Amazing Selma´s

Idag för ett år sedan var det ett fasligt oväder med regn, åska och blixtrar. Det har man svårt att tänka sig en underbart varm och solig dag som det har varit idag.
För precis 1 år sedan föddes 2 små (eller ganska stora) töser!
Vi vill därför säga:
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Meyas och Jessies första födelsedag!!!
Så här såg tjejerna ut vid 8 veckor och så här ser dom ut idag:
Amazing Selma’s Grace Kelly ”Meya”
Amazing Selma’s Greta Garbo ”Jessie”

Stoooort grattis önskar vi Meya och Jessie (G-kullen), hoppas ni blir ordentligt firade!
Mamma Alice skickar många pussar till sina fina döttrar!
//Sofia och flocken

För 2 helger sedan visade Maya att hon har utvecklats och blivit väldigt, väldigt fin när hon blev BIM, tog sitt första CERT samt CACIB! Snacka om att vi svävade på moln efter Österbybruk….
Idag var det dags att för första gången på 3 år tävla officiellt i agility.
Vi gick in med inställningen att ”vi gör så gott vi kan och har bara kul”.
Vi har verkligen inte legat i hårdträning utan tränar lite då och då med hindren vi har på tomten… Vi har snarare ”vilat oss i form”.
Efter en låååååång tids väntande var det ÄNTLIGEN dags för agilityklass 1 large att dra igång. Maya startade som 3dje hund av 23 stycken som var på plats (det var över 30 anmälda men alla dök inte upp). Vårt ”värsta” hinder är slalom… Där är Maya allt annat än snabb och kan slarva. Jag måste verkligen visa nooooga….
Tredje hindret var slalom och även om det inte gick fort så tog hon det utan att göra fel, toppen!!!
Sen var det bara att tuta och köra och döm om min förvåning när vi kommer in i mål… Helt felfria! Frågan var ju bara om vi kom i mål inom referenstiden.
Man måste nämligen komma in under en viss tid för att ha chans att plocka en pinne (när man har fått 3 pinnar flyttas man upp till högre klass).
Nu vart det spännande så vi satte oss för att titta på dom andra ekipagen som ett efter ett antingen diskade sig eller hinderfel. Till slut insåg vi att Maya var den enda som hade nollat sitt lopp men räckte tiden?
Jajamen, det gjorde det men 20 hundradelarssekund slg Maya till och blev 1a i klassen samt tog sin allra första pinne!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tjoooooooooohoooooooooooooo!!!!!!! En stor dag i mitt liv som matte till Maya. Hon är inte bara snygg, hon är smart också!!!!

Efter agilityloppet var det dags för ett till lopp i hoppklass. Maya är hindersäker men, som sagt, inte så snabb i slalomet. Trots det nollade Maya loppet men fick tidsfel pga att vi inte var snabba nog. Nu jäklar ska vi träna på att bli snabba på slalom. Blir hon det kan hon faktiskt bli lite farlig. Hon är ju förövrigt väldigt hindersäker!
Nöjda, glada och stolta åkte vi hem. Världens bästaste Maya, det här kommer jag leva på länge!
Imorgon ska jag upp tidigt för att vara i Nykvarn 7.30 då jag ska titta på några av våra avkommor som ska göra BPH. Vi lunch drar jag till Nynäs igen för att tävla på Nynäs BK, det är agilitytävlingar även imorgon. Det spelar egentligen inte roll hur det går imorgon. Dagens resultat slår allt! Det känns som att det här kommer att bli året då Maya får visa vad hon går för. Efter att ha ”vilat” i 3 års tid med att få 2 kullar med totalt 27 valpar får hon visa upp sig!
//Sofia

Kommer ni ihåg att Nemis bror Dino (Amazing Selma’s Energetic Asterix) var på besök för någon vecka sedan?
Anledningen var bland annat att Dino var anmäld till sin allra första utställning, rasspecialen 2014. Därför hade vi lite utställningsträning, pälsvård samt gick igenom lite tips och råd.
I söndags var det dags för Dino och matte Carina att för första gången gå in i en utställningsring.
Det var 3 unghundshanar i klassen… Dino fick Excellent och hamnade som 2a bästa unghundshane! Inte illa pinkat för att vara första gången, eller hur?!?!
Tyvärr har jag inte kritiken men Carina läste upp den efter utställningen och den var väldigt, väldigt fin!
Förhoppningsvis var det här inte sista gången Dino visas upp utan att matte Carina och husse Ronny får lite ”blodadtand”. Fina hundar ska visas upp, inte sant!?!
Här kommer lite bilder som jag har fått skickat till mig:
Dino börjar ju sitt kennelnamn på A så därför är han längst fram!
Med lite mer ringträning så kan det nog gå riktigt bra i framtiden!
//Sofia

Precis nyss kom vi hem efter att ha varit i Nykvarn där C-kullevalpen Affe och vår foderhane Bertil bor med deras familj.
Det här var första gången sen vi lämnade Bertil där som vi träffades och det var så kul att han blev glad över att få träffa oss. Vi har ju inte fött upp Bertil utan han kommer från Ammiella’s Kennel i Göteborg så vi hade inte så höga förväntningar att han skulle bli glad efter att bara ha bott hos oss i några dagar. Men det blev han och Affe också såklart.

Goe gossen Bertil hade förvandlats till en fraggel, som matte Anna precis skrev på Facebook och var i stort behov av en frisering….
Så här såg han ut innan:
Under en hel del päls kom den här ”Goe Gossen” fram:
En riktigt stilig pojke gömde sig under all päls, inte sant?!?!?!

