Amazing Selma´s

Här kommer en film från imorse för att ni ska kunna se vilken utveckling det är på valpisarna! Det händer så himla mycket varje dag. De är vakna längre och längre stunder, kommunicerar med oss och varandra och börjar bli små individer. Ord är lixom överflödiga för de är helt underbara:

//Sofia

Oj, oj, oj vad de växer och frodas! Valparna utvecklas för varje dag och det är så häftigt att få följa deras utveckling.
Idag fyller de 3 veckor och här kommer veckobilderna:
Fröken Gul – 1197 gram
Fröken Lila – 997 gram
Fröken Rosa – 1045 gram
Herr Blå – 1070 gram
Herr Ljusblå – 1012 gram
Fröken Orange – 1191 gram
Herr Aprikos – 1120 gram
Fröken Grön – 1053 gram
Herr Grå – 1143 gram

//Sofia

…. K-kullebarnen som fyller 2 år idag!!! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaaaa!!!!!
Stort grattis Sally, Kasper, Kiwi, Melker, Patchi och Elis! Hoppas ni får en härlig dag tillsammans med era familjer

// Kennelmamma Helena och flocken

Nu har alla valpisarna öppnat sina ögon. Sist ut var Fröken Rosa och även om hon inte öppnat dom lika mycket som sina syskon så har hon börjat se världen, ett bra avslut på 2017!
Dom tar verkligen livet med ro och stressar inte upp sig i onödan, de har inte bråttom genom livet. Nu när ögonen är öppna så har de börjat kommunicera med oss och leka med sina syskon. Det är så kul att se på dom!
Små viftande svansar och pussar i mängder får vi. Det är häftigt att se hur de redan från start tyr sig till oss människor, hur hunden är skapad för att göra det!
Bita på leksaker är kul!
Och med det tackar vi för 2017 och önskar er ett Gott Nytt Portisår 2018!
Vi hoppas att ni vill fortsätta följa med på vår resa!

//Sofia, Helena, Peter och portistjejerna i Nynäshamn

2017 är snart till ända och vi blickar tillbaka på det med stor glädje men också ofantlig sorg. Det har gråtits tårar av lycka och det har gråtits när hjärtat krossats. 2017 blev året som vi aldrig kommer att glömma, det året som vi visste skulle komma. Första året när någon av tjejerna inte finns med vid sista dagen på året.
Blogginlägget kommer inte vara uppbyggt i ordning över hur allt har skett utan vi tar kategori för kategori.
Hur året inleddes:
Året började med att vi lämnade hem en nyparad Nikki till sin familj.
Mötet mellan Nikki och Bertil resulterade i 7 söta lakritstroll som föddes i mars!
Nikki var alltså på dejt med Bertil på årets första dag!

Sorg och oro
Året har inbringat så otroligt mycket sorg och oro och det är lika bra att vi betar av denna post för att kunna gå vidare med allt kul. I juli när tjejerna var skendräktiga började Alice löpa igen. Alice var nu inne på sitt 6e löp under 1 års tid och det visade sig att hon hade cystor på äggstockarna som störde hennes hormoner.
När Alice hade löpt i 3 veckors tid och löpet inte hade börjat att avta utan öka blev hon akut kastrerad. Tiden som följde var en fruktansvärd tid där vi inte visste om vi skulle ha Alice kvar. Det tog tid men idag, 4 månader senare, är Alice återställd.
Mitt i allt kaos upptäckte vi att Selma hade fått nya stora knölar i brösten samt inne i magen. Tiden var inne att fatta det mest ofattbara beslutet – att låta Selma somna in. Den 5 september, på mammas 50-årsdag och mamma och pappas 30-åriga bröllopsdag, sa Selma att det var dags att gå. Selma somnade in med oss människor runt sig. En liten stund på jorden får vi med dom men vi saknar och minns dom hela livet. Vi pratar om och minns Selma hela tiden. Man skulle vilja ha dom hos sig hela livet!
Du fattas oss Selma!

