Amazing Selma´s

Ja nu börjar det bonkas inne i Doris mage. Valparna blir starkare och starkare för varje dag men vi tycker ändå att de inte är ett fasligt liv där inne.
När Doris och hennes syskon låg inne i Mayas mage upplevde vi dom som väldigt lugna. Detta höll sen även i sig utanför magen och vi undrar såklart om Doris valpar kommer bli lik sin mamma, mostrar och morbröder…. Vi väntar såklart med stor spänning och längtar något enormt.
Här kommer den allra första filmen på rörelserna. Den är ihopklippt till att börja med bara för att ni ska få ta del av så mycket rörelse som möjligt…

För att kunna se filmen på mobilen måste ni ändra mobilens inställning nedan så att ni INTE har mobilläge utan tryck på ”desktop version”. Jag måste höra av mig till one.com och fråga varför man inte kan se filmer från youtube i mobilläget utan bara i det vanliga.
Så ändra inställningen så kan ni ta del av filmen!

//Sofia

Oj vad fort tiden går, idag har det hunnit gå hela 6 veckor sen Doris dejtade Marillo. 6 veckor kan både kännas som en lång tid och väldigt kort. I det här fallet känns det både och, dels känns det som att det är jättelängesen Doris var på dejt men i nästa stund känns det som att tiden har gått så himla fort.
Det här innebär att vi börjar räkna ner tiden tills valparna kommer. Våra tikar har ju en tendens att valpa tidigare än vid 9 veckor så vi kommer börja gå in för landning näst-nästa vecka. Jag jobbar den här veckan och nästa vecka på hotellet där jag jobbar deltid och sen kommer jag vara ledig (mitt i julborden , tur att jag har en bra arbetsgivare).
Doris mår bara bra och magen växer och frodas. Idag upptäckte mamma att Doris redan börjar få mjölk i brösten – ett gott tecken att valparna inte kommer behöva gå hungriga när de kommer ut. Förstagångs tikar brukar vanligtvis inte ha mjölk i brösten innan valpningen utan det brukar ta några dagar innan mjölken kommer igång.
Vi tror att Doris känner av valparna, främst på natten, hon börjar bli lite ”orolig” på nätterna och vill ut och kissa och bajsa (valpisarna börjar nog trycka inne i magen) men inatt ville hon bara ut i köket och sitta så det tyder på att de kanske börjar böka runt lite.

Doris är i alla fall världens coolaste tjej och stressar inte upp sig i onödan. Hon tar livet med ro och njuter av dagarna. Hon är hungrig men vill helst äta godis och vi får truga i henne maten så vi tror att hon mår lite illa fortfarande. Vi tycker att hon är lik sin mormor Alice i sin dräktighet, hon mådde också illa nästan hela tiden.
Vi tycker att vi har börjat känna små små rörelser där inne i magen och om en vecka vet vi att vi brukar se fosterrörelserna genom bukväggen.
Idag öser regnet ner så veckobilderna på magen fick bli inomhus!
Nu är valpisarna ca 7 cm långa och delar av rörbenen har börjat förbena sig. Om några dagar börjar pälsen att växa!

//Sofia

”Innan söta fröken Doris träffade Mannen med stort M, Marillo, var hon smärt om midjan och smidig som en katt . Efter några veckor började hennes kropp att förändras och den smala midjan blev ett minne blott (smidig var hon fortfarande). Liven i hennes mage växte sig större för var dag som gick. Söta fröken Doris som alltid hade tänkt på vad hon stoppade i sig kände sig hungrig och sugen på sånt hon inte tidigare ätit. Helt plötsligt såg t ex en morot utsökt god ut, godisbitarna i påsen som alltid blev sist kvar för ingen ville ha dom kunde Doris tänka sig att äta och när kökspersonalen (Helenas kommentar: dvs vi 2-bentingar ) gräddade pannkakor satt Doris genast vid bordet
Det var ett behagligt liv för söta fröken Doris och hon njöt i fulla drag av sin växande mage och all uppmärksamhet hon fick. Till skillnad från Askungen som måste passa upp på sin elaka styvmor och styvsystrar hade Doris omtänksamma släktingar som brydde sig om henne. Doris mamma Maya och halvsyster Nemi bodde inte i samma hushåll men mormor Alice och ”adoptivmamman” Bella fanns ständigt vid hennes sida.
Mormor Alice, Bella och Doris sover gärna nära nära varandra

(Helenas kommentar: Maya och Nemi bor tillsammans med Sofia och hennes sambo Micke men är oftast hos oss dagtid. Bella har tagit över rollen som mamma åt Doris och de är som ler och långhalm. Där Doris är hittar man nästan alltid Bella och vice versa ).

