Amazing Selma´s

Tänk så trevligt det är att få en påskhälsning!

Det var inte bara Selma, Alice och Maya som for till Blåkulla i torsdags….. dom träffade Figo där också !
Förresten, du vet väl om att Figo har en egen hemsida!?! http://frykberg.zoomin.se/

// Helena

Figo tog förresten båten till Blåkulla…. det är därför han har flytväst på sig !

Selma, Alice och Maya tog en kvast. Maya satt längst fram och jamade eftersom Selma och Alice inte lyckades fånga grannens svarta katt …..

Stort TACK! till Titti, kennel Bus Trollet’s (http://www.123minsida.se/BusTrollets) för två mycket välordnade och lärorika kursdagar med ”utställningsgurun” Gerard O´Shea!

Vi är så nöjda och glada att vi fick möjligheten att delta. Vi har lärt oss enormt mycket som vi inte bara kommer ha nytta av i utställningssammanhang utan även i vår vardagslydnad med vovvarna. Nu är det bara att öva, öva, öva för att få till den rätta ”knycken”. Det är inte hundarna som är korkade om dom inte gör som jag vill….. nä, det är jag som inte är tillräckligt snabb/inte ger rätt signaler/ger rätt signal vid fel tillfälle mm mm.

Ni som inte gått kurs för Gerard…… Gör det, det är värt varenda krona !

// Helena

I söndags hade vi sällskap av Akilles med matte Anna och husse Micke. Typiskt nog var det gråmulet med inslag av regn när vi tog en skogspromenad. Men vi härdade ut och tog även en fikapaus.

Lakritstrollen Maya och Akilles rejsade runt i skogen och brydde sig inte ett dugg om att vi 2-bentingar tyckte att vädret kunde varit bättre. Selma och Alice var ju också med, förstås, men de har inte lika mycket spring i benen som ”ungdomarna” .

Alla vovvarna fick göra en ”spårrunda”. För Akilles var det första gången med spårsele och lina. Han var jätteduktig och hittade oss gömda utan problem!

// Helena

Hela gänget trängs på godisstenen!

Fikapaus!

Anna och Akilles!

Micke med ”tiggare”!

Oj, vad förvånade och glada vi blev idag när det plötsligt stod en bekant ung herre med tillhörande husse utanför vårt hus.
Figo och Björn hade vägarna förbi och passade på att få en lekstund (Figo!) och fika (Björn!). Maya och Figo busade runt på tomten (som just nu är en stor lerplan) medan Alice och Selma tittade på. Innan vi släppte in hundarna i huset fick de tvätta tassarna. Det ska bli skönt när det är torrt ute…….

Som sagt, det är alltid lika roligt när någon av valparna hälsar på. Tänk att det är ett helt år sedan dom var små och hjälplösa.

// Helena

Det här är Figo och jag för 1 år sedan (080413). Hur gullig får man vara egentligen?

Nej, faktiskt inte. Idag kom våren till Nynäshamn !

Isen ligger fortfarande på insjön men den börjar släppa sitt grepp runt kanterna. Nu kan man se sjöbotten och hundarna kan dricka sig otörstiga.
Solen värmde underbart och vi såg en citronfjäril som fladdrade med sina vingar. Maya blev nyfiken och undrade vad det var för något. Hon skuttade efter fjärilen och tur var det för hade hon fortsatt framåt hade hon trampat på snoken som låg och värmde sig i solen.

Igår knakade det i buskarna. Maya och Alice studsade iväg 10 meter framåt, skällde, vände om och sprang tillbaka oss. Selma stod som vanligt bakom mina ben. Då fick vi se….. älgen som lunkade iväg. Inte för en sekund tänkte hundarna följa efter, däremot hade Maya och Alice fullt sjå att skrämma iväg otäckingen genom att på typiskt portismanér ge ifrån sig ylande skall. Sen såg vi en annan otäcking….. en fästing, blä det är det negativa med våren. Dom förbaskade fästingarna som inte är till någon nytta annat än att dessimera djurstammarna.

