Amazing Selma´s

Hipp hurra för idag fyller N-kullen hela 2 veckor! Det är alltid skönt när tiden flyter på och valparna växer och frodas, det blir ett lugn inombords. Att dessutom alla valparna har familjer som väntar på dom (vilket de hade direkt från att de föddes) känns ännu bättre!
Ögonen är inte riktigt öppnade än men de är på väg, man ser små springor på några. Valparna tar livet med ro och har inte bråttom. De är så nöjda och lugna, stressar inte upp sig i onödan!

Här kommer veckobilderna (de kommer även läggas ut under valparnas egna små sidor under veckan men idag ska jag, Sofia, iväg till svärfar och fira jul):
Fröken Gul – 868 gram
Fröken Lila – 656 gram
Fröken Rosa – 716 gram
Herr Blå – 734 gram
Herr Ljusblå – 651 gram
Fröken Orange – 856 gram
Herr Aprikos – 831 gram
Fröken Grön – 742 gram
Herr Grå – 864 gram
//Sofia

Julafton kom och gick! Vi firade julafton hemma med närmaste släkten. Valparna växer och frodas och dagen till ära fick de på sig sina nya halsband igår – nu börjar de bli stora på riktigt. Vi väntar på att ögonen ska öppnas och man märker att det är på gång. De börjar leka med mammas päls. När valparna föds är de både bilda och döva, då de ska hålla sig i valplådan och inte börja vandra iväg från mamma.
Tjejerna hade varit så snälla i år så att tomten kom med julklappar. Alice blev väldigt nöjd med de stora leksakerna:
Här kommer en lite rolig film från när tomten kom:
Här kommer också en film från valplådan från uppesittarkvällen:
//Sofia

Vilken jul vi får i år! En jul vi alltid kommer att minnas på många sätt och vis. Den första julen utan Selma och den första julen med ett gäng valpisar. Det är blandade känslor som rör sig inom oss. Att bära både saknad och i samma stund en ofantlig glädje, tänk att vi lyckades (eller de lyckades – Doris och Marillo) få små valpisar. Helt fantastiska och helt underbara!

Det är även första julen då ingen julskinka har griljerats. Vi önskar att fler ska få upp ögonen för köttkonsumtionen. Vi väljer en jul utan skinka, köttbullar och korv. Imorgon kör vi knytis och de som vill ha detta på sitt julbord får själva ta med det – känns bra i hjärtat!

Så med detta vill vi önska er en God Jul!
Fröken Gul
Fröken Lila
Fröken Rosa
Herr Blå
Herr Ljusblå
Fröken Orange
Herr Aprikos
Fröken Grön
Herr Grå
Från oss alla, till er alla, en riktigt God Jul!

Ja de är alla våra små solstrålar! De förgyller tillvaron något ofantligt våra älskade små bebisar. De är så nöjda och stressar inte upp sig i första taget. Kommer de ifrån sina syskon så undrar de såklart vart de är men letar sig metodiskt fram till resten av gänget. De tar livet med ro helt enkelt!
Doris spenderar mycket tid hos valparna men börjar lämna dom kortare stunder. Hon har börjat få gå på några korta promenader vilket hon tycker är skönt – att få röra lite på kroppen. Men sen märker man att hon vill hem. Hon ligger gärna kvar i valplådan även om valparna sover sött och absolut skulle klara en stund utan henne. Hon tar mammarollen på stort allvar!
Ibland kan man ligga precis utanför valplådan och bara titta på sina små!
Här kommer även en söt liten film från idag:
//Sofia

Det är alltid så skönt när första veckan med valparna är avklarad. Bloggen har blivit lidande de senaste dagarna av anledningen att vi fick in magsjuka bland hundarna. De stora tjejerna märktes det inte mer på än att de kräktes eller bajsade löst någon gång vilket vi först inte reagerade på i och med att tjejerna är skendräktiga och kan kräkas av att de äter dåligt. Men när vi märkte att valparna blev dåliga i magarna så insåg vi att vi hade ”fått in något”. En orolig natt hade vi men nu är magarna återställd och vikterna på valparna går uppåt.