Nu kanske ni tror att Doris sov bort dagarna men så var det inte. Hon tog långa promenader varje dag tillsammans med sin kära familj.

Som här t ex när de var ute och gick en gråmulen dag och stannade till vid ett gammalt, gammalt träd. Tänk om trädet kunde berätta sin historia. Det hade nog varit med om mycket genom åren det stått där. Kanske hade det haft några klok ord att ge till de som passerade förbi ”

Snipp, snapp, snut så var sagan slut för denna gången men fortsättning följer

// Helena

Idag fyller ”N-kullen” i Doris mage 5 veckor och det betyder att mer än halva tiden har gått!
Valparna liknar nu en hund och kallas inte för embryo längre utan för foster. Ett beaglefoster är vid den här tidpunkten ca 3,5 cm långt. Fostren har utvecklade ögonlock som täcker ögonen och ytteröron som täcker öronöppningen.
Man kan också i den här veckan avgöra könstillhörighet.
Förbening av bröstben, bogblad och revben sker i denna vecka.
Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att denna får ett mer jämntjockt utseende.
Det är en väldig skillnad på Doris mage nu och jämfört med innan hon blev parad. Den har börjat hänga rejält (innan syntes den ju inte alls).
Nu mår Doris bra, hon hade en 2-veckorsperiod där hon mådde jättedåligt och kräktes flera gånger om dagen. Då hade hon nog med sig själv och var inte alls intresserad av att leka men det vända i och med att vi gjorde ultraljudet. Nu är hon lekfull igen och är jättehungrig!
//Sofia

Det är alltid lika kul att träffa våra avkommor. Ibland är det bra att förena nytta med nöje och idag kom två av våra avkommor för att bli friserade.
Zimba från I-kullen bor ju i Oslo, Norge, så han och hans familj hade åkt långt. De kom även för ett år sedan och tyckte att nu var det dags igen att få Zimba fixad ordentligt:
Före tvättning och klippning.
Efter!
Zimba är verkligen lik sin pappa till färgen men oj så lik han är även sin mamma Maya.
Zimba med sin familj!
Tack för idag och tusen tack för de fina presenterna!!

Näst på tur var Lexi ur L-kullen:
Även hon var ordentligt lurvig innan!
Under all päls kom en bastant och söt tjej fram!
Tack för den fina ”valp-blomman”, vi hoppas att den blommar när valpisarna föds!

//Sofia

…. att vara dräktig. Doris har i över 1 veckas tid mått dåligt. Hon har mått illa, kräkts och haft dålig aptit. Tikar kan, precis som gravida kvinnor, må illa i perioder. Vi var lite oroliga att illamåendet skulle hålla i sig länge, kanske rent av hela dräktigheten, men tack och lov så verkar det nu ha vänt. Det har funnits flera tecken som gjort att vi varit övertygade om att Doris har bebisar i magen: illamåendet, svullna juver och dessutom har hon varit ”inne i sin egen lilla bubbla”. Igår kände vi att det vände och Doris började må bättre. Hon har kommit ut ur sin lilla ”kokong” och vill leka, äter mycket bättre och är mer sin vanliga jag
Vi startade dagen med en långpromenad där vi passerade förbi gamla träd som bär på historier vi aldrig kommer få ta del av.
Sen var det skönt att koppla av och ”lufta” magen

// Helena

”Det var en gång, i en liten stad, i ett litet hus, i en helt vanlig familj som en mycket speciell tös föddes. Hennes namn blev Doris. Doris var så älskad av sin familj och alla som mötte henne förtrollades av henne.

