Amazing Selma´s

I lördags drog Ekströmsligan iväg norrut. Vi styrde kosan mot Uppsala och Björklingeligan .
Björklingeligan består av 2-bentingarna Pia och Håkan samt av 4-bentingarna Figo (Nemis pappa), Mozart (brorsson till Figo samt halvbror till Selma) och Agnes (Bellas systerdotter). Det är så häftigt att se 8 portisar i olika åldrar umgås med varandra och inom ”bråkdelen av en sekund” har de enats i en enda stor flock.
Vårvärmen låter vänta på sig som ni kan se av vår klädsel
Det finns gott om utrymme att springa på hos Björklingeligan
Figo in action
Alice in action
Agnes och Maya, Nemi i bakgrunden
Mozart
Nemi
Underbara Agnes
”Varför står ni bara där för, med händerna i byxfickorna? Lek med oss istället !”
Familjefoto: dottern Nemi, mamma Maya och pappa Figo
Figo och Sofia
Nemi och Håkan…..
vem är kopian och vem är originalet om man jämför de båda fotona??
Figo är en riktig knähund, här har han hoppat upp i Peters knä
Pia och (en något suddig) Agnes
Gruppfoto på portisgänget: Figo 11½ år, Bella snart 5 år, Alice 8½ år, Selma 9 år, Maya 6 år, Agnes 2 år, Mozart 9 år och Nemi 1½ år…. 8 underbart härliga portisar som trots att de är av samma ras har sina alldeles egna personligheter

Det var ett nöjt Ekströmsgäng som vände hemåt framåt kvällskvisten !
// Helena och ligan

Vart tog vårvärmen vägen? Kyla, regn och småblåst är inte vad man önskar sig i månaden maj. Igår blev vi i alla fall varma i hjärtat av att få besök av söta och goa Bella-Korak-dottern Nikki samt hennes matte Julia och ena lillhusse Adrian. Tänk att det har gått en hel månad sedan Nikki flyttade från oss.
Nikki och jag
Full fart i dom små 12-veckors benen. Mamma Bella tyckte det var kul att få besök av sin dotter Nikki
Adrian hade också spring i benen och det tyckte Nikki var jättekul
Bus med mamma
Adrian visar att Nikki lärt sig en konst….
… Vacker tass!!!! Duktiga lilla Nikki
Belöning!!! Selma tittar suget på godisen som Nikki får av Adrian
Sofia och Nikki
Kennelpappa Peter slängde sig ner på golvet och myste med Nikki så fort han kom hem från jobbet
Nosen innan frisering
Nosen efter frisering
Profilbild före frisering av bakdelen
Efter frisering av baken

Fina tjejen Nikki
// Helena

Första helgen i maj gick i spårandets tecken för vår del
Peter, Sofia, jag och våra 5 portistjejer åkte till ”vår” skog i lördags. Ja alltså, det är ju inte vår skog på riktigt men eftersom vi nästan varje dag året om åker till den här skogen och går så känns den som vår egen. Det är väldigt sällan vi möter annat än vilda djur i vår skog. Vi ser bland annat rådjur, hjortar, fåglar (havsörnar, tranor, ugglor mm) och vildsvin. Vi trivs bra tillsammans och stör inte varandra. Vi tror att djuren i vår skog vant sig vid oss och vår doft så dom tror nog att vi också tillhör skogens invånare .
I helgen var vi dock inte ensamma i vår skog. Döm om vår förvåning när vi möts av ett fasligt skällande när vi, för att ta oss till skogen, går på avverkningsvägen. Det står ett helt ”koppel” med bilar en bit in på vägen. I bilarna sitter hundar som verkar vänta på att få spåra med sina ägare. Några människor ser vi inte till men någonstans måste dom ju vara.

”Åååååh nej !” tänker vi. ”Nu kan vi inte lägga spår för bergis är det redan någon annan som hittat vårt ”jättebraiga” spårställe.” Vi blev så glada när vi upptäckte att människorna förmodligen valt den sämre delen av skogen att lägga sina spår på

