Amazing Selma´s

Nu har mer än halva tiden gått. Om 4 veckor så har den sista valpen flyttat, helt galet!
Varje kull som vi tar ligger det mycket tid och tanke bakom. Lååång tid i förväg så bestäms det vilken hane som ska få bli pappa till vilken tilltänkt mamma. Maya frågade chans på Korak i höstas men vissa gånger är den planerade parningen och tilltänkta pappan tillfrågad år i förväg.
Därefter får man invänta löp och sedan parning. Maya och Korak fick träffas först på onsdagen men då ville inte Maya alls. På fredagen hann inte Korak mer än att titta in genom dörren förrän en parning var ett faktum, vi är vanligtvis vana med att behöva invänta höglöpet eftersom det är något vi inte kan bestämma över när det väl är dags. 2 dagar senare fick Maya och Korak träffas igen och sedan var det en låååång väntan tills vi fick dräktigheten bekräftad.

Att ha valparna hos sig är den lilla delen i en kull men det är fantastiskt underbart!
Här kommer 5-veckorsbilderna:
Herr Ljusblå – ”Zimba”
Herr BlåFröken Rosa – ”Ronja”Fröken Lila – ”Doris”Herr Grön – ”Elvin”Herr Brun – ”Remy”Fröken Röd – ”Siri”Herr OrangeHerr Gul – ”Dante”Fröken Svart
//Sofia

Oj, oj, oj nu är det nog många som är väldigt besvikna på att bloggen inte har blivit uppdaterad med valpbilder sen den 5e mars. Igår och idag har vi haft besök av 2 familjer till valparna.
Igår kom Herr Ljusblås familj (som nu har fått namnet Zimba) och idag kom Herr Oranges familj på besök.
Just nu när valpbesöken börjar dra igång så blir bloggen dessvärre lidande. Dels så går tiden åt till besöken men sen så börjar valparna vara mer och mer vakna och när de väl är de så vill vi ju så gärna vara hos dom så mycket som möjligt.
Det är ingen ursäkt men vi vet att bloggen inte blir lika mycket uppdaterad men vi ska försöka så mycket vi bara kan!!!
Det har kommit in lite nya saker till valparna. Den här tycker dom är jättespännande. Man kan både krypa under den men också klättra upp på den och öva upp balansen.
Herr Brun – ”Remy”
Fröken Svart
Fröken Röd – ”Siri”
Fröken Rosa – ”Ronja”
Herr Orange
Herr Ljusblå – ”Zimba”
Fröken Lila – ”Doris”Herr Grön – ”Elvin” med en rufsig frisyr
Herr Gul – ”Dante”
Herr Blå
//Sofia

Som vi skrev för någon dag sedan så hade vi varit lite upptagna under onsdagen och därför hade det inte blivit någon uppdatering.
Vi (jag och Helena) var nämligen under onsdagseftermiddagen på Albanos Djursjukhus med Bertil och Nikki för att röntga deras höfter och armbågar.
Höftledsfel är något som finns i rasen och som det ser ut idag så har 25% av de portisar som blir röntgade dåliga höfter. Skalan är från A-E där A och B är godkända höfter medan C,D och E är icke godkända. Tyvärr blir inte ens 50% av alla portisar kollade på sina höfter så mörkertalet är stort.
Vi är otroligt tacksamma att vi hittills har fått så fantastiskt fina höfter och vi tycker att det är viktigt för varje hundägare att veta statusen på sin portis. Har hunden fel på höfterna så måste man tänka på att hålla hunden musklad och att den inte bär på för många extra kilon. Vissa portisar lider aldrig av sina höfter men somliga andra gör det.
Eftersom jag och Helena jobbar som fysioterapeuter så har vi fått se många hundar med höftledsfel som har kommit till oss för att få smärtlindring (eftersom det är lätt att hunden börjar felbelasta sina muskler vid Hd-fel).

I väntrummet blev vi haffade av ett kamerateam som undrade om de fick filma Bertil och Nikki eftersom de tyckte att de var så otroligt häftiga och coola hundar. De ville nämligen ha ”hundar-som-ligger-i-väntrummet-scener” till tv-serien Veterinärerna som sänds på 7an. Vi får väl se om det dyker upp och från och med den 2a april börjar den sändas!