Kalas
Som ni vet älskar vi kalas och självklart har vi haft flera stycken:
När valparna var 3 dygn gamla firade vi Selma som fyllde 12 år. Selma var INTE nöjd med att de fick fira nere i behandlingsrummet – sitta på golvet vid kalas var INTE okej!
Den 22a mars fyllde Maya 9 år och de fick fira ett vanligt kalas vid bordet, ordningen återställd enligt Selma:
Den 24 juni fyllde Bella veteran, dvs 8 år!
Mitt i all sorg efter Selmas bortgång fyllde Alice 12 år och det blev ett något försenat kalas:
Oktober är Nemis månad att fylla år:
Hela 5 år, älskade Nemi!

Högtidsbilder:
Påsken firades med valpar i huset!
Midsommar flickor!
Halloween firades ute i stugan som min farmor och farfar har på Torö!
Julkortet!

Hälsoresultat:
Vi har fått flera nya fina höftleds – och armbågsresultat och vi startade med K-kullen:
Hela K-kullen fick resultaten A-höfter och Utan anmärkning på armbågarna!
I augusti var det dags för L-kullen:
Där hela kullen fick fria höfter och armbågar, 4 A och 4 B!
A-höfter, Amazing Selma’s Living The Dream ”Leo”
Utan anmärkning på armbågarna, även denna bild är på Leos insida!

Utställning – höjdpunkter (inlägget blir för långt om alla bilder på alla hundar ska vara med så här kommer några höjdpunkter):
I Gimo slog vi till och blev BIS-2 i uppfödarklass (Foto: Lillemor Böös)!
Higgins blev Bäst-I-motsatt-kön och tog sitt första CERT!
I Eskilstuna tog Higgins, Amazing Selma’s Hollywood Star, sitt Svenska Championat!
Kiwi, Amazing Selma’s Kiwi Sparkle, har tagit två CERT och två 2a bästa tik-placeringar på 2 utställningar!
Maya, Amazing Selma’s Aztekian Maya, har under året lyckats med 3 BIM, 8 BIR-veteran (2 gånger shortlisted i BIS-finalen), samt flertalet bästa-tik-placeringar!
Baron, Amazing Selma’s Forrest Gump, tog sitt Svenska Championat i Märsta!¨
Leia, Amazing Selma’s Mandarin Flamenco, blev BIM-valp i Gimo.
Och utställningsåret 2017 avslutades på allra bästa sätt! Veckan innan Doris var på dejt med Marillo tog hon hem sitt Svenska Utställningschampionat i Sundsvall. Som vi kämpat i år och vi lyckades med målet!

Mentalbeskrivningar:
Även i år arrangerade vi en dag hos Nykvarns Hundhall där 8 Amazing Selma’s-vovvar var med och deltog!

Stolta:
Vi är så himla stolta över alla våra avkommor. Vissa saker blir man såklart ännu mera stolt över. Som Nelli, Amazing Selma’s Hot Havanna, till exempel. Hon och matte Kristina är så himla duktiga och jag kan inte ens räkna upp alla resultat de har lyckats med under året. De har stått på pallen på så många tävlingar, plockat pinnar och plockat hem titeln ”AgHD2”.

Semester:
Familjen utökades med en liten husvagn som fick följa med både till Hässleholm och till Norrköping på utställning!
I juli åkte Helena, Peter, Selma, Alice, Bella och Doris upp till våra vänner Pia, Håkan, Mozart och Sally i Lillvallen för semester. Denna var tyvärr tvungen att avbrytas då Alice började löpa (vilket vi inte först förstod utan misstänkte livmoderinflammation).
Vi har varit flera gånger i stugan på Torö.
Där trivs alla tjejerna!

Slutligen:
Efter all sorg och tårar i och med Selmas bortgång kändes det härlig med glada nyheter. Att få avsluta året på allra bästa sätt:
Vi ser med spänning fram mot 2018 och hoppas att det kommer att bli ett härligt år!

Med en önskan om ett Gott Nytt Portis-År!

//Sofia, Helena, Peter och portistjejerna i Nynäshamn

Ja valparna växer och frodas, det är inte klokt vad tiden går fort. Från att vara små nyfödda valpar där mamma, mat och närhet är närmast till att börja bete sig som små hundar. De ligger på rygg, sträcker på sig när de vaknar och börjar så smått utforska världen. Det är några som inte har öppnat ögonen än men de flesta har små glittrande ögon öppna. De verkar vara en kull som tar det lugnt och inte stressar på med att se, de har all tid i världen att göra det sen.
Nyss kom även den andra valplådan upp som vi dockar ihop med den första för att sedan, när valparna är redo, öppna upp och låta de utforska ännu mer av ”världen”
”Nya världen”
Moster Nemi tittar till sina syskonbarn!
Nu har den externa blixten åkt fram så att valparna inte ska bli bländade i ögonen!
Puss, puss på dig brorsan, säger Fröken Rosa.
Jag kan bita på dig, säger Herr Grå!
Undrar vad mamma får för smarrig mat, säger Herr Blå. Snart är det dags att börja få provsmaka annat än mammas mjölk!

