Amazing Selma´s

… för alla E-kullevalpar idag!!!!
Så här dags för 3 år sedan hade Maya fött 14 valpar igen för andra gången i sitt liv.
14 svarta, levnadsglada och friska små krabater hade kommit till världen.

När vi ser tillbaka på olika händelser i våra liv så kan vi blicka tillbaka och inse att ”vi klarade det där också”. Vi klarade av att se till så att alla 14 valparna överlevde men vi tackar mormor Alice som gick in som amma åt några stycken, det gjorde jobbet betydligt lättare för oss och för Maya, så här såg det ut på eftermiddagen den 22 oktober 2012:
Älskade små barn, stort grattis på er 3-årsdag! Hoppas ni alla blir firade kungligt och att ni får smaka massa smaskigheter.
Hipp hipp hurra för: Plupp, Tilly, Xena, Sigge, Chilla, Chaplin, Eskil, Pingu, Smilla, Dino, Tjoffsen, Nemi, Ludde och Mollie!

//Kennelfamiljen i Nynäshamn

I lördags åkte vi till Nykvarn där ”vår” Bertil bor. Det är ju ”vår” Bertil för att det är vi som, på pappret, äger honom men det är ju Söderstrand som är hans familj.
Bertil har inte bott hos oss sen förra sommaren och då var han ju bara en liten valp, därför ville vi lära känna honom ännu mer än när vi bara har träffat honom kortare stunder.
Det är också viktigt för oss att se vad våra tjejer tycker om honom, dom är de bästa experterna på att läsa av hur olika hundar är.
Tjejerna tog emot Bertil med öppna armar, de gillade att han var en riktig gentleman som inte alls var för ”gåpåig” utan att han flöt in i flocken på ett väldigt fint sätt.
Alla tjejerna utom Selma flörtade med honom (ja Selma är ju lesbisk så för henne gäller hennes tjejer).Igår körde vi hem Bertil till sin familj igen och efter sig lämnade han ett litet tomrum eftersom han är en riktigt go kille. Han är väldigt okomplicerad- lätt att ha att göra med, glad, social, otroligt gosig (han kommer framspringandes och visar klart och tydligt att man ska gosa med honom).
Om det inte vore för att vi har tjejer som löper lite då och då (och det är tillräckligt jobbigt med tikar tillsammans som löper – men då blir det inga oplanerade valpar i alla fall) så skulle Bertil absolut alltid kunna bo i vår flock. Han såg ut att trivas som tuppen i hönsgården med alla tjejerna runt sig!
Nu får vi se när vi får träffa vår Goa Bertil igen men vi hoppas att det inte dröjer alltför länge.
Stort tack till familjen Söderstrand för att vi fick rå om er underbara kille och stort tack för att han får bo med er underbara familj!
Här kommer också 2 filmer från hans vistelse hos oss:
Bus och lek med Sofia
Bus och lek med Doris

Maya, Doris, Bella, Bertil, Alice, Nemi & Selma
//Portisflocken i Nynäshamn

”Hejsan!

Nu ska jag berätta vad jag gjort idag. Jag och matte Helena åkte iväg med bilen till ett ställe som tar hand om sjuka djur…… fast jag är ju inte sjuk men 2-bentingarna på det här stället tar även hand om friska Bellor. Det första som hände när vi kom dit var att det kom fram en jättesnäll tjej till mig. Jag blev jätteglad och viftade på svansen. Hon tyckte att jag var söt och jag tror det var därför som hon droppade någonting i mina ögon. Sen fick vi vänta jäääättelänge, typ 20 minuter. Vi satt utanför ett rum där lampan tändes och släcktes, tändes och släcktes. Dörren öppnades lite då och då. Varje gång någon gick ut eller in i rummet viftade jag på svansen och ville bli klappad av tjejerna som tar hand om dom sjuka och friska djuren. Tjejerna kunde givetvis inte låta bli att klappa på mig och det gillade jag…… Ni som har träffat mig vet ju att det bästa jag vet är när 2-bentingar klappar på mig och gosar med mig .

Till slut fick jag och matte komma in i rummet och då kunde jag se jättebra med mina ögon för dom där dropparna jag fått hade gjort pupillerna stooora och vackra . Medan Farbror Ögondoktorn fixade så att undersökningsbänken åkte ner hoppade jag upp på en stol och satte mig. Det var visst fel ställe för matte sa till mig att jag skulle hoppa upp på bänken istället. Det gjorde jag glatt. Sen släcktes lampan och Farbror Ögondoktorn satte på sig en sak med en lampa på på sitt huvud. Då kom jag på att jag faktiskt har gjort det här förut och det var inte läskigt då heller. Farbror Ögondoktorn tittade i först det ena ögat och sen i det andra. Sen frågade han min matte om det var okej att en annan 2-benting fick titta i mina ögon. Det var en Tant Ögondoktor. Den tanten höll på att lära sig att titta i ögon på djur. Hon berättade att hon måste titta i 1000 (!!!) par ögon innan hon blir en ”riktig” Ögondoktor.

Jag satt så snällt på bänken och lät dom titta i mina ögon och båda Ögondoktorerna sa att det såg så fint ut i båda mina ögon (som om jag inte redan visste det ). Jag hade uppenbarligen charmat alla i rummet för jag fick GODIS av båda Doktorerna och dom sa att dom tyckte att jag var en så gosig och glad portistjej !

Om du undrar varför Tant och Farbror Ögondoktorn tittade i mina ögon så kan jag berätta att det är för att jag förhoppningsvis ska bli mamma igen. Jag har ingen aning varför men det kan säkert min matte berätta för dig .
Se så vackra ögon jag har!

Hej hopp!

