Amazing Selma´s

Tyvärr…..
Kanins liv gick inte att rädda …… trots tappra räddningsinsatser överlevde han inte fettsugningen. Han vaknade upp efter ingreppet av Maya, Alice och Selma. Han gick upp några kilon (med hjälp av lite mer stoppning, nål och tråd) men idag ”sprack” han och…… ja, nu går det inte att sy ihop honom igen. Han får helt enkelt vandra vidare till Kaninhimlen. Det passar väl bra att bli begravd en härligt klar och hyfsat kall nyårsafton.

// Helena

Idag fick jag åka i bilen UTAN Selma och Maya men tillsammans med matte, lillmatte och ”Han med massa krullig päls på huvet” (hm, lillmatte kallar honom Christer). Jag fick ligga i baksätet på ett gammalt platt får utan innehåll – det var såååå lyxigt och mysigt. Innan vi åkte försökte Selma och Maya smita med till bilen men det fick dom inte. Matte berättade för dom att JAG skulle till ”Huset som tar hand om sjuka djur”. Tja, det är väl inte så skoj alltid men det uppväger att få egen stund med mina människor och dessutom få åka bil – I JUST LOVE IT !

När vi kom till ”Sjukadjurhuset” var det en människotik som droppade någonting i mina ögon. Jag tyckte det var konstigt men hon visste nog vad hon gjorde så jag satt så stilla jag bara kunde. Matte använde en sån där pinne som färgar av sig om man tuggar på den (bläckpenna=mattes förtydligande). Hon skrev nåt på ett papper som hon lämnade till en annan människotik. Efter en stund kom det in en människohane i rummet där vi var. Jag fick hoppa upp på ett bord som kan åka upp och ner….. det var inte ett dugg läskigt för det har jag gjort massor med gånger. Matte har nästan en likadan (fast mjukare) som jag får ligga på när hon ska mjuka upp mina muskler. Den kan också åka upp och ner, upp och ner, upp och ner .

Människohanen släckte lampan i rummet men sen försökte han blända mina ögon, han höll på med det en ganska lång stund…. jag fattade ingenting men det är väl inte meningen att jag skulle förstå….. Hur som helst så verkade matte nöjd och glad när jag väl fick hoppa ner igen från ”Upp-och nerbordet”.

Äntligen förklarade matte varför vi var på ”Sjukadjurhuset”: ”Jo, Alice, vi väntar på att du ska börja löpa och innan du får träffa den där supersnygga och trevliga portiskillen som ska bli pappa till dina valpar måste vi ha ett papper på att dina ögon är lika friska som dom är vackra”
Aaaaha, nu föll poletten ner!

// Alice med de vackra OCH friska ögonen

Det var så spännande så att jag nästan kissade på mig (nä, det är bara småvalpar som gör sånt, men nääästan ).
Varför då?
Jo, det var ju julafton och vi skulle få besök av en mycket speciell person hade mina 2-bentingar sagt. Vi väntade hela dagen. Först var vi ute i skogen och sprang av oss. Inte nog med det – jag blev stor samma dag (jag började nämligen löpa på självaste julafton). Sen kom det en massa 2-bentingar som på något sätt hör ihop med vår familj. Hur vet jag inte riktigt men det känns som om dom alltid funnits där även om dom inte lever i vår flock. Matte sa att det var hennes mamma Majvor, pappa Claes, bror Micke, svägerska Kajsa och Ebba och Olle (mattes brorsbarn) som kom till oss. När det hade blivit mörkt ute kom den mycket speciella personen. Han hade massor av päls i ansiktet (kallas skägg enligt matte), stor mage och glasögon – det var TOMTEN! Han hade en stooor säck full med julklappar med sig. Nästa år vill jag ha fler julklappar – det var jätteroligt att öppna dom. Selma, Alice och jag fick flera julklappar var. I paketen var det godis, grisknorrar, leksaker och mumsigast av allt var paketen med lammlever ….. såna hade jag velat ha fler av!

