Amazing Selma´s

Idag kom det ett mejl från Jackson! Han har skickat några foton som jag vill att ni också ska få se ….. han är verkligen en charmig kille !

// Helena

Jackson i lillmattes knä!

Jackson söt som en liten dumlekola

Totalt avslappnad

Idag har Elsa varit på besök . Hon och Billie Jean blev så glada att träffas och de busade runt i trädgården länge, länge, länge.
Selma, Alice och Maya var inte med i leken för de är ju så stora och om de börjar rejsa är det lätt hänt att nån av småtjejerna kommer i vägen och får sig en törn och det vill vi inte. Däremot hälsade de glatt på varandra när ”systrabuset” var över.

Alice ”pussade” på Elsa och de låg nära varandra – så himla gulligt!

// Helena

Elsa och Billie Jean ”in action” !

Nu har orken tagit slut…..

Nja, helt slut är vi inte

Mor och dotter!

….. för idag är valparna 9 veckor unga (!) men vi kan inte ta några veckobilder och inte väga dom.

Tänk att tiden går så faaaasligt fort (ja, jag har säkert tjatat om det tidigare). Vi har planerat den här kullen i ungefär 1 år och nu är det över….. Vi började leta lämplig hane redan förra sommaren och vilken tur vi hade som fick använda oss av Ture….. han är verkligen en toppenkille med en underbar personlighet !

Efter 8 intensiva, underbara veckor har vi gjort vårt. Trots att det är enormt mycket arbete med att föda upp en valpkull har vi njutit av varje sekund. Nu har de nya familjerna tagit över och vi önskar alla ett långt, friskt, lyckligt liv med sina nya familjemedlemmar!

// Helena och övriga Ekströmsflocken

P.S. Vilka de nya familjerna är kan du se om du klickar på Kullar, B-kullen och därefter på respektive valps namn! D.S.

Alice och Maya tillsammans med Denys, Elsa och Billie Jean den 21 augusti

Alice har lagt beslag på lådan som valparna haft hos sig. Det kommer dröja ett tag innan det ligger nya små valpisar i den igen…..

Underbart är det när telefonen ringer eller det piper till i mobilen för att det kommit ett sms/mms eller att det kommer mejl från valparnas nya familjer !

Vi saknar alla våra gullungar men vet att de har det så bra i sina nya familjer. Som tur är kommer vi kunna njuta av valplivet ett tag till. Dels för att Billie Jean stannar hos oss ett tag till. Hennes nya matte har ett uppdrag som gör att hon inte är på ”hemmaplan” just nu och därför bor hon kvar hos oss. Dels kommer vi träffa Elsa och Bacardi ganska mycket eftersom båda två förmodligen ska bli föräldrar i framtiden.

Tack Llyn, Glen och Gina för bilderna på Denys i hans nya hem!

Ruff har fått en egen hemsida: http://www.heimerson.com/
Tack Pontus och Inger med barn för den fina hemsidan! Lovar att inom kort lägga till en länk på vår hemsida under ”Webbsidor” och Ruffs egen sida under ”Kullar”!

// Helena

Denys blöt efter en tur i regnet!

Denys busar!

Ruff med lillmatte Elvira!

…. vi bara 2 …….
Först kom Ellas nya familj och hämtade henne, sen kom Elsas familj och därefter Denys familj. Usch så konstigt det är. Förr kunde man ”hugga” tag i ett syskon som sprang förbi men nu får vi nästan leta för att hitta varandra. Ja, ja….. det är väl så det ska vara. Lite skönt är det för nu får vi ha 2-bentingarnas knän för oss själva. Dessutom leker vi med mamma och syster Maya. Men moster Selma håller sig fortfarande undan från oss men vi har lagt in charmoffensiven så snart kan vi nog leka med henne också !

// Herr Bacardi (om jag får be!) och Billie Jean

Nä, jag kom inte undan Helvetestrappan……// Bacardi

Skönt att bli torkad!

Jag fick också ”smaka” på vattenmanicken….// Billie Jean

Du är en riktig liten sötnos, Billie Jean! säger kennelmamma Helena

….. så var vi bara 5 syskon kvar för idag flyttade Brunella och Jackson. Vi kommer sakna dom, precis som vi saknar Ruff och Blackie. Det känns så fnuttigt att bara vara 5 när vi attackerar människofötterna .

Det var inte alls så läskigt när kennelmamma tog ner oss för Helvetestrappan ikväll. Jackson och Brunellas historia från igår stämde inte alls. Dom lurade oss allt…… Visst blev vi lite blöta men nu luktar vi ju jättegott.

