Amazing Selma´s

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det A-kullens 13-årsdag!!!!
Stooort grattis till alla födelsedagsbarn!!
Vi vet med säkerhet att 5 av 7 ur A-kullen lever och firar sina födelsedagar idag. Maya, Milton, Akilles, Figo och Ditte är alla i livet, vi fick en hälsning från Dittes familj idag som vi inte hört från på flera år så det var verkligen så kul att få höra att hon mår bra!

Mycket har hänt på 13 år. Vi har alla blivit äldre men något som inte har ändrat sig är att vi fortfarande är lika engagerade i valparna. Vi lägger fortfarande ner otroligt mycket tid men vi har fått en helt annan rutin på hur vi ska göra med allt.

Här kommer bilder på 13-årinarna:

Älskade, älskade ni! Starten på vår resa som uppfödare var med er. Även om alla våra avkommor är speciella så är det något speciellt med den allra första kullen man föder upp. Den får en liten extra speciell plats i ens uppfödarhjärta!
//Sofia

Siste man ut, Akilles, flyttade hem till sin familj i onsdags. Tårarna rann ner för mina kinder (fjantigt eftersom han kommer få det så bra).
Det är jobbigt att behöva släppa taget – nu är vårt jobb med valparna över.
Det känns som om det var en evighet sedan valparna föddes och ändå är det bara knappt 13 veckor sedan. Tänk med vilken turbofart de växer – de små liven.
Akilles är en liten herre som inte räds särskilt mycket:
”Den där Selma, som morrar mot mig när jag kommer för nära, hon kommer bara med tomma hot. Henne är jag inte dugg rädd för. Det är lika bra att skälla tillbaka”, säger Akilles.

Så fort Alice har bjudit in till lek har Akilles hakat på. De har verkligen haft roligt ihop .

Varje gång en valp har flyttat har hela flocken blivit ”låg”, både 2- som 4-bentingar. Det har, liksom, blivit tomt i huvudet.

Blöta pussar till dig, Akilles !

från oss

Så kom då dagen då Vincent skulle flytta hem till sin nya ”mamma” Anneli. Jag sov dåligt inatt – inte pga att jag tror att Vincent kommer må dåligt – absolut inte. Han kan inte få ett bättre hem än hos Anneli men däremot har banden till Vincent blivit starkare och starkare. Vincent har en urhärlig personlighet och är världens gosigaste kille. När han tittar på mig med sina stora sorgsna ögon (ja, portisarna är kända för sin sorgsna blick) så smälter jag som smör i solsken.

För Vincents del är det skönt att få en egen famn att krypa upp i – Maya anser att våra knän är hennes. Hon vill inte gärna att grabbarna ska få ligga där och gosa ifred.

Som tur är kommer vi få träffa Vincent med jämna mellanrum för Anneli är halvfodervärd åt honom – han kommer med andra ord att, förhoppningsvis, bli pappa en vacker dag. Vi kommer åka på utställning med honom och vi tror att han kommer bli en stor, ståtlig, manlig hane när han vuxit färdigt.

Älskade, underbara, vackra, genomsnälla, charmiga Vincent – vi saknar dig så förfärligt mycket och du tog en del av mig med dig när du for (det har förresten alla valpar gjort – det är nackdelen med hunduppfödning – att behöva skiljas från er) !

// Helena

Se, så ledsen jag ser ut…. är det verkligen nödvändigt med ett bad bara för att man ska flytta hemifrån? säger Vincent

Åh, vilken härlig dag vi hade igår !
Kl 13:00 hade vi bokat tid hos Haninge Djurklinik för vaccination av Maya, Vincent och Akilles. Dessutom kom Zumi, Gunnar och Lillan dit (så även Zumi fick sin vaccination). Det var så härligt att träffa Zumi (och givetvis Gunnar och Lillan) igen. Vi blev lika glada båda två och Zumi slängde sig i min famn – det var en underbar känsla !