Det tar sin lilla tid att lägga 5 spår så de blir inte så långa som vi önskat egentligen. Jag (Helena) lägger spåren medan Peter och Sofia tar tjejerna och går längs vägen.
Tjohooo!!! Så här glada blir tjejerna när dom får se att jag kommer gåendes
Så där ja, nu har dom ”kammat till sig”
Vi vill att spåren ska ligga minst 1 timme så vi får pausa en liten stund
Så där, nu är det dags för Alice och Peter att starta
”Duktigt Alice, du hittade belöningen som låg i slutet på spåret (en burk med köttbullar i) ”
Sofia sätter på Nemi spårselen
Nemi stoppar ner nosen i backen som om hon hade en magnet i den
Ingen konst att hitta slutet på spåret och belöningen här inte. Nemi mumsar glatt i sig köttbullarna
Selmas tur att spåra. Visst ser det bra ut? Nosen i backen och full koncentration…..
Duktiga Selma som hittade köttbulleburken som var i slutet på spåret….
Nä dom här bilderna ljuger faktiskt en del. Om sanningen ska fram är Selma ganska, väldigt mycket, värdelös på att spåra så jag har fått hjälpa henne på traven för att hon ska hitta fram. Selma är så himla duktig på en massa annat (som t ex sökruta och att plocka upp saker) och man kan ju inte vara bäst på allt, eller hur?
Bella är i alla fall fullt koncentrerad
Nosen i backen och iväg!
Belöööööning för väl utfört spårarbete
Maya står startklar tillsammans med Sofia
Klart som korvspad att Maya tog spåret klockrent och även hon fick lön för mödan
Då var lördagens skogsaktivitet avklarad men eftersom det är så himla kul att se tjejerna jobba (jodå, Selma är också jättelycklig när hon ”spårar” även om hon behöver hjälp) så söndagen fick också bli en spårdag. Den här dagen fick vi förstärkning av Micke (Sofias sambo). Vi tog inga foton under själva spårningen men några bilder blev det i väntan på att spåren skulle bli klara:
Barnbarnet Nemi tillsammans med mormor Alice
Maya
Bella och Peter
Selma

Det är en underbart härlig tid vi har framför oss nu när våren har kommit. Det är så mycket roligare och lättare att göra aktiviteter utomhus när det är lite varmare och man slipper ha vantar, mössa och tjock jacka på sig !

// Helena

Nu är ”karantäntiden” över. Anledningen till att vi undviker att träffa andra hundar under tiden vi har valpar är för att vi vill minimera risken att få in någon smitta i vårt hus. En magsjuka eller kennelhosta skulle kunna få ödesdigra konsekvenser för valparna. Därför får våra tjejer inte träffa andra hundar när vi har valpar i huset. Promenaderna tas i skogen eller på någon skogsväg.

I måndags hade vi besök av G-kullepappan Sigge och E-kullekillen Eskil samt deras matte Bibi:
Alice blev som en tonårstjej när hon träffade Sigge
Syskonen Nemi (till vänster) och Eskil
Avslutningsvis ett gruppfoto (från vänster): Bella, Alice, Selma, Nemi, Maya, Sigge och Eskil
********************************************************************
Igår fick vi besök av H-kullepappan Korak

H-kullens mamma Bella och pappa Korak
… och ett gruppfoto blev det denna dagen också
Trevlig valborg!

// Helena

I fredags förmiddag efter att vi gått en promenad med tjejerna packade vi (jag och Helena) in oss i bilen tillsammans med Bertil.
Nu var det dags för honom att få flytta hem till sin familj.
Vi styrde färden mot Nykvarn och familjen Söderstrand!
Bertil tyckte att det var väldigt spännande att komma till en ny plats och utforska ett nytt ställe.
Bertil bor nu nämligen tillsammans med en av våra avkommor: Mayas son Affe ur C-kullen (Amazing Selma’s Creme Brulé).
Affe tyckte att Bertil var väldigt spännande och tog med sig en boll som han tyckte att han och Bertil kunde busa med. Bertil förstod inte riktigt vad Affe menade men det kommer.
Här är Bertil tillsammans med sin familj. Dock saknas pappa Fix och syster Irma på bilden.
Bertil var väldigt efterlängtad och han tydde sig på en gång till alla i familjen:
Mysigt att krypa upp i ”brorsan” Edins famn.
Kian är en rolig filur han också!
Hmmm, kan jag också åka där, undrar Bertil?
När vi skulle lämna Nykvarn och familjen Söderstrand såg det ut så här. Bertil tillsammans med matte Anna och brorsan Affe.

