Amazing Selma´s

Jag har tidigare skrivit om vår ”lusask” – det är en låda under vår säng som innehåller extrakuddar och täcken. Den är HUR MYSIG SOM HELST att sova i, tycker Selma och Alice.
Nu har Maya och Akilles också upptäckt detta härliga sovställe . Jag var helt enkelt tvungen att föreviga ögonblicket då båda två sov djupt i lusasken.

// Helena

Ser det inte underbart skönt ut???

Äääääntligen !!!!! Vi har plockat de första solvarma jordgubbarna ur landet .
Finns det något godare???
Som tur är har vi staket runt gubbarna för Sofia har lärt Maya och Akilles att det är gott med gubbar så nu går dom runt landet och norpar dom gubbar som hänger utanför…..

Om det fortsätter vara lite värme kanske det blir jordgubbar till efterrätt på midsommar – det vore inte dumt det .

Måste även berätta om förmiddagens skogspromenad:
Glad i hågen (eftersom solen lyste så vackert på himlen) for jag till Långsjön med Selma och Alice. Promenaden började bra, jag övade ”stanna kvar”, ”platsliggning” och ”inte äta svinskit” (puh, det sistnämnda var värst…. det går en grusväg en bit och där har det åkt en traktor som haft svinskit på däcken och som trillat av under färden….det smakar mums tycker både Selma och Alice. Blääää, tycker jag ).
När jag förberedde ”sök av pipleksak” tornade mörka moln upp sig på himlen….
Typiskt nog öppnar sig himlen och regnet öser ner. Inte hade jag tagit med några regnkläder inte, solen lyste ju så fint. Dessutom visade det sig att det var MYCKET lokalt som det regnade…. hemma hade det inte kommit en droppe.
Ja, ja tur man inte är gjord av socker. Hur som helst bryr sig inte vovvarna om att det regnar utan de blir så glada när de får göra sina sök.

// Helena

Platsliggning och stanna kvar!

Alice med leksak!

Så kom då dagen då Vincent skulle flytta hem till sin nya ”mamma” Anneli. Jag sov dåligt inatt – inte pga att jag tror att Vincent kommer må dåligt – absolut inte. Han kan inte få ett bättre hem än hos Anneli men däremot har banden till Vincent blivit starkare och starkare. Vincent har en urhärlig personlighet och är världens gosigaste kille. När han tittar på mig med sina stora sorgsna ögon (ja, portisarna är kända för sin sorgsna blick) så smälter jag som smör i solsken.

För Vincents del är det skönt att få en egen famn att krypa upp i – Maya anser att våra knän är hennes. Hon vill inte gärna att grabbarna ska få ligga där och gosa ifred.

Som tur är kommer vi få träffa Vincent med jämna mellanrum för Anneli är halvfodervärd åt honom – han kommer med andra ord att, förhoppningsvis, bli pappa en vacker dag. Vi kommer åka på utställning med honom och vi tror att han kommer bli en stor, ståtlig, manlig hane när han vuxit färdigt.

Älskade, underbara, vackra, genomsnälla, charmiga Vincent – vi saknar dig så förfärligt mycket och du tog en del av mig med dig när du for (det har förresten alla valpar gjort – det är nackdelen med hunduppfödning – att behöva skiljas från er) !

// Helena

Se, så ledsen jag ser ut…. är det verkligen nödvändigt med ett bad bara för att man ska flytta hemifrån? säger Vincent

Åh, vilken härlig dag vi hade igår !
Kl 13:00 hade vi bokat tid hos Haninge Djurklinik för vaccination av Maya, Vincent och Akilles. Dessutom kom Zumi, Gunnar och Lillan dit (så även Zumi fick sin vaccination). Det var så härligt att träffa Zumi (och givetvis Gunnar och Lillan) igen. Vi blev lika glada båda två och Zumi slängde sig i min famn – det var en underbar känsla !

Väl inne hos veterinären blev det ”tjo och tjim och inget annat….” Valparna for runt som små yrväder och Maya, Vincent och Akilles var tvungna att testa om Zumi fortfarande var ”ledaren”. Det var ju 4 veckor sedan hon åkte så det har skett lite förändringar i gänget. Till att börja med höll Zumi låg profil. När vaccinationen var klar åkte vi till ett ställe där vi kunde låta dom leka med varandra.

