Amazing Selma´s

Första helgen i maj gick i spårandets tecken för vår del
Peter, Sofia, jag och våra 5 portistjejer åkte till ”vår” skog i lördags. Ja alltså, det är ju inte vår skog på riktigt men eftersom vi nästan varje dag året om åker till den här skogen och går så känns den som vår egen. Det är väldigt sällan vi möter annat än vilda djur i vår skog. Vi ser bland annat rådjur, hjortar, fåglar (havsörnar, tranor, ugglor mm) och vildsvin. Vi trivs bra tillsammans och stör inte varandra. Vi tror att djuren i vår skog vant sig vid oss och vår doft så dom tror nog att vi också tillhör skogens invånare .
I helgen var vi dock inte ensamma i vår skog. Döm om vår förvåning när vi möts av ett fasligt skällande när vi, för att ta oss till skogen, går på avverkningsvägen. Det står ett helt ”koppel” med bilar en bit in på vägen. I bilarna sitter hundar som verkar vänta på att få spåra med sina ägare. Några människor ser vi inte till men någonstans måste dom ju vara.

”Åååååh nej !” tänker vi. ”Nu kan vi inte lägga spår för bergis är det redan någon annan som hittat vårt ”jättebraiga” spårställe.” Vi blev så glada när vi upptäckte att människorna förmodligen valt den sämre delen av skogen att lägga sina spår på

Det tar sin lilla tid att lägga 5 spår så de blir inte så långa som vi önskat egentligen. Jag (Helena) lägger spåren medan Peter och Sofia tar tjejerna och går längs vägen.
Tjohooo!!! Så här glada blir tjejerna när dom får se att jag kommer gåendes
Så där ja, nu har dom ”kammat till sig”
Vi vill att spåren ska ligga minst 1 timme så vi får pausa en liten stund
Så där, nu är det dags för Alice och Peter att starta
”Duktigt Alice, du hittade belöningen som låg i slutet på spåret (en burk med köttbullar i) ”
Sofia sätter på Nemi spårselen
Nemi stoppar ner nosen i backen som om hon hade en magnet i den
Ingen konst att hitta slutet på spåret och belöningen här inte. Nemi mumsar glatt i sig köttbullarna
Selmas tur att spåra. Visst ser det bra ut? Nosen i backen och full koncentration…..
Duktiga Selma som hittade köttbulleburken som var i slutet på spåret….
Nä dom här bilderna ljuger faktiskt en del. Om sanningen ska fram är Selma ganska, väldigt mycket, värdelös på att spåra så jag har fått hjälpa henne på traven för att hon ska hitta fram. Selma är så himla duktig på en massa annat (som t ex sökruta och att plocka upp saker) och man kan ju inte vara bäst på allt, eller hur?
Bella är i alla fall fullt koncentrerad
Nosen i backen och iväg!
Belöööööning för väl utfört spårarbete
Maya står startklar tillsammans med Sofia
Klart som korvspad att Maya tog spåret klockrent och även hon fick lön för mödan
Då var lördagens skogsaktivitet avklarad men eftersom det är så himla kul att se tjejerna jobba (jodå, Selma är också jättelycklig när hon ”spårar” även om hon behöver hjälp) så söndagen fick också bli en spårdag. Den här dagen fick vi förstärkning av Micke (Sofias sambo). Vi tog inga foton under själva spårningen men några bilder blev det i väntan på att spåren skulle bli klara:
Barnbarnet Nemi tillsammans med mormor Alice
Maya
Bella och Peter
Selma

Det är en underbart härlig tid vi har framför oss nu när våren har kommit. Det är så mycket roligare och lättare att göra aktiviteter utomhus när det är lite varmare och man slipper ha vantar, mössa och tjock jacka på sig !

// Helena

Nu är ”karantäntiden” över. Anledningen till att vi undviker att träffa andra hundar under tiden vi har valpar är för att vi vill minimera risken att få in någon smitta i vårt hus. En magsjuka eller kennelhosta skulle kunna få ödesdigra konsekvenser för valparna. Därför får våra tjejer inte träffa andra hundar när vi har valpar i huset. Promenaderna tas i skogen eller på någon skogsväg.

