Amazing Selma´s

Är inte mycket för att skryta, men har vi berättat att vi har världens bästa tjejer??
Selma, Alice, Maya & Bella är det bästa i våra liv. Dom ger oss så mycket skratt och gläjde varje dag.
Idag överträffade dom våra förväntingar totalt. Varför? Jo det ska jag tala om.
Några av er kanske har sett filmen när tjejerna gör sökrutan? Till er som inte har sett den så satt tjejerna och skällde som galningar eftersom dom OCKSÅ VILLE SÖKA LEKSAK!!!!
Vi har de senaste månaderna tränat och tränat på att dom ska sitta tysta och inte bli allt för ivriga (inte lätt eftersom dom tycker att det är det bästa som finns, leta leksaker… Ja leta vad som helst). Dom har blivit så duktiga på att sitta tysta och dom vet att alla får leta lekisen, man måste bara vänta på sin tur.
Idag ville Helena testa om de tjejerna som inte skulle leta lekis kunde sitta lösa samtidigt. Sagt och gjort. Helena stod och höll koll på de 3 tjejer som skulle vänta på sin tur medan jag (Sofia) gick iväg och gömde leksaken.
Gissa vad? Alla 4 tjejerna satt kvar på sina platser under hela träningen/leksaksletandet. Tänk vilka fantastiska tjejer vi har!!!! Det var 2 otroligt stolta 2-bentingar som satt i bilen hem och 4 stycken 4-benta tjejer som var nöjda när vi kom hem. 2 flugor i 1 smäll!

Världens bästa tjejer. Maya, Selma, Alice & Bella!

Nu förstår ni säkert inte alls vad vi menar. Jo, det är som sä här att när man har valpar så kan man inte prata vanligt med dom. Det är precis som med bebisar, man måste prata bebisspråk, dvs lite fjantigt. Det blir med automatik så.
Saliga Salie betyder ”Farliga Charlie”.
När valparna växer och blir större så blir dom också allt modigare och även kaxigare. Charlie var en sån kille som trodde att han var en stoor och stark kille och det var mycket fart och fläkt i honom. Men innerst inne var han en rikigt mjukis som bara ville ha uppmärksamhet och sitta i knät och gosa! Tog man upp honom så blev han världens mjukis som bara ville pussas! Han var ofta den som kom fram och skällde några gånger och tittade uppfordrande på oss. Alltså kallade vi honom för Saliga Sali!
I helgen kom det ett mail från Charlie och hans familj:

”Här är allt bara bra. Charlie mår prima och är en underbar liten varelse. Verkligen cool och trevlig. När vi är busiga och spralliga så är han det också. När vi är ute i skogen och tränar är han jätte duktig. Och när vi bara tar det lugnt så är han hur avslappnad som helst. Vi har varit och besökt min mamma och hennes pudel ”Bosse”. De blev super kompisar. Vi har också besökt min storebror med familj och han var verkligen lugn med de nya barnen.

Allt går som sagt som på räls. Här kommer äntligen några bilder på honom också. Den ena när han står i fönstret och tittar ut när grabbarna spelar bandy på altanen. Ett kort när han myser under barnvagnen och ett är taget alldeles nyss när han är nybadad och nyfönad :)”
Charlie spanar efter sina människobrorsor!

Under barnvagnen kan man gömma sig om man blir trött.

Söta Charlie!

Tack för bilderna och mailet!

Idag kom Shaggy på besök !

Nja, det var inte ”riktiga” Shaggy men han var vääääldigt lik honom, se bara!

Här sitter ”Shaggy” och Bella tillsammans:

Efter ett par timmar upptäckte vi att det inte alls var Shaggy utan en riktig snygging vi fått besök av ….

nämligen Bellas brorsa Denys (Amazing Selma’s Buffalo Trace) !

Här ser ni släktingarna sitta tillsammans: Alice, Selma, Bella, Maya och Denys!