Röntgen gick väldigt fort och vi tyckte att allt såg bra ut men i slutänden är det ju Svenska Kennelklubben som avgör vad statusen blir.
Det är några extra nervpirrande dagar innan man får veta vad SKK säger och speciellt när det gäller hundar som förhoppningsvis ska gå i avel i framtiden.
Idag fick vi svaret:
Ammiellas Goe Gosse Bertil ”Bertil” HD B och ED UA(0) samt
Amazing Selma’s Honolulu Hulahula ”Nikki” HD A och ED UA(0)!!!!
Tjoohooo, tjoohoo!!! Ikväll ska vi faktiskt fira dessa härliga resultat. Det här betyder att både Bertil och Nikki förhoppningsvis i framtiden ska bli föräldrar hos oss. Höfterna (och armbågarna) är ju första men också det mest avgörande steget!
Bertil
Nikki
//En väldigt lycklig Sofia

Just nu är det mycket som ska fixas för till helgen börjar de första valpbesöken. Nu är allt fikabröd bakat, idag blev Maya tvättad och förhoppningsvis hinner vi med att tvätta resten av tjejerna också. Det är bra att få det avklarat för när väl valpbesöken kommer igång så brukar allt bara rulla på och vi kommer inte att hinna med det.
Valparna mår bara bra. Det är en väldigt härlig och lugn kull. Dom är glada i livet och kan likaväl busa och upptäcka världen (läs deras rum) själva som att leka med ett syskon.
Så fort man sätter sig på golvet så kryper så gott som alla upp i knät för att gosa eller prata.
Dom är otroligt kontaktsökande och än så länge inte så bitiga heller. Huggtänderna har börjat komma igenom men det här är absolut ingen bitig kull (hoppas att det håller i sig) utan istället för att bita på våra fingrar så vill dom gärna snutta. Dom verkar tycka att det är mysigt. Mayas första kull var väldigt bitiga och massor med fart i, dom kunde inte gå utan sprang hela tiden. Den andra kullen var (och är) väldigt bestämda, pratade massor men var inte lika ”springiga” som den första. Envisheten i andra kullen kom från deras pappa Figo för Maya är inte alls i närheten av så envis som Nemi är.
Den här kullen är väldigt nöjda och lugna så alla 3 kullarna är faktiskt väldigt olika, trots att det är samma mamma.
Det ska bli så spännande att få följa dessa 10 små krabater och få se deras uppväxt.
Apportera är kul:
Just det… Igår hände en sak som vi inte uppdaterat bloggen om.. Kan ni se vad!??!:
Doris och Ronja fick sig ett riktigt möte med trimmern medan de andra än bara blev klippta i ansiktet och analen. Doris och Ronja fick sina första lejonklippningar. Man bara dööööör när man ser deras små klippta rumpor, hur sött som helst!

Den här filmen skulle ha kommit ut i förrgår när den filmades med det har helt enkelt inte hunnits med. Igår hade vi fullt upp med lite olika saker men här kommer den, om än lite sent:
//Sofia

Vet ni vad det absolut bästa jag vet är (ja okej, en av de bästa sakerna)?!?!?
Jo, det ska jag tala om för er… Det är KALAS och att få fylla år. Det som är bra i min familj är att vi är så många som fyller år så det blir många kalas varje år. Det sämsta är att just jag bara fyller år 1 gång om året, vem kom på den uppfinningen? Vore det inte bättre att få ha kalas varje månad bara för mig?!?!?

Idag är det nämligen MIN dag, för idag fyller JAG år!!!!! Det är inte vilken födelsedag som helst heller för just idag fyller jag 10 år. 10 år har jag vandrat på denna jord och för 10 år sedan föddes jag och mina 5 bröder.
Jag har inte så bra koll på mina bröder. 1 är i himmelen, det vet jag, men om just du är en av dom som läser vår blogg och som har en av mina bröder eller har haft så hör jättegärna av dig. Det vore kul att få veta vad som hände med alla er andra! Min halvsyster Alice har koll på alla sina syskon utom 1 syster så det är ju jag lite avundsjuk på.
Så här såg jag ut när jag var ganska liten.

Nu ska jag berätta för er att när vi ska ha kalas och speciellt när jag fyller år så tycker jag att det är såååå spännande. Man nästan kissar på sig av upphetsning för det är som sagt det bästa jag vet!!
I januari skickade jag mina 2-bentingar till Buttericks med en inköpslista till min födelsedag…
När hela släkten var samlad runt bordet idag fick varje tjej en egen sak till mitt kalas:
Bella fick vara prinsessa
Alice fick vara halv-drottning
Maya fick också vara prinsessa
Nemi är så busig så hon fick vara narr.
Och jag då?!??!
Jag fick vara ers Kungliga Höghet, Selma!

När vi alla hade slagit oss ner till bords sa mina 2-bentingar:
”Våra kungliga högheter…. Ja och narren förstås….. Låt oss presentera er kungliga middag”:
När det kommer till vårat bordsskick så är det kanske inte det absolut finaste så jag sa: ”Klara… Färdiga…. ÄT!!!!”
När middagen var intagen så överlämnades det en födelsedagspresent till mig.
Det näst bästa jag vet är att öppna paket. Jag är nämligen professionell paketöppnare!
WOOOOOW, ropade jag. Precis en sån här leksak har jag ju önskat mig!!!!
Jag blev helt till mig och började leka och pipa med pipleksaken i leksaken på bordet.
Bella blev så glad efter kalaset så hon var tvungen att rulla sig på rygg:
Det här måste vara världens bästa födelsedag. Man skulle fylla 10 år varje dag!
Ett mer kungligt födelsedagskalas får man leta efter. Till och med Kungen måste vara djupt avundsjuk. Jag kanske ska bjuda in honom till nästa år?!
//Selma

Det var snabba puckar från registeringsavdelningen hos Svenska Kennelklubben. Igår på eftermiddagen skickade vi in registreringsansökan på valparnas namn via mail (första gången vi gjorde det efter att vi fått tips om att man inte behöver skicka via posten).
Idag vid lunch var namnen registrerade och alla namn hade blivit korrekt stavade.

