Amazing Selma´s

Mitt i all julbestyr och valpning så har vi inte riktigt hunnit med att publicera alla fina julkort som vi har fått från våra valpköpare med familjer.
Vi blir verkligen jätteglada över alla fina bilder och hälsningar som vi får och det är så himla kul att få se alla våra bebisar!
Facebook är ju en helt fantastisk uppfinning i och med att det är så lätt att publicera och dela med sig av bilder men en hel del ”riktiga” kort brevvägen kom också i vår brevlåda – stort tack!
Amazing Selma’s Endless Betty Boop ”Tjoffsen”
Amazing Selma’s Exhausted Rocky ”Chaplin”
Amazing Selma’s Happy Chicago ”Stella”
Amazing Selma’s Duran Duran ”Lovis”
Amazing Selma’s Jeepers Creepsers ”Nemo”
Amazing Selma’s Greta Garbo ”Jessie”
Amazing Selma’s American Mohawk ”Figo” & Amazing Selma’s Cherry Pie ”Nellie”
H- och I-kullens pappa Korak
Amazing Selma’s Carrot Cake ”Aqua”
Amazing Selma’s Diana Ross ”Brallis”

”Mozart” & Amazing Selma’s Depeche Mode ”Agnes”
Amazing Selma’s Jamaica Farewell ”Molly”
Amazing Selma’s Extra Cookiemonster ”Sigge”
Amazing Selma’s Energetic Asterix ”Dino” & Amazing Selma’s I’m James Dean ”Dante”
”Maxi” & Amazing Selma’s I’m Frank Sinatra ”Wille”
Amazing Selma’s Elegant Cinderella ”Mollie”
Amazing Selma’s Just Ask Your Heart ”Selma”
Amazing Selma’s Just One Girl ”Freja” & Amazing Selma’s I’m Judy Garland ”Ronja”
Amazing Selma’s Hollywood Star ”Higgins”
Amazing Selma’s Dolly Parton ”Mixie” & Amazing Selma’s Black Velvet ”Blackie”
Amazing Selma’s Deep Purple ”Ella”
Amazing Selma’s Hawaii Aloha ”Tesla”
Amazing Selma’s Bristol Cream ”Jackson”
Amazing Selma’s I’m Tony Curtis ”Lyder”
Amazing Selma’s Billabong Sparkling ”Elsa”
Amazing Selma’s Honolulu Hulahula ”Nikki”
Amazing Selma’s I’m Paul Newman ”Zimba” & lillmatte Emma
Amazing Selma’s Donna Summer ”Majken”

Jag hoppas att jag lyckades få med alla fina bilder, det blev ju ett gäng!
Stort tack!
//Sofia

Det har varit ett händelserikt år hos familjen Ekström. Tidigare år har jag gått igenom månad för månad vad som hänt men eftersom inlägget blir så långt kommer här en summering av olika kategorier istället.

Kullar:
2 nya kullar blev en del av Amazing Selma’s-familjen: I-kullen med Maya och Korak som föräldrar, samt J-kullen med Cookie och Borka som föräldrar.
I-kullen, där det blev 10 valpar blev döpta efter Oscarsnominerade skådespelare och skådespelerskor på 50-talet.
Cookie blev äntligen mamma till 8 valpar, i och med att de föddes så tätt inpå I-kullen blev även denna kull inspirerad av 50-talet och temat fick bli låttitlar!
Flocken:
Vi har även i år sluppit det jobbiga steget att låta flocken bli färre till antalet, istället vidgades den….
Redan när vi bestämde oss för att para Maya och Korak bestämde sig mamma för att hon skulle ha en tik i den kommande kullen: Doris skulle hon heta och hon skulle vara brun. Den 4e valpen som föddes trillade rakt ner i den mjuka madrassen i valplådan efter ett försök att få ut Maya för att kissa…. 1 brun tik föddes och hon stal våra hjärtan från första stund
Doris blev en självklar del i flocken!
Efter att Mayas valpar hade flyttat så flyttade hon på heltid hem till mig, Micke och Nemi!

Utställningar:
I år blev utställningsåret lite lugnare än vad det förra blev. Inga lika höga placeringar men 2 CERT hämtades hem av Baron och Brallis och Higgins blev 4e bästa hane på rasspecialen!
Flera Amazing Selma’s-vovvar visades och vi hoppas på att ännu fler visar framfötterna nästa år, det är många otroligt vackra vovvar runt om i landet!
En av de härligaste bilderna som alltid får mig på glatt humör är denna ovan. I år deltog vi med flera uppfödargrupper och alla har tilldelats Hederspris!
Utställningsåret avslutades på Stockholm Hundmässa:
Doris och brorsan Dante debuterade officiellt!