Hennes ögon såg rakt in i själen på de som träffade henne och hon var godheten personifierad.
Doris var en vacker liten ”prinsessa”….
…. som i tidig ålder fick pris för sin skönhet.
När Doris vuxit upp och blivit en mogen kvinna var det dags för henne att själv bli mamma. Hennes familj letade efter en lämplig kavaljer och fann honom till slut……

…. men innan Doris träffade Mannen med stort M var hon med på ännu en skönhetstävling och fick där en Stoooor rosett och titeln Svensk Utställningschampion.
Trots att det var familjen som valt ut Doris trolovade var hon mycket nöjd med deras val.
En snyggare och trevligare kille kunde de inte ha valt….. en riktig gentleman, en casanova med stil:
Aquafortis Casanova By Robel ”Marillo” med en låååång meritlista från skönhetstävlingar och dessutom enormt trevlig. Bättre kunde det inte bli tyckte Doris.

Redan som liten hade Marillo en ståtlig hållning och när han växte upp åkte han runt och visade upp sig, både i Sverige och utomlands, vilket resulterade i måååånga fina utmärkelser
Inte undra på att Doris familj blev omåttligt stolta och glada när det visade sig att Marillos och Doris möten varit lyckade

Här är beviset på att det växte smått i Doris mage, inte bara 1 utan en hel liten ”hög” med pickande hjärtan kunde farbror Doktorn se .”

Fortsättningen på Doris Saga kommer vart efter. Stort tack till familjen Lundström, Marillos ägare, för fotona på Marillo och för att vi fick äran att använda honom på Doris och stor eloge till Marillos uppfödare, Runi Kristiansen kennel Aquafortis i Norge, för ett fantastiskt bra avelsarbete

// Helena

Ja en trevlig helg önskar vi er alla!
Vi svävar fortfarande på moln över gårdagens besked om Doris dräktighet. Det kommer att komma ut en film till er från ultraljudet. Vår veterinär skickar inte bara med bilder på de små miraklen utan kan även ta filmklipp på de små – vilket vi uppskattar jättemycket (Tack Haninge Djurklinik för den servicen).

//Sofia

Nog för att vi har trott att det växer valpar i Doris mage, hon har visat alla tecken på dräktighet (brösten har börjat växa, hon har och mår illa mm mm) men helt säker kan man ju aldrig vara. Vi blev så himla glada när veterinären tog ultraljudsproben idag mot magen och sa ”ja här inne finns det valpar”.
Doris är alltså dräktig…. Och ni alla undrar nog, vem är den blivande pappan? Låt oss presentera föräldrarna till vår nästa kull:

De stolta föräldrarna är,
Pappa:
BISS C.I.B NORD SE DK NO FI PT CH SE V-13 Porto W-15 Mediterranean W-15 EUW-15
Aquafortis Casanova By Robel ”Marillo”

och mamma:

SE UCH Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”

Marillo är en kille som har utmärkt sig genom åren. Han har vunnit det mesta som man kan inom utställning och hans meritlista är längre än det ni ser ovan. Inte nog med alla championat han har inbringat, han kan också lägga till Årets Portis utställning 2013 och 2014

Vi blev lite överväldiga över hans långa meritlista men en hund är mer än bara sina meriter. Det absolut viktigaste i valet av hane är att han ska vara frisk och trevlig!

När vi började studera Marillo lite närmare och jämförde hans BPH (mentalbeskrivning) med Doris insåg vi hur många likheter de har med varandra. Vi är väldigt nöjda med hur Doris reagerade (att hon är social, nyfiken och orädd) och vi kände att Doris var tvungen att fråga chans på Marillo.

När hon fick ”Ja” på sin förfrågan blev vi jätteglada, det här är en kombination som vi med spänning ser fram mot.

Doris och Marillo fattade tycke för varandra och vi fick chansen att lära känna Marillo ännu lite mer. Många frågar hur den blivande pappan är och svaret är enkelt ”en gosig nallebjörn som är familjekär”. Han bor tillsammans med portiskillen Kenzo och det har aldrig varit några som helst problem dom emellan. Hans familj beskriver honom som en härlig kille som är oerhört tålmodig. När Marillo ställdes ut som mest tillbringade han många timmar liggandes på trimbordet och det var något som han trivdes med!

Marillo som liten valp!
Marillo när han blev BISS på världskongressen i Portugal 2013!