Det här är ju I-kullen så alla namnen skulle ju börja på I och dessutom vill vi ju ha ett tema för hela kullen. Vi har ju sedan tidigare bland annat: flockslag (A-kullen), alkoholhaltiga-drycker (B-kullen), sötsaker & efterrätter (C-kullen) mm mm…..
När vi bestämde att vi skulle ha en Doris så började våra hjärnor gå på högvarv, hur skulle vi kunna få in hennes namn i hennes stamtavlenamn?
Så låt mig presentera…….
Våra Oscarsnominerade skådespelare & skådespelerskor från 50-talet:

Amazing Selma’s I’m Paul Newman – Herr Ljusblå:

Amazing Selma’s I’m Frank Sinatra – Herr Blå:
Amazing Selma’s I’m Judy Garland – ”Ronja”:
Amazing Selma’s I’m Doris Day – ”Doris” :

Amazing Selma’s I’m Rock Hudson – ”Elvin”:

Amazing Selma’s I’m Marlon Brando – ”Remy” (Som nu har fått sitt tilltalsnamn också):

Amazing Selma’s I’m Bette Davis – ”Siri”:

Amazing Selma’s I’m Tony Curtis – Herr Orange:

Amazing Selma’s I’m James Dean – ”Dante”:
Amazing Selma’s I’m Audrey Hepburn – Fröken Svart:
//Sofia

En hel månad har idag gått sedan I-kullen såg dagens ljus (eller dom såg det inte eftersom ögonen är stängda vid födseln men ni förstår nog vad jag menar).

Nu i veckan kommer vi nog också att klippa nösserna på valparna (en nos flera nösser, eller hur?!?!). Det samlas massor med mat i ”skägget” samt att även ögonen på vissa individer kan börja rinna mer om de är långhåriga.
Hur som haver, låt mig presentera 4-veckorsbilderna:
Herr Ljusblå
Herr Blå
Fröken Rosa – ”Ronja”
Fröken Lila – ”Doris”
Herr Grön – ”Elvin”
Herr Brun
Fröken Röd – ”Siri”
Herr Orange
Herr Gul – ”Dante”
Fröken Svart

//Sofia

Jaaa… Nu undrar ni va!?!?! Bara 9 valpar är presenterade i inlägget nedan med bild och namn.
Vart är den bruna tiken, Fröken Lila?!?!
Vi har nu sedan flera kullar tillbaka väntat på att en brun tik skulle dyka upp men hon har lyst med sin frånvaro.
Så fort vi bestämde oss för att para Maya med Korak så kände vi att det här är en kombination där vi själva skulle vilja ha en valp kvar hemma. Dels tycker vi att Maya och Korak kompletterar varandra väldigt bra och det är två hundar som ligger oss varmt om hjärtat och som vi tycker väldigt mycket om. Dessutom är dom båda fria från både PRA, IC och JDCM, vilket betyder att valparna i sin tur också blir fria.
När vi väl hade parat Maya med Korak så fanns det en önskan inom oss att det vore ju fantastiskt kul om det blev minst 1 brun tik (gärna några fler så vi skulle få lite att välja mellan).
Den som skriver den här historien (livets historia) gjorde allt väldigt enkelt för oss för när valparna föddes så föddes det bara 1 brun tik:
Låt oss presentera tjejen som ska stanna i vår flock, vår nya familjemedlem – Doris!
Vi kände att det var på tiden att ytterligare en brun tjej kom in i familjen.

Namnet Doris har också en historia för sig, varför just Doris?
Namnet blev bestämt då Maya älskar att lägga sig på rygg när hon är ute och det ser ut som att hon ”rockar” när hon ligger där på rygg, Peter brukar kalla Maya för ”Rock-Doris”. Självklart måste ju ”Rock-Doris-Maya” ha en dotter som heter Doris!
Det ska bli så himla kul och spännande att se vad det blir av denna tös!
//Sofia