Från Bella”

*********************************************************************
Bella ville absolut få skriva om dagens händelse i bloggen och givetvis fick hon göra det. Jag kan ge förklaringen om ögonlysningen: Som medlem i Svenska Kennelklubben och Rasklubben för Portugisisk Vattenhund är det viktigt att följa de regler som finns. Ett av kraven är att de blivande föräldrarna har blivit ögonlysta inom 1 år från parningen. Bellas ögon såg så fina ut och hon fick UA (Utan Anmärkning) på ögonlysningen. Bella bär på prcd-PRA-genen vilket betyder att hon inte kommer att drabbas av det men hon måste paras med en hane som är fri från genen för att inte riskera att hennes barn blir drabbade så självklart har vi valt ut en hane som är fri.

// matte Helena

Måste bara få dela med mig av en händelse på min, Bella och Doris promenad i lördags: Vi är på väg mot Nynäshamns centrum och framför oss sitter en äldre man i en rullstol backandes med fötterna åt samma håll som vi är på väg. Det ser både tungt och lite farligt ut med tanke på att han inte kan se bilarna som kommer bakom honom. Jag frågar om han behöver hjälp (hur jag nu tänkte med tanke på att jag har 2 hundar i koppel). Farbrorn vill gärna ha hjälp (för han har inte kraften i armarna för att kunna köra rullstolen i rätt riktning) och han säger att då kan han hålla i Bella och Doris. Sagt och gjort. Jag kör rullstolen medan han håller i kopplen. Bella och Doris går som små änglar vid sidan om rullstolen och mannen lyser som en sol. När vi kommit ”i mål” ler han sitt tandlösa leende, klappar mig på kinden och tackar så mycket för hjälpen. Farbrorn är nyfiken på vad det är för ras han hållit i och jag berättar lite kortfattat om rasen.
Jag är så himla stolt över våra tjejer och det bevisar verkligen att portugisisk vattenhund är en fantastisk ras !!!
// Helena

Förra helgen (den 19 september) var det den årliga inofficiella utställningen som Nynäshamns Brukshundklubb anordnar. I och med att det är vår hemma-klubb så har vi nu flera år på raken varit med. I år anmälde vi Doris, Maya men också Alice.
Innan det var dags för oss att gå in i ringen så höll jag och mamma i ringträning och alla som var intresserade kunde vara med. Visserligen så tycker väl kanske jag att man ska ha gått på ringträning INNAN man kommer till en utställning. Du åker ju t ex inte på en lydnads eller agilitytävling med din hund utan att ha tränat innan. Men precis som förra året så var det väldigt uppskattat av många som kom för att få lite tips och råd om hur man ska göra inne i ringen.
Det var 10 portisar anmälda men Dino (ur E-kullen) och Dante (ur I-kullen) hade fått förhinder så dom kunde tyvärr inte vara med.
När det var dags för valpar 6-9 månader var det dags för systrarna Doris och Ronja att gå in i ringen tillsammans:
Doris har ju lite mer ringträning än vad Ronja har så domaren placerade Doris som 1a och Ronja som 2a. Ronja och Gita var jätteduktiga och med mer ringträning och ringvana så kommer det där gå superbra i framtiden.
I och med att Doris blev placerad som nr 1 så blev hon även BIR-valp (bäst-i-rasen-valp).
Senare när Doris gick in i gruppen för att möte de andra BIR-vinnande valparna så blev hon placerad som 2a i gruppen!
Efter att portisvalparna var klara så var det dags för de vuxna att gå in i sina klasser. Unghundshanarna bestod av Higgins (Amazing Selma’s Hollywood Star):
Higgins mötte senare en öppenklasshane som han vann över och blev därmed bästa hane!
När hanarna var klara var det dags för tikarna och först ut var Maya:
Maya fick Hederspris och fick därför komma tillbaka in i ringen senare. Men först var det dags för veterantikarna som idag bestod av Alice:
Alice som fyllde 10 år sen 10 september fick en jättefin kritik som började med bland annat: ”En välbevarad tik” och avslutades med ”En mycket välbevarad tik” . Alice blev BIR-veteran och nu fick Maya och Alice fick för första gången tävla mot varandra. Hör och häpna men domaren hade fallit så mycket för Alice att hon placerade Alice som bästa tik och Maya som 2a bästa tik!
Därmed fick Alice gå in i ringen igen och tävla mot sitt barnbarn Higgins om vem som skulle bli bäst i rasen:
Som sagt så gillade domaren Alice och valde att låta henne bli bäst i rasen:
När portisarna var klara bestämde vi oss för att vara med i uppfödargrupp med Higgins, Maya, Doris och Ronja:
Fin kritik tilldelades vi och med ett Hederspris, i och med att dagen blev så lång så hade inte Ronja och Higgins möjlighet att stanna kvar så därför skippade vi att gå in i Best-in-show.

Lite senare gick Alice in i ringen igen för att få tävla mot de andra BIR-vinnande grupp-8-hundarna:
Flera hundar blev avtackade och slutligen var det bara Alice och flatten Mike kvar att bli placerade som 1a och 2a, domaren placerade Alice som 2a i gruppen!
Det blev en ganska lång väntan på att finalerna skulle börja och tillslut var det dags för veteranerna och därmed också Alice. Nu var det en ny domare som skulle bedöma och såklart är det alltid lika kul att få springa in i stora ringen:
Även här var det många fina veteraner som var med men Alice placerade sig inte mindre än som 4a!!!:
Vi tog med Alice som en kul grej då hon har inte ställts ut på drygt 4 år men med de här fina resultaten så får vi väl se om hon får komma ut något mer i de officiella ringarna framöver!
När alla finaler var klara var det bara en sak kvar – utställnings-KM! Vi hade anmält oss med Maya och Doris för att göra upp om vem som är Nynäs BK’s vackraste hund. De senaste 2 åren har vi varit med, för två år sen blev Nemi 4a och förra året blev Maya 4a.
Doris blev tyvärr oplacerad i år men Maya klättrade högre upp och slutade som 2a!
Vi är väldigt nöjda och glada över dagen vi hade förra lördagen. Fina och trevliga vovvar med fina resultat. Mayas rosett får vi hämta vid nästa årsmöte!