//Sofia och Helena

I helgen har vi umgåtts med bästa vännerna Pia, Håkan och Sally (Amazing Selma’s Love Of My Life). Vi hade 2 härliga dagar tillsammans med bland annat en lång promenad vid Stenstrand på Torö. Vi passade på att ta lite foton på sötaste Sally

Vi (Sofia, Pia, jag och Sally) gick in i skuggan efter en stund för att ta lite fler foton på Sally


Håkan och Peter stannade kvar på stranden med Alice, Maya, Bella, Nemi och Doris under tiden

Det skiljer sig lite vart fokuset ligger mellan de 2- och de 4-benta ligger i den här bilden, eller hur?!?

// Helena

Ja nu är det spännande…. För några veckor sen var Doris på dejt med en snygg och trevlig (svart) kille. Om mötet resulterar i valpar kommer dom vara redo att flytta i början på februari 2018 (vecka 6).
Mer info om vem ”mannen med stort M” är kommer längre fram men växer det valpar i Doris mage så kommer de alla vara fria från PRA, IC och JDCM.
Vi frågar Doris varje dag om det är valpar i hennes mage men hon hälsar att det får tiden utvisa.

Om ni är intresserade av en valp från oss och efter Doris, har läst igenom våra förväntningar på våra valpköpare samt kan ta emot en ny familjemedlem i februari så är ni varmt välkomna att höra av er!

Önskar
Ekströms-tjejerna!

I fredags åkte vi ut till min farmor och farfars stuga som de har ute på Stattnäs, Torö.
Det är härligt att komma ut dit och de tycker tjejerna också. Numera är tomten helt inhägnad så trots att grusvägen går precis utanför tomten så kan tjejerna vara lösa och springa runt och busa (eller busa och busa, det är mest Doris som vill springa runt). Tomten är så stor så vi med lätthet kan hitta många ställen att gömma oss på för tjejerna, vilket de tycker är hur kul som helst!
Här kommer lite fina bilder från helgen:
Alice:

Maya:
Bella:
Nemi:
Doris:
Våra fina höst-tjejer!
Alice med sina döttrar Bella och Maya!
Tyvärr lite suddig men väldigt härlig bild ändå tycker jag!
Doris!

Vi tackar Torö för en trevlig helg!

//Sofia

Såklart blev det kalas idag för Nemi. Hon hade bjudit in alla sina tjejer till kalaset, till nästa gång ska vi hitta på något nytt tema men idag blev det en liten blandning av tidigare kalasteman.
Så här stilig var födelsedagsflickan Nemi, tänk att hon har hunnit fylla hela 5 år (tiden går fasligt fort)!
Mamma Maya
Syster Doris
Mormor Alice
Moster Bella
Hugg in!Det bjöds på osttallrik (Nemi ääääälskar ost)!
Tjejerna hjälpte Nemi att öppna paketet!
Så här glad blev hon över den nya leksaken …
Gå in på min instagram: amazingselmas_sofia (heter jag där), där kommer det komma ut filmer från dagens kalas!

//Sofia

…. alla våra E-kullebarn som fyller 5 år idag!!! Dom leve, hipp hipp Huurra, Huurra, Huurra, Huurraaaaaaa!!!!!
Hoppas ni alla får en härlig dag och vi tänker lite extra på änglaflickan Mollie och änglapojken Chaplin.
Ett alldeles extra stort grattis till vår egna älskade Nemi
// Helena och flocken

Nej det är inte barn som blir jagade om det var det ni trodde när ni läste rubriken.
F-kullekillen Fix, Amazing Selma’s Fast And Furious, som bor i Norge har börjat träna en helt ny gren som precis har kommit till Norge – ”barn hunt” eller ”ladugårdsjakt” kan man också säga. Det går ut på att hunden ska söka igenom höbalar efter råttor och hitta dom inom en angiven tid. Ägaren ska observera och läsa av hunden och informera domaren när hunden har hittat något.
I den norska versionen av ”barn hunt” används inga levande råttor.
Vid tävling i nivå 1 här det dessa 3 tuber som är gömt i höet. Hunden har 2 minuter på sig att hitta rätt tub samt gå igenom en tunnel bland höbalarna och klättra upp på höbalen.
De 3 tuberna innehåller inte alla råttor utan 1 är tom, 1 harrestmaterial och avföring i sig ( luktar alltså råtta men inte lika starkt och 1 innehåller en död råtta.
Tusen tack Anne Sofie för att du delar med dig, vi blir så himla glada när våra avkommor får arbeta. Nedan hittar ni två filmer från när Fix arbetar!