Idag sprang ett rådjur tvärs över stigen (bakom oss). Ingen av hundarna brydde sig. Rådjuret kände nog att den inte hade riktig koll på oss eftersom vi ”irrat” runt i skogen när vi gjorde person-/hundspår. Selma, Alice och Maya älskar när de får spåra. En av oss går iväg med 2 hundar. Den andra stannar kvar med hunden som ska spåra. Efter några minuter är det dags att leta upp dom som gömt sig. Ibland tror man hunden går åt helt fel håll men det är bara att följa efter och lita på dess luktsinne för deras näsor har alltid rätt.

Hej hopp i fästingskogen!

// Helena

Jag hann inte få upp kameran så jag har ”lånat” den här bilden av en citronfjäril.

Ibland kan livet vara som en ketchupflaska…..
Ja, du vet man klämmer och klämmer på flaskan men ingenting händer….. sen kommer allt på en gång, puh.

I fredags och lördags var jag i Göteborg på hundfysioterapeututbildningen (vilket är fantastiskt roligt och intressant), kom hem sent lördagkväll. Söndag morgon upp tidigt (dessutom flyttade vi ju fram tiden 1 timme natten mellan lördag och söndag) för att åka till Ågesta i Huddinge. Där var det ras-och uppfödarmöte på förmiddagen och på eftermiddagen rasklubbens årsmöte. En mycket givande och trevlig dag i sällskap av gelikar…. jag fick prata portis hela dagen .

Ikväll ska vi åka till Mariefred för att lära oss ställa ut våra vovvar på ett bra sätt. Den som ska lära oss det är gurun Gerhard O´Shea. Vi ser verkligen fram mot det och hoppas givetvis att vi ska bli så duktiga att vi till slut kan få skriva på hemsidan att vi har en eller flera ”champinjoner” i familjen. (Nu vet jag en och annan som protesterar och tycker att det där med utställning är väl inte så viktigt och NEJ det är det inte. Det viktigaste är att våra vovvar har ett rikt och meningsfullt liv men om det nu skulle vara så att det dessutom går bra på utställningar tycker jag inte det är fel).

I alla fall gick det riktigt bra för Maya och Sofia som var på inoff i Sollentuna i lördags. Maya blev BIR (hurra, hurra, hurra) med Hp. Dessutom blev hon BIG-3 av 10 deltagande hundar (återigen: hurra, hurra, hurra, hurra!!!!!).

Så här löd kritiken:
”1-årig tik. Mycket feminin och välbalanserad. Könspräglat huvud med mycket vackra ögon. Härligt nosparti. Vida näsborrar. Mycket välkroppad. Härlig längd på bröstkorgen. Utmärkt överlinje. Välburen svans. Utmärkta ben och tassar. Rör sig mycket välbalanserat. Härligt temperament. Välpresenterad.”
Domare Per-Erik Wallin.

Jag säger bara: till Maya och Sofia som är så duktiga båda två!!!!

Grattis Tiza (som är av rasen perro de agua español) till BIR:et med Hp och duktigt jobbat Tizas matte Jossan som visade henne i gruppfinalen för första gången. Tiza har en egen hemsida: http://tiza.zoomin.se/

Bra kämpat alla andra portisar som deltog…. ingen nämnd, ingen glömd!

// Helena

Snygga rosetter på en snygg tjej!

Nu måste jag dela med mig av en nyligen upplevd händelse (ca 1 timme gammal).

Vi bestämde oss för att ta en skogspromenad vid 18-tiden. Eftersom vi måste åka bil till skogen var vi inte framme förrän vid 18:30. Vi insåg att det nog skulle hinna bli ganska mörkt innan vi gått vår runda men eftersom det snöar skulle vi säkert hitta tillbaka till bilen.