Det var med blandade känslor vi åkte hem. Bertil är en otroligt härlig kille, att man kan bli så förtjust i en sån liten pojke efter bara några dagar!
Han gick rakt in i våra hjärtan och det känns väldigt bra att vi bestämde oss för och att vi fick möjligheten att få ta in honom i Amazing Selma’s-familjen.
Trots att vi visste att han inte skulle bo kvar i vår familj så känns det precis som när våra valpar lämnar oss, lite sorgligt.
Men, Bertil har det jättebra och allt går väldigt bra enligt rapporterna från Bertil och Affes matte Anna. Det känns så skönt!

Nu är det bara vi här hemma. Det kommer att ta några dagar innan vi kan förstå att vi inte har valpar hemma som vi måste skynda oss hem till när vi har varit ute i skogen.
Blandade känslor är det och vi kommer att få uppleva det här igen, var så säkra på det!

//Sofia

Nu har Bertil varit hos oss i två dagar och vi är redan så förtjusta i honom. Han är en otroligt go och härlig kille. Han är orädd och framåt, precis som det ska vara. Han har många likheter med vår Nemi när hon var liten (men lika envis som henne är han inte ).
Vi är så glada att det här blev möjligt och att vi blev med en Bertil, även om han inte ska bo hos oss.
Det ska bli väldigt kul att få se vad det blir av denna lilla kille. Framtiden ligger framför honom nu.

Vi hoppas att Bertil någon gång i framtiden ska kunna föra sina gener vidare här hos oss. Han har nämligen lite nytt blod i sig då hans pappa Putte kommer från Tyskland och själv har föräldrar från USA. Bertils mamma Doris är född på samma kennel som Bertil men hennes pappa kommer från Portugal.
Dessutom är han fri från både PRA och JDCM (via sina föräldrar) samt att han och hans syskon alla var fria från att bakbenssporrar, kan ju inte bli annat än bäst, eller hur?!
Här kommer bilder på Bertils föräldrar (lånade från Elisabeths hemsida):
Pappa Putte – Go And Win For Ammiella
Mamma Doris – Ammiellas Ambrosia Lady Of Smoke
Och såklart bilder på Bertil:
Vad månne det bli av den här lilla gossen?
Det är spännande att upptäcka världen. Både igår och idag utforskades skogen som våra tjejer går i nästan varje dag. Man ska ju såklart smaka på allt vad skogen har att erbjuda!
Helena tillsammans med alla våra tjejer och Bertil såklart!
//Sofia

Klockan 4.00 igår morse lämnade jag och Helena Nynäshamn och satte oss i bilen. Färden tog oss till västkusten och siktet var inställt på Göteborg!

Där nere hann vi med ett besök hos Bellas son Brizze (som flyttade i söndags). Först undrade han vilka det var som kom på besök men när han väl såg att det var vi….. Oj så glad han blev! Han pratade otroligt mycket medan han sprang mellan mitt och Helenas knän för att prata och gosa. Han talade om att han hade saknat oss såklart men också att han hade kommit till en otroligt gó familj som tog så väl om hand om honom:
Ett kärt återseende!
Brizze visade oss runt hur han bodde nu och vi blev bjudna på fika av Brizzes husse och matte.

Brizze undrar vad matte Hannele håller på med.

Tusen tack Hannele och Jimmy för att vi fick komma förbi och hälsa på och hjärtligt tack för fikat!
Det var en riktigt go gosse som vi åkte ifrån men anledningen till resan var inte att hälsa på Brizze.
Nu styrde vi bilen mot vattnet:
Färden gick nu mot Hönö.
Där blev vi välkomnade av 4 Goa Gossar!
Deras Goa mormor Ella!
Deras Goa kusin Judith!
Deras Goa uppfödare Elisabeth!

Men målet med resan var en av de goa pojkarna, nämligen den här killen:
Vi hälsar Ammiellas Goe Gosse Bertil ”Bertil” hjärtligt välkommen in i Amazing Selma’s-familjen. Tusen, tusen tack till Elisabeth, Ammiellas Kennel, för förtroendet. Vi är otroligt glada över att Bertil fick bli en del av vår familj!!!!
Bertil är en otroligt go gosse. Han kommer inte att bo hos oss utan hos en foderfamilj. Om allt går som planerat så är tanken att Bertil ska få bli pappa hos oss någon gång i framtiden.

Runt klockan 15.00 gick färden hem. Klockan 21.30 var vi äntligen hemma igen. Bertil möttes av våra 5 tjejer som luktade igenom honom noggrant. Han tyckte att det var otroligt kul att få springa och kolla runt i huset.
Natten tillbringade jag och Bertil inne i valprummet. Jag sov på en madrass på golvet och han låg bredvid mig. Klockan 6.00 gick vi upp och då hade det inte hänt en enda olycka. Kissar och bajsar vill han göra ute, skönt!
Han är en framåt, härlig, glad och charmig kille!