När vi väntar valpar eller har valpar går vi på platser där det går så lite hundar som möjligt av anledningen att vi inte vill riskera magsjukor eller något annat. Ändå fick vi in det….

Här kommer veckobilderna på valparna:
Fröken Gul – 518 gram
Fröken Lila – 386 gram
Fröken Rosa – 380 gram
Herr Blå – 440 gram
Herr Ljusblå – 320 gram
Fröken Orange – 490 gram
Herr Aprikos – 548 gram
Fröken Grön – 417 gram
Herr Grå – 506 gram
//Sofia

Ja det är just vad valpisarna är, de är söta som socker! Så söta att man nästan smäller av. Doris är en jättegullig mamma som än så länge inte lämnar sina små förutom när hon måste ut och kissa och bajsa. Vi får väl se när hon tycker att de är redo att lämnas kortare stunder.
De växer och frodas, äter, kissar, bajsar och sover. Det är ungefär så som livet ser ut för valparna.
Bjuder på lite bilder från dagen:
Doris brukar ta med sig några extra valpar in i lådan i form av leksaker, precis likadant har hennes mamma Maya gjort när hon haft sina kullar!
Mammas mjölk är godast!
Här kommer dessutom en film som filmades för en liten stund sen:
//Sofia

N-kullen!
Här kommer en liten presentation av våra senaste tillskott i Amazing Selma’s-familjen. Varje valp har ett halsband med en egen färg, därav kommer valparna fram tills de får sina tilltalsnamn kallas för ”Herr” eller ”Fröken” och deras färg efter:
Fröken Gul
Fröken Lila
Fröken Rosa
Herr Blå
Herr Ljusblå
Fröken Orange
Herr Orange (med mjölk i skägget efter måltiden).
Fröken Grön
Herr Grå

//Sofia

Inte kunde ni väl ana att precis i samma stund som inlägget om ”8 veckor i magen” kom ut så satt vi och insåg att valpningen var på gång…. Vi kunde ju inte skippa att lägga ut bild på magen för då skulle ni såklart ha anat att det var något på gång.
Vi är ju vana att våra tikar aldrig går 9 veckor utan de kommer alltid tidigare.
Det var inga underutvecklade eller väldigt små valpar föddes. Minsta vägde 168 gram och största 275 gram.
Alla valparna går upp i vikt som de ska och Doris är en fantastisk mamma. Hon är väldigt lik sin mormor Alice i mångt och mycket. Det tog några valpar innan mamma-hormonerna kom igång och nu är hon oerhört mån om sina små. Hon pysslar och donar och tar hand om dom.
Så hur många blev det? 9 valpar ligger i valplådan, 4 hanar och 5 tikar. Vi hade ju ingen aning om vad det skulle bli för färger i och med att vi inte visste om Marillo bar på den bruna genen. Svart är dominant och även om en av föräldrarna är bruna så krävs det att den andra parten bär på den bruna genen annars kommer alla bli svarta.
Men vi blev glatt överraskade när det kom flera bruna valpar. 4 bruna och 5 svarta, några har små vita tecken.
//Sofia

8 veckor – redan!
Livmodern är nu stor och fostren kan röra sig tämligen fritt i fosterhinnorna. Fostren är nu ca 15 cm långa.
Det här blir nog den sista uppdateringen. Vi brukar ju som jag skrev igår aldrig kunna skriva om vecka 9. Vi får väl se när bebisarna bestämmer sig för att det är dags att komma.
Här kommer veckobilderna:
Doris mår bra, hon börjar leta efter lämpliga platser att föda sina valpar. Vi försöker övertyga henne om att valplådan är bästa alternativet.
Idag är det så tråkigt väder. Vi bestämde oss för att det fick räcka med att vara på tomten och skippade promenaden i slasket. Det fick bli aktiviteter i källaren istället (springa runt bojar och lära sig att ta tassen på en platta på golvet), ur kul tyckte de alla att det var!

