Amazing Selma´s

Det är sannerligen inte lätt att vara mor, det ska gudarna veta. Först är det mödosamt när magen växer och växer:

Jag och min mage 2 veckor innan mina första barn skulle födas (mars -08)

Jag och min mage 5 dagar innan barnen kom!

När väl bebisarna har fötts börjar det riktiga arbetet: man ska mata, tvätta och hålla reda på ungarna (jodå, trots att de varken ser eller hör är det full fart i valplådan ).

Det gäller att få in snitsen när man ska lägga sig till rätta hos barnen. Så fort jag kommer i närheten känner dom doften av mig och dom börjar genast leta efter mig. Jag har kommit på att om jag hoppar in i lådan och sen går ett varv runt i den så följer ungarna efter men de hinner inte ifatt mig så då kan jag lägga mig tillrätta innan dom hinner fram. På det viset riskerar jag inte att råka lägga mig på någon av dom!

Inte är de direkt varsamma med mig.
Titta bara som dom drar och sliter i mig för att få mat:

Undra på att man ser lite sliten ut:

Men även om det är arbetsamt att vara mor är det en stor lycka och glädje. Det är så mysigt när ungarna kommer och vill ligga nära:

Det blir lite lättare när barnen börjar äta annan mat och när 2-bentingarna kan hjälpa till lite mer:

Här är det husse Peter som passar ungarna en stund

och så här kan måltiderna se ut:

Ja du Maya, nu vet du vad du har att vänta men tillsammans kommer vi fixa det galant. Jag kommer ju finnas i valplådan i rummet bredvid så det är bara att hojta till om du behöver hjälp !

Lilla tösen Maya som blivit stora damen. Lyckliga du som har din ständiga följeslagare Sofia som också kommer hjälpa dig när det är dags för dig att bli mamma!

// mamma Alice

Hur härligt är det inte att höra humlor som surrar och se blommorna blomma? Att vara ute i skog och mark och inte behöva pulsa fram i 2 meter djup snö är inte helt fel det heller.

Sommaren har kommit till Sverige och jag kan säga att jag INTE längtar till vintern!
Sol, bad och semester tänker nog ganska många på när man pratar om sommaren, men det tydligaste tecknet på att sommaren är här för mig är när man kan gå ut i vårat jordgubbsland som finns i trädgården och plocka sina egna, solmogna jordgubbar!

Oftast brukar vi börja plocka gubbarna vid midsommar och sen fyller vi en stor bunke VARJE DAG fram till augusti.

Gubbarna är tidiga i år och stora är dom också!

Det bästa med egna jordgubbar är att dom inte behöver vara helt röda för att vara supergoda. Det smakar solmoget och hmm…. Helt fantastiskt?!!

Tjejerna Ekström önskar er en underbar sommar!

När gubbarna och sommaren börja lida mot sitt slut har vi roliga saker att se framemot (dvs valpar). Men just nu ska vi bara njuuuuuta av att leva!

//Sofia

Det är ett uttryck som är så sant som det är sagt!
Man väntar och längtar… Men den som väntar på något gott väntar ALDRIG för länge! Det ska bli så underbart att få känna valpdoft i huset igen.
Känna amoniakdoften i valparnas munnar (ja det är så det luktar ur dom och det luktar sååå underbart gott).

A-kullen, Amazing Selma’s Arabian Milton ”Milton”!

Känna på de mjukaste av mjukaste tassar och bara njuta!
Alla kullar är speciella på sitt sätt och även alla valpar. Man ska aldrig jämföra kullar, men det är så fascinerande att se vad valparna har för likheter med sina föräldrar.

Japp, det är ju faktiskt 2 stycken som är lika delaktiga i kullen, även om det är mamman som får dra det största och tyngsta lasset. Pappan delar med sig lika mycket gener som mamman!

Om 8 dagar är det 2 år sedan vår älskade B-kull föddes… Tänk er, 2 ÅR!!! Så fort tiden går när man har roligt, inte sant?!!

Den 24/6-2009, dagen då B-kullen föddes

Vackraste Bella i världen! Amazing Selma’s Blenda Spirtus, vår Bella

Suget efter valpar blir ju inte direkt mindre när man tänker på det….