Ni är nog många som har undrat vad vi har hållit på med. För några veckor sedan sökte vi ”Rätt familj till en hanvalp”. Det var alltså ingen av våra valpar som letade efter hem utan anledningen var Bertil. Eftersom vi har 5 tjejer hemma så vill vi inte ha honom boendes här hos oss (det är jobbigt nog som det är när dom löper). Utan vi ville hitta rätt foderfamilj för honom. Vi är så otroligt glada över att vi har gjort det och om några dagar kommer Bertil att få flytta hem till dom.

Det känns väldigt kul att det här gick att genomföra. Vi är så glada över att ha Bertil här!

//Sofia och Helena

Nu är kvastarna oljade och klara inför den kommande resan till Blåkulla.
Vi önskar er alla en riktigt Glad Påsk:
Dom tre musketörerna är såklart också redo:
Indie hälsar er alla Glad Påsk!
Brizze också!
Och Happy han med (med lite jord på nosen… Det blir lätt så när man är ute i valphagen och gräver och busar med brorsorna)!
//Sofia

Det är helt otroligt vad tiden går fort. Att det redan har gått 6 år sedan vår första kull föddes känns så konstigt. Man vill stoppa tiden här och nu!
Självklart bjöd Maya in sina släktingar till kalas:

Maya, dagens födelsedagsbarn!
Nemi undrar när godsakerna ska komma fram!
Bella är festfin!
Selma var såklart med!
Alice!
Och så sjöng vi 2-bentingar:
”Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanligt dag för det är Mayas födelsedag!
Hurra, hurra, HURRA!”
HUGG IN, skrek Maya efter sången.
Det bjöds i vanlig ordning på en ”gotte-tallrik” bestående av ost, skinka, chicken twist, lite valpfoder samt lite morötter.
Efter att faten var tomma på allt gott blev det paketöppning! Alla vill såklart vara med och hjälpa till!
Tjoohoo, en rosa leksak låg där inne. Precis vad Maya hade önskat sig!
Fina, älskade, underbara Maya!

//Sofia

”Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är A-kullens födelsedag. Hurra, hurra, hurraaaaaa!!!!”
Vi har skrivit det här många gånger tidigare, närmare bestämt 5 gånger men eftersom det gått 1 år så vill jag bara kort berätta hur det var när Amazing Selma’s allra första kull såg dagens ljus.
Som nybörjare tog vi råd från flera erfarna uppfödare och vi läste allt vi kom över för att vara så förberedda som möjligt på den stundande valpningen. Vi fick veta att valparna alltid föds 9 veckor efter parning men att de kan komma en dag tidigare eller någon dag senare. Vi hade med andra ord siktet inställt på den 29 mars. Vi hade för säkerhets skull ställt fram valplådan så att Alice skulle få ”boa in sig” i den i god tid innan det var dags. Tur var väl det för döm om vår förvåning när Alice, efter att ha varit orolig under natten mellan 21 och 22 mars ställer sig upp och första valpen blir synlig. I ett huj ordnande vi fram allt annat som behövdes. Påskaftonen den 22 mars 2008 var startskottet för oss som uppfödare och det lärde oss att saker inte alltid går efter regelboken: tikar kan faktiskt valpa en hel vecka före utsatt datum och föda fram fullgångna, friska valpar ! Som Number One föddes en helt underbar svart liten tik med vitt bröst. Hon stal våra hjärtan på en gång och det var självskrivet att hon skulle stanna i flocken, Amazing Selma’s Aztekian Maya skulle bli hennes artistnamn men vi kallar henne Maya till vardags
En söt liten trollunge 2008…..
…. har blivit stora damen och är idag själv mamma till 2 stooora Amazing Selma’s-kullar, dvs vår C-kull på 13 valpar och vår E-kull på 14 valpar !
Vi önskar Maya, Vincent, Milton, Zumi, Akilles, Figo och Ditte en härlig 6-årsdag!

Så här små och söta var ni när ni var 8 veckor gamla och det snart var dags att ”flyga ur boet”
// Helena och övriga Ekströmsflocken

Tänk, idag är det ingen vanlig dag för idag är det vår älskade Selmas födelsedag!!!!!
Hipp hipp HURRA för Selma som fyller 9 år idag!