Alice och Selma hade suttit i bilen (ja, vi såg till att det inte blev varmt i bilen!) när vi var hos veterinären så när vi väl släppte ut dom och Zumi fick syn på Alice så blev hon ännu mer till sig i trasorna. Dessutom kom hon ihåg att man inte ska busa med Selma, så henne ”krusade” hon för.

Det var så kul att se alla vovvarna busa runt och det dröjde inte lång stund så hade Zumi visat att hon minsann inte är någon ”fegpropp” – de gamla takterna satt i och hon brottades med sina syskon precis som förr.

Gunnar och Lillan kan känna sig stolta över Zumi: de har övat inkallning med visselpipa så mitt under värsta syskonbuset visslade Gunnar på henne. Hon lystrade direkt, trots störningsmomentet – syskonen, och galopperade till Gunnar. Bra jobbat!!!!!

Det var trötta men MYCKET NÖJDA vovvar som somnade gott i bilen på vägen hem.

Lite senare på kvällen kom det ett mejl från Zumi där det stod ungefär så här: ”Inte visste jag att det kunde vara så roligt med vaccinationer” – och vi instämmer helt och hållet.

// Helena

Full fart på Zumi!

Lillan, Gunnar och Zumi!

Hela hundskaran!

Peter och Zumi!

Här har Gunnar precis ”visslat in” Zumi!

…..alltså, inte en ”sån” het natt . Nä, det var Vincent och Akilles som flåsade inatt. Det började redan igår kväll, så fort dom hade torkat efter vår utflykt till sjön. På Maya märktes det ingenting men hela familjen blev riktigt oroliga för grabbarna. Det är som om dom har yllekalsonger på sig mitt i sommarvärmen.
Vi har aldrig haft en oklippt portis så vi har inte upplevt hur påverkade dom blir att vara ”fullpälsade”. Dom gånger Selma eller Alice flåsat så mycket har dom antingen tagit ut sig riktigt ordentligt eller så har dom haft feber och varit sjuka.

Jag tog kontakt med Vincents matte och fick klartecken att klippa honom. Akilles trimmade vi ner pälsen på så gott vi kunde eftersom hans familj inte vill ha honom portisklippt.

Jag tycker givetvis att det är snyggast med klippta portisar oavsett ålder men hittills har det varit rent estetiskt (och med tanke på deras historia) men efter det här inser jag att efter århundraden av klippning har portisens kropp anpassat sig till det – rumpan är deras ”ventilation”.

Jag har bestämt att nästa sommarkull kommer levereras portisklippta, punkt slut.

// Helena

Så här kul hade valparna ikväll när vi skulle vika ihop en presenning. Det fattades bara en vattenstråle så hade dom nog åkt vattenkana på den !

Ikväll åkte vi till en insjö (Fjättern) med alla vovvarna. Det blev koppelträning en liten bit och dom är så duktiga !
När vi kom fram till badberget slängde sig Alice och Selma i vattnet (dom väntade tills vi tagit av dom halsband och fästinghalsband – det är signalen att det är fritt fram att bada).
Mot bättre vetande (tror jag) slängde sig Maya efter och började simma. Som tur var hade Sofia och hennes pojkvän Christer hunnit i vattnet så dom var hela tiden i närheten av Maya. Det är fantastiskt att valparna vet hur man gör när man simmar. Strax efter gick både Akilles och Vincent i vattnet och den här gången doppade dom inte bara tassarna utan dom simmade verkligen .

Efter badet blev det portisrejs…..Selma jagade Alice och efter Selma kom Maya, Akilles och Vincent. Valparna är ju inte lika snabba som dom stora tjejerna så dom gläfser av iver när dom försöker hinna ikapp.

Det var skönt för vovvarna att svalka av sig. Vi märker att Maya, som har klippt rumpa, klarar värmen mycket bättre än grabbarna. Deras tungor hänger som slipsar medan Maya glatt skuttar runt. Inatt var det otroligt varmt så då låg Akilles och Vincent under våra sängar och flåsade. Det blev flera vändor till vattenskålen så när klockan var 2 rörde dom sig så oroligt så jag tyckte det var bättre att dom fick gå ut och kissa.

// Helena

Akilles tillsammans med Sofia, Selma och Alice!

Puss på dig Sofia! säger Akilles

Vincent och Akilles på väg upp ur vattnet!

Maya blötnos (inte gräddnos…..).