Jobbiga händelser:
Vi är så himla förskonade från jobbiga veterinärbesök. Vi är i princip aldrig hos veterinären så när Maya får 1 timme till nästa blev akut sjuk med feber och feberfrossa och fick läggas in hos veterinären så var det den jobbigaste händelsen hittills i vårt liv som hundägare (ja så förskonade är vi *peppar peppar*)
Vi vet fortfarande inte vad det var som gjorde Maya sjuk. Den inflammerade spottkörteln visade sig vara lymfkörteln men ingenting har märkts på Maya efter händelsen. Här är en glad Sofia som får hämta hem Maya efter några jobbiga dagar ifrån varandra!
Sen var det Selmas tur att ha sönder en tand. Den blev bortopererad och Selma var piggare efter operationen än innan (vilket innebär att hon måste haft väldigt ont..).
Kennel-aktiviteter:
I dagarna två under September månad ägnade vi ena dagen för BPH (Beteende- och personlighetstest Hund) där 9 Amazing Selma’s-avkommor + Bertil genomförde mentaltest.
Och dagen efter trotsade vi det oroande regnovädret (som aldrig kom till Nynäshamn utan bara låg runt oss) och hade Kennelträff för alla våra valpar med familjer. Vi blev ett stort och glatt gäng:
Nya hälsoreslutat:
Under året blev 9 H-kullevalpar + Bertil höft- och armbågsröntgade. Samtliga H-kullevalpar fick resultatet A-höfter, Bertil blev röntgad med B-höfter och av de som röntgade armbågarna så fick de Utan anmärkning!
Glada Kennelmammor var faktiskt med när stora flertalet blev röntgade!
Stora födelsedagar:
Både Selma och Alice firade sina 10-årsdagar – Kungligt, såklart!

Summan av året är att vi har haft ett fantastiskt år. Mycket skratt och glädje och vi har haft lyckan att lära känna många nya härliga människor!
Vi hoppas att 2016 blir ett lika härligt år!
//Sofia

Det här är kopierat från Svenska kennelklubben (http://www.skk.se/?newsitem=23582):

”Nyårsfirandet är en mardröm för skotträdda hundar. Svenska Kennelklubben ställer sig bakom uppropet om att förbjuda försäljning av fyrverkerier och smällare till privatpersoner. Här får du några tips på hur du kan göra tolvslaget mindre stressigt för din hund.

Några färgsprakande raketer gör väl ingen skada? Vem bryr sig om några smällare? Det är ju nyår och fest, man ska väl få ha lite kul! Eller …?

Panik, matvägran och lugnande medel

Omkring en tredjedel av Sveriges cirka 780 000 hundar är skotträdda. Veckorna runt jul och nyår är värst. När smällandet brakar loss kryper hundar över hela landet ihop och skakar av rädsla, vägrar äta, ligger och trycker i mörka hörn eller i värsta fall flyr i panik. Djurens känsliga öron kan uppfatta smällarljud som en intensiv smärta, som i sin tur är mycket skrämmande. Tiotusentals hundar medicineras med psykofarmaka varje gång smällandet brakar loss och försäljningen av läkemedel ökar.

Tillsammans mot fritt användande av fyrverkerier

Svenska Kennelklubben är inte ensam om att vilja begränsa användandet av fyrverkerier. Brandförsvaret, polisen, sjukvården och djurskyddsföreningar är också emot ett fritt hanterande av fyrverkeriprodukter. För det är förstås inte bara husdjuren som lider, även vilda djur far illa, särskilt i mer tättbebyggda områden. Och människor drabbas; krigsskadade, äldre och personer som är särskilt känsliga. Fyrverkerier och smällare ligger dessutom varje år bakom ett antal bränder och olyckor där människor skadas allvarligt. Tillsammans med aktionsgruppen Fyrverkeribegränsningar vill vi att politikerna låter det här blir det sista nyåret som präglas av ångest och panik hos skotträdda djur och människor!

Som medlem i SKK gör du vår röst starkare och vi får större möjligheter att påverka. Du kan också skriva på aktionsgruppen Fyrverkeribegräsningars protestlista, se länken nedan. De arbetar för att det ska bli förbjudet att fritt sälja fyrverkerier och pyroteknik till privatpersoner.

Vårt grannland Norge har en betydligt restriktivare lagstiftning vad gäller fyrverkerier. Raketer på pinne är helt förbjudna och tiden för övriga fyrverkerier är begränsad till klockan 18–02 på nyårsafton. Resultatet blev 80 procent färre ögonskador och inga bränder orsakade av fyrverkerier. Dessutom tusentals färre stressade och plågade hundar.

Några tips till dig som har en rädd hund

• Ta aldrig med din hund till en plats där fyrverkerier avfyras, även den lugnaste av hundar kan bli skrämd för livet.
• Res bort med din hund om du har möjlighet, gärna till glesbebyggda områden.
• Ta en tur med bilen under de ”värsta” timmarna.
• Lämna inte hunden ensam.
• Om du inte kan resa bort, rasta hunden i god tid och håll den inomhus under det mest intensiva smällandet. Dra för gardinerna och sätt på musik för att dölja ljudet från raketerna.
• Om hunden är utomhus, håll den kopplad under smällandet så att den inte kan rusa iväg i panik.
• Om hunden blir orolig – ömka eller bestraffa den inte. Försök att avleda hundens uppmärksamhet med en rolig leksak eller ett tuggben. Om hunden gömmer sig, låt den vara.
• Är problemen allvarliga – uppsök veterinär i god tid för eventuell medicinering.

Välj butiker som inte säljer smällare

Utnyttja din makt som konsument och gör ett aktivt val – handla inte i butiker som säljer produkter med knalleffekt, som stressar både djur och människor.”

******************************************************

Varje år är det dessutom otroligt många hundar som blir så skrämda av fyrverkerier att de springer ifrån sina ägare. De flesta kommer till slut till rätta men varje år är det hundar som aldrig blir hittade.
Vi vill därför be alla våra bloggläsare – våga vägra smällare!
Vill du göra mer skillnad, skriv på här: http://www.skrivunder.com/fyrverkeribegransningar
Så kanske många hundar & andra djur slipper eländet med raketer!

