och vi minns er med kärlek och glädje.
Vart ni än befinner er så önskar vi er ett stort grattis på er födelsedag och hoppas att ni blir ordentligt firade!

Bjuder också på den här filmen. Ingen kull har haft så mycket spring i benen som ni hade och det verkar som att ni fortfarande har det!
//Familjen Ekström

Idag hade vi och Maya en tid inbokad för återbesök hos Bagarmossens Djursjukhus.
Maya mår mycket bättre, även om hon inte är helt återställd vilket inte är så konstigt.
I och med att hon mår så pass mycket bättre så fick Doris följa med, socialträning är ju alltid bra på små valpar (nja, särskilt liten är hon ju inte längre)…
Maya var lite fundersam på om vi skulle lämna henne kvar där igen men vi lugnade henne och talade om att hon skulle bara ta lite nya tester och sen få följa med hem.

En svullnad som vi trodde var lymfkörteln som var svullen visade sig vara spottkörteln.
Det är alltså med all sannolikhet en spottkörtelinflammation som Maya har fått.
Det förklarar till varför Maya inte riktigt ville äta när hon kom hem samt att hon inte ville böja huvudet uppåt när veterinären gjorde böjprov när vi kom in akut i onsdags.

Maya var så fantastiskt duktig idag och veterinären kallade henne för en ”prakt-elev”. Helt utan att protestera kunde veterinären genom att använda en kanyl och spruta få ut vätska från spottkörteln som nu är skickad på odling och analys för att med all säkerhet kunna säkerställa att det är en inflammation där.
Därefter togs även ett nytt blodprov för att se hur snabbsänkan låg till. Det var ju det enda som hade varit för högt och avvikande av de tester som tagits tidigare.

För en liten stund sedan hörde veterinären av sig och meddelade att snabbsänkan nu åter var normal!!
Så oerhört skönt!
I slutet på veckan får vi svar på vad odlingen visar och vi kan fokusera på att leva ett vanligt liv.

Vi är ju så förskonade från sjuka hundar och det har varit några påfrestande dagar. Ovissheten om vad som är fel har varit den jobbigaste men nu vet vi ju (nästan) vad som orsakade febern!

//Sofia

Bara för att bloggen inte uppdateras så betyder det inte att det inte händer saker i vårat liv som hundägare. Det har varit omtumlande dagar i vårat liv.
I onsdags började dagen som vilken dag som helst och det verkade som att den skulle avslutas som vilken annan. Istället hamnade vi hos veterinären.
På facebook hamnade den korta versionen av allt som hände men här kommer den lite längre.

Mamma och pappa släpper av mig, Maya och Nemi hemma hos mig.
Maya lägger sig i hallen och när jag går förbi henne tänker jag att: ”oj vad hon sover djupt och vad hon drömmer”.
Men nej, Maya varken sover eller drömmer. Hon är vaken men ligger och skakar i kroppen. Det är inga skakningar så att man kan tro att det är något anfall eller så. Skakningarna liknar väldigt mycket så som det ser ut när en tik som ska valpa får feberfrossa.
Skillnaden då är att tikens temp sjunker. Jag springer och hämtar termometern och den visar på 39,5 grader!!!
Ringer lite smått i panik till mamma som åker upp till oss, Maya har ju feber!!!
Innan mamma kommer får jag upp Maya på benen, motvilligt ställer hon sig upp (hon vill helst lägga sig ner igen). Hon står som en ostkrok i ryggen, flåsar och har ögonen uppspärrade.
När mamma sedan kommer ser även hon att Maya inte mår bra.

Vi brukar säga som så här när andra hundägare eller valpköpare frågar om de ska åka in till veterinären med sina hundar, vi liknar det med när vi är ute och går i skogen under svamptider: ”ser man något gult och funderar på om det där är kantareller, dvs att man tvekar, då är det inte kantareller. Men när man ser en kantarell, då vet man att det är det, utan tveksamheter”.
Detsamma gäller att åka till veterinären. Man vet när man måste åka, tvekar man kan man nästan alltid avvakta.
När mamma kom insåg både hon och jag att det var ”gula kantareller” så vi styr färden mot Bagarmossens Djursjukhus som har nattöppet här i Stockholm.