När klippningen var klar kom Bertils ena favorit hem, nämligen lillmatte Irma:
Och lite blandade bilder från både innan klippning samt efter:
Äta upp nallen kan man försöka göra!
Busa med ”brorsan” Affe är superkul!
Tjoohoo!
Affe och Bertil!
Vi får inte glömma bort fina Affe! Han är verkligen lik Maya till utseendet och en hel del till personligheten också. Matte Anna berättade att hon och Affe har gått kurs i rallylydnad. Igår var det avslutning på kursen och då hade ledaren satt upp en bana, precis som på tävling. Affe hade gjort bra ifrån sig…. Riktigt bra ifrån sig, han hade vunnit av alla kursdeltagarna!!!!! Nu väntar vi spänt på när det blir dags för första tävlingen för deras del. Vi blir såååå stolta när våra avkommor är duktiga och gör bra ifrån sig!

Stort tack Anna för en trevlig dag med god lunch, du gör ett strålande bra jobb med både Affe och Bertil och vi är sååå glada över att just ni ville bli fodervärdar åt Bertil!

//Sofia

Bella och Koraks son Baraco hade inte möjlighet att komma på valpträffen i lördags men igår kom han och husse Tobbe förbi en sväng för att få hjälp med klippning av nosen.

Baraco är precis lika trevlig och underbar som sina syskon som var hos oss i lördags och det blev en kär återträff:
Mor och son är inte helt olika varandra!
Så här söt blev Baraco efter klippningen. Skönt att bli av med lite päls runt nosen och så ser man tydligare hans vackra mörka bruna ögon!
En till mor och son bild!

//Sofia

I lördags kom det 6 glada H-kullevalpar (Brizze (från Göteborg), Juffe, Stella (från Sandviken), Higgins, Nelli och Nikki) med familjer hem till familjen Ekström för att träffas på den traditionella valpträffen. Ja, alltså, vi har alltid en träff för den senaste kullen där valparna kan få busa, leka och familjerna får lära känna varandra.
Dessutom var pappa Korak med tillsammans med matte Anna, Moa och Moas kusin Wilma.
Det kom små regn stänk under dagen men trots det hade vi otroligt mycket tur med vädret och solen sken stora delar av dagen.

Det var väldigt kul att se 6 valpar leka tillsammans och runt om 6 vuxna portisar som inte brydde sig så mycket om barnen (trots att Selma precis har börjat löpa fick hon vara med då Korak är klok nog att inte bry sig om henne. Selma är ju inte intresserad av killar).

Först blev det lek och bus ute i trädgården och sen gick vi ner i vår källare där vi hade dukat upp med fika. När alla var mätta och nöjda gick vi ut och valparna fick busa igen. Sen hade vi lite portisprat där man kunde ställa frågor och dela med sig av vad som är det bästa med just sin valp.Korak tog på sig pappa rollen på en gång och blev faktiskt lite beskyddande över de små, fantastiskt kul att se!
Bella gick runt och njöt av att få ha sina barn samlade hos sig igen! Sen flörtade hon med Korak och sa: eftersom Selma har börjat löpa kanske jag också tänker börja göra det så kom tillbaka då!
Alla valparna blev sååå glada när dom träffade oss, det värmer i våra hjärtan när vi betyder något för barnen.
Nelli och Nikki leker!
Alla valparna var rena och nytvättade dagen till ära när dom kom. Det varade inte så länge……
Nikki löste det genom att bada i vattenskålen, en blivande vattentokig portis?!?!!
Juffe
Higgins

Hela gänget!

Det togs väldigt många bilder under dagen och alla kan inte få plats här. För att se fler bilder klicka på länken: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10152864691000898.1073741866.709095897&type=1&l=d68afcc9c1

När alla utom Brizze hade åkt hem så hjälpte vi Hannele och Jimmy att klippa Brizze, så här stilig blev han:

Tusen, tusen tack alla ni som kom och var med på träffen! Det var så fantastiskt kul att få träffa er och era valpar igen. Alla H-kullevalparna är så otroligt trevliga, glada, sociala och trygga små individer, vi är så stolta över dom!

//Sofia och flocken

Nu ligger vi efter i bloggandet, aja baja på oss!
I tisdags åkte jag, mamma, Nemi, Anna och Korak på eftermiddagen iväg till Nacka BK för att göra MH på Nemi och Korak.
Här kommer en snabb genomgång:
Först ut var lilla Nemi endast 1,5 år gammal och dessutom fortfarande lite skendräktig.
Nemi gick iväg med testledaren Malin (som faktiskt själv är uppfödare av portisar under prefixet Sunnantorps kennel).
Men när Nemi tyckte att hon kom för långt från matte ville hon inte gå längre, matte gris ut i tassarna!
Lekte gjorde hon också:
Förföljandet sprang Nemi längre fram än någon av våra tikar gjort men bara halvvägs så det räknades inte ens….
Avståndsleken tyckte hon var märklig och leka tänkte hon verkligen inte göra! Dom vi oftast stöter på i skogen är grisar och de människor vi möter vill inte leka.
Överraskningen i form av overallen var lääääskig och Nemi stack iväg längre bort än 5 meter som det står i protokollet.
Sen gjorde Nemi så som jag faktiskt kunde tänka mig att hon skulle göra…. Maya är ju så otroligt nyfiken så hon var snabbt fram och kollade men Nemi gör på sitt egna sätt. Dvs när hon väl upptäcker att det inte är något konstigt så struntar hon fullkomligt i vad jag säger och började lukta runt på annat.
Men efter mycket lock och pock kom hon äntligen fram .