Efter en stunds vandring hörde vi hur det knakade i skogen. Vi stannade till och lyssnade. Hundarna var lösa (ja, jag vet att det är koppeltvång) och Alice och Maya sprang fram ca 10 meter och skällde och vände därefter direkt tillbaka till oss. Selma som är en fegis stannade bakom mig. Vi insåg att runt om oss var det ett helt gäng med…… vildsvin !

Vovvarna skötte sig exemplariskt : de varnade oss genom att skälla och försöka skrämma iväg grisarna och sen samla ihop vår flock (vi stod tätt tillsammans tills alla grisarna försvunnit). Selma, Alice och Maya hade inte en tanke på att ge sig iväg från oss. Vi kan hädan efter säga att vi garanterat har viltfria hundar!

På vår fortsatta vandring såg vi till att prata högt så vi skulle slippa nya överraskningar.

// Helena, Peter, Selma, Alice och födelsedagsbarnet Maya

Kan berätta att vildsvin är stora (speciellt på nära håll)

Hipp, hipp, hurra för mig som fyller 1 år idag !!!!
Grattis till mina syskon som (konstigt nog) också fyller 1 år idag….. Grattis!

För precis (nja med några timmars differens) 1 år sedan, på självaste påskaftonen, tyckte jag och mina syskon att: ”Nu är det alldeles för trångt här inne. Dessutom vill vi ut och se hur det ser ut på utsidan av mammas mage”.
Vi överraskade dom allt…. ja, människorna alltså….. morsan visste vad som var på G…. men ni skulle sett 2-bentingarnas miner när jag ploppade ut som ”förste man” en hel vecka för tidigt.

Men herregud, vi hade aldrig fått plats om vi skulle fortsatt växa där inne. Morsan såg ut som en gris…. ingen vacker syn . Mamma har berättat att hon tyckte det var enormt skönt när tjockmagen försvann. Moster Selma blev livrädd…. hon trodde vi skulle komma och äta upp henne, eller nåt. Nu älskar hon mig!

Liten, blöt och med en mamma som undrade vad som kommit ut därbak (”Men se för jösse namn till att stoppa ner det i en svart påse som ni brukar göra med avfallet! utropade hon”) fick jag en mysig plats under tröjan på människorna medan mamma tog nya krafttag och ploppade ut Vincent. Nu gick det upp ett ljus för lilla mamsen att hon fått småttingar som skulle tas om hand. Från den stunden har hon varit den bästa mamma man kan tänka sig.

Som sagt, idag är det min dag och jag tänker göra så många hyss jag bara kan innan dagen är slut för inte kan väl min familj bli sur på mig som är födelsedagsbarn ?!?

// Världens bästaste, vackraste, superduktigaste Maya (Skrytsam? Jag som är så blyg utav mig )

Här är jag 1 vecka gammal!

Här är jag i Härjedalsfjällen. Jag äääälskar snö!

Vi är långt från civilisationen – underbart. I området finns det 38 stugor, ett servicehus och inget annat förutom fjäll, fjäll och fjäll. Eftersom de flesta som är här inte har hundar håller de sig inomhus på morgnar och kvällar. Det känns som om vi är ensamma när vi går ut på morgnarna och kvällarna.

Här om kvällen när vi var ute på sista kisspromenaden stannade vi upp. Det var knäpp tyst. Det enda som hördes var ljudet av snön. Det var stjärnklart och vi ”drunknade” i himlens miljontals stjärnor. Är vi ensamma i universum? Det var verkligen en magisk känsla (som vi visserligen upplevt även tidigare år när vi varit här men ändå).

Igår var det snöstorm. Vi fick passa på att gå ut med Selma, Alice och Maya när det inte blåste som värst. Trots det såg dom ut som snömonster. Det blev ingen skidåkning, som du kanske kan förstå.

Idag tog vi igen det med att vara ute i över 2 timmar i skidspåren. Tyvärr, var det ”fel” temperatur på snön så när vi kom hem hade de nog 3 kilo snö på varje framtass.

// Helena och Peter i fjällen

Maya älskar snö!

Alice tycker också om snö!

Men vänta nu, säger Selma, jag tycker ju också om snö!