Igår firade vi inte bara Sveriges nationaldag utan även Sofia och hennes pojkvän Christers studentdag.
”Fy f…n, vad ni är bra!!!” Vi är såååå stolta över er!
3 år på naturvetenskapligt program är över.
Till råga på allt var det, på dagen, 22 år sedan jag (Helena) tog studenten och dessutom var det Peters och min 22-åriga förlovningsdag!!!!!!!!!

Det var uppdukat för 30-talet personer i vår trädgård (tack, kära solen, för att du var framme hela dagen , det hade blivit trångt om vi varit tvungna att sitta inomhus).

Tänk er 60 människofötter som travar fram och tillbaka mellan borden och det uppdukade smörgåsbordet………..Tänk er 3 st 11-veckorsvalpar och 2 vuxna vovvar bland dessa 60 fötter………Vilket skräckscenario, va??? En rädd valp hade säkert blivit jättestressad av situationen men våra valpar är hur coola som helst . Dom skuttade nyfiket omkring bland gästerna och alla tyckte att dom var underbara!
(OBS! Vi räknade valparna innan gästerna gick så att det inte råkat slinka med någon liten valp i en väska, hi, hi, hi. Vissa gäster hade nämligen uttryckt önskemål om att få ta med sig en av valparna…..).
Det var lite svårare att hålla koll på valparna med så många människor men alla var så hjälpsamma när vi ”letade” valpar: ”Här under vårt bord ligger 1 valp!” och ”Här borta hos oss har vi 2 valpar!”. Selma och Alice trivdes också och, som vanligt, la dom sig strategiskt precis där vi skulle gå för man vet ju aldrig om det är någon som, mot förmodan, skulle ”sticka” till någon liten godsak från smörgåsbordet

Det blev en lång dag, både för oss och för vovvarna, så när kvällen kom tog det inte lång tid förrän vi alla sov gott !

Baksidan av det vackra vädret är dock att Peter är inkallad att jobba som brandman tillsammans med Nynäshamns brandkår idag (han jobbar som deltidsbrandman på oljeraffinaderiet i vanliga fall), pga att den kommunala räddningstjänsten inte hinner med att släcka alla markbränder. Tråkigt nog är det förmodligen människor som orsakat bränderna genom att inte tänka på att det är OTROLIGT torrt i markerna och att det inte är lämpligt att grilla i skog och mark.

// Helena

Sofia och Christer har precis ”sprungit ut”!

Idag har vi besökt nya ”jaktmarker” (visserligen har Selma och Alice varit där ett otal gånger, Maya och Vincent har varit där 1 gång förut). Vi tog bilen ut i skogen. Vid just det här stället parkerar vi bilen vid en vägbom som normalt sett är låst men idag hade vi oturen att bomen stod öppen. Vi visste inte om det fanns risk för att vi skulle möta några fordon så det blev till att gå med 5 vovvar i koppel. Valparna klarade det galant. Det var nästan värre med Selma och Alice för de är så vana att springa lösa där.

Aja, baja säger du bergis nu…det är faktiskt koppeltvång den här årstiden!!!!
Jaaaaaaaaa, jag vet MEN nu är det som så att varken Selma eller Alice drar på vilt. På dessa 3 år har dom ALDRIG stuckit från oss. Idag, på fm, gick vi dessutom på en älg men inte för en sekund har dom funderingar på att sticka. Dom stannar så snällt vid min sida.
Vi har sååå många gånger stött på älg, rådjur, grävling, hare och t om ren (i Härjedalen – renar har vi ju inte här ) men icke sa Nicke att dom försvinner från oss.

Åter till kvällens äventyr: Vi gick en liten stund på vägen och sedan vek vi av in på en liten skogsstig. Vi kopplade loss alla vovvarna och sen bar det av i flygande fläng till insjön som ligger bara en liten bit bort. Selma har blivit riktigt badtokig. På det här stället är det långgrunt och det gillar Selma, Alice däremot vill helst att det ska vara djupt så att hon kan kasta sig i vattnet.

Valparna tittade förtjust på när Selma och Alice badade men för egen del tyckte de att det räckte med att doppa tassarna !

Det blev ingen bra bild vid sjön så det får duga med en från skogsstigen!

Nu har Selma, Alice, Maya, Vincent och Akilles varit ute på kvällskissningen så nu ska vi gå och ”sussa”.

God natt!