När rasslet rasslade sprang hon en bit bort men var väldigt snabb att kontrollera :
Nemi är så otroligt uppmärksam och ser precis allt innan man själv gör det. Såklart hade hon sett spökena redan innan momentet började:
Spöken i skogen är vi inte vana att stöta på, bara vildsvin, säger Nemi.
Hon talade tydligt om att den fighten tänkte hon inte ta utan gjorde precis som Maya, ställde sig bland publiken.
Hmm….. Sånna där konstiga saker vet jag inte om jag vill hälsa på…, säger Nemi….

Efter allt konstigt som hade skett tänkte Nemi inte leka! Beskrivaren funderade på hur skottet skulle fungera (helt beroende på hur påverkad Nemi hade blivit under resan med alla konstigheter).
Jag fick helt enkelt ta Nemi i koppel och springa runt och busa.
Nemi reagerade nästan ingenting alls och fick att hon är oberörd av skott men eftersom hon tittade till lite fick hon en 2a istället för en 1a.
Nemi är inte alls lika nyfiken som sin mor utan mycket mera lik Selma. Vi har inte gjort något MH på Selma men det hade varit kul att veta hur hon hade reagerat i samma ålder som Nemi. Vi tror att hon hade varit på precis samma sätt. Nemi är en tryggare hund än vad Selma var i den åldern och idag är Selma hur cool som helst och bryr sig inte om någonting.
Vi konstaterade att Nemi aldrig komma att springa ifrån oss i skogen, hon vill vara där vi är. Det var väldigt kul att se och jag funderar på att göra BPH med henne om några år när hon har mognat på sig, bara för att kunna jämföra!
Nemi har framtiden framför sig!

Sen var det Koraks tur och han var raka motsatsen:
Korak gick med testledaren och lät sig hanteras!
Leken var överväldigande!
Förföljandet sprang han bara en bit!
Avståndsleken var spännande men leka det ville han inte!
Overallen reagerade Korak precis som Bella gjorde på sitt MH. Ryckte till och började sen skälla och sen snabbt fram för att kolla vad det var för något.
Rasslet var han snabbt fram och kontrollerade.
Spökena var intressant att se. Först var han stor och stark och skällde med svansen högt upp. Ju närmare spökena kom desto längre ner sjönk svansen. Beskrivaren skrattade gott efteråt och sa ”det där skulle man ha med i en lärobok, så himla kul att se förändringen i beteendet”.
Leken som kom efter det här var inte lika överväldigande som det var första gången och skottet berördes han inte alls av!
//Sofia

Efter utställningen i lördags åkte vi vidare till Järfälla där vår fodertik Cookie bor för att hämta hem henne i några dagar.
Tanken är att Cookie ska bli mamma till vår nästa kull och igår åkte vi till Bagarmossens Djursjukhus för att ögonlysa henne. Hennes ögon såg jättefina ut och hon fick statusen utan anmärkning (UA).
Nu är Cookie helt klar för att kunna bli mamma. Hon är utställd med Excellent, testad för PRA med resultatet Carrier, testad för JDCM med resultatet Probable Normal samt fri från IC via sina föräldrar.
Den tilltänkta pappan är sedan länge bestämd och nu får vi bara invänta löpet till hösten!
Cookie är en helt underbar tik som flyter in i vår flock jättebra. Hon trivs med tjejerna och tjejerna gillar henne. Hon är en stabil tjej som inte berörs av särskilt mycket. Social, glad och framåt.
Bilden är lite missvisande. Cookie har inte så ljusa ögon som det ser ut!

Cookie är en tjej som jag själv gärna hade behållit. Under de 8 veckor hon bodde hos oss utvecklade vi en speciell relation till varandra och vi blir båda väldigt glada varje gång vi ses.
Efter ögonlysningen åkte Cookie hem tillsammans med sin husse Daniel. Cookie var väldigt efterlängtad där hemma och det hade varit tomt utan henne. Vi är så otroligt glada att Cookie bor hos familjen Cronfalk och att dom tar så bra hand om henne. Det känns riktigt, riktigt bra att Cookie ska få bli mamma hos oss!Gruppfoto, såklart! Från vänster: Nemi, Bella, Alice, Maya, Cookie och Selma.
Släktskap är alltid lika förvirrande men Alice är mamma till Bella, Maya och Cookie (olika kullar). Dessutom är Cookie och Nemi halvsystrar då de har samma pappa. Selma är halvsyster till Alice och Selmas pappa är bror med Nemis och Cookies pappa! Hängde ni med?!

//Sofia

Igår morse packade jag, mamma, Selma, Maya och Nemi in oss i bilen och styrde färden mot Österbybruk vid Uppsala. Redan när vi satte oss i bilen halv 8 stod termometern på 18,5 grad så vi förstod att det skulle bli en varm dag. Ju närmare vi kom destinationen desto högre blev temperaturen ute, 25 grader var det när vi kom fram!

Väl på plats letade vi oss fram till vår ring och lyckades i all trängsel hitta en plats för oss att slå upp vårat tält. Vi hittade också Nemis bror Eskil och G-kullens pappa Sigge med matte Bibbi.
Det visade sig att Bibbi hade trillat i veckan och gjort illa både knät och armen så hon hade svårt att springa. Då bestämde vi att jag skulle ställa Eskil eftersom jag är en av hans första mammor! Bibbi hade med sig 2 kompisar (mor och dotter) som aldrig hade ställt hund förut men dottern skulle hjälpa till att ställe Sigge.

