Första helgen i maj gick i spårandets tecken för vår del smiley
Peter, Sofia, jag och våra 5 portistjejer åkte till ”vår” skog i lördags. Ja alltså, det är ju inte vår skog på riktigt men eftersom vi nästan varje dag året om åker till den här skogen och går så känns den som vår egen. Det är väldigt sällan vi möter annat än vilda djur i vår skog. Vi ser bland annat rådjur, hjortar, fåglar (havsörnar, tranor, ugglor mm) och vildsvin. Vi trivs bra tillsammans och stör inte varandra. Vi tror att djuren i vår skog vant sig vid oss och vår doft så dom tror nog att vi också tillhör skogens invånare smiley.
I helgen var vi dock inte ensamma i vår skog. Döm om vår förvåning när vi möts av ett fasligt skällande när vi, för att ta oss till skogen, går på avverkningsvägen. Det står ett helt ”koppel” med bilar en bit in på vägen. I bilarna sitter hundar som verkar vänta på att få spåra med sina ägare. Några människor ser vi inte till men någonstans måste dom ju vara.

”Åååååh nej smiley!” tänker vi. ”Nu kan vi inte lägga spår för bergis är det redan någon annan som hittat vårt ”jättebraiga” spårställe.” Vi blev så glada när vi upptäckte att människorna förmodligen valt den sämre delen av skogen att lägga sina spår på smiley

Det tar sin lilla tid att lägga 5 spår så de blir inte så långa som vi önskat egentligen. Jag (Helena) lägger spåren medan Peter och Sofia tar tjejerna och går längs vägen.
Tjohooo!!! Så här glada blir tjejerna när dom får se att jag kommer gåendes smiley
Så där ja, nu har dom ”kammat till sig” smiley
Vi vill att spåren ska ligga minst 1 timme så vi får pausa en liten stund
Så där, nu är det dags för Alice och Peter att starta smiley
”Duktigt Alice, du hittade belöningen som låg i slutet på spåret (en burk med köttbullar i) smiley
Sofia sätter på Nemi spårselen
Nemi stoppar ner nosen i backen som om hon hade en magnet i den smiley
Ingen konst att hitta slutet på spåret och belöningen här inte. Nemi mumsar glatt i sig köttbullarna smiley
Selmas tur att spåra. Visst ser det bra ut? Nosen i backen och full koncentration…..
Duktiga Selma som hittade köttbulleburken som var i slutet på spåret….
Nä dom här bilderna ljuger faktiskt en del. Om sanningen ska fram är Selma ganska, väldigt mycket, värdelös på att spåra så jag har fått hjälpa henne på traven för att hon ska hitta fram. Selma är så himla duktig på en massa annat (som t ex sökruta och att plocka upp saker) och man kan ju inte vara bäst på allt, eller hur? smiley
Bella är i alla fall fullt koncentrerad
Nosen i backen och iväg!
Belöööööning för väl utfört spårarbete smiley
Maya står startklar tillsammans med Sofia
Klart som korvspad att Maya tog spåret klockrent och även hon fick lön för mödan smiley
Då var lördagens skogsaktivitet avklarad men eftersom det är så himla kul att se tjejerna jobba (jodå, Selma är också jättelycklig när hon ”spårar” även om hon behöver hjälp) så söndagen fick också bli en spårdag. Den här dagen fick vi förstärkning av Micke (Sofias sambo). Vi tog inga foton under själva spårningen men några bilder blev det i väntan på att spåren skulle bli klara:
Barnbarnet Nemi tillsammans med mormor Alice
Maya
Bella och Peter
Selma

Det är en underbart härlig tid vi har framför oss nu när våren har kommit. Det är så mycket roligare och lättare att göra aktiviteter utomhus när det är lite varmare och man slipper ha vantar, mössa och tjock jacka på sig smiley!

// Helena