//Sofia

Som vi skrev i förra inlägget hade vi inte fest för Alice samma dag som hon fyllde år eftersom hon inte var hemma. Vi (dvs jag, Peter, Selma, Alice, Bella och Doris) var på semester. Sofia, Maya och Nemi var hemma och ”höll ställningarna”
Vår semester tillbringade vi bl a i Lillvallen (som ligger ungefär mitt emellan Delsbo och Hudiksvall). Vi är lyckligt lottade som har kära vänner (dvs Pia och Håkan) som äger ett paradisställe just i Lillvallen. Det blev många och långa promenader med vovvarna och vi njöt verkligen av tystnaden och den otroligt vackra naturen.
Inte dumt att ha den här utsikten när man vaknar på morgonen!
Strandtomt är inte heller dumt att ha
Vilket paradis, eller hur!?!
De sista dagarna i Lillvallen fick vi sällskap av värdparet, Pia och Håkan samt Agnes och Mozart. Vilken lycka för Doris kunde leka med sin favorit-Agnes Pia, Alice och Agnes myser i soffan
Håkan tillsammans med Mozart, Doris och Alice
Super-duper-mega-stort TACK för att vi fick låna ert paradis och för jättetrevligt sällskap!!!

// Helena, Peter och tjejerna

För 12 dagar sedan fyllde vår älskade Alice hela 10 år! Det är en aktningsvärd ålder så självklart blev firandet storslaget. Dock så var Alice på semester norröver tillsammans med mamma, pappa, Selma, Bella och Doris på hennes födelsedag och av olika anledningar har vi varit tvungna att skjuta på kalaset. Idag bestämde sig dock Alice för att nu var det dags så hon bjöd in sina tjejer för fest!
En drottning ska bli firad ordentlig, här med kungakrona, spira, mantel och sist men inte minst hennes fina rosett som hon vann på utställningen i helgen (mer om den kommer i ett senare inlägg).
Hela stora tjocka familjen var på plats:
Syster Selma som fyllde 10 år i mars var där men idag överlät hon kungakronan till syster Alice!
Hennes allra förstfödda barn, Maya, var såklart med!
Hennes dotter Bella också!
Barnbarnet Nemi valde själv sin utstyrsel för dagen (det passar bra ihop med hennes busiga personlighet).
Och senaste nytillskottet, barnbarnet Doris, var med (hon hade lite svårt att hålla kvar kronan på huvudet, det blir lätt så när man inte har så mycket päls än).
Nemi tröttnade på allt fixande av alla kronor så hon intog ”vänt-läge” .
Vi 2-bentingar sjöng ”ja må hon leva” för födelsedagsbarnet (att vänta när det vankas gottetallrik är en konst i sig men tjejerna har lärt sig genom åren att vara tålmodiga).

När sången var klar skrek Alice: ”HUGG IN”
Och visst gjorde dom det.
Dom åt och åt och åt. Doris som inte har varit på så många kalas (bara ett enda sedan hennes syskon flyttade) åt i sån fart att det nog gick lite för snabbt så hon var tvungen att göra så som de gjorde förr i tiden för att få plats med allt:
Dvs… Lämna lite ute på gården för att kunna komma in och fortsätta….
Under tiden slog tjejerna klackarna i taket och dansade på bordet.
Efter intag av föda var det dags för paketöppning:
Selma hjälpte såklart till, är man professionell-paketöppnare så är man:
En sån här fin leksak fanns i paketet:
Pep gjorde den också, perfekt för sökrutorna i skogen, hälsar Alice!
//Sofia med hjälp av Alice

Förra helgen var verkligen en helg i hundens-/portisens-/Amazing Selma’s-tecken!
På lördagen fyllde mamma år och mamma och pappa hade bröllopsdag och på söndagen fyllde pappa år men det hindrar självklart inte från hundaktiviteter. Vi firar gärna våra födelsedagar med att göra det vi tycker är allra roligast, dvs göra saker som har med hundar att göra !
På lördagen hade vi ju som sagt en mentalitetsdag och när vi fick veta att en av platserna på BPHt ville Brizze från Göteborg ha och en av dom andra ville Stella från Sandviken ha så bestämde vi oss för att ha kennelträff på söndagen (i och med att flera hade åkt så långt så slog vi ihop alla aktiviteter till en helg).