// Helena

Halloj! Bella som har ordet!
Dom där 2-bentingarna har varit dåliga på att låta oss komma till tals… Får ta och bli ändring på det där!
Jag vill bara berätta om vad vi hade för oss igår!
Tidigt på morgonen åkte vi ut så vi fick göra ifrån oss och sen åkte vi norröver, rättare sagt till Järfälla. Det är där Cookie bor, ja alltså min syster Cookie!
Mattarna gick in först för att hälsa på Cookie i lugn och ro och tydligen så blev lilla ”Kakan” superduperglad över att se dom. Lite paff blev hon först, men sen blev det pusskalas!
Sen gick dom och hämtade oss. Precis som vi gör med alla valparna så sa vi till henne på ett fint, men tydligt sätt vad hon hade att rätta sig efter. (Om hon inte redan visste det lixom). Valparna måste veta att nu är dom inte så små längre och bor inte hos oss. Det är vi som bestämmer.

Oh nej, tro inte att vi är elaka! Vi låter kanske lite läskiga, men valparna är inte rädda dom inte. Dom vet att vi inte är farliga så dom hoppar och biter lite i oss.
Efter någon minut förstod Cookie vad hon hade att rätta sig efter och då lekte vi och hade superkul!

Hon är så söt min lillasyster, en riktig liten kaka är hon. Dessutom är hon otroligt rolig att leka med och vi tycker alla om henne väldigt mycket!

Visst är hon söt!!! Vi kallar henne för ”skrattande syrran”, för ända sen hon föddes så har hon haft ett skratt på sina läppar. Tror ni mig inte??!! Kolla tillbaka under hennes sida och kolla hur hon ler (även om munnen är stängd). http://www.amazingselmas.se/PrincessCookie.html

Söstra mi!

Söstrarna mi, Cookie och Maya

Det traditionella gruppfotot! Mamma Alice, jag, syster Maya, moster Selma och syster Cookie på den främre raden.

Helena och Cookie

Sofia och Cookie

Jag smyger på Maya och Cookie håller koll på Selma och Alice. Det kallar jag samarbete!

Sen gick vi in för att äta och fika, ja alltså inte vi 4-bentingar, utan de var 2-bentingarna som fick mat i magen…

Cookie kröp in under kökssoffan, hon var trött!

Efter fikat bestämde sig 2-bentingarna för att klippa nos och rumpa på Cookie. Hon var långhårig och är dessutom väldigt varm av sig. Eftersom det ska vara varmt ett bra tag framöver så var det så det fick bli!Övning ger färdighet, Madeleine klipper sin första portis-klippning.

Morsan klämde in sig mellan väggen och soffan i köket, ”bästa platsen”!

När vi var klara fick vi ut och för att springa och leka igen:

Här kommer en före- och efterbild på klippningen:

Tyvärr så var vi tvungna att ta efterbilden med blixt. Det började skymma när vi tog den och bilderna blev bara suddiga utan! Men man ser ändå vilken stilig syrra jag har!
Jag hoppas att vi ses snart igen. Helena och Sofia säger att vi ska träffas ganska mycket. Det tycker jag är roligt för Cookie är en jätterolig tjej att leka med!

//Bella

Hej fina Ekström familjen – både tvåbenta och fyrbenta

Här kommer en liten rapport från Aqua som Matte och Lillmatte hjälper till att skriva.

Hej min kära ursprungsfamilj,

Jag hoppas att ni har det bra för det har jag. Nu har jag börjat vänja mig vid min nya familj. Jag äter mycket! Helst hela tiden och framförallt så älskar jag grisknorr. Det är så smaskigt. När jag inte äter så tuggar jag på stolar, soffan, sängarna, borden, bitbenen, leksaker. Jag har fått en död råtta som piper när man tuggar lite på huvudet och svansen. Den är min bästa vän. Vi har väldigt kul ihop! Jag brukar också vilja smågnaga på de tvåbentas diverse kroppsdelar såsom ben och händer. Det är väldigt roligt –men då brukar de tvåbenta bli helt hysteriska och säga nejnejnej! Jag har väldigt mycket energi i kroppen så då och då (både inomhus och utomhus) får jag springer av mig – de tvåbenta säger att jag får portisfnatt. Det är sååååå roligt. Här i familjen så har de en till fyrbent varelse som verkar vara väldigt konstigt. De tvåbenta säger att det är en katt som heter Siri. Jag bjuder in henne på lekar på alla möjliga sätt. Jag skäller på henne för att hon ska höra mig, jag kommer väldigt nära och sniffar på henne för att hon ska se mig – men hon bara fräser åt mig och går sin väg. Fast jag är rätt stolt för nu har jag lärt mig att det är jag som bestämmer och hon springer ibland sin väg när jag hoppar omkring henne. Igår backade hon tom från sin matskål och lät mig äta – men då fick matte fnatt och ville inte att jag skulle äta hennes mat. Ibland är de rätt trista de där tvåbenta.

