Amazing Selma´s

Vilken dag vi hade i söndags i Västerås!
Det var 29 portisar anmälda och det fullkomligt ”regnade gula kort”.
Domaren bedömer hunden och därefter kan man få:
– Rött kort – Excellent, utmärkt kvalitet
– Blått kort – Very good, Mycket god kvalitet
– Gult kort- Good, god kvalitet
– Grönt kort, sufficient, godtagbar kvalitet.
Självklart vill man ha ett rött kort, dvs att man är av utmärkt kvalitet men det var inte många portisar som fick det.
Vi blev lite chockade när Leo, Amazing Selma’s Living The Dream, fick Good i kvalitet. Han var för hög på benen och hade för slarviga rörelser. Men det skulle visa sig att han inte skulle vara den enda hunden där här dagen som fick samma kvalitets pris.
Higgins, Amazing Selma’s Hollywood Star, sprang för första gången på riktigt in i Championklassen som bestod av 6 championhanar. Han fick Excellent men blev sen inte placerad, väldigt fin kritik fick han ändå!
Kiwi, Amazing Selma’s Kiwi Sparkle, fick Excellent och kom 2a av 6 öppenklasstikar. Det var bara 2 tikar i den klassen som fick Excellent men ingen fick CK.
Doris, Amazing Selma’s I’m Doris Day, gick också för första gången in i championklassen och in i ringen för första gången sen valpkullen.
Pga att hennes päls var urfälld efter valparna fick hon bara Excellent men vann klassen. Domaren sa att hon är av CK-kvalitet men pga pälsen höll hon inne på CK för dagen.
Och så lilla Maya, Amazing Selma’s Aztekian Maya, som hunnit fylla hela 10 år!
Domarens kommentar till domaraspiranten när vi klev in i ringen var ”ååh, den här hunden tycker jag om”.
Excellent, CK, Bästa veteran…. Och vidare till Bästa tik:
Dagens bästa tik – Maya!
Vidare till BIR/BIM!
Där Maya blev BIM!
Vi ställde även upp med en uppfödargrupp som tilldelades HP med fin kritik och blev därmed bästa uppfödargrupp!
Vi stannade inte med gruppen till finalen men väl med Maya till BIS-veteran!
Av massa fina veteraner blev vi utplockade bland de 8 bästa men sen blev vi inte placerade. Vi är ändå så himla stolta, tänk att lilla Maysi blev short-listed. En placering kommer allt närmare känns det som!
Vi är så stolta och tacksamma över alla fina framgångar! Vi ser med spänning fram mot vad året har mer att erbjuda!

//Sofia

Vi blir så himla glada när vi får höra om hur duktiga våra avkommor är. En tjej som är jätteduktig på agility är H-kulletjejen Nelli (Amazing Selma’s Hot Havanna). Hon och hennes matte Kristina är helt fantastiskt duktiga och i helgen slog de till rejält.
De var först i Tranås där de vann agilityklass 2 (som enda ekipage att nolla loppet) vilket innebar att de fick sin sista pinne för att kunna lägga till titeln AgD2.
Den 1a maj var de även i Tranås och tävlade i agility klass 2 igen där de av sina 3 starter vann alla tre och plockade hem ytterligare 3 pinnar!
Stoooort grattis, vi är så himla stolta över er!
AgHD2 AgD2 Amazing Selma’s Hot Havanna ”Nelli”

//Sofia

Här kommer lite nytagna bilder på flockens yngsta medlem, hon växer så hon knakar!

//Sofia

Idag är ingen vanlig dag för idag är det J-kullens födelsedag hurra, hurra, hurra!
Grattis Nemo, Rex, Louie, Java, Molly, Selma, Charlie och Freja på er födelsedag!