Och vilken dag det blev! Vi hade även i år hyrt Nynäshamns brukshundklubb och på lördagskvällen sa väderprognosen att det var Klass-1-varning med blåst och regn och regnet skulle vräka ner. Vi funderade verkligen på att ställa in dagen men när vi lyckades fixa ett partytält där man eventuellt skulle kunna söka skydd så bestämde vi oss för att fullfölja planen.
Söndagsmorgon kom och när vi vaknade sken SOLEN! Under natten hade vädret ändrat sig och runt om Nynäshamn öste regnet ner men här var det uppehåll.
Det var nog inte särskilt många som trodde att det var sant när jag la upp den här bilden:
”I Nynäshamn skiner solen”.
Det blev en härlig dag och totalt var det 34 portisar som var med (det hade kunnat bli ännu fler då det är förkylningstider och flera hade blivit sjuka och fick tyvärr kasta in handduken).
De allra flesta som kom bor i Stockholmstrakten men vi hade även långväga besök. Brizze (H-kullen) från Göteborg vet ni ju och även Stella (H-kullen) från Sandviken men J-kullebröderna Charlie och Louie hade också åkt långt. Charlie bor ju i Ulricehamn och Louie bor i Sundsvall. Fantastiskt kul att så många kom!
I och med att väderprognosen hade sett ut som den hade gjort så bestämde sig jag och mamma för att inte ha några speciella planer för kennelträffen mer än att gå igenom pälsvård (vilket riktade sig främst till de som har hundar under året som inte kommit in i tovperioden än).
Dagen gick åt till att prata portis och umgås med varandra. Som alltid önskar man att man kunde klona sig själv och hinna prata ännu mer med alla men det blev en uppskattad och lyckad dag!
Mamma går igenom pälsvård.
Oturligt nog så hann vi själva inte ta så mycket kort men desto bättre så har vi ju så många duktiga valpköpare som gjorde det så här kommer lite blandade bilder från dom:
Flera av valpköparna kom fram och frågade: ”Vet ni vilka alla är som är med?!”.
Självklart vet vi det! Vi vet absolut vilken hund som heter vad, det svåraste kan vara att komma ihåg vad alla familjerna heter i efternamn men vi vet vad ägarna heter och vart de bor (bildminne är bra att ha för bara i och med att se hunden så vet jag vem det är och vem som är ägare men skulle jag tappa det så skulle det bli desto svårare).
Så vilka var med? Vi kan ta det kull för kull:
A-kullen: Maya, Milton och Figo
B-kullen: Bella, Blackie och Brunella
C-kullen: Stella och Nellie + Cookie (men hon är ju en kull för sig)
D-kullen: Mixie
E-kullen: Nemi, Mollie och Dino
F-kullen: Baron (+ D-F- och J-kullens pappa Borka)
H-kullen: Stella, Nelli, Indie, Higgins, Brizze (+ H- och I-kullens pappa Korak)
I-kullen: Doris, Ronja, Dante, Siri och Wille (+ Willes brorsa Maxi)
J-kullen: Charlie, Louie, Rex, Java, Freja
Och såklart Selma och Alice.
Vi hade blivit ännu fler och det var flera tikar som inte kunde komma pga löp och flera som hade velat komma men som var bortresta. Ändå fantastiskt kul att uppslutningen blev så stor trots att vädret inte verkade bli så bra, vilka fantastiska valpköpare vi har!
Avslutningsvis så begav sig småttingarna i J-kullen ner i nedre delen av planen för lek och bus:
Valparna kände såklart igen varandra och blev överlyckliga över att få rusa av sig tillsammans!

Från djupet av våra hjärtan, stort tack till alla er som kom, att ni vågade ta chansen och trotsa vädret (tack gode gud för att det blev uppehåll i slutänden).
Och trots att vi inte hade planerat in några speciella aktiviteter så blev det en väldigt lyckad och trevlig dag!
Det här var vår andra kennelträff men absolut inte vår sista!

//Sofia

Förra lördagen spenderade jag och mamma i Nykvarn där vi för andra året i rad fixade en dag där 10 portisar kunde genomföra mentaltest.
BPH är en förkortning på ”Beteende- och personlighetsbeskrivning hund”.
”BPH är en beskrivning vars syfte är att bidra
till ökad kunskap om hundars mentalitet.
Det är till god hjälp för special – och rasklubbar,
hunduppfödare och hundägare
att ha ett verktyg som under ordnade och
beprövade former beskriver mentaliteten
hos såväl tilltänkta avelsdjur som familje-,
sällskaps- och arbetande hundar. För den
som går i hundköpartankar kan BPH ge
en fingervisning om mentaliteten hos olika
raser och hos föräldradjuren till den valpkull
man är intresserad av. Varje BPH-beskriven
hund bidrar med en liten del till ökad kännedom
och förståelse för just den rasens
egenskaper och särdrag men också för vår
hundpopulations mentalitet i stort.
En BPH-beskrivning tar ca 30 minuter.
Beskrivningen innehåller sju moment och
syftar till att ge en bild av hur hunden
reagerar på och hanterar olika situationer.
Det handlar bl a om att möta främmande
personer, att leka och leta efter mat och att
stöta på överraskningar. Om du vill kan
också hundens reaktion vid skott prövas.
Efter att du och din hund gått banan gör
beskrivaren en muntlig redovisning av
hundens reaktioner och ger en subjektiv
sammanfattning av dess personlighet.
Vad kan jag som hundägare
lära mig av BPH?

Utifrån de reaktioner din hund visar vid
de olika momenten kommer du att få en
tydligare bild av var den har sina starka
sidor och under vilka omständigheter den
kanske behöver mer stöd och uppmuntran.
Beskrivningen kan också ge dig en förklaring
till uppträdande och agerande hos din
hund som du uppfattar som krävande eller
oönskade. BPH säger inte allt om din hund,
men kan bidra med en hel del information.
Källa: http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/BPH/BPH_informationsbroschyr_A36.pdf”
Det är väldigt få portisar som varje år genomför mentaltester och vi alltså inte hur rasen ser ut mentalt på grund av det.
Jag och mamma kände förra året att nu är det dags att få det på papper hur våra avkommor är mentalt.
Vi har både under dagen förra året och dagen förra helgen blivit otroligt glada över att få se hur våra avkommor reagerar i olika situationer.
De reagerar alla mer eller mindre på momenten MEN de har inga kvarstående rädslor och det känner vi är otroligt viktigt (och det är viktigt). Rädslor är ingenting man vill ha i en ras så vi blev verkligen glada när beskrivaren berättar för våra valpköpare som har varit med att de av våra avkommor som hon har beskrivit så finns det inga rädslor. Det vi har kunnat se så är de inte överväldigade över hantering och andra människor (inte som flatten som var med förra året), de är väldigt förarbundna (he he, inte som flatten förra året heller som mer än gärna bytte matte).
Platserna i år blev snabbt uppbokade (många sa till redan förra året att de ville ha en plats) av 7 stycken från H-kullen: Higgins, Baraco, Indie, Brizze, Nelli, Stella och Nikki. Baron från F-kullen, Jessie från G-kullen och vår foderhane Bertil.
Vi hoppas verkligen att vi ska kunna ha minst 1 dag nästa år, vår ambition är att fixa 2 dagar då vi hoppas att 1 av dagarna blir till för I- och J-kullen som föddes i år. Den andra dagen har vi tänkt till dom av våra andra avkommor som är äldre.
Det var en fantastiskt härlig dag och det var extra kul att det var så många ur H-kullen som var men och för oss att få se hur jämn kullen är, superhärlig!
Extra kul var det när arrangören säger till mig och mamma att vi måste vara jättenöjda med vår uppfödning (såklart är vi det svarade vi).
Arrangören filmade vissa av avkommorna i utbildningssyfte till SKK, dock som dom sa så är inte portisar så roliga att filma i det avseendet att det inte händer så mycket. De följer alla samma reaktioner och det är ytterligheterna som de är ute efter (t ex extrema reaktioner). Skönt för oss tycker vi såklart att våra avkommor sköter sig (det som är viktigt att veta är också att det finns inget rätt eller fel när man gör mentaltest utan tanken är att beskrivaren beskriver det han/hon ser).