Dagen idag har hittills gått i Selmas tecken. Dagen började med att vi alla sjöng för henne i sängen på morgonen vilket hon uppskattade oerhört eftersom det betyder att idag ska vi ha kalas, det vet Selma.
Selma inledde också morgonen med att för ovanlighetens skull gå in och prata lite med valparna. Dom är ganska söta och spännande men också lite läskiga.
Därefter åkte vi ut i skogen. Dagen till ära hade vi med kameran och det tyckte tjejerna var otroligt kul (kamera+kort+stå stilla =godis=superkul):
Födelsedagsbarnet!
Alice
Bella
Maya
Nemi

Hela gänget
Alice blev sen så glad så hon var tvungen att leka lite (det händer inte så ofta)
Barnbarnet Nemi hakade på Alices lek
När vi kom hem visste Selma precis vad som väntade, KALAS! Våra hundar blir helt till sig när det är kalas på gång. Det är några av årets höjdpunkter och det är när någon fyller år.
Självklart är det prinsesskronor på, en present samt gotte-tallrik som gäller:
Selma är redo
Alice
Nemi
Maya
Bella
Man måste vänta innan man får äta korv, köttbullar, skinka, ost och chicken twist!
Inget bordsskick har dom….
Inte Selma heller…. Trots att hon är 9 år…. Men är det födelsedag så är det!
Selma äääälskar att öppna paket!
Tjoohoo, vilken fin ny leksak, hälsar Selma!

//Sofia

Nu i veckan har vi haft besök av 3 vackra gossar. Alla 3 kom in genom dörren som pälsmonster och gick ut som riktigt snygga portisar.

Här i veckan kom valparnas pappa Korak för att få nos och rumpa klippt:
Så här såg han ut när han lämnade oss!
Idag kom det ytterligare 2 fina grabbar, nämligen Nemis bror Eskil samt G-kullens pappa Sigge:
Amazing Selma’s Extreme Superman ”Eskil” har vuxit på sig till en riktigt stilig kille!!
Eskil är väldigt lik sin mamma Maya!
Sigge och Eskil

Det är bra att ha en källare där man kan ta emot portisar för klippning trots att vi har valpar. Tjejerna på övervåningen undrade såklart vilka som var på besök men dom får hälsa på grabbarna en annan gång då vi inte har valpar.

Anledningen till att tjejerna inte får träffa andra hundar just nu är pga smittorisken. Några kanske tycker att vi är larviga men vi känner att vi inte kan vara nog försiktiga. Vi byter alltid kläder efter att vi haft behandlingar/klippningar av andra hundar.
Valparna är ju inte vaccinerade och dom är små och därför mer känsliga. Bellas son Fix (ur F-kullen) som bor i Norge fick för någon vecka sedan kennelhosta (det är som kikhosta) och har varit väldigt sjuk. Trots att han är vaccinerad så har han mått jättedåligt och vi har varit så oroliga för honom. Hundar som får kennelhosta kan faktiskt i värsta fall stryka med och för valpar, gamla och sjuka hundar är risken för det störst. Skulle någon av våra tjejer bli sjuka så skulle säkert valparna också bli det och det vill vi inte.
Av den anledningen är vi extra försiktiga när vi har valpar, det är för valparnas skull! Det är därför bra att se till att ens hund har sina vaccinationer som dom ska ha. En hund som är vaccinerad kan bli sjuk men oftast bli dom inte lika dåliga som om dom inte är vaccinerade.

Det är i alla fall otroligt kul att få ha möjligheten att träffa så fina och trevliga portisar. Ååh vilken härlig ras!
//Sofia

Ibland kan det vara väldigt skönt för valpmamman att få komma bort och inte bara vara mamma. Att låta Bella vara Bella och inte mamma-Bella hela tiden är otroligt viktigt. Jag tror att det gör väldigt mycket för tikarna och att dom inte tröttnar på sina barn. Rensa hjärnan är lika viktigt för en hund som för en människa.
Idag fick tjejerna göra sökruta i skogen och det tyckte dom var såååå kul. Det var första gången sedan valparna kom som vi hittade på aktiviteter i skogen. Dels så kan Bella vara ifrån valparna en lite längre stund samt att det inte är så kallt ute!
//www.youtube.com/embed/rqZi_WlShck
Härligt att vara ute i skogen, hälsar portistjejerna hos familjen Ekström