Att springa i snön är härligt!

Oj, så spännande saker vi är med om!

Så synd att inte ni kunde följa med men det är väl tur att ni håller koll på huset, fiskarna och Dixie.

Matte har berättat att vi är i ”Härliga Härjedalen”. Här är massor av snö och jag ääääälskar det. Vi bor i en mysig trästuga och mattes mamma och pappa är också här (men dom bor i en egen stuga). Jag går inte på de plogade vägarna utan jag hoppar fram i de meterhöga snövallarna. Husse skrattar och säger att det är lättare att gå på vägen. Men varför ta det lättaste när man kan ha kul i snön? Selma och Alice tycker också om snön men de har inte lika mycket spring i benen som jag har.

Igår morse när vi gick ut var det 20 minusgrader (!!!!!). Vi blev alldeles frostiga på näsorna. Sen satte husse och matte på sig nåt konstigt på fötterna….. de blev jättelånga….. och sen hade de långa pinnar i händerna. Jag fattade först ingenting men de sa att vi skulle åka skidor. Matte tog hand om mig medan husse tog Selma och Alice eftersom jag inte varit med om det här tidigare. Sen bar det av i farlig fart (nä, jag tyckte det var lagom takt….. smålunkade bredvid matte). Vi åkte inte så långt eftersom det var första gången men idag blev det först 1 timmes buspromenad på morgonen. Efter ett tag var det dags för ”långfötterna” och ”pinnhänderna”. Jag sprang och sprang och sprang medan matte använde pinnarna för att hänga med i mitt tempo. Rätt vad det var träffade vi Hampus i spåret. Hampus var där med sina människor. Han var en mellanschnauzer som också var ute och sprang. Vi morsade på honom men sen drog vi vidare. När vi kom tillbaka till stugan hade vi varit borta i nästan 2 timmar så jag tror att vi bergis sprungit 1 mil!

Nu är vi ganska trötta hela gänget så nu behöver vi vila.

Morsning korsning!

// Maya

P.S. Selma, Alice, matte och husse hälsar förstås till er! D.S.

20 minusgrader…..hu!

Långfötter och pinnhänder!

Isnäsor!

Inte lika mycket isnäsa…. är man en mogen dam trycker man inte ner näsan i snön! hälsar Alice

Hej!

Jag heter Milton och bor i Nacka hos den bästa familj man kan tänka sig. Mina flockmänniskor heter Mimmi (det är hon som har den mesta ”hundkollen” tror jag), John, lillmatte Denise och lillhusse Philip.

Jag gillar att läsa serietidningar och mina favoriter heter Batman, Fantomen, Stålmannen och Spider-Man. Jag vill också se ut som dom. Jag menar…… alla har kalsonger på sig. Det är ingen som går omkring med yllebyxor. Jag sa till Mimmi: Nu åker vi till mig syster Maya och gör så att jag blir mer lik mina seriehjältar!
Sagt och gjort. John, Mimmi och jag åkte till Nynäshamn igår kväll.

Min ”förstafamilj” blev så glada att se mig igen…. även om jag blev lite utskälld både av syster Maya och mamma Alice. Först gick vi en promenad, sen lekte jag och Maya så det stod härliga till inomhus. Därefter såg Helena till att jag blev lik hjältarna.

När jag väl var klar var mamma, Maya och Selma väldigt nyfikna och kontrollerade noga att allt gått rätt till. Jag fick MVG och jag kände mig så snygg. Helena blev stormförtjust när hon såg slutresultatet. Hon sa att jag blivit en riktig tjejmagnet !

Det kändes lite annorlunda när jag kände snön falla på min rumpa imorse och helt plötsligt upptäckte jag att jag hade en svans därbak. Jag försökte fånga den men det lyckades jag inte med .

// Amazing Selma’s Arabian Milton……. men ni kan kalla mig Milton!

Här faller pälsen.

Nästan färdigt.