Väl inne hos veterinären blev det ”tjo och tjim och inget annat….” Valparna for runt som små yrväder och Maya, Vincent och Akilles var tvungna att testa om Zumi fortfarande var ”ledaren”. Det var ju 4 veckor sedan hon åkte så det har skett lite förändringar i gänget. Till att börja med höll Zumi låg profil. När vaccinationen var klar åkte vi till ett ställe där vi kunde låta dom leka med varandra.

Alice och Selma hade suttit i bilen (ja, vi såg till att det inte blev varmt i bilen!) när vi var hos veterinären så när vi väl släppte ut dom och Zumi fick syn på Alice så blev hon ännu mer till sig i trasorna. Dessutom kom hon ihåg att man inte ska busa med Selma, så henne ”krusade” hon för.

Det var så kul att se alla vovvarna busa runt och det dröjde inte lång stund så hade Zumi visat att hon minsann inte är någon ”fegpropp” – de gamla takterna satt i och hon brottades med sina syskon precis som förr.

Gunnar och Lillan kan känna sig stolta över Zumi: de har övat inkallning med visselpipa så mitt under värsta syskonbuset visslade Gunnar på henne. Hon lystrade direkt, trots störningsmomentet – syskonen, och galopperade till Gunnar. Bra jobbat!!!!!

Det var trötta men MYCKET NÖJDA vovvar som somnade gott i bilen på vägen hem.

Lite senare på kvällen kom det ett mejl från Zumi där det stod ungefär så här: ”Inte visste jag att det kunde vara så roligt med vaccinationer” – och vi instämmer helt och hållet.

// Helena

Full fart på Zumi!

Lillan, Gunnar och Zumi!

Hela hundskaran!

Peter och Zumi!

Här har Gunnar precis ”visslat in” Zumi!

…..alltså, inte en ”sån” het natt . Nä, det var Vincent och Akilles som flåsade inatt. Det började redan igår kväll, så fort dom hade torkat efter vår utflykt till sjön. På Maya märktes det ingenting men hela familjen blev riktigt oroliga för grabbarna. Det är som om dom har yllekalsonger på sig mitt i sommarvärmen.
Vi har aldrig haft en oklippt portis så vi har inte upplevt hur påverkade dom blir att vara ”fullpälsade”. Dom gånger Selma eller Alice flåsat så mycket har dom antingen tagit ut sig riktigt ordentligt eller så har dom haft feber och varit sjuka.

Jag tog kontakt med Vincents matte och fick klartecken att klippa honom. Akilles trimmade vi ner pälsen på så gott vi kunde eftersom hans familj inte vill ha honom portisklippt.

Jag tycker givetvis att det är snyggast med klippta portisar oavsett ålder men hittills har det varit rent estetiskt (och med tanke på deras historia) men efter det här inser jag att efter århundraden av klippning har portisens kropp anpassat sig till det – rumpan är deras ”ventilation”.

Jag har bestämt att nästa sommarkull kommer levereras portisklippta, punkt slut.

// Helena

Så här kul hade valparna ikväll när vi skulle vika ihop en presenning. Det fattades bara en vattenstråle så hade dom nog åkt vattenkana på den !

Ja, så var det då dags att förbereda Figo inför morgondagen för då ska han flytta hemifrån. Han var så duktig när jag schamponerade honom med lavendelschampo (mm det luktar så gott). Dessutom hade pälsen vuxit så mycket så jag klippte även ansiktet på honom. Det är en tålig liten kille (liten och liten….han väger 5,8 kg idag) som charmar oss alla. Så fort man tittar på honom viftar han på svansen…han är alltid så glad !

Akilles har åkt på ”permis” även denna helgen så nu är det bara Figo, Vincent, Maya, Selma och Alice hemma. Dom fick festa till på varsitt grisöra nu på kvällen när vi satt och tittade på TV, så kanske kommer Figo lukta grisöra istället för lavendel när familjen Frykberg kommer imorgon….men jag tror nog dom har överseende med det.

// Helena

Trots att jag varit ”elak” (jag har ju duschat och schamponerat honom) får jag en puss av Figo – I love you for ever!

Alla vovvarna smaskar på varsitt grisöra (luktar inte ”nice”, tycker vi, men smakar jättegott, tycker dom).