//Sofia

En gång i tiden fick vi höra från en uppfödare att de sista veckorna skulle de dräktiga tikarna ”gå i en box och ha tråkigt”. Varför kanske ni frågar er? Jo enligt denne var det för att tiken sen skulle tycka att det var kul att få valpar…..
Tiderna förändras och tur är väl det. Vi har alltid varit aktiva med våra tjejer oavsett om de är dräktiga eller inte. Självklart anpassas livet efter hur mycket tikarna orkar men att bara gå runt och ha tråkigt tycker inte de är kul alls. Alla gör som de vill men vi känner att våra tjejer vill ha kul, oavsett omständigheter.
Idag hade det kommit snö på backen. Det är så himla kul att se tjejerna. Maya (snart 10 år) fullkomligt lös av glädje när hon såg snön på backen.
När Helena kom hem till trädgården efter förmiddagens promenad blev det lek i snön. Superkul tyckte alla att det var – främst Doris!
I filmen nedan kan ni kolla in snöleken:
Imorgon går Doris in i vecka 8 och det är förmodligen den sista uppdateringen med magen. Våra tikar brukar aldrig gå så långt att vi får till en uppdatering för vecka 9.
Smyger med en bild att jämföra med i det här inlägget. Bilden till vänster är 2 dagar efter ultraljudet, dvs dag 32. Bilden till höger är från idag, dag 55!
Här kommer även en film från idag när valparna sparkade runt inne i magen:

//Sofia

Ja visst går tiden fort…. Vi får väl se om vi sitter i valplådan om en vecka eller när valpisarna bestämmer sig för att titta ut. Doris har börjat ändra sitt beteende och man märker att hennes kropp börjar ställa in sig för den kommande valpningen. Hon har förvärkar och livmodern börjar förbereda sig. Hon har börjat leta efter bästa platsen för valparna att födas… Under bordet, under trappan eller under sängen. Vi tycker dock att bästa platsen att valpa på kommer att vara i valplådan men det tar vi lite längre fram med henne.
Hon har gott om mjölk i brösten. Det är så himla spännande, när kommer dom? Hur många är det? Tikar, hanar, färg? Åååh vad vi längtar.
Här kommer en film från imorse som mamma filmade:

//Sofia

Nedräkningen har börjat…… Idag har valpisarna legat i Doris mage i hela 7 veckor. De är nu 10 cm långa och livmodern fyller stora delar av buken. I boken står det att vid den här tidpunkten är fostren så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelserna genom bukväggen. Detta har vi ju redan gjort, både känt och sett!
Magen växer verkligen för varje vecka som går….
Fortsättning följer….
//Sofia

”Söta fröken Doris graviditet (eller snarare dräktighet ) löpte på som den skulle. Magen växte och frodades och Doris mådde utmärkt. Hon kunde känna de små liven sparka där inne och hon undrade så hur många de var och hur de såg ut. Nu skulle det inte dröja alltför lång tid innan hon fick träffa dom men innan dess passade hon och hennes familj på att åka iväg en helg. De åkte inte så långt, bara några mil från hemmet (Helenas kommentar: jag, Peter och alla tjejerna har varit i stugan på Torö över helgen). Det var skönt med lite miljöombyte tyckte söta fröken Doris.
Dagarna blandades av att ladda batterierna och att
vara utomhus även om mörkret kommer tidigt så här års
men det bästa är när det är ljust så att man kan se allt det vackra i naturen.
Väl hemma igen började förberedelserna tills det var dags att välkomna de små liven. Det är alltid bra att vara ute i god tid hälsade tjänstefolket (Helenas kommentar: dvs vi 2-bentingar ).
Från källaren plockades barnsängen upp……. och placerades på golvet i valpningsrummet (oj vilket mörkt foto…)
Söta fröken Doris provsatt barnsängen tillsammans med tjänstefolket och moster Bella
men sen gick hon ner i källaren för där hade hon hittat ett ställe som passar mycket bättre att få sina ungar på ”

