Amazing Selma´s

Som vi skrev för någon dag sedan så hade vi varit lite upptagna under onsdagen och därför hade det inte blivit någon uppdatering.
Vi (jag och Helena) var nämligen under onsdagseftermiddagen på Albanos Djursjukhus med Bertil och Nikki för att röntga deras höfter och armbågar.
Höftledsfel är något som finns i rasen och som det ser ut idag så har 25% av de portisar som blir röntgade dåliga höfter. Skalan är från A-E där A och B är godkända höfter medan C,D och E är icke godkända. Tyvärr blir inte ens 50% av alla portisar kollade på sina höfter så mörkertalet är stort.
Vi är otroligt tacksamma att vi hittills har fått så fantastiskt fina höfter och vi tycker att det är viktigt för varje hundägare att veta statusen på sin portis. Har hunden fel på höfterna så måste man tänka på att hålla hunden musklad och att den inte bär på för många extra kilon. Vissa portisar lider aldrig av sina höfter men somliga andra gör det.
Eftersom jag och Helena jobbar som fysioterapeuter så har vi fått se många hundar med höftledsfel som har kommit till oss för att få smärtlindring (eftersom det är lätt att hunden börjar felbelasta sina muskler vid Hd-fel).

I väntrummet blev vi haffade av ett kamerateam som undrade om de fick filma Bertil och Nikki eftersom de tyckte att de var så otroligt häftiga och coola hundar. De ville nämligen ha ”hundar-som-ligger-i-väntrummet-scener” till tv-serien Veterinärerna som sänds på 7an. Vi får väl se om det dyker upp och från och med den 2a april börjar den sändas!

Röntgen gick väldigt fort och vi tyckte att allt såg bra ut men i slutänden är det ju Svenska Kennelklubben som avgör vad statusen blir.
Det är några extra nervpirrande dagar innan man får veta vad SKK säger och speciellt när det gäller hundar som förhoppningsvis ska gå i avel i framtiden.
Idag fick vi svaret:
Ammiellas Goe Gosse Bertil ”Bertil” HD B och ED UA(0) samt
Amazing Selma’s Honolulu Hulahula ”Nikki” HD A och ED UA(0)!!!!
Tjoohooo, tjoohoo!!! Ikväll ska vi faktiskt fira dessa härliga resultat. Det här betyder att både Bertil och Nikki förhoppningsvis i framtiden ska bli föräldrar hos oss. Höfterna (och armbågarna) är ju första men också det mest avgörande steget!
Bertil
Nikki
//En väldigt lycklig Sofia

Vet ni vad det absolut bästa jag vet är (ja okej, en av de bästa sakerna)?!?!?
Jo, det ska jag tala om för er… Det är KALAS och att få fylla år. Det som är bra i min familj är att vi är så många som fyller år så det blir många kalas varje år. Det sämsta är att just jag bara fyller år 1 gång om året, vem kom på den uppfinningen? Vore det inte bättre att få ha kalas varje månad bara för mig?!?!?

Idag är det nämligen MIN dag, för idag fyller JAG år!!!!! Det är inte vilken födelsedag som helst heller för just idag fyller jag 10 år. 10 år har jag vandrat på denna jord och för 10 år sedan föddes jag och mina 5 bröder.
Jag har inte så bra koll på mina bröder. 1 är i himmelen, det vet jag, men om just du är en av dom som läser vår blogg och som har en av mina bröder eller har haft så hör jättegärna av dig. Det vore kul att få veta vad som hände med alla er andra! Min halvsyster Alice har koll på alla sina syskon utom 1 syster så det är ju jag lite avundsjuk på.
Så här såg jag ut när jag var ganska liten.

Nu ska jag berätta för er att när vi ska ha kalas och speciellt när jag fyller år så tycker jag att det är såååå spännande. Man nästan kissar på sig av upphetsning för det är som sagt det bästa jag vet!!
I januari skickade jag mina 2-bentingar till Buttericks med en inköpslista till min födelsedag…
När hela släkten var samlad runt bordet idag fick varje tjej en egen sak till mitt kalas:
Bella fick vara prinsessa
Alice fick vara halv-drottning
Maya fick också vara prinsessa
Nemi är så busig så hon fick vara narr.
Och jag då?!??!
Jag fick vara ers Kungliga Höghet, Selma!

