Amazing Selma´s

Årets sista dag är tydligen idag. 2014 kommer aldrig mera att komma tillbaka och imorgon börjar tydligen året som heter 2015.
Min dagmamma (Helena) och kvällspappa (Peter) (det är min husse som kallar dom för det), ska fira nyår i Peters föräldrars stuga med de andra tjejerna. Jag ska fira nyår tillsammans med matte och husse hemma hos oss. Lugnt och skönt ska vi ha det och förhoppningsvis kanske jag blir bjuden på något smarrigt att äta ikväll.

Kommer ni ihåg när jag fyllde 2 år? Då fick jag en grisbjörn som jag döpte till Bamsen. Tyvärr hade tjejerna sönder honom efter bara några dagar och jag blev väldigt ledsen förstås.
I julklapp hade tjejerna gått ihop och tillsammans hittat en ännu bättre och finare ny Bamsen:
Honom får jag lov att ha hemma hos husse och matte så att inte tjejerna ska ha sönder honom också. Tack tjejer för den fina julklappen, jag är överlycklig!
Apropå grisar. Idag gick jag och matte en egen promenad i skogen tillsammans. Det är inte så ofta som vi går själva hon och jag men det var väldigt kul. Jag är så duktig förstår ni (precis som de andra tjejerna också är men jag är ju yngst). Idag fick vi bevisat att jag inte har någon jakt i mig. När jag och matte var på väg tillbaka till bilen går jag precis bakom matte. Matte tittar fram och tänker ”men är inte Nemi precis bakom mig, eller är det hon som står där framme?”. Hon vänder sig om och såklart står jag precis bakom hennes ben. Hon kopplar upp mig och börjar ropa ”La-la-la-la-la-la-la”, lite som kvinnorna i kanske Turkiet kan sjunga? Framför oss springer vildsvinet bort, riktigt närkontakt hade vi och jag bryr mig inte för fem öre. Grisar, rådjur, älgar mm är jag ju van vid!
Nu ska jag, matte och husse åka och fira husses syster som fyller år idag!

Tjolahopp

GOTT NYTT ÅR!!

//Nemi

Vilket år vi har haft. Det har kantats av mest glädje och lycka men avslutades med lite ledsamheter och tårar. Som vi brukar göra så kommer här en sammanfattning av året som gått. Vi har träffat många av våra avkommor men för att inte det här inlägget ska bli huuur lååångt som helst så kan vi tyvärr inte få plats med allt och alla. Vill ni se mer vad vi gjort under året får ni helt enkelt leta i bloggen :
Året inleddes med ett besök hos Björklingeligan:
Sen kom det faktiskt snö:
I januari hade vi valpträff för G-kulletjejerna Meya och Jessie:
Den 10 februari föddes 10 nya små Amazing Selma’s-karameller, Bella och Korak blev föräldrar.
I samma veva tilldelades Selma pris då hon gjort så bra ifrån sig på NynäsBK’s agility-KM och Nemi fick pris för att hon kommit 4a i NynäsBK’s utställnings-KM!
I mars fyllde Selma 9 år:
Den 22a mars fyllde Maya 6 år:
Våren innehöll mycket valpmys, valpbesök och härliga utevistelser:
När alla H-kullebarn hade flyttat från oss packade Sofia och Helena in sig i bilen och styrde vår resa mot Göteborg. Väl där hämtade vi hem denna Goe Gosse från Ammiellas Kennel:
Bertil flyttade hem till Mayas son Affe med familj och honom har vi på foder. Under våren körde vi många aktiviteter i skogen så som spår och sök mm:
I maj var det också dags för våran första utställning för året och det gick ju helt strålande, Maya blev BIM och tog sitt första CERT:
I slutet på maj kom många av H-kullevalparna tillbaka för att träffas för en valpträff:
I juni tävlade Sofia och Maya i agility och det gick ju riktigt bra med vår första pinne i agilityklassen samt en förstaplacering:
I samma veva som agilitytävlingarna anordnade vi en BPH-dag (mentalbeskrivning) för våra avkommor. Hela 15 Amazing Selma’s-avkommor har gjort antingen MH eller BPH under 2014! Vi hoppas att vi under 2015 kan anordna en BPH-dag igen. Är ni intresserade så är ni varmt välkomna att anmäla ert intresse:
Att leka är ett moment i BPH, här är F-kulletjejen Ida.
Under hela sommaren utställningstränade jag och Helena på Gärdet i Stockholm för Gerard O’shea:
Vi firade midsommar:
När Bella fyllde 5 år böjd hon in tjejerna till maskeradfest:

Helena och Peter var 1 vecka ute på Torö (där min farmor och farfar har stuga):
En hel del bad blev det där!
När vår kompis Johanna (som har Borka och Baron) var för gravid för att komma till oss åkte Sofia och Nemi till dom istället:
I juli kom Bertil hem till oss under några veckor när hans familj var på semester (vilket redan var planerad när de tackade ja till att bli Bertils familj):
I juli tog Maya sitt sista CERT och blev Svensk utställningschampion:
Augusti kom och Mayas utställningssaga fortsatte med att bli BÄST-I-RASEN:
September kom och vi åkte upp till Lillvallen för att para Cookie, vilket tyvärr inte resulterade i några valpar… Bättre lycka nästa gång!
Alice fyllde 9 år och hade indian-/cowboys-kalas:
Under hösten blev även Maya mormor till sina första barnbarn. Det var hennes dotter Easy som blev mamma:
Här gosar Helena med några Easy-barn!
Vi hittade på aktiviteter i skogen tillsammans med tjejerna, gick en tävlingskurs för Gerard med Maya och Bella samt njöt av den lite lugnare hösten.

I oktober åkte Helena, Sofia, Maya och Nemi till Sundsvall för att ställa ut tjejerna och samtidigt blev det lite hotellmys:
Nemi fyllde 2 år och hade Halloween-kalas:
Halloween firades så här:
Sofia och Maya åkte ner till Växjö för att delta på deras utställning:
Väl där träffade vi Mayas son Ziggy (vi fick husera hos honom och hans familj) och på hemvägen hälsade vi på Bellas dotter Tesla.

November var fruktansvärt mörk och med endast ett fåtal soltimmar var reflexvästarna välbehövliga:
Vi spanade mycket efter lilla Barney (en liten hund på 2 kg som har varit försvunnen sedan i slutet på oktober. Han lever fortfarande då han har setts).
Vi var ute en till sväng på Torö i stugan:
Under hösten/vintern fälldes många tårar. Dels för Mayas son charlie som somnade in (på tok förtidigt) efter flera misslyckade operationer av hans knän men också för Nemis pappa Figo som fick lämna jordelivet.