//Sofia

Jag och mamma kom precis hem från Nynäshamns Brukshundklubb som idag hade årsmöte. Stolta som tuppen åkte vi hem från klubben med två fina priser!
Det ena visste jag men det andra kom som en överraskning.
På skärgårdsutställningen i september blev Nemi placerad som 4a i klubbens KM!
Som grädden på moset fick Selma pris för att ha kommit 2a i klubbens agility-KM, det också i september!
Tänk att lilla Selma som snart fyller 9 år kunde smälla till och göra så bra ifrån sig! Hon var en av de få som inte diskade sig i något av alla 3 loppen!!!!
Två av våra fem underbara tjejer, så fantastiskt duktiga dom är! Nu blev jag riktigt taggad på att köra ännu mer agility och såklart åka på fler utställningar!!!
Det största priser ger jag till alla våra tjejer för att dom är så fantastiska i alla lägen och för att dom är dom allra bästa vännerna man kan få!
//Sofia (en otroligt stolt matte)

Det här inlägget har faktiskt inget med valpisarna i valplådan att göra. Det är ju som så att vi har 66 andra barn varav 63 inte bor hos oss (Maya, Bella och Nemi bor ju faktiskt kvar här). För även om våra avkommor ur tidigare kullar inte är så små längre så kommer dom alltid att vara våra valpar och våra barn. Dom sätter sig alla i våra hjärtan och är alltid en del av vår familj.
Här kommer lite bilder på några av våra fantastiska avkommor som vi har fått tagit del av:
D-kullevalpen Ella i Norge skickade den här bilden på henne med sin favorit boll:
Amazing Selma’s Deep Purple ”Ella”
Bellas dotter Cindy (ur F-kullen) skickade dessa bilder:
Amazing Selma’s Flashdance ”Cindy”
Cindy
F-kullevalpen Baron:
Amazing Selma’s Forrest Gump
G-kullevalpen Meya:
Amazing Selma’s Grace Kelly

Meya
D-kullevalpen Lovis:
Amazing Selma’s Duran Duran. Lovis hälsar att hon önskar sig en lika fin sparkcykel som denna till sommaren!
D-kullevalpen Agnes:
Amazing Selma’s Depeche Mode
E-kullevalpen Sigge:
Amazing Selma’s Extra Cookiemonster
E-kullevalpen Chaplin:
Amazing Selma’s Exhausted Rocky
C-kullevalpen Selma:
Amazing Selma’s Cup Cake
C-kullevalpen Aqua:
Amazing Selma’s Carrot Cake

F-kullevalpen Fix som bor i Bergen, Norge:
Amazing Selma’s Fast And Furious

B-kullevalpen Jackson:
Amazing Selma’s Bristol Cream

E-kullevalpen Mollie:
Amazing Selma’s Elegant Cinderella

Tusen tack till alla våra underbara valpköpare som delar med sig av alla fina bilder på era fantastiska hundar! Jag har säkert inte fått med alla bilder och hundar men här kom några av dom!
Vi blir så otroligt glada för alla fina bilder, det värmer våra hjärtan!
//Sofia

För några veckor sedan kom det några foton på vår fodertik Meya (Amazing Selma’s Grace Kelly), snart 8 månader gammal, från hennes matte Marie.
Så här ser sötnosen ut när hon är ute i snön:
Meya gillar snö men hon har redan visat prov på att vara ett riktigt vattendjur. Hon slängde sig ut i vattnet vid nyår !

Hur söt får man vara egentligen? Dom där ögonen kan man lätt drunkna i !!!

Tack hela familjen Wedar samt ”storebror” Kenzo för att ni tar hand om Meya på allra bästa sätt!!!

// Helena

Vid lunch igår packade jag och Nemi in oss i bilen och styrde färden mot Järfälla. Trots röriga vägombyggnationer kom vi tillslut fram till vår fodertik Cookie och hennes familj. Hela familjen var hemma när vi kom och Nemi blev så glad över att få träffa sin halvsyster igen!
Cookie blev också superglad och dom busade i familjen Cronfalks trädgård:
Cookies lillhussar Viggo och Ville var också med och lekte.