Vi har en rolig trädgård där det finns många ormbunkar som jag älskar att hoppa i men jag brukar hålla mig nära familjen för säkerhetsskull.

En sak till som jag älskar är att slicka tallrikar och bestick i diskmaskinen – innan de blir diskade förståss. Jag hör på långt håll när någon öppnar diskmaskinen och då är jag där som en blixt och passa på att slicka i mig alla godsaker.

Igår var vi på långpromenad med lillmatte och lillhusses store bror och hans familj. Det var roligt. Vi var vid Sätra badet där det fanns hur mycket plats att springa på som helst. Och jag sprang och sprang och sprang. Jag sprang faktiskt även in i vattnet men när jag stod där med alla ben i vattnet då kom jag på att jag inte kunde simma och tittade mig förvånad omkring. Som tur stod matte vid strandkanten och jag sprang snabbt upp till henne igen. Jag fick också träffa en annan hund. Det var en äldre långharig tax herre – men var helt coolt men inte så springvänlig som jag. Jag bjöd in honom på lekar men han var mest intresserad av att söka godis och visa vilka duktiga saker han kunde göra. Men det var kul att nosa på en annan fyrbent som inte fräser åt mig. Sen åkte vi hem. Jag har inga problem att åka bil, då brukar jag passa på och vila – jag åker ju med matte nästa varje dag så jag har vant mig,. Det brukar var roligt när vi kommer fram. Hemma så fick jag uppleva en ny grej. Eftersom jag hade blivit rätt så smutsigt så tyckte de stora tvåbenta att jag skulle bada. Så de satt mig i ett stort tvättställ och duschade av mig , schamponerade mig och så fick jag dessutom balsam. Så nu är min päls såå fin och fluffig –men vilken pärs det var. Jag skakade på hela kroppen – det var både läskigt och kanske också lite kyligt.

I torsdags så var hos veterinären. Det gick hur bra som helöst. Matte tycker att jag var otrolig duktig – men jag tycker ju bara att det är såååå roligt att komma ut och utforska nytt. Matte tycker att vi är precis lika då. Jag fick godis hos veterinären och då är jag helt i min egen värld så jag märkte inte ens att de stack en nål i mig. Det var lite spännande att sitta uppe på bordet och jag var tvungen att slicka på allt – även sprutan men det tyckte inte veterinären att jag skulle göra. Hon undersöker mig också och tyckte att jag är så fin och helt perfekt. Men det vet jag ju redan!

Så har vi en sak till och det är mina klorna. Matte verkar ha problem med det och jag vill inte detta. Jag vill mycket hellre bita henne i händerna och tugga på nagelsaxen så per idag så har matte lyckats klippa klorna på 1 ½ tass. Jag tror att hon behöver att lämna uppgiften till någon proffs för att lära sig för såhär kan vi inte ha det. Det är jag inte med på! Jag är rätt så envis ibland men jag går fint att muta med godis och lek!

Älskar er och hoppas att vi ses snart igen.

Massor med blöta pussar till er alla K

Aqua

Ps . Så fort matte får ordning på sin kamera så kommer några foto!!!

************************************************************************

Eftersom bilder skulle komma senare så bjuder jag på några bilder på Aqua från hennes tid hos oss:
Bara några dagar gammal!

Bloggen har varit den plats där ni har kunnat följa valparna. Tiden har inte räckt till för att uppdatera båda blogg och galleri. Men nu kan ni äntligen kolla på alla underbara bilder på valparna även i galleriet!!!! Från födsel till flytt!

Tänker därför inte lägga upp några av dom bilderna här, utan ni får helt enkelt gå in och kolla själva! Otroligt söta är dom! http://galleri.amazingselmas.se/#home Klicka på ”C-kullen & Cookies liv hos oss”.

Började sjunga när jag fixade galleriet på en sång som påminner mig om min barndom. Tyvärr kan jag inte lägga upp bara sången utan klippet här nere är långt. Dock är det bara 4 minuter som har med ”galleri” att göra!

