Amazing Selma´s

Guuuuu, vilken tur…… Jag slipper åka med till Avesta, puh!
Stormatte, lillmatte, Selma och Maya håller på och packar alla saker som ska med till utställningen. Dom ger sig av redan i eftermiddag för dom ska sova över hos Lize med familj så att dom slipper kliva upp i ottan imorgonbitti.
Utanför fönstret vräker regnet ner. Ha, jag är så glad att jag får stanna hemma för regn är, typ, det värsta jag vet. Sofia släpade mig runt kvarteret på förmiddagen. Alltså, hon fick släpa mig ända tills himlen öppnade sig….. då var det jag som tog det långa benet före det korta för då ville jag heeeem.

Nä, jag sitter hellre här under min korkek och luktar på blommorna…. hoppsan, det är ju tjuren Ferdinands replik…… jag skulle ju säga: Jag ligger hellre här med huvet på elementröret och låter magen växa och frodas !

// Alice

Det här är min favvohörna i köket!

….. stön, stånk. Nä, nu orkar jag inte hänga med på några långpromenader längre. Jag gjorde ett tappert försök igår men Selma och Maya tyckte att jag var alldeles för långsam. Men, hallå, jag har faktiskt ett gäng valpar i magen och dom blir bara större och större och större. Det känns som om min mage snart hänger ner i marken (Helenas kommentar: Nja, så illa är det nog inte, Alice, men visst växer magen för varje dag som går).

Inte nog med att magen växer…… dom små illbattingarna ”bånkar” därinne. Ibland försöker jag lugna ner dom genom att slicka mig på magen men det verkar dom inte bry sig om. När det inte fungerar ändrar jag ställning och lägger mig på andra sidan eller på rygg eller på mage. Jag tar en dag i taget och sover så mycket jag kan.

Ja, det är ett bestyr och det ska bli skönt när dom små liven är utanför magen istället för på insidan.

// Alice

P.S. Här kan du se hur min mage såg ut för ca 2 veckor sedan och hur stor den är idag. D.S.

Alice mage den 27 maj.

Alice mage den 10 juni.

…. I lay my hat, that´s my home. Kommer du ihåg låten av Paul Young från (tror jag) 80-talet?

Selma, Alice och Maya har ändrat lite på texten. De sjunger istället:
”Where ever they lay our beds, that´s our home” !

Hi, hi, hi…. jo i fredags var det städning (för typ femtioelfte gången den veckan….. har man 3 vovvar som springer ut och in hela dagarna blir det lite smuts som måste dammsugas upp). När vardagsrummet var städat var det dags för sovrummet. Ut i vardagsrummet åkte vovvarnas bäddar så vad göra? Det är väl bara att parkera sig där istället, tänkte 3 trötta portistjejer!

// Helena

Ska det verkligen vara nödvändigt att städa bara för att det ska komma lite gäster på fredagskvällen? undrar Selma, Alice och Maya

Ja, tänk för att det är det, säger Helena. Fredrik har börjat sitt sommarlov och därför har vi bjudit in släkten för att äta smörgåstårta och jordgubbstårta (Tack, svärmor, för jordgubbstårtorna. Dom var jättegoda!). Då kan vi väl inte ha en massa ”skit” i hörnen heller…..

Jag är sååå duuuktig säger 2-bentingarna.
Japp, det är jag !
Jag har bestämt mig (tror jag) att jag ska sluta operera mina gosedjur. Det är kul så länge jag håller på och opererar men sen är det inte lika roligt längre….. när stormatte slänger mina patienter i soptunnan .

Nä, det är nog bättre att låta bli att fettsuga dom för då får jag ha dom kvar.
Tänka sig, jag har inte opererat vare sig Herr Kanin eller Nicke Nyfiken som jag fick av Ebba för några veckor sen. Det finns det bildbevis på, se själva!

// Maya

Ibland behöver man få en spark i baken för att liksom komma till skott och t ex vara lite kulturell och inte bara göra ”hundsaker”.

Igår kväll var Peter och jag på Vasateatern i Stockholm och tittade på och lyssnade till ”En strut karameller” (en hel hög Povel Ramel-klassiker framförda av jätteduktiga artister). Vad kan man säga? Underbart, fantastiskt, otroligt…….