//Sofia

Det är blandade känslor i kroppen….
Idag fick vi hämta hem Alice urna… Nu är hon hemma igen vilket ”känns bra” (hoppas ni förstår hur vi menar)…. Men det är en otrolig tomhet och blir så definitivt… Alice kropp finns inte och kommer aldrig mer vandra på denna jord. Tomt och ihåligt känns det i bröstet.
Hela familjen har samma känsla – en stor tomhet. Sorgen finns där men i och med hur dålig Alice var så är vi alla eniga om att beslutet var rätt, Alice hade inget mer att ge utan var klar med jordelivet… När Selma lämnade oss kändes det inte på samma sätt. Selma var så otroligt lik min gammelfarmor May (Mayas namn är uppkallat efter henne)- hon ville leva livet och var inte klar på något sätt. Alice å andra sidan var så himla lik min gammelmormor Aina. Mot slutet så tappade hon livsgnistan och var klar med livet, Alice var likadan.
Nu står systrarna bredvid varandra. Den sista aktiviteten Alice fick göra var att leta efter klossen (det älskade hon men den dagen fanns inte den energin som tidigare funnits hos henne)…..
Älskade tjejer, vi saknar er och tänker på er varje dag!

//Sofia

Idag är en väldigt bra dag då vi fick väldigt glada besked!
Amazing Selma’s Love Me Tender ”Lovis” klarade idag lämplighetstestet för att bli assistanshund! Omdömdet hon fick var att hon var väl lämpad för uppgiften och nu är nästa steg att klara examineringen!
Åsa, Micke, Lovis och hela familjen Ohlsson/Norgren. Vi kan inte med ord beskriva hur stolta och glada vi är. Det har varit en lång resa. Resan med Lovis var ju inte alls tänkt från början då Mollie gick bort precis när hon var färdigexaminerad assistanshund. Hur ni kände att ni var tvungna att öppna era hjärtan för en ny liten ulltuss och börja om arbetet. Hur Lovis kom in i era liv som en liten virvelvind men som har blivit en cool och otroligt härlig tjej.
Det var väl det vi visste – att Fröken Lila var tjejen som var lämpad för uppgiften!
Nu håller vi tummarna för framtiden och ser med stolthet och spänning fram mot nästa steg, vi tror på er och har alltid gjort det!
Vi vill också passa på att tacka Nykvarns hundhall och Ninni som gjorde det möjligt för Lovis att få komma med på årets första BPH den 7 april. Det möjliggjorde dagens lämplighetstest. Tack, tack, tack!

Jag och Helena var, såklart, med den dagen och filmade när Lovis gick BPH-banan:
https://youtu.be/uB-d6Nw1GO8

//Sofia

Strax innan jul 2005 kom vår älskade Alice hem till oss. Hon var oerhört efterlängtad och blev pappa Peters tjej (Selma hade redan tytt sig till mamma Helena). Vi kommer aldrig glömma när hon kom till oss, älskade Alice.
Genom dessa år har vi varit med om så himla mycket fint tillsammans.
Alice var den snällaste, mest osjälviska och genom goa tjejen man kan tänka sig. Hon tog alltid sin flock först och var verkligen mamman i flocken.
Hände något så ställde hon sig alltid längst fram för att beskydda flocken mot t ex vildsvin i skogen och hon hade gått genom eld och vatten för tjejerna.
I augusti blev Alice kastrerad då hon hade väldigt mycket cystor på äggstockarna som störde hennes hormoner. Alice kom aldrig riktigt tillbaka efter operationen utan det kändes som att luften gick ur henne. Hon fick ont i kroppen och gick från att kännas som en 7-åring till en gammal hund. Den senaste tiden kände vi hur livslusten och livsglädjen försvann mer och mer. Det enda som var kul för henne var att söka efter saker. Promenader var inte kul, mat var inte kul och nu mot slutet så ville hon inte ha den närhet som hon tidigare alltid visat att hon ville ha.
Det absolut viktigaste för oss i vårt hundägarskap är att aldrig någonsin vara självisk. Det ska alltid vara hundarnas bästa som kommer i första hand. Vi känner själva av när tjejerna inte har mått bra och när kroppen säger stopp och ögonen säger att det räcker är det dags för oss att låta dom gå – hur smärtsamt och fruktansvärt det än är.
Idag strax efter kl 15.00 sa vi adjö till vår älskade, mest underbara och helt fantastiska Alice.
Älskade Alice, sorgen är så otroligt enorm och att låta dig gå var ett av de tyngsta besluten vi har behövt ta i vårt hundägarskap. Vi är dom som alltid ska finnas där för er. Du ville aldrig bli bortstängd, utestängd eller utelämnad. Du ville vara med oss, din familj. Så mycket kul vi har gjort tillsammans och vilken arbetsglädje du alltid visade! Det finns ingenting vi ångrar utan uppskattar all tid vi fick tillsammans.
Men att se dig de senaste dagarna gjorde oss mer övertygade att beslutet var rätt. När orken inte finns utan dagarna går åt till att sova – det är inget värdigt hundliv.