När vi alla hade slagit oss ner till bords sa mina 2-bentingar:
”Våra kungliga högheter…. Ja och narren förstås….. Låt oss presentera er kungliga middag”:
När det kommer till vårat bordsskick så är det kanske inte det absolut finaste så jag sa: ”Klara… Färdiga…. ÄT!!!!”
När middagen var intagen så överlämnades det en födelsedagspresent till mig.
Det näst bästa jag vet är att öppna paket. Jag är nämligen professionell paketöppnare!
WOOOOOW, ropade jag. Precis en sån här leksak har jag ju önskat mig!!!!
Jag blev helt till mig och började leka och pipa med pipleksaken i leksaken på bordet.
Bella blev så glad efter kalaset så hon var tvungen att rulla sig på rygg:
Det här måste vara världens bästa födelsedag. Man skulle fylla 10 år varje dag!
Ett mer kungligt födelsedagskalas får man leta efter. Till och med Kungen måste vara djupt avundsjuk. Jag kanske ska bjuda in honom till nästa år?!
//Selma

När man får hem sin valp så är man ofta väldigt ”taggad” på att börja lära hunden olika saker. Vissa vill också börja träna in lite svårare moment väldigt fort. Ibland kan man dock skjuta sig själv i foten genom att pressa hunden och utsätta den för saker den inte är mogen för.
Ibland kan det vara bättre att bara låta hunden vara och istället för att försöka träna in olika moment antingen bara avvakta tills man inser att hunden är mogen eller så försöker man leka fram rätt beteenden.

Nemi är 2,5 år. Hon älskar att göra olika trix, träna agility samt att göra riktiga spår. Något som däremot inte har varit hennes starkaste sida är att göra sökruta.
Sökruta gör man på så sätt att man går upp som en ”ruta” i t ex skogen. Egentligen är det bara hunden som ser rutan i och med deras fenomenala luktsinne. I ”rutan” lägger man ut något som luktar oss människor (t ex en leksak, en burk, en vante mm mm) som hunden sedan ska leta rätt på och sedan leverera till oss människor.
Det här har Nemi inte förstått. Hon har hittat saken som vi har gömt men har sen inte förstått vitsen med att leverera föremålet (däremot är hon extremt duktig på att apportera i vatten).
Hade vi envisats med att träna sökruta med Nemi så hade hon tröttnat ännu mer och att sedan i framtiden få henne att förstå vad hon ska göra hade blivit ännu svårare.

Nemi har istället fått göra saker hon tycker är kul (leta efter människor eller göra riktiga spår). Det senaste halvåret har vi lekt leken ”plocka upp olika saker hemma”. Bland annat så har hon fått hjälpa till att städa upp plats-ben som finns i våra olika aktiveringsleksaker:
(Denna är gjord av Nina Ottosson).
Sakta men säkert har Nemi börjat förstå saken med att plocka upp och leverera.

I och med hennes små framsteg som successivt har blivit större så har hon nu för bara någon vecka sedan fått testa på sökruta igen. Än har vi inte kommit så långt att hon får ta någon leksak utan det hon får leta efter är pinnar.
Hör och häpna med nu har hon börjat leverera dessa pinnar tillbaka till mig när hon hittar dom!!!!
Sakta men säkert kommer vi nog komma så långt att hon förstår det roliga med att leverera allt möjligt.
Visst är det märkligt, alla dom andra tycker att det är hur kul som helst att leta och hämta saker medan Nemi bara förstår det roliga med att leta, inte hämtandet.
Därför är det väldigt viktigt att ta det lugnt när man stöter på problem eller hinder när man tränar hund. Man måste alltid se till hundens bästa och med en portis kan man inte banka in olika saker, ibland måste man lirka och få hunden att utföra sakerna utan att de förstår att man tränar!
//Sofia

Som hundägare måste man vara uppmärksam och läsa av sina hundar. Är man det så kan man lättare lära sig att se när någonting inte är som det ska vara.
Härom dagen började det komma en annorlunda flytning ur Alices vulva. Den luktade ingenting (det är det första man kollar ju när något är konstigt, vad luktar det!?) och till saken hör att Alice inte ska löpa förrän om tidigast 3 månader. Vanligtvis kan det komma flytningar ur tikar i samband med löp men inte annars.

