Amazing Selma´s

…. väntans tider!

Nu märks det att vi är inne i slutskedet av Selmas dräktighet. Hennes kropp förbereder sig, hon har börjat få mjölk i juvren och livmodern drar ihop sig oftare och oftare för att kunna hjälpa till att ”putta” valparna i rätt riktning när det är dags . Fram till igår gick vi på gemensamma promenader men igår kväll kände vi att hon inte ville gå så långt bort från ”boet” så Selma och jag gick bara runt vårt kvarter. (Det har inte gått att gå ut på dagarna pga den Medelhavsvärme som råder).
Om dagarna håller sig tjejerna i skuggan i trädgården men helst ligger de och sover inomhus. Det är viktigt att se till att de får i sig vatten. De ratar vatten som inte är riktigt kallt så därför har vi fryst in större isbitar i burkar som vi lägger i vattenskålen. Då håller sig vattnet kallt under en längre tid.
Saga och Selma tyckte inte jag var inte riktigt klok som dammsög huset idag i den här värmen men med tanke på att den verkar hålla i sig måste det ju göras någon gång .

Just i detta nu, när jag sitter vid datorn i källaren, ser det ut så här:
Alla tjejerna följer mig som lurviga skuggor, dessutom är det svalt och skönt på klinkergolvet

Här kommer även en film på valpsparkarna från igår:
https://youtu.be/6koG-tETVH4

// Helena

Det här kan och förmodligen är den sista uppdateringen av ”vecka för vecka”. Idag har valparna legat i Selmas mage i 8 veckor. Livmodern är nu mycket stor och fostren kan röra sig tämligen fritt. De är färdiga rent utvecklingsmässigt och ska nu under de dagar som återstår ”fetta på sig”.
Det är otroligt spännande, vi väntar verkligen med spänning på de små!
Jämför man med förra veckans ståbild så kanske man inte tycker att magen ser lika stor ut men då får man tänka på att flera cm av pälsen nu är bortklippt på magen!
Det är mysigt att gosa i Helenas knä, hälsar Selma!
Söta Selma!
Selma, Doris, Bella, Maya, Saga och Nemi!

//Sofia

Ja nog bonkar och bankar det där inne i magen. Känslan när man lägger handen mot tikarnas magar och känner de små tassarna där inne – den är magisk!
Man vänjer sig aldrig och man funderar på vilka små varelser som är där inne. För 7 månader och 1 vecka sen var det Doris mage vi kände på och funderade på om vår Saga fanns där inne. Idag är hon 7 månader gammal och är en självklar del i familjen!
Så här stor och gullig är hon idag vår älskade Saga!
Selma är pigg och glad och har kommit in i flocken bra. När man är van att vara ensamhund kan det ta några dagar innan man förstår att allt inte handlar om bara en själv utan att man måste dela på t ex uppmärksamhet. Att lära sig att alla får godis men man får vänta på sin tur. Det är lärorikt för en hund att leva i en flock! Vi märker att hon känner sig trygg med oss och hon vill mer än gärna att vi gosar och myser med henne. Hon vill gärna att vi klappar och känner på magen, det känns som att hon tycker att det är skönt!
Det känns gott inför valpningen att hon har förtroende för oss, det är otroligt viktigt!
Här kommer den utlovade filmen på magen från den 12 juli. Det har hänt mycket på bara de här dagarna och sparkarna syns tydligare för var dag som går men så länge kan ni se på lite sparkar här:
https://youtu.be/Gxy83vNkY7E

//Sofia

Valpningsdagen närmar sig med stormsteg, om ca 9-10 dagar borde de vara här och vi ser med spänning fram mot vad det är för små krabater som växer och frodas i Selmas mage. Selma mår strålande och hon är en helcool tjej. Hon har god aptit, hänger utan problem med på de gemensamma promenaderna. Igår rakades hennes mage för att valparna lättare ska kunna hitta till ”matbaren”
Selma låg lugnt och stilla på trimbordet medan jag (Helena) rakade magen. Nu känner man tydligt valpsparkarna om man lägger handflatan mot magen
Efter magfriseringen fick tjejerna plocka upp godisar under vattnet i plaskpoolerna. Det var skönt att svalka ”nösserna” eftersom det var en otroligt varm dag igår.
Nu är valplådan på plats i barnkammaren och Selma provsitter i den
Idag försökte Sofia och jag få valpsparkarna på film och förhoppningsvis kommer det ut en filmsnutt lite senare ikväll
För att kunna filma magen i lugn och ro stängde vi in oss i valpningsrummet, i bakgrunden syns Doris och Sagas nösser genom grindspjälorna