Tanken var att vi skulle ha filmat alla hundarna som var med, dock höll inte filmkamerans batteri (det blir väl så när kameran har x antal år på nacken) så vi fokuserade faktiskt på de hundar som förhoppningsvis ska bli föräldrar i framtiden.
Så här har ni Nikki:
Bertil:
Baron:
Higgins:
För att se fler bilder från dagen så hittar ni dom här:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10154168739910898&type=1&l=950f1cf912

Ett enormt tack till alla ni 10 ekipage som kom och deltog i lördags, utan er hade det verkligen inte varit möjligt.
Ett enormt tack till Nykvarn ryttarna i Väster Kumla som även i år arrangerade en fantastisk dag, ni är helt otroliga och vi vill så gärna komma tillbaka nästa år (dagen bjöd på många skratt).
TACK!
//Sofia och flocken

Det är något speciellt att fylla 10 år. När man som människa fyller 10 år så börjar man närma sig tonåren och livet som ”vuxen”, som hund är det annorlunda. För oss är det blandade känslor med födelsedagar.
Idag är ingen vanlig dag för idag är det Alices födelsedag! 10 år har hon fått vandra på jorden tillsammans med oss, 10 år!
Alice firar sin födelsedag tillsammans med mamma, pappa, Selma, Bella och Doris norröver så det riktiga födelsedagsfirandet med kalas blir när hon kommer hem, då ska det firas stort!!
Så här såg Alice ut som ung!
Vackra Alice september 2007.
Älskade, underbara fantastiska Alice. Vi är så tacksamma att vi får ha dig i våra liv. Vi är tacksamma för allt du har givit oss och för allt du ger. Du är den mest omtänksamma och genomsnälla hund man kan tänka sig. Tack vare dig är vår uppfödning där den är idag och vi och många andra få njuta av livet tillsammans med portisar tack vare dig.
Varje dag tillsammans med dig och tjejerna är en ynnest och vi hoppas och tror att vi ska få fler år tillsammans med varandra. Det är inte många som får uppleva 10-årsdagen tillsammans med sin hund och vi är evigt tacksamma över att få ha gjort det med både dig och din syster Selma.
Idag ska vara en dag full av lycka och glädje, ändå så skär det i hjärtat att veta att vi inte kommer att få uppleva dagen tillsammans om ytterligare 10 år.
Vi ska njuta av varje dag vi har kvar tillsammans!

//Sofia

Väldigt ofta kommer det mejl till vår inkorg av familjer som letar efter en ny familjemedlem. I de flesta fall letar familjerna efter en valp att utöka familjen med men lite då och då kommer det mejl från familjer som inte letar efter en valp utan en vuxen.
Det är ju jättebra att det finns familjer som även kan tänka sig vuxna hundar för ibland kan livet te sig som så att man måste se sig om efter en ny familj till sin hund.
Det har också hänt att vi har haft familjer hemma hos oss på besök där någon i den besökande familjen ser sig omkring och pekar på våra tjejer och säger ”men ni ska inte omplacera någon av dom här?”.
Eller som när man läser raden i ett mejl: ”…….eller ska ni omplacera någon av era tikar?”
Det är som att sticka in en kniv i våra hjärtan.
Jag förstår och jag vet att det är många uppfödare som omplacerar sina tikar som har gjort sitt avseende avel, dvs när de har haft sina kullar så säljer man dom vidare för att ta in nya unga hundar.
Så fungerar inte vi.
Det skär i våra hjärtan bara av vetskapen av att tjejerna inte kommer att leva för evigt tillsammans med oss.
Livet tillsammans med dom är kort nog som det är och det är med stor sorg i hjärtat jag vet att när jag är 40 år så kommer ingen av tjejerna att vara kvar. Frågan är om Selma och Alice finns kvar när jag fyller 30 om 4 år?……
Sådana tankar får vi dagligen skjuta ifrån oss. Bara tanken av ett liv utan våra fantastiska tjejer får våra tårar att börja falla ner för våra kinder.
Många familjer har hund. Ja, hund (punkt). Vi har inte hund, vi har våra helt fantastiska tjejer som alla har sina egna personligheter. Relationen till tjejerna är på en högre nivå. Vi brukar säga att relationen till våra tjejer är själslig.
Hundar är ju väldigt tysta av sig, vi människor behöver ljud för att kunna kommunicera med varandra men det behöver inte hundar. Trots det så hör jag och mamma varje dag i huvudet vad tjejerna säger både till oss och till varandra. Alla pratar på ett eget sätt. Vissa låter dystrare, andra låter tuffare och andra låter bara glada.
Jag förstår, absolut, jag har full förståelse för att många uppfödare omplacerar sina vuxna. Jag förstår att man i sitt sökande efter en kompis kanske inte tänker på att frågan om vi har någon vuxen som vi vill sälja är som att fråga om något av våra barn är till salu.
Nä de här tjejerna kommer aldrig någonsin att bli till salu. De ska få vandra med oss genom hela deras liv och varje dag tillsammans med dom är en stor lycka!!!