Under resan kommer vi fram på telefonen och förvarnar om att vi kommer.
Vår första rädsla var att Maya skulle ha livmoderinflammation i och med att Maya precis slutat löpa och då gäller det att handla snabbt.

När vi kommer fram får vi ett eget rum på en gång och tempen tas på Maya igen, den har stigit ytterligare till 39,7 grader. Ganska snart därefter kommer en sköterska som tar flera blodprover.

I och med att det är kväll är personalstyrkan begränsad och veterinären tar sig igenom alla patienterna utifrån allvarlighetsgraden av problemet.
Efter någon timme kommer veterinären som känner igenom Maya. Vi har tur den här kvällen, veterinären har möjlighet att göra ett ultraljud så här sent på kvällen (nu är klockan ungefär vid 22.30).
Ultraljudet visar inte på någon livmoderinflammation och vi får invänta provsvaren från blodproven.

Under hela den här kvällen medan vi väntar så ligger Maya i mammas knä och har feberskakningar. Vi märker hur Maya försvinner in i sig själv.
De hemskaste av tankar far genom mitt huvud, tänk att behöva ta bort sitt djur i det här skedet. Mayas själ och personlighet har försvunnit bort djupt in i hennes kropp.
Ibland tittar hon upp, viftar lite på svansen men den kontakt vi annars har är borta, vår vanliga Maya är borta!
Halv tolv får vi svar på blodproverna som inte visar något alls.
Maya läggs in med dropp över natten och mer avancerade blodprover ska tas (sådana som de inte kan göra på natten)….
Att behöva lämna henne kvar där skar sönder våra hjärtan. Såklart visste vi att det var nödvändigt men som djurägare så vill du ju finnas där för ditt djur och att lämna dom när de mår som allra sämst, den känslan är allt annat än bra.
Det här var första gången någonsin i vårt liv som hundägare som vi måste lämna kvar någon av hundarna hos veterinären över natten. Våra hundar har aldrig varit sjuka, vi är aldrig hos veterinären förutom för grundläggande saker så som vaccination, höft- och armbågsröntgen mm mm. Vi har varit riktigt förskonade från sånt här *peppar peppar*!
Chockade åker vi hem. Miljoner tankar far genom huvudet, vad var det som hände? Varför hände det? Vad har vi missat?
Vi är sådana djurägare som studerar våra hundar dagligen, vi noterar minsta lilla förändring och när något sånt här sker så blir vi såklart arga på oss själva. Hur har vi kunnat missa att Maya inte mår bra?!!?!

Natten för oss är orolig. Dagen går och vi undrar hur Maya har det.
På eftermiddagen hör veterinären av sig. Mayas temp gick ner under natten till 39 grader.
De nya blodproverna visar inte heller någonting. Ett till ultraljud har gjorts och ja, livmodern är liiiite förstorad men det är ingen inflammation (det är ju inte så konstigt att den är liiite förstorad eftersom hon födde 10 valpar för 5,5 månader sedan samt precis har löpt).
En röntgen på lungorna görs, som inte heller visar någonting, en första koll om hon har urinvägsinfektion görs, det visar inte heller något….
Veterinärerna står lika frågande som vi, varför har hon fått feber?!

Vi kommer överens med veterinären om att Maya förmodligen ska få komma hem nästa dag, fredag, så Maya får stanna ytterligare en natt….
Fredagen kommer.
Veterinären hör av sig och säger att febern nu är helt borta. Fredagens prover har visat att snabbsänkan är förhöjd, det tyder på att det är en pågående inflammation men man kan inte säga vart. Droppet är bortplockat och om bara febern håller sig nere så får hon komma hem under eftermiddagen.

Kl 14.00 är vi på Bagarmossens Djursjukhus. Det är en trött men otroligt glad Maya som vi möter.
Våra tårar sprutar och Maya slänger sig i våra knän.
Vi får veta att Maya har skött sig strålande under sin vistelse. Hon har tyckt att det har varit lite konstigt med alla tester som tagits men varit väldigt medgörlig. Hon har varit otroligt lugn och inte alls orolig som vissa hundar kan bli i sådana situationer.
En trött Maya och en glad Sofia utanför veterinären på väg hem!
”Nu åker vi hem, tycker Maya”
Tempen har hållit sig nere under dessa två dagar som gått hemma. Maya blir lite piggare hela tiden men när hon sover så sover hon djupt.
Igår morse gick Maya fram och plockade upp en leksak när vi vaknade, ett bra tecken på att hon börjar må bättre.