Älskade Alice – tack för allt du gav och för att just du kom till oss!
Tack för allt du lärde oss och tack för allt! Tack för alla underbara valpar du lämnade efter dig, det är tack vare dig som alla Amazing Selma’s-vovvar finns! Utan dig, inget dom!
Tack för alla gånger du har ställt upp för oss. Hur du gick in som amma 2 gånger till Mayas barn när hon fick 13 och 14 valpar. Det är få tikar som skulle ha gjort det du gjorde. Du fanns där för oss alltid! Vi är dig evigt tacksamma för allt och vi kommer sakna dig precis som vi saknar Selma.

Du lilla videung, nu får du sova men vi ber dig, kom tillbaka till oss i framtiden!
Vår älskade Alice- 2005-09-10 — 2018-04-04

Vi har gråtit så ögonen, ansiktet och hjärtat svider. Nu känner vi bara en enorm tomhet.
Vi ber er respektera vår sorg!

//Sofia, Helena, Peter och portistjejerna Maya, Bella, Nemi, Doris och Saga

Tänk så mycket glädje och lycka en liten valp kan inbringa i en familj genom att bara finns!
Inga bekymmer utan bara full glädje!
Här kommer lite bilder från vårt liv den senaste tiden:
Saga med moster Nemi!
Saga tycker att hästarna som vi passerar på vissa av våra promenader är väldigt spännande. Först tyckte hon att dom var läskiga men nu försöker hon få igång dom att leka med henne. Hästen på bilden är otroligt social och smart, den vill gärna prata med Saga också!
Gulliga Doris, så otroligt nyfiken! När hon inte får vara med mamma på framsidan av huset (som inte är inhägnat) så sitter hon i fönstret och håller span!
Härom dagen träffade Saga sin morfar för första gången. Korak bor i Nynäshamn och de andra tjejerna känner honom väl. Först var han stor och jätteläskig tyckte Saga men då han är en riktig gentleman så var han inte på Saga utan lät henne komma till honom. Efter ett tag blev Saga varm i kläderna och försökte få igång Korak för att leka…
Här kommer en liten film från den dagen:
https://youtu.be/TeIfRH3ma5M

Har även knåpat ihop en film från N-kullens valpträff:
https://youtu.be/_9S9ZtlSjUs

I lördags fick Saga följa med hem till farmor och farfar då vi firade att farfar hade fyllt 85 år. Bästa lilla Saga, så cool och lugn!
Bella och Doris på promenad i Nynäshamns centrum!
Och så slutligen fina och älskade Alice! Vi tar tillvara på varje dag tillsammans och inser att livet med tjejerna är på tok för kort!

