Amazing Selma´s

….. eller Ruff (som är hans tilltalsnamn) med familj (Inger, Pontus, Hilma, Algot och Elvira) kom på besök igår. Tuffe Ruff är en glad och sprallig kille, fast så tuff var han inte när Bella som är hans kullsyster satte honom plats direkt när vi träffades. Hon tänkte nog: Det är lika bra jag talar om vem som bestämmer, det är faktiskt jag som bor i den här flocken och inte han…. så det så!

Det är lite komiskt att se för preeeecis likadan är Maya mot sina syskon .

Vi började med att ta en sväng i skogen så att alla 4- och 2-bentingar fick röra på sig. Vi hade ganska tur med vädret för det kom bara några regnstänk…. fast det var rejält blött i marken i alla fall. Därefter åkte vi hem till oss och umgicks i flera timmar. Ruff skötte sig alldeles utmärkt och även om han är intresserad av att lukta tjejerna i baken förstår han direkt när dom säger ifrån.

Enligt en rapport från Pontus idag var Ruff en trött och nöjd kille när de kom hem igår. Han ville inte ens delta i familjens fredagsmys…. något som inte tillhör vanligheterna enligt vad jag förstått !

Tack till hela familjen Heimerson för jättetrevlig sällskap och för den supergoda äppelpajen med vaniljkräm!

// Helena

Här kommer lite bilder:

Full fart

Stilig kille!

Hallå syrrorna, vänta på mig! hojtar Ruff till Maya och Bella

Maya har tagit täten (som vanligt!)

Gruppfoto: från vänster Maya, Selma, Bella, Alice och Ruff!

En något blöt Ruff efter skogspromenaden

Det här är första gången Ruff övar på att stå, utan att sätta sig ner när man lyfter upp svansen. Kanske kommer han att visas i utställningsringen en dag framöver och då är det bra att ha övat på just detta

…

”Triathlon är en uthållighetsidrott som består av tre grenar: simning, cykling och löpning. Grenarna genomförs i en följd utan avbrott och den som är först i mål efter sista grenen (oftast löpning) vinner tävlingen.”

Eftersom det var ”Elsadag” idag så gav vi oss ut på eftermiddagen när lillmatte slutat jobbet för att ta en promenad. Det fick bli en lång 2 timmars koppelprommis bestämde 2-bentingarna. Innan diskuterade de om de skulle ta på sig gummistövlar eller ej.
Med tanke på gårdagens väder så blev det gummisar tillslut….
Vi började med att gå lååångt genom skogen tills vi kom fram till en väg…. Vi gick och gick och gick….. Och helt plötsligt kom vi fram till en STOOOOR vattenansamling..
Jaa hur skulle vi göra nu?!!?! Vägen hade förvandlats till en stooor sjö! (Nu var 2-bentingarna glada över deras val av skor!). Vattnet nådde oss upp till övre delen av hasen så nog var det mycket vatten alltid!!!!
Det var ingen lätt match inte. Visst jag äääälskar att bada, men på senare dár har jag börjat undvika vattenpölar och sånt! Jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att jag inte kunde stanna på andra sidan hela dagen… Jag tog mig genom ”sjön” och så fortsatte vi vår vandring…..
Vi gick och gick och gick…. Tillslut kom vi in i skogen igen! Nu var vi tvugna att bestiga berg för att ta oss fram! Vi kom till ett ställe som kallas för ”vindsberget” så högt upp var vi allt! Upp och ner, upp och ner gick vi. Efter 2 timmars ”Triathlon” kom vi ut där vi hade börjat vår vandring. ”Pheeeew”, tänkte jag.. ”Jag överlevde även denna tokiga strapats”.. Denna dag blev ett triathlonlopp bestående av: gång, simning och bergsklättring! Nu börjar jag äntligen bli torr om fötterna så det verkar som att det är dags att gå ut och bli lite blöt om dom igen…
Har jag sagt att jag gillar sommaren!?!?!

NU: Jag på Gotland, Augusti 2010, en mogen dam.
DÅ: En tokig liten bustjej var jag, April 2006

//Alice

På sommaren så gör 2-bentingarna aktiviteter med oss ute. Vi kör lydnad, freestyle, agility, spår i skogen mm. Nu blir det mörkt redan vid 16.00 så när vi har varit på våran promenad så är det kolsvart ute.
Nog om detta, det är riktigt tur att våra hussar och mattar är så påhittiga.
Den här årstiden tar de ner oss i källaren och gör aktiviteter i behandlingsrummet!
Vi får gå in en i taget och gå slalom mellan benen, snurra runt, backa, buga, hoppa upp i soffan och på massagebänken, sitta, ligga, spela död, vacker tass och gå på bakbenen mm mm…..
Och vet ni vad?!?!?!?!?! Det är det BÄSTA I HEEEEELA VÄRLDEN! Det är sååååå roooligt! Man nästan kissar på sig! SUPERDUPER ROLIGT helt enkelt!!!!
Idag fick vi göra något nytt, eller nja vi började redan igår, men idag hade lillmatte med kameran. Vi har nämligen börjat öva på att balansera på 2-bentingarnas ryggar. Ohoj vad roligt det är! Så här såg det ut idag:
Bella vill aldrig sluta! Hon skulle kunna göra det där hela dagen!
Jag kan också! (Från början var sofföverdraget fint pålagt på soffan men efter att både jag och Bella hade hoppat upp X antal gånger så vart det inte lika fint längre.. Sorry mamma!!! )
Selma kan hon med!
Och mamma Alice likaså!