Vi bakade ju såklart också portispeppisar till julen:
Maya och Korak var på dejt och citatet ”på bara 4 sekunder” fick en ny betydelse då det gick väldigt fort att få till en parning:
Vi firade lucia men jag och Helena spenderade dagen på Stockholm hundmässa där 3 Amazing Selma’s-avkommor deltog:
& julen firades hemma:
Vi har haft ett härligt år och vi tar med oss många härliga minnen.
Nu håller vi tummarna för att det gömmer sig valpar i Mayas mage, det är inte så långt kvar nu tills vi vet men vi tycker nog allt att det ser hoppfullt ut. Kanske har vi känt små ärtor där inne?!?!
Vi önskar er alla ett Gott Nytt Portis-År och vi hoppas att nästa år blir lika härligt och fyllt av lika mycket glädje som detta!

//Familjen Ekström

Alldeles precis nyss hade vi besök av E-kulletjejerna Chilla och Xena (de är alltså systrar till Nemi), vilka fantastiskt härliga tjejer!!! Glada, sociala och otroligt charmiga!
Med sig hade dom Chillas husse Calle, Xenas matte Marianne och tax-syrran Nessie samt Calle & Mariannes dotter Catti och hennes tax-herre Simba.
De hade varit på Gotland för att fira jul och passade på att hälsa på oss när de hade åkt av båten.
Det är 1 år sedan vi träffade töserna senast (i och med att de blev höftledsröntgade) och trots att det gått så lång tid så blev de otroligt lyckliga:
Här blir Helena överfallen med massa pussar!
Även jag, Sofia, fick mysa med tjejerna!
& blir överöst av pussar
Peter pratar med Xena
Söta Xena
Söta Chilla
Chilla och Xenas Tax-kompisar
Ibland är det bra att ha ett behandlingsrum att tillgå när det är kallt utomhus och man inte vill ta in nya hundar i flocken (eftersom vi fortfarande inte helt är fria från magsjukan, eller vad det nu är som tjejerna har fått).
Vi bjöd på fika och det är så himla trevligt att få träffa våra valpar med familjer. Det gör ju inte direkt saken sämre när man får höra hur fantastiska tjejerna är på alla sätt och vis samt att de är så trevliga och så följsamma, Mayas fina döttrar!
//Sofia

Vi har haft lite julledigt nu under veckan som gått så därav har det varit dåligt med uppdateringar i bloggen, även mejlen har blivit lite lidande så har ni inte fått svar på mejl som skickats till oss så kommer vi att börja svara på dom.
Vi har haft en härlig jul och vi tänkte dela med oss av alla fina julkort vi har fått på främst våra avkommor (vi har även fått en hel del fina kort via den traditionella brevvägen men det är de elektroniska som kommer här):
H-kullegrabben Higgins
E-kullegrabben Dino tillsammans med lillmatte Line.
C-kulletjejen Aqua
C-kulletjejen Easy tillsammans med pappa Zixten och ”syrran” Elvira
E-kullegrabben Sigge
Från H-kullepappan Korak kom det här fina kortet
Samt detta!
H-kulletjejen Tesla tillsammans med ”brorsan” Nitro och kompisen Greven
C-kullegrabben Rufus
E-kulletjejen Mollie
Selmas halvbror Mozart och D-kulletjejen Agnes (det känns i hjärtat när vi ser den här bilden, första julen utan Nemis pappa Figo).
F-kullegrabben Fix med ”brorsan” Fant
A-kullegrabben Figo och C-kulletjejen Nellie
H-kulletjejen Stella
F-kullegrabben Santo (till höger) med ”syrran” Anjo
F-kullegrabben Baron (längst till höger) tillsammans med pappa Borka och ”brorsan” Bosse samt lilla 2-bentingen Gustav!
E-kullegrabben Chaplin (även här blir man ledsen i hjärtat, fina Charlie hoppas även du firade jul i hundhimmelen)!
F-kulletjejen Fanny
H-kullegrabben Indie
D-kulletjejen Ella
B-kulletjejen Blackie och systerdottern, ur D-kullen, Mixie
B-kulletjejen Elsa
E-kulletjejen Tjoffsen
Det här fina kortet kommer från pudelherrarna Malte och Albin, det är deras urduktiga matte som har målat kortet!!

Tusen tack för alla fina julhälsningar, så här såg vårat julkort ut för er som har missat:

//Gänget i Nynäshamn

Nikki reflekterar:
”Juuulaaaaftoooon…. så hette dagen igår berättade mina släktingar för mig. Jag har aldrig varit med på en juuuulaaaaftooon tidigare. Det här var min allra första eftersom jag bara är 10 månader gammal än. Ni ska veta hur kul juuuulaaaaftooon är !
Efter en lång härlig promenad i solsken klädde sig 2-bentingarna i fina kläder och jag och mina släktingar blev också tillpiffade i håret:
Titta så snygga vi är med röda band!

Plötsligt hände något vid dörren. Det är nu det riktigt roliga händer! sa tjejerna till mig
Tjohooo!!!! Tjohoooo!!! ropade vi i kör
In genom dörren kom en kul kille i knasiga kläder och han hade värsta långa skägget .
Han kallas för jultomten, viskade Nemi i mitt öra, och vet du vad? Han har julklappar med sig till alla som varit snälla i år !
Jag har ju varit dundersnäll heeeela mitt 10 månadersliv så nog borde jag få julklappar, tänkte jag.
Jodå, vi fick paket allihopa av den himla snälla jultomten
Vi passade på att pussa på den snälla tomten!

Tjo vad det blev livat i holken
Lite knasigt var det allt att det kom en till tomte efter en stund. Det var tomtemor som kom med fler paket, både till oss och till 2-bentingarna. Jag kände på lukten att det här var en bekanting. Det var Helena som försökte få oss att tro att det var den riktiga tomten men oss lurade hon inte. Vi låtsades för hennes skull att vi trodde det var den riktiga tomten .

Det var kul med jul och det bästa med allt är att det kommer en ny jul nästa år och året efter det och året efter det…..”