// Helena

Ja nu börjar det bonkas inne i Doris mage. Valparna blir starkare och starkare för varje dag men vi tycker ändå att de inte är ett fasligt liv där inne.
När Doris och hennes syskon låg inne i Mayas mage upplevde vi dom som väldigt lugna. Detta höll sen även i sig utanför magen och vi undrar såklart om Doris valpar kommer bli lik sin mamma, mostrar och morbröder…. Vi väntar såklart med stor spänning och längtar något enormt.
Här kommer den allra första filmen på rörelserna. Den är ihopklippt till att börja med bara för att ni ska få ta del av så mycket rörelse som möjligt…

För att kunna se filmen på mobilen måste ni ändra mobilens inställning nedan så att ni INTE har mobilläge utan tryck på ”desktop version”. Jag måste höra av mig till one.com och fråga varför man inte kan se filmer från youtube i mobilläget utan bara i det vanliga.
Så ändra inställningen så kan ni ta del av filmen!

//Sofia

Oj vad fort tiden går, idag har det hunnit gå hela 6 veckor sen Doris dejtade Marillo. 6 veckor kan både kännas som en lång tid och väldigt kort. I det här fallet känns det både och, dels känns det som att det är jättelängesen Doris var på dejt men i nästa stund känns det som att tiden har gått så himla fort.
Det här innebär att vi börjar räkna ner tiden tills valparna kommer. Våra tikar har ju en tendens att valpa tidigare än vid 9 veckor så vi kommer börja gå in för landning näst-nästa vecka. Jag jobbar den här veckan och nästa vecka på hotellet där jag jobbar deltid och sen kommer jag vara ledig (mitt i julborden , tur att jag har en bra arbetsgivare).
Doris mår bara bra och magen växer och frodas. Idag upptäckte mamma att Doris redan börjar få mjölk i brösten – ett gott tecken att valparna inte kommer behöva gå hungriga när de kommer ut. Förstagångs tikar brukar vanligtvis inte ha mjölk i brösten innan valpningen utan det brukar ta några dagar innan mjölken kommer igång.
Vi tror att Doris känner av valparna, främst på natten, hon börjar bli lite ”orolig” på nätterna och vill ut och kissa och bajsa (valpisarna börjar nog trycka inne i magen) men inatt ville hon bara ut i köket och sitta så det tyder på att de kanske börjar böka runt lite.

Doris är i alla fall världens coolaste tjej och stressar inte upp sig i onödan. Hon tar livet med ro och njuter av dagarna. Hon är hungrig men vill helst äta godis och vi får truga i henne maten så vi tror att hon mår lite illa fortfarande. Vi tycker att hon är lik sin mormor Alice i sin dräktighet, hon mådde också illa nästan hela tiden.
Vi tycker att vi har börjat känna små små rörelser där inne i magen och om en vecka vet vi att vi brukar se fosterrörelserna genom bukväggen.
Idag öser regnet ner så veckobilderna på magen fick bli inomhus!
Nu är valpisarna ca 7 cm långa och delar av rörbenen har börjat förbena sig. Om några dagar börjar pälsen att växa!