Tyvärr, kunde inte tomten stanna hela kvällen hos oss för det var andra valpar som väntade på honom men han LOVADE att komma tillbaka nästa år…. åh, vad jag längtar till nästa julafton!

// Maya

Selma, Alice och jag är finklädda i våra julklänningar!

En av mina julklappar – en blå elefant med ”pipande” snabel!

Selma är modig som vågar gå fram till tomten…..

Alice är ännu mer modig, hon gav tomten en puss!

Ja, till slut vågade jag mig fram också!

Här är 4 nöjda och glada ”barn” efter tomtens besök. Från vänster Fredrik (hm, håller han på att somna????), Ebba, Olle och Sofia!

En hälsning från Vincent!

(Han är så ”grymt” lik mamma Alice när hon var i samma ålder )

Vi har fått fler julkort, här kommer några!

Här är Milton med lillmatte Denise!
—————————————————————————————————————-

Här är Figo tillsammans med sin sköldpaddssyster Trixi!
—————————————————————————————————————-

Sintra fin i röd rosett vid dukat julbord!
—————————————————————————————————————-

Julkort från Alice bror Cocos och hans flock
—————————————————————————————————————-

Sonya i julskrud!
—————————————————————————————————————-

Ronja som tomte!
—————————————————————————————————————-

….. nu ska du få se några snygga före- och efterbilder.
Igår tog vi en härlig skogspromenad med ”Familjen Beppe” (nja, de heter visserligen Svensson i efternamn med vi tycker att Beppe är huvudpersonen i familjen ). Beppe tog med sig sina människor Maria och Tommy och slog följe med oss runt Långsjön. Vi sprang uppför berg, nerför berg, genom sankmarker, lekte tafatt mellan träden, hoppade på grenar över vattendrag, skällde på en människa med 2 hundar som plötsligt dök upp i ”vår” skog och vi hade allmänt skoj.
Maria sa att när Beppe kom hem skulle det bli julbad för hans del. Våra människor sa att detsamma gällde oss . Sagt och gjort, vi fick i tur och ordning rätta in oss i ledet för schamponering….. det är tråkigt men tydligen något som måste göras lite då och då. Därefter kom den härliga stunden på trimbordet – det är däremot jättemysigt.

Så nu är vi julfina, synd bara att det fortfarande var blött och lerigt i skogen idag. Vi hoppas inte matte och husse får för sig att vi måste göra om gårdagens procedur en gång till innan tomten kommer.

// Selma, Alice och Maya

P.S. Hipp, hipp, hurra för Maya och alla syskon som fyller 9 månader idag ! D.S.

Här försöker människorna få ”ordning” på oss………..

Även hussar kan ha ”gottis” i fickorna!

Tycker du verkligen det ser ut som vi behöver ett bad??????????

Så här fluffiga och fina blev vi efter gårdagens bad!

Tänk, på ”Hundudden” har tomten hängt upp kärvar och talgbollar till fåglarna – han är snäll han!

Det kom ett mejl från Beppe idag och han har visst redan förberett sig inför dopparedagen tillsammans med en av sina kattvänner !

Matte säger att tiden är ur led…… Jag förstår inte riktigt vad hon menar för jag märker inte någon skillnad på den här tiden och den som har varit innan.
Matte försökte förklara att så här års när huset bl a är pyntat med små tomtar och ljusstakar i fönstren då borde det även vara vitt och kallt ute…… aha, nu börjar jag förstå! Så var det för ett tag sedan men det var så kort tid så det hade jag glömt bort. Jag tyckte i alla fall att det var roligt med det vita .

Så här såg det ut när vi var ute härom dagen!

// Maya

Kantareller…… några dagar före jul!!!!!!!!

….. i det Ekströmska vardagsrummet?????