Julkuliga hälsningar från
Nikki

I förrgår upptäckte Helena att det helt plötsligt fanns en ny leksak i vårat hem, en giraff har vi men inte två…. Igår upptäckte hon dessutom en ny dummie och inte heller den har vi haft tidigare:
Hon frågade Sofia om det var hon som hade givit oss nya leksaker men hon nekade bestämt…
Mysteriet fortsatte…. Vem hade varit och snattat i våran butik som vi har i källaren??
Mäster detektiv Nemi anmälde sig snabbt till fallet:
Jag undersökte noga och säkrade brottsplatsen….
Kunde det vara mormor Alice? Hon såg nog misstänkt skyldig ut men hon nekade bestämt och förklarade att hon bara gillar leksaker med pipisar i och ingen av dessa hade ju det… Dessutom vet hon att man inte får ta leksaker i butiken hur som helst, man måste fråga 2-bentingarna först!
Undersökningen fortsatte och spåren ledde till slut fram till….:
Just det…. Nikki! Hon är hos oss just nu medan hennes familj är bortresta….. Snattaren är funnen!
Erkänn att det var du, sa jag till henne medan jag lyste med en lampa i ansiktet (bara för att hetta upp stämningen lite)….
Nikki var helt oförstånde! Hon förstod inte alls vad jag menade… Vadå att man inte fick ta leksaker i butiken? Varför har ni en massa leksaker om man ändå inte får ta och leka med dom? Vad skiljer det med leksakerna vi har på golvet jämfört med de som ligger i korgarna i butiken?
Jag förklarade för henne noga att de ska säljas till andra hundar och om man vill ha en leksak så måste man fråga först!
Jag gav henne en varning och sa att om det händer igen så blir det vatten och bröd i matkällaren i 1 veckas tid….
Nikki lovade på heder och samvete att det inte skulle upprepas och det hoppas jag att hon håller!
//Mäster detektiven Nemi

I helgen var det dags för den årliga Hundmässan i Älvsjö, även kallad Stockholm Hundmässa.
Under dagarna 2 var det över 9000 hundar och nästan 27700 människor som besökte mässan, siffrorna talar nog för sig själv för hundsporten i Sverige är STOR!!!
Jag och mamma var 2 av de 27700 som besökte mässan och precis som förra året så åkte vi dit utan hundar (vi har ju haft löptjejer i huset de senaste veckorna och vi misstänkte att det skulle krocka med utställningen). Det absolut bästa med den här mässan är att man kan prata huuuur mycket hund man vill och träffa likasinnade människor.
Dock så var 3 Amazing Selma’s-killar anmälda: H-kullegrabben Higgins, F-kullegrabben Baron samt E-kullegrabben Dino.
Domaren för dagen var en portugis och det var hela 44 portisar anmälda.
Allra först ut i juniorklass var Higgins (hans allra första officiella utställning). Higgins är bara 10 månader gammal och de andra 3 i klassen var många månader äldre. Han fick en väldigt fin kritik men domaren tyckte att han behövde utvecklas mer (nähä? han är ju bara 10 månader… ).
Han tilldelades Very Good och blev 4a i klassen (kritik kommer).
Därefter var det dags för Baron att gå in i ringen. Det är nästan 1 år sedan Baron ställdes senast då hans familj har haft fullt upp med att utöka familjen med lilla Gustav:
Baron tilldelades Excellent, kom 4a i klassen samt med kritiken: ”Nice head and expression, good neck. Topline could be straighter. Ribcage could be stronger and deeper. Nice coat. Enough bone. Good angulations. Nice mover”
Sist ut av Amazing Selma’s-grabbarna var Dino som för första gången tävlade i öppenklass:
Det var hela 8 öppenklass hanar (& det är ju endast 4 som blir placerade). Dino tilldelades Excellent men blev oplacerad (kritik kommer).
Vi är så otroligt stolta över våra avkommor och deras familjer. Tack för att ni visar upp era hundar, ni är den bästa reklamen vi har!
Dessa grabbar kommer vi förhoppningsvis se en hel del av framöver. Trevliga, härliga och fina hundar som trivs i ringen ska visas upp (tyvärr finns det ju hundar som inte alls trivs i ringen).
Vi besökte såklart även portis-montern:
Nytt för i år var att man som publik kunde rösta på den monter man tyckte var bäst. Självklart la vi vår på portis-montern och uppmanade andra att rösta. Detta resulterade i att vår monter vann ”Publikens Favorit – Bästa Rasklubbsmonter”, inte illa eller hur?!?!!
I montern införskaffade vi även den årliga portiskalendern. Det här är framsidan på årets och ser ni vilka det föreställer???!!!
Just det, våra tjejer samt Björklinge-ligan: Mozart, Figo, Selma, Maya, Bella, Alice, Nemi & Agnes!

När vi kom hem var vi helt slut i huvudet efter allt hund- och portisprat. Vi träffade många både gamla bekanta & vänner samt nya bekantskaper.

//Sofia

… Fast ändå inte….

I förra veckan kom det ett mail från one.com (där vi har våran hemsida) om att de från och med i slutet på februari kommer att stänga ner deras gamla hemside-program för att bara ha kvar den nya.
Vår hemsida är (som många av er vet) väldigt stor och såklart har just vår hemsida legat i det gamla programmet eftersom det nya inte fanns när vi startade upp.
Jag har tidigare tänkt på att man kanske ska flytta över och hade faktiskt redan skapat mallen men slutade för att det var för mycket att sätta sig in i och flytta över alla sidor.

Nu vart det ju så illa tvunget att flytta över all info och nu måååånga timmar senare är den nya publicerad. Den ser nästan identisk ut som den gamla men lite nyheter finns, t ex ”rullgardiner” i menyn .

Hur som helst så om någon som är in på vår hemsida skulle upptäcka något ”galet” eller ”fel” så hör gärna av er. Jag hittar själv nya saker som måste fixas men ibland kan det vara bra med ”nya ögon” som ser det från ett annat perspektiv!

//Sofia

Imorgon åker jag (Sofia) & Helena in till Stockholm Hundmässa, därför kommer här vår Lucia-hälsning:
Vi önskar er alla en härlig Lucia fylld av kärlek och glädje.
Ta vara på tiden tillsammans och njut av livet!

//Familjen Ekström

Våra hjärtan
kan gå itu men just nu går våra hjärtan i tusentals små bitar!

För 5 år
sedan satt jag (Sofia) och Helena och klurade och funderade på vad vi ville använda oss av
för hane på Maya. Vår största önskan var att hitta en hane som var besläktad
med vår Selma (som själv aldrig har blivit mamma). Vi började tänka på Selmas
pappa och kontaktade hans uppfödare. Vi fick till svar att Felix, Selmas pappa,
hade gjort sitt i aveln men en kullbror och en son till honom bodde i Uppsala.
Vi fick kontaktuppgifterna till Figo (då 8 år) och Mozart (då 6 år) och mamma
tog kontakt med deras matte Pia.

Pia blev nog allt bra förvånad när Helena en dag ringer och frågade om det
stämde att hon hade portugisisk vattenhund och när hon frågade om hon skulle
kunna vara intresserad av att låta någon av grabbarna gå i avel. Mozart visade
sig vara kastrerad men det var inte Figo.
Till saken hör att Pia och Håkan tidigare pratat om att det vore så kul om Figo
kunde få bli pappa men de hade aldrig gjort slag i saken.

