Ni vet hur det är när man har ett problem man dras med?! Hur
man då kan känna det som att det är bara jag/vi i hela världen som har det här
problemet? Det kan vara allt från en sjukdom till problem i ett förhållande
eller ha med hundar att göra.

Vissa hundmänniskor är väldigt bra på att ha åsikter om
andra hundmänniskor. För något år sedan hade vi hem en valpköpare och han sa en
sådan bra sak:

”Jag har upptäckt att är det något folk verkligen tror sig
ha mycket kunskap om så är det hundar och hunduppfostran. Till och med sådana
som inte ens har hund vet allt. Dom kan allt trots att dom bara känner en
person som i sin tur har hund”.
Det är ungefär som med barn och barnuppfostran. Jag har inte själv barn men oj
vad människor har koll på precis allt om barn och hur man ska göra.

Låt oss inse att vi alla är olika. Vi har alla olika
uppfattningar om vad som känns rätt för oss som individer. Hur jag tar mig
igenom att problem behöver inte alls vara det sättet som är bäst för dig.
Vi är olika!

För några veckor sedan hörde en som har ett syskon till Nemi
av sig för att hunden hade börjat skälla mot andra hundar som dom mötte. Nemi
(och många hennes syskon) är en väldigt ljudlig hund. Nemi använder sin röst
när hon blir glad, upprörd, osäker mm mm. Jag berättade för ägaren hur jag gör
med Nemi och gav lite tips och råd. Jag sa att jag bland annat brukar prata
till Nemi med lugn röst. Det här gör jag dels:
-för att om jag pratar lugnt så blir jag lugn
-då blir dessutom Nemi lugn
-jag sänder ut signaler till andra människor att vi är lugna
Det här trots att Nemi tycker att saker är konstiga.

Dagen efter samtalet hörde ägaren av sig och sa ”Jag vet inte hur det här har
gått till. Antingen lyssnade hunden på vårat samtal eller så är det något annat
men nu har det gått jättebra på promenaderna”.

Allt har med den mentala inställningen att göra. Vi måste försöka börja stärka
varandra istället för att fälla krokben.
Den här hundens familj hade fått många ”goda råd” från andra hundägare men alla
hundar är individer och en sak som fungerar på en hund fungerar inte alls på
min.
För låt oss inse att vi alla innerst inne tar illa vid oss när någon säger något
negativt om min hund eller mitt sätt att uppfostra min hund. Man känner sig som
en dålig hundägare och det känns som att det bara är jag i hela världen som har
det här problemet.

Vi har en flock med 5 underbara portistjejer, en flock som
är otroligt starkt sammansvetsad. Det är dessutom skvallrande vakthundar vi
har. Med skvaller så menar jag att dom talar om med rösten när något är
konstigt. När vi får hem besök så skäller våra hundar och eftersom dom är 5
stycken så drar dom med varandra ännu mer än när dom är själva. Dessutom är dom
5 stycken!
Att dom skäller är något vi absolut inte tycker är okej och det har blivit en
stressande situation för oss.
Vad säger vi då till hundarna när vi blir stressade? Jo, att det är något
konstigt och då skäller ju tjejerna ännu mer.
Vissa situationer stressar mer än andra. När vi får hem besök av människor vi
känner så vet vi vilka det är som kommer och hälsar på, då är tjejerna lugnare
för vi beter oss lugnare.
Vi får även hem vilt främmande människor till oss. Vi får hem sådana som är
intresserad av rasen och av valp. Vi öppnar upp vårat hem för människor som vi
inte alls vet vilka det är. Det blir en stressat situation för oss (trots att
vi är vana) och då känner tjejerna av det och skäller såklart mer än vanligt.

Det här är ett ”problem” vi har, ett ”problem” som man kan
göra att man känner att vi som familj är helt ensamma om att ha. Då är det så
skönt att få bekräftat att andra familjer som också har så här många hundar har
samma problem!!!! Vi är inte ensammast i världen!

Något vi inte har problem med *peppar, peppar* är intriger i
flocken. Vi har under dessa 9 år som portisägare aldrig (återigen: *peppar,
peppar*) upplevt att våra tjejer har rykt ihop med varandra.

Varför jag tar upp det här är för att vi för några dagar
sedan läste på ett forum där en fråga löd: ”hur gör ni när era hundar ryker
ihop? Hur gör ni för att sära på dom mm mm”.
Det här är något som flera flerhundsägare får vara med om: när flocken inte
kommer överens och det uppstår bråk.

Då slog det oss vad lyckligt lottade vi är. Vad har vi för
problem egentligen? Jo hundarna skäller när det ringer på dörren. Vad är det
för problem i förhållande till sådana som har bråk i flocken?

Allt har med vår mentala inställning att göra. Är vi lugna
så blir hundarna lugna.

Idag stötte vi först på en flock med viltsvin på ca 15
individer när vi gick i skogen. Tjejerna var kopplade och började skälla. Vi
pratade lugnt med dom och berömde dom för att dom var så duktiga som skällde
iväg grisarna och tjejerna lugnade sig jättefort (dom tycker grisar är
obehagliga). Hade vi stressat upp oss så hade vi överfört det till tjejerna
istället.

Allt har med mentalinställning. Om vi alla hjälps åt, är
förstående och inte dömande så slipper så många känna att dom är ensammast i
världen om ett visst problem.

Vi är många som sitter i samma båt!
//Sofia