Vi är laddade, taggade och så redo att få valpar i mitten av augusti.

Med föräldrar som Maya och Zixten, och Alice och Figo kan det inte bli annat är helt fantastiskt underbara små valpar.

Maya är vår förstfödda valp och därför känns det verkligen speciellt att hon ska bli mamma!
Lilla älskade barn! Så mycket glädje du ger oss varje dag!

Maya bara några timmar gammal.

Självklart måste den underbaraste och vackraste Alice av dom alla få vara med på bild också!

Älskade vän, som givit så trevliga och underbara valpar!

//Sofia

Ni må tro att det har varit ett dividerande fram och tillbaka i Ekströmshuset under våren. Hur vore det om vi parade både Maya och Alice vid deras nästa löp????? Ja, det kommer förstås bli mycket arbete med att ha 2 valpkullar samtidigt. Fast å andra sidan har jag (Helena) och Sofia (som fortfarande bor hemma) all tid i världen att ta hand om valparna. Visst har vi fysioterapin att tänka på men den finns ju under samma tak, så det är inget problem. Dessutom kommer Peter att ha semester under de första veckorna så vi kommer mao att vara 3 personer som tar hand om både små och stora portisar!

Vi fattade beslutet: Självklart ska Alice få bli mamma till en 3:e kull. Hon har givit fantastiskt härliga och trevliga valpar (hd-statusen har blivit kanonbra!). Maya är ännu ett oskrivet blad vad gäller avkommorna men bakåt har hon en stabil grund att stå på! Båda två är friska och krya och de blivande papporna lika så!

Nu är ”Nynäshamns blodbad” över i och med att Selma, Bella, Maya och Alice har löpt klart. Att ha 4 löptikar samtidigt i huset och dessutom bjuda in 2 hanar (även om det skett i olika omgångar) har krävt planering! 3 tikar (som inte ska paras) ute på tomten innebär 1 kärlekskrank hane i säkert förvar bakom ”lås och bom” och vice versa.

Selma har upptäckt att Maya har herrbesök på andra sidan planket!

Här är Maya (till vänster!) och hennes kille Zixten!

Maya och Zixten ute på skogspromenad!

Vi förväntar oss att det blir svarta valpar (med mer eller mindre vita tecken) mellan Maya och Zixten.

När Zixten åkt hem var det dags för Figo att flytta in i huset…….

Här är Alice (till vänster) ute i skogen med Figo!

Vi gissar på att det kommer bli både bruna och svarta valpar (med mer eller mindre vita tecken) efter Alice och Figo!

Ja, ni kan ju tänka er att det varit lite ”roddigt” hos oss under de senaste veckorna. Men oj så spännande det ska bli att ta emot de nya små liven någon gång i mitten av augusti! Mer om de kommande kullarna och de blivande föräldrarna finns att läsa på hemsidan under ”Planer”!

// Helena och gänget

… och inte från vem som helst….

Mailet kom nämligen från Jonny, min ”Hund för alla”-kille! Ohoj vad glad jag blev, han skickade bilder från ”Hund för alla”, här kommer några:

Här är hela gänget samlat!

Bosse fick vara med på en bild också!

Vi tränar lite ligg.

Ole med sin hund

Oskar med sin hund

Jonny och jag

Du och jag Jonny, det vet du!

Stort tack för alla fina bilder, jag blir alltid lika glad när jag får mail och extra glad blir jag över kort!

//Selma

Ps. Godiset som du och din mamma gjorde tog slut jäääättefort! Det var super-duper-mega-gott! Har ni tid får ni gärna skicka receptet någon dag så vi kan baka egna!

Ds.

Det är underbart att ha ett eget paradis, en oas där det är härligt att vara. Vårt paradis är vår trädgård. Till skillnad från våra grannar utnyttjar vi trädgården året om. Fast grannarna har inga hundar förstås .