//Sofia

Det råder delade uppfattningar kring hur vida sängen ska bäddas (eller snarare obäddas).
Varje dag bäddas sängen. 2-bentingarna har dock givit upp att ha överkast på sängen, det är liksom ingen idé.
Sängen var som sagt bäddad. Så här ser det ut när 6 portistjejer har bäddat på portugisiskt-vis….
Maya ligger som en fågelunge i sitt lilla bo.
Kudden är bästa platsen, enligt Alice!
Moster Bellas rumpa är mjuk och go att ligga mot, hälsar Doris!
//Sofia

Så här i de juletider som har varit så klippte jag ihop en film från julafton i Nynäshamn (kanske lite roligare än bara en ”vanlig” film)

//Sofia

….. Finns det några snälla barn här???”

Vi visste det…… Jultomten kom till oss i år igen!!!
Vi har varit jättesnälla och dessutom gjorde vi oss extra fina i förrgår. Lilla Doris, som inte firat jul tidigare, hade många funderingar. Hon undrade varför 2-bentingarna tog in ett träd på uterummet och dessutom hängde dom upp en massa saker i den. Inte nog med det, dom gjorde så att trädet syns även när det är mörkt. Vi fick förklara för henne att det kallas för julgran och att det finns någon som heter ”Tradition”. Vi tycker att Herr (eller är det en Fru?) Tradition gärna får komma ofta för varje gång händer något kul
Titta så fina vi gjort oss för att Jultomten och Herr Tradition ska komma!
Här sitter vi framför trädet som också gjort sig fin för att jultomten ska komma

”Är det här Herr Tradition?” frågade Doris. Tja sa vi andra, vi vet inte hur han ser ut men det kan faktiskt vara han som är på bordet
Bella med sin fina röda rosett
Selma

Nemi som inte slutat använda stödhjul när hon sitter
Doris som firar sin första jul
Maya
Alice
Rätt som det var knackade det på dörren och vi blev så klart jättenyfikna på vem det kunde vara. Vi tycker det är superkul varje gång vi får besök. Den här gången var det lite extra spännande
”Vem är du??? frågade Doris (Det är jultomten viskade syrran Nemi i mitt öra. Han har kommit till oss för att vi varit så snälla hela året och i säcken som han har på ryggen finns det presenter till oss )
”Det luktar gott om din säck, Tomten!!!” sa vi alla i kör
”God Jul, Tomten! Här får du en julpuss!” säger Alice
Jultomten var trött och behövde sätta sig. Han hade varit hos många av våra 4-benta kompisar innan han kom till oss. Sen skulle han vidare till dom som inte fått besök än.
Tomten hade måååånga paket med sig, både till oss med 4 ben och till 2-bentingarna
Det här paketet luktade alldeles extra gott så det fick tomten hjälpa oss att öppna med en gång. Det var torkad lever i bitar som vi helt enkelt var absolut tvungna att smaka på och vem som var glupskast av oss alla kan ni ju själva lista ut

// Selma och Alice, som båda firade sin 11:e julafton

P.S. Så här såg Selma och Alice ut för 10 år sedan när de firade sin allra första jul i det Ekströmska huset
Selma var 9,5 månad ung och Alice var 15 veckor ung D.S.

Från oss alla till Er alla önskar vi en riktigt God Jul!

Om det är något vi genom åren har fått stor erfarenhet kring så är det valpar och unga hundar. Vi börjar närma oss en ny fas i livet som hundägare – den gamla hunden.
Men nu är det inte det som det här inlägget ska handla om utan den unga hunden. Många förstår inte när de skaffar hund att hunden, precis som människor, genomgår olika faser i livet. Precis som barn så har hunden faserna: ”3-års-trots”, ”tonårstrots” mm mm.
Alla faser i hundens liv kommer såklart snabbare i livet och håller heller inte i sig lika länge som för barn.

Många tror under hundens första år att ens hund alltid för all framtid kommer att bete sig på ett visst sätt. Sanningen är den att hunden utvecklas (återigen – precis som barn).
I och med att rasen ska vara impulsiv till sin läggning och fatta egna beslut så är vissa individet ganska uttrycksfulla (speciellt som unga).
Alla våra tjejer har gått igenom dessa faser. Dock så är Doris otroligt enkelt. Helt okomplicerad och reagerar inte alls över någonting (vilket vi blir lite förvånade över med tanke på hennes ålder). Nemi är ju den som senast var liten och uttrycksfull så därför kommer det här inlägget handla om henne. När Nemi var liten/yngre talade hon klart och tydligt om när hon tyckte att saker var konstiga.
Så många gånger vi fick klappa ”gung-älgarna” i lekparken, ta henne skällandes förbi hundar eller kvinnor med huvuddukar, försöka förstå vad det var hon såg som var konstigt och vad det var för ”spöken” hon såg.
Nemi har aldrig varit rädd – hon är en bestämd och orädd dam, här med den konstiga älgen i lekparken!

Min inställning har hela tiden varit att inte göra en stor sak av de saker som hon har tyckt varit konstiga och att inte förstärka hennes beteenden.
Månad för månad märkte man hur hon utvecklades.

Unghundsperioden kan vara prövande och ens tålamod blir testat gång på gång – vem är envisast och ger sig först? Att ta några djupa andetag och räkna till 10 när man blir frustrerad över att man inte förstår vad som försiggår i hundens huvud är det bästa tipset i världen.

