Amazing Selma´s

Åh, det känns nästan lite fånigt men det är så fantastiskt för nu börjar valparna öppna ögonen….. precis som om det inte skulle hända…..

Igår när Bacardi…. ja, hanen som var först ut ur Alice mage ska heta så….. började plira mot oss kändes det som om man ville göra som Mr Bean. Jag vet inte om du har sett när Teddy (Mr Beans nalle) har fått nya knappar…. eeeeh, jag menar ögon så vinkar Mr Bean till Teddy och säger med sin fjantiga röst: Heeellooo! Yes It´s me !

// Helena

Heeelloooo, this is Mr Bean and Teddy !

Heeellloooo, this is Bacardi !

Ja, då är det snart dags igen…… att sikta på ställen där det är ”pass”. Än så länge är Alices småkryp inte tillräckligt stora för att kunna gå men hujedamej det går fortare än man tror. Jag gillar INTE när småkrypen försöker bita mig i benen och hänga i min päls. Då rusar jag förbi i högsta hastighet mot säkerheten. Som tur är får inte småkrypen tillträde till hela huset utan jag kan sätta mig i säkerhet i vardagsrummet eller i något av sovrummen. Jag avskyr dom där sylvassa pirayatänderna….huuuuuu .

Ja, Maya kan ju vänta och se hur roligt det är att bli jagad av ett gäng bitglada banditer. Eftersom jag är så otroligt snäll försöker jag få bort odjuren genom att morra. Bita eller göra något annat elakt finns inte i min tankevärld. Till att börja med funkar det att morra men efter ett tag har dom kommit på att det bara är tomma hot så då gäller: Bättre fly än illa fäkta!
Jag tycker nog att Alice kunde försöka hålla bättre ordning på sina ungar. Hon är alldeles för snäll mot dom. Men jag måste medge att jag är stolt över min syster att hon är så härlig med sina småkryp och även om jag inte skulle säga det högt så är alla hennes ungar fasligt gulliga (både det här gänget och förra årets).

// Moster Selma som kommer hålla sig på behörigt avstånd när illbattingarna fått fart på sina ben och utvecklat pirayatänder

Som äldst i syskonskaran tar jag på mig ansvaret att uppfostra våra småsyskon som nu är 1 ½ vecka gamla. Nja, än så länge är det inte ett så tungt uppdrag för de ligger mest och sover, äter, sk…ter, sover, kissar, sover, sk…ter !

Dessutom får jag inte gå för nära småttingarna men mamma är snäll och låter mig stå och titta på underverken. Dom luktar lite underligt men det är vääääldigt spännande. Jag tycker dom ser så ynkliga ut. Undras just om det kan bli så mycket av dom. Det är liksom inte mycket drag i dom, tycker jag. Jag önskar att dom kunde röra på spirorna lite mer. Men moster Selma intygar att det kommer bli myyyycket värre. Hon tyckte att vi var pest och pina förra året när vi var små. Hon berättade att vi älskade att jaga henne genom huset och att vi försökte bita henne i benen….. hi, hi, hi det hade jag glömt bort.

Som sagt, ni behöver inte känna något ansvar utan jag tar på mig det fulla ansvaret att leka och busa med gullungarna när dom blir stora nog!

// Storasyster Maya

Jag har redan tagit fram leksaker som vi ska busa med!

Så här liiiiten var jag när jag var 1 vecka gammal!

Vänta lite här nu…… så här fort vill jag inte att det ska gå…… valparna håller på att börja stödja på benen.

Visst, det är långt kvar tills de går men från att ha paddlat sig fram testar de nu sina benmuskler.
Har du tänkt på hur en kameleont vaggar sig framåt? Så ser det ut ungefär …. det är ju för gulligt, helt enkelt !

Lyckost mig som får känna valpdoften och njuta av de ljuvliga små underverken varenda dag och varenda minut…… I Love It !

// Helena

Liten herre som testar sina ben!

En annan liten herre som testar nackmusklerna!

