Det är blandade känslor i kroppen….
Idag fick vi hämta hem Alice urna… Nu är hon hemma igen vilket ”känns bra” (hoppas ni förstår hur vi menar)…. Men det är en otrolig tomhet och blir så definitivt… Alice kropp finns inte och kommer aldrig mer vandra på denna jord. Tomt och ihåligt känns det i bröstet.
Hela familjen har samma känsla – en stor tomhet. Sorgen finns där men i och med hur dålig Alice var så är vi alla eniga om att beslutet var rätt, Alice hade inget mer att ge utan var klar med jordelivet… När Selma lämnade oss kändes det inte på samma sätt. Selma var så otroligt lik min gammelfarmor May (Mayas namn är uppkallat efter henne)- hon ville leva livet och var inte klar på något sätt. Alice å andra sidan var så himla lik min gammelmormor Aina. Mot slutet så tappade hon livsgnistan och var klar med livet, Alice var likadan. 
Nu står systrarna bredvid varandra. Den sista aktiviteten Alice fick göra var att leta efter klossen (det älskade hon men den dagen fanns inte den energin som tidigare funnits hos henne)…..
Älskade tjejer, vi saknar er och tänker på er varje dag!
//Sofia
Åsa, Micke, Lovis och hela familjen Ohlsson/Norgren. Vi kan inte med ord beskriva hur stolta och glada vi är. Det har varit en lång resa. Resan med Lovis var ju inte alls tänkt från början då Mollie gick bort precis när hon var färdigexaminerad assistanshund. Hur ni kände att ni var tvungna att öppna era hjärtan för en ny liten ulltuss och börja om arbetet. Hur Lovis kom in i era liv som en liten virvelvind men som har blivit en cool och otroligt härlig tjej. 
Vi vill också passa på att tacka Nykvarns hundhall och Ninni som gjorde det möjligt för Lovis att få komma med på årets första BPH den 7 april. Det möjliggjorde dagens lämplighetstest. Tack, tack, tack!