Efter bus i trädgården gick vi in för att äta och fika.
Det var otroligt kul att se Nemi tillsammans med barn. Hon är ju inte alls van vid barn men betedde sig som om det var världens mest naturliga sak. Det enda hon tyckte var lite konstigt var när stackars Ville råkade få peppar i ögat och började gråta. (Hoppas ögonen känns bättre idag!)!
Efter en dag med mycket bus för hundarnas del och mycket prat för oss 2-bentingar åkte vi hemåt mot Nynäshamn igen.
Stort TACK Madeleine, Cookie och resten av familjen Cronfalk för en supertrevlig dag!!!
Nemi är även idag trött efter gårdagen!

//Sofia

Ni vet hur det är när man har ett problem man dras med?! Hur
man då kan känna det som att det är bara jag/vi i hela världen som har det här
problemet? Det kan vara allt från en sjukdom till problem i ett förhållande
eller ha med hundar att göra.

Vissa hundmänniskor är väldigt bra på att ha åsikter om
andra hundmänniskor. För något år sedan hade vi hem en valpköpare och han sa en
sådan bra sak:

”Jag har upptäckt att är det något folk verkligen tror sig
ha mycket kunskap om så är det hundar och hunduppfostran. Till och med sådana
som inte ens har hund vet allt. Dom kan allt trots att dom bara känner en
person som i sin tur har hund”.
Det är ungefär som med barn och barnuppfostran. Jag har inte själv barn men oj
vad människor har koll på precis allt om barn och hur man ska göra.

Låt oss inse att vi alla är olika. Vi har alla olika
uppfattningar om vad som känns rätt för oss som individer. Hur jag tar mig
igenom att problem behöver inte alls vara det sättet som är bäst för dig.
Vi är olika!

För några veckor sedan hörde en som har ett syskon till Nemi
av sig för att hunden hade börjat skälla mot andra hundar som dom mötte. Nemi
(och många hennes syskon) är en väldigt ljudlig hund. Nemi använder sin röst
när hon blir glad, upprörd, osäker mm mm. Jag berättade för ägaren hur jag gör
med Nemi och gav lite tips och råd. Jag sa att jag bland annat brukar prata
till Nemi med lugn röst. Det här gör jag dels:
-för att om jag pratar lugnt så blir jag lugn
-då blir dessutom Nemi lugn
-jag sänder ut signaler till andra människor att vi är lugna
Det här trots att Nemi tycker att saker är konstiga.

Dagen efter samtalet hörde ägaren av sig och sa ”Jag vet inte hur det här har
gått till. Antingen lyssnade hunden på vårat samtal eller så är det något annat
men nu har det gått jättebra på promenaderna”.

Allt har med den mentala inställningen att göra. Vi måste försöka börja stärka
varandra istället för att fälla krokben.
Den här hundens familj hade fått många ”goda råd” från andra hundägare men alla
hundar är individer och en sak som fungerar på en hund fungerar inte alls på
min.
För låt oss inse att vi alla innerst inne tar illa vid oss när någon säger något
negativt om min hund eller mitt sätt att uppfostra min hund. Man känner sig som
en dålig hundägare och det känns som att det bara är jag i hela världen som har
det här problemet.

Vi har en flock med 5 underbara portistjejer, en flock som
är otroligt starkt sammansvetsad. Det är dessutom skvallrande vakthundar vi
har. Med skvaller så menar jag att dom talar om med rösten när något är
konstigt. När vi får hem besök så skäller våra hundar och eftersom dom är 5
stycken så drar dom med varandra ännu mer än när dom är själva. Dessutom är dom
5 stycken!
Att dom skäller är något vi absolut inte tycker är okej och det har blivit en
stressande situation för oss.
Vad säger vi då till hundarna när vi blir stressade? Jo, att det är något
konstigt och då skäller ju tjejerna ännu mer.
Vissa situationer stressar mer än andra. När vi får hem besök av människor vi
känner så vet vi vilka det är som kommer och hälsar på, då är tjejerna lugnare
för vi beter oss lugnare.
Vi får även hem vilt främmande människor till oss. Vi får hem sådana som är
intresserad av rasen och av valp. Vi öppnar upp vårat hem för människor som vi
inte alls vet vilka det är. Det blir en stressat situation för oss (trots att
vi är vana) och då känner tjejerna av det och skäller såklart mer än vanligt.

Det här är ett ”problem” vi har, ett ”problem” som man kan
göra att man känner att vi som familj är helt ensamma om att ha. Då är det så
skönt att få bekräftat att andra familjer som också har så här många hundar har
samma problem!!!! Vi är inte ensammast i världen!