Neeeej, en mycket brutal form av fettsugning av Kanin, som på ett skumt sätt åter blivit en fet och frodig rabbis trots Mayas plastikkirurgi förra veckan . Eftersom Mayas metod inte var effektiv nog bestämde sig Maya, Selma och Alice att denna gången hjälpas åt. Genom att slita och dra i Kanin lyckades de med gemensamma krafter både slimma till kroppen och dessutom göra Kanin längre – de var mycket nöjda med resultatet efteråt .
Kanske skulle Kanin få behålla sin smalare form längre tid efter den behandlingen. Frågan är bara om Kanin överlevde ingreppet, vad tror du??????

// Helena

Så där, Kanin….. Dags att vakna, nu har du blivit både smal och lång! Deklarerar Alice, Selma och Maya i kör

…. om att hon tror att jag ska bli kirurg när jag blir stor………..
Det ska jag alls inte bli även om jag tycker det är fantastiskt roligt och intressant att operera mina leksaker.

Jag har en klar bild av vad jag ska bli……………………………………………………..

……………………………………….. FLADDERMUS, SÅ KLART !!!!!!!!!

// Maya

Visst låter det som något som är provocerande? Utmanad….. Låter som glatiatorspel eller tornerspel eller ”Nu ska jag slå dig på käften, sen får vi se om du lyckas slå tillbaka”. Min första tanke var att jag inte gillar att bli utmanad men när jag smakat på ordet en stund så insåg jag att jag gillar utmaningar, MED 1 krav – att jag ska vinna!!!!!!!!!!!!!

Läs om utmaningen i dagboken hos min kära vän Margona: http://www.gyntesboligan.dinstudio.se/ (den 6/12).
Även Klara har utmanat mig genom att lämna en kommentar i min blog under ”Studslera” som du hittar under kategorin November 2008. Klara har en hemsida som heter: http://www.freewebs.com/sixtenthedog/index.htm

Tyvärr, är det svårt att utse en vinnare i den här utmaningen så därför låter jag bli att utmana någon annan. Dessutom är denna utmaning som ett pyramidspel – den som hamnar längst ner har inga fler att utmana, eller hur?

Här är i alla fall 7 roliga, konstiga, lustiga, alldagliga saker om våra 3 underbara och fantastiska vovvar :

* Maya ska bli kirurg när hon blir stor. Hon övar som bäst på att operera, bl a har hon gjort Bamse enögd, Kanin har genomgått en fettsugning (det såg ut som snö i hela huset men det var bara Kanins stoppning), Björne har ingen nos kvar (stackarn hur ska han nu kunna lukta sig till mumsiga blåbär???) mm mm.

* Alice har de vackraste och kloka ögon man kan tänka sig. Hon söker ofta ögonkontakt och då drunknar man i ögonen, helt enkelt.

* Alice och Selma övar ofta konstsim: de ligger på rygg, bredvid varandra, och svänger på kropparna fram och tillbaka samtidigt som de har ett grymtande läte för sig .

* Selma är klok som en bok. Hon förstår precis allt vi säger och innan vi ens hunnit tänka en tanke vet hon vad som är på G!

* Maya älskar att stå överst i källartrappan med ett märgben i munnen. Hon släpper benet så att det dunsar ner för trappan med ett dån. Hon tittar hur långt benet kommit. Om hon anser att benet inte kommit tillräckligt långt trippar hon ner och hämtar upp det. Proceduren upprepas till dess hon är nöjd med resultatet!

* Selma, Alice och Maya är alltid sams (även om det kan låta som om de tänker mörda varandra är det alltid på lek).

* Sist men absolut inte minst: De är de bästa vänner och följeslagare man kan tänka sig här i livet!

// Helena

Så här ser det ut när en portis är ”utslagen”:

*********************************Selma*********************************

********************************Alice********************************

*********************************Maya**********************************

Vi har inte varit på en portisträff i Stockholmsområdet på jäääättelänge. Senast var någon gång tidigt i våras. Dessutom har det inte varit så många träffar planerade under året. Den förra kom ut så sent på klubbens hemsida att vi inte ens hann fundera på möjligheten att åka på den (jag vet att det inte var aktivitetsombuden Lena och Siiris fel).