Visst blir det lerigt i gräsmattan när höstregnet smattrar mot fönsterrutorna och när våren kommer och snön smälter men det är ju bara att tvätta tassar…. vi har vanan inne (minst 16 tassar ska tvättas varje gång vi varit ute) och det har hundarna också. Dom står snällt på kö vid duschen så att vi slipper få stampat jordgolv inomhus .

Nu är sommaren här och vi tillbringar många timmar utomhus. Just nu, i detta ögonblick, är grillen tänd och Peter och Sofia fixar grillspetten och den kalla bearnaisesåsen som vi ska äta till middag. Alldeles nyss tog jag några foton som jag vill dela med mig av.

Hoppas du också har ett lika mysigt paradis någonstans!

// Helena

Att sitta under seglet på altanen får mig att känna det som om jag satt på en restaurang vid Medelhavet!

Titta, jordgubbarna börjar bli stora!

Vi hoppas kunna plocka de första mogna jordgubbarna till midsommar .

Hundarna älskar att vara ute i trädgården. Hoppsan, de har visst plocka med sig en hel hög med leksaker ut !

Det är lummigt och grönt runt dammen.

Selma älskar sol och värme men ibland söker hon skugga och då är det här en favoritplats!

Det är tur att sommaren precis har börjat för jag hoppas det är låååångt tills det ser ut så här i vårt paradis:

Foto från februari -10

Som vi sagt tidigare så är det ingen vattengaranti på portisarna. Vissa börjar tidigt, andra väntar i några år och vissa börjar aldrig. Några doppar bara tassarna, andra går ut till magen. Eller så slänger dom sig i helt och vissa dyker!

Det är så roligt att se personligheterna. Selma, Alice och Maya har lärt sig att man måste vänta tills fästinghalsbandet är av innan man får slänga sig i.

Bella har inte riktigt fattat grejen. Varför kan man inte få gå i vattnet heeela tiden? Japp, mest tokig av dom alla är Bella. Ja alltså, men om man säger till henne så fattar hon att man inte får.
Bella gillar att hoppa långt ut i vattnet från klipporna. Är det någon i hennes väg så kan hon gärna bomba dom lite (precis så som Alice gjorde mot Selma när dom var yngre). Blubb, blubb säger den andra hunden.

Bella hoppar ut i vattnet.

Om det då motförmodan inte skulle finnas ett berg eller en klippa som hoppen kan göras ifrån utan det helt enkelt är en strand man är på….

…. Så kan man hoppa på botten i vattnet.

Det är inte bara hoppandet som är roligt.

Det är väldigt mysigt att bara gå i vattnet och filura.

Då kan man doppa ner huvudet, ”koka kaffe” och hämta upp saker från botten. Man kan till exempel hitta: snäckor, tång, sjögräs eller rötter.

Efter en dag i vattnet är det väldigt skönt att få gosa in sig i en handduk:

//Sofia

Ps. Vi har inte tränat Bella på att doppa huvudet. Det är något som hon har lärt sig själv och alltid gjort! Men man kan såklart träna upp det genom att lägga tex: köttbullebitar på botten. Men till att börja med så ska det inte vara djupt alls!

Ds.

Jag vill tacka min husse Peter för att jag fick följa med honom till Brukshundklubben och ”Hund för alla”. Tack Rose-Marie och Bosse för att ni ordnar dessa roliga tillfällen och tack alla ni fina ungdomar som vill komma dit och lära känna oss hundar!
Tack Jonny för en mycket trevlig vår. Jag har haft det så roligt tillsammans med dig! Vi är ett bra team du och jag!

Igår var det då dags för det sista tillfället av ”Hund för alla”. Dessvärre tog batteriet slut på kameran, så vi fick bara några bilder…
Om det är någon annan som fick bra bilder igår så blir jag jätteglad om ni vill skicka dom till mig på: amazingselmas@hotmail.com
Då kan jag lägga ut dom också i bloggen!

Jag fick massor av fina presenter. Av Oskar fick vi pertékulor (Kulor gjorda av Choklad som 2-bentingarna gillar). Jonny hade med sig en riktig överraskning till mig och tjejerna. Han och hans mamma hade bakat hemmagjort hundgodis!!!!