Efter att alla har fått göra blir det hela havet stormar.. Då får alla komma in i behandlingsrummet och vi berättar för varandra vad vi fått göra… Då blir vi så glada och alla börjar leka med varandra:
Eller njaa inte alla… Vår moster, Selma, hon är ju som hon är.. Ni som har varit och sett oss leka vet att hennes uppgift är att ha en leksak i munnen som hon piper med samtidigt som hon själv hoppar runt oss i ring och låter som en tok… Ja ja hon är som hon är, rolig alltså!
Selma med sin leksak.

Nej här kan jag ju inte sitta heeela kvällen, massa andra saker har jag att göra.. Men innan jag går vill jag slänga ut en puss till min pojkvän Figo! Puss på dig
Tjiiingeliiiing
//Maya

Nu var det aaaaalldeles på tok förlänge sedan vi fyrbentingar fick skriva här…. Fyyyy på er tvåbentingar som aldrig låter oss komma till tals!!!!

Jag har hunnit göra många skojsiga grejer sen sist vi hördes av… Mycket spring i skogen, leka med tjejerna här hemma, busa med syster Elsa, träffat Mayas snygga kille, varit på utställning och fått CERT….
Jaaa ni märker ju själva hur längesen det är som JAG fick prata!
Idag ska jag säga några visdomsord till aaaalla er 4-bentingar där ute!!!
Det är väääldigt viktigt med god tandhälsa! Har man inte bra tänder så har jag hört att man kan få åka till ”farbror doktorn” och dra ut dom! Jaaa jag skämtar inte, det är sant! En hund som vi känner fick dra ut 13 tänder!!!!!!! Och vet ni vad hans matte sa?
”Åååh hej och hååå, det vart jättedyrt för försäkringen täcker inte sånt.”
Jaa där ser ni, om inte husse och matte t ex tar bort tandsten så att tandköttet blir inflammerat kan vi bli tvungna att äta soppa i resten av våra liv. Och vem vill det??!

Därför ser jag alltid till att få gaddarna rengjorda. Då ser det ut så här:

Det är ”smaskens fillibajs” med tandkräm dessutom!
Maya vill också ha fina tänder.. Det är lixom lite svårt att äta tuggben om man är tandlös..
Selma har missuppfattat själva grejen. Hon tror att det är tungan som ska borstas.
Å Alice hon får borsta tänderna i sängen hon!

”Hundens total fresh, det enda rätta!!!”

//Bella

… B-kullen är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Inte kunde väl vi tro för ett år sedan när vi satt och hade fått A-kullens HD resultat (som blev 4 A och 2 B) kunnat i vår vildaste fantasti föreställa oss att B-kullen skulle slå dessa resultat med råge! Vi har nu under veckan fått det sista HD-resultatet och vi är så lyckliga över att kunna presentera: 8 A och 1 B!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vilka fantastiska valpar som kommit ur båda kullarna! Vi blir såklart glada att Alice har givit 2 kullar där alla de röntgade är HD-fria! Men allra härligast tycker vi att det är att våra valpköpare nu vet att de kan jobba med sina hundar utan några som helst hinder. Tack för att just ni alla kom och ville ha en Amazing Selma’s valp!

Ett stort tack vill vi framföra till Tove (Drömtorpet’s kennel) som har Agge, Marie Ekerljung (Kennel Rödtop) som vi fick köpa avelsrätten av på Ture, samt Lize Lindgren (Kennel Kurbitz) och Efwa Gylfe (Tures matte) som också är delaktiga i valparna mellan Alice och Ture. Tack för att vi har fått använda oss av dessa fantastiska hanar!!!

Vi är också glada över att vi har Alice hos oss, utan henne hade det inte varit möjligt!
Här kommer några bilder på B-kullens tid hos oss:

14 dagar och mest en hög

Första besöket i ”stora världen köket” (20 dagar gamla). Då är både golv, tidningar och filt hala att gå på!
Premiär i trädgården vid 4 veckors ålderVid 7 veckors ålder stormade B-kullen vårat kylskåp!
”Lycka är att sitta i ett kök fullt med valpar”

Neeeej då vi har inte glömt bort er i A-kullen, men inlägget handlar ju om B-kullens höfter… Här kommer en bild på underbara A-kullen
En hög A-kullevalpar vid 2 veckors ålder.