Ja, men valparna växer fort….. i morgon är det dags för vägning. Ingen tvekan om att samtliga gått upp i vikt. Alice är en rejäl mjölk-ko . Det märks när vi är ute och går (ja, hon har börjat lämna valparna kortare stunder). Det liksom hänger och slänger under magen på henne. Jag har tagit mig en rejäl funderare på om det är möjligt att få till en BH till henne men har inte lyckats komma på en bra lösning.

Om alla valparna har ätit klarar de sig utan Alice i åtminstone 1 timme. Då passar Alice på att vara bara Alice och inte mamma. Hon leker på tomten, smyger genom thujahäcken (det är en favoritsysselsättning), ligger på favvoplatsen i köket, följer med ut på promenad (har blivit på kvällarna pga värmen), är gärna med när jag vill öva konster med vovvarna.

Jag tror det är jätteviktigt för henne att kunna koppla av från valparna lite då och då. Hon tittar till dom med jämna mellanrum men om de sover går hon därifrån. Vi håller förstås också koll på valparna så när Alice inte är där hittar man alltid någon 2-benting i valplådan beundrandes de ljuvliga små liven.

Du har väl inte glömt bort att det finns ett Galleri på hemsidan. Där har kullen ett eget album. Jag har fyllt på med nya bilder idag!

// Helena

Alice och jag busar med leksak!

Grrrr……..

Snurra runt, Alice!

Snurra runt, Selma!

Man blir törstig när man lekt och gjort konster!

Äntligen var dagen inne för den stora flytten. Alla mina grannar var i full färd med att förbereda sig inför resan. Det kändes verkligen som det var i sista stunden för det började bli väääääldigt trångt i min lilla lya. Eftersom hissen ut till stora världen bara rymde ett flyttlass åt gången ställde vi oss på kö. Det var så himla spännande för vi visste ju inte vad som väntade men samtidigt hade vi ingen lust att bo kvar i vår trånga håla.

Till slut var det så min tur att ta hissen. Medan den satte igång nynnade jag på en låt som jag hittat på alldeles själv ( !!!! ): I´m a big, big girl in a big, big world……

Hissen stannade, dörrarna öppnades och jag ploppade ut och upptäckte att jag kunde röra hela kroppen utan att det tog emot – det var en underbar känsla. Äntligen fick jag dofta på den som burit runt på mig så länge, känna mammas andedräkt och mjuka tunga som slickade mig ren. Efter en liten stund fick jag dessutom en fantastiskt god middag – det är bara att leta sig fram till ett uttag så kommer en varm, god dryck!

Jag säger bara det: Livet är underbart !

// Lilla Elsa utanför magen

P.S. Det finns fullt av bilder på mig och mina syskon i Galleriet på hemsidan! D.S.

Det blev som vi misstänkte….. Alice tyckte att det var för jobbigt att bära runt på tjockmagen till helgen.

Alice var orolig hela onsdagen. Vi letade tecken på att valpningen skulle vara på gång men hon visade inga tydliga tecken frånsett att hon kissade stup i kvarten. Hon verkade inte frysa (kroppstemperaturen brukar sjunka), hon flåsade visserligen men med tanke på hennes bukomfång och värmen var det inte konstigt, hon åt falukorv med god aptit, hon bäddade inte särskilt mycket.

När kvällen kom satte jag mig med henne i valplådan och…… visst var det väl en krystning jag kände? Magen spändes med jämna mellanrum, Alice flåsade (vi hjälpte nog till hela familjen att flåsa och krysta….. ha, ha, ha det såg nog för roligt ut, tror jag ).

Strax efter kl 20 föddes första valpen. Sen höll vi på hela natten. Det tog både 1 och 2 och mer än 3 timmar mellan valparna. Klockan 7 igår morse (torsdag) föddes den sista valpen. Gissa om vi var tröööötta, allihop, men lyckliga så klart!

Alice, vi är såååå stolta över dig!
Du är en supermorsa. Först föder du 9 valpar, sover ingenting på ett helt dygn och ändå orkar du ta hand om dina nyfödda små underverk .

Det kommer bli mer skrivet om de små gullungarna men det får räcka för nu.

// Helena

Nej, jag vet…. jag är inte till min fördel på den här bilden men jag har faktiskt inte sovit på över 1 dygn!