Tiden rusar fram och valparna blir mer och mer vakna för varje dag som går. De blir också mer och med busiga när de är vakna och tycker att det är hur kul som helst att busa med både oss och syskonen!
Det kanske inte är de mest vildaste lekarna de leker än men de är vilda lekar för att vara små 4-veckorsvalpar!
Än så länge så är inte matskicket det bästa. ”Pax försten” är det som gäller och att ligga i maten och äta är kul!
Så fort man sätter sig ner på golvet så blir knät invaderat av alla valparna, alla vill mysa!
Nu har alla familjerna fått veta vilken valp som är deras. Några av valparna har därför fått sina tilltalsnamn från sina familjer och vi väntar såklart med spänning vilka namn alla de andra kommer att få. Vi blir alltid lika glada över hur duktiga våra valpköpare är att på att hitta på så bra namn. Nu har vi också bestämt helt och hållet vilken valp som ska heta vad i stamtavlan. Nu i veckan så kommer vi skicka in registreringen och så fort namnen är registrerade hos SKK så kommer vi även att publicera dom. Vad tror ni att temat blir den här gången?!
Herr Orange
Herr Brun
Fröken Röd – ”Siri”
Fröken Rosa – ”Ronja”
Herr Blå
Herr Gul – ”Dante”Fröken Svart
Herr Ljusblå ligger och myser på rygg i knät
Herr Grön – ”Elvin”
//Sofia

När man får hem sin valp så är man ofta väldigt ”taggad” på att börja lära hunden olika saker. Vissa vill också börja träna in lite svårare moment väldigt fort. Ibland kan man dock skjuta sig själv i foten genom att pressa hunden och utsätta den för saker den inte är mogen för.
Ibland kan det vara bättre att bara låta hunden vara och istället för att försöka träna in olika moment antingen bara avvakta tills man inser att hunden är mogen eller så försöker man leka fram rätt beteenden.

Nemi är 2,5 år. Hon älskar att göra olika trix, träna agility samt att göra riktiga spår. Något som däremot inte har varit hennes starkaste sida är att göra sökruta.
Sökruta gör man på så sätt att man går upp som en ”ruta” i t ex skogen. Egentligen är det bara hunden som ser rutan i och med deras fenomenala luktsinne. I ”rutan” lägger man ut något som luktar oss människor (t ex en leksak, en burk, en vante mm mm) som hunden sedan ska leta rätt på och sedan leverera till oss människor.
Det här har Nemi inte förstått. Hon har hittat saken som vi har gömt men har sen inte förstått vitsen med att leverera föremålet (däremot är hon extremt duktig på att apportera i vatten).
Hade vi envisats med att träna sökruta med Nemi så hade hon tröttnat ännu mer och att sedan i framtiden få henne att förstå vad hon ska göra hade blivit ännu svårare.

Nemi har istället fått göra saker hon tycker är kul (leta efter människor eller göra riktiga spår). Det senaste halvåret har vi lekt leken ”plocka upp olika saker hemma”. Bland annat så har hon fått hjälpa till att städa upp plats-ben som finns i våra olika aktiveringsleksaker:
(Denna är gjord av Nina Ottosson).
Sakta men säkert har Nemi börjat förstå saken med att plocka upp och leverera.

I och med hennes små framsteg som successivt har blivit större så har hon nu för bara någon vecka sedan fått testa på sökruta igen. Än har vi inte kommit så långt att hon får ta någon leksak utan det hon får leta efter är pinnar.
Hör och häpna med nu har hon börjat leverera dessa pinnar tillbaka till mig när hon hittar dom!!!!
Sakta men säkert kommer vi nog komma så långt att hon förstår det roliga med att leverera allt möjligt.
Visst är det märkligt, alla dom andra tycker att det är hur kul som helst att leta och hämta saker medan Nemi bara förstår det roliga med att leta, inte hämtandet.
Därför är det väldigt viktigt att ta det lugnt när man stöter på problem eller hinder när man tränar hund. Man måste alltid se till hundens bästa och med en portis kan man inte banka in olika saker, ibland måste man lirka och få hunden att utföra sakerna utan att de förstår att man tränar!
//Sofia

Nja, inte är det dags än för valparna att lämna vårat hem, det dröjer minst 4 veckor och 2 dagar tills dess men idag har valparna flyttat från vad vi kallar ”valpningsrummet” till ”valprummet”.
Valpningsrummet är bra på så sätt att de är långt från ytterdörren = lugnare för tiken att hon inte måste hålla koll så fort dörren öppnas medan valprummet ligger närmare ytterdörren men då kan valparna lättare sen komma ut i hallen och utforska huset.

Till att börja med har valparna och mamman bara 1 valplåda men så fort dom har öppnat ögonen så märker man att den ytan blir för liten och då får vår andra valplåda komma upp som vi dockar i den befintliga lådan.
Med tiden märker man att valparna behöver större utrymme och om en vecka börjar de första familjerna att komma hit för att träffa sina nya familjemedlemmar. Då är det också för litet att bara ha dessa 2 lådor att sitta i.
Ju större valparna blir desto större utrymme får dom, allt i deras egen takt.
Just nu är utrymmet ”lådan” tomt på saker men om några veckor kommer de att finnas både en liten ramp där man kan öva balansen samt massor av leksaker och även ett bildäck som är kul att klättra på.
När man har flyttat för första gången så är det skönt att ha mamma hos sig!
Man märker redan nu att valparna uppvisar portisegenskaper. Medan Helena och Peter bar in den stora lådan i valprummet satt jag kvar i den lilla tillsammans med valparna. För att de inte skulle ta sig ur så höll jag för en planka. Envisa små portisvalpar var det i lådan som tyckte att det var såååå orättvist att de inte fick gå över till andra sidan, där brukar de ju få vara!
När väl valprummet är utforskat öppnas dörren upp så att valparna får utforska hallen och senare också köket och toaletten.
Vi hoppas också på att det blir vackert väder om några veckor så att valparna kan få komma ut i trädgården och utforska världen ute med allt vad det innebär (gräs, pinnar mm mm).
För oss är det viktigt att allt detta sker i den takt som valparna är mogna för men också att de får uppleva många olika saker och många olika miljöer för när de väl är 8 veckor så ska de flytta till sina nya familjer och då kommer de att få uppleva hela världen!
//Sofia