// Helena

Idag är det 7 veckor sen första parningen mellan Selma och Dante vilket innebär att det var dags för Selma att flytta hem till oss. Enligt jordbruksverkets regler får inte tikar transporteras längre sträckor efter vecka 7 (annat än till veterinären). Det här är för att skydda t ex fodertikar så att de inte flyttas in i en ny miljö för tätt inpå en kommande valpning.
Det var såklart ett känslosamt avlämnande när Anna-Karin och Peter kom för att lämna Selma, vilket vi givetvis förstår! De berättade att även om det känns jobbigt att inte ha henne hos sig så känner de sig trygga med oss (vilket är oerhört viktigt för oss), dessutom berättade de att Selma hade rest sig upp i bilen när de svängde in på vår gata och börjat låta på ett sätt hon bara gör när hon är på väg till något extremt kul. Det kändes såklart jättebra för dom för då är ju vi något positivt för Selma!
På kvällspromenaden!
Här kommer veckans magbilder! Selma är så otroligt lik sin mamma Cookie, är rund som en tunna när de står upp när de är dräktiga! Nu är fostren ca 10 cm långa och livmodern fyller ut stora delar av buken.
Helena, kom och känn på min mage, sa Selma!
Bonkeli bonk sa det så fort vi la handen på magen. Tydliga sparkar kan man nu känna!
Nu går vi in i valpläge, inom 2 veckor räknar vi med att valparna är här! Spännande!

//Sofia

Idag var det dags för debut i utställningsringen för Saga och Timba. Bilen åkte idag till Haninge Brukshundklubb.
Amazing Selma’s Never Say Never ”Timba”.
Timba hanteras av domaren. Hederspris tilldelades och han skulle sen tillbaka in i ringen.
Amazing Selma’s Noble Love-Saga ”Saga”.
Domaren känner igenom Sagas kropp, även hon tilldelades Hederspris och skulle därför in och tävla mot brorsan!
Timba BIR-valp och Saga BIM-valp!
Vi fick sen vara med och tävla i något som kallades för syskonklass där två syskon i samma kull tävlade mot andra syskon!
Och kan ni tänka er vi vann den klassen!!!!
Sen skulle Timba in i BIS-finalen för valpar 6-9 månader där det var 17 valpar med och tävlade!
Domaren tackade av alla utom 4 stycken och Timba var en av dom som fick stanna kvar i ringen!
Tjoohoo, BIS-2-valp!!!!
Vilken dag och vilka fantastiska valpar! Dom var så otroligt duktiga båda två, att de orkade trots värmen och att de stod och sprang så himla fint. Precis som att de inte gjort annat!
Stort tack till domare Joel Lantz för de fina resultaten!
Och stort tack till Siiri och Timba för trevligt sällskap och återigen stooort grattis till de fina resultaten och för att du kom!

//Sofia

Ikväll är det dan före dan…. för Selmas familj.
Vi har fått rapport att Selma nu är friserad och tvättad inför hennes flytt till oss.
För en ny hundägare kanske det inte är så konstigt att en hund byter familj för ett tag men vi vet hur ”stort” det är att Selma nu ska flytta hem till oss. Det är ju Anna-Karins och Peters Pälskling Selma som temporärt ska bo hos oss. Vi loooovar att vi ska ta väl hand om Selma och hennes valpar när de anländer. För oss är varje kull speciell och vi ser med spänning fram mot vad och vilka det döljer sig i Selmas mage….. Är det bara svarta bebisar eller kommer det även ut bruna??? Det beror helt på om Selma bär på genen för ”brunt”.
Vi är så fantastiskt glada och känner oss enormt hedrade att Anna-Karin och Peter efbjudit sig att låta oss låna fantastiska Selma för att få en kull med valpar hos oss.

// Helena och flocken

Att ta beslutet att bli hundägare är det absolut bästa vi gjort i hela våra liv. Vilken fantastisk resa vi får vara med om och så mycket vi har fått uppleva genom åren.
Det är konstigt att tänka sig att vi under så många år levde i tron om att hund aldrig skulle gå att genomföra pga pappas allergi. Kanske är det pga den sorgen vi levde med i så många år som har gjort att vi är så fast? När det otänkbara blir tänkbart?

Vilken lycka att hitta den perfekta rasen för oss!
Efter 13 år med den, 7 olika individer och 124 avkommor kan vi konstatera att vi passar så bra med den därför att vi är otroligt lika varandra. Vi talar samma språk och rasens sätt passar oss som individer.