Vi vet fortfarande inte vad som hände. Igår upptäckte vi att hon var svullen under hakan och ner mot bröstet. Idag hade svullnaden lagt sig ner nästan helt.
Eftersom händelseförloppet gick så otroligt fort så frågar vi oss om det kan vara ett huggormsbett (hon blev ju dålig efter promenaden)? Eller är det pga fästingar? Eller vad är det annars?
Huvudsaken är att Maya blir frisk och mår bra.
Ibland är det så att man aldrig får reda på varför dom blir sjuka men allt blir så mycket lättare om man vet varför.
Oron är konstant just nu. Med tanke på hur dålig Maya var i onsdags så räknar vi med att det kommer ta tid innan hon är tillbaka till sitt vanliga glada och spralliga jag.
Första natten vaknade jag hur många gånger som helst bara för att se att hon andades.
Det är så svårt att förstå att Maya 3 dagar efter att den här bilden togs, skulle bli sjuk och behöva läggas in hos veterinären.
På tisdag ska vi tillbaka på kontroll och fler tester ska göras igen och vi får förmodligen svar på odlingen de har gjort för urinvägsinfektion.
Allt kretsar kring Maya just nu och det känns så elakt mot de andra tjejerna men det är så det får vara nu.
Vi är i vår egna lilla bubbla MEN ingen får tveka att höra av sig (speciellt våra valpköpare) om det är något ni behöver hjälp med eller undrar över. Vi finns här, precis som vanligt, men våra hjärnor fungerar inte riktigt som de brukar.
Ni stör aldrig, kom ihåg det!
Vår fokus i vårat liv ligger just nu på att Maya ska bli frisk och ”back to normal”.

Ta hand om er och ta vara på dagen, man vet aldrig vad som sker i livet och det kan ändras från en minut till den andra.
Vi är så otroligt tacksamma över att allt hittills har gått bra och att vi får dela livet tillsammans med 6 underbara portistjejer!

//Sofia

Vissa utställningsplatser sätter sig lite extra i hjärtat, Köping är en sån plats. Förra året tog Maya sitt championat i Köping och då såg det ut så här:
I år åkte vi dit igen och med oss från vår flock hade vi Nemi, Maya och Selma.
Väl på plats träffade vi även Barons familj och Dino & Dantes familj.
Bland öppenklassens hanar fanns Amazing Selma’s Energetic Asterix ”Dino” och Amazing Selma’s Forrest Gump ”Baron”
Domaren hade velat ha mer driv i Dinos steg i ringen samt en mer utfylld nos (hon var en domare som gick mycket på nos och rörelser). Av den anledningen tilldelades Dino Very Good, lite snålt kan jag tycka för han är en riktig snygging!
Snygga killen!
Snygga killen Baron föll idag domaren mer i smaken och han tilldelades Excellent. Domaren gillade honom så pass mycket att han blev bästa öppenklasshane med CK och slutade som 4e bästa hane och tog även sitt första CERT!!!!!
Så här glad blev Baron över sin och matte Johannas prestation.
Köping levererade igen! Förra året blev ju Maya champion och året innan tog Barons pappa Borka sitt championat där!
Barons hussar Jens och Gustav blev också glada över Barons CERT. Gustav blev nog mest glad över att få leka med rosetten!
Baron med CERT-rosetten!
När det var dags för öppenklasstikarna så klev Nemi och jag in i ringen.
Precis som brorsan så fick Nemi Very Good, domaren ville att hon skulle vara mer utvecklad i kroppen….. Vi får invänta tiden helt enkelt .
När öppenklassen var klara så gick jag och Maya in i ringen i cahmpionklassen:
Inte kan man väl tro att denna tjej blev mamma till 10 valpar i februari? Snacka om att hon har återhämtat sig bra!!
Maya tilldelades Excellent och blev 2a i klassen med CK. Domaren hade velat ha nosen som tiken som placerade sig innan Maya på Maya. Lite tråkigt att en nos ska ha en sån avgörande betydelse när hon tyckte om Mayas helhet i övrigt, men domaren dömer som dom gör.
i Bästa-tik-klassen blev Maya slutligen oplacerad, men vi var nöjda och glada ändå!
Selma tycker att det är så himla kul att få följa med på olika aktiviteter. Dessutom tycker hon att det är så otroligt kul att få ställas ut så vi bestämde oss för att även anmälda Selma till utställningen.
Det är intressant vad som har hänt på 10 år. För 10 år sedan ville domarna inte ha lika grova hundar som de vill ha idag och de ville inte att nosarna på hundarna skulle vara lika grova som de vill idag.
Selma tilldelades idag Very Good och kom 2a i veteranklassen pga att hon är för tunn och har ett för tunt nosparti. Selma som förr alltid fick 1-or (som var innan vi övergick till Excellent, Very Good mm).
Något att fundera på är ju vad domarna påverkar hur aveln ter sig. Vill de ha grova, stora och portisar med myyycket päls så är det ju det som avlas fram.
Hur som haver så hade mamma och Selma superkul i ringen och det är ju det som räknas, oavsett resultat. Hur många 10-åringar är det som får att de rör sig som valpar i ringen?!

