Amazing Selma´s

Alice tänker:

Ja, dessa 2-bentingar….jag kommer aldrig förstå mig på dom. Jaså, du undrar varför? Jo, det ska jag berätta….först gav dom mig mat som om jag vore en elefant MEN jag fick inte gå några långpromenader t ex i skogen, inte fick jag köra sök eller springa agility heller . Nu helt plötsligt får jag följa med till skogen och jag har äntligen fått vara med på agilitybanan, JIPPI!!! Ja men då är ju allt frid och fröjd då, tänker du. Nähää, du….nu får jag JÄTTELITE mat istället .

// En stackars hungrig Alice som det är sååå synd om

(Helenas not: först gällde det att få upp mjölkproduktionen och se till så inte Alice magrade av allt för mycket, nu måste vi försöka sina henne och då är det mer motion och mindre mat som gäller. Alice tittar konstigt på oss när vi inte ger henne mat som vanligt så nu passar hon på att norpa åt sig lite av valparnas mat. Det gäller att passa henne så hon inte slukar allt som är i valpbaren)

Imorse hade vi 7 st pirayor i huset. Alla var väldigt sugna på att bita oss i tårna eller där dom kom åt. Jag funderade en kort stund, sen bestämde jag mig för att vi nog skulle bjuda valparna på råa morötter.
Du skulle sett deras min…vad var det dom blev bjudna på??? Hm, det luktade faktiskt gott….äh, det här måste vi ju testa att bita på! Problemet är ju bara att Selma och Alice ÄLSKAR morötter så vips var valparnas morotsbitar borta. Snabbt fram med nya och vips var dom också borta.
NEJ! sa jag till Alice (som var den som snodde flest bitar från valparna) – du får en egen morot, sen får du faktiskt gå härifrån, PRONTO. Nya morotsbitar skars upp och valparna tyckte dom var jätteroliga att bita på.
TACK, sa vi, att ni låter våra tår vara ifred .

Framåt dagen tog vi ut valparna och då hade dom fått nya leksaker i hagen , BILDÄCK och en TRÄDROT!! Oj, vad spännande det var att klättra på och gömma sig i däcken och gnaga på trädroten.

// Helena

Tänk att valpar på 6 veckor kan låta såååå mycket. Du kanske undrar hur jag menar…. jo, det ska jag berätta. Valparna tycker att det är oerhört orättvist att vi tar ut en av dom utanför valphagen för fotografering….HALLÅ???? Tala om orättvisa, säger valparna (hm, alla får komma ut för fotografering men det bryr dom sig inte om). Hur kan vi vara så ojusta?????
Det började men att vi tog ut alla valparna och satte dom i valphagen på gården. Därefter började vi med att ta ut Maya från hagen och fotografera henne. Men oj vilket liv det blev på de andra valparna. Dom ”ylade” allt vad dom förmådde. Vi snabbade oss på att fota henne och fortsatte sedan med Vincent. Nu hade grannarna börjat fundera på vad vi egentligen gjorde med valparna….. dom lät ju så mycket. Aha, tänkte vi, dom är nog hungriga! Vi ”tvingade in” Alice i valphagen. Ha, sa valparna, inte är vi hungriga….. vi vill också ut och springa på gården. Där stod Alice i valphagen, valparna klängde på kompostgallren som omgav dom och skrek i högan sky, vi svettades och fotade så fort det bara gick. När vi äntligen var klara med alla foton (de flesta blev urdåliga) blev valparna JÄTTENÖJDA…. nu var hela syskonskaran samlad i valphagen.

Snacka om sociala valpar….. dom vill inte vara ifrån varandra en enda sekund.

// Helena

Härligt väder var det i alla fall idag!

Härligt att se nr 1:

Tänk….igår åt ALLA vovvarna tillsammans i köket….det var en härlig syn. För en gångs skull lät valparna Alice vara för de var fullt upptagna med att äta torrfoder. Selma var också sugen på mat så hon vågade sig också dit. Jag var bara TVUNGEN att föreviga det tillfället.
Det är inte ofta valparna kan låta bli att försöka dia Alice när hon är i närheten men de var nöjda på mjölk och, som sagt, var mer sugna på torrfoder.
Selma tycker så mycket om valparna men hon vill INTE att de ska attackera henne. Om dom bara tar det lite lugnt så nosar eller slickar hon gärna på dom….men det ska vara på hennes villkor och det är ju helt rätt för valparna måste lära sig att de inte kan dundra på. Tänk om dom gör så mot andra hundar de möter då kan dom åka på en omgång. Valparna gör också precis rätt. När Selma talar om att de inte får komma nära henne så tvärnitar dom, kryper ihop och viftar på svansen.