Skitsnygg! utropade hela familjen Ekström i kör

Nä, jag är inte ett dugg galen! säger Milton till Maya

Aaaargh, kom hit så jag kan bita dig i tårna! hojtar Maya till Milton

Tänk vilken förmån att som uppfödare få träffa ”sina” valpar. Snart är de 1 år gamla och vi undrar vart tiden tagit vägen. För 1 år sedan var Alice tjock som en gris. Den 22 mars på påskaftonsmorgonen bestämde hon sig för att ”Nu får det vara nog, nu orkar jag inte gå med den här förfärligt feta magen längre”. Ut kom de mest fantastiska, underbara valpar man kan tänka sig. Vi kunde inte slita oss från valplådan. Vi hade knappt tid att äta än mindre tvätta, städa, vara sociala med andra människor mm mm. Vi pysslade om Selma lite extra för hon undrade vad i herrans namn det var som luktade så konstigt och lät så underligt i vårt sovrum. Nä, valpar var ingen höjdare tyckte hon. Hon flyttade in i Sofias sovrum på nätterna under några veckor tills hon förstått att valparna nog inte var så farliga trots allt.

Idag hade vi en härlig dag i skogen tillsammans med: Zumi med husse Gunnar och matte Lillan, Milton med husse John och matte Mimmi, Figo med husse Björn och matte Annika, Ditte med matte Ann-Mari. Tyvärr kunde inte Akilles och Vincent komma men vi hoppas ni följer med nästa gång.

Vi gick en promenad, vovvarna bekantade sig med varandra….. ”Är du min brorsa?” ”Hej syrran, dig känner jag igen!” ”Visst var det du och jag som lekte tillsammans i vårt första hem?” verkade de säga till varandra. Det blev mycket bus och spring. Maya tog täten för hon visste vart vi skulle gå (för henne var det ”mammas gata” så att säga ). I slutet av promenaden stannade vi och tog en välbehövlig fikarast.

Testa att sätta dig på en sten, packa upp din macka/bulle/kaka samtidigt som du håller en kopp varmt kaffe i handen och se om du får ha godsakerna för dig själv när det är 7 ”utsvultna stackare” i närheten. Det var en och annan bulle som slank ner i fel mage, kan man säga…. hi, hi, hi …. Hur var det nu Helena sa tänkte John: Morra åt hunden som försöker ta din bulle. Det funkar. John morrade. Ditte struntade fullkomligt i det. Hon stack ner huvet i ryggsäcken och slukade triumferande bullen. Ja, ja, goda råd från uppfödaren får man kanske ta med en nypa salt ibland.

Tack till er alla!

säger hela Ekströmsgänget

Här kommer bilder från dagen:

Det är min dag idag så jag får skriva alldeles själv i bloggen. Jag fyller 4 år idag – grattis till mig .
Jag känner mig väldigt vuxen och mina människor säger att jag är så förståndig. Jag har alltid varit en klok och intelligent tjej…. ända sedan jag var liten. Det är ett stort ansvar att vara äldst (bland 4-bentingarna, förstås) för det känns som om det är jag som ska hålla koll på saker och ting och se till så det inte händer något farligt. Jag trivs väldigt bra tillsammans med min flock. 2-bentingarna är helt ok för dom brukar hitta på roliga saker. Min kära syster Alice har blivit så mogen sedan hon fick ”smått” förra året. En småtting, busloppan Maya, stannade ju kvar i vår flock medan dom andra flyttade till andra flockar. Det var lagom att det bara var 1 som stannade. Jag hade nog inte orkat att ha 7 ”småloppor” runt mig hela tiden. Jag gillar inte valpar så värstans mycket. Jag skulle aaaaldrig göra illa dom på något vis men jag vill helst vara ifred och ibland hade dom svårt att förstå det. Hon kan vara ganska intensiv vår Maya men ack så mycket jag håller av henne.