//Sofia

Här om dagen fick vi besök av en mycket liten herre vid namn Hugo. Han är ca 1½ år och systerson till Sanne (Fredriks flickvän). Hugo kommer bli ”livsfarlig” när han blir äldre…. tjejerna kommer flockas runt honom för han är jättesöt med stora mörkbruna ögon !

Selma, Alice, Maya och Bella var så försiktiga med honom. Vi har inga småbarn i släkten eller bekantskapskretsen så det är jättenyttigt för dom att få träffa ”minimänniskor”. Visserligen är vi inte ett dugg oroliga för de få gånger de träffat barn har de alltid skött sig exemplariskt.

Här kommer lite foton:

Hela gänget samlat i vårt lilla kök!

Bella, Hugo och Sanne

Maya nosar försiktigt….. Hugo luktar lite annorlunda än vad ”stormänniskorna” gör

Hm, vad gör du för nåt? undrar Hugo. Alice blev törstig och eftersom våra hundar gärna dricker rinnande vatten är bidén ett perfekt ställe !

Selma, vill du också dricka vatten? frågar Hugo

Charmören Hugo med sina vackra ögon

// Helena

Att Maya är vääääldigt lik sin pappa Agge (och farfar Acke) har vi ju tidigare skrivit om. Både till sättet och till utseendet!
Så här ser 3 generationer ut:
Acke, Agge och Maya

Men nu Mayas andra sida av släkten! I helgen togs denna bild på Bella och Elsa när vi var ute i skogen:

Bella sitter till vänster och Elsa till höger. Många tycker nog när de ser dom i verkligheten att de är väldigt lika till utseendet. Men vi som känner dom vet hur olika dom är, både till sättet och kroppsligt! Men nu var det inte likheterna mellan dom vi skulle titta på! Föreställ er att Bella skulle vara brun och Elsa svart.. Vad får vi då?

Svar: Alice och Ture!!

När vi såg dom sitta där i mossan på berget så såg vi Alice och Ture framför oss! Bella är lik sin mor på så sätt att hon har en mer luftig kroppsbyggnad, medan Elsa har Tures lite mer satta kroppstyp! Tänk att få ha kvar en Alice och en Ture!

Och här då! Kan ni gissa vem som är Alice och vem som är Milton?!
Sådan mor sådan son?! Japp nog är Milton och Alice allt bra lika. Dock är Milton aningen mindre än Alice!

Och sist men absolut inte minst:
Dom här två sötnosarna nedan är de tänkta föräldrarna till nästa kull! Lika som bär!?! Japp!
Vi undrar med spänning hur deras valpar kommer att se ut!

//Sofia

Nu måste jag bara lägga till lite mer information om Zumi! (läs tidigare inlägg ”Vilken Hjältinna” först)
Några kanske har läst kommentaren som Mimmi (som har Milton från vår A-kull) har skrivit om vår hjältinna Zumi!??! Om inte så skrev hon så här:

”Kommer ni ihåg att när A-kullen var småvalpisar så skrev ni i bloggen att Zumi var ett ”brandmannaämne”? Det var ju sant. Duktig tjej. ” //Mimmi

Måste ju bara bjuda på det inlägget igen som skrevs den 30 April 2008:

Så har vi då fått bekräftat att valparna inte hetsar upp sig eller blir oroliga av plötsliga ljud…Peter, som är deltidsbrandman på oljeraffinaderiet här i Nynäshamn, har passning den här veckan. När vi satt och åt lunch i godan ro tjöt hans sökare. Det är ett högt ljud för att man inte ska missa larmet. Valparna låg och sov, alla utom Azumi Maori ”Zumi”. Peter och jag for upp som skållade troll eftersom Peter har 5 minuter på sig tills han måste vara på jobbet. Valparna sov vidare, alla utom Zumi. Hon var lika snabb till dörren som vi var och hon blev nog besviken att hon inte fick följa med – hon är ett riktigt brandmannaämne (som Peter brukar säga). Jag var tvungen att åka med eftersom jag behövde ha bilen när Peter var på larm. När jag kom hem igen möttes jag av en lycklig Zumi, de andra sov fortfarande ovetandes om det som hänt.

// Helena

Zumi ”in action”

*****************************************************************
Vi är omåttligt stolta över den insats som Zumi gjorde där på ön! Vem vet vad det hade kunnat bli för konsekvenser om hon inte hade varnat Lillan, och tänk om inte Lillan hade tagit Zumis varnande ord på allvar!!
Nu blir historien ännu roligare, vi hade helt glömt bort det där inlägget vi skrev för snart 2,5 år sedan! Lilla Zumi! Din brandmansträning hemma hos oss räddade en hel ö! (Ha ha, nä kanske inte tack vare oss, men tack vare att du och dina syskon är så intelligenta hundar!) Kanske var det lite av dina gener från din Farfar Acke som kom igenom, Acke var ju trots allt den första Portisen i Sverige som blev utbildad räddningshund!