Idag ät Nemi 3 år och jag ska berätta om dagens promenad i Nynäshamn:
Promenaden börjar med att vi möter en liten hund. Maya och Nemi tittar inte ens på hunden som går på andra sidan gatan. När vi är i jämnhöjd med varandra börjar den lilla hunden skälla. Tjejerna vrider inte ens på huvudet. Strax där efter går vi förbi en stor påse som fastnat i ett staket där det fladdrar hej vilt. Där och då tänkte jag: ”Sofia, tänk dig om du hade gått den här promenaden för 2 år sen”, då hade Nemi undrat ”vad f*n det där var som satt fast och fladdrade i staketet och garanterat inte gillat att bli utskälld av den där lilla hunden.

Promenaden avslutas med att vi går förbi 2 kvinnor med flera hundar varav den ena hunden blir helt ”galen” och skäller som en tok och givetvis drar det igång så de andra hundarna i sällskapet börjar skälla. Maya, Nemi och jag tittar på kvinnorna och går vidare. Jag tänker i mitt stilla sinne att det där var jag för något år sedan. Jag var den tjejen som hade hunden som kunde skälla ut den andra hunden. Allt tålamod jag la ner har givit resultat. Idag reagerar Nemi bara på katter – det är det värsta hon vet (i porten bredvid bodde det när vi flyttade in en katt som alltid satt och retade Nemi, det sitter liksom kvar….).

Man får aldrig tro att unghundsbeteenden innebär att hunden alltid kommer att ”bete sig illa”. Precis som att vi människor utvecklas så gör hunden det.
När jag var liten var jag ganska blyg av mig och det är jag inte alls idag. Jag har i mitt eget tempo fått utvecklas, väldigt fåtal stunder tvingats till saker jag inte tycker om och i alla fall blivit en tjej som inte har några problem att prata med vem som helst.
Samma sak gäller för våra hundar. Vi måste lära oss förstå våra hundar. Vi måste lära oss att under de 2 första åren genomgår hunden utvecklingsfaser som är just utvecklingsfaser. Dessa faser ska man respektera. Många är så envisa med att man ska träna bort vissa beteenden men inser inte att vissa beteenden faktiskt kommer gå över av sig själva.
Ett litet spädbarn kommer inte ligga och gråta och skrika i sängen mellan sina föräldrar när den är 15 år gammal. Den kommer heller inte hålla sina föräldrar vakna om nätterna med sin gråt när den är 15.
Många gånger tror jag att vi förstärker vissa beteenden hos våra hundar och av den anledningen håller olater i sig längre.

Och bara för att förtydliga så skulle det lika gärna kunna stå Maya, Bella, Alice eller Selma istället för Nemi ovan. De har alla gått igenom de olika utvecklingsfaserna när de har tyckt att saker är konstiga. Varför det blev just Nemi är för att Nemi är min första hund där ansvaret helt och hållet ligger på mig.
Hon är fantastisk på alla sätt och vis men går verkligen från klarhet till klarhet!
Efter promenaden klädde Nemi och Maya min och Mickes gran!
Nu längtar de efter att julafton och tomten ska komma!

//Sofia

För 11 år sedan gick familjen Ekström på, vad den då hette, ”Stora Stockholm” (Den största hundmässan/utställningen som alltid är i december varje år).
Då hade vi fått upp ögonen för portisen och vi gick och längtade efter att själva få bli hundägare.
Igår var vi där igen, fast nu som utställare och uppfödare.
5 Amazing Selma’s-avkommor var anmälda till utställningen: Higgins, Dante, Dino, Doris och Maya.
Det var 47 portisar anmälda och domaren för dagen kom från Portugal.
Alla våra 5 avkommor fick Excellent!!! Det var stora klasser som de alla konkurrerade i så att placera sig i klasserna var en ren bonus.

Amazing Selma’s I’m James Dean ”Dante”:
Kritiken löd:
”Nice head and expression. Dark eyes. Good neck & topline. Ribcage is still developing. Nice coat for the age. Good proportions, well angulated. Nice mover”Blev placerad som 4e bästa juniorhane.

Amazing Selma’s Hollywood Star ”Higgins”:
Kritiken löd: ”Nice head & expression. Good neck and topline. Ribcage should be deeper. Good front. Good proportions. Enough bone. Good texture of coat. Enough angulated. Nice mover”
Blev 3e bästa unghundshane.
Kritiken löd: ”Nice head and expression. Eyes could be a little bit darker. Good neck. Topline should be straighter. Good front. Good proportions. Good bone. Enough ribcage. Well angulated. Nice mover”
Oplacerad av 7 öppenklasshanar.

Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”:
Kritiken löd: ”Nice head and expression. Eyes could be darker. The front could be straighter. Ribcage still developing. Good proportions. Good angulated. Nice mover”
Doris blev placerad som 4e bästa juniortik.

Amazing Selma’s Aztekian Maya ”Maya”:
Kritiken löd: ”Nice head and expression. Eyes should be darker. Good neck and topline. Excellent front. Nice coat. Ribcage very well developed. Good proportions. Good angulations. Nice mover.”
Maya blev också oplacerad av 6 championtikar.

Slutligen deltog vi även med en uppfödargrupp bestående av Higgins, Dante, Doris och Maya:
Kritiken för gruppen löd: ”Nice group with a nice type. Nice heads and expressions. Nice temperaments. Good movers”. Vi tilldelades en 3e placering med Hederspris.