Eftersom det var 4a Amazing Selma’s-hundar som var anmälda och alla fick minst Very Good så ställde vi även upp i uppfödarklass:
Där bedömer domaren hur hela gruppen ser ut tillsammans. Hur lika de är, hur jämna de är osv.
Vi fick en jättefin kritik men domaren sa att ”ungdomarna” Baron, Dino och Nemi ju är fortfarande under utveckling men att det var en fin grupp med härliga uttryck.
Vi tilldelades ett Hederspris och blev bästa grupp (i och för sig var vi ensamma men domaren behöver ju inte tilldela Hp ).
Vi hade en härlig dag i Köping och vi är så himla glada över våra fina valpköpare och våra fina avkommor. Att vi får möjligheten att uppleva allt det här och att våra avkommor visas upp, det är guld värt!
Tusen tack för idag Köping, vi ses förhoppningsvis även nästa år!
//Sofia

I torsdags åkte jag, Sofia, Doris och Selma till Järfälla. Där bor Cookie och hennes dotter Java.
Doris och Java blev så glada att träffa varandra igen och dom började leka på en gång
”Borta bra men hemma bäst” hälsar Cookie.
Java blev så lycklig att träffa oss så hon kissade på sig en liten skvätt
Det gäller att passa på att valpgosa när man får chansen
Cookies och Javas lillhusse Viggo tyckte det var kul att titta på när Doris och Java brottades
Selma tyckte det var bättre att titta på ”småungarna” från soffan istället
Stort tack för trevligt sällskap, familjen Cronfalk!!

// Helena och Sofia

För er som eventuellt inte vet vad ”ringträning” innebär: det är utställningsträning (trots att området där man visar upp sin hund på en utställning alltid är kvadratisk/rektangulär kallas det ”ring”). Att gå på ringträning med sin hund innan man anmäler den till en utställning borde vara lika självklart som att man inte anmäler sin hund till en lydnads-/agility-/spårtävling innan man gått kurs och vet att hunden förstår vad den ska göra. Vi har den stora lyckan att bo nära Stockholm. Varför då? undrar du kanske. Jo, för här bor (i våra ögon) den bästa ringtränaren. Han heter Gerard O’shea och han har en fantastisk förmåga att ta fram det bästa hos varje enskild hund.
Han åker världen runt och har kurser både i utställningsträning och ”Dog management”.

Det man får lära sig på Gerards kurser är att samarbete mellan förare och hund är superviktigt men minst lika viktigt är att det ska vara kul för hunden att ringträna. Om det aldrig blir mer än ”trava” och ”stå” för hunden när den tränar inför en utställning eller när den ställs ut kommer den inte ha några förväntningar och därmed blir det trååååkigt.

Doris har nu fått börja ringträna ”på riktigt” även om jag redan från hon var 8 veckor gammal har tränat henne utan att hon förstått det. Vi leker oss fram och målet är att hon ska lära sig vad jag vill att hon ska göra utan att det blir för mycket krav. På våra promenader kommer helt plötsligt ett ”Hopp, hopp!” och det betyder ”galoppera” och ha kuuuuul !