Vi glömmer aldrig den där dagen, den 30 maj 2010 när vi packade in vår flock i
bilen och styrde för första gången resan mot Björklinge Lund i Uppsala.
Väl framme träffade vi Pia, Håkan och portisgrabbarna Figo och Mozart.
Ni vet känslan när man träffar vissa människor som man inte känner men ändå så
känns det så naturligt att umgås, precis som att man alltid har känt varandra?
Det var så det var att träffa Pia och Håkan, som att träffa gamla vänner!
Första mötet med grabbarna, Figo och Mozart, gjorde inte saken sämre. Vi insåg
väldigt snabbt hur otroligt lik Selma var sin farbror Figo, det var precis som
om de vore syskon!
De var lika mamma-kära, lika uppmärksamma och verkade tänka och fundera på
samma sätt, till och med blicken var den samma!
Maya och Figo fann varandra på en gång, det var som om de visste att de skulle
bli dom två i framtiden.
Resan till kullen mellan Maya och Figo var snirklig men i slutet på augusti 2012
var parningen ett faktum och den 22 oktober föddes 14 små lakritstroll.

1 år innan dessa små troll kom till världen fick också Alice och Figo en dotter tillsammans – Cookie!
E-kullen symboliserar för oss kärlek. Figo är Mayas första kärlek här i livet
och Maya är Figos första kärlek. I och med att det hade gått över 2 år sedan vi
träffade Figo första gången och fått lära känna honom på ett helt annat sätt än
vad man vanligtvis lär känna hanar man använder sig av så insåg vi att vi var tvungna
att spara en valp ur denna kull.
Nemi som föddes som den 12e valpen fick stanna kvar i familjen och ganska
snabbt insåg vi att hon var väldigt lik sin far – envis, bestämd, glad, tokig
och mamma-kär!
Nemi med mamma Maya och pappa Figo
Innan vi träffade Figo förstod vi nog inte att man kunde tycka så mycket om en
hund som inte ens var ens egen. Framför allt mitt (Sofias) förhållande till
Figo var speciellt. Vi hittade varandra på ett plan som jag aldrig har fått kontakt
med någon hund tidigare, vi fick en själslig relation!

Figo var en
hund som var frisk som en nötkärna i hela sitt liv men under de senaste
halvåret började han få ont i bakdelen av kroppen och tyvärr hjälpte inte medicinerna.

Igår på eftermiddagen blev himlen en stjärna rikare då Figo fick somna in.
12 år fick denna härliga kille vandra på vår jord och han tog en del av våra hjärtan med sig.

Figo: det är en ära att ha fått lära
känna dig och din underbara familj- vänner för livet. Det är en enorm glädje
att en del av dig finns i 15 Amazing Selma’s-barn och det är en ofantlig glädje
att vi har din dotter Nemi som är så otroligt lik dig.

Sov så gott
älskade vän

Kungen Av Lund
Lacustrine Unquenchable ”Figo”
2002-10-31 – 2014-12-11

Varje år stöter vi på otroligt många hundägare av alla dess
slag. Nu tänker jag berätta om dagens händelse som hade kunnat sluta på ett
mycket tråkigare och dramatiskare sätt än vad den faktiskt gjorde.

Just nu har vi 4 löptikar hemma, varav minst 1 är i absolut höglöp och det är
Maya. I fredags parades Maya första gången med Korak och idag på eftermiddagen
kom Korak tillbaka för ett andra besök.

På förmiddagen begav sig jag och Helena ut på promenad. Vi funderade på vart vi
skulle gå men bestämde oss för att gå på ett ställe där vi brukar gå våra
promenader. Vi brukar parkera framför en bom och därefter får man antingen
välja att gå på en avverkningsväg som är ganska lång (då går man fram och
tillbaka) eller så kan man gå olika rundor som vi har i skogen.
På vardagarna är vi nästan alltid ensamma där men på helgen vistas det fler människor
just i ”våra skogar”. Det visade sig att bommen var olåst (det betyder att
någon har åkt in med bil t ex så brukar de lägga ut foder till vilda djur där)
och det visade sig vara spårfolk som var i skogen så jag och mamma bestämde oss
för att gå fram och tillbaka på denna avverkningsväg, vilket tar ca 40 minuter.
På väg tillbaka diskuterade vi om att vi hoppades att spårfolket hade koll på
sina hundar så att ingen bestämmede sig för att spåra upp oss.
Vi har genom åren varit med om att hanhundsägare bara öppnat bildörren för att
sedan se deras hane dra iväg flera kilometer för att leta reda på oss och våra
löptikar (därför brukar vi ha ett extra koppel och halsband med oss så att vi
ska kunna koppla upp ”inkräktaren”).
Vi har såklart våra tikar kopplade när de löper, för att inte riskera att det ska bli en tjuvparning.

Vi går förbi spårfolket igen på vägen tillbaka och dom håller sig på stigen ner
mot sjön så finns där…. Frid och fröjd tänker vi, det gick bra idag också….
I näst sista kurvan innan vi ser bilen upptäcker vi att vi möter en hund
(storleksmässigt som en portis ungefär)… Första reaktionen är att gå åt sidan
så att hund och ägare kan passera. Men…. Hunden visar sig vara lös!
Tankarna flyger snabbt i våra huvuden: Tik eller hane, tik eller hane? Vad är
det för något?
Våra tikar börjar skälla på hunden och i en sekund ser vi hur den tänker
springa tillbaka till sin ägare för att i nästa ändra sig och börja springa mot
oss med raggen rest.
Nu blir våra tjejer oroliga, de vill inte ha in en okänd hund hur som helst i
flocken och allra minst när de löper!
De skäller och försöker skrämma iväg hunden (precis som när vi möter vildsvin).
Dessutom är de ju kopplade och då blir situationen ännu mera trängd när en hund
kommer lösspringande på det där sättet.
Helena håller Maya, Bella och Alice och jag har Selma och Nemi.
Hunden tar sikte mot Helena som i all kalabalik lyckas trilla omkull. Hon må
vara liten och ha kroppshyddan emot sig men stark är hon i armarna och att
släppa kopplen tänker hon inte göra.
Så där ligger hon på rygg, likt en skalbagge och skriker åt mannen som har
hunden att ta sin hund (samtidigt som hon försöker se vart hunden är).
I mitt huvud finns en enda sak: jag måste mota bort hunden så att, framför allt
Maya, inte blir tjuvparad.
Jag har sagt det till Helena förr: skulle någon hund komma fram till mina tikar
och äventyra deras säkerhet så tvekar jag inte en sekund att använda mina
fötter och spraka undan den.
Jag sparkar inte på hunden utan motar bort den med foten samt puttar bort den
med händerna.
Vi båda skriker åt hussen att: ”ta bort hunden, koppla upp hunden”.
Tillslut efter mycket om och men kommer hussen gåendes fram (bråttom verkade
inte finnas i hans värld)….
Kopplade människan upp hunden? Nej, det gör han inte! Han går istället fram till mig och
spänner ögonen i mig och skäller ut med genom att säga: ”du ska inte sparka på min hund, du kan
förstöra honom för livet, han är bara en valp”.