Jag tycker det är så bra för min allra bästa människa (dom andra kallar henne Helena) finns nästan alltid här hos mig. Det känns tryggt. Det är bara ibland som hon packar en väska och åker iväg några dagar. Det tycker jag egentligen inte om men nästbästingarna (Peter och Sofia) är också duktiga på att pyssla om mig, Alice och Maya. Det finns ju en till människa i flocken, Fredrik heter han. Honom bryr jag mig inte så jättemycket om men jag vet att han gillar mig. Jag är ju ingen hund som visar mycket känslor så därför är jag ganska sparsam med att visa att jag gillar människorna. Det känns inte som att jag behöver pussa på dom för att dom ska veta att jag tycker om dom.

Bland det bästa som finns är att springa lös i skogen, vara på agilityplanen, arbeta tillsammans med Helena (jag vill alltid göra mitt allra bästa), ligga på tomten på sommaren och sola, vara tillsammans med Alice och Maya och resten av familjen.

Ikväll hoppas jag dom bjuder på något riktigt gott. Jag tror det blir kött…. det tycker jag om!

// Selma

Min bästa människa Helena

Peter, jag och min underbara syster Alice

Lillmatte Sofia och jag

Lillhusse Fredrik och jag

Min älskade syster Alice, älskade systerdotter Maya och jag

Jag när jag var 6 månader gammal. Se så kloka ögon jag har!

….. fillibajs ! (Inget vi hittat på själva utan ett uttryck som kommer från ett radioprogram som heter ”Dojdojs hotell”).

Igår skulle ni varit med ute i skogen….. jaktlyckan var mycket god! Eftersom det var snö såg man lätt spåren efter de vilda djuren. Det var fullt av dom och då var vår lycka gjord. Rätt vad det var fick vi syn på ett rådjur…. aha, nu är det dags för jakt! Men först var vi tvungna att skrämma iväg det läskiga djuret. Vi hoppade framåt 2 meter, skällde och sprang därefter raskt tillbaka till matte. Som tur var försvann rådjuret och det var då vi kunde börja vår jakt.

Nä, nu tror du nog att det var rådjuret som var vårt mål men ”Icke sa Nicke” – skulle inte komma på fråga. Nej, det var det gottiga som rådjuret lämnat efter sig…….. alltså det där bruna, varma som ser ut som köttbullar. Vi älskar att smaska i oss det . Vi hittade även lite frusna älgbullar (det var inte Mor Marias smaskiga älgbullar gjorda på älgfärs och Falu rågrut den här gången). Det bästa är om de vilda djuren lämnat lite gottis efter sig och sedan försvunnit för då kan vi sätta igång och äta direkt. Vi vågar oss inte fram så länge ”producenten” är kvar. Det tycker matte är bra för hon vet att det vi jagar är sånt som inte springer därifrån. För oss duger det bra med små piller efter harar, köttbullar efter rådjur, älgbullar eller varför inte hästgodis .

På kvällen såg vi hur matte satt och sneglade på husse. Hon undrade om han var dålig i magen. Husse såg mycket förvånad ut och sa att han var helt oskyldig. Då vände sig matte mot oss. Ha, vi fick oss ett gott skratt. Hon rynkade nosen, frustade som en häst och sa att det nog inte var bra att äta så där mycket godis på en och samma dag.

Vi säger som lillhusse Fredriks lärare sa en gång när det var en av eleverna i småskolan som råkade fisa: ”Man har alltid lite luft i magen som man måste släppa ut!”

// Mätta och belåtna: Selma, Alice och Maya

…. om rönnbären”.

Maya har stött på de första motgångarna i utställningsringen och det är ínte roligt . Visst förstår vi att det inte kommer bli rosettutdelning varje gång men den här domaren kommer vi inte ställa för någon mer gång. Jag kommer inte nämna namnet och därmed inte heller kritiken eftersom domaren uppenbarligen inte tyckte om portisar (har heller aldrig dömt portisar i officiella sammanhang). Dessutom var domaren snål med att dela ut hederspriser, inte bara till Maya. Det var en ensam vovve av en annan ras som ställdes efter portisarna och den blev inte ens BIR trots att den saknade motståndare.