Vi har genom åren haft en sån otrolig tur med alla våra tjejer. *Peppar, peppar* men vi är aldrig hos veterinären förutom att t ex när vi har höftledsröntgat, ögonlyst eller vaccinerat.
Nemi har aldrig varit hos en riktig veterinär för när hon blev röntgad så blev hon det hos Lars Audell och han hade sin verksamhet i en fd drängstuga. Hennes vaccinationer har lyckats sammanfalla så att hon har kunnat få dom i samband med att vår veterinär Sandra har kommit hit så hon har aldrig satt sin fot innanför Bagarmossens eller Haninge Djurkliniks dörrar (det är dit vi vänder oss om det är någonting).

Hur som helst så har vi varit uppmärksamma på Alice. Man måste ju kolla på allmäntillståndet med djuren eftersom de inte kan tala. Alice har varit pigg och precis som vanligt, Alice är ju Alice så hon är inte den mest lekiga i flocken men hon har, vad vi tycker, varit precis som vanligt.
Igår på kvällen så ökade flytningen, det kom mer men var fortfarande luktlöst. I efterhand kan jag och mamma tycka att flytningen liknade lite till färgen så som det ser ut när tiken ska valpa och första vattnet går (dvs innan blåsan spricker).
Det första man tänker på när det handlar om annorlunda flytningar är: Livmoderinflammation.

Grejen med livmoderinflammation är att alla tikar inte får tydliga tecken utan det kan vara väldigt diffusa symptom.
Så här står det när man läser på nätet:
”Typiska symtom ses oftast ca två månader efter löp men de kan uppträda när som helst, ibland till och med under själva löpet. De vanligaste symtomen är illaluktande, variga flytningar från vulva, att tiken är trött och hängig, har minskad aptit, feber, kissar mycket och har kraftigt ökad törst.”
http://www.veterinaren.nu/hund/sjukdomar/reproduktionsapparaten/livmoderinflammation-hund

Eller så här:
”Hos de flesta tikar ses en ökad törst och urinering ibland kombinerat med nedsatt aptit och förhöjd kroppstemperatur . Vanligen har tikarna variga eller blodblandade flytningar från slidan eller så märker man bara att tiken tvättar sig mer runt vulva. I vissa fall är livmoderhalsen stängd vilket innebär att varet inte kan komma ut, dessa tikar har således inga flytningar alls.”
http://www.universitetsdjursjukhuset.se/sv/smadjurskliniken/rad-om-sjukdomar/livmoderinflammation/
Som sagt så blir man väldigt orolig, vissa tikar visar inte alls att de är sjuka men så har de livmoderinflammation i alla fall.
Idag kl 9.40 fick vi en tid hos Bagarmossens Djursjukhus där de har fertilitetsexperter samt att om det skulle vara så att det var livmoderinflammation så är de otroligt duktiga på att operera.
Mamma och Alice åkte iväg medan jag, tjejerna och valparna var hemma.
När de kom fram togs blodprov för att se vad de kunde säga samt att de tillslut kom in så att de fick göra ett ultraljud.
Både blodprov och ultraljud visade att Alice inte har livmoderinflammation. Hon är frisk som en nötkärna och livmodern såg väldigt fin ut. SKÖNT!