Har du hört talas om SvampBob- fyrkant??
SvampBob-fyrkant är ett barnprogram som handlar om just SvampBob, han är en tvättsvamp som bor på havsbotteni en ananas.
Fast SvampBob kan prata precis som du och jag och han är precis som rubriken säger,
en fyrkant.
Hos oss har vi också en fyrkant. Det är såklart Alice jag talar om, hon ser precis ut som en nu. Annars brukar hon ha en sådan smal och slimmad midja, men inte nu när man är som mest dräktig.
Så här ser SvampBob ut
Så här ser Alice ut nu. Alice- fyrkant.

Och så här brukar Alice se ut i vanliga fall.

Här kommer också några härliga sommarbilder på våra vackra tjejer:

Maya med Bamse
Selma
Maya med lekis
Vackra Alice

//Sofia

Har du varit gravid med en massa valpar nån gång?
Nähä nä, då vet du inte hur det är att vara toktjock med hängande mage (och juver för all del).
Det finns nog bara ett ord för hur jag känner mig just nu: som en badboll överfylld med luft . Tänk om jag spricker?

Vet du vad? Ungarna har en massa hyss för sig i magen. Dom sparkar än här, än där. Det värsta är när dom sparkar så hårt att det gör ont. Då gnäller jag och försöker komma undan men det fattar du ju att det går inte. Hur jag än försöker gömma mig under hörnbordet i vardagsrummet eller under husses och mattes säng så fortsätter småttingarna att sparka.

Matte säger att jag ska ha kvar bebisarna i magen åtminstone en vecka till men det vete tusan om jag har nån lust med. Det ska i alla fall bli skönt att få ”klämma ut” dom när tiden är inne. Fast då väntar en hektisk tid. Då ska det matas och tvättas och matas och tvättas. Ja, du vet väl att hundbebisar inte kan varken kissa eller bajsa själva. Om jag inte tvättar småttingarna i rumpan kan dom få förstoppning .

Just nu vill jag vara nära nära nära mina människor, speciellt matte. När jag klämde ut förra årets ungar ville jag att matte skulle sitta med mig i valplådan hela tiden så att jag kunde ligga i hennes knä och föda bebisarna. Jag tror jag ska göra på samma sätt den här gången.

// Alice med den stooooora magen

Här ligger jag i valplådan och tar igen mig inför den stora dagen!

Fredrik försöker mysa med mig men Maya pockar på uppmärksamhet. Sofia håller koll i bakgrunden.

Det är skönt att sitta nära husse.

Nu börjar det bli tråååååkigt….. jag vill komma uuuut…… hallååååå, hör ni mig?????…… hallåååå, ser ni hur jag sparkar med tassarna och bånkar med huvudet?????….. jag tycker att min lya börjar bli för liten…… jag kan knappt möblera om här inne…… hur länge till måste jag och mina grannar bo kvar?????

Jodå, lilla Elsa, nog ser vi att du och dom andra bökar runt i Alice mage. Om du tycker det är synd om dig så skulle du se hur det ser ut här ute. Stackars Alice , hon orkar inte gå med på promenader längre utan det är ”zombiewalk” i trädgården som gäller.
Magen rör sig som om hon dansade magdans när hon ligger på rygg eller på sidan – helt ofrivilliga rörelser från Alice sida, kan jag meddela .

Dessutom börjar du och dom andra ta alltmer plats vilket gör att Alice blåsa hojtar till oftare och oftare. Alice som normalt sett har värsta festblåsan eller ”ÄvenomAliceåktebåtöverAtlantenskullehonintebehövakissaförränfleratimmarefterankomst” hi, hi, hi!

Ni får ge er till tåls, precis som vi måste göra. Vi längtar också efter att få träffa er och hoppas dagarna ska gå fort !

// Ekströmsflocken

P.S. När ni kommer ut vill ni ändå ligga tätt, tätt tillsammans! D.S.

Här en bild på A-kullen när de är 2 dagar ”gamla”. Silkeslena och ljuvliga!