Något vi inte har problem med *peppar, peppar* är intriger i
flocken. Vi har under dessa 9 år som portisägare aldrig (återigen: *peppar,
peppar*) upplevt att våra tjejer har rykt ihop med varandra.

Varför jag tar upp det här är för att vi för några dagar
sedan läste på ett forum där en fråga löd: ”hur gör ni när era hundar ryker
ihop? Hur gör ni för att sära på dom mm mm”.
Det här är något som flera flerhundsägare får vara med om: när flocken inte
kommer överens och det uppstår bråk.

Då slog det oss vad lyckligt lottade vi är. Vad har vi för
problem egentligen? Jo hundarna skäller när det ringer på dörren. Vad är det
för problem i förhållande till sådana som har bråk i flocken?

Allt har med vår mentala inställning att göra. Är vi lugna
så blir hundarna lugna.

Idag stötte vi först på en flock med viltsvin på ca 15
individer när vi gick i skogen. Tjejerna var kopplade och började skälla. Vi
pratade lugnt med dom och berömde dom för att dom var så duktiga som skällde
iväg grisarna och tjejerna lugnade sig jättefort (dom tycker grisar är
obehagliga). Hade vi stressat upp oss så hade vi överfört det till tjejerna
istället.

Allt har med mentalinställning. Om vi alla hjälps åt, är
förstående och inte dömande så slipper så många känna att dom är ensammast i
världen om ett visst problem.

Vi är många som sitter i samma båt!
//Sofia

Oavsett vad man har för ras ska man ha kroppsvård på sin hund. Alla hundar behöver man klippa klorna på, kolla tänderna samt titta i öronen. Om man tar på sin hund, klämmer och känner och att man känner sin hund och hur den brukar vara så upptäcker man snabbare om något förändras.

I tisdags tittade jag på Djurens hjältar som går på tv just nu. Där var det en liten hund som började kräkas, gick vingligt och hade ryckningar i kroppen och ögonen. Det visade sig att det inte var något neurologiskt som man kunde tro utan hunden hade fullt med skabb i öronen!!!!
Fullt med äckliga små djur i hörselgångarna och dessutom inflammation i öronen!!!

Det är viktigt att se tecken på om någonting inte stämmer tidigt! Har man dessutom en portis ska man plocka moget hår ur öronen samt hålla pälsen tovfri genom att kamma!!!
Dräktiga Bella ligger på trimbordet. Vi har två trimbord som vi fixar hundarna på. Tjejerna fullkomligt äääälskar att få ligga där uppe, då får dom ju egen tid med oss.
Så vad gör vi när vi går igenom tjejerna?
Titta hur långa klorna är samt klippa dom!Titta på tänderna och om dom har tandsten så skrapar man bort den.
Borsta tänderna!
Kamma pälsen, det ska inte vara tovor i pälsen!
Titta i öronen och ryck eventuell mogen päls!
LUKTA i öronen! Det ska lukta öra. Vet man hur ett hundöra ska lukta så vet man när något är fel. Luktar det t ex gammal disktrasa eller unket så är något fel!

Och så här fina blir tjejerna när vi är klara:
Bella
Nemi
Selma
Maya
Alice

//Sofia

Här om dagen kom det många fina bilder på Fanny (Amazing Selma’s Freaky Friday). Fanny är otroligt lik sin mamma Bella så det är inte så konstigt att vi kallade henne för just ”Lill-Bella” när hon var liten. Så här såg Fanny ut när hon var 5 veckor gammal, det känns som att det var igår:
Och så här ser hon ut idag vid 10 månaders ålder:
Det här är taget från mailet som kom från Fanny och hennes familj:
”Idag är Fanny och jag hemma och tar igen oss efter att ha gått på hundkurs hela helgen. Vi gick hos Eva Bodfäldt igen (hon som har skrivit boken Kontaktkontraktet) och hundtränaren heter Carina Persson. Precis som förra gången vi gick fick Fanny så otroligt mycket beröm av tränaren. Hon säger att Fanny har ett så fantastiskt fint sätt och att hon inte har träffat en sån social och glad portis förut! Det är så roligt att Fanny får så mycket beröm och vi är SÅ STOLTA över henne.”

Åååååh så stolta vi blir över finast Fanny!!!! Man blir glad i hela hjärtat av att höra att Fanny gör bra intryck på människor hon möter!

Tusen tack familjen Åkerdahl för att just ni ville bli Fannys familj!!

//Sofia och flocken