Maya blev väldigt förvånad när hon fick gå ur ringen utan rosett i munnen så nästa gång tar vi med en reservrosett ”ut ifall att”. Vi vill att Maya ska få positiva upplevelser av att ställas ut och det är förvånande att domaren var så kritisk.

Eftersom jag själv inte kunde vara på plats pga att jag var på hundfysioterapeututbildningen i Göteborg hälsar jag till vännerna som var där.

Jag vet att Sofia och Maya gjorde sitt allra bästa. Jag säger det igen: Ni är ett vinnande team!

Nu tar vi nya tag och pussar på världens bästa vovvar som givetvis bor i vårt hus !

// Helena

Oavsett vad andra tycker har vi dom bästa hundarna!

Nu har vi fått en massa snö (mycket för att vara i våra trakter….. antagligen ingenting jämfört med hur det ser ut högre upp i landet).

Eftersom termometern visar runt nollan är det ingen idé att ge sig ut i skogen. Det är den värsta temperaturen eftersom snön är tillräckligt varm för att fastna i pälsen på frambenen. Därför fick det bli en stadspromenad på förmiddagen (Fyyy, så tråkigt utropade Selma, Alice och Maya i kör).
Efteråt blev det rejs på tomten (Jiiiippie, vad roligt utropade Selma, Alice och Maya i kör )!

// Helena

Här är några bilder:

Jodå, nog tycker jag att hon är lite lik Ronja Rövardotter…. min syster Zumi . Hon har lika härligt hårsvall och jag kan ge mig på att hon kan dra i med ett vårskrik om det skulle behövas. Att hoppa över djävulsgapet skulle nog både hon och jag våga (om vi hade hittat nåt förstås).

Hur som helst hade vi en underbart härlig dag i dag. Först tog 2-bentingarna med oss på en uppfriskande skogstur. Snön gnistrade och solen sken. Vi hade så roligt….. vi hoppade och skuttade och dessutom har Zumi också kommit på att det finns godisstenar. Vi hjälptes åt att leta upp stenarna. Vissa var jäääättehöga medan andra var lite lättare att ta sig upp på.

Mamma och moster är ju lite tråkigare. Dom går mest och strosar efter 2-bentingarna. Dom har liksom tappat farten tycker jag. Nä, tacka vet jag Zumi. Hon håller samma tempo som jag och det är härligt .

Väl hemma igen smaskade 2-bentingarna på mackor och drack kaffe medan vi stackare fick titta på. Fy så orättvist (fast vi hade förstås fått en massa godsaker i skogen).

När Zumi och hennes människor (Gunnar och Lillan) åkte somnade jag, mamma och moster i en hög på golvet.

// Maya

Titta vilka rosiga kinder (ja, inte våra utan människorna )

Vi har jobbat oss så varma så det ångar om oss!

Det här förstår ni, det är Ronja Rövardotter – min härliga syster!

Ibland går det med en farlig fart på utställningar……. ibland går det i sniiiiiigeltakt. Igår var det snigeltakten som gällde .

Vi var i god tid på utställningen i Sollentuna rackethall (ca kl 10:00). Det är alltid spännande att se vilka andra portisar som ska delta. Det var Ella och Kenzo från kennel Always-to-sea. Domare var Sjoerd Jobse. Han var vääääldigt noga när han dömde raserna. I grupp 8 var det 75 hundar anmälda och portisarna var nästan sist ut. Det tog 4 timmar innan det var vår tur…..puh, nästa gång åker vi dit senare om det är lika många hundar anmälda (och då kan man ge sig på att domaren är snabb som attan ).

Hur som helst, vi hade trevligt sällskap av Eva (kennel Always-to-sea) och familjen Lundström som äger Kenzo. Det var debut för Kenzo i utställningssammanhang. Han och husse Mikael gjorde alldeles utmärkt ifrån sig. Maya blev 1:a med hp och fick därmed möta Kenzo i konkurrensen om att bli bäst i rasen (BIR). Ett stort grattis till Kenzo som blev BIR och vi är såååå stolta att Maya blev BIM (bäst i motsatt kön).