//Sofia

Vissa dagar startar bättre än andra. Tänk att några bokstäver på datorn kan få en på sånt bra humör!
Idag kom det 9:onde höft- och armbågsresultatet på H-kullevalparna.
Vi är glada, lyckliga men också otroligt tacksamma att kunna skriva ut att samtliga 9 är röntgade med A-höfter (graderingen är från A-E, där A är det bästa resultatet och E är det sämsta) och UA på armbågarna (även där det bästa resultatet).
Här kommer bilder på de i H-kullen som blivit röntgade under året (det är deras 1-årsbilder så därför är det massor av snö på dom ):
Tjejerna Nikki, Nelli, Stella och Tesla
Grabbarna Higgins, Indie, Happy, Brizze och Baraco

Tusen, tusen, tusen tack till våra underbara valpköpare som gör det här möjligt och för att ni förstår vikten av att röntga era vovvar.
Nu vet ni som har ambitionen att börja träna hårdare att ni kan det och att det är grönt ljus för att börja testa olika hundsporter, t ex agility där det är höga hopp med stor belastning på kropp och leder!
Vi är som sagt otroligt tacksamma och glada över dessa fantastiska karameller. På lördag ska dessutom 7 av vovvarna ovan göra BPH (mentalbeskrivning) och det ska bli jättekul att få vara med och titta på hur dom reagerar i olika situationer.

//Två glada kennelmammor

Den senaste tiden har vi lixom levt i ett vakuum. När ens hundar inte mår riktigt bra så mår man själv inte heller så bra som man vanligtvis gör.
Det är av den anledningen bloggen har ”legat i träda” för andra saker har känts viktigare än att dela med oss av vad som har hänt i vårat härliga hundliv.
Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så upptäckte vi att Selmas ena tand hade gått sönder (en så kallad tandfraktur).
Vi har de senaste dagarna bara gått och väntat på att torsdagen skulle komma, dagen då det var dags för Selma att bli opererad. Det har varit jättejobbigt i och med att vi inte har vetat hur ont hon egentligen har.
Efter att vi hade varit på kontroll första gången så trillade den skivan av tanden som var lös.
Kontrollen gick även ut på att ta reda på så att Selma skulle klara av en sövning och att alla prover var bra. Turligt nog visade sig alla proverna vara jättebra så operationen blev spikad fullt ut.
Veterinären skrev ut Metacam till Selma om hon skulle få ont. I och med att vi till en början inte märkte av att hon skulle ha ont så avvaktade vi med den. Dock så märkte vi måndag/tisdag att Selma nog ändå hade ont. Det hade börjat blöda från tanden, från pulpan (som veterinären sa idag, hon har nog haft mer ont än vad hon har visat) så i tisdags fick hon smärtstillande.
När morgonen kom imorse var det kluvna känslor. Samtidigt som det skulle bli skönt att få bort tanden och få operationen gjord så var det såklart jobbigt att lämna Selma hos veterinären.
Selma är en otroligt speciell hund. Hon är den smartaste av alla våra tjejer. Hon vet precis när det ska ske något konstigt, och det låååångt i förväg. Hon tycker att det är fruktansvärt att behöva vara ifrån mamma (hon tycker inte ens om att vara hemma hos mig och hon och jag umgås ju ändå dagligen), samt att varje gång något jobbigt har hänt så kräks Selma dagen efter.
Som sagt, hon är en speciell tjej, världens snällaste men hon tycker inte om att vara hos veterinären.
Halv 9 imorse lämnades Selma in hos Bagarmossen Djursjukhus och vid 13.00 kunde vi hämta hem henne:
Selma blev jätteglad över att se oss, till och med jag (Sofia) fick pussar av henne (dom är hon väldigt snål med annars).
Operationen hade gått jättebra och tanden blev borttagen. Det som hade varit svårt var att få bort alla rötterna för dom var lixom skruvade där inne men tillslut hade det gått också.
Det var en förvånansvärt pigg Selma vi fick hem. Förra gången hon blev sövd (när hon var 3 år) så var hon jättetrött efteråt, idag var hon piggare och gladare efter operationen än innan.
Vi fick med oss extra smärtlindring vid behov men Selma verkar som sagt ha mindre ont efter operationen är vad hon hade innan den, hon var så pigg att hon kunde äta färskfoder strax efter att vi kom hem!
Nu hoppas vi att vi slipper komplikationer och att allt läker som det ska. Det ska bli skönt att få tillbaka vår glada, busiga, galna och helt fantastiska Selma för hon har varit borta den senaste tiden.

Just nu ligger mamma och Selma och gosar i sängen och det tror jag att Selma njuter av för fulla muggar!

Stort tack till för det fantastiska omhändertagandet av både oss och Selma på Bagarmossens Djursjukhus och stort tack till veterinär Åsa Karlsson som genomförde operationen!

//Sofia

I söndags packade jag, Helena, Maya, Nemi och Doris in oss i bilen och åkte till utställningen på Täby Galopp. Tanken var att Selma skulle följa med och ställas ut men vi fick kasta in handduken för henne i och med att vi då började misstänka att hon faktiskt hade ont i tanden som gått sönder. Det kändes lite trist för det hade varit kul att ställa för den domaren (Ewa Nielsen) som dömde Selma på hennes första utställning (på Rasspecialen) för 10 år sedan.
Vi får hoppas att Ewa dömer portisar snart igen så att vi kan visa upp Selma då istället. För 10 år sedan tyckte Ewa att Selma behövde mer ringvana och att hon skulle behöva känna sig tryggare i ringen. Då tyckte Selma att utställning var tråkigt, till skillnad från idag när hon tycker att det är jättekul.
Tidigt var vi på plats då det bara skulle vara 2 ridgeback-valpar innan det var Doris tur.
Ensam valp var hon men hon skötte sig exemplariskt i ringen:
Hanteringen gick strålande trots att de 2 ridgeback-valparna hade tyckt att det var jätteläskigt (när sånt händer så ligger ju det feromoner kvar på platsen och det kan påverka hundarna efteråt). Dessutom var det en domaraspirant med så alla hundarna blev klämda och kända på 2 gånger, toppenbra träning!
Tjoohoo, så här glada blir man när man blir ”Bäst-I-Rasen-Valp” !!
Näst in för Amazing Selma’s var Higgins, Amazing Selma’s Hollywood Star:
Higgins fick Excellent och 1a i unghundsklassen.
Näst på tur var Baron, Amazing Selma’s Forrest Gump:
Baron hade svårt att stå still under hanteringen, men inte för att han tyckte att det var läskigt utan för att han tycker att det är så fantastiskt härligt att hälsa på nya människor, gladare hund får man leta efter!
Baron tilldelades Excellent och blev slutligen 4a i öppenklassen, med lite tid kommer den herren att bli alldeles strålande i ringen!