Det var:

*Tonfiskrutor

*Kycklingsnurror

*Leverprickar

*Färs & kokosrutor

*Köttfärskakor

Mmmmm vad goda dom var!!!!

Tack så himla mycket Jonny!!! Dom var så goda!

När jag kom hem så bjöd jag Alice, Maya och Bella på dom också. Ohoj vad gott dom tyckte att det var!!

Fina presenter!

Jag fick ett kort från Jonny också:

Tack för att jag fick din mail-adress! Tänkte att du kanske inte ville att den ska synas i bloggen, men jag sparar den så vi kan hålla kontakten i framtiden!

Här kommer dom bilder vi hann ta igår innan kameran la av:

Jag fick bland annat söka en apportpinne som Jonny hade gått iväg och gömt. Ni förstår att husse vart imponerad när jag sprang iväg och hämtade tillbaka den till 2-bentingarna. Husse var omåttligt stolt må ni tro!!!

Jag kommer sakna att åka upp till Brukshundklubben på torsdagarna och träffa Jonny, Oskar och Ole. Jag hoppas att jag får vara med någon mer gång i framtiden.
Nu ska vi ha en härlig sommar med massor av bad och andra roligheter.

//Selma

Ps. Tack till Bosse som gav mig en liten apportpinne i present!

Ds.

Livet på en pinne måste väl vara att först få göra varsitt sök i skogen:

Det är så skojjsigt att leta efter dom andra som har gått iväg och gömt sig! Men även lika roligt att gömma sig för den som letar!

Att sen komma hem och göra det man själv tycker om att göra på tomten..
Vissa gillar att busa:

Somliga gillar att retas lite med dom andra… (inga namn nämnda… hihi)

Medan vissa gillar att busa med lekisar.

Somliga tycker att det bästa som finns att göra på tomten är att hitta en stol med en madrass i där man kan ligga och spana:

Men när kvällen väl kommer och man har fått använda sitt huvud under dagen… När man känner sig nöjd och tillfredsställd… Så finns det inget bättre än att mysa med mamma i soffan:

//Bella-bus!

2-bentingarna är inte riktigt kloka! Klockan 4.30 ringde klockan imorse!
Gääääsp, sa vi. Men när de förklarade var det handlade om, så okej då. Idag var det dags för utställningen i Österbybruk.
Vi hamnade i goda vänners sällskap (Sussie, Göran och Tjeckow, Kennel Backlyans. Johanna, Jens och Borka. Yvonne och Olivia). Med dom kunde man ju inte få en bättre dag!
Hanarna går ju som ni vet före tikarna och när dom var klara vart det snart dags för unghundstikarna och Bella.
Eftersom dom har ändrat reglerna så får man inte längre en 1,2,3 i kvalitet. Nu får man Excellent – röd lapp. Very Good – blå lapp. Good – gul lapp….. För att få tävla i konkurrensen måste man få excellent.
Domaren tyckte att Bella var fin men att hon behöver utvecklas i kroppen. Hon fick ”Very Good” med kritiken:
”21 month. A big girl, well proportions, enough coat. Very lovely head and expression. For her size would have a bit longer neck. Strong topline. Tail well carried. Chest & forechest must developed. Rather straight in front angulations. Good angulations behind. Movement la…(går inte att se vad det ska stå) reach in front”.

Direkt efter var det min tur.. Ja som ni vet så brukar min lillmatte, Sofia, kalla mig för den lilla räkan. (Det är så när det tar ett tag innan kroppen har hunnit utvecklas, då är man inte så stor och grov). Men jag är faktiskt ingen räka. Det tyckte inte domaren heller.
Idag så fick jag också ett litet glädjeryck när jag var i ringen. Jag kunde lixom inte riktigt stå still när domaren ville känna på mig. Domaren förstod att jag bara var glad och ville ha godis… Jag vet inte riktigt vad som flög i mig. Har aldrig betett mig så förut, men roligt var det!
I alla fall så gillade domaren mig ändå! Vi var 3 tikar i öppenklassen och jag fick både ”Excellent” och placerade mig som 1:a!!!! Som om inte detta vore nog… Jag fick CK också!!! In i bästa tikklassen vandrade vi vidare. Där blev vi placerade som bästatik-4:a och fick reserv-CERT!
Kritiken löd:
”Excellent type and coat. Very elegant. Lots of temper. Beautiful head. Well placed ears. Excellent neck and topline. Deep chest. Enough forechest. Excellent angulation and movements.”