I måndags hade vi besök av G-kullepappan Sigge och E-kullekillen Eskil samt deras matte Bibi:
Alice blev som en tonårstjej när hon träffade Sigge
Syskonen Nemi (till vänster) och Eskil
Avslutningsvis ett gruppfoto (från vänster): Bella, Alice, Selma, Nemi, Maya, Sigge och Eskil
********************************************************************
Igår fick vi besök av H-kullepappan Korak

H-kullens mamma Bella och pappa Korak
… och ett gruppfoto blev det denna dagen också
Trevlig valborg!

// Helena

I fredags förmiddag efter att vi gått en promenad med tjejerna packade vi (jag och Helena) in oss i bilen tillsammans med Bertil.
Nu var det dags för honom att få flytta hem till sin familj.
Vi styrde färden mot Nykvarn och familjen Söderstrand!
Bertil tyckte att det var väldigt spännande att komma till en ny plats och utforska ett nytt ställe.
Bertil bor nu nämligen tillsammans med en av våra avkommor: Mayas son Affe ur C-kullen (Amazing Selma’s Creme Brulé).
Affe tyckte att Bertil var väldigt spännande och tog med sig en boll som han tyckte att han och Bertil kunde busa med. Bertil förstod inte riktigt vad Affe menade men det kommer.
Här är Bertil tillsammans med sin familj. Dock saknas pappa Fix och syster Irma på bilden.
Bertil var väldigt efterlängtad och han tydde sig på en gång till alla i familjen:
Mysigt att krypa upp i ”brorsan” Edins famn.
Kian är en rolig filur han också!
Hmmm, kan jag också åka där, undrar Bertil?
När vi skulle lämna Nykvarn och familjen Söderstrand såg det ut så här. Bertil tillsammans med matte Anna och brorsan Affe.

Det var med blandade känslor vi åkte hem. Bertil är en otroligt härlig kille, att man kan bli så förtjust i en sån liten pojke efter bara några dagar!
Han gick rakt in i våra hjärtan och det känns väldigt bra att vi bestämde oss för och att vi fick möjligheten att få ta in honom i Amazing Selma’s-familjen.
Trots att vi visste att han inte skulle bo kvar i vår familj så känns det precis som när våra valpar lämnar oss, lite sorgligt.
Men, Bertil har det jättebra och allt går väldigt bra enligt rapporterna från Bertil och Affes matte Anna. Det känns så skönt!

Nu är det bara vi här hemma. Det kommer att ta några dagar innan vi kan förstå att vi inte har valpar hemma som vi måste skynda oss hem till när vi har varit ute i skogen.
Blandade känslor är det och vi kommer att få uppleva det här igen, var så säkra på det!

//Sofia

Nu har Bertil varit hos oss i två dagar och vi är redan så förtjusta i honom. Han är en otroligt go och härlig kille. Han är orädd och framåt, precis som det ska vara. Han har många likheter med vår Nemi när hon var liten (men lika envis som henne är han inte ).
Vi är så glada att det här blev möjligt och att vi blev med en Bertil, även om han inte ska bo hos oss.
Det ska bli väldigt kul att få se vad det blir av denna lilla kille. Framtiden ligger framför honom nu.

Vi hoppas att Bertil någon gång i framtiden ska kunna föra sina gener vidare här hos oss. Han har nämligen lite nytt blod i sig då hans pappa Putte kommer från Tyskland och själv har föräldrar från USA. Bertils mamma Doris är född på samma kennel som Bertil men hennes pappa kommer från Portugal.
Dessutom är han fri från både PRA och JDCM (via sina föräldrar) samt att han och hans syskon alla var fria från att bakbenssporrar, kan ju inte bli annat än bäst, eller hur?!
Här kommer bilder på Bertils föräldrar (lånade från Elisabeths hemsida):
Pappa Putte – Go And Win For Ammiella
Mamma Doris – Ammiellas Ambrosia Lady Of Smoke
Och såklart bilder på Bertil:
Vad månne det bli av den här lilla gossen?
Det är spännande att upptäcka världen. Både igår och idag utforskades skogen som våra tjejer går i nästan varje dag. Man ska ju såklart smaka på allt vad skogen har att erbjuda!
Helena tillsammans med alla våra tjejer och Bertil såklart!
//Sofia

Klockan 4.00 igår morse lämnade jag och Helena Nynäshamn och satte oss i bilen. Färden tog oss till västkusten och siktet var inställt på Göteborg!