Vi väntar också med spänning på morgondagen. Det ska bli så kul att komma till våra nya hem och få en massa egen tid med våra nya familjer.

Ses imorgon !

// Ella, Elsa och Denys

Så här tokig kan man väl inte se ut? säger Ella

Du är jättesöt, Ella!

Öööööhhh? Är det här Elsa?

Konstigt, kan det regna inomhus? undrar Elsa

Så nu känns det bättre, säger Elsa

Dom é knasiga dom där människorna, tänker Denys. Så här kan jag väl inte se ut

Det é lika bra att sitta still så jag får det här överstöket, säger Denys

Japp, så var man redo för morgondagen!

Nja, inte tänker jag bli religiös men nog svider det till i hjärtat när jag tänker på att bilden nedan visar sista måltiden som valparna intar tillsammans.
Det känns inte rättvist mot de nya ägarna att vi står och ”lipar” när de hämtar sin valp. Det är både glädje- och sorgetårar som rinner nerför kinderna. Det är sorgligt att tänka att en av våra bebisar lämnar oss samtidigt som vi gläds med de nya familjerna.

Redan ikväll har vi fått lägesrapporter från Ruff och Blackie. De har det jättebra och är nyfikna på sina nya miljöer. Tummen upp för portugisiska vattenhundar som är så anpassningsbara och finner sig väl tillrätta var än de befinner sig.

// Helena

….. en sån finns i huset ….. har man väl gått ner för trappan är man inte densamma någe mer. Igår bar kennelmamma Helena både Ruff och Blackie nerför ”Helvetestrappan”. När Ruff och Blackie kom upp igen berättade de att det fanns ett stoooort rum med en konstig manick som sprutade vatten. Manicken blötte ner hela kroppen och sen joxade kennelmamma in en smörja som luktade lavendel.

Det luktade verkligen annorlunda om både Ruff och Blackie….. kiss- och bajs- och valphage- och valplåde- och födelsedoft….. allt var borta.
Dom luktade liksom ……….eeeeeh…….blomma .

Idag försvann både Ruff och Blackie. Det kom, visserligen, trevliga människor och hämtade dom men konstigt blev det för vi är ju vana att hela tiden vara 9 syskon. Förskräckelsen blev stor när kennelmamma lyfte ner oss för ”Helvetstrappan” nu på kvällen.

Det var inte så farligt faktiskt det som väntade i slutet av ”Helvetestrappan” men det tänker vi inte berätta för dom andra. Vi har dragit värsta storyn om vad som väntar, hi, hi, hi…..

Nu vet vi att imorgon kommer våra familjer och hämtar oss. Vi drar mot nya äventyr och det ska bli sååååå spännande !

// Brunella och Jackson

Galen? Jag? Nä, jag har bara blivit lite blöt av vattenmanicken och fått lite jox i pälsen // Brunella

Aaaa, en doft av lavendel når mina näsborrar!

RaggarJackson…. he, he, he!

Nä, jag är Jackson, helt enkelt Jackson. Döpt efter en delfin som strandat i Jacksonville i Usa!

Jamen den här dan har varit nåt i hästväg måste jag säga…… Jag trodde nog att min sista stund var kommen…..

Nu ska ni få höra…… Först satte 2-bentingarna in oss 9 syskon i en konstig stålkonstruktion som kallas för bur. Kändes jättekonstigt för nåt sånt har vi inte varit med om tidigare. Sen satte de buren i en större bur (kallas för bil!). Det började brumma och nog pep alla vi syskon en stund, fast inte så länge för sen somnade vi. När vi vaknade bar 2-bentingarna in oss i ett hus som kallas djurklinik.

Vi syskon bestämde att vi skulle stämma upp i skönsång för vi var glada att vara framme …… hade vi vetat vad som väntade hade vi nog försökt smita istället för vet du vad som hände sen?!?

En tant klämde och kände och vände på oss, en åt gången. En annan tant kom med vääärldens störstaste och läskigaste sprutor. Den ena skulle göra så att vi inte blir sjuka och den andra så att vi kan hitta hem om vi springer bort! Fy tusan, det här tänker jag nog inte göra om igen .

Nu skulle det väl bli lugn och ro, tänkte jag….. Men när vi kom hem väntade nästa överraskning…… jag blev aaaallldeles blöt, fick nåt jox inkletat i håret och sen blev jag blöt igen. Min syster Blackie blev utsatt för samma sak

Nä, fler såna här dar och jag flyttar!!!!!!

// Ruff

Titta så jag ser ut …..

Men det var mysigt när kennelmamma Helena torkade mig torr!