När det var dags för öppenklasstikarna så var det även Nemis tur att gå in i ringen:
Domarens kommentar om Nemi är att hon behöver mer tid för att mogna i kroppen och för att bli en ”riktig kvinna”. Kanske inte så konstigt heller eftersom Nemi faktiskt var 1,5 år när hon löpte första gången.
Nemi fick Very Good och kom 4a i öppenklassen.

Näst ut, i championklassen, gick Maya in i ringen:
Visst är det fantastiskt när man ser den här bilden!?!!! Maya blev mamma för 6,5 månad sedan och pälsen är så här fin, inte kan man tro att hon valpade valpar i februari.
Domaren gillade framför allt Mayas rörelser och driv i ringen och vi tilldelades ett Excellent så här glada blev vi då:
Vi slutade som 3a i championklassen med CK (jag kunde utläsa bara genom att titta på domaren att hon tilltalades av oss 3 som stod längst fram. Träningen med Gerard O’shea har varit givande även i det avseendet för domaren kollade väldigt mycket på oss).
Det var många tikar med för att tävla om vem som skulle bli Bästa Tik men där blev vi oplacerade (otroligt nöjda ändå).
Vi deltog även i uppfödarklass med Higgins, Baron, Maya och Nemi. Vi visste ju redan innan att den andra gruppen som var med var jämnare men vi tilldelades i alla fall Hederspris och fick en fin kritik.
Den här bilden kan man kolla på hur många gånger som helst och jag blir lika glad varje gång. Glada tjejer och glada och trevliga (!) hundar!!!
Våra vovvar skötte sig utmärkt och det är en fröjd att se dom i ringen!

Även om vi visste att Doris chanser i BEST-IN-SHOW-Valpar var små så valde vi att stanna kvar för finalen:
Vi var lite oroliga för hur hon skulle orka med den långa och varma dagen men den tjejen kan konsten att slappna av. Hon tvärsomnade i vårat tält under dagen och senare även i buren som vi ställde upp vid finalringen så hon var ”fit for fight” när det var dags för finalen:
Doris blev avtackad (domaren gillade små hundar för det var bara sånna som placerade sig) men hon och mamma hade det fantastiskt kul i ringen. Doris stod och sprang som om hon inte gjort annat i livet med en attityd som bådar otroligt gott!
Nöjda och glada åkte vi hem.
Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”
//Sofia

I förra veckan fick Doris leka med Rex ur J-kullen (ja de andra tjejerna träffade honom också men de är inte så lekfulla av sig. De är ju så vana vid valpar och tycker mest att dom är larviga).
Doris var ju nanny åt J-kullen så självklart visste hon på en gång vem det var som kom på besök. Rex är en bestämd liten herre så Doris körde hårt med honom
Rex
Doris
Dom hade verkligen kul tillsamman!
//Sofia

Ja, ärligt och uppriktigt? Hur ofta är det som du tittar på din hunds tänder?
Om du är en duktig människa och gör det regelbundet, en stor klapp på axeln till dig för det är allt för många hundägare som inte har koll på hundens tänder.
Vi går varje vecka igenom våra hundar. Då klipper vi klorna, tittar och luktar i öronen, kammar pälsen och tittar på tänderna. Om dom har vax i öronen torkar vi bort vaxet och om tjejerna har fått tandsten så skrapar vi bort den.
Det många inte vet är att tänder är en lurig sak vad det gäller försäkringen. De allra flesta försäkringsbolag ersätter inte det de kostar om du måste åka till veterinären för att du inte har skött din hunds tänder. Jag vet en hundägare här i Nynäshamn där de hade varit tvungna att dra ut 16 tänder på hunden pga att ägaren inte hade kunnat kolla hunden i munnen, det blev en saftig nota hos veterinären som hundägaren fick stå själv för.

I förra veckan när mamma skulle kolla på Selmas tänder upptäckte hon att en av tänderna längre bak på vänster sida (premolar 4) har gått sönder……
Igår åkte vi till veterinären för att göra en undersökning innan operation.
Veterinären verkade faktiskt själv lite förvånad över att vi på egen hand hade upptäckt att tanden var sönder för hon utbrast ”men hur kom det sig att du upptäckte det här”…
”Jag tittade på hennes tänder och såg att den var sönder, sa mamma”.
Selma fick jättemycket beröm för att hon hade så bra tand- och munhälsa för att vara i den åldern hon är. Det verkade inte som att det var så vanligt att 10,5 åringar har så fina tänder.
Hon fick också beröm för att hon var så lätthanterlig och veterinären önskade att alla hundar var lika vana vid hantering (det är ju det våra tjejer är med om varje vecka i och med all kroppsvård).
Även ett blodprov togs och även där skötte sig Selma exemplariskt. De ville ta blodprov för att se hur hennes hälsostatus ligger till. I och med att hon kommer att bli sövd och behöva äta någon form av smärtlindring efter operationen så måste de veta att de ger henne rätt sort.