Det firade 2-bentingarna med att korka upp en flaska skumpa!.. Ja men det var lite annat att fira också:
Borka fick CK, Olivia fick excellent, Tjeckow fick excellent och Bella- very good. Dessutom invigde dom ”Backlyans” fina utställningstält.
Johanna och Borka

Yvonne och Olivia

Sussie och Tjeckow.

Nä nu tar vi nya tag för imorgon är det dags att åka till Vallentuna!!

//Maya

Expressen kom idag ut med en ny bilaga som heter: ”DIN HUND & andra husdjur”.
På sidan 76 finns det en hel sida med några av Sveriges uppfödare. Tittar man på Stockholmslän finner man en mycket bra uppfödare… Kennel Amazing Selma’s, såklart!!!

Nu har ni alltså heeela helgen på er att gå och köpa denna bilaga. Jag tyckte att den såg väldigt informativ ut!!
Den kommer säljas: fredag- söndag, 27-29 Maj!

Nej, det här duger inte. Vi ska snart börja tvätta hundar eftersom Bella och Maya ska ställas ut imorgon (Österbybruk) och på söndag (Vallentuna). Det är alltså där ni hittar oss denna helg.

//Sofia

Jajamensan! Ni vet väl alla vad det var för dag igår?! Just precis, torsdag och ”Hund för alla”. Det var näst sista gången och jag måste säga att jag har haft en helt fantastisk vår med Jonny!
Igår övade vi på att balansera på en planka som låg på marken:

Jonny visade mig hur man skulle göra.

Oskar och ”hans” hund.

Olle och ”hans” hund.

Sen fick vi hoppa över ett hopphinder:

Efter det fick vi gör ”följa Bosse”. Vi skulle alltså gå efter Bosse och göra precis som han gjorde:

Lätt som en plätt var det tyckte både jag och Jonny.
Tack för en supertrevlig kväll!
//Selma

Att portisen är en ras som gillar all sorts aktivering är ett som är säkert. Helgen gick ju i agilityns tecken, igår gjorde vi sökruta, ikväll ska Selma (och Peter) på ”Hund för alla” och vi är nyss hemkomna från förmiddagspromenaden som avslutades med bad. Först badade de tillsammans men efter en stund fick en i taget hämta en pinne som vi kastade ut. Det lustiga med den pinnen var att den ställde sig på högkant i vattnet vilket gjorde att den var svår att få tag i. Minsta lilla ”puff” med tassen på pinnen gjorde att den dök ner under vattenytan. Dessutom var det svårare för hundarna att se var pinnen befann sig men tack vare att vi tränat mycket ”handling” i agilityn lyckades vi styra hundarna rätt trots att vi stod på land.

Här kommer härliga badbilder:

Alice har en uuuunderbar hoppstil (notera pinnen som slår i vattnet en bit bort!)

Bellas hoppstil är även den helskön . Undrar om hon tror hon är en fladdermus?

// Helena

P.S. Till er som tänker skaffa en portis: Vi har inte ”Vattengaranti” på våra valpar. Dvs vissa portisar ääääälskar vatten medan andra mycket väl nöjer sig med att vada i strandkanten . D.S.

Idag följde Elsa och Roger med ut på vår kvällspromenad. I ryggsäcken hade vi leksaker med syftet att göra en sökruta till hundarna. För er som inte vet vad en sökruta är kan jag berätta att man går som en ”ruta” till hunden. När man har gått rutan så går man runt i den för att göra det svårare för hunden. När det är färdigt gömmer man en eller flera leksaker. Vi har inte hållit på med sökrutor så länge men våra tjejer har börjat klara av att hitta 2 st i rutan. När man gör första gången så ska man göra väldigt simpelt. Hunden ska då nästan se vart du gömmer lekisen. Elsa har gjort vanliga leksakssök i skogen tidigare men aldrig sökruta förut, så vi började väldigt enkelt.