Hur är det ens möjligt att lära sig Povel Ramels texter utantill????? Artisterna var suveränt duktiga, både att sjunga och att låta munnen gå i ett rasande tempo utan att tappa bort sig. En av höjdarna var när årets Karamelodiktstipendiat Johan Ulveson körde ”The Sukiyaki Syndrome”. Jag kände nästan att jag behövde hjälpa honom att hämta luft emellanåt. Om du ser/hör Johan Ulveson sjunga sig fram genom butikshyllorna på ICA så är det inte att han repeterar inför nästa show, nej jag kan ge mig på att det är inköpslistan som han memorerat in !

// Helena

Nä, dra mig baklänges. Va é de som händer? Känns som ”Hela havet stormar”. Va i hela friden har de för sig därute? Nästan så man blir lite sjösjuk (om man kan bli det när man ligger i en bubbla fylld med vatten). Först kändes det som om jag flög upp i luften. Sen sa det plask och blubb, blubb. Mycket ska man va med om innan ögon och öron öppnas.

// Lilla Elsa i magen

Hi, hi, hi…. nog var det som ”Hela havet stormar” när Alice slängde sig i vattnet för att svalka av sig igår. Det var ju så varmt och när vi gick förbi vattnet var det läge för ett dopp. Ja, alltså inte för oss 2-bentingar utan för 4-bentingarna. Selma badar som en dam (för det mesta). Hon vill att det ska slutta lite lagom så att hon kan gå ut tills hon inte bottnar. Alice vill helst ha klippor så att hon kan slänga sig ut i vattnet. För Maya som inte badade så mycket förra sommaren var det först lite läskigt. Men efter en stunds ”pushande” simmade hon glatt ut efter pinnarna som vi slängde i.

// Helena och 3 badglada vovvar

Selma-käring-dopp !

Alice-hopp !

Maya-feg-propp (nä, hon vågade sig ju i till slut) !

Titta så duktig Maya är när hon hämtar pinnen i vattnet!

Ystra systrar simmar tillsammans!

Rädd för att bli blöt? Håll dig undan från en hund som nyss kommit upp ur vattnet!

Japp, nu är jag tillbaka….. mätt och belåten.

En av förra veckans dagar umgicks vi med Beppe och hans matte Maria. En annan med Beppes matte Maria och husse Tommy (nja det var snarare en trevlig kväll) men då fick inte Beppe vara med för han hade nåt ”klegg” i ögonen och vi visste inte om det smittade.

Inget foto togs men här är ett som Tommy tog igår och som kom till oss i ett ”Beppemejl”. Det är så kul för Beppe är en riktig datahacker. Han brukar surfa runt på nätet och skicka lite smått och gott till sina tjejer (Maya är nog favorittjejen!).

Himla skön stil han har Beppe!

**********************************************************************

En annan dag var Zumi, Gunnar och Lillan här. Då åkte vi till agilitybanan. Det uppskattades av alla vovvarna. Till och med Alice tyckte det var härligt att få träna lite grann. Hon kan ju inte bara gå runt och vara gravid hela tiden. Lite kul måste man få ha även om man har valpisar i magen. Zumi var jätteduktig. Hon lärde sig att ta hindren superfort.

Det blev en skogspromenad före agilityn.

Tunneln var inga problem!

Däcket!

Tippen!

Alice på balansbrädan!

A-hindret (betyder det Alice-hindret ?)

Alice är suverän på ”Slalom”!

Nä, det blev inga foton tagna på när Selma och Maya körde agility. Det får bli en annan gång.

// Helena

Nu har det blivit så där varmt och skönt och soligt igen. Det är den där tiden då bloggandet inte lockar. Hellre vara ute och njuta än att sitta vid datorn. Därför blir jag tvungen att summera lite av det som hände förra veckan.

En av dagarna hade vi sällskap av Tjorven och Båtsman…… nä, förlåt, jag menade förstås Linnea och Tjorven (en softis/tollartik) . Tjorven har en förkärlek att njuta av lerbad. Hon lägger sig helt sonika ner i gyttjepölarna. Det uppskattas inte av Linnea därför försökte Linnea förmå Tjorven att bada av sig smutsen i det rena sjövattnet. Tjorven tyckte inte det var en bra idé så här gällde det att vara lite smartare än Tjorven. Att locka ut henne i vattnet med en korvbit skulle nog funka. Linnea slängde ut korven. Vad hände då? Ha, den sjönk. Nä, på med en korvbit på en lång pinne…… ungefär som när man grillar korv…. men här var det för att få ”en Tjorven på kroken”. Det lyckades. Tjorven var nöjd och belåten efter att några gånger norpat korven från pinnen innan Linnea hunnit locka ut henne i vattnet.