Som hundägare måste man vara uppmärksam och läsa av sina hundar. Är man det så kan man lättare lära sig att se när någonting inte är som det ska vara.
Härom dagen började det komma en annorlunda flytning ur Alices vulva. Den luktade ingenting (det är det första man kollar ju när något är konstigt, vad luktar det!?) och till saken hör att Alice inte ska löpa förrän om tidigast 3 månader. Vanligtvis kan det komma flytningar ur tikar i samband med löp men inte annars.

Vi har genom åren haft en sån otrolig tur med alla våra tjejer. *Peppar, peppar* men vi är aldrig hos veterinären förutom att t ex när vi har höftledsröntgat, ögonlyst eller vaccinerat.
Nemi har aldrig varit hos en riktig veterinär för när hon blev röntgad så blev hon det hos Lars Audell och han hade sin verksamhet i en fd drängstuga. Hennes vaccinationer har lyckats sammanfalla så att hon har kunnat få dom i samband med att vår veterinär Sandra har kommit hit så hon har aldrig satt sin fot innanför Bagarmossens eller Haninge Djurkliniks dörrar (det är dit vi vänder oss om det är någonting).

Hur som helst så har vi varit uppmärksamma på Alice. Man måste ju kolla på allmäntillståndet med djuren eftersom de inte kan tala. Alice har varit pigg och precis som vanligt, Alice är ju Alice så hon är inte den mest lekiga i flocken men hon har, vad vi tycker, varit precis som vanligt.
Igår på kvällen så ökade flytningen, det kom mer men var fortfarande luktlöst. I efterhand kan jag och mamma tycka att flytningen liknade lite till färgen så som det ser ut när tiken ska valpa och första vattnet går (dvs innan blåsan spricker).
Det första man tänker på när det handlar om annorlunda flytningar är: Livmoderinflammation.

Grejen med livmoderinflammation är att alla tikar inte får tydliga tecken utan det kan vara väldigt diffusa symptom.
Så här står det när man läser på nätet:
”Typiska symtom ses oftast ca två månader efter löp men de kan uppträda när som helst, ibland till och med under själva löpet. De vanligaste symtomen är illaluktande, variga flytningar från vulva, att tiken är trött och hängig, har minskad aptit, feber, kissar mycket och har kraftigt ökad törst.”
http://www.veterinaren.nu/hund/sjukdomar/reproduktionsapparaten/livmoderinflammation-hund

Eller så här:
”Hos de flesta tikar ses en ökad törst och urinering ibland kombinerat med nedsatt aptit och förhöjd kroppstemperatur . Vanligen har tikarna variga eller blodblandade flytningar från slidan eller så märker man bara att tiken tvättar sig mer runt vulva. I vissa fall är livmoderhalsen stängd vilket innebär att varet inte kan komma ut, dessa tikar har således inga flytningar alls.”
http://www.universitetsdjursjukhuset.se/sv/smadjurskliniken/rad-om-sjukdomar/livmoderinflammation/
Som sagt så blir man väldigt orolig, vissa tikar visar inte alls att de är sjuka men så har de livmoderinflammation i alla fall.
Idag kl 9.40 fick vi en tid hos Bagarmossens Djursjukhus där de har fertilitetsexperter samt att om det skulle vara så att det var livmoderinflammation så är de otroligt duktiga på att operera.
Mamma och Alice åkte iväg medan jag, tjejerna och valparna var hemma.
När de kom fram togs blodprov för att se vad de kunde säga samt att de tillslut kom in så att de fick göra ett ultraljud.
Både blodprov och ultraljud visade att Alice inte har livmoderinflammation. Hon är frisk som en nötkärna och livmodern såg väldigt fin ut. SKÖNT!