Jag och Helena förklarar för mannen att våra tikar höglöper varav den ena är
parad så det är vår rättighet att försvara våra hundar och dessutom så sparkade
jag inte på hunden!
Tillslut lyckas vi få honom att koppla upp sin hund (efter att ha sagt det 50
miljarder gånger), som visar sig vara en 9 månaders hane.
Mannen släpper inte att jag har ”sparkat på hans hund” utan forsätter vara
väldigt aggressiv. Vi förklarar för honom att det är strikt hundägaransvar och
att han har gjort fel som har låtit sin hund springa fram.

Han ursäktade sig men det kändes verkligen inte som han menade det när han sa: ”ja men förlåt då, det var ju inte med flit”….. och fortsatte med att ”det
var väl inte hans fel att vi inte kunde hålla våra hundar”. Där hade han fel för
vi höll i våra hundar, bara det att mamma lyckades trilla men ingen av våra
tjejer kom ur vårt grepp.
Vi förklarade igen att våra tikar höglöper och att vi absolut inte vill riskera
en tjuvparning.
”Men han är ju bara en valp, så fort går det ju inte, om jag är 5 meter ifrån
så hinner jag ju stoppa honom”, säger mannen.
Vi förklarar för honom att en 9 månaders hane kan absolut lyckas para en tik
och att vi hört hanar som bara varit 4 månader när de lyckats para en tik
första gången. Dessutom kan en parning gå otroligt fort. I fredags när Korak
kom (han hade varit hos oss i onsdags men då var inte Maya intresserad) så hann
han knappt komma innanför dörren innan han hade fastnat i Maya. Det tog alltså
ungefär bara 3 sekunder så hade vi en parning (jag och mamma stod med hakorna
nere i backen för parningar som dessa är inte vi vana vid). Helena förklarade att hon förstod att det
inte var med flit och att det kan hända men då måste hundägaren förstå att när
vi ber om att man ska koppla upp (och när man dessutom har lyckats trilla och
ligger och skriker att ”koppla hunden”) så måste man förstå allvaret (nu hade
alltså Helena lyckats ta sig upp då tjejerna hade lugnat sig).

Mannen kunde fortfarande inte släppa att jag hade ”sparkat” på hans hund,
förmodligen så kunde han inte helt erkänna att han hade gjort fel, och när jag
förklarade igen att om jag måste försvara mina tikar, så gör jag det så blev
hans reaktion: ”men kom hit så ska jag sparka på din hund”…….
När vi skildes åt hade han ursäktat sig för att hunden sprungit fram men tyckte
fortfarande att jag var jättehemsk som hade sparkat på hunden (vilket jag, som
jag skrivit tidigare, inte gjort).

Oj så arga vi var, jag och Helena, när vi gick tillbaka till bilen. Arga över
att mannen inte hade visat någon förståelse alls utan att vi var hemska som
hade försökt få hans hund att gå därifrån. Vi var glada över att allt ändå hade
gått så bra och att inget allvarligt hade hänt.
Mannen tyckte säkert att vi överreagerade men på eftermiddagen träffades Maya
och Korak igen. Den här gången var inte parningen ett faktum på 3 sekunder utan
det tog kanske 2 minuter, men i alla fall så kan en parning gå fort om man är
precis rätt i tiden.
Ibland måste man lära sig den hårda vägen som hundägare och vi hoppas att
mannen lärde sig något idag. Nästa gång kan det vara en aggressiv hund som hans
hund springer fram till och om den aggressiva hunden skulle hugga hans hund så
är det ägaren till hunden som högg som åker dit, inte han.

Jag hoppas att han lärde sig vad det innebär med strikt hundägaransvar och att
man måste visa respekt för andra människor. Jag hoppas också att han inser att
han inte har den inkallningen på sin hund att han får tillbaka den om det
händer något och börjar öva på det, alternativt inte har hunden lös där han
inte har kontroll på hunden och jag hoppas att den här historien kanske kan få
någon som inte har förstått vad det innebär med hundägaransvaret att få sig en
tankeställare, för jag kommer fortsätta att försvara mina hundar med mina
näbbar och klor, det är min rättighet som hundägare

//Sofia

Lite då och då kommer det uppdateringar från våra avkommor med familjer. Vi blir alltid lika glada och det här mejlet var så otroligt fint att det verkligen förtjänar att komma med i bloggen. Vi blir alldeles rörda till tårar och våra uppfödarhjärtan
svämmar över av stolthet över Santo (Amazing Selma’s Fantastic Four):
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
God eftermiddag lite före snön och julen!

Rubrik och ämne handlar om lilla Santo. Född hos er den 12 mars förra året. Lilla Santo, som kroppsligen inte är så värst liten. Faktiskt större än storasyster Anjo på sex och ett halvt. Lilla säger vi mest för att det är kärvänligt ord bland alla andra positiva ord han hör om sig själv.
Det där ordet som på sitt enkla vis berättar att vi tycker om honom. Rysligt mycket. Vi är bra fästa vid honom. Minst sagt.
Han är en fantastiskt go’ hund, vänlig och snäll och som med sina stora bruna kastanjögon och snedtittande huvud, kan få den tuffaste att smälta. Santo är en snygg hund. En snygging som säkert kunde få många vovdamer att lyfta på rumpan, när det beger sig. På stan går han självsäkert framåt. Lite som om han befann sig på en dogwalk. Det verkar som om han vet att han är tilldragande, ståtlig och svart. Ganska många tittar på honom och tittar just med det tysta beskedet – vilken vacker hund. Husse blir i de ögonblicken stolt. Fåfängan är en bra kompis hur larvigt det än kan vara. Han är ju faktiskt bara en jycke. Men i våra hjärtan och i vår känsla, inte vem som helst. Han är vår Santo.
I Vintrosa, där vi bor, finns Tant Grön. Låter som en handelsträdgård, vilket det också är.
Ett fik finns plus allt de säljer av inredningsdetaljer. Vi brukar gå dit, äta lite lunch eller bara ta en kaffe med Rimbobulle. Santo är med. Han är en kändis på stället och får många kunder att höja på ögonbrynen och undra vad den där svarta med vit bläs och liten silverrygg, är för hund. Tipset går till pudel. Sådana oförskämdheter får vi svälja. Han är ju en ”Portis”. En ”Portis” utan den klippning som många har.

Santo ligger i fiket och är i princip kolugn. Sånt imponerar och får gäster att tro att han är mycket äldre. Bara väluppfostrad och sån i karaktären, säger jag lite skämtsamt. Att klappa honom är mycket OK. Han tycks ha en magnetism i sig. Han har aldrig tagit en enda pryl hos Tant Grön eller betett sig dumt och som en provocerande tonåring. Bara gott, bara det bästa. Klart att jag blir stolt även i de här situationerna.
På onsdagarna är han och matte Inger på hundkurs. Lite vett och etikett plus att de jobbar på att han ska bli bättre att acceptera andra hundar. Går faktiskt åt rätt håll. Han skäller av och till när andra fyrbenta syns till och vill då visa sig lite kaxig, så snäll och vänlig han än är. Kanske lite rädd, tror vi. Min dotters hundar fungerar det bra med. Skönt.