Stort tack till Maria och Carina för att ni visade upp Dante, Dino och Higgins så otroligt fint och stort tack till alla som stod med oss vid ringside och förgyllde dagen med mycket skratt.
Vilka fantastiska människor vi omges av!
Det var 2 trötta hundar (speciellt Doris) och 2 trötta mattar som kom hem igår. Trötta, men otroligt nöjda med dagen.
Det här hade vi aldrig kunnat drömma om för 11 år sedan, att vi tillsammans med våra avkommor och valpköpare skulle ställa ut på ”Stora Stockholm”.

//Sofia

Vi önskar er alla en härlig Lucia. Som de hundmänniskor vi är kommer vi spendera Lucia-dagen på Stockholm Hundmässa (Älvsjömässan). Har ni vägarna förbi och känner igen oss så är det bara att ”haffa” oss (ni har nog lättare att känna igen oss än vad vi har då vi har många bloggläsare som vi egentligen inte känner).

Idag var det dags för vårat traditionella Lucia-tåg. Nemi sa vänligt men bestämt till oss att hon minsann i år ville vara Tomtefar och självklart fick hon det.
Nemi – Tomtefar, Selma – Stjärngosse, Alice – Pepparkaksgubbe, Bella – Lucia, Maya – Tärna, Doris – Tomtenisse.

//Sofia

Visst har vi funderat och tänkt och klurat – har Bella bebisar i magen? Eller har hon bara lurat oss? Visst har väl brösten ändrat sig? Hon verkar nog må lite illa?
Man kan aldrig vara riktigt säker förrän man får det bekräftat med ett ultraljud. Det är många tikar som genom åren har lurat uppfödarna.
Idag åkte vi till Haninge Djurklinik för att kolla vad som eventuellt skulle kunna finnas i Bellas mage och där fann vi det här:
Flera pickande hjärtan hittade vi i magen. Hur många valpar som finns där inne är helt omöjligt att säga. En tiks livmoder är som ett Y och ”hornen” ligger inte i raka streck utan snirklar sig där inne. Valparna är därför duktiga på att gömma sig bakom sina syskon men vi räknade till i alla fall 5-6 stycken och då vet vi att det lika gärna kan vara det dubbla.
Här kommer den traditionella ”Helena-visar-tummen-upp-på-att-det-är-valpar-bilden”.
Nytt för den här gången är något alldeles speciellt. Vi fick inte bara stillbilder på valparna utan även små filmsnuttar, sätt på ljudet innan du börjar titta:
Veterinären sa att valparna var lite för små för att vara 30 dygn gamla. Han menade på att spermierna nog befruktade äggen några dygn senare. Bella är beräknad till den 4 januari och har tidigare gånger valpat tidigare än 63 dagar. Vi får väl se hur länge hon går den här gången, kanske blir det några dagar senare än beräknat?
Tiden får helt enkelt utvisa när det är dags och det ska blir så kul att få valpar i huset igen.
Nu kommer det komma uppdateringar och bilder minst varje måndag på Bella och hennes mage.

//Sofia och Helena

Nu har Bella gått 4 veckor i sin (förmodade) dräktighet. Nog tror vi allt att hon är dräktig och våra misstankar har stärkts de senaste dagarna. Godis går bra att äta men de senaste dagarna har hon ratat maten trots topping av leverpastej, det händer aldrig annars så vi har goda förhoppningar.
Om några dagar kommer vi göra ett ultraljud för att få dräktigheten bekräftad, otroligt spännande!
I torsdags förra veckan bakade vi (3 generationer: jag, mamma och mormor) helt traditionsenligt pepparkakor (ett måste innan första advent). Även i år blev det ett gäng av portispeppisarna, som även det har blivit en tradition:
Min lillebror Fredrik (som inte är så liten) kom förbi också.
I ett hem där det finns ett gäng portisar får man inte vara själv i köket. De vill såklart vara med i händelsernas centrum.
Både jag och mamma kollade ner på Doris där hon låg mitt i vägen för mormor som bar plåtar. Vi skrattade och fick upp den här bilden på näthinnan:
På Facebook sprids dessa fantastiska bilder från ”Off the leash” som beskriver livet med hundar på ett härligt sätt!
Selma höll sig lite mer i bakgrunden.
//Sofia

Ibland känner man att tiden rusar iväg och andra gånger går dagarna sååå sakta. För oss susar dagarna förbi just nu. Det har redan gått 3 veckor sedan Bella och Bertils dejtande. Det är under den här veckan äggen fäster. Många undrar om vi vet att tikarna är dräktiga men vi har under åren som uppfödare lärt oss att hålla oss till tåls och vänta tills vi får dräktigheten bekräftad via ultraljudsundersökning. Visst har vi en ”misstanke” om att det nog guppar runt små bebisar i Bellas mage för hon är mindre intresserad av mat än tidigare, hon är mer kelsjuk (om det nu är möjligt ) och har ett ”lugn som endast en moder kan ha” .

(ett litet suddigt dagsfärsk foto på Bella )

Fortsättning följer………

*************************************************************************
I lördags drog Peter, jag, Selma, Alice, Bella och Doris iväg till Björklinge för att umgås en hel dag med bästa vännerna Pia och Håkan som har Agnes (vår fodertik) och Selmas halvbror Mozart (Sofia, Maya och Nemi kunde inte hänga på tyvärr).