Först ut av våra hundar var Eskil att gå in i ringen och dom var 3 stycken unghundshanar. Vi hade sprungit lite innan och tränat på att stå men såklart är det lite pirrigt att ställa någons annans hund (även om det är vår avkomma).
Eskil skötte sig galant trots att han lite då och då undrade vart matte Bibbi och ”brorsan” Sigge var:
Vi fick stå och stå och stå stilla läääänge och domaren skulle klämma och klämma och klämma, duktiga Eskil skötte sig så bra!
Han tilldelades Excellent och placerade sig därefter som 2a i unghundsklassen.
Jag har inte kritiken men i den stod att han var en maskulin och fin hane men att han gärna hade fått ha mer päls för att uttrycket skulle bli så bra som möjligt.
Redan här fick vi klart för oss att han gillade myyycket päls……

Sen fick Sigge och Evelyn gå in i veteranklassen. Domaren gillade Sigge, han tilldelades Excellent och CK och fick därför gå vidare till bästa hane, vilken start för Evelyn!
Det var 6 stycken som skulle tävla i bästa-han-klassen och 2 andra blev avtackade. Det betydde att Sigge skulle placera sig!
Här tog det inte slut…. Sigge placerade sig som andra bästa hane och eftersom den före honom redan var champion tilldelades han CERTET!!!!!!!!

Nu var det dags för tikarna…. Det skulle ha varit 2 juniorer med men dom dök inte upp. Därför var det nu dags för Nemi i unghundsklassen där dom var 3 stycken. Kommer ni ihåg att jag skrev att domaren gillade mycket päls(?), Nemi har varit skendräktig och tappat mycket av sig fina päls som hon haft så jag hade lite på känn att det kanske inte skulle gå lika bra som det gjort tidigare:
Nemi stod och stod och stod och domaren klämde och klämde och klämde.
Nemi tilldelades Very Good (jag är otroligt nöjd i alla fall) med kritiken:
”1,5 år som är en del för lång i sin kroppsproportion. Utmärkt feminint huvud. Korrekt bett. Bra hals. Utmärkt överlinje. Bör vara mer utvecklad i bröstkorgen för åldern. Bra vinklar fram och bak. En tik fattig på päls idag. Prima sunda rörelser med långa steg”.
Dom andra tikarna placerade sig före Nemi så hon kom 3a i klassen. Otroligt glad är jag ändå för hon fick faktiskt bra vinklar, det är det hon har fått nedslag på tidigare. Det betyder ju att hon har utvecklats!
Sen var det dags för mamma och Maya att gå in i ringen, 3 öppenklass tikar var det och Maya för först ut:
Maya hade världens driv i ringen, vår träning med Gerard O’shea visade sig ha givit stort resultat!
Maya stod och stod och stod och domaren han klämde och klämde och klämde.
Därefter tilldelades Maya Excellent och fick tävla mot dom andra två tikarna.
Mamma sprang och sprang och sprang och domaren placerade Maya som nummer 1 och med CK (certifikatkvalitet)!!!! Det betydde att Maya gick vidare för att tävla i bästa-tik-klassen!

Efter Maya var det dags för Selma som för första gången gick in i veteranklassen.
Selma tycker att det är så himla kul att hitta på saker, oavsett vad det är. Hon verkligen njuter av att vara på utställning och satt och skrattade (ja Selma kan skratta) vid sidan av ringen.
Kommer ni ihåg att domaren ville ha mycket päls? Ja, som många av oss vet så har inte Selma begåvats med mycket päls….
Mamma och domaren skrattade en hel del när Selma var inne i ringen. Selma sprang som att hon var en liten valp men eftersom hon har lite päls tilldelades även hon ett Very Good med kritiken: ”9 år. Flott kondition. Välproportionelig. Hon har generellt för lite päls. Feminint huvud. Kunde ha en …. (varken jag eller mamma ser vad som står) kraftigare nosparti. Utmärkt hals och överlinje. Står lite framskjutet med frambenen. Välvinklad bak. Hon rör sig som hon tror att hon är 9 månader gammal. Står väl. Ganska sunda rörelser med bra steglängd.”
Domaren sa vid sidan om att ”henne kommer du få ha läääänge”!!
Eftersom Selma fick Very Good blev Sigge automatiskt bästa-veteran!

Men än var vi inte klara. Nu skulle mamma och Maya in i bästa-tik-klassen!
4 tikar hade fått CK och Maya hade 2 unghundar framför sig:
Älskade Maya
När jag såg tikarna framför mig tänkte jag: ”Tänk, Maya kanske kan ta hem det här, hon är ju så fin!” men jag slog bort den tanken för vad är chanserna till det?
Dom fick springa igen och efter det pekade domaren på Maya och visade att hon skulle ställa sig först av alla. Gissa hur det hoppade till i magen, skulle hon vinna det här? Kunde det vara sant? Man vågade ju inte ens hoppas på det!
Tjoooohooooo!!!!! Maya blev bästa tik!!!!!!!!!!! Tårarna bara sprutade på mig och folk runt om måste ha trott att jag var galen men så glad blev jag!
Inte nog med att hon vann… Hon blev därför också tilldelad CERT (certifikat, skulle hon få 2 till blir hon champion) och CACIB (internationellt certifikat) !!!!!!
Nu gick Maya vidare till BIR/BIM:
Hanen Maya ställdes mot har vunnit massor i sina ungadár så förhoppningen att vinna var inte så stora. Maya blev BIM (bäst-i-motsatt-kön) men vad gör väl det?!??!?!!??