Vi är glada för att storasyster Anjo och lilla lillebror är riktiga kompisar och syskon. En utveckling i positiv riktning. Santo gillar storasyster och utmanar henne på löpning i trädgården. Han är snabbare, men hon smartare att ta sig fram på gräsmattan. De ligger gärna intill varandra, tass mot tass till och med. Anjo bestämmer ytterst och har fått fram sitt leklynne och småbus genom Santo. De slåss inte, bara brottas. Ett par gånger per dag och efter en särskild ritual. De verkar ha kommit på hur det ska vara. Matte och husse övervakar och stoppar om det blir lite för mycket. Slutar på en gång.

Nu väntar Santo på matte och Anjo. Han ligger lyssnande på vardagsrumsmattan. Spanar mot köket varifrån de kommer. Lugnt vilar han. Trygg och avslappnad. Han har det gott. Precis så vill vi ha det.

Som ni förstår har vi mycket hundkärlek till Santo. Vi vill vara med honom, han med oss i familjen. Den känslan, som sprider sig, växer ett snäpp i taget och gör gott i kroppen.

Med de bästa hälsningar från oss i Vintrosa via Santos husse till er.

/Gunnar
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bilderna har jag lånat från Santos matte Ingers Facebook (hoppas att det är okej).
Bjuder också på några otroligt söta bilder på en liten Santo,
när han fortfarande bodde hos oss:
//Sofia

För 1 vecka sedan fick 2-bentingarna för sig att vi skulle åka till husse Peters föräldrars lilla stuga som ligger ute på Torö. Vi var där i sommar och det är väldigt mysigt där. Nu ville dom ha lite miljöombyte så det var bara för oss att acceptera läget och snällt följa med. Vi trivs lika bra att vara borta som att vara hemma, bara 2-bentingarna finns där så är allt okej.

Den tomten är så stor och därför passade våra 2-bentingar på att göra sökruta till oss. Här ska vi dock alla få leta efter Peter som hade gömt sig men därefter fick vi alla sitta på farstutrappan och vänta på vår tur. Alice, Selma, Bella och Maya fick leta efter leksaker och vi var väldigt duktiga. Nemi, som inte har förstått det roliga med att hämta in leksakerna, fick leta efter Peter 2 gånger. Första gången gick han runt hela tomten och gömde sig på andra sidan av huset (dvs runt berget bakom huset och sen ner igen) och flickan Nemi hittade såklart honom utan några som helst problem. Gång nummer 2 gick han nästan samma väg fast hoppade in i vedboden och lät dörren vara lite på glänt. Vi är väldigt stolta över Nemi för och hade tvärnitat vid boden och gått in i den mörka vedboden utan några som helst tveksamheter!
När alla var klara började det bli väldigt mörkt så vi fick gå in och tända en brasa!

Vi passade också på att åka ut till Ören (Stenstrand) för att ta ett nytt fint gruppfoto. Det blåste väldigt mycket (som ni kanske ser på fotot) .
Den här helgen ska vi vara hemma.
Imorgon ska Helena, Sofia, Selma och Maya ut och leta efter en liten Russkiy Toy som heter Barney. Han sprang bort från sin matte för 2 veckor sedan och ingen har kunnat fånga in honom.
Vi tycker så synd om honom för han är så liten (väger bara 2 kg), så imorgon ska vi ut på skallgång. Kanske kan två tjejer som snart är på väg in i löp locka fram honom.
Vi vill därför skicka ut till alla Nynäshamnare att om du har möjlighet, hjälp till du också! Tänk om det var din hund som var borta!!!!!
Läs mer om Barney och morgondagen här: https://www.facebook.com/groups/1553046264909279/permalink/1558897920990780/?pnref=story

//Selma, Alice, Maya, Bella & Nemi

Ibland är livet som tik inte det allra lättaste. För det första så löper man några gånger varje år och någon månad senare går alla tikar, mer eller mindre, in i något som kallas för skendräktighet. Just nu är jag, Nemi, skendräktig och tror att jag ska få/att jag har valpar…..
Dessutom blir jag ännu mer uppmärksam på konstiga saker och är extra pratsam.
Här till exempel ser jag läskiga saker utanför fönstret så både Sofia och Helena hoppade till av mitt trumpetande:
Ingen, inte ens spöken kan ta sig in i huset utan att jag märker det!
Här om dagen tog jag en av mina rosa lekisar hemma och pysslade om den genom att pussa på den, precis så som jag kommer att göra med mina framtida barn.
Ibland börjar jag gnälla och leta efter mina barn (jag vet att jag inte har riktiga barn men något i mig säger mig att jag har det i alla fall):
Kanske är barnen inne i pelletsrummet?
Eller under soffan i behandlingsrummet?
Men här in under är den absolut bästa platsen att ha barn, under trappan i källaren.
Jag ska nog försöka få mina 2-bentingar till att låta mig boa här under när det är dags för mig i framtiden att bli mamma på riktigt. Alla de andra tjejerna har också försökt men ingen har hittills lyckats men ingen är ju lika envis som jag är!
Halloj, ser ni vad mysigt och perfekt bo för valpar!??!

Matte säger att jag kommer att vara skendräktig nu ett tag framöver men sen går det tydligen över. Dessutom är det här andra gången som jag är skendräktig och tydligen har mina släktingar här i huset haft det lite extra jobbigt just med skendräktighet nummer 2. Min husse och matte får därför pyssla om mig lite extra mycket tycker jag, speciellt ge mig extra många chicken-chewbone!