Det var en härlig dag med minusgrader och därmed frost som nöp oss i kinderna. Vi bjöds på grillad korv till lunch och givetvis ville vovvarna vara nära-nära hela tiden
Efter korvgrillning, gofika som vi intog inomhus och sedan en lång promenad sänkte sig mörkret och vi ”kröp in” och fortsatte att umgås till sena natta
Agnes tyckte att hon också skulle få sitta med vid bordet
Pia och Agnes
Innan det blev mörkt tog vi ett gruppfoto: Agnes, Mozart, Selma, Doris, Bella och Alice
(det känns lite konstigt att se att de är så ”få”. Vi saknar Maya, Nemi och Nemis änglapappa Figo)
(Pia, jag har ”lånat” ditt collage….. hoppas det är ok?! )

// Helena

Idag är det 2 veckor sedan Bella dejtade Bertil. Zygoterna (de befruktade äggen) vandrar just nu genom äggledarna mot livmodern. Om ca 1 vecka har de nått sitt mål och då kan Bella bli illamående (precis som en gravid kvinna).

Fortsättning följer……….

*************************************************************************
Samma dag som vi hämtade hem Bertil hälsade jag och Sofia på hos Doris bror Wille och hans familj. Wille bor tillsammans med portiskillen Maxi.

Det var så härligt att se hur glad Wille blev när han träffade oss (och givetvis blev vi lika glada ).
Tack för gott fika och trevlig sällskap, familjen Yngström! Ni har verkligen 2 härliga portiskillar
**********************************************************************
Vi har även träffat Sigge (pappan till vår G-kull) och Eskil (E-kullekille, Nemis brorsa)
2 snygga och trevliga grabbar (Eskil till vänster om Sigge)
**********************************************************************
Förra veckan fick vi besök av 2 mysiga tjejer….. dvs H-kulletjejen Nikki och hennes matte Julia
Kennelmamma Helena och söta Nikki
Bedårande söt och såååå himla trevlig
Faktiskt är Doris och Nikki halvsystrar. Det är ju Korak som är pappa till båda
***********************************************************************
Igår (söndag) åkte jag, Sofia, Doris och Bella hem till Ronja (I-kulletös) och Freja (J-kulletös). Det blev ett pusskalas utan dess like när vi kom dit. Bella och Doris fick vänta en stund i bilen så att jag och Sofia fick all uppmärksamhet av de söta töserna. Dom blev sååååå glada att träffa oss så deras husse David skämtsamt sa: ”Dom tror nog att ni har kommit för att hämta hem dom från det här hemska stället….”
Freja och Ronja är såååå älskade av sin familj och blir såååå ompysslade och bortskämda (i positiv bemärkelse). Fördelen med att vara de första människorna som valparna träffar när de föds och som tar hand om dom deras första veckor i livet är att de kommer ihåg oss och därför blir så vansinnigt glada

Söta, goa och glada Freja i husse Robins famn. Freja är en kopia av sin mamma Cookie (både till utseende och sätt)

Söta, goa och glada Ronja på sin favvoplats i soffan. Ronja är en kopia av sin mamma Maya (både till utseende och sätt)

Crazy girls….. Ronja, Freja och Doris
Som hundägare hamnar man ofta på golvet

4 söta tjejer som är så duktiga på att sitta (nåja Bella ligger visserligen) still medan vi tar ett gruppfoto
Matte Gita visar alla konster som Ronja och Freja har lärt sig, dom är såååå duktiga. Bella och Doris ville också vara med på ett hörn

Stort tack för en trevlig kväll, tack för gott fika och för att ni tar hand om Ronja och Freja på bästa sätt, hela härliga familjen Holmgren!

//Helena, Sofia, Bella och Doris

(Den här texten skrev mamma Helena på FB den 9 september 2011, så fin att den är värd att dela med sig av igen):

…. Det är när man älskar att ha valpkiss på strumporna, att köksgolvet är fullt av uppblött torrfoder, att torka upp oräkneliga bajshögar, att ha ett gäng valpar som gnager på händerna och fötterna, att få ett bett i näsan så att det börjar blöda, att inte få sova en hel natt utan att behöva kliva upp och hjälpa en morsa som ska ge di, att inte kunna se sig mätt på valparna, att önska att tiden stod still så man fick fortsätta njuta av just detta ögonblick för evigt. Älskade valpar, ni har för evigt en plats i mitt <3 ”.

Vårt hundliv är mer än bara hundliv. Vi andas hund, vi lever hund och vi sover hund. Eller, byt ut hund mot ”portis” så stämmer allt ännu bättre.
När vi får valpar i huset går all vaken tid åt till valparna och våra tjejer för att de ska ha ett så bra liv som det bara är möjligt.
Livet tillsammans med våra valpar (och tjejerna) är på tok för kort så vi njuter av varje sekund.
Här kommer lite uppdateringar, bilder och filmer från vårat liv den senaste veckan:
Finns det något härligare än en nytvättat portis? Tror knappast det. Selma kan sköta sin egen föning. Hon älskar att bli fönad, framför allt på huvudet!
Det är inte bara nya portisägare som får tovor i portispälsarna efter tvättning. Så här såg Maya ut….. Jag tackar Gud (eller mamma rättare sagt) att vi köpte vår Tornado-fön för några år sen. Pälsvården blir så mycket enklare och det dröjde inte lång stund innan Maya var tovfri igen.
Doris är en otroligt härlig tjej, hon älskar att få komma upp på trimbordet. Varje gång hon får möjlighet så hoppar hon upp med framtassarna och talar om att hon vill upp.
Idag öser regnet ner men igår och i förrgår såg det ut så här i vår skog – SOLEN sken.
Och tjejerna såg så här söta ut!
Doris är världens lättaste portis (på riktigt, har det någonsin funnits någon som är så enkel?!). Hon har aldrig varit jobbig varken mot oss eller tjejerna, aldrig bitit sönder något, hur enkel som helst mot allt och alla, orädd, social och lyssnar trots att hon är inne i värsta tonåren. Visst nu när mörkret har kommit på kvällarna kan det ibland komma ett ”voff” när hon ser något konstigt men unghundar och mörker brukar ju innebära att de ser mycket ”spöken” om kvällarna. Ingen av våra tjejer har vi upplevt som jobbiga men de har alla gått igenom olika faser under tonåren.
Doris var tjejen som flocken behövde, hon bara finns där som en naturlig del (en mogen själ helt enkelt).
Bella säger att hon har valpar i magen och självklart hoppas vi att hon har rätt. Åh så spännande det ska bli att få se om det stämmer. Om några veckor vet vi (otroligt vad fort tiden går, snart har det redan gått 2 veckor sedan parning).