//Sofia

”Innan söta fröken Doris träffade Mannen med stort M, Marillo, var hon smärt om midjan och smidig som en katt . Efter några veckor började hennes kropp att förändras och den smala midjan blev ett minne blott (smidig var hon fortfarande). Liven i hennes mage växte sig större för var dag som gick. Söta fröken Doris som alltid hade tänkt på vad hon stoppade i sig kände sig hungrig och sugen på sånt hon inte tidigare ätit. Helt plötsligt såg t ex en morot utsökt god ut, godisbitarna i påsen som alltid blev sist kvar för ingen ville ha dom kunde Doris tänka sig att äta och när kökspersonalen (Helenas kommentar: dvs vi 2-bentingar ) gräddade pannkakor satt Doris genast vid bordet
Det var ett behagligt liv för söta fröken Doris och hon njöt i fulla drag av sin växande mage och all uppmärksamhet hon fick. Till skillnad från Askungen som måste passa upp på sin elaka styvmor och styvsystrar hade Doris omtänksamma släktingar som brydde sig om henne. Doris mamma Maya och halvsyster Nemi bodde inte i samma hushåll men mormor Alice och ”adoptivmamman” Bella fanns ständigt vid hennes sida.
Mormor Alice, Bella och Doris sover gärna nära nära varandra

(Helenas kommentar: Maya och Nemi bor tillsammans med Sofia och hennes sambo Micke men är oftast hos oss dagtid. Bella har tagit över rollen som mamma åt Doris och de är som ler och långhalm. Där Doris är hittar man nästan alltid Bella och vice versa ).

Nu kanske ni tror att Doris sov bort dagarna men så var det inte. Hon tog långa promenader varje dag tillsammans med sin kära familj.

Som här t ex när de var ute och gick en gråmulen dag och stannade till vid ett gammalt, gammalt träd. Tänk om trädet kunde berätta sin historia. Det hade nog varit med om mycket genom åren det stått där. Kanske hade det haft några klok ord att ge till de som passerade förbi ”

Snipp, snapp, snut så var sagan slut för denna gången men fortsättning följer

// Helena

Idag fyller ”N-kullen” i Doris mage 5 veckor och det betyder att mer än halva tiden har gått!
Valparna liknar nu en hund och kallas inte för embryo längre utan för foster. Ett beaglefoster är vid den här tidpunkten ca 3,5 cm långt. Fostren har utvecklade ögonlock som täcker ögonen och ytteröron som täcker öronöppningen.
Man kan också i den här veckan avgöra könstillhörighet.
Förbening av bröstben, bogblad och revben sker i denna vecka.
Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att denna får ett mer jämntjockt utseende.
Det är en väldig skillnad på Doris mage nu och jämfört med innan hon blev parad. Den har börjat hänga rejält (innan syntes den ju inte alls).
Nu mår Doris bra, hon hade en 2-veckorsperiod där hon mådde jättedåligt och kräktes flera gånger om dagen. Då hade hon nog med sig själv och var inte alls intresserad av att leka men det vända i och med att vi gjorde ultraljudet. Nu är hon lekfull igen och är jättehungrig!
//Sofia

…. att vara dräktig. Doris har i över 1 veckas tid mått dåligt. Hon har mått illa, kräkts och haft dålig aptit. Tikar kan, precis som gravida kvinnor, må illa i perioder. Vi var lite oroliga att illamåendet skulle hålla i sig länge, kanske rent av hela dräktigheten, men tack och lov så verkar det nu ha vänt. Det har funnits flera tecken som gjort att vi varit övertygade om att Doris har bebisar i magen: illamåendet, svullna juver och dessutom har hon varit ”inne i sin egen lilla bubbla”. Igår kände vi att det vände och Doris började må bättre. Hon har kommit ut ur sin lilla ”kokong” och vill leka, äter mycket bättre och är mer sin vanliga jag
Vi startade dagen med en långpromenad där vi passerade förbi gamla träd som bär på historier vi aldrig kommer få ta del av.
Sen var det skönt att koppla av och ”lufta” magen

// Helena

”Det var en gång, i en liten stad, i ett litet hus, i en helt vanlig familj som en mycket speciell tös föddes. Hennes namn blev Doris. Doris var så älskad av sin familj och alla som mötte henne förtrollades av henne.