Hur som helst så lyckades vi få en tidigare tid än vad vi först blev inbokade på så nästa torsdag (den 27 augusti) ska Selma lämnas in på morgonen för att bli opererad.
Det kommer Selma tycka är riktigt hemskt för hon avskyr att vara utan sin ”mamma” Helena.
Så nu håller vi tummarna för att alla tester ser bra ut, att operationen nästa vecka går bra och att allt fortlöper utan komplikationer.
I och med att det här är en skada (när det har skett och hur vet vi inte) så kommer försäkringen gå in och täcka för operationen.
Har du koll på hur din hund ser ut i munnen? Brukar du skrapa bort tandsten som bildas? Hur mår tandköttet? Om du inte vet det så kan det här kanske bli en tankeställare.
Så för hundens och dins plånboks skull, iväg med dig och titta till din hunds tandhälsa!

//Sofia

…. för Cookie som fyller 4 år idag!!!!
Tänk att det har gått hela 4 år sedan du föddes. Ensam i magen låg du hos Alice men väl ute möttes du av 13 yrväder till bonussyskon. Idag 4 år senare är du själv mamma till 8 fantastiska barn. Stort grattis Cookie hoppas att du blir firad ordentligt tillsammans med din dotter Java!

Om det undgått någon av våra läsare så kan vi bekräfta att: Vi är portisnördar ut i fingerspetsarna !
Som en man sa som var här och hälsade på med sin fru för att lära känna rasen: ”Nu förstår vi att ni verkligen lever för och med er hundar!” …. och det är något jag verkligen kan skriva under på. Vi andas, äter, sover och lever ”portisliv” !

Ju fler portisar desto roligare. Så därför packade vi in ”the pack” i bilen i söndags och körde norrut. Närmare bestämt till våra kära vänner i Lund (Björklinge, nära Uppsala). Där bor Pia, Håkan, Mozart och Agnes. Vi fick en härlig och lång dag tillsammans med underbart väder. Här kommer lite bilder från dagen:
Herr Mozart i egen hög person. Han är halvbror till Selma och har också fyllt 10 år i år
Agnes (Amazing Selma’s Depeche Mode) är en av våra fodertikar
Doris och Mozart
”Männen som talar med hundar”
Det finaste man har sätter man på bordet! har Mozart och Agnes bestämt
Här är hela gänget samlat: Agnes 3,5 år, Selma 10,5 år, Nemi snart 3 år, Doris 6 månader, Maya 7,5 år, Bella 6 år, Alice snart 10 år och Mozart 10 år.

Ett stort och varmt tack till Pia, Håkan, Mozart och Agnes för en fantastisk dag!

// Helena och gänget

…. att vi har något väder alls!” sa Pippi Långstrump till Tommy och Annika när de klagade på att det regnade en dag
Till skillnad från förra årets otroliga värme under juli månad har ju årets juli bjudit på svalare väder och mer regn. För hundarnas skull har årets sommar varit bättre. När det är så där otroligt varmt ligger de helst i skuggan och orkar inte med några aktiviteter på land (inte vi heller för den delen ).
”Vi lever!” brukar jag säga till min mamma när jag hör av mig….. trots att vi bor i samma stad kan det gå några dagar då vi inte hörts av. Då svarar mamma alltid ”Jag vet, jag följer ju blogggen! ”
Men nu när det är sommar uppdateras inte bloggen lika flitigt och dessutom har mamma skaffat facebook där hon kan följa våra liv ännu lättare . För er som inte har facebook eller är vän med mig eller Sofia där kommer lite foton från sommaren hittills:
En vacker sommarbukett plockade jag en dag
Vi har trotsat regnet och gjort sökaktiviter i skogen. Här sitter Doris och väntar otåligt på att få söka reda på övriga flocken som gått och gömt sig
Varma sommardagar kan Alice tunga bli så häääär lång
Maya och Doris var kloka nog att lägga sig i skuggan istället
Nemi känner sig helcool med solglasögon på nosen
Ut i skogen igen och här gömmer sig Bella, Doris, Selma och jag oss för Alice och Peter. Det gäller att vara helt tyst så att vi inte avslöjar vårt gömställe utan Alice måste använda nosen för att hitta oss
Tur att det finns vattenhål att släcka törsten i när det varit varmt
”Socialträning” i Nynäshamns centrum
”Socialträning” vid Nynäshamns hamn. Selma sjunger ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo…..”
Peter och tjejerna på en skogspromenad.
Filur-Maya älskar att spexa och här visar hon stolt upp ett tuggben
Nemi har hittat massor av kantareller men hon avslöjar inte var
Doris har hittat något annat. Kan du gissa vad?
Jo jo, blåbär minsann!
Jag avslutar med ett foto som får tala sitt egna språk. Så här har jag tillbringat en del varma dagar
// Helena

Vi minns alla valpningar vi har varit med om. Somliga är snabba, andra är långdragna, vissa är fyllda med att allt gick så enkelt medan andra var lite mer komplicerade.
För 4 år sedan föddes vår C-kull. Maya som då blev mamma för första gången ploppade ut valpar på löpande band. Nog för att hon hade varit stor om magen, men när det hade kommit ut 5 valpar och magen i princip fortfarande var lika stor insåg vi att det skulle bli många valpar.
Hela 14 stycken svarta lakritstroll föddes den dagen. Lilla Lillis, som endast vägde 80 gram, förlorade vi efter 3 dygn.
Så otroligt mycket vi har lärt oss på dessa 4 år som har gått.
Vi vet hur man tar hand om stora kullar men vi har också Alice att tacka för att allt har gått så bra och lätt eftersom hon har ställt upp som amma.
Alla älskade C-kullebarn, idag tänker vi på er otroligt mycket, i minns hur ni kom in i våra liv som en virvlande virvelvind och vi minns er med kärlek och glädje.
Vart ni än befinner er så önskar vi er ett stort grattis på er födelsedag och hoppas att ni blir ordentligt firade!

Bjuder också på den här filmen. Ingen kull har haft så mycket spring i benen som ni hade och det verkar som att ni fortfarande har det!
//Familjen Ekström