Klippen är uppdelade och man märker när ett nytt sök börjar. Nr 1 är Bella, nr 2 & 3 är Elsa som kör. Nr 4 är Selma, nr 5 är Alice och nr 6 är Maya.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Det ni hör i bakgrunden är ivriga, glada och arbetssugna tjejer. Dom tycker det är så roligt att arbeta och tänka med sina huvuden.
Selma är dock lite fladdrig i sina sök, oftast vid det första söket hon gör. Hon måste lära sig att arbeta med nosen i backen.

Efter ett sånt här pass blir i alla fall våra tjejer nöjda med dagen. När jag skriver detta ligger Bella utslagen under databordet och dom andra vid TV:n där mamma sitter.

//Sofia

Som ni vet kom Agge och hans husse Birk till oss i torsdagskväll.
Syftet med resan var att jag och Maya skulle debutera officiellt i agilityn och eftersom Agge och Birk ligger i agility- och hopp 2:an så kom de ner för att tävla också!

Tidigt i lördags åkte jag, Birk, Agge och Maya till Nynäshamns Brukshundklubb. Vi fick en bra tält plats och klockan 7.15 var det dags att mäta in Maya. Domaren behövde inte ens mäta Maya, man såg på en gång att hon är en ”Large hund”.
Vi började med agilitybanan.
Yes, jag var nervös! Men hade inställningen att vi nog skulle ”diska” oss.
Alla jag pratat med om agility säger att nästa ALLA diskar sig vid sin första tävling…

Jag tyckte att Maya skötte sig riktigt duktigt på agilitybanan och det slutade med att vi kom in med ”10 hinder fel” (dvs att hon gjorde 2 missar under loppet). TJOOOOHOOOOOOO!!!!! INGEN DISK!!!!!
Jag kan lugnt säga att jag var överlycklig!!!
Jag och Maya
Maya in action!

Vi skulle även tävla i hoppklassen och när vi även där kommer in med 10 hinder fel var lyckan TOTAL!!!!

Agge och Birk gjorde bra ifrån sig dom också, tycker jag. I agilityklassen fick dom 10 hinder fel och i hoppklassen gick det superbra fram till dom diskade sig…
Agge
Agge sträcker ut!

Inte nog med Nynäs. På söndagen åkte vi även till Stockholms Södra Brukshundklubb. Det var en riktigt svår hoppbana!! Dom som klagade på lördagens agilitybana ska bara hålla tyst! Den här var super-duper-mega svår! Det var en tunnel som blev en ”fälla” i många lägen (dvs att hundens blick fastnar på det hindret och suger hunden till sig).
Av 70 hundar var det bara ca 10 som gick i mål (som inte diskade sig). Det var helt och fullt jag som klantade mig där.
Maya var inte alls sugen på slalomen utan gick i sin egna värld. När vi kommer halvvägs tänker jag ”skit samma” och så springer jag till nästa hinder. Inte tänkte jag på att det ledde till disk! Det tråkiga är att hade jag inte gjort det så hade vi nog klarat banan. Där de flesta andra diskade sig så klarade Maya det galant! Mitt fel! Men så jäkla duktig hon var i alla fall! Sen var det agilitybanan. På den var det samma domare som dagen innan och både jag och Maya var hur trötta som helst!
Men vi klarade det! Med 15 hinder fel tog vi oss i mål! TJOOOHOO! Av 4 lopp klarade vi 3 och det 4:e var MITT fel!

Agge och Birk kom i mål med 10 hinderfel (tror jag det var) på hoppbanan.
Agilitybanan gick också superbra fram till att Agge tog tunneln istället för balansen…
Det var 2 trötta killar som vi lämnade av på stationen igår kväll. Jag och Maya kommer nog sova gott ett bra tag framöver också!

Nu är vi supertaggade att träna mer. Om 2 timmar ska vi till klubben för dagtids träningen. Slalom är ett måste eftersom Maya tycker den är trist. Men det ska gå, för där har vi många sekunder att tjäna om vi lyckas med det!