Där nere hann vi med ett besök hos Bellas son Brizze (som flyttade i söndags). Först undrade han vilka det var som kom på besök men när han väl såg att det var vi….. Oj så glad han blev! Han pratade otroligt mycket medan han sprang mellan mitt och Helenas knän för att prata och gosa. Han talade om att han hade saknat oss såklart men också att han hade kommit till en otroligt gó familj som tog så väl om hand om honom:
Ett kärt återseende!
Brizze visade oss runt hur han bodde nu och vi blev bjudna på fika av Brizzes husse och matte.

Brizze undrar vad matte Hannele håller på med.

Tusen tack Hannele och Jimmy för att vi fick komma förbi och hälsa på och hjärtligt tack för fikat!
Det var en riktigt go gosse som vi åkte ifrån men anledningen till resan var inte att hälsa på Brizze.
Nu styrde vi bilen mot vattnet:
Färden gick nu mot Hönö.
Där blev vi välkomnade av 4 Goa Gossar!
Deras Goa mormor Ella!
Deras Goa kusin Judith!
Deras Goa uppfödare Elisabeth!

Men målet med resan var en av de goa pojkarna, nämligen den här killen:
Vi hälsar Ammiellas Goe Gosse Bertil ”Bertil” hjärtligt välkommen in i Amazing Selma’s-familjen. Tusen, tusen tack till Elisabeth, Ammiellas Kennel, för förtroendet. Vi är otroligt glada över att Bertil fick bli en del av vår familj!!!!
Bertil är en otroligt go gosse. Han kommer inte att bo hos oss utan hos en foderfamilj. Om allt går som planerat så är tanken att Bertil ska få bli pappa hos oss någon gång i framtiden.

Runt klockan 15.00 gick färden hem. Klockan 21.30 var vi äntligen hemma igen. Bertil möttes av våra 5 tjejer som luktade igenom honom noggrant. Han tyckte att det var otroligt kul att få springa och kolla runt i huset.
Natten tillbringade jag och Bertil inne i valprummet. Jag sov på en madrass på golvet och han låg bredvid mig. Klockan 6.00 gick vi upp och då hade det inte hänt en enda olycka. Kissar och bajsar vill han göra ute, skönt!
Han är en framåt, härlig, glad och charmig kille!

Ni är nog många som har undrat vad vi har hållit på med. För några veckor sedan sökte vi ”Rätt familj till en hanvalp”. Det var alltså ingen av våra valpar som letade efter hem utan anledningen var Bertil. Eftersom vi har 5 tjejer hemma så vill vi inte ha honom boendes här hos oss (det är jobbigt nog som det är när dom löper). Utan vi ville hitta rätt foderfamilj för honom. Vi är så otroligt glada över att vi har gjort det och om några dagar kommer Bertil att få flytta hem till dom.

Det känns väldigt kul att det här gick att genomföra. Vi är så glada över att ha Bertil här!

//Sofia och Helena

Just nu sitter Happy i bilen på väg hem med sin familj men han flyttar inte så långt….
Happy bor hos familjen Tyreman i Djursholm!

Kvar här hemma är det bara vi och dessa:
Våra älskade tjejer!

Imorgon ska jag och mamma ut på nya äventyr (nej vi ska inte para, inte än i alla fall). Mer om det får ni veta senare!

//Sofia

Nu sitter Brizze i bilen på väg ner till Göteborg. Kvar här hemma är endast Happy som flyttar imorgon.
Brizze bor hos familjen Nurmi/Viktorsson

Lycka till i livet Brizze!