I efterhand kan man tänka att det var onödigt att åka in, MEN om det hade varit livmoderinflammation så kan det gå riktigt illa utan åtgärd. T ex så kan livmodern bli så inflammerad att den spricker och då blir det var i hela buken, vilket man inte vill ska hända!!!
Så summa av kardemumman så är Alice en frisk tjej som nu fick sig en 9,5-års-kontroll. Förhoppningsvis får vi ha henne med oss i många år till framöver!!!
Vi önskar er alla en härlig helg, ta hand om er!
//Sofia

Maya är allt bra festlig. När hon är inne och ger valparna di så räcker det med att någon av oss 2-bentingar säger: ”Maya, jag går och hämtar mat till dig nu” och så går man ut från rummet så sätter Maya på mjölken och valparna får mat.
Valparna måste jobba för att få mat så bara för att de snuttar från Maya så betyder inte det att de får i sig mjölk. När de jobbar för födan så sliter och drar de i brösten samt gnäller på ett väldigt speciellt sätt. Så fort mjölken släpps på blir alla tysta och ser väldigt spända ut i kropparna (flera av er har ju sett hur det ser ut på filmerna).
Det är Maya (eller hennes kropp) som bestämmer när valparna ska få mjölk.
Dessutom släpps de lättare igång när Maya äter eller dricker någonting samtidigt, något som är värt att tänka på om man ammar sina barn – ät eller drick något samtidigt.
Inatt var Maya in 1 gång så natten var ändå lugn och skön och jag fick mer sömn än tidigare natt. Dock ska det bli skönt att ikväll komma hem till Micke och få sova 2 nätter i sin egen säng!
Idag har valparna sovit rätt mycket men har såklart hunnit med en massa lek med varandra innan de blev trötta igen:
Det kanske ser ut som att de sover men de leker ”döda-leksaken-leken”.
Ett syskon som sover är den perfekta måltavlan när man är busig, hälsar Fröken Svart!
Eftersom valparna inte är helt stabila på sina tassar än så kan ibland lekarna resultera i att man faller åt sidan.
Brotta ner syskonen är en rolig lek också, speciellt när man ligger överst!

//Sofia

Det är intressant och märkligt med valpar och valpmammor, hur de bara rent instinktivt ökar upp mjölkproduktionen. Inatt tyckte både valparna och Maya att mjölken skulle ökas, igen. Typiskt nog fick jag (Sofia) den natten, igen…. Natten innan som Helena hade var Maya in 1 gång under natten för att ge mat medan nu inatt var det bra många fler gånger.
På morgonen hade fiskmåsarna förvandlats till tigerungar som hoppade runt, morrade och busade. Hur jobbigt det än är att få lite med sömn (även om det är ett kärt besvär) så glömmer man allt när valparna busar med varandra.
Tänk att få ha det så här på morgonen, vilken lyx!

Idag åkte får ”kennelflicka” hem, eller flicka, vi får nog börja kalla henne för ”kenneltjejen” istället.
Idag visade valparna tydligt att dom villa gosa in sig i något så då fick dom två filtar som blev väldigt uppskattade:
Bilden är tagen lite senare för här valde dom att ligga i en klunga ihop men har man inte mamma Maya som man kan gosa med hela tiden (för en tik som har snart 4-veckorsvalpar är inte med sina valpar hela tiden) så är en filt ett bra substitut .

//Sofia

Om en liten stund kommer vår kennel-flicka hit! Ni som har följt bloggen genom åren vet att min kusin Ebba (som i år faktiskt fyller 16 år) brukar komma hit när vi har valpar.
Det har blivit en tradition och sedan B-kullen så har hon kommit i och med nästan varje kull under några dagar.
Den här gången skickade jag ett sms och skrev att om hon vill så är hon ju såklart välkommen. Man vet ju inte, det kan ju faktiskt ha kommit upp andra intressen i huvudet än att komma hit och träffa små valpar men hon ville jättegärna komma hit och ska övernatta här tills imorgon!
Vi försöker ju att uppdatera bloggen så ofta vi bara kan eftersom vi vet att det uppskattas. Valparna blir bara mer och mer sociala och uppmärksamma på oss. Nu vaknar det när vi kommer hem från promenaderna för att de hör att vi kommer hem!
Ett första försök till att stå-dia? Än är valparna för små för att nå upp så Maya får lägga sig ner!
Bella som återigen har gått upp några kilon efter att ha fått för korta promenader (samt att hon har råffat åt sig lite mer mat än nödvändigt) pussar upp kanske några molekyler av valpfoder från valparnas nösser (en nos, flera nösser, eller hur?!?!) så nu blir det till att banta .
Fröken Rosa ”dödar” krokofanten
Äta på Helenas hand är också gott!
Eller på benet!
Eller på syskonen!
Vi försöker att få med alla valparna på något foto när vi lägger ut i bloggen men det är inte alltid så lätt, speciellt inte när de faktiskt är 10 stycken (det är då vi är glada för att det inte blev 14 stycken).

Den här filmen skulle ha kommit ut för 2 dagar sedan…. Men så här kan det låta ibland! Är det verkligen valpar och inte fiskmåsar??!!??

//Sofia

Oj vad mycket som har hänt på en vecka. På en endaste vecka har valparna gått från att nästan ha öppnat ögonen till att se och kommunicera på ett helt annat sätt.
Det är alltid någon som sover varje natt inne hos valparna. Jag och mamma har 3 nätter i veckan var och så tar pappa en natt på helgen. Har jag sagt tidigare att jag har världens bästa pappa? Det här är första kullen som han inte har tagit några dagar med semester i samband med kullen och han ställer verkligen upp för mig och mamma. Han tar alltid ut tjejerna på morgonen så att vi ska slippa det, ja han är helt enkelt bäst!