Sofia och Linnea tillsammans med Tjorven, Selma, Alice och Maya

Alla sätt är bra…. utom de dåliga !

Fortsättning följer, måste bara få nåt i magen…..

// Helena

…. här ligger ja…..i min vattenfyllda bubbla. Det händer inte särdeles mycket här men så ska det väl va, antar ja. För att roa mig brukar ja leka en lek som ja kallar ”Bruno med knuff”…..alltså, när morsan rör på sig (det händer faktiskt ibland att det gungar ganska mycket här inne) försöker ja få min bubbla att gunga lite extra. Ibland lyckas ja knuffa till Bruno som bor granne med mig = ”Bruno med knuff” . Då sätter Bruno fart på sin boning och försöker göra ”Tillbakakaka”. Sen skrattar vi så vi nästan kiknar . Efter det är vi så trötta så vi somnar . Det behöver vi för vi ska ju växa oss stora och starka inför ”the D-day” då vi ska ge oss iväg till den andra galaxen.

// Lilla Elsa i magen

P.S. Det ryktas bland grannarna att i den ”nya” världen får man inte mat genom naveln. Nä, då kommer den genom munnen.
Jag måste medge att det faktiskt ser ganska gott ut ! D.S.

Vi fick oss ett gott skratt igår och det sägs ju att det är ett bra sätt att förlänga livet!

Vi kanske inte började dagen med ett leende….. klockan 04:30 var det uppstigning. Klockan 05:40 satt vi i bilen på väg till Österbybruk för att ställa ut Maya och Selma.

Enligt det PM som Uppsala Läns Kennelklubb skickat ut skulle restiden förkortats betydligt tack vare att nya vägen mellan Uppsala och Gävle är färdigställd. Hade de bara sett till att korrekturläsa infon som skickats till oss hade vi åkt av vid rätt avfart. De hade skrivit fel vilket tog oss på en sightseeingtur på småvägar vilket INTE gjorde vår resa snabbare. Vi har en GPS i bilen men vi litade mer på instruktionen i PM:et. Det skulle vi inte gjort. Vi kom åtminstone fram i tid. Härligt med utställning i regn …… Mayas brorsa Milton med matte Mimmi var redan på plats. Det här var premiär för Milton i officiella utställningssammanhang.

Jag hade beställt ett utställningstält via Agria som jag hämtade inne på utställningsområdet. Vi fick hjälp av Magnus (jag tror han hette så) på Agria att sätta upp tältet. Det var nog första gången den dagen vi drog på smilbanden. Tack för det! Det var skönt att krypa in i tältet och titta på alla som stod med sina utställningsfina hundar ute i regnet. Klockan 9 äntrade Milton och Mimmi ringen tillsammans med Kenzo (Always-to-sea Atlantico São Vincentes) och hans husse Micke. Kenzo kom 1:a med ck (Grattis!) medan Milton kom 2:a med hp . Strålande jobbat Mimmi! Vi är sååå stolta! Domare för dagen var Göran Bodegård. Nu var det Mayas tur. Hon trivdes inte alls med det blöta gräset. Hon ville hellre ligga inne i tältet tätt intill Selma. Det var 5 tikar i juniorklassen. Maya fick i alla fall rött band och därefter placerade hon sig som nummer 4 i konkurrensen. Jag övade lite med Selma innan det var vår tur. Vi har legat i hårdträning med att hon inte ska nagga mig i byxbenet medan vi springer. Med hjälp av klickerträning har vi lyckats jobba bort det oskicket. Så bra som Selma sprang när det var vår tur har hon aldrig någonsin gjort. Det resulterade i………blått band……eeeeeh, det har aldrig tidigare hänt att hon inte fått vara med i konkurrensen. Det var här vi fick oss ett gott skratt . Vi såg det komiska i att hon denna dag inte föll domaren i smaken medan hon av förra domaren, på Lilla Stockholm i Kista, till och med fick ett ck.

Här kommer kritikerna:

Miltons: Maskulin. Trevlig helhet. Ännu rätt hög på benen. Utmärkt huvud. Lite trång i fronten och något fransysk (jag undrar om han menar att Milton stod något utåt med bakbenen?). Mycket välkonstruerad bak (= stora testiklar ). Lite studsiga rörelser. Lovar gott. Bra pälskvalitet.