I onsdags var det träning på Gärdet och så här såg det ut:
Fokuserad blick framåt!
Det blir många pauser i träningen då Gerard t ex går igenom nästa steg
Duktig Doris!
Med min högra hand visar jag tecknet ”Stå!” för Doris. Hon fokuserar på min hand eftersom hon lärt sig att jag när som helst kan visa tecknet för ”Nu får du belöning!”

Det var inte bara Doris som var på träningen. Brorsan Dante var också där och det var allra första gången för honom. Han och hans matte Carina var jätteduktiga:
Snyggt!
Fina och duktiga Dante!
// Helena

Förra helgen när Sofia, Maya, Nemi och Micke var i Tvååker på utställning roade vi oss andra med lite vattenaktiviteter. Tjejerna tycker det är kul att plocka upp godisbitar under vatten:
Det är så kul att se hur dom jobbar under vattenytan, dom ”kokar kaffe” och kan vara under länge och då kan man se hur de liksom luktar sig till var godisarna är (i det här fallet korvbitar)
// Helena

I torsdags var bilen packad och jag, Micke, Maya och Nemi styrde den söderut, närmare bestämt Göteborg.
Vi gjorde en liten mini-semester och i samma veva passade vi på att få med två utställningar i Tvååker.
Bilfärden ner var inte det roligaste, regn, regn och regn!
Vi bodde på hotell i Mölndal utanför Göteborg (jag bodde där när jag gick min utbildning till hundfysioterapeut).
På kvällen åkte vi till Hovås och åt på deras Kallbadhus, såklart passade vi på att ta vackra bilder på tjejerna:
På fredagen åkte vi till Tvååker, det var första gången jag någonsin ställde där.
Vi hade ju regn när vi åkte ner men på fredagen sken solen över oss, dock blåste det något enormt så inne i ringen såg man knappt vad man gjorde.
Hur som helst.
Nemi tilldelades ett Very Good och kom 2a i sin klass.
Sen var det dags för Maya:
Maya tilldelades Excellent, CK och blev 5a i championklassen (och sen oplacerad i bästa-tik).
Båda tjejerna fick väldigt fina kritiker. Att Maya 7 år gammal konkurrerar mot tikar som är många år yngre och ändå står sig bra mot dom känns jättekul!
Nemi vet jag kommer behöva tid på sig att blomma ut, precis som sin mor!
Efter utställningen åkte vi tillbaka till Göteborg.
Vi lärde oss snabbt att Göteborg inte alls är lika hundvänligt som det är i Stockholm. Till och med i Nynäshamn så kan du utan tveksamheter ta med dig hunden på uteserveringar om du ska äta mat. Jag har aldrig ens tänkt tanken att hundarna inte ska få följa med.
Så är det inte alls i Göteborg, hundarna är inte välkomna någonstans!
Vi hade turen att hitta en restaurang där servitrisen gjorde ett undantag med kommentaren: ”men ååh, dom var ju så söta, okej jag gör ett undantag för er”:
Vi fick i oss mat och njöt sedan av kvällen.
Lördagen kom och det var nya tag i utställningsringen. Domaren för dagen var en Irländare som var ruskigt snål med att dela ut CK (raserna innan oss fick knappt några alls utdelade).
Nemi är ju som sagt en tik under utveckling. Hon är superduktig i ringen och vet exakt vad hon ska göra. Hon visar stor potential och så fort hennes kropp har utvecklats färdigt så kommer hon bli väldigt bra!
Förra året tilldelades hon Very Good på alla sina utställningar så när den röda skylten höjdes i luften kändes livet otroligt bra:
Som sagt så tilldelades hon Excellent och dessutom vann hon sin klass. Domaren, som jag sa tidigare var snål med sina CK, valde att inte ge henne något. Såklart tråkigt men glada blev vi över den röda skylten!
Maya tilldelades Excellent och kom 5a i klassen. Den här dagen kändes det helt okej att bli placerad långt bak då endast 1 championtik fick CK.
Jag är otroligt glad över mina fina tjejer som skötte sig så bra.
Men en Nemi som var väldigt skendräktig och med en Maya som faktiskt befann sig i höglöp så är jag imponerad över hur duktiga dom var!
Efter utställningen åkte vi in till Varberg för att äta ”lunch”:
Trötta åkte vi tillbaka till hotellet och senare på kvällen åkte vi till Ica och köpte med oss fika för att därefter åka till Hovås där vi satte oss längs vattnet:
På söndagen packade vi oss in i bilen igen, återigen regnade det på bilfärden hem.
Vi har haft härliga dagar tillsammans och det var kul att få spendera tid tillsammans med Micke, Maya och Nemi.
Vi har dessutom haft väldigt trevligt sällskap kring ringen av framför allt Elisabeth (Bertils uppfödare), hennes valpköpare Emelie samt Emelies mamma. Stort tack för 2 härliga dagar!
Kanske blir det en favorit i repris nästa år, vem vet?!?!
//Sofia

När sommarvärmen slår till blir bloggen ”lidande”….. och inte bara den….. städning av huset likaså . Helst vill man ju vara ute hela dagarna och att sätta sig vid datorn eller att mata ”snabeldraken” lockar inte jättemycket .
Idag har vi regn…. eller sol…. eller nä regn igen. Vädret verkar ha svårt att bestämma sig. Jag passar på att slänga ut lite bilder från veckorna som gått nu när regnet hänger i luften.

Här om dagen kom Doris stilige pappa Korak förbi och hälsade på sin dotter

Lika som bär och Doris kommer bli än mer lik Korak när hennes päls har ljusnat ännu mer, vilket den kommer göra

Vi har passat på att vara ute i sökskogen när det inte varit alltför varmt. Tjejerna verkligen älskar att få söka reda på övriga flocken som gått och gömt sig

I helgen var vi ”barnvakt” åt Borka och Baron. Här ett foto på far, son och mor
(Snyggt…. eller inte…. att skuggan av min hand syns. Ett litet handtecken så att gänget ska titta in i kameran samtidigt )

Härliga killen Baron som är så himla lik sin mamma Bella både till utseende och sättet

Snyggingen Borka (pappan till vår D-kull, F-kull och J-kull).

Ett tips när det är varmt: lägg ett stort isblock (fryser in i plastburkar) i vattenskålen. Kom också ihåg att asfalt kan bli jättevarm och bränna de 4-bentas tassar. Testa asfalten med din egen barfotafot innan ni ger er ut på promenad. Är det för varmt för dig att gå barfota ska inte din vovve behöva göra det heller.

4-bentingarna är kloka, de söker självmant skugga när de tycker det är för varmt i solen
Pga löp i det Ekströmska huset tog Sofia (och Nemi ) hand om grabbarna och tillbringade helgen ute på Torö där Peters föräldrar har ett fritidshus.

Maya håller på och laddar batterierna. Imorgon ger sig hon iväg på äventyr tillsammans med Sofia, Micke och Nemi.

Hon funderar på om Sofia fått med allt som behövs

Livsnjutaren Alice har inga funderingar på att ge sig iväg. Hon trivs alldeles utmärkt i soffan (efter en promenad i ösregn)

Sötungen Doris har inte heller några planer på att ute och resa. Tids nog är det hennes tur

Inte nog med att solen har lockat till utevistelse så har vi (till största delen Peter) byggt ut verandan så det har blivit mycket bärande av brädor, sågande och skruvande men nu är det äntligen klart
Nä, nu skiner solen igen. Snabeldraken får vänta, nu är i alla fall bloggen uppdaterad .
// Helena

Som vi skrivit i tidigare inlägg behövde tyvärr J-kulletösen Amazing Selma’s Just One Girl ”Lava” komma till ett nytt hem pga allergi. Det är så sorgligt när det händer och vi har, tack och lov, inte varit med om att en av våra avkommor så tidigt i livet behövt flytta en andra gång.
Det kändes enormt viktigt att hitta ett ”for ever home” till henne och att det skulle höra av sig en familj som kunde passa. Inte kunde vi väl ana att den nya familjen var några som vi kände väl och som verkligen vet vad det vill säga att ha en valp i huset………
Vi är så glada att kunna berätta att Lava numera är en medlem av den underbara familjen Holmgren. För 3 månader sedan var de här och hämtade sin Ronja, Amazing Selma’s I´m Judy Garland, dvs Doris syster
Familjen Holmgren hade ett långt familjeråd innan de bestämde att Ronja skulle heta just Ronja och de känner att de vill ha ”människonamn” på sina 4-benta familjemedlemmar och därför har de valt att byta Lavas namn till Freja .
Vi är helt övertygade om att Freja kommer få ett fantastiskt liv tillsammans med Ronja och alla de 2-benta som ingår i Holmgrensflocken. Här är delar av familjen: Nellie, Nicole med Freja, Gita, David och Ronja.
Den här bilden togs när det var dags för Ronja att flytta
Ronja och Doris passade på att leka när vi träffades i torsdags. De tog upp leken där de avslutade den senast vi sågs….
Freja var med på ett hörn
Söta Ronja
I all sorg över att en familj fick ge upp sin önskan om att ha en 4-benting som medlem kunde det inte blivit bättre för Freja. För en mer fantastisk och engagerad familj som Holmgrens (som ”slagits” om att få ta hand om och hitta på aktiviteter med Ronja) är nog svårt att hitta.