//Sofia

Glad Påsk önskar vi er alla!
Tjejerna är redo inför helgens festligheter på Blåkulla, visst ses vi där!?
Saga, 15 veckor idag. Hon är helt otrolig, att man kan vara så klok trots att man bara varit på denna jord i 15 veckor. Det är precis som att hon redan vet vad som förväntas av henne!
Doris 3 år
Nemi 5,5 år
Bella 8,5 år
Maya 10 år (som blundar pga den starka solen)
Alice 12,5 år!

Bästa, bästa, bästa tjejerna!

//Sofia

Som vanligt bjöds det in till kalas när Ekström-tjejerna fyller år, idag var inget undantag:
Födelsedagsbarnet Maya
Mayas mamma Alice
Syster Bella
Dotter Nemi
Dotter Doris
Dotter-dotter Saga
Tjejerna inväntar att gotte-bordet ska fyllas på, dagen till ära kunde vi sitta ute på uterummet!
Hugg in!
Sen dansades det på bordet, som vanligt!
Maya överlät öppnandet av presenterna till dotter Doris och barnbarnet Saga!
Du och jag matte, du och jag!
En speciell relation har vi, jag och Maya!
Saga tyckte leksaken var jättefin!

Ett toppenkalas helt enkelt!

//Sofia

Idag är verkligen ingen vanlig dag. Idag för exakt 10 år sedan gav vår underbara Alice liv till de allra första Amazing Selma’s-barnen. Den dagen lärde vi oss att regelboken inte går att lita på. Det var 1 vecka kvar till beräknad valpning (dvs 63 dagar efter parning). Vad vi inte visste då var att valparna mycket väl kan födas efter 56 dagar och vara fullt normalt utvecklade, friska och starka. Vi som skulle ha huset fullt av släktingar, det var ju påskafton, fick ställa in kalaset (som fick firas på annat håll då det även sammanföll med att svärfar skulle fylla 75 år några dagar senare). Den här dagen var startskottet för en otroligt lärorik och fantastisk resa som vi fortfarande är ute och reser på . Det var 7 små ”troll” som startade sina liv i det Ekströmska huset och oss veterligen tassar samtliga fortfarande runt här på jorden.
Nyfödda
8 veckor gamla och redo att flytta till sina egna familjer

Den allra första valpen som föddes var en sagolikt söt svart tik med vitt bröst stal våra hjärtan och det var en självklarhet att hon skulle stanna hos oss.
Äntligen fick Sofia en egen vovve att ta hand om och de har ett alldeles speciellt band idag.
En bild säger mer än tusen ord. En julidag 2014 i Köping. Glädjen går inte att ta miste på när Maya erhöll sitt 3:e certifikat och därmed blev Svensk Utställningschampion. Glädjetårarna flödade och som ”grädde på moset” blev hon Bästa Tik.
Dagen slutade med att Maya blev BIM och Mayas barnbarn Sagas snygga pappa Marillo blev BIR!!

Vi är så innerligt tacksamma för vår Maya. Hon är den vänaste varelsen man kan tänka sig. Hon är så godhjärtad, snäll, rättvis, mjuk och enkel.
Maya, vi älskar dig av hela våra hjärtan!!!!

// Helena

Idag rockar vi sockorna tillsammans med tjejerna:

Vi tror på allas lika värde och att alla varelser är betydelsefulla!