// Helena

Ja, så var det då dags att förbereda Figo inför morgondagen för då ska han flytta hemifrån. Han var så duktig när jag schamponerade honom med lavendelschampo (mm det luktar så gott). Dessutom hade pälsen vuxit så mycket så jag klippte även ansiktet på honom. Det är en tålig liten kille (liten och liten….han väger 5,8 kg idag) som charmar oss alla. Så fort man tittar på honom viftar han på svansen…han är alltid så glad !

Akilles har åkt på ”permis” även denna helgen så nu är det bara Figo, Vincent, Maya, Selma och Alice hemma. Dom fick festa till på varsitt grisöra nu på kvällen när vi satt och tittade på TV, så kanske kommer Figo lukta grisöra istället för lavendel när familjen Frykberg kommer imorgon….men jag tror nog dom har överseende med det.

// Helena

Trots att jag varit ”elak” (jag har ju duschat och schamponerat honom) får jag en puss av Figo – I love you for ever!

Alla vovvarna smaskar på varsitt grisöra (luktar inte ”nice”, tycker vi, men smakar jättegott, tycker dom).

9½ veckor gamla och kan redan ordet ”Sitt” – det är inte dåligt, eller hur !!!!!!!!
Till råga på allt lyckades jag dokumentera det hela.
Valparna är väldigt lyhörda och uppmärksamma så det är inte ett dugg svårt att få kontakt med dom och då blir det ju så mycket lättare att lära dom olika saker.

Här är några bilder som jag tog för en liten stund sedan.

// Helena

Titta så fint vi sitter (fr v Maya, Figo, Vincent och Akilles)!

Akilles

Figo

Vincent

Maya

På långpromenaden igår (söndag) med Beppe och hans husse och matte blev det bad i sjön Fjättern. Selma, Alice och Beppe försökte alla ta pinnen som slängdes i vattnet. Normalt sett brukar Beppe få den när vovvarna väl kommit iland med den men när Alice hämtat den i vattnet (en av gångerna) släppte hon INTE taget om den. Beppe drog och slet men Alice höll i ”benhårt” och till slut surnade hon till. Beppe fick på ett bestämt sätt veta att han MINSANN var yngre och Alice tolererade INTE att han försökte ta pinnen.

Efter promenaden var det läge att schamponera Selma och Alice. Selma blev dessutom friserade för nu var hon ordentligt långhårig på rumpan och i ansiktet.

Så här snygga blev dom!!

// Helena

Inte kan man tro att det bara är 9 veckor sedan Alice fick valpar?!?!

Bildsköna Selma!

Beppe, Alice och Selma vill alla leverera pinnen till oss som står på land och väntar!

Så var det då dags för ytterligare en av valparna att flytta ”hemifrån” – Milton.
Miltons nya ”mamma”, Mimmi, sa när familjen Scharf kom hit att hon nästan inte hade sovit på natten, att det hade varit som inför julafton när hon var liten. Jag förstår helt och hållet känslan – den är underbar- att få hem en valp är en otroligt härlig upplevelse.

För vår del är det en helt annan känsla – det är en blandning av sorg och glädje (precis som förra veckan då Ditte och Zumi åkte). Vi är glada för att även Milton har fått en så underbar familj och att han nu verkligen får den uppmärksamhet som en liten valp behöver samtidigt så har vår familj förlorat ännu en medlem .

Men vi har i alla fall fått en inbjudan att komma och hälsa på från alla som hämtat sina valpar och det kommer vi göra, var så säkra !!!

// Helena

P.S. Akilles har fått ”permis” över helgen för att bo hos sin familj (familjen Malm) eftersom dom inte har möjlighet att hämta honom för gott förrän till midsommar. D.S.

Amazing Selma´s Arabian Milton – den vackra Milton med den vackra själen!

…. lyfte på benet när han kissade ute i morse….. det ska börjas i tid .
Jag trodde knappt mina ögon för jag visste inte att dom kunde börja med det så tidigt – ”lillgrabben” är ju inte mer än 9 veckor (imorgon). Jag har sett hanar på ca 1/2 år som fortfarande sitter och kissar.

Utbrytarkungen Akilles (ja, det är han som har tagit sig över alla hinder i huset och som gjort att vi öppnat fler rum för valparna än vi tänkt från början) har gjort det igen
– dvs slagit oss med häpnad med att vara så försigkommen !!