….. stön, stånk. Nä, nu orkar jag inte hänga med på några långpromenader längre. Jag gjorde ett tappert försök igår men Selma och Maya tyckte att jag var alldeles för långsam. Men, hallå, jag har faktiskt ett gäng valpar i magen och dom blir bara större och större och större. Det känns som om min mage snart hänger ner i marken (Helenas kommentar: Nja, så illa är det nog inte, Alice, men visst växer magen för varje dag som går).

Inte nog med att magen växer…… dom små illbattingarna ”bånkar” därinne. Ibland försöker jag lugna ner dom genom att slicka mig på magen men det verkar dom inte bry sig om. När det inte fungerar ändrar jag ställning och lägger mig på andra sidan eller på rygg eller på mage. Jag tar en dag i taget och sover så mycket jag kan.

Ja, det är ett bestyr och det ska bli skönt när dom små liven är utanför magen istället för på insidan.

// Alice

P.S. Här kan du se hur min mage såg ut för ca 2 veckor sedan och hur stor den är idag. D.S.

Alice mage den 27 maj.

Alice mage den 10 juni.

Nä, dra mig baklänges. Va é de som händer? Känns som ”Hela havet stormar”. Va i hela friden har de för sig därute? Nästan så man blir lite sjösjuk (om man kan bli det när man ligger i en bubbla fylld med vatten). Först kändes det som om jag flög upp i luften. Sen sa det plask och blubb, blubb. Mycket ska man va med om innan ögon och öron öppnas.

// Lilla Elsa i magen

Hi, hi, hi…. nog var det som ”Hela havet stormar” när Alice slängde sig i vattnet för att svalka av sig igår. Det var ju så varmt och när vi gick förbi vattnet var det läge för ett dopp. Ja, alltså inte för oss 2-bentingar utan för 4-bentingarna. Selma badar som en dam (för det mesta). Hon vill att det ska slutta lite lagom så att hon kan gå ut tills hon inte bottnar. Alice vill helst ha klippor så att hon kan slänga sig ut i vattnet. För Maya som inte badade så mycket förra sommaren var det först lite läskigt. Men efter en stunds ”pushande” simmade hon glatt ut efter pinnarna som vi slängde i.

// Helena och 3 badglada vovvar

Selma-käring-dopp !

Alice-hopp !

Maya-feg-propp (nä, hon vågade sig ju i till slut) !

Titta så duktig Maya är när hon hämtar pinnen i vattnet!

Ystra systrar simmar tillsammans!

Rädd för att bli blöt? Håll dig undan från en hund som nyss kommit upp ur vattnet!

…. här ligger ja…..i min vattenfyllda bubbla. Det händer inte särdeles mycket här men så ska det väl va, antar ja. För att roa mig brukar ja leka en lek som ja kallar ”Bruno med knuff”…..alltså, när morsan rör på sig (det händer faktiskt ibland att det gungar ganska mycket här inne) försöker ja få min bubbla att gunga lite extra. Ibland lyckas ja knuffa till Bruno som bor granne med mig = ”Bruno med knuff” . Då sätter Bruno fart på sin boning och försöker göra ”Tillbakakaka”. Sen skrattar vi så vi nästan kiknar . Efter det är vi så trötta så vi somnar . Det behöver vi för vi ska ju växa oss stora och starka inför ”the D-day” då vi ska ge oss iväg till den andra galaxen.

// Lilla Elsa i magen

P.S. Det ryktas bland grannarna att i den ”nya” världen får man inte mat genom naveln. Nä, då kommer den genom munnen.
Jag måste medge att det faktiskt ser ganska gott ut ! D.S.

Det hände nåt jättekonstigt idag. Jag låg som vanligt i godan ro och simmade runt i det härligt kroppstempererade vattnet i min underbara värld. Plötsligt kändes det som om nån stirrade på mig. Ja, jag är ju blind så jag såg ingenting men min intuition sa mig att här var nåt skumt i görningen. Jag hojtade till närmaste granne att skicka vidare. Det bubblade och for runt om mig. Till slut hade alla i församlingen upptäckt detta underliga fenomen. Var det ett ufo? Skulle vi bli invaderade?

Jag hörde glada röster som sa: Jippie, Alice, du ska bli mamma igen…..