Hennes ögon såg rakt in i själen på de som träffade henne och hon var godheten personifierad.
Doris var en vacker liten ”prinsessa”….
…. som i tidig ålder fick pris för sin skönhet.
När Doris vuxit upp och blivit en mogen kvinna var det dags för henne att själv bli mamma. Hennes familj letade efter en lämplig kavaljer och fann honom till slut……

…. men innan Doris träffade Mannen med stort M var hon med på ännu en skönhetstävling och fick där en Stoooor rosett och titeln Svensk Utställningschampion.
Trots att det var familjen som valt ut Doris trolovade var hon mycket nöjd med deras val.
En snyggare och trevligare kille kunde de inte ha valt….. en riktig gentleman, en casanova med stil:
Aquafortis Casanova By Robel ”Marillo” med en låååång meritlista från skönhetstävlingar och dessutom enormt trevlig. Bättre kunde det inte bli tyckte Doris.

Redan som liten hade Marillo en ståtlig hållning och när han växte upp åkte han runt och visade upp sig, både i Sverige och utomlands, vilket resulterade i måååånga fina utmärkelser
Inte undra på att Doris familj blev omåttligt stolta och glada när det visade sig att Marillos och Doris möten varit lyckade

Här är beviset på att det växte smått i Doris mage, inte bara 1 utan en hel liten ”hög” med pickande hjärtan kunde farbror Doktorn se .”

Fortsättningen på Doris Saga kommer vart efter. Stort tack till familjen Lundström, Marillos ägare, för fotona på Marillo och för att vi fick äran att använda honom på Doris och stor eloge till Marillos uppfödare, Runi Kristiansen kennel Aquafortis i Norge, för ett fantastiskt bra avelsarbete

// Helena

Nog för att vi har trott att det växer valpar i Doris mage, hon har visat alla tecken på dräktighet (brösten har börjat växa, hon har och mår illa mm mm) men helt säker kan man ju aldrig vara. Vi blev så himla glada när veterinären tog ultraljudsproben idag mot magen och sa ”ja här inne finns det valpar”.
Doris är alltså dräktig…. Och ni alla undrar nog, vem är den blivande pappan? Låt oss presentera föräldrarna till vår nästa kull:

De stolta föräldrarna är,
Pappa:
BISS C.I.B NORD SE DK NO FI PT CH SE V-13 Porto W-15 Mediterranean W-15 EUW-15
Aquafortis Casanova By Robel ”Marillo”

och mamma:

SE UCH Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”

Marillo är en kille som har utmärkt sig genom åren. Han har vunnit det mesta som man kan inom utställning och hans meritlista är längre än det ni ser ovan. Inte nog med alla championat han har inbringat, han kan också lägga till Årets Portis utställning 2013 och 2014

Vi blev lite överväldiga över hans långa meritlista men en hund är mer än bara sina meriter. Det absolut viktigaste i valet av hane är att han ska vara frisk och trevlig!

När vi började studera Marillo lite närmare och jämförde hans BPH (mentalbeskrivning) med Doris insåg vi hur många likheter de har med varandra. Vi är väldigt nöjda med hur Doris reagerade (att hon är social, nyfiken och orädd) och vi kände att Doris var tvungen att fråga chans på Marillo.

När hon fick ”Ja” på sin förfrågan blev vi jätteglada, det här är en kombination som vi med spänning ser fram mot.

Doris och Marillo fattade tycke för varandra och vi fick chansen att lära känna Marillo ännu lite mer. Många frågar hur den blivande pappan är och svaret är enkelt ”en gosig nallebjörn som är familjekär”. Han bor tillsammans med portiskillen Kenzo och det har aldrig varit några som helst problem dom emellan. Hans familj beskriver honom som en härlig kille som är oerhört tålmodig. När Marillo ställdes ut som mest tillbringade han många timmar liggandes på trimbordet och det var något som han trivdes med!

Marillo som liten valp!
Marillo när han blev BISS på världskongressen i Portugal 2013!

//Sofia och Helena