//Sofia

Vadå? 1 månad? Jo, om Bella hade varit människa hade hon idag varit gravid/dräktig i 1 månad (vi förutsätter att hon har valpisar i magen ). En tiks dräktighet varar i 9 veckor och det motsvarar 9 månader för en gravid kvinna .
Just nu guppar de befruktade äggen runt i äggledaren för att om ca 2 veckor fästa i livmodern. Eftersom en tiks ägg kan bli befruktade under flera dagar (och det kan vara olika pappor till valparna om tiken parar sig med olika hanar) väntar zygoterna (de befruktade äggen) in de sist befruktade innan de fäster i livmodern. Det gör att alla valparna blir lika gamla och föds samtidigt. Hade det inte fungerat på det viset skulle det innebära att en tik kunde hålla på och föda valpar i upp till 5 dagar i värsta fall.

Fortsättning följer om Bellas dräktighet……….

Valpabstinensen har börjat infinna sig i det Ekströmska huset igen så jag vill bjuda på lite valpbilder:

Den blivande mamman Bella var så här söt när hon var ca 4 veckor gammal
Jag älskar den här bilden på mig och Bella. Den togs när Bella var 4,5 vecka gammal
När Bella var 8 veckor gammal syntes det tydligt att det vita skulle ändra färg till den vackra Bella hon är idag

Selma som liten valp
Alice som liten
Maya ca 1 vecka gammal
Maya ca 4 månader
Nemi 1 dygn gammal. Det var den här bilden som fick Sofia att bli kär. Den här tösen skulle inte lämna flocken, hon skulle stanna och bli Sofias alldeles egna Nemi
Att kunna skilja ut ”sin Nemi” bland de 8 tikarna (och 6 hanarna) som fötts dagen innan var bra gjort, tycker jag. Jag sa till Sofia att hon måste låta det gå några veckor innan hon bestämde sig helt och hållet men känslan höll i sig. Fröken Aprikos skulle stanna

Sedan den dagen då Sofia bestämde sig att fröken Aprikos var hennes Nemi är de ett oskiljaktigt par (tillsammans med husse Micke). Det är inte många gånger de varit ifrån varandra sedan dess.
I år, den 2 februari, var det min tur att hitta min Doris. Jag hade en önskning. Hon skulle vara brun.
Valet var lätt även för mig. Det föddes 1 brun tik och hon var MIN, bara MIN (nåja, familjens då….. fast lite mer min än de andras är hon i alla fall )
Det är så enormt trååååkigt att vara kennelmamma……. INTE!!! Att få njuta av valparna från födsel tills de är redo att ge sig ut på egna äventyr ute i stora vida världen är alldeles fantastiskt. Visst är det ett tufft jobb och inte alltid en dans på rosor (vaknätter, bajs- och kisstorkande, ett gäng galna pirayatänder som biter i allt och alla vissa stunder) men ack sånt kärt besvär det är

Några av E-kullevalparna träffar Snabeldraken för första gången
Valpinvasion i köket
Kennelpappan Peter tillsammans med några av J-kullevalparna
Små vattenhundar funderar på om de ska våga sig ner och doppa tassarna i vattnet

Varje kull med valpar är speciell och känslan när de föds, växer och frodas under våra veckor tillsammans går inte att beskriva i ord. Det är helt enkelt underbart att vara kennelmamma

// Helena

Dagen efter att vi hade lämnat hem Bertil förrförra veckan så tyckte Bella att det var lämpligt att börja löpa. Vi trodde att tjejerna skulle hålla ut några veckor till men Moder Natur styr vi människor inte över (och tur är väl det).
I fredags hämtade vi därför hem Bertil igen, även om vi visste att det nog var några dagar förtidigt.