//Sofia

Nu ikväll satt vi (Jag, Micke, Helena och Peter) och åt påskmiddag på uterummet när vi hörde något väldigt misstänksamt ljud….
Vi går ut i köket och hittar där Happy och Brizze….. Brizze står med framtassarna i vattenskålen och plaskar ut allt vatten på golvet medan Happy står bredvid och säger ”så där får man inte göra”….
Brizze lekte sjöslag så det var bara att ta fram golvmoppen för att skura undan vattnet…. Blivande vattenhund?
”Det var jättekul Helena, tro mig, säger Brizze”.
”Jag försökte säga till honom att man inte fick göra så där, säger Happy”.
Jaga golvmoppen är också en kul lek!

Eftersom det nu bara är Happy och Brizze kvar så fick även dom komma ut till oss på uterummet (när man har alla valparna kvar hos sig vill man inte alltid göra det för då lär dom sig direkt att det är kul att vara där ute. Men eftersom det är dag för Brizze att flytta imorgon och Happy i övermorgon så fick grabbarna komma ut till oss).
Efter ett tag misstänkte vi att dom behövde komma ut på tomten för att kissa och det hade vi rätt i.
Det här blev den bästa dagen (än så länge) i grabbarnas liv. Dom fick nämligen komma ut och springa på heeela tomten. Lyckan bara lös i ögonen och kroppen på dom.
Helena har hängt upp färgglada fjädrar i björken på tomten och några hade trillat ner på marken. Dessa hittade såklart grabbarna och det var sååååå kul att springa runt och jaga den andra som hade fjädrarna i munnen.
Det här fångades på film och säg ut så här:
//www.youtube.com/embed/7Qj7x9FDxLg//Sofia

Nu är det inte längre dom tre musketörerna här hemma. Trion är bruten och kvar är endast Brizze och Happy.
Nyligen lämnade Indie oss för att flytta hem till sin familj:
Indie bor hos familjen Malmquist i Uppsala. Där bor han tillsammans med Cavalier King Charles Spaniel-hanen Charlie.

Lycka till i livet älskade Indie!

//Sofia

Idag är det inte alls soligt och härligt påskväder som vi hade hoppats på. Istället för bus och lek ute som det varit dom tidigare dagarna fick grabbarna sig en varsin schamponering. Nu är dom så fina och luktar sååå gott. Efter duschen blev det portis-ryck och alla tre for runt i hela huset. Från toaletten, in i valprummet, tillbaka in på toaletten och ut i köket. Så har dom hållit på nu en stund!

Imorgon börjar flyttarna igen. Då är det dags för Indie att lämna oss, på söndag är det Brizzes tur och på måndag lämnar sista man, dvs Happy.
Det är galet att resan med den här kullen snart definitivt är slut (även om den fortsätter med kontakt och support med valpköparna). Resan för varje kull börjar lååångt innan valparna föds och låångt innan det är parning. Resan börjar med att jag och mamma letar runt efter lämpliga killar till våra tjejer. Killar med stort K som kan passa. Vissa kullars resa börjar flera år i förväg. Det ligger otroligt mycket jobb bakom varje kull, jobb som bara vi uppfödare vet om. Mycket tanke och planering.

Jag blir så otroligt lycklig när jag ser på våra tre små grabbar här hemma. Dom har utvecklats till tre härliga killar som förhoppningsvis kommer sprida massor av glädje i sina familjer. Man kan inte annat än att le när man ser dom och man kan inget annat än att bara vilja hålla om dom allihopa. Våra små barn.
Lycka är att få sitta hos valparna och bara pussas och gosa:
Kom Happy så kan vi prata lite med varandra, säger jag!
Puss, puss på dig med Indie!
Brizze vill också prata!
Ibland så märker man på valparna att dom bara måååååste få prata. Dom vill berätta om sina upplevelser, gosa i en trygg famn eller bara snacka om hur livet är!
Så fort man sätter sig hos grabbarna blir man attackerad, här är det Peter som dom pratar med. Lägger man sig ner får man skylla sig själv, då kan man få sig ett tjuvnyp någon stans!Man kan inte heller prata med bara en av grabbarna, det hör dom andra på en gång och kommer dom också!

Här kommer lite andra blandade bilder från häromdagen:
Hmmm… Undrar vad det finns för spännande här uppe?
Det undrar vi också….

En lite smått galen Brizze har fått tag på en pinne!
Här kommer en annan härlig bild:
Yin och Yang?