Det har bara varit en dröm att få se en av våra avkommor stå där och ni fick vi se vår förstfödda och egna portis Maya stå som en vinnare!
Maya har genom åren alltid fått på utställningar att hon är för tunn och behöver utvecklas mer. Vi har kallat henne för vår ”lilla räka” eftersom hon har varit ganska spinkig.
Vissa individer behöver mer tid på sig för att utvecklas och bli riktigt bra, precis som en god ost eller ett riktigt gott vin!
Så här såg Maya ut 2010:
Och idag ser hon ut så här:
En riktigt värdig vinnare. Så som vi har kämpat!
Men hur löd kritiken?!?!:
”6-årig tik i fin kondition. Välproportionelig. Gott feminint huvud. Korrekt bett. Utmärkt uttryck. Bra hals och överlinje. Välvinklad fram och bak. Bra päls. Snygga rörelser sett från alla håll, bra steglängd”
Med en molande huvudvärk åkte vi hem, helt surriga i huvudet! Vi kunde inte förstå att allt det här hade hänt oss och med vår Maya! Världens bästaste och finaste portis! Vi svävade på rosa små moln igår och det gör vi än idag. Det här är andra gången någon av våra avkommor tilldelas ett CERT. Förra gången var det Bella och hon går under smeknamnet ”cert-ungen”. Maya kallas för det också men även för ”BIM-barnet”.
Väl hemma firade vi dagens framgångar ordentligt med bubbel och god mat.

Tusen tack för alla gratulationer vi har fått, det betyder massor! Vi är i ett lyckorus!

Plötsligt händer det!

//Sofia och gänget

Igår kväll kom Mayas bror Milton hit tillsammans med sin husse John och matte Mimmi. Milton var i stort behov av en klippning och tyvärr glömde vi ta en före bild men om vi säger så här. Låååååång päls på hela kroppen. Rumpan var nästan lika lång som övriga pälsen så nu tycker nog Milton att det är svalkande skönt i den här värmen:
Så här blev resultatet efter. En kortklippt rumpa och koftan kortades ner med ca 1 dm.
Milton älskar att leka och han och Nemi fann verkligen varandra. Dom hade hur kul som helst och det är riktigt kul att se när två hundar leker på ett bra sätt tillsammans.
Nemi hade minst sagt kul tillsammans med morbror Milton!
Såklart fick vi även till ett gruppfoto på gänget. Från vänster:
Alice, Nemi, Selma, Maya, Milton & Bella!
Ååååh ser ni hur grönt och fint det är…. Härliga vår som snart är sommar. Eller om man går på värmen så är det sommar nu, sååå skööönt!

Hoppas ni alla får en härlig helg!

//Sofia

…. från västkusten för ett par dagar sedan. Det var vår Göteborgskille Brizze (Amazing Selma’s Honduras Breeze) som ville visa att han är en vattenhund. Han äääälskar vatten och om han inte badar utomhus i sin pool paddlar han gärna med framtassarna i vattenskålen i köket .
Ett….. Två….. Treeeeeee

Här förbereder sig förmodligen Brizze för en attack i vattenskålen

Stort tack Hannele och Jimmy för fotona!!!
// Helena

I lördags packade jag och mamma in oss i bilen och åkte till Nacka BK där E-kullevalpen Eskil skulle göra MH (mentalhälsobeskrivning).
Det var väldigt försenat och innan det var Eskils tur gick vi med och kollade på när en Collie gjorde sitt MH. Väldigt kul att se en hund av annan ras göra MH. Vi har gjort MH på Alice, Maya & Bella och sett andra portisar göra men aldrig en hund av annan ras.

Vi insåg att portisen är en väldigt lugn och trevlig ras (och då kan vi också säga att ägaren till Collien fick höra att det var en trevlig hund för att vara just Collie)….
Efter Collien var det dags för alla inblandade att äta lunch och sen var det dags för Eskil att göra sitt MH.
Jag fotade med kameran och mamma filmade. Filmen ska jag ta tag i idag att klippa ihop men bilderna kan ni få redan nu:
Eskil och matte Bibbi

Jag kommer inte gå in på i detalj hur ett MH går till och vad man bedömer och tittar på utan här kommer en light-version.
Först tittade testledaren på kontakten. Testledaren fick sig några pussar också.
Sen skulle det lekas och man kollar på leklusten.
Eskil greppade leksaken och sprang sen runt bland oss i publiken och ville visa upp lekisen!
Leksaken som åker fram och tillbaka (testar förföljandet) sprang han efter men när han insåg att leksaken var död så kom han tillbaka.
Passiviteten har Eskil verkligen problem med *NOT*. Som förare står man helt stilla i 3 minuter och så ser man vad hunden gör. Eskil luktade runt lite, åt lite gräs och därefter la han sig ner.
Avståndsleken går ut på att en person (ni ser personen på bilden) kommer ut från ena sidan. Går ut och gör lite konstiga rörelser och sen tar av sig manteln och börjar leka med en leksak. Eskil drog iväg och ville leka! Men när figuranten var tråkig sprang han tillbaka till oss och ville leka med mig och mamma (vi som publik får inte bry oss om hunden).
Överraskningsmomentet där en overall dras upp snabbt gick också bra. Eskil hajjade till men undrade sen vad det var för något. Ingen kvarstående rädsla.
Ljudrädslan testas med att en kedja dras över korrigerad plåt när hunden passerar.
Reaktionen blev hopp åt sidan och sedan undrade han vad det där var för något. Helt fram vågade han sig när matte var med. Beskrivaren sa ”nu har vi sett hur en portis ser ut när han står på tå och blir 2 meter lång”.
Sen kom det spöken fram ur skogen. Jag tänkte innan ”Eskil nu får du visa att du är en portis (han hade varit tyst hela tiden innan) och visa att du har någon vakt i dig”.
Det visade han genom att skälla och undra vad tusan det där var för något…
När han sen insåg att det var människor där under blev han överlycklig!
Slutligen blev det lek igen och skottfastheten testades. Eskil fick 1:a på skott och är inte skottberörd.
Beskrivaren gick sen igenom hur MHt hade gått och tyckte att Bibbi hade en trevlig portis, kul!!!
När det var klart satte jag och mamma oss i bilen igen för att åka till Saltsjöbaden där vår fodertik Nikki bor med sin familj.
Där blev vi bjudna på fika och hade det otroligt trevligt med Nikkis underbara familj.
Nikki bor precis vid vattnet så vi gick ner och kollade där Nikki ska bada i sommar
Tusen tack familjen Gehrke för att vi fick komma förbi er så där på en lördag.