9½ veckor gamla och kan redan ordet ”Sitt” – det är inte dåligt, eller hur !!!!!!!!
Till råga på allt lyckades jag dokumentera det hela.
Valparna är väldigt lyhörda och uppmärksamma så det är inte ett dugg svårt att få kontakt med dom och då blir det ju så mycket lättare att lära dom olika saker.

Här är några bilder som jag tog för en liten stund sedan.

// Helena

Titta så fint vi sitter (fr v Maya, Figo, Vincent och Akilles)!

Akilles

Figo

Vincent

Maya

Så var det då dags för ytterligare en av valparna att flytta ”hemifrån” – Milton.
Miltons nya ”mamma”, Mimmi, sa när familjen Scharf kom hit att hon nästan inte hade sovit på natten, att det hade varit som inför julafton när hon var liten. Jag förstår helt och hållet känslan – den är underbar- att få hem en valp är en otroligt härlig upplevelse.

För vår del är det en helt annan känsla – det är en blandning av sorg och glädje (precis som förra veckan då Ditte och Zumi åkte). Vi är glada för att även Milton har fått en så underbar familj och att han nu verkligen får den uppmärksamhet som en liten valp behöver samtidigt så har vår familj förlorat ännu en medlem .

Men vi har i alla fall fått en inbjudan att komma och hälsa på från alla som hämtat sina valpar och det kommer vi göra, var så säkra !!!

// Helena

P.S. Akilles har fått ”permis” över helgen för att bo hos sin familj (familjen Malm) eftersom dom inte har möjlighet att hämta honom för gott förrän till midsommar. D.S.

Amazing Selma´s Arabian Milton – den vackra Milton med den vackra själen!

…. lyfte på benet när han kissade ute i morse….. det ska börjas i tid .
Jag trodde knappt mina ögon för jag visste inte att dom kunde börja med det så tidigt – ”lillgrabben” är ju inte mer än 9 veckor (imorgon). Jag har sett hanar på ca 1/2 år som fortfarande sitter och kissar.

Utbrytarkungen Akilles (ja, det är han som har tagit sig över alla hinder i huset och som gjort att vi öppnat fler rum för valparna än vi tänkt från början) har gjort det igen
– dvs slagit oss med häpnad med att vara så försigkommen !!

// Helena

Här har Akilles grävt i jorden (typiskt portisbeteende) med sina syskon 080521.

Jag kan inte låta bli…. älskade valpar…..jag är så stolt, så upprymd, så fantastiskt glad och så otroligt förälskad i ”mina” valpar. Dom är FANTASTISKA alla 7 .
Det känns som om dessa är ”outstanding” och att vi aldrig kommer få uppleva det igen.

Det finns kärlek till hur många som helst, skulle aldrig tveka att behålla dom om jag inte hittat rätt familj till varje individ.

Vi har återställt ordningen i huset, köksbordet är i köket och valparna har (åtminstone dagtid) även intagit vårt sovrum. Just nu är favvosovplatserna under vår säng eller i Selmas och Alice biabäddar (ja, Selma och Alice får hitta andra sovplatser).
Jag gissar att ni tänker:
Men, herregud, dom måste ha bajs och kiss överallt. Fy, jag kan tänka mig hur det luktar.
Ack, vad ni bedrar er, säger jag. Visst blir det en och annan kissfläck och, visst, en och annan bajshög också inomhus men valparna är jätteduktiga. När jag märker att nu är det nog dags ropar jag bara: Kom nu alla barnen! Då kommer dom rusande och följer med ut! Sen när det är dags att gå in ropar jag åter och alla valparna kommer springande i flygande fläng.

En annan fantastisk syn är när vi sitter vid köksbordet och äter och under bordet ligger 7 hundar och sover. Det märks att dom vill vara nära flocken.

// Helena

Den här våren har verkligen varit (och är) toppen. Valparna kan vara ute flera gånger per dag.
Idag bjöd Alice in till lek med Figo….hon tyckte dom skulle brottas och Figo var inte sen med att hänga på. Först ”jabbade” dom med tassarna mot varandra men sen blev det ”närkamp” och tänk….Figo vann. Alice låg på rygg och Figo stod som segrare. Tänk att en så liten krabat kan vara så stark, hi, hi, hi .