Bjuder på en bild på Zumi när hon är endast 8 veckor!
Och en bild på Helena, Peter och Zumi när vi var på besök (Sommaren 2008) på ön dom bor på.

//Sofia

Åh, vad glad jag blir att se dig ! verkade Alice säga när hon fick träffa sin kompis Alfred igen.

I våras var Alice och Peter med i projektet ”Hund för alla”som innebär att ungdomar med funktionshinder ges möjlighet att umgås med hundar i Brukshundklubbens regi. Ungdomarna får en ”egen” hund att bli förare till, ägaren hjälper till när det behövs. Alice trivdes bra med Alfred och det blev ett kärt återseende när de träffades igen för 2 veckor sedan. Som tur var fick de bli ett kompispar även denna gången.

Det är många som vill känna på Alice päls som är så len och mjuk och igår var det en pojke som absolut ville se om hon hade simhud mellan tårna ! Tänk att Peter, som varit såååå allergisk mot hundar, kan sitta i samma rum som alla möjliga sorters raser och inte bli ett dugg snorig. Det är fantastiskt!

Här kommer 2 foton på Alice och hennes kompis Alfred!

Alice vet att Alfred brukar läsa vår blogg så hon vill säga:
Trevlig helg, Alfred! Vi ses på torsdag igen !

Igår kväll ringde telefonen. Det var Zumis (Mayas syster) matte Lillan. Hon ville berätta någonting fantastiskt: Zumi hade räddat livet på Lillan!!!!!

Zumi bor med sin matte Lillan och husse Gunnar på en ö ute i skärgården. Det är en ö som består av ett fåtal fastigheter och Zumi, Lillan och Gunnar är de enda bofasta på ön.

I torsdags när Lillan och Zumi var ensamma på ön (Gunnar var bortrest) markerade Zumi att det var något som inte var som det skulle. Hon gick utmed tomtgränsen och morrade och betedde sig konstigt. Hon gav sig inte utan Lillan gick dit för att se om hon kunde upptäcka vad det var som Zumi reagerade på. Då fick hon känna att det luktade brandrök. I ena änden av ön (hos en av grannarna) hade det varit snickare dagen innan och någon hade slängt en fimp på marken som legat och pyrt ett helt dygn.

Lillan slängde sig på telefonen och ringde både sjöräddningen och SOS Alarm. Det var i sista sekunden de fick stopp på branden. 20 minuter senare hade elden kommit fram till en bastubyggnad och 4 timmar därefter vred vinden vilket hade fått katastrofala följder.

Om inte Zumi varit där och varnat hade Lillan kunnat bli innebränd för det finns få möjligheter att ta sig därifrån om träden och marken tagit eld.

Tänk vilken bragd att inte bara rädda fastigheterna på ön utan det var även liv som var i fara. Vi är såååå stolta över dig, Zumi!!!!!!!

// Helena

Hjältinnan Zumi tillsammans med Maya och Bella!

…. vara så svårt, tänkte jag när jag anmälde mig till en klickerkurs på Nynäshamns Brukshundklubb.

Ha, där bedrog jag mig allt, det gäller liksom att klicka på RÄTT ställe . Det är vääääldigt lätt att klicka vid FEL tillfälle och då måste man ändå ge belöning till den söta lilla vovven. På fredagkvällen var det teori, lördagen och söndagen varvades med praktiska övningar och mer teori. Det var jag och Selma som gick kursen. Jag insåg faktiskt att det är en utmaning att lära en ”gammal” hund att sitta.
Målet med kursen var att få Selma att gå 2 varv runt 2 upp-och-nedvända hinkar utan att visa hur hon skulle göra. Selma förväntar sig att jag ska ge henne uppgifter men nu var hon tvungen att klura ut vad hon skulle göra UTAN tecken från mig. På lördagmorgonen var hon väldigt frusterad, hon skällde (något hon ytterst sällan gör), hon försökte välta hinkarna, hon hoppade upp mot mig. Selma fattade absolut inte vad jag höll på med.

”Hallååååå, är det nån hemma??? undrade hon och försökte få kontakt med mig. Till slut riktade hon uppmärksamheten mot hinkarna och DÅ klickade jag och belönade med godis. Ok, tänkte Selma, det är nåt med hinkarna som matte vill att jag ska göra men det är inte att försöka vända på dom. Man riktigt såg hur hon funderade och funderade. ”Jag testar att gå mot hinkarna”. Klick och godis. ”Hm, kanske lite längre fram?” Klick och godis. Så där höll vi på och ja, Selma rundade både mig och hinkarna åtminstone 1,5 varv på söndagen.

En lite rolig och väldigt lärorik sak under våra försök var att jag uppenbarligen alltid ger godis med högerhanden. Vi skulle byta belöningshand lite då och då och vad händer? Jo, jag klickar med köttbullarna och ger klickern i belöning . Selma försöker sluka klickern, sen tittar hon på mig och tänker ”Vad tusan håller du på med ??????”