Vi känner oss helt klart halva som människor utan hundarna och de äger våra hjärtan totalt. Allt vi gör i våra liv gör vi för att tjejerna (ja våra hundar är inga hundar utan våra tjejer) ska ha de bästa liven. Att den dagen de lämnar oss så känner man att man gav dom det bästa livet de någonsin kunde få, ett liv anpassat efter dom. Det är vi som har valt att utöka våra familjer med dom och då är det upp till oss att ge dom ett fantastiskt liv!

Imorse vaknade jag och insåg att jag hade haft besök av Selma och Alice. Imorgon är det 3 månader sen Alice lämnade oss och dagen efter det är det 10 månader sen Selma somnade in. Selma och Alice var, trots att de var halvsystrar, så otroligt olika.
Alice – allas allmoder, flockens beskyddare men också den som höll sig i bakgrunden och kom fram när det var skarpt läge.
Selma – som var flockens kolsyra, hon var alltid där vi var, alltid framför fötterna, skötte sig och sitt och brydde sig inte om flocken på det sättet Alice gjorde. Hon skickade fram flocken när det blev skarpt läge (tex i skogen när vi gick på vildsvin) och ställde sig sen bakom mamma, ”striden” ville hon inte ta.

Man får tro på det övernaturliga eller ej, det är upp till var och en. Däremot kan jag bara berätta det som jag själv upplever. Jag vet att Selma och Alice var på besök inatt, jag kände av deras själar och närvaro lika klart och tydligt när jag vaknade som när dom var här. Precis som på samma sätt som vi kan känna att någon av tjejerna nog står vid toaletten och vill dricka vatten ur vattenkranen, trots att vi sitter vid tvn i ett annat rum.

Selma och Alice som valpar:

De var hos mig, de vet jag och sorgen efter dom har dröjt sig kvar hela dagen i kroppen. Därav uppkom det här inlägget. För trots att sorgen är så oerhörd och att den kommer och går hos oss så skulle jag aldrig i hela mitt liv velat ha varit utan deras närvaro i våra liv. All glädje och lycka de skänkt oss. Så mycket skratt och kärlek, all kunskap. De är de bästa och finaste läromästrarna en människa kan ha!
De har lärt oss att ha ödmjukhet och respekt och de har lärt oss ovillkorlig och gränslös kärlek.

En stor sorg som vi känner är att våra valpköpare i framtiden inte kommer att få ha upplevt dessa tjejer. De kommer aldrig att kunna tänka på Selma och Alice som många av våra tidigare valpköpare gör. För dom kommer Selma och Alice bara vara namn och två hundar som ligger till grund för Amazing Selma’s. Vi ska fortsätta förmedla våra tjejers personligheter på det sätt vi alltid har gjort, vi vill att våra tjejer ska bli ihågkomna. Att de inte bara är hundar utan just våra tjejer.

Kommande kull är speciell. Där finns både Selmas och Alices gener inbakade. Gammelmorfar till kullen är nämligen vår Selmas farbror och gammelmormor är Alice. De lever vidare och de lämnar oss inte men tänk om man kunde få ha dom hos sig igen.

Älskade tjejer, som vi saknar er. Tack, tack, tack för att ni valde att dela era liv med oss, vilken lycka att få ha kallats sig er husse, matte, lillmatte och lillhusse. Vi är er evigt tacksamma att livets resa fick delas med er.
Hälsa snart på igen, även om sorgen väcks till liv så är det ovärderligt att få känna av er närvaro!
/Sofia

Idag har valpisarna legat i Selmas mage i hela 6 veckor, om 1 vecka flyttar hon hem till oss och vi går in i ”valpläge”.
Valpisarna är nu ca 7 cm långa och delar av rörbenen har börjat förbena sig. Om några dagar börjar pälsen att växa!
Så här ser magen ut nu!
Magen börjar hänga en hel del. Selma mår bara bra enligt rapporterna vi har fått. Hon är som matten Anna-Karin sa ”Hungrig, trött och gravid”. Hon är ett riktigt matvrak och snor åt sig allt hon kan få. Ingen tik är den andra lik, Doris var jättelik sin mormor Alice då hon mådde illa i princip hela dräktigheten och ville inte alls äta. Maya var precis som Selma är, jättehungrig och högg efter godiset när man gav henne (vilket hon inte gör annars).
Selma myser med husse Peter!
Här är Selma, Solo, Babsan, Skäringer och Kennedy ute på tomten söker korv.
Selma och familjen njuter av båtlivet medan de kan, snart väntas andra uppgifter för Selma.
//Sofia

Igår kom det en bild på den växande mamma-magen!
Det är verkligen sååå spännande, vad är det för små liv som växer och frodas! För oss går tiden extra fort nu innan Selma flyttat hem, när man följer dräktigheten på nära håll går man ju och tittar och känner på magen mest hela tiden. Det är inte lång tid kvar innan det är dags för Selma att flytta hem till oss. Vi vet att det kommer vara jobbigt för familjen Källenfors att vara utan sin älskade tjej under dessa veckor men vi lovar att vi ska göra allt för att Selma ska trivas hos oss.