Alice vill gärna leka med valparna, hon tycker det är jättekul när dom jagar henne. Selma däremot retas med valparna hela tiden, hon hämtar en leksak som hon släpper precis framför en valp. När valpen ska ta lekisen morrar Selma och snor lekisen framför ögonen på valpen.
Hm, jag tror valparna uppskattar Alice leksätt bättre än Selmas, faktiskt!

// Helena

Det har tagit emot att skriva i bloggen men jag måste skärpa till mig. Ja, det är liksom inte sig likt nu när det saknas 2 valpar här hemma . Jag visste ju att den här dagen skulle komma (Ditte och Zumi flyttade hemifrån i lördags) men det var en dag med väldigt blandade känslor. I 8 veckor har jag (och övriga familjen) fått äran att vara en del av Ditte och Zumis liv så det var med gråten i halsen (och på kinderna också för den delen) som jag vinkade ”Hej då”.

Det känns skönt att ha fått telefonsamtal från båda familjerna om att allt har gått så bra och valparna har acklimatiserat sig väldigt fort och funnit sig väl tillrätta – vårt jobb med dessa små underbara och härliga valpar är klar och nu tar de nya familjerna över.

Nu njuter vi av att få rå om Akilles, Milton, Figo och Vincent ett tag till (Maya kommer ju att stanna ”for ever” hos oss).

Utomhusvalphagen är ett minne blott, för valparna tyckte den blev för trång så nu springer dom tillsammans med Selma och Alice på hela tomten – det är en helt ny frihet och valparna njuter i fulla drag. Just nu behövs inga leksaker för dom har fullt upp med att utforska alla rabatter, buskar, trappor (ja, dom har lärt springa upp och ner i trappan – det är väl ingen konst, säger dom i kör) och jag räknar valpar hela tiden…1, 2, 3, 4 och 5. Dom är snabba dom små liven så det gäller att ha ögon även i nacken .

// Helena

Fy, vad är det för hemskt som dessa små ljuvliga varelser har utsatts för, tänker du kanske???
Var bara lugn! Det är inte så farligt som det låter….igår blev valparna chipmärkta (märkta för livet!) och vaccinerade och besiktade. ALLA var jätteduktiga och sa knappt ett pip trots att nålen för chipmärkningen är grov. Dessutom fick alla ”godkänt” vilket jag räknade med, men man kan ju aldrig veta.

Genom kontakter hade vi fått tips om en veterinär som gör hembesök…. tack, tack, tack!!Och vilken veterinär sen, hon kunde verkligen sitt jobb. Noggrann men snabb, det gillar jag!
Annars kan det vara en otäck upplevelse. Innan jag fick tag på Marianne (veterinären) såg jag framför mig hur jag ”kånkade” iväg på 7 ovetandes valpar i en bur till veterinärstationen – ny miljö, konstiga lukter och dessutom bli fasthållen för att bli stucken 2 gånger och en okänd människa som drar i benen, tittar i öron, ögon och mun mm.

Att vara veterinär (som även gör hembesök) det måste vara ett kall – snacka om obekväma arbetstider – ni är GULD värda för oss djurägare (tänk om samma vård fanns för oss människor…..)!

// Helena

P.S. Kan tala om att valparna somnade gott på kvällen D.S.

Mycket vemodigt inser jag och valparna att nu har ”liten blivit stor”. Alice har stängt baren för gott, verkar det som. Valparna har fått en slurk mjölk varje morgon och någon gång på dagen de sista dagarna men imorse sa Alice bara ”God morgon, mina barn” och sen gick hon därifrån. Usch, jag blir faktiskt tårögd när jag skriver det här trots att det ju är jättebra. Valparna får inte vara beroende av att dia när de ger sig iväg men jag saknar redan ljudet av valpar som glupskt suger i sig av den goda mjölken.

Ja, ja ”that´s life” och jag vet att 6 familjer bara väntar på att få skämma bort dessa ljuvliga små varelser .