Så var det min syster Blackies tur (eller otur)

Så, det var bättre!

Helenas kommentar: Ja, inte var det meningen att vi skulle åka iväg med alla valparna till djurkliniken för att vaccinera, chipmärka och besikta valparna. Tyvärr, blev veterinären som skulle kommit hem igår sjuk. Allt gick bra och valparna skötte sig utmärkt. Det Ruff menar i sitt inlägg är att de blivit vaccinerade. Dessutom har de fått ett chip med ett unikt nummer insprutat i nacken. Det gör att OM Ruff skulle springa bort går det lätt att hitta hans ägare!

Eftersom Ruff och Blackie flyttar imorgon har vi tvättat dom,
så nu luktar dom lavendel !

Ja, vi har en kennel…. visst låter det som ett företag?!?…. men vi är ju en helt vanlig familj med ett brinnande intresse för: portugisiska vattenhundar!

Det vi gör är att likställa med att sälja t ex ett kylskåp….. det låter inte klokt i mina öron. Men att föda upp en valp och sedan sälja den är enligt lagen som att sälja ett kylskåp.

Hallåååååå??? Det är levande varelser!!!!! Vi lever med valparna 24 timmar om dygnet i minst 8 veckor. De föds i vårt sovrum, vi hjälper dessa blinda och döva valpar att hitta en spene att få mat från, att kissa o bajsa. Vi finns där när de öppnar ögonen, börjar höra, lär sig att stå på benen, viftar på svansen, lär sig äta uppblött torrfoder…… vi hör när de övar rösterna för första gången, busar med syskonen och upptäcker att leksaker går att bita i. Vi finns där när de flyttar till planeten Köket (oj, så läskigt med ett nytt ställe) och tar sina första trevande steg i gräset, hör en fiskmås skrika eller en gräsklippare surra.Vi försöker undvika att bli attackerade av 9 munnar med sylvassa pirayatänder samtidigt som vi torkar upp bajs från golvet eller sitter med ett gäng kelsjuka valpar i knät medan några hugger tag i våra tår.

Tänk på det när ni får hem er valp! Vi har blivit bitna av måååånga valpar samtidigt, torkat upp oändligt många kissfläckar, plockat upp oändligt många bajskluttar samtidigt har vi gjort det med kärlek till era nya familjemedlemmar. Vad spelar det för roll om valpen råkar kissa inne eller ni inte hinner ta ut den när den är bajsnödig eller den biter er i tårna? Vi har varit med om det så många gånger och vi kommer sakna alltihop när valparna lämnar oss .

Vi har gjort vårt bästa att ge valparna en grundtrygghet till livet och människor att bygga vidare på. En valp är som en oslipad diamant…. vi har börjat slipa på den, nu är det upp till er att fortsätta slipa till dess ni har fått en diamant så vacker som det bara är möjligt!

Bacardi, Blackie, Brunella, Billie Jean, Jackson, Ruff, Elsa, Denys och Ella…… när ni flyttar tar ni med er en del av våra hjärtan. ”Att skiljas är att dö en smula”, eller hur?

// Helena

Kära, älskade busungar….. nu är det dags att stänga baren för gott. Ja, jag vet att ni fortfarande tycker att jag ska bjuda er på en drink då och då men nu gör ni mig så illa att det faktiskt gör riktigt ont. Dessutom är ni stora nu….. ni har kommit så långt att det snart är dags för er att flytta hemifrån.

Jag är sååååå stolt över er alla, ni är så fina, vackra, glada, busiga och duktiga . En sak jag vill att ni ska tänka på är att försöka låta bli att bita i 2-bentingarna med era pirayatänder….. nä, dom tycker faktiskt inte om det….. dom är så känsliga, förstår ni . Njut av livet, gör lagom många hyss, portisrejsa när ni får tillfälle och kom gärna och hälsa på någon gång!

// Er mamma Alice

Här är jag innan ni kom till!

Det har snart gått 8 veckor sedan ni var så här små, då behövde ni hjälp med det mesta.

Nu klarar ni er själva…. med viss hjälp av 2-bentingarna, förstås, men ni klarar er utan mig…. puss på er, små gullungar!

Mayas brorsa Figo har varit ute på sjön i sommar och Annika (Figos matte) skickade några härliga bilder till oss. Det är så kul när det kommer mejl och bilder från ”våra valpar”. Det har blivit stora killar och tjejer av förra årets kull.