I efterhand kan man tänka att det var onödigt att åka in, MEN om det hade varit livmoderinflammation så kan det gå riktigt illa utan åtgärd. T ex så kan livmodern bli så inflammerad att den spricker och då blir det var i hela buken, vilket man inte vill ska hända!!!
Så summa av kardemumman så är Alice en frisk tjej som nu fick sig en 9,5-års-kontroll. Förhoppningsvis får vi ha henne med oss i många år till framöver!!!
Vi önskar er alla en härlig helg, ta hand om er!
//Sofia

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Bertils födelsedag, hurra, hurra HURRA!!!!
Idag för 1 år sedan föddes Goe Gossen Bertil (Ammiellas Goe Gosse Bertil).
Då hade vi inte en tanke på att utöka Amazing Selma’s-familjen med en grabb. Veckorna gick och det visade sig att Elisabeth inte hade familjer till alla hanarna. Då växte tanken fram att kanske kan en av dessa gossar bli en del av vår familj (fast inte hemma hos oss).
Vi tänkte och funderade och hittade till slut den perfekta familjen som turligt nog tackade ja till att bli foderfamilj.
När det blev bestämt att det just var den Goe Gossen Bertil som skulle bli ”vår” så blev lyckan total.
När vi fick se dessa bilder på Bertil så sa både mitt, Helenas och Peters hjärtan att – honom vill vi ha! Vilken tur att Elisabeth tyckte detsamma!

Dagen efter att alla våra H-kullevalpar hade flyttat packade jag och mamma in oss i bilen tidigt på morgonen och styrde färden mot Göteborg. Samma kväll kom vi hem med Bertil!

I några dagar stannade han hos oss innan han slutligen kom hem till familjen Söderstrand där han bor idag. Bertil samma dag som vi hämtade honom!

Tänk hur livet kan bli…. Från en stund till nästa så har familjen utökats med en ny individ.
Vi är så otroligt glada att vi fick möjligheten att få just Bertil in i våra liv för han är en otroligt härlig, vänlig, lagom galen (precis som man ska vara när man är 1 år) och helt underbar!
Så här ser Bertil ut idag:
//Sofia

Den 10 februari fyllde H-kullen 1 år och det var flera som firade sin födelsedag:
Nelli firades så här!
Stella fick både paket samt dagen till ära sitta vid bordet och få god kycklingkorv!

Indie firades så här:
Indie blev särskilt glad över sin nya leksak – den pep ju!!
Dessutom kom de här härliga bilderna på Indie:
Stilig, eller hur!
Den här bilden tycker jag är den absolut den härligaste för det är så himla likt mamma Bella. Hon älskar att sitta nära och kramas, helst hela tiden!
Det som var kul var när jag la ut den på Facebook för då kom det upp kommentarer om att även Bellas söner Santo och Otto från hennes första kull gör precis likadant. Gullungarna!

Tusen tack för att ni delar med er av alla härliga bilder, vi blir så glada!

//Sofia

Idag är ingen vanlig dag för idag är det H-kullens 1-årsdag, hurra, hurra HURRA!!!!!

Tänk att tiden går så fort, redan har de små barnen (som inte är så små länge) blivit 1 år. Idag är det stora killar och tjejer som finns runt om i Sverige.
Alla uppdateringar från ”valparna” med familjer säger att allt går jättebra och att dom är så otroligt sociala, glada och härliga.
När man köper valp från oss så är ett av ”kraven” (vi kan inte ha krav på våra valpköpare men vi kan ha väldigt starka önskemål) att vi åtminstone får en 1-årsbild. Det är så kul att kunna följa valpen från att den föds och 8 veckor framåt och sen till slut se hur valpen ser ut som 1-åring.

Jag måste säga att alla H-kullefamiljerna har varit helt fantastiska! Vanligtvis brukar vi få påminna någon/några i varje kull flera gånger och precis dagarna innan födelsedagen men inte med dessa valpköpare. Förra veckan, på onsdagen, kom den sista veckobilden (tusen tack för att ni gör allt så mycket enklare för oss när vi sitter i valplådan).
I och med att den här kullen var väldigt färgsprakande så är det ju kanske extra roligt att bli påmind om hur ”valpen” såg ut vid 8 veckor också. Här får ni se före och efterbilder på alla valpisarna (dessa bilder kommer även att finnas på varje valps egna lilla sida):
Amazing Selma’s Heart Of Haiti ”Juffe”:

Amazing Selma’s Houma Indian ”Indie”:

Amazing Selma’s Holy Colorado ”Happy”:

Amazing Selma’s Hawaii Aloha ”Tesla”:

Amazing Selma’s Happy Chicago ”Stella”:
Amazing Selma’s Hot Havanna ”Nelli”:
Amazing Selma’s Houston Rockets ”Baraco”:
Amazing Selma’s Honolulu Hulahula ”Nikki”:
Amazing Selma’s Honduras Breeze ”Brizze”:
Amazing Selma’s Hollywood Star ”Higgins”:

Vilka fantastiska tjejer och killar det har blivit av dessa små barn, vi är så himla stolta över er alla !

//Sofia och Helena med flocken

Facebook är en allt rolig uppfinning. För någon vecka sedan la jag upp den här bilden på Alice:
Stör ej, jag sover! //Alice
Efter bara några minuter dök dessa kommentarer upp under bilden:
”Aha, det är från henne Dante ärvt bakom-gardin-genen!”
”Stella med….”
”Så här sover Tjoffsen. Troligen ett arv från amma Alice.”
”Sofia, du pratade om en Portis bakom gardinen…en Portis under en stol är en ganska vanlig syn här hemma”

Kul är det när man via socialamedier kan få följa sina avkommor och att få se likheter och olikheter med våra tjejer!

//Sofia

Väldigt ofta brukar Alice komma fram sätta sig framför oss och titta med sina stora ögon på ett sätt som bara hon kan göra:
Mamma brukar säga att Alice ser ut som ett spökdjur:
Vad tycker ni? Är dom lika som bär??
Söta är dom ju i alla fall och visst finns det likheter!!!
//Sofia

En tjej som nog aldrig kommer att sluta med sina stödhjul är denna:
Det är viktigt att hålla balansen så att man sitter stadigt på jorden hälsar Nemi
//Sofia

Inom en snar framtid kommer vi har fullt upp med valpar i huset så nu innan dessa hektiska veckor drar igång så passade jag och Helena på att hälsa på vår foderhane Bertil:
Vi vill ju ha 1-årsbilder på våra avkommor som vi lägger ut på varje valps lilla sida och då måste vi ju såklart ha en bild även på Bertil (som vi även kunde skicka till Bertils uppfödare).
1-årsbilderna på H-kullevalparna har börjat rulla in men det fattas flera stycken så läser ni det här och vet med er att ni är en av dom som inte skickat än: skicka in så fort som möjligt i och med att vi snart blir lite upptagna med nya valpisar
Bertil är en go och mjuk kille med mycket spring i benen. Precis när vi kom så hade hans matte Anna fixat till honom eftersom vi ville få med oss en 1-årsbild hem och Bertil blev så glad när han kom ut så han visste inte vad han skulle ta sig till (det måste väl tyda på att han kommer ihåg samt har positiva upplevelser tillsammans oss?!).
Bertil bor ju tillsammans med vår C-kullevalp Affe samt blandrasen Hector och det var bra att inte alla grabbarna var ute till att börja med för då hade nog inte bilden blivit lika bra. När de kom ut blev det fullt ös i snön:
Igår var det faktiskt lite läskigt att ge sig ut på vägarna i och med att det var ett fruktansvärt snöoväder men vi tog oss till Nykvarn och hem och i efterhand kändes det ändå skönt att ha träffat Bertil innan valpisarna kommer .

//Sofia

För två veckor sen fyllde tjejerna och killarna i D-kullen 3 år och i samband med födelsedagen så kom det väldigt fina uppdateringar och bilder från flera av familjerna.
Vi blir alltid så otroligt glada när vi får uppdateringar och som vi har sagt miljoner med gånger tidigare: det spelar ingen roll hur gamla avkommorna blir, de har alltid en plats i våra hjärtan och vi tänker på alla våra avkommor regelbundet!