Härligt att se nr 2:

Igår tvättade vi Alice och klippte henne. Jag var orolig att det skulle synas mycket på henne att hon fått valpar….att hon skulle vara smal som en sticka men jag blev så glad när pälsen försvann och det fortfarande fanns, åtminstone lite, hull kvar på kroppen. Visst, hon behöver definitivt äta upp sig och återfå muskelmassan men jag blir inte ledsen och orolig när jag tittar på henne. Jag måste ju bara få säga att vi är sååå stolta över Alice och hennes valpar – dom är HELT UNDERBARA !!!!!

// Helena

Härlig syn….eller hur?!?!

Alice nyklippt.

Så har vi då fått bekräftat att valparna inte hetsar upp sig eller blir oroliga av plötsliga ljud…Peter, som är deltidsbrandman på oljeraffinaderiet här i Nynäshamn, har passning den här veckan. När vi satt och åt lunch i godan ro tjöt hans sökare. Det är ett högt ljud för att man inte ska missa larmet. Valparna låg och sov, alla utom Azumi Maori ”Zumi”. Peter och jag for upp som skållade troll eftersom Peter har 5 minuter på sig tills han måste vara på jobbet. Valparna sov vidare, alla utom Zumi. Hon var lika snabb till dörren som vi var och hon blev nog besviken att hon inte fick följa med – hon är ett riktigt brandmannaämne (som Peter brukar säga). Jag var tvungen att åka med eftersom jag behövde ha bilen när Peter var på larm. När jag kom hem igen möttes jag av en lycklig Zumi, de andra sov fortfarande ovetandes om det som hänt.

// Helena

Zumi ”in action”

Ja, så har då valparna börjat ställa krav….imorse när vi skulle ta ut dom i valphagen i köket så dög det plötsligt inte….nä, öppna kompostgallret, sa dom i kör….vi vill ut och springa i hela huset….och jag förstår dom. Det är ju mycket härligare att få springa på den ytan än i en valphage som är ca 2*3 meter. När dom sprungit runt och busat med varandra en stund så somnar dom på stället. Dom bryr sig inte ett dugg om det som händer runt omkring. Imorse passade jag på att klippa klorna igen. Det går väldigt bra när valparna är lite trötta.

// Helena

Visst är det väl så att när man inte sitter ner och äter så kallas det för snabbmat??? Alice tycker att valparna blivit stora nog för det . Tyvärr, missade jag att ha kameran framme när snabbmaten serverades ute men inomhusbilden får duga.

Imorgon åker jag till Göteborg för att plugga och jag kommer saaaakna mina små älsklingar . Jag vet att dom har det bra med Peter och ungdomarna men varje minut med valparna är så härlig.

Valparna växer och frodas. Dom får mer och mer utrymme att vara på i huset. Nu ingår hela köket, hallen och badrummet i deras värld när dom är vakna och vi är på plats (annars är det valphagen i köket som gäller). Det blir mer lek och bus för var dag och pirayatänderna är vassa så det gäller att byta ut fingrar och tår mot en leksak eller ett tuggben.

Vi har haft tur med vädret så valparna har även fått vara utomhus en eller två gånger per dag. Det blir inga långa stunder, kanske 15-20 minuter, för sen är dom trötta. Jag vill inte låta dom sova ute för då kanske dom blir kalla (eller för varma) utan då är det bara att bära in dom igen.

// Helena

Idag bestämde vi oss för att det var tillräckligt varmt för att valparna skulle få komma ut en liten stund. Givetvis gick solen i moln när vi hade fått ut alla valparna i valphagen men det gjorde inget för det var ändå ganska varmt.

En kort stund fick de känna på hur gräs känns under tassarna, att det inte finns något tak, att grannarna eldade och måsarna skrek.
Det kan vara läskigt om man upplever alla dessa saker på egen hand men tillsammans med syskonen och mamma Alice kändes det tryggt.