//Sofia

I lördags packade vi in alla människor och hundflocken i bilen och styrde färden mot Björklinge i Uppsala. Vissa människor är det märkligt hur man fick in i sitt liv, Pia och Håkan är några av dessa.
Det är helt och fullt tack vare hundarna som vi känner dom och tack vare att de hade Nemis pappa Figo. Utan dessa parametrar hade vi inte känt varandra och sett varandra som riktigt bra vänner.
I maj 2010 träffades vi första gången. Då bodde Figo och Mozart hos familjen Strand.
Är det Nemi? Nej det är hennes pappa Figo!
Idag har flocken förändrats både hos oss och hos dom. Figo, Mozart och Selma är änglahundar och hos familjen Strand bor nu Figos barnbarn Sally.
Sally, Doris, Maya, Bella, Nemi, Alice, Saga.
Doris och Sally är verkligen jättelika varandra. De skulle helt klart kunna vara tvillingar. På bilden är det Sally som kommer springandes!
Sally
Sally, Saga och Doris
Saga
Saga tyckte att moster Sally var jättekul, lika rolig som mamma Doris!
Dom andra tanterna uppskattar inte lek på samma sätt längre så därför överlät dom det till ungdomarna! Saga var verkligen jätteduktig hela dagen. Det var den första längre bilturen hon gjorde, gick jättebra! Hon tyckte att Sally var superkul att leka med men matte fick säga till henne ibland att hon var tvungen att ta det lugnt och sova och då gjorde hon tillslut det.

Tack för en härlig dag Pia och Håkan!

//Sofia

Idag är ingen vanlig dag för idag är det F-kullens
5-årsdag. Hipp hipp hurra för Fix, Otto, Nelly, Ida, Santo, Lady,
Fanny, Cindy och Baron på er födelsedag!

//Sofia

Nä det är långt ifrån bara elände (som det kanske lät på det förra inlägget) hos oss.
Vi har ju lyckan att få dela livet med en stor och härlig flock portistjejer!
Just nu har det blivit skare på snön som ligger på backen och oj vad tjejerna ääälskar skare! Det är så himla härligt att ligga på och gnugga kroppen mot.
Jag brukar säga att de är ute och gör snöänglar:
Tyvärr mörka och suddiga bilder från kvällspromenaden igår men ni förstår innebörden.
Sen är ju såklart lilla, eller ganska stora, Saga ljuset i tillvaron! Hon är så himla härlig och har tagit våra hjärtan med storm.
Vi är alla så himla förtjusta i henne och till och med Micke (min sambo) som bestämt sa att vi inte skulle ha fler än 2 hundar är helt såld.
Han brukar säga att vi måste akta oss så att inte dagmamman snor henne från oss (läs Helena, dagmamman är hennes smeknamn).
Saga, hela 7,4 kg kärlek. Smeknamnet är ”Lille-bus”, ”Lille-Skutt” och ”Lill-Chabo” (Lill-Chabo kallar pappa Peter henne av någon anledning).
Det är alltid bra att ha smeknamn på sina hundar och framför allt valpar. Då kan man säga smeknamnet när man inte är riktigt säker på att valpen kommer att lyssna och på så sätt så slipper man tjata sönder namnet. Namnet är det viktigaste redskapet man har sen när man tränar och då vill man inte träna sönder det utan endast säga det vid rätt tillfällen så att det får rätt innebörd.

//Sofia

Igår var en speciell dag och en milstolpe i vårt liv tillsammans med Alice.
Igår fyllde hon 12,5 år (den 10 mars, hon är född sen 10 september).
Det innebär att hon idag har blivit äldre än vad Selma blev. Det var en känslosam dag igår och vi inser att tiden tillsammans med Alice tickar ner snabbare än vad vi kanske trott.
Hon kastrerades i augusti 2017 då hon hade många cystor på äggstockarna som påverkade hennes hormoner så att hon löpte 6 gånger på ett år. Det var ohållbart att inte göra någonting men operationen tog hårt på Alices gamla kropp.
Från att veterinären sa innan operationen ”hade ni sagt att hon var 5 år gammal så hade jag verkligen trott er” till att vi idag inser att tiden börjar komma ikapp Alice.
Det är svårt att avgöra helt hur hon mår. Hon sover mer och mer om dagarna. Är svårare att få igång och hon hoppar inte längre glatt upp när vi ska på promenad utan det är mycket lock och pock som behövs. Dessutom känns det inte som att promenaderna lockar heller.