//Sofia

En god morgon, som den här, börjar med att Indie, Happy och Brizze får komma ut från valprummet. Det första dom bara mååååste göra då är att sitta och mysa och ”prata” i mitt knä. Dom berättar hur dom har haft det under natten och vad dom har drömt för drömmar…… tror jag i alla fall . Det blir många pussar och ett och annat tjuvnyp lite här och var .
Därefter är det frukost i köket under tiden som frukosten till oss 2-bentingar förbereds.
Efter frukosten leker och busar killarna runt benen på oss. Eller så leker dom ”Ta fatt” och springer då från köket till toan, ut i hallen, in i valprummet, tillbaka ut i hallen, in i köket, rundar stolsbenen, in på toan osv osv osv.
Under tiden sitter jag och Peter med ett leende på läpparna, medan vi äter frukost, för det är underbart och härligt att se den glädje och allt bus som finns hos valparna .
Imorse fick dom en skatt av mig….. en sak som alla ville ha…… en tom hushållsrulle!!!!!!
Det behövs inte så mycket för att roa en valp, eller hur?!?
Här kommer lite nytagna foton:
Brizze
Happy
Indie
3 killar i en hög, brottning är en rolig lek tycker dom
Den som ligger på rygg ena stunden har plötsligt brottat ner den andre
Efter brottningsmatchen myser man ihop en stund
Vad är det som är så spännande?
Hushållsrullen!!!!
Indie bestämmer sig för att strunta i rullen och istället ta ett skutt över Happy och upp i min famn
Brizze och Herr Tiger
Indie
Happy kör ”grodstilen”
Indie kör den mer strömlinjeformade varianten
Så börjar alltså en god morgon i det Ekströmska huset
// Helena

Nyss var vi ute i valphagen med grabbarna. Dom tycker att det är sååå kul men det är mycket lugnare än vad det var när dom var alla 10!
Vi hade också besök av Koraks matte Anna, lillmatte Moa och moas kusin Wilma. Rätt som det var hoppade Bella in till oss och valparna, hon tyckte att hon skulle leka med dom. Det är faktiskt första gången hon har gjort det men det kanske är för att dom inte är så många nu. Jag lyckades fånga leken på film:
//www.youtube.com/embed/R0OVvLiXpI4Världens bästa Bella som är världen mest fantastiska mamma!
//Sofia

Nu är kvastarna oljade och klara inför den kommande resan till Blåkulla.
Vi önskar er alla en riktigt Glad Påsk:
Dom tre musketörerna är såklart också redo:
Indie hälsar er alla Glad Påsk!
Brizze också!
Och Happy han med (med lite jord på nosen… Det blir lätt så när man är ute i valphagen och gräver och busar med brorsorna)!
//Sofia

Idag kom vår underbara veterinär Sandra tillbaka för att besikta dom tre musketörerna. Alla är nu klara och godkända för att flytta till sina familjer.
Brizze undrar vad vi håller på med!
Happy är redo för flytt om 1 vecka!
Indie lääängtar till lördag då det är dags för honom att flytta!

Här kommer dessutom en film från igår på grabbarna-bus när dom var ute i valphagen och sprang:
//www.youtube.com/embed/5Zv2-mNhGWM//Sofia

Vilken skillnad det är på att ha 3 valpar jämfört med 10!!!
Det är mycket lugnare i huset och inte lika full fart. Idag fick dom komma ut och springa ute och det var inte alls samma ös som tidigare gånger. Indie, Happy & Brizze är så otroligt uppmärksamma på oss och allt runt om dom. Dom har förstått att vi människor kan betyda godis. Så här såg det ut idag:
”Hallå Helena, ge oss lite candy”!
Den här bilden är lite rolig faktiskt. Det ser nästan ut som att lilla Brizze tränar på att gå ”fot” eller ”sidan” vid Helena (ja, ja, jag vet att det är på fel sida egentligen men han är ju bara 9 veckor gammal, man kan inte kräva allt av honom… Hihi…).