Maya älskar att bära rosetten i munnen när hon går ut ur ringen och gårdagen var inget undantag. Hon ser så stolt ut. En stor eloge till Sofia som visade upp Maya.

Så här löd kritiken:
”Utmärkt helhet och typ. Vackert feminint huvud och uttryck. Bra bett. Stark hals och rygg. Goda vinklar fram. Bra bröstkorg och förbröst. Lite knapp i knävinkel. Rör sig med bra steg. Bär svansen korrekt. Välvisad (Helenas kommentar till det sistnämnda: )”

// Helena

Normalt sett får hundarna aldrig vara i möblerna men utställningar är undantagna. Maya stortrivdes att ligga i stolen, mellan Sofia och Christer, och kolla in alla hundarna.

Kenzo med husse Mikael.

Konstigt nog hade Maya numret före Ella. Den som numrerat hundarna kan nog inte alfabetet.

”Välvisad” stod det i kritiken!

Kenzo (Always-to-sea Atlantico Sao Vincentes) blev BIR och Maya (Amazing Selma’s Aztekian Maya) blev BIM.

Dagen började bra men slutade ännu bättre !

Efter löpningar, operationer, sårläkningar, tratt-tider mm fick vi äntligen ”ändan ur vagnen” och hörde om Beppe och matte Maria ville följa med på en skogstur. Det blev fullt ös i skogen. Beppe och Maya for runt som torra skinn medan Selma och Alice höll sig lite lugnare. Det var 3 nöjda och trötta (speciellt Maya ) vovvar som somnade sött när vi kom hem.

(Här en bild från promenaden…. bättre kunde den varit…. men, men)

På eftermiddagen ringde telefonen och familjen Malm (Akilles familj) ville komma och fika på kvällen – superkul, tyckte vi.
Vilken överraskning när de anlände med en ursnygg Akilles i ny kostym….. han var nämligen portisklippt!!!!!!!!
Hela familjen Ekström blev nästan rörda till tårar….. vilken fräsching !
Akilles är en riktig charmör så se upp alla portisbrudar när ni träffar honom nästa gång.

// Helena med flock

(Det här är inte SnyggErik….. nä, det är SnyggAkilles!)

(Syskonen Akilles och Maya poserar glatt tillsammans)

Maya funderar:

Åh, jag kan inte riktigt bestämma mig………..
Jag menar: Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor…….
Först var det solklart att jag skulle bli Fladdermus men nu är jag osäker. Kanske vill jag söka rollen som Lilla My om nu någon teater sätter upp Mumintrollen.
Mina mattar säger att dom tycker att jag ska bli en svamp……..
Dom kallar det Champinjon…… eller så hette det Champion…… mig kvittar det men att jobba som svamp verkar inte jättespännande. I höstas plockade människorna svamp varje gång vi var i skogen. Sen stekte dom svampen och därefter åt dom upp den. Hu, det verkar jätteläskigt. Tänk om nån får för sig att plocka mig. Resten vågar jag inte ens tänka på .

Nä, bäst är nog om jag väljer mellan att bli:

Lilla My:

eller en groda!

eller vad sägs om: Pinnarnas räddare i nöden?

(Den stackaren låg i skogen i morse och ropade på mig. Han var ingen snygging, spretig och krokig, men självklart fick han hänga med).

Annars kanske jag kan bli brandmannahund? Husse får ju inte alltid hänga med ut i skogen eftersom han kanske måste jobba. Jo, det händer lite då och då att det tjuter högt i huset och då måste husse ge sig iväg i världens fart – det är jättebråttom då. Jag brukar springa med honom till dörren och hoppas på att få följa med men hittills har jag fått stanna hemma. Men om jag blev brandmannahund skulle jag få följa med. Idag var husse ledig och då passade matte på att ta en bild på honom tillsammans med oss.