//Stolta kennelmammor

Jag kan nästan inte tro att det är sant…… Vi har fått en till Svensk Utställningschampion i familjen

På uställningen i Sundsvall i helgen erhöll vår helt fantastiska och underbara Doris sitt 3:e certifikat (och blev 2:a bästa tik med reserv-Cacib). Därmed kan hon numera titulera sig som:
SE UCH Amazing Selma’s I’m Doris Day
Stooor Championatsrosett pryder vår älskade stjärna Doris

// Helena

… Gick husse med bajspåsar två, han tänkte han skulle dem fulla få… Av ”trattisar” och ”kantisar” så rara. De skulle bli middagsmat åt de två och därför var husses iver stor… Men var kan väl svampen vara?
Ja nog ploppar folk upp i skogen som svampar när hösten kommer. De fullkomligt kryllar av folk i våra skogar.
Inte för att jag förstår varför. Vi plockar bara gula kantareller och det finns det verkligen inte gott om… I den skogen där vi brukar gå har jag och mamma gått i flera års tid. Vi vet exakt vart man ska leta om man ska hitta svamp och nog hittade jag och Micke tillräckligt för att fylla två (oanvända) bajspåsar.
Denna bjässe gömde sig under björkris som låg på marken efter att de röjde i skogen för något år sedan. Den hade inte de andra svampplockarna hittat.
Nemi och Maya tyckte att det var så kul att hålla koll på matte och husse. Matte vet dom att hon hittar i skogen men husse måste man hålla lite extra koll på så att han inte försvinner.
De hjälpte till att visa husse vart svampen var (eller matte visade tjejerna och de började gräva bredvid svampen för att visa husse… Eller åt de bara rötter och jord kanske?! ).

Hösten kom verkligen med besked och det känns konstigt att oktober redan är här. September var en tuff månad mentalt för oss alla och våra skogspromenader med tjejerna är som balsam för själen. När gårdagens regniga promenad var avklarad var vi alla överens om att det kändes bra att Selma slapp vara med om den. Hon hade så himla lite päls mot slutet och regniga och kalla promenader gjorde så att hon frös…..
Ni får helt enkelt stå ut med att Selma kommer på tal i bloggen… Hon fattas oss varje dag!

//Sofia

Det är lika kul varje gång vi får uppdateringar om våra avkommor. Det spelar ingen roll hur gamla de blir, de har ju alla varit våra små bebisar en gång i tiden.
Många av våra avkommor tränar olika saker och vissa tävlar en hel del. H-kulletjejen Nelli har verkligen haft en fantastiskt agilityår i år och det har vi ju uppdaterat bloggen med flera gånger. Nu har vi även fått en film från en träning där hon och hennes matte tränar för Heidi Penttilä som vi såklart vill dela med oss av:
//Sofia

Ja tankar finns det gott om i våra huvuden just nu. Sorgen efter Selma är enorm och den absolut bästa medicinen är att tillsammans åka ut i skogen med de andra tjejerna och prata! Att få ventilera är den absolut bästa medicinen. Vi i familjen känner alla samma sorg och vi bryter ihop då och då och tårarna sätts på som en vattenkran. Vi går igenom det här gemensamt och det är jag jätteglad för, att inte behöva bära sorgen själv.
Att minnas alla bra stunder och att få prata om allt kul vi har gjort och gör med tjejerna är det som får oss att ta oss igenom dagen när den känns tom.
Gruppfoton är ju vårt signum och här kommer det första gruppfotot utan Selma (taget igår):
Tjejerna i skogen där vi går nästan varje dag, här trivs vi som allra bäst!
Igår på eftermiddagen delade vi upp oss. Jag, Micke, Maya och Nemi tog en skogspromenad själva medan Helena, Peter, Alice, Bella och Doris åkte till en annan skog och körde sök:
Igår hämtade vi hem Selmas aska. Det har varit några jobbiga dagar sedan vi fick besked om att hon fanns att hämta. Det blev som en bekräftelse på att en av de absolut vackraste hundarna vi någonsin mötts inte finns längre. Hennes kropp är borta – tufft och jobbigt.
När mamma kom hem efter att vi hämtat henne så sken solen. Mamma gick ut och satte sig med urnan i famnen, där trivdes Selma som allra bäst:
Soldyrkaren Selma.
Nu är hon hemma hos oss – hon fattas oss något enormt!

//Sofia