Det är så härligt att se grabbarna tillsammans. Man skulle ju aldrig kunna tro att det är samma ras och absolut inte syskon med tanke på att dom ser helt olika ut. Det är ju det som är så kul med portisar, att dom kan ha olika färger:
Indie
Happy
Brizze
//Sofia

…… så var dom bara 3 kvar, grabbarna:
Brizze
Happy
Indie
Och de går numera under namnet:
De 3 musketörerna (tyvärr blev fotot lite mörkt)
Vi ska leka och busa tillsammans i flera dagar, ända fram till påska för då är det dags för oss att ge oss iväg ut på egna äventyr och upptäcka världen utanför kennelhemmet
Men till dess passar kennelmamma Helena på att mysa och gosa med oss
// Helena

Idag har dom sista tjejerna lämnat boet!
Först ut var Stella:
Stella bor hos familjen Hammarberg/Danielsson i Sandviken!

Precis för en liten stund sedan åkte även Tesla hem med sin familj:
Tesla bor hos familjen Ingolf/Anderberg i Växjö. Där bor hon tillsammans med Bichon Frise/Powder Puff-blandiskillen Nitro!

Lycka till i livet älskade tjejer!
Nu dröjer det tills nästa lördag då det är dags för nästan valp att flytta. På måndag kommer vår veterinär tillbaka för att besikta dom tre sista grabbarna.

//Sofia

& så var dom bara 5 stycken valpisar kvar….
Idag flyttade först Higgins och nyss lämnade Juffe oss för nya äventyr:
Higgins bor hos familjen Jones i Enskede!
Juffe bor hos familjen Anderson/Löfgren i Nacka!

Älskade små barn, lycka till i livet!
//Sofia

Imorgon är det dags för två av våra barn (Higgins och Juffe) att flytta från oss. Därefter flyttar Stella och Tesla på lördag och sedan har vi Brizze, Indie och Happy kvar till påsk.
Vi märker att livet för valparna som är kvar förändras när deras syskon flyttar. Det blir som ett vakuum och dom måste hitta sina platser i gruppen igen. Märkligt är det men samma visa varje gång.
Vi har fått rapporter från Nelli, Baraco och Nikki. Allt går bara bra för dom. Vi blir helt varma i hjärtat när vi får höra att allt går så bra. Att dom är trygga, kontaktsökande, sociala och modiga små barn. Tänk att dom kan klara sig utan oss i stora vida världen!
Det är det valpar och hundar vinner på, att dom är så otroligt anpassningsbara! Det viktiga är att ha trygga 2-bentingar att ty sig till!
Här kommer lite bilder på gänget som är kvar:
Higgins
Juffe
Happy
Stella
Brizze
Tesla
Indie
//Sofia

Idag är det ett riktigt skitväder (ursäkta språket men det är det) i Nynäshamn. Vi brukar alltid säga att ”i Nynäshamn skiner alltid solen”. Det stämmer inte idag och det känns nästan som höst……
Det tråkiga är att valparna inte får komma ut och springa ute eftersom baksidan är en blöt lersida….
Nu till det som inlägget skulle handla om:
Innanför en dörr på den Ekströmska toaletten gömmer sig en ful fet best med lång läskig snabel. Ibland är besten tyst men han kan helt plötsligt börja ge ifrån sig fräsande och pustande ljud…. Han kallas för snabeldraken och är den som ser till så att huset ser fint ut på marken.
Om man är en liten valp kan det vara konstigt att möta snabeldraken för första gången. Dom har hört honom tidigare och inte reagerat alls. I måndags innan de första valparna flyttade fick han komma in bland barnen:
Happy var en modig kille. Han satte huvudet ovanför där snabeldraken pustar ut luften som han drar in. Sedan klättrade Happy upp och satte sig på snabeldraken. Kanske hjälpte det till lite att vi sjöng så här:
”Draken sover, draken sover i sitt lugna bo…
Han är inte farlig, bara man är varlig…
Men man kan dock, men man kan dock,
honom aldrig troooooo”…
Det är skönt att ha med sig en 2-benting när man upptäcker nya saker!

Modiga små valpisar är det vi har. Dom reagerar varken på när vi skramlar med plåtar, fönar håret eller gör något annat som låter högt. Bästaste barnen!

//Sofia