Vi önskar er alla en trevlig helg!

//Sofia

Phu vilken varm dag det har varit idag!
Jag (Sofia) och Helena har varit lediga idag och spenderade dagen på tomten i en solstol tillsammans med tjejerna. Det är ingen idé att gå på några långa promenader för ingen av oss har orken till det i värmen. Nu på eftermiddagen gav vi oss ut hela gänget i sökskogen så att tjejerna fick söka efter oss.
Det är lite olika hur vi gör men just idag så stannade en hund och en förare kvar och de andra går iväg för att gömma sig. Förare och hund ger de andra 3 minuters försprång och sen söker man sig fram med spårlina. En väldigt kul aktivitet och de som går före har en uppgift de också. Det gäller ju att de som går före inte låter och börjar skälla utan tränar på passiviteten under tiden.
Alla var supertaggade och Helena filmade även Saga när hon sökte upp dom.
https://youtu.be/WuujApL1Ox0
Saga
Nemi väntar på att få söka!
Gör ”En Selma” medan hon väntar! Innan Selma gick bort sa jag till mamma att den dagen Selma inte finns längre så kommer du se vad lika Nemi och Selma är varandra. Och de är de verkligen! Idag kan man nästan tro att Selma tagit över Nemis kropp ibland!
Maya!
Bella väntar på sin tur!
Tyvärr kom inte Doris med på någon bild… Fler filmer och bilder finns på min Instagram både på min Instastory och bland de vanliga inläggen!

//Sofia

Nu har valpisarna legat i Selmas mage i 5 veckor (dvs 5 veckor har gått sen första dejten).
Selmas familj skickade över en hel del bilder på sin älskade tjej!
Magen den växer som den ska.
Från och med nu är det inte längre ett embryo utan kallas för ett foster. De är ca 35 mm långt och de har utvecklade ögonlock som täcker ögonen och ytteröron som täcker öronöppningen. Man kan vid den här tiden även avgöra könstillhörighet. Förbening av bröstben, bogblad och revben sker nu. Fosterblåsorna har ni blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att den får ett mer jämntjockt utseende!
Fortsättning följer….
//Sofia

Så var det dags för kalas igen! Kalasen är ju inte de samma som när Selma levde men det skulle kännas så konstigt att inte ha dom. Självklart bjöds det in till beachparty idag, vad annars!?!
Saga
MayaNemi
Doris
Födelsedagsbarnet Bella!
Hugg in!
Bella var inte vidare värst intresserad av presenten, den fick Saga ta istället!
Och missa såklart inte filmen från födelsedagskalaset:
https://youtu.be/nPlaHb9eYT8
//Sofia

Stort grattis till våra B-kullebarn som fyller 9 år idag!!!
Vi sänder en extra tanke till de som finns på andra sidan regnbågsbron.

Vår alldeles egna, ljuvligt underbara och helt fantastiska Bella har bjudit in tjejerna på party i eftermiddag.
// Helena

Saga, Doris, Maya, Bella & Nemi
Nytt familjefoto på Amazing Selma’s!

Glad Midsommar!
Önskar vi er alla!

Det var inte bara Selma som följde med till veterinären idag, även Doris var på besök där.
Hon fick sina ögon kollade igen, vilket man måste göra om hon ska kunna bli mamma igen i framtiden.
Ett ögonlysningsintyg är giltigt i 1 år och sen krävs ett nytt.
Hennes ögon var lika vackra och fina som de var förra året så nu var det avklarat för ett år framöver!
Vid en ögonlysning kollar man efter ögonsjukdomar. Vissa kan finnas där redan från början medan andra kan utvecklas med tiden. Vissa ögonsjukdomar ska man inte avla på medan andra kan man avla på så länge man använder en partner som inte har fått samma diagnos (man ska ju aldrig dubblera något dåligt).
Nu har Doris ett giltigt ögonlysningsintyg för ett år framöver.
//Sofia