En lördag fullt med hundaktiviteter åkte vi hem och hjärnorna surrade av alla intryck!
//Sofia

I torsdags fick vi besök av Nemis bror Dino ur vår E-kull (Amazing Selma’s Energetic Asterix).
Det är verkligen jättekul att få träffa våra ”barn” och Dino har utvecklats till en stilig kille!
Så här såg Dino ut när han var 6 veckor gammal! Tänk vad svårt det är att veta hur avkommorna kommer att se ut som vuxna. Dino var en av dom som var lite mindre i storleken som liten och vi trodde att han nog inte skulle bli så stor som vuxen. Idag är Dino en helt lagom kille i storleken (ungefär runt 52 hög, vi jämför då med våra egna tjejer) och ser ut så här:
Med sig hade Dino sin matte Carina och dom fick lite tips och råd på hur dom ska utställningsträna:
Efter det fikade vi och åt en väldigt smarrig äppelkaka (Carina: skicka gärna receptet) och under fikat pratade vi såklart massa hund och portis, vad annars!?!
Slutligen blev det en genomgång av Dinos päls som var välbehövlig. Det är inte alltid lätt att som ny portisägare veta hur man ska sköta pälsen på rätt sätt (för vår del går ju allt på rutin) så det blev lite tovutredning.
Sen blev han så här stilig:
Så klart blev det hundlek och framför allt mellan syskonen:
Ibland fångar man verkligen rätt ögonblick, häftig bild om jag får säga det själv.
Vi fick också till ett gruppfoto:
Från vänster: Dino, Maya, Bella, Selma, Alice & Nemi

Tusen tack Carina för en härlig dag, vi hade otrolig tur med vädret!

//Sofia

En aktivitet som alla våra tjejer ääääälskar är agility
I måndags åkte Sofia, jag och brudarna till brukshundklubben och tränade. Det är en sån sak vi inte hinner med när vi har valpar i huset. Här kommer lite bilder:

Bella var först ut
Sedan Selma
Därefter Nemi
Och sen Alice
De tjejer som inte får köra väntar snällt utan att låta trots att dom är ivriga och helst vill vara på plan heeeela tiden
Avslutningsvis var det Mayas tur

Efteråt var vi trötta i benen och glada i själen !
// Helena

Vi blir verkligen så otroligt glada när vi får rapporter från våra avkommor. Vi blir otroligt glada över rapporter och bilder från våra senaste valpisar men väldigt, väldigt, väldigt glada när det vi får se bilder både på facebook och även via mail, mms och sms från våra äldre ”barn”.

E-kullevalpen Mollie (Amazing Selma’s Elegant Cinderella) skickade den här filmen till oss:
//www.youtube.com/embed/Si7cG4hPlTMMollie är så himla duktig på att arbeta! Tanken är att hon förhoppningsvis ska kunna bli servicehund till sin matte Åsa som ibland behöver hjälp i vardagen. Det ser verkligen hoppfullt ut! Mollie kan till och med dra av Åsa hennes nylonstrumpbyxor utan att ha sönder strumpbyxan, helt otroligt!!!!!

Idag kom även den här filmen på Nikki (Amazing Selma’s Honolulu Hulahula):
//www.youtube.com/embed/bqUCVmYn5kwHmmm… Det kommer nog inte vara några problem med att få Nikki att bli en tvättäkta vattenhund, eller vad tror ni?!?

Här kommer lite fler bilder på våra barn, vi börjar med H-kullegänget:

Higgins (Amazing Selma’s Hollywood Star):
Higgins familj känner B-kullekillen Denys (Bellas bror). Så skrev Higgins matte Maria till oss: Härom veckan träffade han morbror Denys och det var häftigt att se hur snabbt han pejlade att det var en portugis! Higgins bokstavligen kastade sig fram och ville leka och Denys vandrade runt på sitt sedvanliga tålmodiga sätt. Härligt :-).
Nelli (Amazing Selma’s Hot Havanna):
Nellis bror Joppe lär Nelli hur man tittar ut genom fönstret. Där kan det hända spännande grejer!

Indie (Amazing Selma’s Houma Indian) skickade de här bilderna på honom och hans ”bror” Charlie:

Stella (Amazing Selma’s Happy Chicago):

Tesla (Amazing Selma’s Hawaii Aloha):
Här om veckan var Tesla med sin ”bror” Nitro och kollade på agilitytävlingar. Tesla hade varit sååå duktig och suttit helt stilla och tyst och studerat hundarna som körde agility. Annat är det när Nitro tränar agility, då vill Tesla också köra!

Här kommer några bilder på Bertil:
Bertil hälsar att tvättkorgar även kan användas till att sova i!
Till er som inte har hängt med så åkte jag och mamma ner till Göteborg för några veckor sedan och hämta hem Bertil hos Ammiellas Kennel. Bertil har vi på foder och han bor tillsammans med Mayas son Affe med familj!

Sigge (Amazing Selma’s Extra Cookiemonster):
Aqua (Amazing Selma’s Carrot Cake):
Milton (Amazing Selma’s Arabian Milton):
Cookie (Amazing Selma’s Princess Cookie):

Charlie (Amazing Selma’s Choco Brownie):
Charlie hjälper till att spela kort!
Charlie spårar!
Chaplin (Amazing Selma’s Exhausted Rocky):
Varje gång Chaplins matte Madeleine lägger upp bilder på Chaplin så tänker jag ”men vad gör Nemi hos dom”…… Nemi och Chaplin är så otroligt lika varandra. Dom har precis samma uttryck och har många egenskaper och beteenden som är så lika. Man skulle nästan kunna tro att dom var enäggstvillingar!
Charlie och Chaplin bor i samma familj. Det är så himla kul att få se bilder på när våra barn får arbeta och använda huvudet och nosen!!