Här kommer även en film från igår:

//Sofia

Dagen till ”ära” var det dags för första avmaskningen. Till skillnad från mammas underbart goda mjölk smakar avmaskningsmedlet bläääää .
Fröken Gul var först ut med att få en ny smak i munnen, äckelpäckel tyckte hon att den smakade ”Om det ändå vore mjölk runt munnen och inte äckelmeduxin!” tycks herr Grå tänka
Det är skönt att ha sin mamma hos sig när man fått äckelmeduxin

// Helena

Hipp hurra för idag fyller N-kullen hela 2 veckor! Det är alltid skönt när tiden flyter på och valparna växer och frodas, det blir ett lugn inombords. Att dessutom alla valparna har familjer som väntar på dom (vilket de hade direkt från att de föddes) känns ännu bättre!
Ögonen är inte riktigt öppnade än men de är på väg, man ser små springor på några. Valparna tar livet med ro och har inte bråttom. De är så nöjda och lugna, stressar inte upp sig i onödan!

Här kommer veckobilderna (de kommer även läggas ut under valparnas egna små sidor under veckan men idag ska jag, Sofia, iväg till svärfar och fira jul):
Fröken Gul – 868 gram
Fröken Lila – 656 gram
Fröken Rosa – 716 gram
Herr Blå – 734 gram
Herr Ljusblå – 651 gram
Fröken Orange – 856 gram
Herr Aprikos – 831 gram
Fröken Grön – 742 gram
Herr Grå – 864 gram
//Sofia

Julafton kom och gick! Vi firade julafton hemma med närmaste släkten. Valparna växer och frodas och dagen till ära fick de på sig sina nya halsband igår – nu börjar de bli stora på riktigt. Vi väntar på att ögonen ska öppnas och man märker att det är på gång. De börjar leka med mammas päls. När valparna föds är de både bilda och döva, då de ska hålla sig i valplådan och inte börja vandra iväg från mamma.
Tjejerna hade varit så snälla i år så att tomten kom med julklappar. Alice blev väldigt nöjd med de stora leksakerna:
Här kommer en lite rolig film från när tomten kom:
Här kommer också en film från valplådan från uppesittarkvällen:
//Sofia

Vilken jul vi får i år! En jul vi alltid kommer att minnas på många sätt och vis. Den första julen utan Selma och den första julen med ett gäng valpisar. Det är blandade känslor som rör sig inom oss. Att bära både saknad och i samma stund en ofantlig glädje, tänk att vi lyckades (eller de lyckades – Doris och Marillo) få små valpisar. Helt fantastiska och helt underbara!

Det är även första julen då ingen julskinka har griljerats. Vi önskar att fler ska få upp ögonen för köttkonsumtionen. Vi väljer en jul utan skinka, köttbullar och korv. Imorgon kör vi knytis och de som vill ha detta på sitt julbord får själva ta med det – känns bra i hjärtat!

Så med detta vill vi önska er en God Jul!
Fröken Gul
Fröken Lila
Fröken Rosa
Herr Blå
Herr Ljusblå
Fröken Orange
Herr Aprikos
Fröken Grön
Herr Grå
Från oss alla, till er alla, en riktigt God Jul!

Ja de är alla våra små solstrålar! De förgyller tillvaron något ofantligt våra älskade små bebisar. De är så nöjda och stressar inte upp sig i första taget. Kommer de ifrån sina syskon så undrar de såklart vart de är men letar sig metodiskt fram till resten av gänget. De tar livet med ro helt enkelt!
Doris spenderar mycket tid hos valparna men börjar lämna dom kortare stunder. Hon har börjat få gå på några korta promenader vilket hon tycker är skönt – att få röra lite på kroppen. Men sen märker man att hon vill hem. Hon ligger gärna kvar i valplådan även om valparna sover sött och absolut skulle klara en stund utan henne. Hon tar mammarollen på stort allvar!
Ibland kan man ligga precis utanför valplådan och bara titta på sina små!
Här kommer även en söt liten film från idag:
//Sofia