Jag förstod inte vad som menades med det men efter en stund slutade i alla fall ”Ögat” att stirra på oss.

Kanske var det bara en konstig dröm? Hur som helst, nu ligger jag här i lugn och ro. Jag känner hur kroppen växer för var dag. Kanske kommer min lilla lya att vara för liten snart. Då får jag nog flytta till ett större ställe. Det blir nog i en annan galax som ligger långt, långt bort. Förhoppningsvis är det ett ställe med mer ljus och space där jag kan hitta på en massa roliga saker.

Vi ses!

Lilla Elsa

Helenas kommentar: Hi, hi, idag har vi varit och ultraljudat Alice . Stackars lilla Elsa som trodde att det var ett konstigt ”Öga” som stirrade på dom. Vi såg ett helt gäng små valpar i magen. Nu blir det en spännande väntan fram till valpningen då vi får veta vad det är för små individer som gömmer sig därinne.

I bilen på väg till Haninge djurklinik!

I väntrummet!

I vanliga fall älskar Alice att ligga på rygg. Men när det är hos veterinären är det inte lika skoj……..

Ultraljudsbilden som bekräftar att det finns ett gäng valpar i Alice mage !

Tröööött ……..

Det bästa med att vara nylöpt och nyparad är att det är helt okey att vara trött. Det blir ju inte sämre av att man blir lite extra bortskämd . Mina människor bjuder på en massa gottis, t ex köttbullar, leverpastej och korv. Förra gången jag hade valpisar i magen mådde jag så fruktansvärt illa hela tiden och kunde knappt äta. Jag misstänker att människorna den här gången har en strategi att göda mig för jag får även något konstigt godis när vi är på promenad. Det liknar torrfodret som jag brukar äta men det smakar annorlunda (Helenas not: högenergifoder!).

Just nu vill jag sova mest hela dagarna. Om människorna ropar på mig så masar jag mig upp ur sängen och kollar vad dom vill men sen sjunker jag ner på golvet och……. somnar om. Det är tur att jag inte börjat skolan som Selma och Maya för det skulle jag inte orkat. Nä, det är så mysigt att ligga på divanen och äta praliner….. det borde varenda jycke få prova på nån gång !

Självklart går jag långa promenader varje dag men att rejsa runt i skogen överlåter jag till Maya och Selma. Jag lunkar på i min egen takt, gärna i samma tempo som 2-bentingarna.

// Alice

Mysigt värre!

Jag och min älskade husse!

Det här kommer bli ett långt blogginlägg för det är svårt att skriva kort om någonting som är så spännande.

Alice började löpa till slut. Vi som trodde hon skulle börja i mars fick vänta en hel månad till. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag, Sofia och Alice åkte till Avesta och hämtade den blivande pappan (Ture) för 2 veckor sedan. Jag hade på känn att det var för tidigt med parning redan då men eftersom Tures familj (familjen Gylfe) och Tures ägare Lize (nja, hon äger i vart fall hans bakparti) skulle bort den veckan vågade vi inte chansa. Tänk om höglöpet inträffat precis då.

När vi kom hem blev Maya själaglad. Tänk att vi hämtat hem en lekkompis till henne. Hm, hon förstod inte att det var Alice kavaljer. Selma blängde lite surt på mig och hon verkade säga: ”Ni är inte kloka, är det dags med såna där småkryp nu igen?”

Ture fann sig väl tillrätta i flocken med en gång. Visst var han intresserad av Alice men det var bara första natten som han gnällde och var lite orolig. Kanske berodde det på att han fick sova i Sofias rum med stängd dörr (nä, det blev inte mycket sömn för varken Ture eller Sofia den natten). Därefter fick han sova med tjejerna i vårt sovrum. Nu inföll lugnet……..

Vi väntade och väntade och väntade på att ”de unga tu” skulle få till ett möte men iiiingenting hände. De var absolut inte ointresserade av varandra….. men hallå? Löpande tik och hane borde ”få till det”. Vi funderade på om det var möjligt att en hanhund kunde rata en tik (eftersom Alice blev mer och mer intresserad av Ture medan han dissade henne). Precis som om han skulle säga: ”Sorry, bruden, men du är inte min typ.”