Även om det alltid är någon hos valparna på natten så får Maya välja själv vart hon vill sova. De första dagarna ligger mamman hos valparna hela tiden och man får oftast tvinga ut henne för att hon ska göra ifrån sig. Efter några dagar väljer tiken att ligga precis utanför lådan men nu väljer Maya att sova i mammas och pappas sovrum. Dörren är alltid öppen så hon själv samt valparna får avgöra när det är dags att gå in (ja alltså, valparna kan ju inte ta sig ur valplådan men ni fattar).

Vissa nätter tycker antingen valparna eller Maya att det är dags att öka upp mjölkproduktionen. I natt tyckte valparna att det var en sådan natt. De har alltså vaknat och skrikit efter Maya. Inte riktigt, men nästan, varannan timme tyckte de att de ville ha mat. Eftersom de gör så här för att de är hungriga så var det bara för mig att gå upp och se till så att varje valp fick ett bröst så att ingen skulle behöva vakna en halvtimme senare för att de inte fick någon mat.
I natt förvandlades våra lugna valpar till små skrikande fiskmåsar men nu på dagen förvandlades de tillbaka till våra lugna valpar igen .

Här kommer 3-veckorsbilderna:
Herr Ljusblå
Herr Blå
Fröken Rosa
Fröken Lila
Herr Grön
Herr Brun
Fröken Röd
Herr Orange
Herr Gul
Fröken Svart

Det börjar växa fram för oss vilken valp som ska till vilken familj men än så länge är inget helt bestämt.
Många undrar hur vi gör när vi väljer valp. Är man intresserad av t ex utställning så måste vi ju ta med oss det och försöka se till så att just den familjen får en valp som ser lovande ut.
Det kanske låter konstigt i vissas öron men för oss så är det som att valpen talar om till vilken familj den ska. Jag och mamma kan, utan att ens ha pratat med varandra, veta vilken valp som ska till vilken familj. Båda får en bild i huvudet av vilken familj som passar till vilken valp.

Ibland så vet vi så fort de föds vart vi vill att de ska hamna (eller är det dom som säger det??) medan andra tar det lite längre tid innan det växer fram. Vi bestämmer oss inte helt till 100% förrän efter några veckor och vi vet att alla familjerna bara väntar på att få veta vilken valp som ska vart. Så fort vi har bestämt oss så kommer dessutom artistnamnen skickas in till SKK för registrering. Det här är I-kullen, vilket betyder att alla namnen ska börja på ”I” och dessutom vill vi ju att kullen ska ha ett gemensamt tema. Så fort det är registrerat och klart så kommer självklart även dessa att presenteras här i bloggen!

Vi önskar er alla en härlig vecka!

//Sofia

När man får valpar i huset så går kroppen in i en ”valpkoma”. Alla som har fått barn vet hur det är, det är då man får barnhjärna. Allt i huvudet blir i en enda stor röra och man glömmer bort saker, man glömmer bort vad man har sagt och man glömmer vad man ska göra.
Jag har själv inga barn än men den dagen jag väl får det så vet jag vad som väntar mig !

Genom åren har vi lärt oss hur vi på bästa sätt ska ta oss igenom våra ”valphjärne-veckor”. Vi som familj gillar ordning och en strukturerad vardag och vi har väldigt svårt att tänka: ”ja, ja, det där löser sig”.
Därför har vi en whiteboard-tavla där vi skriver upp vår ”To do-listor”. Nu är dessutom nästan alla valpbesöken inbokade samt valpflyttarna.
Tiden rullar ju faktiskt på och imorgon blir valparna hela 3 veckor. Det betyder att vi bara har 5 veckor kvar tillsammans med dom.
Vi njuter av varje dag tillsammans men vi vet också att när vecka 8 kommer så törstar valparna efter egen tid och det är då dom behöver sina egna familjer som kan ge dom den uppmärksamheten vi inte kan göra när vi har 10 stycken.
Mat-baren är upptagen och första målet tillsammans i den är avklarat!
Nu har valparnas värld för första gången utökats. Vår andra valplåda som vi har, har fått komma upp så när valparna är vakna och vi är hemma så får de utforska en större del. Dessutom underlättar det för oss när vi vill sitta hos valparna samt fota dom, då är det lättare att ha lite mer yta.
Så fort man sätter sig ner hos valparna när dom är vakna så kommer alla fram och vill prata. Tänk vad mycket vi har att prata om trots att de är så unga!
Imorgon är det dags för nya veckobilder och här kommer dessutom en film som filmades för en liten stund sen. Om ni undrar varför avslutet blir så tvärt så var det för att mitt minne på mobilen blev fullt:
//Sofia