Det är alltid så skönt när första veckan med valparna är avklarad. Bloggen har blivit lidande de senaste dagarna av anledningen att vi fick in magsjuka bland hundarna. De stora tjejerna märktes det inte mer på än att de kräktes eller bajsade löst någon gång vilket vi först inte reagerade på i och med att tjejerna är skendräktiga och kan kräkas av att de äter dåligt. Men när vi märkte att valparna blev dåliga i magarna så insåg vi att vi hade ”fått in något”. En orolig natt hade vi men nu är magarna återställd och vikterna på valparna går uppåt.

När vi väntar valpar eller har valpar går vi på platser där det går så lite hundar som möjligt av anledningen att vi inte vill riskera magsjukor eller något annat. Ändå fick vi in det….

Här kommer veckobilderna på valparna:
Fröken Gul – 518 gram
Fröken Lila – 386 gram
Fröken Rosa – 380 gram
Herr Blå – 440 gram
Herr Ljusblå – 320 gram
Fröken Orange – 490 gram
Herr Aprikos – 548 gram
Fröken Grön – 417 gram
Herr Grå – 506 gram
//Sofia

Ja det är just vad valpisarna är, de är söta som socker! Så söta att man nästan smäller av. Doris är en jättegullig mamma som än så länge inte lämnar sina små förutom när hon måste ut och kissa och bajsa. Vi får väl se när hon tycker att de är redo att lämnas kortare stunder.
De växer och frodas, äter, kissar, bajsar och sover. Det är ungefär så som livet ser ut för valparna.
Bjuder på lite bilder från dagen:
Doris brukar ta med sig några extra valpar in i lådan i form av leksaker, precis likadant har hennes mamma Maya gjort när hon haft sina kullar!
Mammas mjölk är godast!
Här kommer dessutom en film som filmades för en liten stund sen:
//Sofia

N-kullen!
Här kommer en liten presentation av våra senaste tillskott i Amazing Selma’s-familjen. Varje valp har ett halsband med en egen färg, därav kommer valparna fram tills de får sina tilltalsnamn kallas för ”Herr” eller ”Fröken” och deras färg efter:
Fröken Gul
Fröken Lila
Fröken Rosa
Herr Blå
Herr Ljusblå
Fröken Orange
Herr Orange (med mjölk i skägget efter måltiden).
Fröken Grön
Herr Grå

//Sofia

Inte kunde ni väl ana att precis i samma stund som inlägget om ”8 veckor i magen” kom ut så satt vi och insåg att valpningen var på gång…. Vi kunde ju inte skippa att lägga ut bild på magen för då skulle ni såklart ha anat att det var något på gång.
Vi är ju vana att våra tikar aldrig går 9 veckor utan de kommer alltid tidigare.
Det var inga underutvecklade eller väldigt små valpar föddes. Minsta vägde 168 gram och största 275 gram.
Alla valparna går upp i vikt som de ska och Doris är en fantastisk mamma. Hon är väldigt lik sin mormor Alice i mångt och mycket. Det tog några valpar innan mamma-hormonerna kom igång och nu är hon oerhört mån om sina små. Hon pysslar och donar och tar hand om dom.
Så hur många blev det? 9 valpar ligger i valplådan, 4 hanar och 5 tikar. Vi hade ju ingen aning om vad det skulle bli för färger i och med att vi inte visste om Marillo bar på den bruna genen. Svart är dominant och även om en av föräldrarna är bruna så krävs det att den andra parten bär på den bruna genen annars kommer alla bli svarta.
Men vi blev glatt överraskade när det kom flera bruna valpar. 4 bruna och 5 svarta, några har små vita tecken.
//Sofia

8 veckor – redan!
Livmodern är nu stor och fostren kan röra sig tämligen fritt i fosterhinnorna. Fostren är nu ca 15 cm långa.
Det här blir nog den sista uppdateringen. Vi brukar ju som jag skrev igår aldrig kunna skriva om vecka 9. Vi får väl se när bebisarna bestämmer sig för att det är dags att komma.
Här kommer veckobilderna:
Doris mår bra, hon börjar leta efter lämpliga platser att föda sina valpar. Vi försöker övertyga henne om att valplådan är bästa alternativet.
Idag är det så tråkigt väder. Vi bestämde oss för att det fick räcka med att vara på tomten och skippade promenaden i slasket. Det fick bli aktiviteter i källaren istället (springa runt bojar och lära sig att ta tassen på en platta på golvet), ur kul tyckte de alla att det var!