Idag blev det bekräftat – Selma och Dante blir föräldrar i juli!
Veterinären behövde bara sätta ultraljudsproben mot magen så dök första valpen upp på skärmen!
Det går inte att räkna hur många som är där inne. Livmodern ser ut som två horn som ligger lite huller om buller. Det innebär att någon valp alltid kan gömma sig bakom sina syskon. Däremot vet vi att det inte blir någon liten kull. Veterinärens reaktion var ”ja här var det inte bara några stycken, frågan är HUR många som finns där inne”. Vi väntar alltså en ganska stor kull av ultraljudet att döma.
Den traditionella ”tummen-upp-bilden”.
Selmas husse Peter åkte ner till Haninge för att vara med här på ultraljudet, matte Anna-Karin var hemma i Sundsvall och jobbade.
Det rådde inga tveksamheter om att Selma hade valpar i magen. Alla tecken har tytt på det och när vi träffade henne och kände på magen innan så var det solklart men det är alltid skönt att få det bekräftat och på Haninge Djurklinik får man dessutom inte bara bilder med sig hem, man får med sig små filmsnuttar på valpisarna också.
https://youtu.be/UOPaF7gCSj8

Nu väntar en spännande tid. Varje söndag kommer bloggen uppdateras med magbilder på Selma och mer info om utvecklingen i magen. Om mindre än 3 veckor flyttar Selma hem till oss för att invänta valpningen. Det ska bli sååå spännande att se vilka små varelser som gömmer sig där inne!

Är ni intresserade av en valp från oss och kan ta emot en valp i början på september? Välkommen att höra av er och berätta mer om er och era portisplaner!

//Sofia och Helena

Idag kom Sagas brorsa Cato hit för en frisering av nos och rumpa. Det blev även bus och lek mellan syskonen och dom tyckte båda att det var sååå kul att träffa varandra igen. Även vi blev överösta av kärlek från Cato, han känner verkligen igen oss.
Från en lurvetuss innan…
Till en riktig snygging efter! Hur gick det till, när blev dom så stora? Hela 6 månader!
Amazing Selma’s Nothing Else Matter ”Cato”
Tack för lekstunden hälsar Saga!
//Sofia

Det är inte lätt att vara tik och bli så otroligt skendräktig att hela sängen fylls med massor av konstiga barn i alla dess former.
Inte heller lätt att vara en Doris och blivit mamma nu en gång….
Mamma och pappa har nu med andra ord inte bara två hundar i sängen, den är fylld med massor av leksaker (läs: ”Doris barn”).
Hon tycker att dom är så söta och pysslar om dom precis lika duktigt som hon pysslade om sina valpar när dom var små.
Just nu är alla, utom Saga såklart, skendräktiga. När man har en stor flock med tikar påverkar de varandra så skendräktigheterna märks mycket tydligare när man har en flock.
Det är bara att härda ut och det är bra att vi inte har några utställningar inplanerade utan att tjejerna bara i lugn och ro kan få ta sig igenom de här veckorna, de tror ju trots allt att de är mammor hela högen!
Nu är det en spännande tid vi går till mötes och det är inte långt kvar tills vi vet om Selma är dräktig.
Under nästa vecka vet vi.
Selmas familj har utökat familjen redan med hönor/kycklingar. De var lite oroliga över hur Selma skulle reagera på utökningen men Selma har helt klart tagit dom till sina hjärtan och är så nyfiken och försiktig. Särskilt nyfiken var hon på den yngsta som är 8 veckor. Så otroligt sött! Det bådar gott inför en kommande valpkull att hon även är omhändertagande av andra varelser!

//Sofia

Förra helgen åkte vi ut till Ören på Torö för att tjejerna skulle få bada. Ena dagen får man vara snygg och springa i en utställningsring medan andra dagar får man springa i skogen eller som denna bada i vattnet.
Tjejerna är så himla skendräktiga just nu så den enda som det var riktig fart på i vattnet var vattendjuret Saga.
Doris:
Maya:
Bella: Nemi:
Vattenhunden Saga är lika mycket under vattenytan som ovanför:
Det är verkligen kul att vi har fått en sån vattenintresserade tjej som Saga!
Visste ni förresten att portisen i första hand var en vakthund i Portugal förr? De var alltså mer viktigt att de hade vakten i sig än vattenintresset (tänk att man aldrig är fullärd, detta fick vi veta på Rui Oliveiras föreläsning tidigare i år). Det är därför som vissa portisar inte har så stark vatteninstinkt då vaktinstinkten var det viktigaste. Från början tillhörde faktiskt portisen grupp 2 (samma grupp som rottis, dobermann, schäfer…). Sen flyttade de till grupp 8 då de istället började räknas till vattenhundarna.

//Sofia