//Nemi

Tjena hejsan, Selma här!
Det är väldigt sällan som vi tjejer leker med varandra i flocken. En tik och hane som leker med varandra så är det alltid en parningslek medan om en tik leker med en annan tik eller en hane som leker med en annan hane så är leken alltid en prövning om vem som är starkast.
Man kan tro att hundarna har det så kul när de leker med varandra men vi måste komma ihåg att vi hundar inte är människor och att vi inte fungerar på samma vis.
Vi tjejer har ofta en förväntan på 2-bentingarna i familjen och framför allt är det jag, Selma, tydligt visar när jag tycker att 2-bentingarna ska hitta på saker tillsammans med oss (ja även 2-bentingarna här hemma tappar orken nu när det är så mörkt och trist ute). Många gånger tycker vi att det är kul att göra konster och trix men ibland är det riktigt kul att busa tillsammans med oss Helena, Sofia eller Peter. I förra veckan såg det ut så här:
Alla har sina egna egenheter och sitt speciella leksätt. Här över 2-bentingarna Nemi på att få upp ett intresse för leksaker. Hon förstår inte riktigt grejen med att hämta leksaker i en sökruta (själv är jag bäst på det). Hon hittar leksakerna men förstår inte varför hon ska ta med dom tillbaka. Leksaker har inget värde i hennes värld och därför försöker dom jobba upp det. Kanske kommer hon aldrig att förstå det men man kan ju i alla fall försöka så att hon förhoppningsvis blir lika duktig som jag .
Det kanske inte ser ut som ett busigt kort men Alice vill just här att Sofia ska försöka ta hennes leksak. Precis innan låg hon och pep med den (det är en pip-leksak), väldigt kul om du frågar Alice.
Ska ni inte leka med mig?, undrar Bella.
Mayas specialitet går bäst att göra utomhus. Hon vill att 2-bentingarna ska ta hennes leksak och därefter kasta upp den högt i luften för att hon sedan ska kunna hoppa upp och fånga den.
En bild på när jag är riktigt glad, ser ni att jag skrattar?
Jag är den som i vanliga fall är den mest tystlåtna av oss tjejer men jag låter helt ”galen” när jag leker. Då vill jag kampa med en leksak och låta som att jag ska döda den.
Efter att vi hade röjt klart såg det ut så här:
Nemi började gråta för olyckligtvis hade vi råkat haft sönder hennes Gris-Björn ”Bamsen” i stridens hetta (än en gång: förlåt, vi trodde att han skulle tåla en fajt).
Bamsens tryne
Bamsens fot….
Och Tjoffsen var inte lika fet efter leken som hon var innan.

//Selma

Ps. Kära tomten: i år önskar vi oss många nya och fina leksaker så att vi klarar oss en tid framöver.
Om du tycker att vi har varit riktigt snälla i år så kanske du kan få med några påsar Chicken-Chewbone också?!?!?!
Ds.

Nu är äntligen vårat internet igång och vi kan uppdatera bloggen och svara på mail mm som vanligt.
November månad har verkligen varit trist och grå och nu när det är mörkt stora delar av dygnet så vill vi passa på att påminna alla hundägare om att det även är viktigt att hundarna syns i mörkret:
Varje gång vi ska ut på promenad sjunger vi:
”Nånting händer, det är nått skumt på gång
men våra vänner, dom vaktar dagen lång
och dom finns i trakten härom kring
Om du vill ha hjälp så ring….
Här kommer tjejerna, är på språng
Här kommer tjejerna, varje gång nu
Här kommer världens bästa räddningspatrull,
som löser fallen för din skull
Här kommer tjejerna!”
(Till er som inte vet så finns det en barnserie med Piff och Puff som heter ”Räddningspatrullen”).
Så här ser det ut när vi är ute i skogen med västarna, väldigt bra och syns tydligt. Har man dessutom på sig en pannlampa syns det tydligt vart tjejerna håller hur då det även är reflex i dom, som ni ser på bilderna ovan!
//Sofia

…..försmäktar vi i Nynäshamn!
Nja… Försmäktar kanske vi inte gör men irriterande är det. Helena och Peter har inte haft internet hemma hos sig nu i över 1 veckas tid och det är där vi brukar sätta oss ner för att blogga, svara på mejl mm.
Jag (Sofia) har internet hemma hos mig så det är där detta skrivs. Vi kan fortfarande läsa mejl och komma in på Facebook via mobilerna men att svara på mejl känns krångligare via den och att blogga via mobilen fungerar inte för då kan man inte ladda upp bilder…
Hur som helst, förhoppningsvis ska allt bli fixat på fredag men är ni i behov av att komma i kontakt med oss så är det absolut säkraste att ringa någon av oss.

I måndags fick vi fint besök från Huddinge. Bellas son Baron och Barons pappa Borka kom hem till oss tillsammans med sin matte Johanna och lillhussen Gustav som snart är 4 månader gammal. Det var första gången tjejerna fick träffa Gustav och de skötte sig väldigt bra. Gustav är van vid hundar som skäller och är en väldigt trevlig liten kille. Till att börja med fick sig grabbarna en utskällning men de var lika glada för det. Efter ett tag la sig lugnet och tjejerna kunde få utforska Gustav lite mer:
Hundar och människor tillsammans. Med en liten mini-människa med passade det bättre att sitta i soffan. Johanna hade med sig fika så det passade vi på att göra också.
Efter ett tag fick Gustav komma till mig och gosa och då passade tjejerna på att inspektera honom.
Alice tyckte att han var lite väl smutsig efter maten och försökte få honom ren. Tur att Johanna är en hundmamma också, för att hon tycker inte att det är äckligt när hundarna pussar på hennes barn .
Borka tyckte att Nemi luktade väldigt gott (ej löp på gång men hon är skendräktig). Det här var en av de bästaste dagarna på väldigt länge meddelade Borka när han kom in till oss. Han var så glad att han gungade med hela kroppen och nästan sjöng en gladhetssång!
Baron
Baron
Borka
Helena fick också lite Gustav-gos!
Då vågade sig även Bella och Selma fram. Det var väldigt intressant att se hur tjejerna reagerade på en sån här liten människa. Så här i efterhand förstår vi att tjejerna visade en väldig respekt för Johanna och Gustav (precis som en tik med valpar) men när jag eller Helena höll i honom så fick de som ett klartecken att de kunde hälsa på honom. Intressant!

En väldigt härlig dag blev det som vi gärna gör om igen snart!
Avslutningsvis kommer här ett gruppfoto:
Baron, Borka, Maya, Nemi, Bella, Selma & Alice

//Sofia

Livet som hunduppfödare är roligt och givande och vi får otroligt mycket kärlek från både våra hundar och från våra valpar. Varje liten valp man som uppfödare föder upp så är målet och önskan att denna lilla valp ska växa sig stor och stark och leva lycklig i alla sina dagar. Man önskar att alla valpar ska få vara friska och krya och få leva tills de är minst 15 år och sedan få somna in efter ett långt och lycklig liv.
Alla vi som är uppfödare vet att livet kantas av ojämnheter och har man fött fram några kullar så ökar ju givetvis risken att något någon gång ska ske.

Igår somnade Amazing Selma’s Choco Brownie ”Charlie” in endast 3 år gammal.
Charlie hade Patella Luxation (otroligt ovanligt på portisar) vilket innebär att knät hoppar ur. Han genomgick 2 operationer innan som båda blev totalt misslyckade då knät fortfarande hoppade ur samt att det andra knät blev värre.
Charlies familj tog då det tunga och otroligt jobbiga beslutet att låta honom få somna in och slippa all smärta.
Charlie var en otroligt levnadsglad och sprallig kille. Han var en kille som alltid var på för att arbeta!
Många tårar föll under gårdagen och de faller även nu när detta skrivs. Charlie bodde tillsammans med sin lillebror Chaplin och jag tänker på det hans matte Madeleine skrev förut:
”hur ska det här bli? Chaplin heter ju just Chaplin för att Charlie heter Charlie…. Vad är Chaplin utan Charlie?”
Alla våra tankar finns just nu hos Charlies familj, vi tänker på er hela tiden!
Vi har alla varit små!
Älskade Charlie, du finns för alltid i våra hjärtan! <3
//Familjen Ekström

Igår fick vi besök av Nikki (Amazing Selma’s Honolulu Hulahula), från vår H-kull. Med sig hade hon sin matte Julia och lillhusse Adrian. Precis som att jag skrev igår om att Tesla (ur H-kullen) är så himla glad och härlig så är även Nikki det. Hela H-kullen verkar vara väldigt lika varandra till mentaliteten och sättet.
Nikki blev såååå glad när hon hoppade ur bilen och visste precis vart hon befann sig.