Selma har tagit på sig ansvaret att vakta tomten så att inga obehöriga kommer in så hon låg en bit från Alice och valparna och spanade ut över ”ägorna”.

// Helena

Helena och Maya

Selma håller koll!

Jag måste ju få tala om vad det tråkigaste jobbet med valparna är:…..att plocka bort alla häftklamrar ur tidningarna….guud så tråkigt . Men vi vill ju INTE att någon valp ska få in en metallbit i tassen eller att någon ska råka äta upp en häftklammer. Det går åt många tidningar/dag så det gäller att ligga i och hela tiden se till att det finns en kasse med ”plockade” tidningar.

Kanske ska jag hitta på en tävling till kvällen – snabbaste häftklammerplockaren får gosa längst med valparna !

// Helena

Selma tänker:

Ja, dessa små underliga varelser…..inte får man sova på morgnarna. Nä, för vad gör husse och matte varje morgon??? Dom tar ut 7 små Alicebarn i köket… och vad gör dom 7 små Alicebarnen då??? Dom sätter igång och övar sina röster….dom tror nog att dom låter som tigrar. Jag som har tagit för vana att sova i Sofias rum (som ligger precis bredvid köket) nu när ”mitt” rum är ockuperat vaknar givetvis. Oj, oj, oj (tänker jag) så var det dags att vakna igen.

Det är lite roligt att titta på Alicebarnen för dom har börjat hoppa omkring och försöker ”attackera” sina syskon. Hi, hi, hi det ser så roligt ut. Jag tänker att det kommer nog dröja lääänge innan jag behöver oroa mig för att dom ska hinna ikapp mig. Jag tycker inte om att bli biten av små pirayatänder….det gör fasligt ont (kommer jag ihåg sen Alice var liten och hon hängde i min päls). Jag hörde att matte sa att pirayatänderna är på väg ut…..hu, det är bäst att passa sig .

Helena tänker:

Det här är hur underbart som helst….lite körsång på morgonen är alltid trevligt ….ungdomarna kommer upp i tid (t om på helgerna, he, he, he).
Dagen börjar med att vi flyttar ut valparna i köket (dom blir lyckliga och hoppar omkring, en del ”sjunger”, andra försöker sig på tigervrål och busar med sina syskon), valplådan städas ur från nattens kissningar. Medan Peter ordnar frukostbrickorna (vi äter ju i vardagsrummet eftersom köket är som en stor valphage ) går jag ut på tomten med Selma (som har kommit ut från Sofias rum) och Alice så att dom får göra ifrån sig. Innan frukosten intas måååste vi bara sitta i valphagen en liten stund. När Peter givit sig av till jobbet tar jag med mig Selma och Alice ut…oftast blir det en skogspromenad, det är mycket härligare än koppelpromenader tycker både Selma, Alice och jag.

När vi kommer hem är det dags för valparna att äta igen. Alice ger dom di en stund och efteråt får de uppblött torrfoder. Men igårkväll vände Alice på steken…trots att valparna ropade på mat gick hon inte in, så vi gav dom torrfoder först och sen fick dom dia.

Dagen rullar på och med mycket jämna mellanrum sitter vi i valphagen. Det är så härligt att se valparna leka med varandra och leksakerna, att se dom äta ur valpbaren och givetvis måste ju någon valp trampa i både vattenskål och matskål ibland. När dom är mätta och belåtna kryper dom gärna upp i knät på oss. Så till slut kan man ha 4-5 i knät. Då är det fullt men de som inte får plats lägger sig så nära de kan och somnar sött

Så fort Peter och ungdomarna kommer hem ”slänger” dom sig i valphagen och då ser det ut så här:

Inte nog med att valparna tycker det är mysigt att vara i köket om dagarna….de älskar dessutom Alice mat ! När valparna har diat har Alice under tiden ätit uppblött torrfoder. För några dagar sedan började vi ge smakbitar av hennes mat och det resulterade i att valparna nu först diar och därefter fullkomligt slänger sig ner i hennes matskål. Idag tog vi fram ”valpbaren” som bara väntat på att bli använd. Så här såg det ut när valparna åt ur den för allra första gången!