Vi vet att det är en del av livet tillsammans med tjejerna men man blir lite ledsen när man inser att tiden när vi måste fatta ett beslut närmar sig. Med Selma fanns det inget alternativ, hennes knölar var inte hållbara längre.

Älskade Alice, vi älskar dig något så enormt och vi är så tacksamma över att få ha dig i våra liv. Allt du givit oss och ger oss.
Vi tar tillvara på varje dag och hoppas att du ska få må så bra som du bara kan!

//Sofia

Nästan varje gång vi är ute på Torö i Torpet så passar vi på att åka ut till Stenstrand för att ta nya fina bilder på tjejerna.
Alice, Bella, Maya, Doris, Nemi och Saga
Det var magiskt vackert där ute och helt vindstilla (vilket det inte brukar vara normalt sett).
Lilla Saga fattade inte riktigt vad vi höll på med, övning ger färdighet!
Alice:
Maya:
Bella:
Nemi:

Doris:

Vi vill även passa på att gratulera alla vackra och starka kvinnor på Internationella Kvinnodagen, dessa kvinnor/tjejer ovan är de starkaste och mest fantastiska varelserna vi har i våra liv!
Fler fina bilder på tjejerna hittar ni på vår facebook, ”här”.

//Sofia

I helgen åkte vi ut till Svärdsö på Torö där min farmor och farfar har sin stuga. Det blev en härlig helg där vi alla bara kunde ta det lugnt och andas, vilket vi kände att vi behövde.
Tjejerna älskar att vara där ute och det är en stor inhägnad tomt som de kan springa runt på. Saga som aldrig varit där tidigare fann sig snabbt till rätta och det var inga konstigheter att vara där ute! Det bästa var att få komma ut på tomten och springa i snön. Så kul att hon inte ville komma in – ”Jag ska bara”, sa hon precis som Alfons Åberg…. Det är något vi jobbar på, inkallningen!
Saga
Systrarna Doris och Nemi
Alice
Maya
På fredagen öppnade vi en flaska Dom Perignon som mamma och pappa fick i julklapp av min bror förrförra året. Tillfället att öppna den har aldrig känts rätt tidigare men nu kände vi att det var dags. Vi firade att vi kommit i mål med N-kullen, att vi har våra tjejer i vårt liv, att Saga kom till oss, att vi fick ha Selma i så många år, alla fantastiska människor vi känner och vi firade livet – som är på tok för kort!

//Sofia

Igår skulle du fyllt 13 år. Igår var det 6 månader sedan du gick över regnbågsbron

Vi saknar dig så oändligt mycket och önskar du fortfarande var med oss men vi är så tacksamma för alla år vi fick tillsammans och den glädje vi känner när vi tänker på allt vi fick uppleva med dig.

Du lärde oss så otroligt mycket, du var den enklaste man kunde tänka sig och samtidigt var du ”soda streamern” som kolsyrade upp flocken när något hände.

Du älskade födelsedagskalas och ingen kan studsa runt och vara framför våra fötter när gottetallrikarna plockas iordning som du gjorde. Hoppas du blev ordentligt firad med massor av godis, presenter och tillhörande dans på bordet efteråt.

Igår var ingen vanlig dag. Nej för det blev ingen kalasdag som det borde blivit .
Du fattas oss, Selma!!!!!!!

I lördags var det dags för det årliga årsmötet för portis-rasklubben. Det gick smärtfritt förbi och efteråt hölls en väldigt intressant föreläsning av Rui Oliveira (som är domare, vice president i Portugals kennelklubb samt att portisen är den portugisiska ras som ligger honom varmast om hjärtat) som var här i och med den domarkonferens som hölls under veckan.
Många intressanta fakta kom fram och efteråt hade vi möjlighet att ställa egna frågor.
Dessutom fick Leia, Amazing Selma’s Mandarin Flamenco, diplom och en fin rosett då hon blev utsedd till Årets-portis-valp:
Tack för en trevlig dag och ett trevligt årsmöte!