Precis! Robban Broberg är min barndom och jag är uppvuxen med hans låtar!

Nej ska inte tråka ut er med så tråkiga sakar. Har fått bilder på 2 snygga och gulliga killar som kommer här:

Dom ena kommer från Affe ”Amazing Selma’s Creme Brulé”:

Och nyligen kom det en bild på Albert ”Amazing Selma’s Coffee Toffee”:

Hihi Albert står bokstavligt talat i familjen Ericssons nya diskmaskin!

//Sofia

Igår började dagen med en härlig promenad i skogen tillsammans med Elsa och hennes husse Roger och matte Susanne. Både vi och 4-bentingarna njöt i fulla drag av den härliga dagen!
Några bilder från gårdagen:

Vackra Elsa!

Söta tjejer! Från vänster: Elsa, Maya, Bella, Selma & Alice!

Elsa är den av våra tjejer som står näst på tur att bli mamma! Hon är en otroligt trevlig tjej, med mycket motor (så som en portis ska vara), charmig och glad!

När vi satt i bilen på väg hem från skogen fick vi valpabstinens. Helena ringde till familjen Frykberg (där Figo och Nellie bor) och frågade om vi inte kunde få komma och hälsa på dom under eftermiddagen. Självklart fick vi det, så vi och tjejerna packade in oss i bilen och åkte till Huddinge!

Både Figo och Nellie blev superglada när vi kom och vi fick måååånga pussar.

Gruppbild är ett måste!

Det var såå mysigt att snosa valp! Men också härligt att veta att Nellie trivs så bra hos familjen Frykberg, och att Figo tar så väl hand om henne. Hon har den bästa förebilden en valp kan få!

Alice med sin ”adoptivdotter”.

Söta Nellie!

Våra tjejer fick vara lösa i omgångar så att dom inte skulle springa in i Nellie.

Sen gick vi in och fikade lite… Jag tror Figo tyckte att det var väldigt kul att få busa med sina släktingar eftersom dom är i en bra storlek… Nellie är ju fortfarande lite liten!

Söta Figo!

Selma hittade snabbt byrån där godiset förvaras….

Tack familjen Steen och familjen Frykberg för en trevlig dag!

//Sofia

För vår underbara Alice som fyller 6 år idag!!
Alice är en oerhört speciell tjej, hon är vår stamtik som är grunden för vår avel. En helt fantastisk tjej som har lämnat efter sig 17 underbara valpar (av dessa är 15 HD-röntgade och alla är fria, 12 A och 3 B). Utan Alice vore inte allt det här möjligt och vi är så oerhört tacksamma att vi har henne.
Utan Alice hade inte Maya inte kunnat få hjälp med sina 13 valpar och att Alice kunde gå in som amma till 6 är helt fantastiskt! TACK Alice, TACK! Vi kan inte tacka henne nog.
Idag fyller hon 6 år och självklart hoppas vi på att få leva MINST 6 år till med henne! Hon är en pigg, glad och fräsch tjej som vet hur man njuter av livet. Att få använda sin hjärna och kropp älskar hon som mest och hon har verkligen hjärtat på rätta stället. Det finns inget ont i henne! Världens bästa mamma, mormor, amma och vän, GRATTIS!!!

Liten Alice 5 veckor

Alice har precis kommit hem till oss. Systrar för alltid, Selma + Alice = sant!

Första julen -05

Hösten 2007, ½ år innan hon blev mamma till A-kullen.

Idag är hon en mogen tjej i sina bästa år, Gotland våren -11

Idag blir det kalas med tårta och presenter. Det kommer ut ett inlägg om det lite senare!

//Sofia

När det kommer mail från våra valpar och dess ägare. Att få små rapporter om hur allt går och att dessutom få med bilder är som balsam för själen! Tack till alla våra underbara valpköpare som tar så fint hand om våra underbara Amazing Selma’s-valpar (som för den delen inte är några valpar längre, men i våra ögon är dom alltid våra valpar). Vissa skickar mms, vilket vi uppskattar sååååå mycket (har inte möjlighet att föra över bilden på Jackson och Denys nu, eftersom det är mammas mobil och jag vet inte hur det fungerar, men TACK! Vi uppskattar sånt!).
Igår kom det ett mail från A-kullevalpen Milton, här är en bild på honom i Valleviken, på Gotland, i år:

Milton vet hur man slappar han!