Även Tjoffsen (Amazing Selma’s Endless Betty Boop) är duktig på att spåra:
Det här skickade Tjoffsens matte Camilla: ” I måndags la jag ett spår till Tjoffsen. Blev så inspirerad av er helg. Gjorde som du skrev Sofia, struntade i leksaken och la en burk med torkad lever i som slutstation. Gissa om hon blev nyfiken på burken hon hittade. Berömde som du sa och öppnade burken lite så hon fick sniffa. Hon satte sig ner som ett ljus och kunde knappt bärga sig. När hon fått gosakerna ville hon spåra vidare, men inte på samma sätt som tidigare så det kommer säkert funka. Hon var duktig i spåret, hon gjorde en avstickare där jag hade gått tillbaka i spåret och hoppat ur det (ska göra på annat sätt nästa gång). Spåret var inte så långt, kanske 150 meter, men jag la det i 90 graders vinkel och den tog hon klockrent. Det är såå roligt att se henne jobba och se hur roligt hon tycker det är.”

Tjoffsen är inte bara duktig på att spåra, hon älskar vatten också:

Ni har väl inte missat Tjoffsens blogg där hon skriver om sitt liv och sin vardag? In och läs:
http://tjoffsen.se/

Jackson (Amazing Selma’s Bristol Cream):
Agnes (Amazing Selma’s Depeche Mode):

Tusen tack för att ni delar med er av alla fina bilder. Jag har säkert missat någon bild men det är inte alltid så lätt att få med alla bilder. Fortsätt att dela med er och skicka bilder. Vi blir så otroligt glada!!!!!

//Sofia

I lördags drog Ekströmsligan iväg norrut. Vi styrde kosan mot Uppsala och Björklingeligan .
Björklingeligan består av 2-bentingarna Pia och Håkan samt av 4-bentingarna Figo (Nemis pappa), Mozart (brorsson till Figo samt halvbror till Selma) och Agnes (Bellas systerdotter). Det är så häftigt att se 8 portisar i olika åldrar umgås med varandra och inom ”bråkdelen av en sekund” har de enats i en enda stor flock.
Vårvärmen låter vänta på sig som ni kan se av vår klädsel
Det finns gott om utrymme att springa på hos Björklingeligan
Figo in action
Alice in action
Agnes och Maya, Nemi i bakgrunden
Mozart
Nemi
Underbara Agnes
”Varför står ni bara där för, med händerna i byxfickorna? Lek med oss istället !”
Familjefoto: dottern Nemi, mamma Maya och pappa Figo
Figo och Sofia
Nemi och Håkan…..
vem är kopian och vem är originalet om man jämför de båda fotona??
Figo är en riktig knähund, här har han hoppat upp i Peters knä
Pia och (en något suddig) Agnes
Gruppfoto på portisgänget: Figo 11½ år, Bella snart 5 år, Alice 8½ år, Selma 9 år, Maya 6 år, Agnes 2 år, Mozart 9 år och Nemi 1½ år…. 8 underbart härliga portisar som trots att de är av samma ras har sina alldeles egna personligheter

Det var ett nöjt Ekströmsgäng som vände hemåt framåt kvällskvisten !
// Helena och ligan

Vart tog vårvärmen vägen? Kyla, regn och småblåst är inte vad man önskar sig i månaden maj. Igår blev vi i alla fall varma i hjärtat av att få besök av söta och goa Bella-Korak-dottern Nikki samt hennes matte Julia och ena lillhusse Adrian. Tänk att det har gått en hel månad sedan Nikki flyttade från oss.
Nikki och jag
Full fart i dom små 12-veckors benen. Mamma Bella tyckte det var kul att få besök av sin dotter Nikki
Adrian hade också spring i benen och det tyckte Nikki var jättekul
Bus med mamma
Adrian visar att Nikki lärt sig en konst….
… Vacker tass!!!! Duktiga lilla Nikki
Belöning!!! Selma tittar suget på godisen som Nikki får av Adrian
Sofia och Nikki
Kennelpappa Peter slängde sig ner på golvet och myste med Nikki så fort han kom hem från jobbet
Nosen innan frisering
Nosen efter frisering
Profilbild före frisering av bakdelen
Efter frisering av baken

Fina tjejen Nikki
// Helena

Första helgen i maj gick i spårandets tecken för vår del
Peter, Sofia, jag och våra 5 portistjejer åkte till ”vår” skog i lördags. Ja alltså, det är ju inte vår skog på riktigt men eftersom vi nästan varje dag året om åker till den här skogen och går så känns den som vår egen. Det är väldigt sällan vi möter annat än vilda djur i vår skog. Vi ser bland annat rådjur, hjortar, fåglar (havsörnar, tranor, ugglor mm) och vildsvin. Vi trivs bra tillsammans och stör inte varandra. Vi tror att djuren i vår skog vant sig vid oss och vår doft så dom tror nog att vi också tillhör skogens invånare .
I helgen var vi dock inte ensamma i vår skog. Döm om vår förvåning när vi möts av ett fasligt skällande när vi, för att ta oss till skogen, går på avverkningsvägen. Det står ett helt ”koppel” med bilar en bit in på vägen. I bilarna sitter hundar som verkar vänta på att få spåra med sina ägare. Några människor ser vi inte till men någonstans måste dom ju vara.