Tack Birk och Agge för att ni ville komma ner till oss! Det har varit så kul att ha er här! Att träffa Mayas dubbelgångare har varit så himla kul! Agge och Maya är så lika så det knappt är sant. Vi har många gånger tagit fel!
Att vi är lika förälskade i honom nu som för 3 år sedan är helt klart sant! En underbar kille! Det har också varit kul att få lära känna Birk och jag har fått många bra träningstips.
Här får ni en bild att klura på:

Är det Maya eller Agge?!

Nu laddar vi om inför nästa helg då det vankas utställning både på lördag och söndag!

//Sofia

Ps. Det är Agge på bilden!

Ds.

Det har varit så mycket det senaste dagarna att jag inte ens har hunnit komma till att skriva i bloggen om torsdagen. Men helgen kommer vi ta i nästa inlägg istället.
Detta kommer handla om torsdagen och Hund för alla.
Det är så roligt att få göra något eget med husse Peter. Jag börjar fatta att torsdagar betyder något roligt. Vi åkte återigen upp till klubben för att träffa Jonny, Olle och Oskar.
Den här gången gjorde vi bland annat apportering:

Jag har aldrig apporterat förut med ”apportprylarna”, men eftersom jag var så duktig så fick jag prova på alla apporter. Jag lyckades till och med ta metall-apporten i munnen! Inte illa va!!??!
Vi övade slalom:

Jag och Jonny
Olle med ”sin” hund
Oskar med ”sin” hund

Sen övade vi lite sök. Jag fick leta efter Jonny och gissa vad!? Jag hittade honom!

Jag och Jonny!

Snart är det torsdag igen! Det är fasligt vad tiden går fort!!

//Selma

Nu har Agge kommit, vi var och hämtade honom och Birk igår kväll på stationen.
Maya tyckte att det var roligt att se en kille som såg precis likadan ut som sig själv.
Väl hemma blev Agge utskälld av Selma, Alice och Bella. Efter ett tag såg Alice vem det var (när Agge parade Alice 2008 var han nerklippt). Hon blev själaglad!
Alice och Agge, underbara föräldrar till vår A-kull!

Maya och Agge är minst sagt lika! Det är nästan skrämmande så många likheter de har. De är lika till utseendet och till sättet. Men man ser att Agge är kille och Maya är tjej. Maya har ett femininare kropp.
För en stund sedan hoppade Agge upp i min säng och började busa. Han la sig platt på magen, som en groda och började dra sig framåt (med bakbenen rakt bak). Då hoppar Maya upp och gör likadant. Där ligger dom bredvid varandra och ser exakt likadana ut! Dessutom har dom samma läten för sig när de ligger och busar i sängen.

Imorse tog Agge ett tuggben och sprang runt med för att reta tjejerna, eller ja, han ville få igång dom alltså. Hmmm…. Vem brukar göra så i den här familjen??! Svar: Maya!
Behöver jag ens säga att vi gillar Agge så mycket! Det är så fantastiskt att se hur lik far och dotter är. Det är 3 år sedan vi träffade båda grabbarna, så det är självklart kul att träffa både Birk och Agge!
Imorgon är det dags för Maya att debutera officiellt i agility. Vi får se hur det går, men vi ska såklart göra vårat bästa. Agge och Birk tävlar i klass 2 (en klass över mig och Maya). Det är därför killarna är här, för att tävla med mig och Maya!

//Sofia

Ikväll blir det riktigt spännande må jag säga! Då kommer nämligen min pappa, Drömtorpet’s Aragorn Af Aquarius ”Agge” och hans lillhusse Birk på besök. Dom ska vara här hela helgen och vi ska göra massa skojjsigheter och spännande saker!
Visst är han stilig farsan!

Jag har aldrig träffat min pappa tidigare, när jag var bara några månader gammal flyttade han och hans familj från Västerhaninge och upp till Östersund.
Men nu kände jag att det var på tiden att träffa farsan så därför bjöd jag och Sofia ner dom.