Idag kom det dessutom en lägesrapport från B-kullevalpen Blackie:

”Hej Helena och hela klanen!

Först och främst — grattis till de väntade valparna!!! Och både Alice och Maya!!! Vad superkul!!!

Ledsen att vi inte hört av oss på så länge men tiden bara springer iväg! Tack för gratulationerna till Blackie på 2-årsdagen! Vi firade den i Norrland och hade det jättebra. Blackie verkade jättenöjd med sina tårtmackor med köttbullar, leverpastej och pannbiff och blev även glad för sina presenter.

Under våren gick Blackie och jag en nybörjarkurs i agility och det var verkligen jättekul tyckte vi båda. Vi kommer att gå fortsättningskurs till hösten. Vi har även skaffat några hinder till en bana här hemma och Blackie tycker det är så roligt att öva. Barnen tycker också det är toppenkul och övar ofta med henne. Vi har varit ute mycket med vår båt i sommar i det fina vädret och Blackie är en fantastisk båthund! Hon tar sig i och ur utan problem, har inget emot flyvästen och älskar att komma till nya spännande öar. Hon har även bott i tält och det tyckte hon var jättemysigt. Skickar med några bilder från sommaren. Blackie är verkligen en fantastisk hund på alla sätt och vis och vi är så glada att just vi har henne!

Vi hörs snart igen! Hälsa alla så mycket!

Kramar

Blackie och Mia & Brännströmsklanen”

Och så lite bilder:

Blackie med sin födelsedagstårta.

Söta Blackie!!!

Här om dagen pratade mamma med Annika, som har A-kullevalpen Figo. Hon kunde meddela att ”torrhunden Figo” har simmat!! 3 års regeln verkar stämma för hans del! (Selma vägrade bada, men efter 3 år så blev hon som en säl i vattnet).
Dessutom rapporterade Llyn, som är B-kullevalpen Denys lillmatte att Denys också har tagit sina första simtag!

Ååååh man blir så glad! Att valpköparna är nöjda med sina valpar är det bästa kvittot man kan få!

//Sofia

För Selma, Alice, Maya & Bella så finns det inget mer naturligt än att dela. Dom delar på oss 2-bentingar, de delar på uppmärksamheten och träningen. De delar varandra, ja nästan allt kan man säga.
Det finns inte i deras värld att man skulle gruffa eller bråka.
Något som dessutom är helt naturligt att dela på så är det mat. Vanligtvis får varje hund en egen tallrik att äta ifrån, men man kan lika gärna byta med varandra efter ett tag.
Idag fick dom dela på våra rester, från samma tallrik.

Åååh så smaskigt dom tycker att det är. Alla äter i godan ro. Ingen låter, gruffar eller morrar. Alla delar systerligt och broderligt.

//Sofia

Det har inte hänt så mycket här i bloggen de senaste dagarna.. Det finns förklarliga skäl till att det inte har skrivits något… (Vill inte skrämma upp någon, Maya och Alice och deras valpar i magarna mår bra).
Detta handlar om vår älskade fodertik Elsa.
I onsdags ringde Elsas husse Roger och berättade detta:

Elsa hade hoppat i land och ner på en klippa från deras båt, i andra hoppet på land skriker hon till…. Dom tror att hon stukat till tassen…
(Mamma kunde inte prata just då för hon bakade bullar, så jag fick ta samtalet). Jag frågar om hon stödjer på benet och ja, det gör hon… Ja men då är ingenting brutet så jag skulle avvakta och se, säger jag. Men om ni är oroliga så kan ni komma förbi oss när ni kommer hem från sjön.

Det tog inte lång stund innan familjen Steen ringer på dörren.. Dom berättar att Elsa först inte hade varit så berörd men att efter ett tag så ville hon bara ligga ner och hon flåsade mycket. Därför åkte dom hem.
Då hade Elsas has börjat svullna upp, så mamma tog och kylde hasen med kylklampar för att minska ev. blödning.

Elsa åkte hem och vi höll ständigt kontakten med Steen. Morgonen därpå ringer Roger och berättar att hela benet nu är svullet, dessutom vill hon inte äta, dricka, kissa eller bajsa, plus att hon har kräkts, så det blir till att åka in till Bagarmossen.