Nikki testar tjejernas regnoveraller från Hurtta, något som kan vara väldigt bra att införskaffa nu när det ofta är väldigt regnigt (och man inte alltid vill få in en dyngsur hund).

Smarrigt tuggben, säger Nikki!

Gruppfoto på hela gänget: Nikki, Nikkis lillhusse Adrian, Maya, Nemi, Bella, Selma och Alice!Den här gången blev det ingen klippning av Nikki, även om det hade behövts, men det vi däremot passade på att göra var att göra en liten ”Pälsvårds-film”. Nu börjar nämligen valppälsen att släppa så det är extremt viktigt att man kammar och sköter pälsen:
//www.youtube.com/embed/lABueWkzhg8
Här kan man se hur Helena gör när hon kammar och hur ”hårt” hon tar i. Det man kan göra, och som vi även gjorde på Nikki, är att klippa bort pälsen i armhålorna. De kan vara känsliga där eftersom att huden är så tunn. Det är ju dessutom ett ställe där det inte ens syns att man har klippt när hunden ställer sig upp!

//Sofia

I lördags förmiddag lämnade jag och Maya Nynäshamn bakom oss. Vi satt många timmar i bilen och framåt eftermiddagen var vi äntligen framme i Växjö.
För någon månad sedan bestämde vi att Maya skulle på sin sista utställning i Växjö för i år och då var alla hundrum fullbokade när jag skulle boka rum. Turlig nog var vi mer än välkomna att husera hos Mayas son Ziggy (Amazing Selma’s Cheese Cake) som bor med sin familj i Växjö. Det var väldigt kul att igen få träffa Ziggy och familjen Adaktusson (det är hela 3 år sedan sista och det var när de hämtade Ziggy).
Stort tack till Malin, Patrik, Hanna, Klara och Ziggy för er gästfrihet, det här vill vi absolut göra om.
Ziggy och mamma Maya
Ziggy
På söndagsmorgonen lämnade vi familjen Adakutsson och åkte till Tipshallen där utställningen hölls. Väl på plats träffade vi portismänniskorna Emelie och hennes mamma med portisen Diezel och Elin och hennes mamma med portisen Dixie.
Vissa portismänniskor har man aldrig träffat tidigare utan bara haft kontakt med via socialamedier så som Facebook och Instagram och det är verkligen jättekul när man äntligen kan få träffas på riktigt!

Jag tänkte att nu kommer nog folk skratta för jag tog med mig en stol till mig själv och en stol till Maya att ligga i. Annars blir det ofta som så att jag själv får stå för att Maya snor åt sig min stol. Glad blev jag när jag insåg att även Elin hade tagit med en stol till Dixie för annars blir det samma sak för deras del:
Maya och Dixie i sina stolar!
Det var många portisar anmälda och bland de första att gå in i ringen var Emelie och Diezel:
Jag sa det till Emelie att vi är ju nästan släkt numera för Diezel kommer från samma uppfödare som vår foderhane Bertil! Det gick strålande för Bertils kusin (dvs Diezel) som blev bästa juniorhane med Excellent och CK samt slutligen 3dje ”Bästa-hane” och reserv-cert!
Därefter var det en hel del tikar innan det var dags för Maya att gå in i championklass där det var 5 tikar anmälda.
När det är dags för Maya att bli bedömd känner domaren på henne och säger ”hon är nog lite tjock”.
”Tycker du?”, frågar jag, jag trodde hon skämtade.
”Ja det tycker jag nog”, säger domaren.
Det trodde jag nog aldrig att jag skulle få höra på Maya, att hon skulle vara tjock.
Domare är märkliga, ena dagen är hunden för smal och får nedslag på det och nästa dag är de för tjocka…. I alla fall så väger Maya alldeles lagom med sina 21 kg till sina 50 cm!
Hur som helst så tilldelas vi ett Excellent, blir 3dje bästa championtik och får oss ett CK och får tävla vidare i ”bästa-tik”. Det var hela 9 tikar som kom till ”Bästa-tik” och vi blev avtackade för dagen.
Kritiken löd:
”6,5 years. Good bone, strong substance. Nice head, could be darker eyes. Good neck and topline. Strong chest. A bit uppright in front. Good angulations behind. Balanced and elert sidemovement. Good texture of coat. Good temperament”.
En väldigt fin kritik avslutade vi utställningsåret 2014!
Vilken fantastiskt år vi har haft med Maya. Vi hade aldrig i vår vildaste fantasi trott att vi skulle gå i championklass efter bara 3 utställningar och vi har lyckats skrapa ihop:
8 Excellent, 7 CK, 3 CERT, 2 CACIB, 2 reserv-CACIB, 3 BIM, 1 BIR samt SE UCH och vi får absolut inte glömma hennes pinne och vinst i agilityn!!!!
Stort tack till Emelie som hjälte till att fota mig och Maya och tack till alla för en himla trevlig dag och trevligt sällskap! Det här måste vi absolut göra om.
Nöjda och glada lämnade jag och Maya Växjö och for norrut men innan hemfärd stannade vi till i Lammhult där Bellas dotter Tesla (Amazing Selma’s Hawaii Aloha) bor med sin familj. Denna dag var de i sitt ”andra hem” dvs stallet så det blev en liten kort visit:
Tesla tillsammans med sin ”storebror” Nitro.
Precis som de andra H-kullevalparna jag har träffat hittills är Tesla en otroligt glad och härlig tjej. Hon är lättsam, arbetsvillig, social och framåt.
Det verkligen värmer i uppfödarhjärtat när valpköparna lovordar sina hundar (vilken både Ziggys och Teslas familjer gjort denna helg).

Denna helg kunde inte ha blivit bättre, att få träffa sina avkommor som man inte träffat på länge, umgås med deras härliga familjer samt dessutom träffa nya härliga portismänniskor och deras härliga portisar.

Framåt 20.00 var jag och Maya hemma i Nynäshamn, trötta efter många mil och timmar i bil men väldigt glada i alla fall.

Stort tack till er alla som gjorde denna helg till det den blev!

//Sofia och Maya