Det är konstigt att tänka att för ca 1 år sedan var det Figo med syskon som bet oss i tårna, gjorde konfetti av tidningspapper, pussade på oss, bajsade här och var, busade runt i valphagen, lekte lejon, väckte oss på morgonen vid 4-5 med körsång (tack och lov sover B-kullen lite längre, de väcker oss inte förrän vid 6- halv7 ). Tänk att vi än en gång får njuta av detta underbara men ack så korta valpliv.

Tack, Annika och Björn, för att ni delar med er av er vardag med Figo – det värmer en ”kennelmammas” hjärta !

// Helena

P.S. Ni har väl inte missat Figos egen hemsida: http://frykberg.zoomin.se/index.html D.S.

Hurra, hurra, hurra!!! Idag har farmor varit på besök! Ja, alltså, våran människofarmor Efwa….. hon är ”mamma” till vår pappa Ture. Hon hade med sig sin mamma Barbro( hm det måste bli gammelfarmor till oss) och sina 3 barn (Johannes, Alva och Gustaf).

Tyvärr, fick inte pappa Ture följa med men vi hade så roligt i alla fall. Det verkade som farmor och dom andra tyckte ganska bra om oss. Dom gosade med oss, fotade oss, gullade med oss, lekte med oss. Ja, det var en rolig dag.

Tack för att ni hälsade på oss. Nu vet vi vilka härliga släktingar vi har !

// Alla Ture-barnen

”Farmor” Efwa och Gustaf

”Gammelfarmor” Barbro och Johannes

Alva med en av valparna i famnen!

Ja, som jag har hört brukar ett parti åtminstone ha 2 språkrör. Härmed utser jag mig, Bacardi, till ”Andreman” eftersom Elsa tydligen redan är ”Förstakvinnan”.

Det har kommit till vår vetskap att det döljer sig hemligheter i vår bostad. Att sånt förekommer gillar vi inte!

Vad jag menar? Jo, det finns ett kallt skåp som 2-bentingarna öppnar lite då och då. Vi har upptäckt att det kommer underbara dofter från just det skåpet. Dessutom är det därifrån som den råa levern och äggulan kommer, som vi får varje dag. Vi äääälskar rå lever och äggula . Mamma, moster och storasyster bjuds på godsaker ur ”hemligskåpet” har vi märkt. Dom glufsar i sig nåt som kallas smörgåsskinka varje morgon. Det får dom när stora hussen gör i ordning frukostbrickor (vad nu det är???).

Inte får vi nån smörgåsskinka, inte. Vi får hålla till godo med en slurk ”Mammadricka”, torrfoder och alldeles för lite lever och äggula. Nä, här gäller att kalla samman systrar och bröder till ett möte. Vi måste diskutera hur vi ska kunna ockupera ”hemligskåpet”.’

Upp till kamp, systrar och bröder!

// den förstfödde herr Bacardi (om jag får be )

Här övar vi inför det ”stora tillslaget”

Japp, det är jag som är herr Bacardi! Jag gör inte så mycket väsen av mig men under ytan döljer sig en kämpe

Vi hade tänkt vänta med att portisklippa valparna tills de var 7 veckor gamla men det gick inte. Pälsen växer som ”ogräs” vilket gjorde att valparna flåsade som ånglok i värmen. De hade svårt att komma till ro på kvällarna och sökte sig till så svala ställen som möjligt….. framför kylskåpet var en favoritplats.

Vi fick ihop en ”90-gramshamburgare”. Så mycket vägde pälsen som vi klippte bort från rumporna och ansiktena. Eftersom hår/päls inte väger så mycket så blev det en ansenlig mängd från 9 små valpar. En hel del päls dammsög vi upp innan vi kom på att det kunde vara intressant att få veta vikten.

Varje valp skulle kontrolleras av Selma, Alice och Maya efter klippningen. Hade vi gjort rätt? undrade de. Vi fick godkänt varje gång!

// Helena

Här klipps Denys!

Resultatet ska godkännas av ”experterna”

Alla valparna har blivit klippta

Ovanligt att vi lyckas fånga alla valparna på en och samma bild!

Nu börjar bebisarna bli lite roliga. Jag tycker att dom är lite små, det är liksom inte mycket till motstånd. 2-bentingarna tar ibland ut 1 eller möjligtvis 2 av mina småsyskon utanför valphagen. Jag inbjuder till lek och oftast förstår dom vad jag menar. Ibland tror jag att dom tycker att jag är för stor men jag tar det så försiktigt, försiktigt. Jag vet ju att jag inte kan leka med dom på samma sätt som med stora kompisar. Det är ingen idé att springa fort för dom har så korta ben.

// Storasyster Maya

Här en bild på mig och Brunella!

Jag och Bacardi!