Väl på Bagarmossen röntgar dom benet och ska ta ett blodprov, men eftersom Elsa inte har druckit något på länge så är det svårt att få ut något blod. Hon blir inlagd över natten, på intensivavdelningen, med dropp…

Vi börjar fundera på vad som kan ha hänt, på Bagarmossen tror de att det är musklerna, men kan det verkligen vara det?! Mamma läser på internet och vi kommer fram till att alla Elsas symptom tyder på huggormsbett: man märker inget först, sen efter ca ½ timme så lägger dom sig ner, dom kräks och vid bettet svullnar det upp mm mm.

På fredagen får vi reda på att Elsa är lite bättre och är flyttad från intensivavdelningen till en vanlig avdelning. Hon är dock inte tillräckligt bra för att få komma hem. Veterinären tror inte att det är huggormsbett eftersom inte proverna visade det (dock så är det inte säkert att det syns på proverna).
Vi får förhoppningen om att hon kanske kan få komma hem under lördagen.. På fredag kväll kommer nästa ”chock”: Veterinären har hittat vätska i Elsas mage och man vet inte vart det kommer ifrån. Ultraljud görs och det påvisar inga skadade organ. Får man inte reda på vad som framkallar vätskan så kan det behövas en operation för att säkerställa att inget är trasigt där inne.

Vi är glada att dom inte ringde under kvällen/natten, det betydde att ingen operation behövdes.
Roger ringde oss på förmiddagen och informerade om att Elsa mår bättre, har bättre aptit, men man vet fortfarande inte vad som har framkallat alla dessa symptom.

Jag, mamma och pappa tror, vad veterinären än säger, att det är ett huggormsbett. Efter ett sådant bett kan det även bildas vätska.
Förhoppningsvis får Elsa komma hem imorgon, vilket vi verkligen hoppas på!!!!
Vi har mått dåligt här hemma över det här, så vi lider verkligen med Elsas familj!!!
Älskade lilla Elsa, vi hoppas att du snart är hemma igen och åter blir den pigga, glada, friska och underbara Elsa igen!!!

Fortsättning följer….
//Sofia

Ps. Kan komma med något glädjande och det är att idag kände vi för första gången sparkar i Alices mage!!
Ds.

Det är alltid lika trevligt att få besök och det är alltid lika trevligt när vädret gör det möjligt att vara i trädgården istället för att klämma ihop sig inomhus….. speciellt när man får herrbesök i form av en stilig och trevlig portiskille .

När Anki, Matte, Sandra, Lucas och deras portiskille Nico kom tillbaka till ”Sverige” efter en semestervecka på Gotland passade dom på att stanna till på en fika innan dom fortsatte hemåt.

Här kommer några bilder:

Nico och Bella!

Nico, Sandra, Anki och Selma

Obligatoriskt gruppfoto: fr vänster Bella, Maya, Alice, Selma och Nico

En salig blandning av 2- och 4-benta !

// Helena

Söta älskade lilla Bella . Än så länge minstingen i familjen i några veckor till.
Man brukar ju säga att en onykter person ”tittat för djupt i glaset”.
I Bellas fall är det inte alkohol hon blivit full på utan då måste det vara fil .

Lilla skorpan verkar ha somnat i filskålen .

// Helena

Ja jag vet att vi redan har lagt ut 2 inlägg idag. Men det här är så roligt så jag bara måste skriva igen.

På kvällspromenaden körde vi sök mellan ensilagebollar (ja vi är försiktiga så inte plasten går sönder). Några går iväg och gömmer sig medan en förare med hund står kvar och väntar. Föraren kan då se hur de andra går och kan på så sätt se hur pass väl hunden söker!!

Så här kan det se ut. (Denna bild är tagen i juli 2010.)

När vi kom hem gjorde mamma Helena vardagslydnad med tjejerna. Snurra runt, gå slalom, vacker tass, buga, backa, ligg, sitt, vänta mm mm… Alla får en åt gången göra.
När hon sedan skulle köra inkallning så hämtade jag videokameran.