Vi fick det här mailet från Merchedes och hennes matte (texten är saxad ur mailet men det var så otroligt fint så vi delar med oss av en del):

”I maj 2014 fick Mechan en ”lillasyster”, Elise, och har varit en exemplarisk ”storasyster” till Elise sen första dagen! En mer älskad och finare familjehund en Mechan får man leta efter! <3 Hon är väldigt social, älskar alla, och alla verkar älska henne! 🙂

Folk brukar berömma henne för hur väluppfostrad hon är, hon hoppar aldrig på någon, behöver inte koppel (inte sällan möter vi dock små hundar som kan skälla frenetiskt, men Mechan går fint förbi utan koppel, så det är aldrig några problem), hon kan alla vanliga tricks som ”sitt”, ”ligg”, ”stanna”, ”fri” och ”varsågod”, men även några specialare som ”rulla runt”, ”high five”, ”försiktigt” (hon tar då en godis från ens hand vääääldigt varsamt) och hålla en godis på nosen tills man säger varsågod! ;D Hon är för duktig! <3″

Från Gaston kom den här bilden:
Agnes hade kalas tillsammans med Mozart och Pia och Håkans barnbarn på födelsedagen:
Mixie och moster Blackie hade kalas:
Ibland kan livet dessutom ändra sig för våra avkommor och någon månad innan jul bytte Majken hem. Vi tycker alltid att det är väldigt tråkigt när avkommorna av olika anledningar ibland behöver byta hem (turligt nog händer det ju väldigt sällan) men det känns väldigt bra när även vi kan få kontakt med nya ägaren och att vi på så sätt kan fortsätta följa ”barnen” på sina resor genom livet. Numera bor Majken i Varberg hos familjen Togander och av det vi har hört så går det väldigt bra för dom:Dante:
Några dagar innan födelsedagen gick Brallis årets första spår:

//Sofia

På våra promenader i skogen hittar alltid tjejerna smaskigt djurbajs som djuren har lämnat efter sig. Visst sorts bajs känns det okej att de äter t ex från rådjur, harar och älgar för det luktar inte så mycket (dessutom är de ju gräsätare). Sen finns det annat bajs… Ett som är totalt och absolut helt förbjudet att äta är bajs från människa. Det är så vidrigt så att det finns inte ord att beskriva det med. Turligt nog har vi varit väldigt förskonade från incidenter med sånt bajs men ett bajs som det bara kryllar av i våra skogar är avföring från vildsvin. Det är ju inte så konstigt med tanke på att vi väldigt ofta stöter på vildsvinsflockar på promenaderna.
Vildsvinsbajs är också väldigt vidrigt för det är så starkt och luktar väldigt fränt.
I förra veckan kom Nemi tillbaka efter att ha sprungit en bit från oss och luktade vildsvinsbajs. Inte nog med det för dessutom hade hon på sig sin reflexväst och vad tusan hade hon för brunt på ryggen? Jo mycket riktigt hundj*vlen (ja för de är ett av de få tillfällen då sådana ord slinker ur munnen) hade rullat sig i vildsvinsbajs…….
Morrr……
Så hem åkte vi och in i duschen fick Nemi gå och bli schamponerad och därefter fönad. Fin och stilig har hon varit de senaste dagarna men så igår så stannar hon kvar igen på ett annat ställe och när hon kommer tillbaka känner man den där doften igen.
Man ber då en stilla och tyst liten bön om att ”snälla säg att hon bara har ätit bajset”…
Bajs luktar det i munnen men även i pälsen runt huvudet. Hon hade nog inte rullat sig riktigt ordentligt men gnott hakan och öronen i allt äckligt….
J*vla hund (som sagt, när hunden har rullat sig i bajs så får man uttrycka sådana ord…)…..
Hem åkte vi och in i duschen fick Nemi även denna dag vandra.
Nemi är ju helt oförstående. Hon tycker ju att hon har smyckat sig otroligt fint och luktar ju jättegott. Hennes matte håller inte med.
När man luktar äckligt bajs får man inte sitta bak hos de andra tjejerna utan får sitta med en handduk runt sig tillsammans med matte.
Lite innan bilden togs sa jag till Helena: ”mamma, om det hade varit Selma som hade rullat sig i bajs, då hade du varit jäääääättearg!!!”
-”Ja det hade jag varit och guuuud så skönt att inte Nemi är min hund så jag slipper bli arg”, sa Helena tillbaka.