//Sofia

En gång i tiden fick vi höra från en uppfödare att de sista veckorna skulle de dräktiga tikarna ”gå i en box och ha tråkigt”. Varför kanske ni frågar er? Jo enligt denne var det för att tiken sen skulle tycka att det var kul att få valpar…..
Tiderna förändras och tur är väl det. Vi har alltid varit aktiva med våra tjejer oavsett om de är dräktiga eller inte. Självklart anpassas livet efter hur mycket tikarna orkar men att bara gå runt och ha tråkigt tycker inte de är kul alls. Alla gör som de vill men vi känner att våra tjejer vill ha kul, oavsett omständigheter.
Idag hade det kommit snö på backen. Det är så himla kul att se tjejerna. Maya (snart 10 år) fullkomligt lös av glädje när hon såg snön på backen.
När Helena kom hem till trädgården efter förmiddagens promenad blev det lek i snön. Superkul tyckte alla att det var – främst Doris!
I filmen nedan kan ni kolla in snöleken:
Imorgon går Doris in i vecka 8 och det är förmodligen den sista uppdateringen med magen. Våra tikar brukar aldrig gå så långt att vi får till en uppdatering för vecka 9.
Smyger med en bild att jämföra med i det här inlägget. Bilden till vänster är 2 dagar efter ultraljudet, dvs dag 32. Bilden till höger är från idag, dag 55!
Här kommer även en film från idag när valparna sparkade runt inne i magen:

//Sofia

Ja visst går tiden fort…. Vi får väl se om vi sitter i valplådan om en vecka eller när valpisarna bestämmer sig för att titta ut. Doris har börjat ändra sitt beteende och man märker att hennes kropp börjar ställa in sig för den kommande valpningen. Hon har förvärkar och livmodern börjar förbereda sig. Hon har börjat leta efter bästa platsen för valparna att födas… Under bordet, under trappan eller under sängen. Vi tycker dock att bästa platsen att valpa på kommer att vara i valplådan men det tar vi lite längre fram med henne.
Hon har gott om mjölk i brösten. Det är så himla spännande, när kommer dom? Hur många är det? Tikar, hanar, färg? Åååh vad vi längtar.
Här kommer en film från imorse som mamma filmade:

//Sofia

Nedräkningen har börjat…… Idag har valpisarna legat i Doris mage i hela 7 veckor. De är nu 10 cm långa och livmodern fyller stora delar av buken. I boken står det att vid den här tidpunkten är fostren så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelserna genom bukväggen. Detta har vi ju redan gjort, både känt och sett!
Magen växer verkligen för varje vecka som går….
Fortsättning följer….
//Sofia

”Söta fröken Doris graviditet (eller snarare dräktighet ) löpte på som den skulle. Magen växte och frodades och Doris mådde utmärkt. Hon kunde känna de små liven sparka där inne och hon undrade så hur många de var och hur de såg ut. Nu skulle det inte dröja alltför lång tid innan hon fick träffa dom men innan dess passade hon och hennes familj på att åka iväg en helg. De åkte inte så långt, bara några mil från hemmet (Helenas kommentar: jag, Peter och alla tjejerna har varit i stugan på Torö över helgen). Det var skönt med lite miljöombyte tyckte söta fröken Doris.
Dagarna blandades av att ladda batterierna och att
vara utomhus även om mörkret kommer tidigt så här års
men det bästa är när det är ljust så att man kan se allt det vackra i naturen.
Väl hemma igen började förberedelserna tills det var dags att välkomna de små liven. Det är alltid bra att vara ute i god tid hälsade tjänstefolket (Helenas kommentar: dvs vi 2-bentingar ).
Från källaren plockades barnsängen upp……. och placerades på golvet i valpningsrummet (oj vilket mörkt foto…)
Söta fröken Doris provsatt barnsängen tillsammans med tjänstefolket och moster Bella
men sen gick hon ner i källaren för där hade hon hittat ett ställe som passar mycket bättre att få sina ungar på ”

// Helena