I fredags (24 april) satte jag Alice och Ture i bilen och åkte till Avesta. Ture skulle nämligen på utställning på lördagen i Västerås (Jippie, han gick i championklass för första gången och han vann!!!!!!! Ture har en helt fantastiskt duktig matte, Efwa, som ställer ut honom och då ska sägas att hon aldrig haft hund tidigare. Ture avslutade dagen med att bli ”Bäst I Rasen”). Tanken var att jag och Alice skulle vara kvar i Avesta över helgen eftersom vi inte fått till en parning än. Tures familj bjöd mig och Lize på mat. När det blev tal om kaffe-på-maten sa Lize att hon behövde åka iväg och handla lite men efter det skulle det smaka bra med kaffe. Eftersom hon inte hade bilen med sig undrade hon om jag kunde skjutsa henne. Då sa Micke (Tures husse) att han ändå skulle handla så Lize kunde åka med honom.

Micke och Lize åkte iväg och vad hände då?……. Det blev en parning (ääääntligen)!!! Det var med glada miner vi drack ”kaffe-på-maten” när Micke och Lize kommit tillbaka. Jag bestämde mig för att åka hem med Alice och komma tillbaka på söndagen igen.

Igår, söndag, åkte jag, Sofia och Alice tillbaka till Ture. Han blev så glad att se oss (speciellt Alice) och vi blev lika glada att se honom. Alice och Ture ”dansade” runt med varandra en lång stund. Vi åt lunch, drack kaffe och väntade och väntade och väntade. Så till slut satt de ihop igen. För det här paret är det inga ”snabbisar” som gäller inte…….

Det är lite komiskt när man tänker efter. Det är inte ovanligt att man hör talas om tjuvparningar och här satt vi med en höglöpande tik och en hane som inte hade ett dugg bråttom. Vi trodde knappt det skulle bli någon parning alls. Fast jag skulle aldrig våga chansa att ha en tik och en hane tillsammans om jag inte ville att det skulle bli valpar.

Tures tid hos oss: Ture och Maya fann varandra (som kompisar). Oj, vad de rejsade runt på tomten och i skogen. De brottades med varandra, jabbade med tassarna och hade dragkamp med leksaker. Selma accepterade Ture men han fick absolut inte leka med henne. Alice tog det lugnt, lärde känna Ture under tiden hon väntade in rätt tidpunkt. Vi har fått lära känna en helt underbar grabb. Hela familjen har tagit honom till sina hjärtan. Det är en ”guldkille”. Han är glad hela tiden, kelig, lugn, trygg, stabil, vänlig, påhittig, rolig och anpassningsbar (tänk bara på att han kom till en familj med 3 hundar som han inte kände och han smälte in med en gång). Han tog för givet att han skulle få sitta på en stol vid köksbordet när vi åt mat (då gav Selma mig ”onda ögat” för våra hundar får inte vara i möblerna) och att soffan var en självklar sovplats. Han har en skön stil, Ture, och det vinner han på för vi lät honom sitta på stolarna och ligga i soffan.

Tack, tack, tack familjen Gylfe för att ni stod ut utan Ture så många dagar!

// Helena

Det finns ett nytt album med ett gäng bilder på Ture och våra hundar i Galleriet på vår hemsida. Det heter ”Ture och Alice, april -09”.

Sorry, här finns bara plats för mig, konstaterar Ture.

Svansen (och bakdelen) tillhör: SUCH Rödtop Black Sea men till vardags kallas han Ture!

Jag ska berätta mer om Ture och hans vistelse hos oss men just nu får ni nöja er med några bilder:

Det här är en frågelek……. den heter ”Gissa svansen”.

På bilden syns 3 söta tjejer. Men vems är svansen?

Svaret: Det får du veta alldeles, alldeles snart!

Nu är det ett tag sedan jag bloggade.
Som du kanske läst på hemsidan löper Alice (ääääntligen) och ja, hon kommer att paras. Mer än så vill jag inte avslöja just nu. Mer info kommer, jag lovar!

// Helena

Hm, undrar vem Alice och Maya spanar efter ?