// Helena

Nu har valparna ”flyttat hemifrån” (men bara på dagtid….). Köksbordet har tagits bort och in har kommit kompostgaller som fungerar som valphage (vad gör man inte för dessa små gosvalpar… hi, hi, hi….det blir till att äta vid diskbänken eller i vardagsrummet en tid framöver).

Alice tyckte till att börja med att valparna var på HELT fel plats….se genast till att de kommer tillbaka till lådan i sovrummet….jag tänker minsann INTE dia mina valpar i köket….hur tokiga kan ni bli egentligen????
Men när valparna ”ropat” på sin mamma en stund föll hon till föga och hoppade in i komposthagen. Jag tror faktiskt hon gillar att ligga där bättre än i sovrummet för nu är hon ju med i händelsernas centrum.

Idag har vi vägt alla valparna, tagit veckobilderna (inte lätt att få bra bilder….några av valparna var såååå trötta ) OCH maskat av både valparna och Alice. Bläää, sa valparna om medicinen men Alice tuggade i sig sin som om den vore godis (och jag som trodde jag skulle behöva tvinga i henne tabletterna ).

// Helena

Hi, hi, hi…..nu har valparna på riktigt upptäckt att dom faktiskt har tassar att gå på. Så när Alice närmar sig valplådan och valparna ”får upp vittringen” av henne (för det måste vara med nosen dom vet att ”käket” är på gång) så ser det ut som hela havet stormar i valplådan ! Alice blir nästan olycklig för hon vet inte hur hon ska ta sig i lådan UTAN att råka trampa på en utsvulten stackare (det verkar som dom inte fått mat på flera veckor VARJE gång).

Alice lägger sig snabbt tillrätta och ”havet” rullar in mot henne och matstunden kan börja. En liten stund senare ligger det en mycket nöjd skara valpar i en enda röra runt och på Alice. Dom använder gärna hennes nos som huvudkudde och det ser såååå mysigt ut

// Helena

Det är bara att konstatera….valpar är beroendeframkallande . Det gåååår liksom inte att slita sig från valplådan. Hur jag än försöker så är jag strax tillbaka för dom är ju uuunderbara. Trots att det inte händer särskilt mycket så är det otroligt fascinerande. Jag trodde att jag skulle vara duktigare på att t ex skriva i bloggen för det är ju kul att delge upplevelserna med er som inte har möjligheten att följa utvecklingen ”live”.

Idag har dessutom dom första ögonen öppnats. Vilken lycka när vi tände lampan på morgonen och ett par valpögon plirade mot oss . Alice har börjat sova utanför valplådan några timmar på natten men när valparna börjar knorra och hon närmar sig lådan blir det full fart på valparna….på stapplande ben söker dom sig åt det håll där Alice är och dom är så ivriga att det blir ett virrvarr av valpar, tassar och sökande munnar.

// Helena

En valp som precis har börjat öppna ögonen.

Nu är våren här (igen…vi får se hur länge den stannar den här gången ). Alice gick en ”stadspromenad” med husse medan jag och matte åkte med Dallas och hans matte Madde ut i skogen. Det var jättehärligt väder, varmt och skönt. Vilken lycka när vi rätt vad det var stötte på ett Frolicträd…dom är inte så vanliga så här års men det är kanske tillräckligt varmt nu???

Förresten måste jag berätta att det där konstiga som finns i mattes och husses sovrum och som Alice hela tiden springer in till inte är så läskigt….jag har nämligen vågat mig in där nu. Det började med att matte övertygade mig om att jag skulle gå dit, så hon satte sig med mig en bit från lådan där Alice låg. Jag har känt på lukten att något inte stämmer, det är inte som vanligt i sovrummet (så jag har legat inne hos Sofia i en hel vecka…). Hela familjen har luktat mysko varje gång dom kommit ut därifrån så jag har sprungit iväg för tänk om jag blir smittad??? Men igårkväll när alla hade gått och lagt sig tog jag mod till mig och smög fram till lådan….och i lådan låg det småportisar tillsammans med Alice…dom var faktiskt ganska söta . När jag hade nosat mot lådan en liten stund smög jag mig tillbaka till min säng som står en bit ifrån för jag ville inte störa längre.