Mayas: Feminin. Bra kroppslängd. Önskar något planare kors. Ännu outvecklad i bröstkorgen. Fint huvud. Ännu ljusa ögon. Står och går något under sig bak. Bra pälskvalitet för åldern.

Selmas: Feminin. Bra proportioner. Fin typ. Trevligt huvud. Lite väl kort hals att balansera rygglängden. Något framskjutet frontparti. Något underställd bak. Önskar lite mer energi i steget. Visad i något högt hull. Bra pälskvalitet.

// Helena

Det var kallt och blött. Milton värmer sig i Mimmis knä

Koncentration på hög nivå inför debuten!

Kommer ungherrarna Milton och Kenzo att bli lika framgångsrika som de äldre herrarna Milton och Kenzo (Abadessan’s Cacau D’Caramba och Abadessan´s Monseur Kenzo)?

Maya och Sofia ”in action”

Måste jag alltid se så sur ut när jag koncentrerar mig? Selma skötte sig galant!

Det hände nåt jättekonstigt idag. Jag låg som vanligt i godan ro och simmade runt i det härligt kroppstempererade vattnet i min underbara värld. Plötsligt kändes det som om nån stirrade på mig. Ja, jag är ju blind så jag såg ingenting men min intuition sa mig att här var nåt skumt i görningen. Jag hojtade till närmaste granne att skicka vidare. Det bubblade och for runt om mig. Till slut hade alla i församlingen upptäckt detta underliga fenomen. Var det ett ufo? Skulle vi bli invaderade?

Jag hörde glada röster som sa: Jippie, Alice, du ska bli mamma igen…..

Jag förstod inte vad som menades med det men efter en stund slutade i alla fall ”Ögat” att stirra på oss.

Kanske var det bara en konstig dröm? Hur som helst, nu ligger jag här i lugn och ro. Jag känner hur kroppen växer för var dag. Kanske kommer min lilla lya att vara för liten snart. Då får jag nog flytta till ett större ställe. Det blir nog i en annan galax som ligger långt, långt bort. Förhoppningsvis är det ett ställe med mer ljus och space där jag kan hitta på en massa roliga saker.

Vi ses!

Lilla Elsa

Helenas kommentar: Hi, hi, idag har vi varit och ultraljudat Alice . Stackars lilla Elsa som trodde att det var ett konstigt ”Öga” som stirrade på dom. Vi såg ett helt gäng små valpar i magen. Nu blir det en spännande väntan fram till valpningen då vi får veta vad det är för små individer som gömmer sig därinne.

I bilen på väg till Haninge djurklinik!

I väntrummet!

I vanliga fall älskar Alice att ligga på rygg. Men när det är hos veterinären är det inte lika skoj……..

Ultraljudsbilden som bekräftar att det finns ett gäng valpar i Alice mage !

Nä, vi är hundbitna………………. hi, hi, hi .

För att trivas i vårt sällskap måste man nog tycka om hundar, åtminstone lite grann….. eller kanske ganska mycket om jag tänker efter. För oss är Selma, Alice och Maya centralfigurerna i vårt liv. Vi ser helt enkelt till att göra saker som hundarna kan hänga med på. Resten struntar vi i. Självklart lämnar vi dom ensamma hemma en stund ibland men det blir aldrig några längre stunder.

Hur som helst har vi de senaste dagarna fått ägna oss åt vår stora hobby !

I onsdags var Zumi, Gunnar och Lillan på besök. Vi tog, för ovanlighetens skull, en skogspromenad med kopplade hundar. Vi har ett underbart vackert skogsområde i närheten som ligger i ett naturreservat. Det innebär att det alltid råder koppeltvång där.

Här har vi stannat till för att titta på ”Jättegrytor”.

******************************************************************

Igår kom Akilles, Micke och Anna hit. Vi tog också en koppelpromenad, den här gången vid våtmarken som ligger strax innan man kommer fram till Nynäshamn.

Där träffade vi ett par från Valdemarsvik. De hade med sig en pumi men berättade att de även hade en portis. Han var inte med pga att han ska till Österbybruk (!) med sin uppfödare. Då lovade vi att vi skulle hälsa till honom eftersom vi också ska till Österbybruksutställningen med Selma och Maya (även Milton och Mimmi) på lördag.

Väl hemkomna blev det ”Fullt ös – medvetslös” på Maya och Akilles. De rejsade och busade på tomten medan vi 2-bentingar tittade på med varsitt glas äppeljuice i handen(eeeeh…..).