”Åååååh nej !” tänker vi. ”Nu kan vi inte lägga spår för bergis är det redan någon annan som hittat vårt ”jättebraiga” spårställe.” Vi blev så glada när vi upptäckte att människorna förmodligen valt den sämre delen av skogen att lägga sina spår på

Det tar sin lilla tid att lägga 5 spår så de blir inte så långa som vi önskat egentligen. Jag (Helena) lägger spåren medan Peter och Sofia tar tjejerna och går längs vägen.
Tjohooo!!! Så här glada blir tjejerna när dom får se att jag kommer gåendes
Så där ja, nu har dom ”kammat till sig”
Vi vill att spåren ska ligga minst 1 timme så vi får pausa en liten stund
Så där, nu är det dags för Alice och Peter att starta
”Duktigt Alice, du hittade belöningen som låg i slutet på spåret (en burk med köttbullar i) ”
Sofia sätter på Nemi spårselen
Nemi stoppar ner nosen i backen som om hon hade en magnet i den
Ingen konst att hitta slutet på spåret och belöningen här inte. Nemi mumsar glatt i sig köttbullarna
Selmas tur att spåra. Visst ser det bra ut? Nosen i backen och full koncentration…..
Duktiga Selma som hittade köttbulleburken som var i slutet på spåret….
Nä dom här bilderna ljuger faktiskt en del. Om sanningen ska fram är Selma ganska, väldigt mycket, värdelös på att spåra så jag har fått hjälpa henne på traven för att hon ska hitta fram. Selma är så himla duktig på en massa annat (som t ex sökruta och att plocka upp saker) och man kan ju inte vara bäst på allt, eller hur?
Bella är i alla fall fullt koncentrerad
Nosen i backen och iväg!
Belöööööning för väl utfört spårarbete
Maya står startklar tillsammans med Sofia
Klart som korvspad att Maya tog spåret klockrent och även hon fick lön för mödan
Då var lördagens skogsaktivitet avklarad men eftersom det är så himla kul att se tjejerna jobba (jodå, Selma är också jättelycklig när hon ”spårar” även om hon behöver hjälp) så söndagen fick också bli en spårdag. Den här dagen fick vi förstärkning av Micke (Sofias sambo). Vi tog inga foton under själva spårningen men några bilder blev det i väntan på att spåren skulle bli klara:
Barnbarnet Nemi tillsammans med mormor Alice
Maya
Bella och Peter
Selma

Det är en underbart härlig tid vi har framför oss nu när våren har kommit. Det är så mycket roligare och lättare att göra aktiviteter utomhus när det är lite varmare och man slipper ha vantar, mössa och tjock jacka på sig !

// Helena

Nu är ”karantäntiden” över. Anledningen till att vi undviker att träffa andra hundar under tiden vi har valpar är för att vi vill minimera risken att få in någon smitta i vårt hus. En magsjuka eller kennelhosta skulle kunna få ödesdigra konsekvenser för valparna. Därför får våra tjejer inte träffa andra hundar när vi har valpar i huset. Promenaderna tas i skogen eller på någon skogsväg.

I måndags hade vi besök av G-kullepappan Sigge och E-kullekillen Eskil samt deras matte Bibi:
Alice blev som en tonårstjej när hon träffade Sigge
Syskonen Nemi (till vänster) och Eskil
Avslutningsvis ett gruppfoto (från vänster): Bella, Alice, Selma, Nemi, Maya, Sigge och Eskil
********************************************************************
Igår fick vi besök av H-kullepappan Korak

H-kullens mamma Bella och pappa Korak
… och ett gruppfoto blev det denna dagen också
Trevlig valborg!

// Helena

I fredags förmiddag efter att vi gått en promenad med tjejerna packade vi (jag och Helena) in oss i bilen tillsammans med Bertil.
Nu var det dags för honom att få flytta hem till sin familj.
Vi styrde färden mot Nykvarn och familjen Söderstrand!
Bertil tyckte att det var väldigt spännande att komma till en ny plats och utforska ett nytt ställe.
Bertil bor nu nämligen tillsammans med en av våra avkommor: Mayas son Affe ur C-kullen (Amazing Selma’s Creme Brulé).
Affe tyckte att Bertil var väldigt spännande och tog med sig en boll som han tyckte att han och Bertil kunde busa med. Bertil förstod inte riktigt vad Affe menade men det kommer.
Här är Bertil tillsammans med sin familj. Dock saknas pappa Fix och syster Irma på bilden.
Bertil var väldigt efterlängtad och han tydde sig på en gång till alla i familjen:
Mysigt att krypa upp i ”brorsan” Edins famn.
Kian är en rolig filur han också!
Hmmm, kan jag också åka där, undrar Bertil?
När vi skulle lämna Nykvarn och familjen Söderstrand såg det ut så här. Bertil tillsammans med matte Anna och brorsan Affe.

Det var med blandade känslor vi åkte hem. Bertil är en otroligt härlig kille, att man kan bli så förtjust i en sån liten pojke efter bara några dagar!
Han gick rakt in i våra hjärtan och det känns väldigt bra att vi bestämde oss för och att vi fick möjligheten att få ta in honom i Amazing Selma’s-familjen.
Trots att vi visste att han inte skulle bo kvar i vår familj så känns det precis som när våra valpar lämnar oss, lite sorgligt.
Men, Bertil har det jättebra och allt går väldigt bra enligt rapporterna från Bertil och Affes matte Anna. Det känns så skönt!

Nu är det bara vi här hemma. Det kommer att ta några dagar innan vi kan förstå att vi inte har valpar hemma som vi måste skynda oss hem till när vi har varit ute i skogen.
Blandade känslor är det och vi kommer att få uppleva det här igen, var så säkra på det!

//Sofia