Mamma har berättat lite om min pappa. Det ska tydligen vara en stilig kille som är duktig på agility. Han ska även vara väldigt lik mig. Det ska bli såååå roligt att träffa honom och vi kommer säkert ha massor att prata om och ta igen. Mamma Alice tycker också att det ska bli kul. Agge är ju hennes första kärlek här i livet.
Det här är min pappa Agge och hans lillhusse Birk. Agge vart årets agilityportis 2009!

Men nu till något annat.
Igår var jag och Sofia på träningstävling på Brukshundklubben. Det var ganska svåra banor, men plätt lätt för mig!
Vi körde först en hoppbana. Vi hade inga fel alls första gången (dvs vi nollade oss), sen körde vi den igen och även denna gång nollade vi oss och var dessutom 3 sekunder snabbare än första!
Agilitybanan var också svår. Där hann jag inte riktigt stanna innan slalomen kom så jag kom för långt fram, vi gjorde alltså bara 1 miss! Hi hi, det gick alltså riktigt bra!!
Sofia var så stolt över mig, för jag sprang snabbt och var uppmärksam. Jag blir så glad när hon tycker att jag är duktig.
Jag på agilityplanen förra året!

Det var allt för mig.

Hej svejs

Maya

I helgen kom det ett telefonsamtal:
Det var en lycklig ägare till en hund som har gått
hos oss (Alsema Fysioterapi) på behandling som rapporterade om helgens
utställning som hunden varit på.
Men vi tar det från början:
När hunden kom till oss gick han, som jag och mamma
brukar säga, som ”Charlie Chaplin”. Knäna var vinklade utåt och hasorna
slog nästan i varandra. Han var dessutom ”ram sned” i bäckenet och
han gick på smärtstillande sprutor.
Veterinären sa att inget fanns att göra och att
han inte skulle gå i avel pga. sitt sneda bäcken.
Vissa vänner sa till ägaren att det var bättre att
ta bort hunden och skaffa en ny.

Varför såg han ut som han gjorde?
Svaret är enkelt. Han hade jättemycket och stora,
spända muskler på ena benet och på det andra hade han nästan inga alls. Att han
såg sned ut var därför inte så konstigt. Den sidan där han var spänd och hade
mycket muskler drog bäckenet nedåt.
”Charlie Chaplin”-stilen får man när man har spända lårmuskler som drar på
utsidan av benen.
Hundar som ser ut så får lätt patellaluxation (knäet hoppar ur led).

Revanschen var då stor när ägaren ringde och
berättade att hunden hade gjort succé på utställningen han varit på.
Tack vare fysioterapin är hunden idag rak i sitt
bäcken och viker inte ut knäna, utan går normalt. Hunden som dömdes ut av
flera är frisk, välmusklad och behöver inte ta smärtstillande sprutor (smärtan
är borta).

En annan rolig detalj är att hunden fick beröm
för sin vackra, glansiga päls på utställningen. Första gången hunden var hos oss
(i februari -11) hade han en tunn och glanslös päls. Vi rekommenderade då att
han skulle äta aminosyror (det vi kallar för ”hud- och hårtabletter”), som vi
tillhandahåller. Inte nog med att den är glansig, den är dessutom tjockare och
hunden fäller inte alls lika mycket päls som tidigare.

Vi är så glada att vi kan hjälpa hundar och människor till ett friskare liv,
vilket var meningen när vi utbildade oss till Hundfysioterapeuter.

//Sofia och Helena

Mer information om fysioterapin hittar du här:
http://www.alsema.se

Idag fick vi besök av ett pälsmonster. Ja, alltså, det var Denys (Bellas helbror och Mayas halvbror) som behövde bli klippt. Kolla in hur han såg ut när han kom:

Lurvig va ?

Det tog en stund att få bort all päls i ansiktet och på rumpan men efteråt var det lycklig Denys som busade runt med tjejerna. Det verkade som han tyckte det blev svalt och skönt att få av sig yllekalsongerna .

Gruppfoto, från vänster: Alice, Maya, Bella, Selma och Denys

Tack Gina för den goda bullen…. även om Bella lyckades sno åt sig en bit av den innan vi hann sätta oss och fika !