Nja, just här kanske det inte är full fart precis .

Vi njuter i solskenet!

Lakritstrollen Akilles och Maya!

Akilles försöker flirta med Alice men han hade inte så stor framgång……

Åh, jag har haft så kul igår och idag !!!!

Igår kom min lillmatte Sofias och lillhusse Fredriks ena kusin, Ebba, och hennes mamma till oss. Ebba är en ”mellanmänniska” i lagom storlek…… man når upp till hennes ansikte och kan nosa om hon har ätit korv eller nåt annat smaskigt, hi, hi, hi. Efter min skola (agility) igårkväll hoppade vi in i deras bil och åkte hem till deras hus. Stället dom bor på heter Lidingö. Sofia och jag sov över hos dom. Det var jättemysigt för vi låg tillsammans på en madrass på golvet.

Imorse var det dags att gå till riktiga skolan – Ebbas skola. Nä, jag fick inte lära mig att läsa och skriva och sånt. Skolan hade ordnat en ”Djurens dag”. Dom barnen som hade ett husdjur fick ta med sig det till skolan och visa upp det för dom andra barnen.
Men Ebbas familj har inget husdjur…. än. Dom ska ”bli med” kanin senare i sommar. Därför ville Ebba att jag och Sofia skulle komma dit.

Det var många barn och djur på skolan. Det var flera hundar och även katter, marsvin, ödlor, hamstrar och nån fågel också, tror jag. Dom mindre barnen fick inte ta med sig levande djur utan dom hade med sig gosedjur istället . Barnen fick klappa mig och jag visade lite konster som jag lärt mig och sen svarade lillmatte Sofia på frågor som barnen ställde.

Jag var ganska trött, men glad, när jag kom hem. Alice och Selma blev glada att se mig, dom hade saknat mig när jag var borta. Det hade varit lite tyst och tomt och tråkigt utan mig sa dom. Ingen som spelat apa och livat upp stämningen. Tur dom har mig !!!

// Maya

P.S. Tack så jättemycket för Nicke Nyfiken och Kanin (gosedjur!) som jag fick av dig, Ebba. Jag ska försöka låta bli att operera ut innehållet i dom! D.S.

Ebba och Maya redo att gå och sova!

Det här är Olle (Sofias och Fredriks kusin, Ebbas brorsa).

Här är Ebba och jag på väg till skolan……. spännande!

Det var många barn på skolgården!

Det kändes tryggt att stå nära Ebba. Hon är en riktig djurvän. Jag tycker om henne väldigt mycket .

I glada vänners lag……

Årets portisläger på Hammarö i Värmland går av stapeln den här helgen. Åh, fy vad avis vi är på alla våra kompisar som kommer ha så roligt. Tänk dig ett helt gäng portisar som springer lösa och busar tillsammans på en strand vid Vänern. Dessutom får våra 2-bentingar umgås och ”prata portis” i flera dagar. Det vet vi att dom gillar. Stackars Maya har aldrig varit där, det var ju pga henne och hennes syskon som vi inte kom iväg på lägret förra året heller. Vad våra människor har för orsak i år vet vi faktiskt inte men vi hoppas verkligen att vi får vara med nästa år.

Lägret är en verklig upplevelse. Det ordnas massor av skojiga saker, t ex KM i agility, tipspromenad, MH-test mm mm. Om du har möjlighet så anmäl dig till nästa års läger!

// Selma och Alice

Här kommer några bilder från lägret 2006. Hujedamej så små vi var !

Christer (Sofias pojkvän), Fredrik, Sofia, Selma och Alice

Alice ca 8 månader!

Selma ca 1 år och 2 månader!

Campingen. http://www.morudden.se/

Oj, så roligt att leka kull!

Om vi blev sandiga? Det är bara förnamnet , hi, hi, hi……

Ja, och somliga passade på att doppa sig. Sen kunde dom rulla sig i sanden. Då jublade alla 2-bentingar……..

Nja, det var ju inte precis utställningsgurun Gerard O´Shea som höll i den här ”kursen”. Nä, det var jag och Sofia som försökte förmedla Gerards metoder till Mimmi.

Jag tar det från början……

I lördags hade vi besök av Milton med husse John och matte Mimmi. Vi började med den tråkiga biten (i alla fall om ni frågar vovvarna ) – frisering av Milton. När vi var klara fick Milton och Maya ääääntligen rejsa runt på tomten. Efter det var inte Miltons päls lika ren som när han kom, hi, hi, hi.
Men dom hade i alla fall superkul ihop – det var det viktigaste !