Idag var vi i alla fall en tapper skara på 10 personer och 9 hundar som träffades vid Ågestagården i Huddinge. Lite tokig dag var det eftersom portisarna ställdes på Stora Stockholm vilket säkert gjorde att många valde utställningen istället för träffen. Vi var också i valet och kvalet vilket vi skulle välja – hade varit jättespännande att åka till utställningen men samtidigt är det betydligt roligare för hundarna med en träff. Vovvarna som var med var Selma, Alice, Maya, Akilles, Zumi, Mozart, Turbo, Milano och Lady (som var minstingen på 6 månader).

Vi gick en promenad på ca 6 km och därefter blev det efterlängtad fikapaus vid strandkanten.

// Helena

——————————————-På promenad!—————————————————

———————————-Pia, Lena och Siiri med ett gäng portisar!—————————

——————————————-Peter och Micke med Alice och Akilles———————–

———————————————-Gunnar och Zumi!——————————————–

———————————————Portisar som leker!——————————————–

——————————————-Snart fikadags!————————————————–

————————————————Framme!—————————————————–

———————————————Pia har fått ett gäng kompisar!—————————–

———————————-Kan man få smaka? undrar Selma och Alice————————-

…. som gick i rasande fart.
Hi, hi, hi…. nä, vi har inte varit rasande arga i helgen…… vi har träffat fullt av släktingar, helt enkelt vovvar av samma ras !

Det började med att Milton (brorsan!) och hans matte Mimmi hälsade på hos oss i fredags efter lunch…. Milton var lite långhårig så matte och lillmatte friserade honom. Vi har så kul ihop när vi ses men det är trååååkigt när han måste stå på trimbordet för då kan man ju inte leka.
Några timmar efter att Milton och Mimmi åkte hem kom Beppe ”Bus” med husse Tommy och matte Maria på besök. 2-bentingarna åt mat medan jag, morsan och moster busade med Beppe.

Tidigt i lördags morse packade 2-bentingarna in väskor i baksätet på bilen och oss på vårt vanliga ställe, längst bak. Vi åkte i många timmar (bergis 100 men enligt matte var det bara 3). När bilen stannade och vi fick hoppa ut och sträcka på benen möttes vi av ett gäng släktingar (”rasande” snygga och trevliga allihop!). Matte sa att vi var framme i Krylbo och att det här kallades för portisträff. Vi träffade många nya släktingar och en hel del gamla bekanta. Vi fick leka och busa en lång, lång stund – det var så roligt!

Om du tror att helgen slutade här har du fel – vi fortsatte, nämligen, lördagen med att åka hem till Sintra (en mogen portisdam i sina bästa år ) och hennes matte Maria och husse Thomas. Tänk att vi fick bo över hos Sintra – hon är så snäll. Maria och Thomas är också jättesnälla och dom gav oss godsaker lite då och då. Det är inte ofta man får smaka ”Mor Marias smaskiga älgbullar” – dom går inte av för hackor, vill jag lova!
När det var dags att sova kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle ligga i rummet där mina 2-bentingar låg och sov eller om jag skulle sova i Sintras bädd eller möjligtvis försöka mig på en ”Jag ligger inte i sängen så länge tårna nuddar golvet” hos Maria och Thomas. Det var vääääldigt mysigt i Marias och Thomas säng och när Sintra hoppade upp och la sig där funderade jag på att göra likadant men jag vet ju att jag inte får för husse och matte så jag lät bli – visst är jag väluppfostrad …….