Hinkarna var väl ”så där” tyckte Selma, däremot var hon snabb att förstå ”Backa”. Det är något jag försökt lära henne i många år och tänk så enkelt det var helt plötsligt när JAG hade fattat hur jag skulle lära henne det.

När söndagkvällen infann sig var både jag och Selma heeeelt slut. Mental träning en hel helg, för oss båda, tar på krafterna. Jag säger bara det: Gå en helgkurs i klicker innan ni sätter igång och försöker för visst är det lätt MEN bara om man klickar på rätt ställe och har planerat vad man vill uppnå med träningen!

Tjolahopp, tjolahej, tack för mig!

// Helena

Selma och jag när vi övar ”Backa”

Selma testar om jag menar ”Buga”

Nähä, inte ”Buga”…. då kanske det är ”Backa”?

Rätt! Klick och godis!

Duktig tjej!

Kurser är jättebra att gå, man lär sig alltid något nytt och man får inspiration att hitta på olika saker med vovvarna!

I oktober månad för 3 år sedan, postades det allra första Amazing Selma’s blogginlägget. Det var då vi fick vårat Kennel namn, Amazing Selma’s, godkänt!
3 år utan några uppehåll har vi postat nya inlägg om vad som sker i vår vardag. I början var det bara Helena som skötte bloggandet, men för drygt ett år sedan började även jag, Sofia, att skriva här. Jag tror att det är bra att vi är två personer som skriver. Då är det två hjärnor med idéer som får komma till uttryck. (Förhoppningsvis har man inte hjärntorka och ont om tid båda två samtidigt!)

Så tre år har gått…. Första inlägget handlade om att vi hade varit på portisträff i Enebyberg. Då hade vi bara Selma och Alice i vår flock och det känns verkligen konstigt att tänka sig Familjen Ekström med BARA 2 hundar! Mycket har hänt sedan dess, 2 kullar och 2 nya portistjejer! Många nya erfarenheter och massa nya portisvänner! Tänk vad många nya och trevliga människor vi har fått lära känna tack vare hundarna!
Vi hoppas att vi kommer fortsätta i måååånga år till, med både uppfödning samt blogg, och att vi kan underhålla er läsare lite!
Vid nästa löp ska Maya paras med Figo och då kommer det finnas massa roligt att skriva om! Tänk er, kennelns förstfödda ska bli mamma!

Så här såg flocken ut då 2007

Flocken idag 2010

//Sofia

Det finns lika många personligheter, likheter/olikheter mellan portisarna som det finns portisar. I vår familj har vi som ni vet 4 uuuunderbara portistjejer! 4 individer och 4 personligheter. Det roliga är att alla är väldigt nära släkt med varandra (Selma och Alice är halvsystrar, Maya och Bella är halvsystrar och Alice är mamma till Maya och Bella… Jaa virrigt blir det)… Trots släktbandet är de heeeelt olika. Man kan inte fatta att de är så nära släkt som dom är.
Selma:
är tänkaren, förstår allt man säger, klurar ut, listar ut, en ordningskvinna! Hon är inte så social av sig och då inte bara med främmande människor, hon är en mamma gris! Selma är en riktig fegis, hon skulle aldrig våga springa fram till folk hon möter i skogen utan ställer sig bakom Helena. Hon är skönheten själv och drar blickarna till sig tack vare sitt utseende!

Alice:
Är en gosig hund, hon vill gärna ha mysa mystid på trimbordet eller framför tv. Hon finns ALLTID där för sin flock. Hon är flockens beskyddare och är den som skrämmer iväg viltsvinen som står och lurar i skogen. Hon är världens bästa mamma! Tålmodig, snäll och lekfull. Alice har inte Selmas färg, men hennes personlighet är så vacker!

Maya:
Klassensclown. Skulle Maya vara en människa skulla hon vara festensmittpunkt. Det finns inte en hund som inte gillar Maya (av dom vi träffat hittills) och hundar som inte gillar andra hundar gillar Maya. En liten spralligtjej, som gillar att man skrattar åt henne.
”Se mig, hör mig, skratta åt mig”- det är hennes motto. Hon älskar fart och fläckt, men kan samtidigt ta det lungt! Folk som har sett Maya på utställningar (när hon ligger helt stilla i sin stol bredvid ringen i timmar) känner inte igen henne på hemmaplan. En av och på knapp helt enkelt.

Bella:
En riktig liten gostjej, som inte bryr sig och du ligger i vägen i sängen, då kliver jag på dig! En påhittig dam som inte alltid förstår själv att hon är rolig! Är fantastisk på alla sätt och vis. Gillar lydnad lika mycket som agility. En riktig badtjej som kan gå i vattnet i flera timmar och bara stoppa ner huvudet under ytan för att plocka upp tång från botten.