Vi hade lite utställningsträning med massor av köttbullar. Trots att varken Sofia eller jag är ”världsabra” på att lära ut saker fattade både Mimmi och Milton galoppen och det tog inte lång stund innan Milton slutade sätta sig ner varje gång Mimmi höll handen ”klockan 1”. Rena grekiskan? Har du möjlighet att gå en kurs för Gerard så gör det, då förstår du vad jag menar med ”klockan 1”. För att få hunden att ”stå still med attityd” gäller det att öva på att kasta upp en köttbulle och sedan fånga den…… det är inte lätt (i alla fall om man har så dåligt bollsinne som jag har).

Efter att ha sprungit runt, runt, runt ett otal gånger och ställt upp hundarna ännu ett antal gånger kände vi oss nöjda och lät vovvarna åter busa och leka medan vi 2-bentingar satt i solen och njöt av ett glas vatten ( eeeeeeh?????? ).

Maya blev mycket förvånad när Milton åkte hem framåt kvällen. Hon har ju blivit van vid att gästerna som kommer hit också stannar några dagar……..

// Helena

Mimmi håller handen ”klockan 1” och Milton fattar att han ska stå still!

Äntligen bus och lek! säger Milton och Maya

Lalalalala, jag har en pinne…. du kan inte ta den! retas Maya med Milton

Ha, det kan jag visst det, säger Milton

John, Mimmi, Peter och jag njuter av solen och lite vätska……

Alice övervakar sina ”telningar” när de busar med varandra.

Suck, dom är lite stökiga, tänker Selma

Selma får säga vad hon vill, vi har ju kul ihop! säger Maya och Milton i mun på varandra

Grrrr, vi kan se ut som lejon!

Tröööött ……..

Det bästa med att vara nylöpt och nyparad är att det är helt okey att vara trött. Det blir ju inte sämre av att man blir lite extra bortskämd . Mina människor bjuder på en massa gottis, t ex köttbullar, leverpastej och korv. Förra gången jag hade valpisar i magen mådde jag så fruktansvärt illa hela tiden och kunde knappt äta. Jag misstänker att människorna den här gången har en strategi att göda mig för jag får även något konstigt godis när vi är på promenad. Det liknar torrfodret som jag brukar äta men det smakar annorlunda (Helenas not: högenergifoder!).

Just nu vill jag sova mest hela dagarna. Om människorna ropar på mig så masar jag mig upp ur sängen och kollar vad dom vill men sen sjunker jag ner på golvet och……. somnar om. Det är tur att jag inte börjat skolan som Selma och Maya för det skulle jag inte orkat. Nä, det är så mysigt att ligga på divanen och äta praliner….. det borde varenda jycke få prova på nån gång !

Självklart går jag långa promenader varje dag men att rejsa runt i skogen överlåter jag till Maya och Selma. Jag lunkar på i min egen takt, gärna i samma tempo som 2-bentingarna.

// Alice

Mysigt värre!

Jag och min älskade husse!

Jiiiiiippie……. Jag går i skolan! Det är helt fantastiskt roligt och jag är såååå duktig säger mina 2-bentingar.

Alltså, jag lär mig att inte att läsa och skriva och sånt. Nä, jag lär mig att hoppa över hinder, genom däck, balansera på plankor, springa genom tunnlar. Det kallas visst för agility. Fast jag tycker det är ungefär som när jag springer i skogen. Där finns det också hopphinder, man kan balansera på kullfallna trädstammar och springa genom tunnlar (täta buskage). Det är såååå roligt att gå i skolan och det är så kul att göra något eget tillsammans med Sofia utan att mamma och moster är med. Då får jag verkligen visa vad duktig och läraktig jag är. Att det är andra hundar med i skolan bryr jag mig inte om. Jag är inte där för att leka utan för att träna.

Moster Selma går också i skolan. När min skola är slut börjar hennes. Hon är lite duktigare så hon har börjat i 2:an!

// Numera får ni kalla mig Maya Agilitymästaren (skryter jag? Nä, men 2-bentingarna säger ju att jag är fantastiskt duktig!)

Se, så koncentrerad jag är!

Genom däcket!

Över hindret!

Selma hoppar över hindret (tyvärr, hade det börjat mörkna så det var svårt att få klara bilder)!