Nu tycker jag att det räcker med äckliga vildsvins-bajs-incidenter. Det värsta av allt med just den sortens bajs är att hur mycket du än tvättar hunden och hur många gånger du än tar i schampo i pälsen så finns det doft kvar.
Igår när jag trodde att jag var klar med schamponeringen så fick Nemi komma upp på trimbordet för att bli fönad men när jag börjar föna vid halsen så känner jag hur det fortfarande stinker (trots att jag har varit jättenoga). Så det var bara att ”slänga” in henne i duschen igen och det luktar i alla fall lite äckligt bajs om hunden……
Så här fin ser i alla fall Nemi ut när hon är nytvättad, nyfönad och har på sig en tofs.
Kärt barn har många namn och bajshunden har hon nu fått lägga till i sitt CV.
Lilla Nemi, jag älskar dig i alla fall!

//Sofia

Min pappa hette Figo och för lite mer än 1 månad sedan blev min pappa en ängel. Han sitter nu uppe i himmelen och tittar ner på mig genom ett litet hål.
Min pappa bodde i Uppsala och var Kungen av Lund.
Igår var det första gången efter att min pappa fick somna in som jag och min familj åkte hem till familjen Strand där även mina kusiner Mozart och Agnes bor.
Alla tyckte att det kändes väldigt konstigt att träffas utan Figo och mina 2-bentingar grät många, många tårar under gårdagen.
Jag gillar inte att, framför allt min matte gråter, jag vill att hon ska vara glad för då är jag det också.
Jag har ett lite läskigt minne av min pappa. Han var en väldigt bestämd man som tyckte att små valpar skulle sköta sig. En gång när jag var liten så sa han till mig… Då blev jag lite rädd och efter den dagen så hade jag en väldig respekt för min pappa…. Jag ville t ex aldrig efter den dagen sitta precis bredvid honom när vi skulle fotograferas, trots att han, när jag blivit lite större, tyckte om mig. Matte säger att han var världens härligaste kille och att jag är väldigt lik honom.
Här är jag tillsammans med min mamma Maya och pappa Figo (ser ni att mamma får sitta mellan mig och pappa!? Det är bara för att jag tyckte att han var lite läskig…)!
För lite mer än en vecka sedan fyllde min kusin Agnes 3 år så när vi kom hem till dom så bjöd hon på kalas:
Titta vilka fina tallrikar vi fick!Agnes sa att man måste tänka på figuren och serverade mumsigt godis samt lite nyttigare morot- och gurkstavar…. Vårat motto är: ”Är det kalas så är det” så vi lämnade grönsakerna. Dom fick Mozart äta upp istället!
Den här tårtan hade Agnes gjort till 2-bentingarna… Hon sa att vi hundar inte ska äta tårta… Otroligt orättvist tycker vi men vi måste medge att den var väldigt fin (& god, enligt 2-bentingarna).
Söta Agnes!
Fina Mozart!
Det känns konstigt att vi bara var 7 hundar och inte 8…. Som jag skrev tidigare så fälldes det många tårar från 2-bentingarna igår. Dom pratade om gamla minnen med Figo.
Han måste ha varit en väldigt speciell hund eftersom de saknar honom så mycket.
Tusen tack Pia, Håkan, Mozart och Agnes för gårdagen, som alltid var det väldigt trevligt och det är inte varje dag man blir bjuden på kalas!!! Vi måste göra om det snart igen!

Det här är första gången som vi inte tog ett gruppfoto på hela gänget eftersom det just igår kändes som att tomrummet var för stort, det får bli nästa gång helt enkelt!

//Nemi

Lite då och då kommer det otroligt fina mail från våra avkommor med familjer. Vissa tycker vi är så fina att vi verkligen vill dela med oss av dom i bloggen och detta har vi fått godkännande om att dela med oss av. I förra veckan kom alltså det här mailet från H-kullegrabben Indie och hans matte Lena-Karin:

Hej!