// Helena

Här har Akilles grävt i jorden (typiskt portisbeteende) med sina syskon 080521.

Jag kan inte låta bli…. älskade valpar…..jag är så stolt, så upprymd, så fantastiskt glad och så otroligt förälskad i ”mina” valpar. Dom är FANTASTISKA alla 7 .
Det känns som om dessa är ”outstanding” och att vi aldrig kommer få uppleva det igen.

Det finns kärlek till hur många som helst, skulle aldrig tveka att behålla dom om jag inte hittat rätt familj till varje individ.

Vi har återställt ordningen i huset, köksbordet är i köket och valparna har (åtminstone dagtid) även intagit vårt sovrum. Just nu är favvosovplatserna under vår säng eller i Selmas och Alice biabäddar (ja, Selma och Alice får hitta andra sovplatser).
Jag gissar att ni tänker:
Men, herregud, dom måste ha bajs och kiss överallt. Fy, jag kan tänka mig hur det luktar.
Ack, vad ni bedrar er, säger jag. Visst blir det en och annan kissfläck och, visst, en och annan bajshög också inomhus men valparna är jätteduktiga. När jag märker att nu är det nog dags ropar jag bara: Kom nu alla barnen! Då kommer dom rusande och följer med ut! Sen när det är dags att gå in ropar jag åter och alla valparna kommer springande i flygande fläng.

En annan fantastisk syn är när vi sitter vid köksbordet och äter och under bordet ligger 7 hundar och sover. Det märks att dom vill vara nära flocken.

// Helena

Den här våren har verkligen varit (och är) toppen. Valparna kan vara ute flera gånger per dag.
Idag bjöd Alice in till lek med Figo….hon tyckte dom skulle brottas och Figo var inte sen med att hänga på. Först ”jabbade” dom med tassarna mot varandra men sen blev det ”närkamp” och tänk….Figo vann. Alice låg på rygg och Figo stod som segrare. Tänk att en så liten krabat kan vara så stark, hi, hi, hi .

Alice vill gärna leka med valparna, hon tycker det är jättekul när dom jagar henne. Selma däremot retas med valparna hela tiden, hon hämtar en leksak som hon släpper precis framför en valp. När valpen ska ta lekisen morrar Selma och snor lekisen framför ögonen på valpen.
Hm, jag tror valparna uppskattar Alice leksätt bättre än Selmas, faktiskt!

// Helena

Det har tagit emot att skriva i bloggen men jag måste skärpa till mig. Ja, det är liksom inte sig likt nu när det saknas 2 valpar här hemma . Jag visste ju att den här dagen skulle komma (Ditte och Zumi flyttade hemifrån i lördags) men det var en dag med väldigt blandade känslor. I 8 veckor har jag (och övriga familjen) fått äran att vara en del av Ditte och Zumis liv så det var med gråten i halsen (och på kinderna också för den delen) som jag vinkade ”Hej då”.

Det känns skönt att ha fått telefonsamtal från båda familjerna om att allt har gått så bra och valparna har acklimatiserat sig väldigt fort och funnit sig väl tillrätta – vårt jobb med dessa små underbara och härliga valpar är klar och nu tar de nya familjerna över.

Nu njuter vi av att få rå om Akilles, Milton, Figo och Vincent ett tag till (Maya kommer ju att stanna ”for ever” hos oss).

Utomhusvalphagen är ett minne blott, för valparna tyckte den blev för trång så nu springer dom tillsammans med Selma och Alice på hela tomten – det är en helt ny frihet och valparna njuter i fulla drag. Just nu behövs inga leksaker för dom har fullt upp med att utforska alla rabatter, buskar, trappor (ja, dom har lärt springa upp och ner i trappan – det är väl ingen konst, säger dom i kör) och jag räknar valpar hela tiden…1, 2, 3, 4 och 5. Dom är snabba dom små liven så det gäller att ha ögon även i nacken .

// Helena

Fy, vad är det för hemskt som dessa små ljuvliga varelser har utsatts för, tänker du kanske???
Var bara lugn! Det är inte så farligt som det låter….igår blev valparna chipmärkta (märkta för livet!) och vaccinerade och besiktade. ALLA var jätteduktiga och sa knappt ett pip trots att nålen för chipmärkningen är grov. Dessutom fick alla ”godkänt” vilket jag räknade med, men man kan ju aldrig veta.