Innan vi åkte hem igår tog vi en härlig skogspromenad i en trollskog som bergis var full av björnar och vargar – men vi såg inga som tur var för, hu, det hade nog varit lite läskigt.
Vi (jag, morsan och moster) sov som stockar i bilen hem.
Tänk vilken händelserik och rolig helg vi har haft och tänk så snälla 2-bentingar och släktingar det finns runt om i landet !!!!!!!!

// Maya

Här kommer lite foton. Vädret var inte det bästa så bilderna blev lite mörka och suddiga.
Fler bilder och info finns i dagboken på Cocos (min morbrors) hemsida: http://www.gyntesboligan.dinstudio.se/news_1.html

************** Portisträffen slutade här men vår helg fortsatte….. **************

******************** 4 vackra flickor på en sten i trollskogen *****************

**************************** Herren på täppan! **************************

********************** Brandman Peter håller koll på elden ; ) *****************

***************** Sofia och Maya väntar på att korven ska bli klar ************************************** Härliga, sociala Sintra *****************************

******************** Yes, nu vankas det korv – mums! ***********************

Det här är skitroligt (hoppsan, nu svor jag)…… jag träffar syskon på löpande band. Igår var det Milton och idag var det Zumi!
Zumi, husse Gunnar och matte Lillan följde med oss ut i skogen. Jag, Zumi, mamma Alice och moster Selma busade i snön och det var superkul. Men efter ett tag började det gå vääääldigt tungt. Det var konstigt, benen var liksom inte lika snabba längre. Det kändes nästan som om någon satt tyngder i fötterna. Vi tittade ner på våra fötter och då upptäckte vi att det hängde vita bollar i pälsen??????? Ju längre vi gick desto större blev bollarna. Matte sa att det inte var någon idé att ta bort bollarna i skogen utan vi skulle få duscha bort dom när vi kom hem.

Vi åkte hem och mycket riktigt försvann bollarna när vi blev duschade – det var skönt! När 2-bentingarna fikade passade vi 4-bentingar på att vila en stund. Sen blev det lite orättvist för det var bara Zumi som fick komma upp på trimbordet (Alice försökte hoppa upp men det fick hon inte för matte). Matte klippte bort en massa päls från Zumis ansikte, det behövdes för hon såg lite ovårdad ut när hon kom, tyckte jag . När Zumi var klar blev det en sista busrunda och brottningsmatch på tomten innan familjen Brandberg åkte hem.

Vi ses igen en annan dag, syrran!

Morsning och good bye, nu ska jag krypa ner i min sköna säng och sova en stund !

// Maya

Vi lärde Zumi att det finns godisstenar i skogen!

Härligt med snö!

Vill du se mina röda ögon? frågar Zumi

Fart……..

Maya och Zumi tar sig en svängom

Portisröra!

…..blev vi när vi lekte hemma hos brorsan Milton idag eftersom det snöat! Men inte nog med det – jag och Milton råkade springa en bit ut på isen när vi var på promenad. Jag sprang ut först för jag trodde det var fast mark men det var det inte. Efter mig kom brorsan. Vi brakade genom isen och det blev kallt, kallt, kallt om magen…. huuuu. Jag blev rädd och simmade mot 2-bentingarna men Milton försökte ta sig upp på isen åt andra hållet. 2-bentingarna lockade på honom men han förstod inte att han skulle släppa iskanten och simma in till land. Det var inte så djupt, som tur var, så Miltons husse John klev ner i det iskalla vattnet (med skor och kläder på) och drog in Milton till land….. åh, vi var så oroliga för Milton. John och Milton sprang hem för att duscha varmt och torka sig. Vi andra gick också i rask takt tillbaka.

Vi forsatte busandet inomhus. Dessutom bjöds 2-bentingarna på jättegod lax glaserad med en blandning av spenat, vitlök och valnötter. Som efterrätt fick de en smaskig tiramisukaka och kaffe. Vi fick inte smaka någonting av dom godsakerna men Milton bjöd på smaskigt torrfoder – det var jättegott (fast laxen var nog godare, tror jag)!