Eftersom Maya ska ha valpar och Indie ska få halvsyskon ungefär samma tid på året som vi gick och hoppades och längtade gick jag tillbaka i er blogg och drömde mig tillbaka med tårar i ögonen. Minst varje dag (betydligt fler då Indie var född) gick jag in på bloggen för att få ta del av senaste nytt om valparna och då särskilt Indie förstås som jag ganska direkt såg som vår valp! Jag avundas alla era valpköpare i denna stund och skulle bra gärna vilja ha en liten valp till även om vi redan har den allra finaste! Det var så underbart roligt att få följa dem från ultraljudet och hela vägen hem. Tack än en gång för det! Det har betytt så mycket för mig.

Livet med Indie är så roligt och okomplicerat. Han har fått så alldeles underbara, stora och kloka ögon som verkar se det mesta, värdera och begrunda för att sedan förhålla sig till det. Han förstår direkt om det är meningen att han ska följa med eller inte och är det inte så ser han lite förnärmad ut men finner sig i sitt öde utan trassel (gäller i stort sett alla situationer). Han är följsam och är lätt att ta med i alla sammanhang. Han hittar alltid på nåt skoj och livet leker för honom. Han pratar mer och mer och har massor av spännande saker att berätta, visa eller begära men skäller ganska sparsamt.

Jag älskar verkligen Indie, att få vara tillsammans med honom på alla våra äventyr från mys (han tror att han är en liten knähund), lek, träning och att bara få pyssla om honom (att kamma och borsta tänder osv varje dag är bra mysigt…det tycker vi båda) har verkligen berikat mitt liv. Han är mest mattes hund och ligger kvar i sängen tills jag går upp men i övrigt är han lika kär i och uppskattad av hela sin flock.

Jag tänker ofta på att det var roligt för mig att han fick lära känna min älskade Charlie innan han gick bort. Charlie hann lära honom ett och annat som att det är kul att borsta tänderna, mysigt att bli torkad och fönad, att man hälsar fint på damer och massor av mer bra saker som en liten valp behöver veta.

Jag kommer att följa även denna kull med spänning.

Vi håller tummarna…

Lycka till!

Kramar från Lena-Karin och Indie

Igår åkte Nikki hem till sin familj igen. Det blev ett kärt återseende när matte Julia kom för att hämta henne. Nikki blev så lycklig, det fullkomligt lyste av ömhet och lycka i Nikkis ögon så Helena fick tårar i ögonen.
Du och jag matte, säger Nikki
Bella parkerade sig i Julias knä.
Nikki är en otroligt härlig tjej. Hon är glad, social och fortfarande väldigt busig (hon är ju bara 11 månader). Under julen har vi haft släkten på besök och alla har blivit otroligt förtjusta i henne och förundrats över att hon har varit så otroligt sociala med dom, trots att hon inte känner dom.

På eftermiddagen när Nikki hade åkt hem kom Koraks matte Anna förbi. Hon hjälper oss att utforma ett nytt dräktighets-mamma-valp-täcke. Ni som har följt bloggen vet att Anna hjälpte oss att sy ett täcke till Bella vid hennes förra kull. Det här blir en utvecklad version och vi kallar den för ”Valptäcke 2.0”
Maya agerar modell.
Lite mys med valpmagen hann Anna också med .

Idag för 3 år sedan föddes det 11 små rövarungar. Deras far var den ökände rövarkungen Borka och deras mor hette Elsa.
Natten då de första rövarungarna föddes gick åskan över berget, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Borkaskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Borkaberget.
Dessa 11 rövarungar var en salig blandning av bruna och svarta, en samling karameller helt enkelt.
Idag är det eran födelsedag så vi vill säga: hipp, hipp, hurra för Mixie, Dante, Lovis, Brallis, Mili, Merchedes, Ella, Agnes, Gaston, Majken och Findus som idag fyller 3 år!
Hoppas att ni alla blir ordentligt firade: