Väldigt ofta kommer det mejl till vår inkorg av familjer som letar efter en ny familjemedlem. I de flesta fall letar familjerna efter en valp att utöka familjen med men lite då och då kommer det mejl från familjer som inte letar efter en valp utan en vuxen.
Det är ju jättebra att det finns familjer som även kan tänka sig vuxna hundar för ibland kan livet te sig som så att man måste se sig om efter en ny familj till sin hund. 
Det har också hänt att vi har haft familjer hemma hos oss på besök där någon i den besökande familjen ser sig omkring och pekar på våra tjejer och säger ”men ni ska inte omplacera någon av dom här?”.
Eller som när man läser raden i ett mejl: ”…….eller ska ni omplacera någon av era tikar?”
Det är som att sticka in en kniv i våra hjärtan.
Jag förstår och jag vet att det är många uppfödare som omplacerar sina tikar som har gjort sitt avseende avel, dvs när de har haft sina kullar så säljer man dom vidare för att ta in nya unga hundar.
Så fungerar inte vi. 
Det skär i våra hjärtan bara av vetskapen av att tjejerna inte kommer att leva för evigt tillsammans med oss.
Livet tillsammans med dom är kort nog som det är och det är med stor sorg i hjärtat jag vet att när jag är 40 år så kommer ingen av tjejerna att vara kvar. Frågan är om Selma och Alice finns kvar när jag fyller 30 om 4 år?……
Sådana tankar får vi dagligen skjuta ifrån oss. Bara tanken av ett liv utan våra fantastiska tjejer får våra tårar att börja falla ner för våra kinder. 
Många familjer har hund. Ja, hund (punkt). Vi har inte hund, vi har våra helt fantastiska tjejer som alla har sina egna personligheter. Relationen till tjejerna är på en högre nivå. Vi brukar säga att relationen till våra tjejer är själslig. 
Hundar är ju väldigt tysta av sig, vi människor behöver ljud för att kunna kommunicera med varandra men det behöver inte hundar. Trots det så hör jag och mamma varje dag i huvudet vad tjejerna säger både till oss och till varandra. Alla pratar på ett eget sätt. Vissa låter dystrare, andra låter tuffare och andra låter bara glada. 
Jag förstår, absolut, jag har full förståelse för att många uppfödare omplacerar sina vuxna. Jag förstår att man i sitt sökande efter en kompis kanske inte tänker på att frågan om vi har någon vuxen som vi vill sälja är som att fråga om något av våra barn är till salu. 
Nä de här tjejerna kommer aldrig någonsin att bli till salu. De ska få vandra med oss genom hela deras liv och varje dag tillsammans med dom är en stor lycka!!!
//Sofia