// en tårögd Helena (Kan berätta att jag inte kunde se filmen om Lassie utan att börja gråta, när jag var sisådär 5 år, ….det var ofta synd om den vovven)

Så här har det sett ut så fort Alice har varit i närheten, hon har haft ett sjå att kunna ta sig in till dom för att ge di.

… är att introducera någonting nytt i utomhusvalphagen (och även inomhus) lite då och då för att valparna inte ska tröttna på att ”läsa samma tidning” dag ut och dag in. Om det är samma saker jämt och ständigt så är det inte intressant längre, eller hur?

Så idag tog jag fram Fredriks gamla cykelramp och en bred planka. Givetvis var alla valparna tvungna att prova de nya leksakerna . Dessutom övar dom upp balansen!

// Helena

Det här var MYCKET intressant, det MÅSTE vi undersöka!

Oj, vad högt upp jag är…jag ser ända till… hallonlandet.
Vart tog ni vägen, grabbar och tjejer??

Kom igen, om vi hjälps åt kan vi säkert dra omkull kastanjeträdet !

Vilken fantastisk förmån att få följa den här valpkullen. Underbart är kort, sägs det, och det stämmer….snart är valparna 8 veckor. På lördag kommer Zumi och Ditte att ”lämna” oss. Oj, vad tomt det kommer kännas och ändå vet jag att dom kommer få det jättebra (alla valparna kommer få det så bra hos sina familjer).

Det har skapats små grupper i gruppen. Vissa dagar är 1 grupp i farten, då kanske en annan behöver närhet och sitta i knät medan 3:e gruppen leker för sig. Nu är det ju inte så att de alltid håller sig till sin grupp – långt ifrån – men vi har ändå kunnat se ett mönster i deras utvecklingsfaser. Alla grupperna har haft sina ”bitdagar”, ”jag vill ha närhet-dagar”, ”jag är en tiger-dagar” mm och då har det i princip alltid varit i dessa konstellationer:
* Figo och Milton
* Zumi och Ditte
* Maya, Akilles och Vincent

En sak som jag noterat gällande sammanhållningen i kullen är denna: Om 1 av valparna får komma ut från utomhushagen och springa tillsammans med Alice och Selma eller bara för sig själv börjar de övriga valparna ”ropa” på sin kompis. MEN valpen som får vara själv är inte så intresserad av sina syskon. Den valpen springer hellre själv eller leker med Selma och Alice eller vill vara nära oss – det är, alltså, av avundsjuka valparna ”ropar” på varandra , inte för att det saknas 1 individ. DET tycker jag är intressant för det måste betyda att VI och FRIHETEN är viktigare än att vara ihop med syskonen.

// Helena

Här är gruppen samlad så ingen behöver vara avundsjuk

Här är det Vincent som busar med Alice och Selma….dom andra valparna är inne och sover så dom märker inte att han får vara ute själv.

Alice tänker:

Ja, dessa 2-bentingar….jag kommer aldrig förstå mig på dom. Jaså, du undrar varför? Jo, det ska jag berätta….först gav dom mig mat som om jag vore en elefant MEN jag fick inte gå några långpromenader t ex i skogen, inte fick jag köra sök eller springa agility heller . Nu helt plötsligt får jag följa med till skogen och jag har äntligen fått vara med på agilitybanan, JIPPI!!! Ja men då är ju allt frid och fröjd då, tänker du. Nähää, du….nu får jag JÄTTELITE mat istället .

// En stackars hungrig Alice som det är sååå synd om

(Helenas not: först gällde det att få upp mjölkproduktionen och se till så inte Alice magrade av allt för mycket, nu måste vi försöka sina henne och då är det mer motion och mindre mat som gäller. Alice tittar konstigt på oss när vi inte ger henne mat som vanligt så nu passar hon på att norpa åt sig lite av valparnas mat. Det gäller att passa henne så hon inte slukar allt som är i valpbaren)