Vi hade en härlig dag hos brorsan och en sak som var rolig var att vi har någonting gemensamt – eftersom ingen av oss får vara uppe i sängar och möbler har vi kommit på att så länge tårna på baktassarna inte lämnar golvet räknas det inte som att vara i möblerna. Vi ligger, helt enkelt, med frambenen och kroppen på sängen medan tårna på baktassarna (nåja, åtminstone klorna) fortfarande nuddar golvet !

Tack familjen Scharf för att vi fick komma hem till er och se att brorsan har det underbart hos er – vi kommer gärna tillbaka om vi får!

// Maya och övriga flocken

Milton och jag leker i snön!

Är det en björn som attackerar?

Snömonstret Milton!

Tittut! säger Milton

Milton försöker ställa sig in hos Selma, men hon är svårflörtad…..

Hoppsan, här är mamma Alice och moster Selma tillsammans med bakkroppen på Milton – vilken usel bild, eller hur…..

Dragkamp!

Maya har ockuperat Mimmis knä – det tycker inte Milton om….

Se sån stil vi har…. här ligger vi på Denices säng. Dessutom har jag hittat Miltons tuggben! säger Maya

Idag gjorde vi sällskap med ett gäng 4- och 2 bentingar när vi påbörjade vår skogspromenad på förmiddagen. Det var så roligt för husse följde med ut i skogen för han var ledig idag.
Dessutom träffade vi Bonzo (golden retrieverhane) med husse Gunnar (ca 80 år gammal), Agneta (dotter till Gunnar) + bordercollien Speja (granne till Bonzo) och Fredrik och Carro som tagit med sig Tess (en bordercollie). Tess gillar egentligen inte andra tikar men oss accepterar hon och det var till och med att hon inbjöd Maya till lek. Speja är en trevlig tjej som haft några kullar med valpar och hon tycker det är roligt att leka.

Vi sa ”Hej då” till det andra gänget efter ett tag och vi fortsatte vår vandring. När vi gått en stund satte husse på spårselen på Alice. Sofia, Maya, matte och jag gick iväg ut i skogen och gömde oss. Det är så pirrigt att gömma sig. Det är så spännande att se när Alice kommer med nosen i backen och letar efter oss. Matte har sagt att vi knappt får andas för då kan vi avslöja var vi har vårt gömställe. Men Alice var så duktig för hon hittade oss jättesnabbt. Sen var det min och Mayas tur att leta varsin gång. Det är nästan det bästa som finns att få söka i skogen.

Men jag måste få berätta någonting läskigt: Igår när vi gick i skogen började det lukta ”vilt”. Maya märkte det först och hon började skälla. Alice tyckte inte heller om lukten så hon hjälpte Maya att skälla. Själv är jag lite feg så jag kryper bakom matte och gömmer mig. Matte sa att Maya och Alice var jätteduktiga för dom hade skrämt iväg ett rådjur. Matte sa att hon hade sett rumpan på rådjuret när det skuttade iväg. Vilken tur att vi har Maya och Alice. Dom är så modiga som vågar skrämma rådjuret. Jag hörde hur dom högt och tydligt ropade: Vi är stora och starka, ge er iväg ni läskiga saker som luktar så konstigt!!!!! Matte sa också att hon tycker att det är så bra att vi inte springer efter den konstiga lukten utan att vi istället stannar kvar och skäller. Tacka sjutton för det, det är ju jätteotäckt om matte skulle vara borta helt plötsligt!

// Selma

Här ser du Maya, Bonzo och Speja (längst till höger)…. inte jättebra bild, tyvärr.