Så här såg det ut:

https://youtube.com/watch?v=t72BVvsXToI%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Inkallnig med ryggen mot hundarna.

https://youtube.com/watch?v=K-VV_aoG3eY%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Och denna är inkallnig med ryggen mot hundarna samt störning i form av pappa Peter som klipper gräset!
Vilka fantastiskt duktiga tjejer vi har!!! Trots sirap i huvudet klarade Bella det riktigt bra!!

//

En oerhört stolt Sofia

”I skogen gick Putte med korgar två.
Han tänkte han skulle dem fulla få.
Av blåbär och lingon så rara.
Det skulle bli namnsdagspresent åt mor och därför var Puttes iver stor…..
Men vart kan väl bären vara??!?!”

”Putte” (Bella) letade och letade men fann inga bär…

Då hittade Putte skogsfolket. De ville gärna hjälpa Putte.
Han hittade fröken Lingon, mamma Blåbär och fru Kantarell:

Tillsammans hittade dom blåbären, men skogsfolket var inte så duktiga på att plocka blåbären i Puttes korgar. Det mesta hamnade i magsäcken…

Rätt som det var kom ett litet lingon löpande förbi:

Hon var bara på genomresa så hon hade inte tid att hjälpa Putte….

Putte återvände hem lite besviken.. Skulle inte mor få någon namnsdagspresent?

Väl hemma fick Putte en smärre chock. På farstutrappen fann han blåbär och kantareller men inga lingon. Fröken Lingon hade skrivit en lapp där det stod:

”Lingonen är inte mogna ännu, men jorgubbarna”.

Putte blev så glad och hoppade och studsade. Nu var dagen räddad!

Snipp snapp snut så var sagan slut…

Peters föräldrar heter Viola och Per-Åke. Dom har ett ställe en bit utanför Nynäshamn, på Torö. Där har dom en stuga där dom brukar spendera många dagar. Jag och Maya har aldrig varit där förut, men Selma och Alice var där ganska ofta när dom var små.
2-bentingarna säger att ju fler hundar man har desto svårare är det att vara där ute eftersom inte hela tomten är instängslad.

Igår vart hela familjen utbjudna till Torö (Fredrik jobbade). Det var väldigt spännande och många nya dofter där ute. Jag, tjejerna och husse gick upp på vedbacken och kollade läget….
Här kommer några bilder från dagen:

Viola och Sofia

Peter

Det bjöds på god mat!

Per-Åke och Peter

Jag hittade ett pinne att tugga på.

Här är vi på farstun med Viola och Per-Åke!
Tack för en trevlig dag, det måste vi göra om! 2-bentingarna hälsar att maten var supergod!!!

//Bella
Ps. Korven satt inte fel den heller

Ds.

Att vara hundägare kan ibland vara en utmaning. Det gäller att vara lyhörd, uppmärksam, flexibel och inse när det är dags att stanna upp, ta sig en funderare och därefter ”backa bandet”. En sak som varit lätt som en plätt ena stunden kan helt plötsligt bli en svår utmaning för hunden. Det är då det gäller att vara snabb och ändra taktik. Framför allt gäller det att inte bli sur och tycka att hunden trilskas.

Det är precis vad som hänt oss. Bella, som före senaste löpet, var enormt duktig på att söka och apportera leksaker när vi gjorde ”Sökruta” verkar numera inte fatta vad vi vill att hon ska göra. Eftersom det här har hänt oss tidigare med dom andra tjejerna har vi lärt oss att det är något som är övergående. Det var 3:e gången Bella löpte och det var ett jobbigt löp för henne. Förmodligen har hon kommit in i en andra tonårsperiod nu och har därför ”sirap” i huvudet, vilket gör att hon har nog med att bara vara Bella. Det betyder att vi inte får ställa för höga krav på henne utan låta henne gå igenom den här perioden i lugn och ro. Det är lätt att glömma bort att det tar tid för en portis att bli helt vuxen, en 2-åring är långt ifrån klar.

Det som är så fantastiskt ändå är att rätt som det är trillar poletten ner igen och då har hunden (i det här fallet Bella) lärt sig massor och man förstår inte hur det gick till. Öronen har ju varit fulla med öronvax och hjärnan full av sirap.

Älskade goa och underbara Bella

Bella ca 9 v (30/8-09), söt som socker, eller hur?

Stora lilla tjejen, april -11.

// Helena