Imorse hade vi 7 st pirayor i huset. Alla var väldigt sugna på att bita oss i tårna eller där dom kom åt. Jag funderade en kort stund, sen bestämde jag mig för att vi nog skulle bjuda valparna på råa morötter.
Du skulle sett deras min…vad var det dom blev bjudna på??? Hm, det luktade faktiskt gott….äh, det här måste vi ju testa att bita på! Problemet är ju bara att Selma och Alice ÄLSKAR morötter så vips var valparnas morotsbitar borta. Snabbt fram med nya och vips var dom också borta.
NEJ! sa jag till Alice (som var den som snodde flest bitar från valparna) – du får en egen morot, sen får du faktiskt gå härifrån, PRONTO. Nya morotsbitar skars upp och valparna tyckte dom var jätteroliga att bita på.
TACK, sa vi, att ni låter våra tår vara ifred .

Framåt dagen tog vi ut valparna och då hade dom fått nya leksaker i hagen , BILDÄCK och en TRÄDROT!! Oj, vad spännande det var att klättra på och gömma sig i däcken och gnaga på trädroten.

// Helena

Tänk att valpar på 6 veckor kan låta såååå mycket. Du kanske undrar hur jag menar…. jo, det ska jag berätta. Valparna tycker att det är oerhört orättvist att vi tar ut en av dom utanför valphagen för fotografering….HALLÅ???? Tala om orättvisa, säger valparna (hm, alla får komma ut för fotografering men det bryr dom sig inte om). Hur kan vi vara så ojusta?????
Det började men att vi tog ut alla valparna och satte dom i valphagen på gården. Därefter började vi med att ta ut Maya från hagen och fotografera henne. Men oj vilket liv det blev på de andra valparna. Dom ”ylade” allt vad dom förmådde. Vi snabbade oss på att fota henne och fortsatte sedan med Vincent. Nu hade grannarna börjat fundera på vad vi egentligen gjorde med valparna….. dom lät ju så mycket. Aha, tänkte vi, dom är nog hungriga! Vi ”tvingade in” Alice i valphagen. Ha, sa valparna, inte är vi hungriga….. vi vill också ut och springa på gården. Där stod Alice i valphagen, valparna klängde på kompostgallren som omgav dom och skrek i högan sky, vi svettades och fotade så fort det bara gick. När vi äntligen var klara med alla foton (de flesta blev urdåliga) blev valparna JÄTTENÖJDA…. nu var hela syskonskaran samlad i valphagen.

Snacka om sociala valpar….. dom vill inte vara ifrån varandra en enda sekund.

// Helena

Härligt väder var det i alla fall idag!

Härligt att se nr 1:

Tänk….igår åt ALLA vovvarna tillsammans i köket….det var en härlig syn. För en gångs skull lät valparna Alice vara för de var fullt upptagna med att äta torrfoder. Selma var också sugen på mat så hon vågade sig också dit. Jag var bara TVUNGEN att föreviga det tillfället.
Det är inte ofta valparna kan låta bli att försöka dia Alice när hon är i närheten men de var nöjda på mjölk och, som sagt, var mer sugna på torrfoder.
Selma tycker så mycket om valparna men hon vill INTE att de ska attackera henne. Om dom bara tar det lite lugnt så nosar eller slickar hon gärna på dom….men det ska vara på hennes villkor och det är ju helt rätt för valparna måste lära sig att de inte kan dundra på. Tänk om dom gör så mot andra hundar de möter då kan dom åka på en omgång. Valparna gör också precis rätt. När Selma talar om att de inte får komma nära henne så tvärnitar dom, kryper ihop och viftar på svansen.

Härligt att se nr 2:

Igår tvättade vi Alice och klippte henne. Jag var orolig att det skulle synas mycket på henne att hon fått valpar….att hon skulle vara smal som en sticka men jag blev så glad när pälsen försvann och det fortfarande fanns, åtminstone lite, hull kvar på kroppen. Visst, hon behöver definitivt äta upp sig och återfå muskelmassan men jag blir inte ledsen och orolig när jag tittar på henne. Jag måste ju bara få säga att vi är sååå stolta över Alice och hennes valpar – dom är HELT UNDERBARA !!!!!

// Helena

Härlig syn….eller hur?!?!

Alice nyklippt.