Alice tänker:

Vov, det är härligt att varje dag få springa lös i skogen. Jag busar med Selma och Maya och då och då hittar matte på något roligt. Jag äääälskar när hon stoppar ner handen i fickan och plockar upp en godis. Helst vill jag att hon bara ska ge godis till mig men det händer nästan aldrig. Matte tycker att jag ska dela med de andra tjejerna.
Vi håller på och övar på en ny grej: matte står en bit ifrån och slänger en Frolic som jag, Selma eller Maya ska försöka fånga i luften. Det går inte alltid så bra för mig, jag tror det beror på att jag har så mycket hår för ögonen. Selma är en hejare på att fånga godisen. Men om Selma eller Maya missar att ta godisen i luften är jag snabb som en vessla, dessutom har jag fantastiskt bra luktsinne (om jag får skryta ), så då snor jag Frollen framför näsan på dom – mums!

När vi kommer hem från skogen har matte bestämda rutiner (som inte går att rucka på): Om vi blivit skitiga om benen, vilket vi blir om det inte är fruset i marken eller väldigt torrt, går vi in via källaren och tvättar av oss i duschen. Matte brukar börja med Maya, därefter Selma och sist mig. Vi står på kö och väntar för matte gillar inte om vi far runt i huset för då blir det tassavtryck överallt. Efter det stretchar matte oss – vad det ska vara bra för vet jag inte – det är inte det bästa jag vet. Men som sagt, matte tycker att det är viktigt.

Sen får vi äntligen mysa in oss i våra bäddar som står i husses och mattes sovrum. Det är huuur häääärligt som helst .

// en nöjd och trött Alice

P.S. Nu regnar det och då är det extraskönt att kura ihop sig i sin säng! D.S.

Igår var första gången jag inte var med när någon av våra vovvar ställdes ut. Jag var i Göteborg på min hundfysioterapeututbildning när Sofia och min mamma, Majvor, var i Skogås på inofficiell utställning med Maya. Det var en spänd väntan på att det skulle dyka upp ett sms i telefonen.

Brorsan Akilles var också på utställningen tillsammans med matte Anna och husse Micke. Eftersom det inte var andra portisar som gick i samma valpklass fick Maya och Akilles tävla om BIRet. Domaren kommenterade att Akilles inte var portisklippt och BIRet (med hp) gick till Maya. Akilles blev BIM med hp – grattis, jättebra jobbat Anna !

Det dök upp ett sms i telefonen där det stod att Maya skulle in och tävla i BIG-finalen (Bäst I Gruppen). Det dröjde inte så länge så kom beskedet: Maya vann BIG-finalen!!!!!! .
Till saken hör att det var 5 andra konkurrenter med i matchen som hon brädade – Maya är världsbäst i mina ögon och tillsammans med Sofia är de ett vinnande team.

Fyyy, vilken nervös väntan det var igen, Maya skulle ju in och tävla en gång till. Denna gång skulle det koras en BIS (Best In Show). Enligt uppgifter i katalogen som Sofia köpt på plats skulle finalen gå av stapeln vid 14-tiden så när klockan började närma sig 16:00 undrade jag om de givit upp. Men nej, de hade väntat och väntat och väntat på att de andra grupperna skulle bli klara. Maya blev oplacerad i BIS-finalen men det gör ingenting för hon är en TOPPENBRUD för oss!

Nöjda och glada åkte Sofia, Majvor och Maya hem med 3 fina rosetter och en påse hundmat!

Domare var Hans Rosenberg (honom ska vi komma ihåg – han gillade Maya ) och kritiken löd:
” Feminin tik under utveckling. Bra linjer i skalle och nos. Bra hals och front. Proportionerlig kropp och benstomme. Bra kors och bakbensvinkel. Rör sig något kort bak, bra fram”

// En stolt mamma (både till Sofia och Maya) som med ett belåtet leende satte sig på tåget hem på lördagskvällen

P.S. Tack, min underbara mamma, för att du höll Sofia och Maya sällskap hela långa dagen när inte Peter och jag kunde vara med! D.S.