Amazing Selma’s Azumi Maori ……………….

För ungefär 1 år sedan bestämde Gunnar och Lillan att tikvalpen som snart skulle flytta hem till dom skulle få detta vackra namn. Eftersom vi ville att namnen skulle ha någon form av koppling till folkslag letade de på internet och fann att Azumi var det ursprungliga namnet för Ainufolket som är ett japanskt folkslag. Azumifolket var ett sjöfolk som var kända för sin ljusa hy och mycket kraftiga hårväxt (!!!!!) och maorifolket är ju ursprungsbefolkningen på Nya Zeeland. Zumi, som hon kallas, kunde inte fått ett mer passande namn för hon är både väldigt ljus (i pälsen) och hon har mycket kraftig hårväxt . Dessutom bor hon till största delen på en ö i Stockholms skärgård.

Nu undrar ni kanske varför jag bloggar om Zumi? Jo, vi har haft den äran att få ta hand om Zumi medan hennes husse och matte varit bortresta några dagar. Maya som saknade Ture när han åkte hem har nu haft fullt upp med att busa med sin ”systeryster”. Zumi, å andra sidan, lever ju inte i en hundflock i normala fall så det här var ett ypperligt tillfälle att öva detta. Det tog ungefär 1 dag för henne att förstå att man inte behöver leka heeela tiden. De andra kompisarna försvinner inte även om man sover en stund. Att dela leksaker, matskål, 2-bentingarnas uppmärksamhet är också ovant för en ”ensamhund”. Eftersom Zumi är en mycket klok och lättlärd portis har hon inte haft några problem att smälta in i flocken.

Tyvärr, går tiden alldeles för fort när man har roligt och idag åker Zumi hem. Det som är tur är att vi vet att det inte dröjer så länge innan vi får träffa henne igen.

// Helena

Ett gäng glada portistjejer!

Maya och Zumi på skogspromenad!

Jag och Peter tillsammans med tjejerna!

Åhej, vad kul att busa! hojtar Zumi till MayaPuh, nu måste vi nog vila en stund…..

Kvällsmys framför TV:n

Här arbetas det både på ena och andra stället….

Hej Fredrik! Vill du ha en puss av oss? undrar Maya och Zumi

Fy Fabian…… jag trodde grabben var en present till mig. Han var värsta kul att leka med och vi hade superskoj mest hela dagarna. Ture och jag lekte på exakt samma sätt. Skitkul (ooops, får man svära när man bara är dryga 1 år ?) var det när han jagade mig. Gissa om han fick springa för att hinna ifatt mig, hi, hi, hi. Matte säger att jag är snabb som en vessla och att jag kan vända som på en 5-öring (eeeeh, vad är det för nåt?). Vad händer sen????? Jag får veta att han inte alls är min….. nä, vi har fått låna honom en stund bara . Dessutom är han här för mammas skull…..

En vacker dag tar matte med sig Ture och mamma Alice och åker iväg. Dom kommer inte hem förrän långt efter att jag gått och lagt mig på kvällen. Jag och moster Selma rusar ut i hallen. Selma bryr sig bara om att matte kommit hem igen (hon tycker inte om när matte är borta).
Jag letar som en galning efter grabben…… men jag hittar honom ingenstans . Jag som hade hoppats på att få ha honom kvar. Visst kan jag få fart på morsan och moster ibland men inte så som Ture och jag lekte.

Jag har bestämt att när jag blir stor ska jag också ha en grabb som Ture. Kanske kan jag gömma honom i en byrålåda för att han inte ska försvinna, vad tror du?

Grattis Ture på namnsdagen!
Mamma hälsar med en blöt slick och av mig skulle du fått en ordentlig brottningsmatch i present om du varit här .

// Superglada, spring-i-benen-tokiga Maya

Det här kommer bli ett långt blogginlägg för det är svårt att skriva kort om någonting som är så spännande.

Alice började löpa till slut. Vi som trodde hon skulle börja i mars fick vänta en hel månad till. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag, Sofia och Alice åkte till Avesta och hämtade den blivande pappan (Ture) för 2 veckor sedan. Jag hade på känn att det var för tidigt med parning redan då men eftersom Tures familj (familjen Gylfe) och Tures ägare Lize (nja, hon äger i vart fall hans bakparti) skulle bort den veckan vågade vi inte chansa. Tänk om höglöpet inträffat precis då.