Det är svårt att få med alla olikheter, men många är dom. Och det ser man framför allt när man lever i en flock som vi gör!
Det som däremot förenar dom åt, (deras likheter alltså) är att de är:
Hängiven sin familj, de älskar att få arbeta med kropp och knopp! Envisa, enligt rasstandarden kan man läsa ”de lyder ägarens minsta vink”… Njaaaa…. Visst att dom lyder, de har hört att vi ska gå in, men ”jag ska bara” springa ett varv till på tomten. När det däremot gäller arbete är det andra bullar. Ingen av våra tjejer skulle få för sig att hitta på annat under arbete. Vare sig det är; utställning, lydnad eller agility… Arbete är arbete och då sköter man sig.
De är intelligenta till tusen!
Och något annat som jag nästan med 99,99% säkerhet kan säga är att: De gillar att dricka rinnande vatten, bläääää för vattenskålar! Vattet där ÄR faktiskt 10 minuter gammalt! En bidé är bättre, eller varför inte dricka ur handfatet!? (vattenskålen blir absolut sista utvägen).
Så hur ska man kunna sammanfatta det här?!
”Portisens är intelligent, arbetsglad och envis! En hund som älskar att få ha en arbetsuppgift, vad det än kan vara. Dom har alla sina egenheter och toktigheter, men varje dag får man sig ett gott skratt.
Helena brukar ofta säga ”Varje dag med en portis är lycka”.
Så det är ditt val ”to be or not to be a PWD”!
(det finns alltid undantag inom alla populationer)

Når man inte riktigt till vattnet så är en matte ett bra redskap!
Maya hälsar att det här är det bästa sättet att ligga när man kollar på tv!
Bästa sättat att få husse och matte att förstå att ”jag vet att det finns massa kött kvar på din tallrik”, hälsar Selma!
Alice vill också mysamys på trimmbordet! (Och det lönadet sig)

De har så många likheter och olikheter, men det är därför jag älskar den här rasen! De gör min dag och mitt liv! Tack för att jag får följa med på den här resan med er!
//Sofia

Herre jösses….. vi har blivit invaderade…… jodå, det är alldeles sant!

På våra dagliga skogspromenader hälsar vi glatt på herr Kantarell, söta fröken Blåbär och Lingonfamiljen. Vi känner även igen doften av Jösse Hare, fru Rådjur, Listige Räv och Skogens Konung. Vi gillar inte doften av Herr och fru Vildsvin med ungar men då nöjer vi oss med att skälla så att dom vet att hålla sig undan.

Men nu kryllar det helt plötsligt (nja det har väl hållit på i några veckor) av helt andra, för oss okända, individer i VÅR skog!!!! Det är både herr Nilsson och fru Karlsson och Tant Gredelin och Herr Grön och allt vad dom heter. Dom myllrar som myror runt i skogen med näsan i backen och korgar på armen.

Ska vi behöva tolerera denna invasion???? Nej, upp till kamp: ”Vi kräver VÅR SKOG TILLBAKA”

Dessa unga personer har vi dock inte träffat på men bilden får symbolisera hur det ser ut i VÅR SKOG just nu

Matte tröstar oss och säger: ”Snart är det slut på svamptiderna och då får vi ha skogen alldeles för oss själva. Jo för såna är 2-bentingarna. Dom har inte förstånd till att njuta av skogen under alla årstiderna. Det gäller förstås inte ALLA men stora flertalet dyker bara upp på hösten….. som svampar ur marken !”

// Selma, Alice, Maya och Bella

Elsa, vår fodertik som bor här i Nynäshamn brukar varje onsdag (som vi tidigare nämnt) komma på besök.
För oss är det viktigt att Elsa känner sig lika hemma hos oss som hos familjen Steen!
Även idag hade vi förmånen att få mysa med underbara Elsa!
För hundarna blev det lek på förmiddagen och efter lunch blev det en promenad i skogen. Väl hemma fick vi ta fram kammarna och få ur alla kardborrar och ”rymdskepp” ur pälsarna. Just nu är det värsta tiden vad det gäller det, just eftersom blommorna släpper alla sina fröer! Därefter vart det bus och lek på tomten och vi passade på att ta lite nya foton på ”Tjejerna-Bus”.
Gruppfoto
Söta Selma
Vackra Alice
Spralliga Maya
Underbara Bella
Busiga Elsa
Alla tjejerna ”in action”

//Sofia

Så har hösten kommit till Sverige… Igen…. Det var ju nyss vi med spänning såg framemot den härliga sommaren. Men lika snabbt som den kom, lika snabbt försvann den.
Nu är det frisk och kall luft i skogarna, löven börjar bli härligt eldigt röda OCH det börjar bli mörkare om kvällarna. På sommaren hittar vi på aktiviteter och tar en promenad med hundarna efter att Peter har slutat jobbet, men nu får vi börja ändra rutinerna… Igen…. Igår åkte jag, mamma, Fredrik (hör och häpna) och alla tjejerna upp till Nynäshamns Brukshundklubb efter lunch, med målet att vi och tjejerna skulle få köra några vändor agility!