Genom kontakter hade vi fått tips om en veterinär som gör hembesök…. tack, tack, tack!!Och vilken veterinär sen, hon kunde verkligen sitt jobb. Noggrann men snabb, det gillar jag!
Annars kan det vara en otäck upplevelse. Innan jag fick tag på Marianne (veterinären) såg jag framför mig hur jag ”kånkade” iväg på 7 ovetandes valpar i en bur till veterinärstationen – ny miljö, konstiga lukter och dessutom bli fasthållen för att bli stucken 2 gånger och en okänd människa som drar i benen, tittar i öron, ögon och mun mm.

Att vara veterinär (som även gör hembesök) det måste vara ett kall – snacka om obekväma arbetstider – ni är GULD värda för oss djurägare (tänk om samma vård fanns för oss människor…..)!

// Helena

P.S. Kan tala om att valparna somnade gott på kvällen D.S.

Mycket vemodigt inser jag och valparna att nu har ”liten blivit stor”. Alice har stängt baren för gott, verkar det som. Valparna har fått en slurk mjölk varje morgon och någon gång på dagen de sista dagarna men imorse sa Alice bara ”God morgon, mina barn” och sen gick hon därifrån. Usch, jag blir faktiskt tårögd när jag skriver det här trots att det ju är jättebra. Valparna får inte vara beroende av att dia när de ger sig iväg men jag saknar redan ljudet av valpar som glupskt suger i sig av den goda mjölken.

Ja, ja ”that´s life” och jag vet att 6 familjer bara väntar på att få skämma bort dessa ljuvliga små varelser .

// en tårögd Helena (Kan berätta att jag inte kunde se filmen om Lassie utan att börja gråta, när jag var sisådär 5 år, ….det var ofta synd om den vovven)

Så här har det sett ut så fort Alice har varit i närheten, hon har haft ett sjå att kunna ta sig in till dom för att ge di.

… är att introducera någonting nytt i utomhusvalphagen (och även inomhus) lite då och då för att valparna inte ska tröttna på att ”läsa samma tidning” dag ut och dag in. Om det är samma saker jämt och ständigt så är det inte intressant längre, eller hur?

Så idag tog jag fram Fredriks gamla cykelramp och en bred planka. Givetvis var alla valparna tvungna att prova de nya leksakerna . Dessutom övar dom upp balansen!

// Helena

Det här var MYCKET intressant, det MÅSTE vi undersöka!

Oj, vad högt upp jag är…jag ser ända till… hallonlandet.
Vart tog ni vägen, grabbar och tjejer??

Kom igen, om vi hjälps åt kan vi säkert dra omkull kastanjeträdet !

Vilken fantastisk förmån att få följa den här valpkullen. Underbart är kort, sägs det, och det stämmer….snart är valparna 8 veckor. På lördag kommer Zumi och Ditte att ”lämna” oss. Oj, vad tomt det kommer kännas och ändå vet jag att dom kommer få det jättebra (alla valparna kommer få det så bra hos sina familjer).

Det har skapats små grupper i gruppen. Vissa dagar är 1 grupp i farten, då kanske en annan behöver närhet och sitta i knät medan 3:e gruppen leker för sig. Nu är det ju inte så att de alltid håller sig till sin grupp – långt ifrån – men vi har ändå kunnat se ett mönster i deras utvecklingsfaser. Alla grupperna har haft sina ”bitdagar”, ”jag vill ha närhet-dagar”, ”jag är en tiger-dagar” mm och då har det i princip alltid varit i dessa konstellationer:
* Figo och Milton
* Zumi och Ditte
* Maya, Akilles och Vincent

En sak som jag noterat gällande sammanhållningen i kullen är denna: Om 1 av valparna får komma ut från utomhushagen och springa tillsammans med Alice och Selma eller bara för sig själv börjar de övriga valparna ”ropa” på sin kompis. MEN valpen som får vara själv är inte så intresserad av sina syskon. Den valpen springer hellre själv eller leker med Selma och Alice eller vill vara nära oss – det är, alltså, av avundsjuka valparna ”ropar” på varandra , inte för att det saknas 1 individ. DET tycker jag är intressant för det måste betyda att VI och FRIHETEN är viktigare än att vara ihop med syskonen.

// Helena

Här är gruppen samlad så ingen behöver vara avundsjuk

Här är det Vincent som busar med Alice och Selma….dom andra valparna är inne och sover så dom märker inte att han får vara ute själv.