När vi kom hem blev Maya själaglad. Tänk att vi hämtat hem en lekkompis till henne. Hm, hon förstod inte att det var Alice kavaljer. Selma blängde lite surt på mig och hon verkade säga: ”Ni är inte kloka, är det dags med såna där småkryp nu igen?”

Ture fann sig väl tillrätta i flocken med en gång. Visst var han intresserad av Alice men det var bara första natten som han gnällde och var lite orolig. Kanske berodde det på att han fick sova i Sofias rum med stängd dörr (nä, det blev inte mycket sömn för varken Ture eller Sofia den natten). Därefter fick han sova med tjejerna i vårt sovrum. Nu inföll lugnet……..

Vi väntade och väntade och väntade på att ”de unga tu” skulle få till ett möte men iiiingenting hände. De var absolut inte ointresserade av varandra….. men hallå? Löpande tik och hane borde ”få till det”. Vi funderade på om det var möjligt att en hanhund kunde rata en tik (eftersom Alice blev mer och mer intresserad av Ture medan han dissade henne). Precis som om han skulle säga: ”Sorry, bruden, men du är inte min typ.”

I fredags (24 april) satte jag Alice och Ture i bilen och åkte till Avesta. Ture skulle nämligen på utställning på lördagen i Västerås (Jippie, han gick i championklass för första gången och han vann!!!!!!! Ture har en helt fantastiskt duktig matte, Efwa, som ställer ut honom och då ska sägas att hon aldrig haft hund tidigare. Ture avslutade dagen med att bli ”Bäst I Rasen”). Tanken var att jag och Alice skulle vara kvar i Avesta över helgen eftersom vi inte fått till en parning än. Tures familj bjöd mig och Lize på mat. När det blev tal om kaffe-på-maten sa Lize att hon behövde åka iväg och handla lite men efter det skulle det smaka bra med kaffe. Eftersom hon inte hade bilen med sig undrade hon om jag kunde skjutsa henne. Då sa Micke (Tures husse) att han ändå skulle handla så Lize kunde åka med honom.

Micke och Lize åkte iväg och vad hände då?……. Det blev en parning (ääääntligen)!!! Det var med glada miner vi drack ”kaffe-på-maten” när Micke och Lize kommit tillbaka. Jag bestämde mig för att åka hem med Alice och komma tillbaka på söndagen igen.

Igår, söndag, åkte jag, Sofia och Alice tillbaka till Ture. Han blev så glad att se oss (speciellt Alice) och vi blev lika glada att se honom. Alice och Ture ”dansade” runt med varandra en lång stund. Vi åt lunch, drack kaffe och väntade och väntade och väntade. Så till slut satt de ihop igen. För det här paret är det inga ”snabbisar” som gäller inte…….

Det är lite komiskt när man tänker efter. Det är inte ovanligt att man hör talas om tjuvparningar och här satt vi med en höglöpande tik och en hane som inte hade ett dugg bråttom. Vi trodde knappt det skulle bli någon parning alls. Fast jag skulle aldrig våga chansa att ha en tik och en hane tillsammans om jag inte ville att det skulle bli valpar.

Tures tid hos oss: Ture och Maya fann varandra (som kompisar). Oj, vad de rejsade runt på tomten och i skogen. De brottades med varandra, jabbade med tassarna och hade dragkamp med leksaker. Selma accepterade Ture men han fick absolut inte leka med henne. Alice tog det lugnt, lärde känna Ture under tiden hon väntade in rätt tidpunkt. Vi har fått lära känna en helt underbar grabb. Hela familjen har tagit honom till sina hjärtan. Det är en ”guldkille”. Han är glad hela tiden, kelig, lugn, trygg, stabil, vänlig, påhittig, rolig och anpassningsbar (tänk bara på att han kom till en familj med 3 hundar som han inte kände och han smälte in med en gång). Han tog för givet att han skulle få sitta på en stol vid köksbordet när vi åt mat (då gav Selma mig ”onda ögat” för våra hundar får inte vara i möblerna) och att soffan var en självklar sovplats. Han har en skön stil, Ture, och det vinner han på för vi lät honom sitta på stolarna och ligga i soffan.

Tack, tack, tack familjen Gylfe för att ni stod ut utan Ture så många dagar!

// Helena

Det finns ett nytt album med ett gäng bilder på Ture och våra hundar i Galleriet på vår hemsida. Det heter ”Ture och Alice, april -09”.

Sorry, här finns bara plats för mig, konstaterar Ture.