Jag googlade några banor innan och vi bestämde oss för denna:

Riktigt rolig var den och det är alltid lika fantastiskt att se hur hundarna älskar att arbeta med både kropp och knopp. Jag blir så imponerad över att de förstår vad de ska göra, för visar vi rätt, så gör dom rätt! Framför allt lilla Bella är makalöst duktig! Man behöver inte springa precis vid hopphindren för att hon ska ta hoppet, utan man kan handla henne ganska många meter ifrån sig. Det kan de andra tjejerna också, men Bella är 15 månader och kan det redan!
För min egen del så är det roligaste att göra alla framförbyten. Dvs att byta från vänster till höger (eller tvärtom). Vilken kick man får när man klarar av alla snurrar och byten!
Vi är glada om vi så länge som möjligt kan få köra agility ute. För när vintern kommer, så blir det träning i ett ridhus och då är det bara speciella tider man har tillgång till hindren!

Här kommer några bilder från gårdagen:

Fredrik körde en sväng med Maya och en med Bella. Han har aldrig kört agility förut, men det verkade som att han tyckte att det var riktigt roligt!
Att hoppa är det bästa Maya vet!

Tjooohooo…. Bella kommer utspringandes ur säcken.
Hoppa är roligtAlice flyyyyger över hindret
Ut ur tunneln springer Alice
Selma också
En rolig eftermiddag fick vi. Hundarna hade kunnat forsätta hur länge som helst, men det är vi människor som kroknar och inte orkar springa mer!
På söndag ska jag och Maya vara med på en filmningsdag på Brukshundsklubben. Då ska vi köra en klass 2 bana och samtidigt bli filmade, sen ska vi gå in i klubbhuset och kollar på filmen för att kunna se hur man kan förbättras och vilka missar man gör. Sen kör man banan igen och ser hur man har utvecklats. Det ska bli riktigt roligt och jag ser med spänning framemot det!

//Sofia

Igår var det dags för Amazing Selma’s Bacardi Breezer ”Bacardi” att äntra utställningsringen (om än på en inofficiell utställning). Det var länge sen sist och därför var det spännande att se hur det skulle gå.

Bacardi är ju i dagsläget en tonåring och det vet man ju hur såna kan vara…. döva, ofokuserade, tjejletare och allmänt ”haniga” .

Det var skönt att det var på hemmaplan för då hann vi ut och gå med våra tjejer (som fick stanna hemma) innan vi åkte iväg till Nynäshamns Brukshundklubb. Men oj vilken lång väntan för domaren Eva Mindensparr tog väldigt god tid på sig. Bacardi var ensam portis och han tog domaren med storm. Hon beundrade honom och föll pladask för hans färg, pälskvalitet och helhet. Dessutom var hon rolig för hon pratade högt och tydligt så alla runt omkring kunde höra vad hon sa och vid ett tillfälle sa hon: ”Jag måste kolla om han har simhud mellan tårna”….. och i nästa stund ropade hon högt: ”Han HAR simhud mellan tårna” .

Bacardi blev BIR med Hp och gick mao vidare till gruppfinalen. I gruppfinalen blev han lite okoncentrerad eftersom det stod en himla snygg Perro-tik som heter Tiza bakom honom. Han ville gärna hälsa på henne men det fick han så klart inte. Det var totalt 8 raser som konkurrerade om att bli BIG. Jag blev omåttligt stolt över att vi hamnade på 3:e plats och när domaren överlämnade den gula rosetten sa hon: ”Lova mig att det inte var sista gången jag fick se honom i ringen”

Här kommer lite bilder från helgen med Herr Bacardi

// Helena

Kvällen före utställningen laddades det upp med tuggben

Det var skönt att ha tältet med sig eftersom det blev en lång väntan och det var varmt i solen

Nej nu orkar jag inte stå snyggt mer, sa Bacardi när han blivit BIG-3

Så här snygga rosetter fick Bacardi!

Det har varit lite segt för Sofia att komma igång med att tävla agility med Maya som hon velat göra så länge men idag var det äntligen dags. Det var KM i Agility på Brukshundklubben här i Nynäshamn. Väl på plats insåg vi att de som skulle delta var alla väldigt rutinerade och jag tror de flesta tävlar i högre klasser….. Sofia och Maya som inte ens startat i klass 1 än!

Det var dels en hoppbana och dels en agilitybana. Det var sannerligen kluriga banor båda två och någon sa att de var ett mellanting mellan klass 2 och 3 (med andra ord SVÅRA banor).

Det är med stolthet vi kan tala om att det bara var Maya och en till hund (Tellus) som ”Nollade” hoppbanan. Samtliga i Small-klassen blev diskade och i de andra klasserna Medium och Large (som Maya tävlar i) fick något eller några fel….. Heja, heja, heja Maya och Sofia !