// Selma

Dallas (har badat i ett dike som vanligt) och jag (som inte har badat i ett dike )

Dallas och jag vid Frolicträdet…och vi missade inte en godis!

Så har då valparna passerat 1-veckas strecket och alla har fördubblat sin födelsevikt . Alla krabaterna ser till att komma fram till ett matställe så ingen blir utan. När dom har ätit kravlar dom förnöjt därifrån eller så somnar dom i maten . Alice har börjat följa med ut på promenader och därefter ligger hon nöjt hos valparna.

Det dröjer nog inte länge innan Alice också kan följa med ut i skogen men än så länge får Selma sällskap av andra kompisar – idag var det Beppe som följde med.

// Helena

Mätt och belåten har en ”liten” hane somnat i maten!

Selma och Beppe busar på klipporna!

Nu börjar vi återhämta oss från överraskningen. Lugnet har infunnit sig och vi börjar få in en rutin i vardagen. Alice har tagit på sig mammarollen på ett hedervärt sätt. Tänk att hon vet vad hon ska göra och hur hon ska ta hand om valparna. Själva var vi (Peter och jag) på profylaxkurs innan vi fick barn, vi läste allt vi kom över om hur ett barn skulle tas om hand mm mm – och ändå visste vi knappt hur vi skulle göra….Men när Alice väl hade kommit över den första förskräckelsen att det där som kom ut där bak, som vi normalt plockar upp i en svart bajspåse, skulle vara hos henne har hon blivit en supermamma. Hon kliver försiktigt i lådan för att inte trampa på valparna, slickar dom för att dom ska kunna bajsa och kissa och vårdar dom ömt . Vi kan inte se oss mätta på underverken utan vi får slita oss därifrån för att uträtta dom dagliga sysslorna, t ex äta, städa, handla.

På förmiddagen gick Alice med Selma, Peter och mig på en promenad på ca 1/2 timme och hon verkade tycka att det var härligt. Bara valpisarna har ätit så klarar dom sig själva en stund nu. Dom ligger tätt ihop och har så mysiga ”sovljud” för sig. Men så fort Alice kliver i lådan märker dom det och trots att dom varken ser eller hör än så länge hittar dom fram till henne, det är helt otroligt…jag undrar om dom känner på lukten var hon är?

Selma har tur som har såna härliga hundkompisar som vill leka med henne – idag var Dallas och hans matte Madde med ut i skogen.
Då ”rejsade” dom runt och jagade varandra .

// Helena

Alice slickar en 5 dagar gammal valp.

Ha, där lurade jag dom allt…..inte orkade jag gå med den där stora, feta magen hur länge som helst. Jag visst ju att valpisarna var klara att göra entré in i den ”stora vida världen”. Jag hade tröttnat på att inte orka leka och busa pga att magen hela tiden var i vägen. Jag kunde ju knappt ”uträtta mina behov” eftersom magen var i vägen och den hängde till och med ner i marken när jag satte mig ner. Nu är mina små bebisar här och dom är underbara MEN det är MYCKET jobb med att vara mamma. Nu måste jag skynda mig tillbaka så att dom inte saknar mig!

Fortsättning följer….

// Alice

Tala om förvåning när valparna bestämde sig för att ”kläckas” på självaste påskaftonen. Vi skulle ha 15 personer på påskmiddag på kvällen men det fick styras om för vi hade fullt upp att hjälpa Alice och hennes valpar. Nästan utan förvarning föddes första valpen vid 5-tiden på morgonen. Trots att de föddes ca 1 vecka för tidigt vägde de precis som de skulle. Mer info kommer men just nu har vi fullt upp som du kanske förstår!!

// Lyckliga ”valpmänniskorna” Helena, Peter, Sofia och Fredrik

Oj, vad glada vi blev när det ringde på dörren på långfredagen och det stod en påskkärring och en påskhare där. Eftersom vi har skylt med varning för lösspringande hundar på grinden brukar vi aldrig få såna besök men här kom det två som visste att våra vovvar är världens snällaste. Jag måste få visa en bild på Elin och Lukas Backlund tillsammans med Selma (Alice var för tjock för att få plats på bild, hi, hi, hi).

// Helena

Selma, Lukas och Elin!