Tusen tusen och åter tusen tack hela stora härliga familjen Holmgren för att ni med öppen famn tagit emot Freja och för att ni tar så väl hand om Ronja!!!!

// Helena, Sofia, Peter och tjejerna

Jag och Helena​ vill tacka alla er fantastiska människor på framför allt Facebook för ert otroliga stöd och engagemang i att hitta en ny kärleksfull och aktiv familj till Lava. Alla ni som har delat vårat inlägg, åh vad underbara ni är!

Det skär i mitt hjärta att det ens behövde bli så här och *peppar peppar* har vi varit förskonade för att det inte har fungerat med valpen/hunden i den nya familjen pga allergi. Det har hänt ett fåtal gånger under åren men tyvärr vet vi att det inte är den sista gången det kommer hända.

Nu är allt klart, vi har hittat en ny familj till Lava och imorgon kommer hon göra sin andra flytt i livet till en härlig familj där vi vet att hon kommer att få det toppen!

Stort tack!

Det här är ett inlägg man önskar man aldrig skulle behöva skriva men nu skrivs det för en valpköpares räkning.
Portistösen Lava (Amazing Selma’s Just One Girl) SE28768/2015, 10 veckor, söker efter ett nytt kärleksfullt hem att flytta till då hennes nuvarande matte har utvecklat allergi.
Lava är en härlig tikvalp som utseendemässigt ser väldigt lovande ut. Det vore kul om hon fick komma till någon som är intresserad av utställning men det absolut viktigaste är att hon får ett aktivt och innehållsrikt liv i sin nya familj.
Känner du någon som vill öppna sin famn och ta emot Lava?
Hör av er till Sofia (070-5642720) eller Helena (070-6429716) för mer information!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det denna underbara tjejs födelsedag:
Vi önskar Bella och hennes syskon i B-kullen ett stort grattis på er 6-årsdag! Hoppas att ni alla har blivit firade ordentligt idag.
För en tid sedan skickade Bella iväg mamma till Stockholm för att köpa födelsedagssaker till hennes födelsedagsfest.
Förra året införskaffade familjen Ekström en pool så kan ni gissa vad temat för det här kalaset blev?
Just det! Ett poolparty med Hawaii-tema!
Lilla Olle som var förbi innan kalaset lämnade en present till Bella (och även de andra tjejerna):
Innehållet i paketet la 2-bentingarna på gottetallriken (Olles matte Tina förvarnade om att det kanske var bäst för annars hade kanske Bella ätit upp allt själv). Stort tack Tina och Olle för den goda presenten!
Bella hade bjudit in hela familjen till denna fest.
Selma var där!

Och Nemi såklart!
Syster Maya
Mamma Alice som var så upphetsad över gottetallrikarna att hon drog bak ögonen på bilderna .
Doris som firade sitt allra första födelsedagskalas!
På Bellas kommando slängde sig alla över gottetallriken som bestod av grillad kyckling och torkade hamburge-liknande saker som Olle hade med sig (vad passar väl bättre än det till pool-party?!).
När allt var uppätet så tyckte Bella att dom skulle få mer att käka så hon överlät paketöppnandet till Selma.
Selma är som ni säkert vet, och som vi har nämnt tidigare, en professionell paketöppnare:
Det är själva öppnandet som är det roliga!
Doris längtar till det är hennes födelsedag!
Har ni sett en sån söt sjöhäst någon gång? Det var Bella som hade önskat sig den för den passade in på hennes födelsedagstema!
Det vart ett härligt kalas med god mat! En dag att minnas helt enkelt!
//Familjen Ekström