Det är alltid intressant att se hur hanar reagerar när de kommer hem och lever tillsammans med löptikar. Bertil visade sig vara lika cool som alltid. Bella sjöng av glädje när Bertil kom hem och studsade runt som en lite flicka medan Bertil sprang runt i trädgården och checkade av hur de andra tjejerna låg till i sina löp. Bertil talade tydligt om att visst var han intresserad, men det var inte dags för parning än.
Bertil har bott hemma hos mig (Sofia) på nätterna och så har vi varit tillsammans på dagarna. Under helgen har intresset ökat (vi har åkt till mamma och pappa på morgonen så har Bella och Bertil fått ha egen tid tillsammans först) men först idag talade Bertil om att det var dags.
Trots att Bertil aldrig har parat tidigare så dröjde det inte lång tid innan parningen var ett faktum.
Om allt går som det ska kommer valparna födas vid årsskiftet och vara redo för sina nya familjer i slutet februari/början på mars.
Det som känns bra är att vi i september fick vårt godkännande från Länsstyrelsen/Jordbruksverket att få ha fler än 2 kullar per år (som är maxgräns utan tillstånd).
I september hade vi besök av 2 trevliga tjejer från Länsstyrelsen som kom hit och inspekterade varje liten vrå i det Ekströmska hemmet och diskuterade hur våra tjejer samt valpar lever och växer upp.
I och med att man aldrig vet när tikarna tänker sätta i gång och börja löpa (som t ex nu) så kände vi i somras att det lika gärna var bra att ha tillståndet klart.
Går Bella tiden ut så hamnar vi på 2016 men eftersom våra tikar många gånger valpar tidigare så kan vi hamna på ”fel sida” vilket nu inte spelar någon roll.

Det ska bli otroligt spännande att se vad mötet mellan Bella och Bertil resulterar i och vi ser med spänning fram emot att få nya små ulltussar i huset igen.

Så vilka är de blivande föräldrarna? För er som inte har följt oss så länge kommer här mer info.
Den blivande mamman är:
Amazing Selma’s Blenda Spiritus ”Bella”
HD: A
prcd-PRA: Carrier
JDCM: 1-1 Probable Normal
IC: Normal
Utställd med Excellent, CK, CERT samt MH-testad

Den blivande pappan är:
Ammiellas Goe Gosse Bertil ”Bertil”
HD: B
ED: UA(0)
prcd-PRA: Normal/Clear
JDCM: 1-1 Probable Normal
IC: Normal
Utställd med Excellent samt BPH-testad

Bella har sedan tidigare 2 kullar där valparna har blivit trevliga, sociala, glada och väldigt arbetsvilliga. Vi tror att det kommer kunna bli lika arbetsvilliga, trevliga och sociala i den kommande kullen. Vi hoppas också på att valparna ärver Bellas och Bertils vattenälskande gen!

Är du intresserad av en valp från oss och efter Bella och Bertil?
Välkommen att höra av dig!

Vi önskar er alla en glad Halloween och att alla våra läsare får en härlig och fin helg tillsammans med era nära och kära:

Idag är det, som ni säkert har sett nedan, MIN födelsedag.. Och vet ni vad det betyder?!?! Joooo… Födelsedagskalas såklart!!!!
Halloween närmar ju sig så även i år blev kalaset lite halloween-inspirerat. Det speciella idag var dessutom att min husse kom ner för att vara med. Jag hade bjudit in alla tjejerna och som vanligt blir vi så nyfikna och uppspelta att vi nästan kissar på oss
De här tallrikarna beordrade jag min matte att köpa när jag såg dom, tallrikar med döskallar på, hur coola som helst ju!
Här har ni oss, hela gänget!
Födelsedagsbarnet, dvs jag!
Min mamma Maya
Min syster Doris (Doris är väääldigt avundsjuk på oss alla som har fyllt år. Hon har ju aldrig gjort det utan bara deltagit på kalas… Men nästa gång vi har kalas så är det hon som fyller år!).
Moster Bella
Mormor Alice
Gammelmoster Selma
Här är en till bild på mig och min husse. Jag ääälskar min husse han är nästan lika bra som matte! Min husse brukar busa med mig, han leker roliga lekar och ger mig goda snacks!
När alla var samlade, de andra var så långsamma, runt borde ropade jag: ”hugg in” och det gjorde vi:
När gotte-tallriken var intagen vankades det paketöppning:
Jag visste att ett paket luktade jättegott, men det fick jag inte börja med….
Selma, som ni säkert alla redan vet är professionell paketöppnare, hjälpte såklart till.
Jag har försökt att förklara för husse och matte att jag är en stor tjej nu och behöver inte leksaker längre. Men för att inte göra dom besvikna så försökte jag visa lite glädje över den nya lekisen!
Sen tog husse fram det där paketet som luktade jättegott (ser ni förresten att husse har satt på sin skjortan, det ska man göra när man går på kalas sa han). När gotte-paketet kom fram blev entusiasmen desto större:
Woooow, ropade vi alla. En stor påse med Chicken Chewbone!!!
Medan husse hjälpte oss att få upp plasten som chewbonen ligger i så hängde jag lite på bordet istället.
Muuums vad gott det var. Man borde fylla år varje dag tycker jag!

Stort tack till mina tjejer, till husse, till matte och till dagmamman (dagmamman kallas Helena för) för en fantastisk dag och ett jätteroligt födelsedagskalas!

//Nemi

Nej idag är det ingen vanlig dag för idag är det vår älskade Nemis 3-årsdag!
Det hade sedan länge varit bestämt att jag, Sofia, skulle behålla en av tikvalparna efter Maya och Figo men när det föddes hela 8 stycken tikar blev det desto svårare, trodde jag till att börja med. Vem av dessa tikar var min Nemi? Det dröjde bara till dagen därpå när vi tog 1-dygns bilder:
Där var hon, Fröken Aprikos, min Nemi! Redan här var det solklart för mig, ingen annan av tikarna sa att de tillhörde mig, endast den här lilla envisa tjejen gjorde det.
3 år har gått och det har varit 3 fantastiska år. Nemi har testat mitt tålamod många gånger men hon är den bästaste av Nemisar man kan få!
Stort grattis älskade Nemi!

//Sofia