Dagarna rullar på för oss i Nynäshamn. Det känns som att det bara är morgon för att sen i nästa sekund vara kväll och så går det runt.
På måndag fyller valparna hela 3 veckor och det är otroligt häftigt att på bara 3 veckor så går valparna från att vara döva, blinda och hjälplösa till att kunna se, höra, busa och interagera med både sina syskon, mamma och med oss människor.
Igår på kvällen så skulle vi ut på promenad och det var dags för valparna att vakna (dom har ju vissa rutiner på hur länge dom brukar sova) och vi vill gärna att alla har ätit mat när Maya går ut på promenad. Därför satte jag mig ner på huk hos dom och började prata och alla valparna tittar då yrvaket upp och börjar prata för ja, nog var de allt lite hungriga. Den här filmen är från igår:
När valparna har börjat öppna sina ögon så sätter vi på en extra blixt som vi riktar upp i taket för att inte valparna ska få ”blixten i ögonen” därför kan ljuset bli lite konstigt på vissa bilder. Som t ex bilden under på mamma, men det viktigaste är ju att valparna ser bra ut!
Sätter man sig hos valparna när dom är vakna så kommer dom och kryper upp i knät. Redan här börjar socialiseringen med människor, vi vill ju att det ska kännas tryggt att komma upp i våra famnar!
Vaaaart är maaaaamma, undrar Herr Orange!
Maya är den mest fantastiska mamman man kan tänka sig. Hon låter alla tjejerna vara inne i valprummet och Bella och Nemi vill väldigt vara i valprummet med valparna. Selma och Alice har en väldig respekt mot Maya, hon har ju valpar!
Idag kom Selma in i rummet. Hon vill väldigt gärna lukta och ibland ge dom en puss men inte för ofta och de får inte komma för nära. Att stå i den här positionen var väldigt bra, då kommer man åt utan att vara jättenära valpen.Mamma pratar med Selma om vart den här valpen ska flytta….
Och det verkar vara ett bra val av familj tycker Selma…
För oss är det viktigt att tikarna känner sig trygga i vår familj och att de känner sig trygga med varandra och med oss. Vi vill ju gärna vara alla tillsammans (och det är viktigt för tjejerna också) så därför får dom andra tjejerna komma in till tiken och valparna så fort tiken tycker att det är okej. Nemi var ju med i samma rum hela valpningen och Maya reflekterade inte ens över att hon var där. Goa Maya, vad glada vi är att vi får dela livet med dig!

Vi vill önska alla våra bloggläsare en härlig helg, njut av livet!

//Sofia

Vi vet att många bara väntar på nya bilder och filmer på våra underbara I-kullebarn och att besvikelsen är stor när man går in i bloggen och inget nytt finns att titta på. Vi vill ju försöka få ut något nytt varje dag men ibland hinns det helt enkelt inte med. Här kommer äntligen foton tagna de senaste dagarna. Nu börjar valparna bli ”roliga”, dom ”pratar”, går omkring, biter i Mayas päls, smakar på varandra, kryper upp i våra famnar när vi sätter oss i låda.
Igår hade vi besök av Johanna, ”farmor” till vår D- och F-kull, och lille Gustav.
Nu på morgonen har jag klippt fler än 180 små valpklor. Några av valparna har 5 klor på frambenen och 4 på bakbenen medan några har 5 både på fram- och bakbenen. Det blir måååånga klor att klippa !

// Helena

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Bertils födelsedag, hurra, hurra HURRA!!!!
Idag för 1 år sedan föddes Goe Gossen Bertil (Ammiellas Goe Gosse Bertil).
Då hade vi inte en tanke på att utöka Amazing Selma’s-familjen med en grabb. Veckorna gick och det visade sig att Elisabeth inte hade familjer till alla hanarna. Då växte tanken fram att kanske kan en av dessa gossar bli en del av vår familj (fast inte hemma hos oss).
Vi tänkte och funderade och hittade till slut den perfekta familjen som turligt nog tackade ja till att bli foderfamilj.
När det blev bestämt att det just var den Goe Gossen Bertil som skulle bli ”vår” så blev lyckan total.
När vi fick se dessa bilder på Bertil så sa både mitt, Helenas och Peters hjärtan att – honom vill vi ha! Vilken tur att Elisabeth tyckte detsamma!

Dagen efter att alla våra H-kullevalpar hade flyttat packade jag och mamma in oss i bilen tidigt på morgonen och styrde färden mot Göteborg. Samma kväll kom vi hem med Bertil!

I några dagar stannade han hos oss innan han slutligen kom hem till familjen Söderstrand där han bor idag. Bertil samma dag som vi hämtade honom!

Tänk hur livet kan bli…. Från en stund till nästa så har familjen utökats med en ny individ.
Vi är så otroligt glada att vi fick möjligheten att få just Bertil in i våra liv för han är en otroligt härlig, vänlig, lagom galen (precis som man ska vara när man är 1 år) och helt underbar!
Så här ser Bertil ut idag:
//Sofia