Så här trött blir man av att vara på utställning……..….. säger Maya

I vårt hus har vi antagligen att ovanligt bekymmer….. vem av vovvarna ska få klippa klorna först? Vem ska få komma upp på trimbordet för en genomgång först?
Så fort vi börjar förbereda med kammar, borstar och kloklippare står vovvarna i kö. Alla vill vara först och helst ensam om att få en mysstund. Den som befinner sig på trimbordet ligger som ”en död sill” och har inte en tanke på att vilja ge sig iväg medan de andra 2 sitter nedanför och tycker att tiden går alldeles för sakta.

Värre bekymmer kan man ha, eller hur !

// Helena

Här klipper Sofia klorna på Alice medan Selma vilar huvudet på Sofias ben och den svarta fläcken till vänster är Maya som tuggar på märgben .

Den 18 juni i år (2008) låg Maya och Akilles (Mayas brorsa, förstås) i ”lusasken” som finns under vår säng. När lusasken dras ut på morgonen för att ”återfå” kuddarna slänger sig Maya gärna ner i den. Eftersom vovvarna inte får vara i sängar eller övriga möbler är det här det närmaste man kan komma, tycker Maya. Numera får det inte plats så många vovvar så Maya har tagit sällskap av Bamse, han är lagom stor .
Dessutom kan man bita på honom medan man ligger i lusasken och myser. Jag tror att Maya kommer bli kirurg när hon blir stor för så många gosedjur som hon dissekerat har inte Selma och Alice gjort tillsammans ens. Tur att vi har sparat Sofias och Fredriks gosedjur som dom hade när dom var små – vi får ta oss upp på vinden med jämna mellanrum och hämta ner nya när Maya har ”dödat” ett antal.

// Helena

Pax försten! utropade Maya imorse och slängde sig ner i lusasken tillsammans med den noslösa Bamse. Selma får vara snabbare om hon ska ha en chans att få ligga på de mjuuuka kuddarna.

Så här såg det ut den 18 juni när Maya och Akilles låg i lusasken (Maya är den som ligger med huvudet nedåt) – dom har vuxit en hel del sedan dess!

Nu vet jag ju inte om du vet vad studslera är för någonting…. men om du är född på 60-talet tror jag nog att du haft en liten burk med antingen röd eller blå/grå lera som studsade när man slängde den i marken eller på en vägg.

Vart vill jag komma med studsleran?
Jo, jag undrar om Alice producerat mjölk, till valparna, innehållande en del studslera för Maya verkar fått något liknande i sig….. eller möjligtvis har det smugit sig in en liten kängurugen . Maya är som en studsboll när hon springer omkring. Hon studsar upp och ner bland högt gräs, i snårskog, upp på stenar, ner från stenar, upp på kullfallna trädstammar, ner därifrån OCH hon har en specialitet – att lägga sig i bakhåll och anfalla Selma eller Alice. Det ser så roligt ut så jag kan inte låta bli att skratta .

Så här kan det se ut:
Maya springer i förväg och gömmer sig (ibland bakom ETT grässtrå – hon tror inte hon syns då) vilket innebär att hon lägger sig platt på marken och fokuserar sig på ”målet” (= Selma i de flesta fallen men även Alice får agera måltavla ibland).
Hon ”låser målet” med blicken och följer dess rörelse heeeela tiden….. sen när målet/Selma är tillräckligt nära studsar Maya upp och kastar sig framåt och ger målet/Selma en rejäl brösttackling. Målet/Selma upptäcker ibland att ”fi” ligger i bakhåll och försöker då sig på en avledande manöver – hon tvärstannar och låtsas vara osynlig. Tyvärr, går inte ”fi” på detta utan attackerar i alla fall men då hinner oftast ”målet” gira och undkomma brösttacklingen !

Härliga goa Maya som är en sån busunge och härliga goa Selma och Alice som står ut med ”lilla loppan” !

// Helena

”Fi” har lagt sig i bakhåll!

”Fi” har låst målet!

”Fi” attackerar målet (inte lätt ta tydliga bilder i den här farten)!