Denys ville inte leka med mig, han tyckte agilitytunneln var roligare.

Här leker jag med Elsa!

Nja, vi har tydligen inte varit så duktiga på att lära valparna bordsskick. Igår introducerade vi foder som inte var uppblött (de kunde även välja blött foder). Valparna mumsade i sig det med god aptit…… efter att dom undersökt, grävt och hoppat runt i det.
Jag tänkte innan vi ställde ner det torra fodret att:
Åh, så mycket lättare det kommer bli. Uppblött foder kladdar ju fast på golvet men med torrt foder blir det lätt som en plätt . Ack, vad jag bedrog mig….. här nedan har ni bildbeviset.

Du kan ju ta dig en funderare på om vi ägnar sekunder, minuter eller timmar åt städning just nu .

Hur som helst är all tid och energi som vi lägger ner på valparna värda sin vikt i guld för oss. Vi njuter av att ha 9 underbara, sociala, busiga, trötta, glada, bitiga, gosiga valpar i huset. Tiden går fort och vi har bara 2 veckor på oss. Sen kommer dagar då vi med tårar rinnande nerför kinderna förhoppningsvis vinkar ”På återseende” till gosungarna .

Nog med sorgetankar, idag är idag och livet är häääärligt !

// Helena

Är det någon som är i behov av bärplockare? Vi hyr ut 3 st arbetsvilliga, effektiva och enormt uthålliga bärplockare. Dock kan vi inte garantera att bären läggs i en korg eller hink, risken finns att de flesta hamnar i deras magar . Däremot om ni känner att bären måste plockas men inte nödvändigtvis säljas eller kokas sylt av så hör av er!

// Helena

Det här är bärplockaren Alice!

Det här är bärplockaren Selma!

Det här är bärplockaren Maya!

Hm, jag funderar på det där löftet jag gav mina syskon……. att dom inte behövde känna något ansvar att uppfostra våra småsyskon för den rollen skulle jag axla…..

Får man bryta ett löfte? Alltså, shit, vet ni huuuuur många småttingarna är? Tänk dig en spindel: Den har massor av ben och snabbt som blixten har den försvunnit ur sikte och du vet inte var den är….. tänk om den sitter i håret, hu hemska tanke . Ungefär så är våra 9 småsyskon, dom är ööööverallt OCH dom har skaffat sig pirayatänder (undrans just om dom varit på Butterick´s?). Jag känner att jag inte riktigt har kontroll på syrrorna och brorsorna. Jag tänkte att det där blir väl en lätt match, men icke sa Nicke, när alla 9 attackerar är det bäst att dra.

Nä, jag måste nog lämna över ansvaret för syskonskaran till 2-bentingarna och morsan, dom är liksom mer lämpade för det, tycker jag . Jag kan gärna leka med dom en och en men alla 9? Nä tack!

// stolta storasyrran Maya

Här vågar jag mig in i lejonkulan…. men så har ju morsan banat vägen!

På behörigt avstånd !

Ett vindsurfingsegel får duga som solskydd i valphagen. Sofia, Christer, Fredrik och Sanne i valphagen, dom är modig tycker jag // Maya

Pizza…… kebab….. hamburgare…..

Numera serveras det ”Fastfood” (eller snabbmat som det heter på svenska) i det Ekströmska huset. Man får ingen lugn och ro när man ska äta. Nä, här svischar maten in och då är det bäst att äta fort som tusan annars kanske man blir utan mat . Man är tvungen att stå och hänga när man intar sin måltid. Är det så det ska vara, va? Alltså, jag bara undrar? Funderar på att ringa till Sverker Olofsson. Han kanske kan ta upp det i sitt TV-program.

Jag vill egentligen fortsätta äta maten liggandes men det får man tydligen inte. Matpersonalen klagar över att vi biter för hårt i maten. Det är därför vi måste stå och äta…. då kan mjölkbaren glida iväg om vi blir för hårdhänta. Men det kliar ju så förbenat i munnen så det är svårt att låta bli att gnaga lite extra när man får tillfälle !

Nåt som är bra är att vi får komma ut och sträcka på benen och upptäcka nya saker om dagarna. Vi har visserligen fått tillgång till hela köket men att få komma till planeten Trädgården är jättehäftigt . Men jag måste ju säga att frisk luft suger musten ur en. Vi somnar gott när vi kommer in igen!

Hej hopp i lingonskogen!

// Lilla Elsa, språkrör för syskonskaran

Titta, ingen matro alls……

Här är vi på planeten Trädgården!

Här är bröderna Bacardi och ”Kanske en Jackson”. Dom sover så sött tillsammans!