Måste bara få dela med mig av en händelse på min, Bella och Doris promenad i lördags: Vi är på väg mot Nynäshamns centrum och framför oss sitter en äldre man i en rullstol backandes med fötterna åt samma håll som vi är på väg. Det ser både tungt och lite farligt ut med tanke på att han inte kan se bilarna som kommer bakom honom. Jag frågar om han behöver hjälp (hur jag nu tänkte med tanke på att jag har 2 hundar i koppel). Farbrorn vill gärna ha hjälp (för han har inte kraften i armarna för att kunna köra rullstolen i rätt riktning) och han säger att då kan han hålla i Bella och Doris. Sagt och gjort. Jag kör rullstolen medan han håller i kopplen. Bella och Doris går som små änglar vid sidan om rullstolen och mannen lyser som en sol. När vi kommit ”i mål” ler han sitt tandlösa leende, klappar mig på kinden och tackar så mycket för hjälpen. Farbrorn är nyfiken på vad det är för ras han hållit i och jag berättar lite kortfattat om rasen.
Jag är så himla stolt över våra tjejer och det bevisar verkligen att portugisisk vattenhund är en fantastisk ras smileysmileysmiley!!!
// Helena