I Agilitybanan fick Maya 1 fel vilket var jättebra det också. När sammanräkningen var klar och det var dags för prisutdelning var spänningen oliiiiidlig .
Nä, Maya och Sofia fick inte kliva upp på prispallen men de hade kommit på en mycket hedrande 4:e plats (av 7 deltagare i Large-klassen).

Så där ja, nu är första ”riktiga” tävlingen avklarad och det börjar bli dags att anmäla till en officiell tävling!

Nästa år ska, banne mig, jag och Peter också vara med. Det såg så himla kul ut och vad då man kan inte bli annat än diskad i värsta fall .

// Helena

Sofia och Maya väntar på sin tur

Hopp!

Hopp och vänd tillbaka in i tunneln!

Det har aldrig hänt att Maya rivit ett hopphinder. Hon är långt över varje gång.

Långhoppet är ingen match!

Maya tar kontaktfälten utan problem

Inte heller på A:et slarvar Maya med kontaktfälten

Däcket sitter som en ”smäck”

Mååååål!

…. har gått i släktens tecken.

Igår blev det en låååång promenad i skogen tillsammans med syrran (Elsa) och hennes 2-bentingar. Vi var ute i 4 timmar. Människorna hade med sig nåt som kallas engångsgrill och på den la dom korv…… vi vovvar fick inte gå nära elden utan blev uppkopplade vid träd….. det var trååååkigt. Det luktade ju jättegott och vi blev verkligen sugna på mat. Som tur var blev det lite korv över till oss när människorna ätit klart så vi slapp fortsätta vandringen utsvultna !

Hi, hi, människorna är bra knasiga ibland…. kolla in kantarellen som Elsas husse Roger har smyckat sitt öra med

Det är visst ett mycket ansvarsfullt jobb att vakta grillen, det sägs att i de flesta hushåll är det ett ”karlgöra”…

…. och i de flesta familjer är det ett ”kvinnogöra” att passa barnen

************************************************************************

Idag fick vi besök av brorsan Denys och hans matte Gina, lillmatte Llyn och lillhusse Glen. Jag var förstås tvungen att sätta honom på plats direkt när han kom…. bara så att han skulle veta vem det är som bestämmer här i huset. Fast det hjälpte inte särdeles mycket. Denys var full i bus i alla fall och vi lekte och skojade en lång stund.

Här kommer lite bilder på min stiliga brorsa

Snygg va?!?

Me and my brother

Yiiiiihaaaaa

Tjohoooo

OOooaaaahaaaa

Du kan inte taaaaa mig, du kan inte taaaaa mig

Så hääääär lång tunga kan man få när man lekt och busat en lång stund

Det var helgens rapport från

Bella och övriga flocken

Idag är det Mors dag .
Jo då, det är det visst det för idag fyller vår alldeles underbara, fantastiska och gosiga Alice 5 år och Alice är mamma till en hel hög med ungar….. närmare bestämt 16st !

Det här är Alice när hon är ca 3 månader

Nu är hon en mogen dam!

En mer tålmodig och snäll mamma får man nog leta efter. Visst kan hon säga ifrån när någon av hennes ungar kommer och hälsar på för hon tycker inte om när dom fjäskar för henne, om dom vill slicka henne i mungiporna så försöker hon backa undan och visa att dom är stora nu, men som små får dom hänga i pälsen, bita i öronen eller klättra över henne. Alice har tagit på sig rollen som flockens försvarare. Inget ont får hända någon av dom övriga, hon skulle nog kunna ge sitt liv för att rädda oss andra.

Alice älskar när man gosar med henne. Helst ska man ”gnossa” henne i huvudet. Hon går ofta fram och buffar på folk och eftersom hon är ganska hög hamnar hennes huvud oftast mellan benen på dom .
Då får man vara snabb att förtydliga vad hon försöker säga: Gnossa mig i huvudet!

Hon är även en livsnjutare som gärna ligger i sängen, helst med huvudet på en kudde, och om det regnar låtsas hon sova när det är dags att gå ut. Eftersom hon dessutom har en riktig festblåsa och nästan kan hålla sig hur länge som helst tycker hon att vi kan skippa promenaderna dessa dagar.

Även om hon gillar att slappa blir hon ivrig när det händer något kul. Man kan nästan se hur det kryper ”myror i brallan” på henne när vi är på agilityplanen och det inte är hennes tur. Hon går in för sina uppgifter med liv och lust och det är så härligt att se henne arbeta.

Vi har firat födelsedagen med tårta, sång och paket. Paketöppningen överlät Alice till Selma som tycker det är den roliga delen med födelsedagar. Alice är mer intresserad av den ”matiga” biten !!!

Åh, det ser smaskigt ut! Har dom inte sjungit klart snart? tänker Alice

Väluppfostrade som vi är låter vi människorna sjunga klart

Äntligen. Tjejer: Hugg in !

Paketet innehöll ett gosedjursfår.