Amazing Selma´s

Vi vet att många bara väntar på nya bilder och filmer på våra underbara I-kullebarn och att besvikelsen är stor när man går in i bloggen och inget nytt finns att titta på. Vi vill ju försöka få ut något nytt varje dag men ibland hinns det helt enkelt inte med. Här kommer äntligen foton tagna de senaste dagarna. Nu börjar valparna bli ”roliga”, dom ”pratar”, går omkring, biter i Mayas päls, smakar på varandra, kryper upp i våra famnar när vi sätter oss i låda.
Igår hade vi besök av Johanna, ”farmor” till vår D- och F-kull, och lille Gustav.
Nu på morgonen har jag klippt fler än 180 små valpklor. Några av valparna har 5 klor på frambenen och 4 på bakbenen medan några har 5 både på fram- och bakbenen. Det blir måååånga klor att klippa !

// Helena

… och vad snabbt valparna växer och utvecklas.
Från att ha varit små, hjälplösa, blinda och döva till att börja kunna se, resa sig upp och ta sig fram på ett helt annat sätt.
Den här filmen är rykande färsk och så här såg det ut för en liten stund sedan i valplådan:

//Sofia

Oj vad tiden går fort när man har roligt!
Hela 2 veckor har gått sedan valparna bestämde sig för att komma ut i stora vida världen och det känns å ena sidan som en evighet sedan men å andra sidan så känns det som att det var igår.
Nu har i princip alla valparna börjat öppna ögonen. Vi trodde nog att de skulle ske snabbare än vad valparna tyckte med det gör ingenting, det är bra att de tar god tid på sig. Då kanske de väntar lite längre med de vassa tänderna också .
Här kommer de nya veckobilderna:
Herr Ljusblå
Herr Blå
Fröken Rosa
Fröken Lila
Herr Grön
Herr Brun
Fröken Röd
Herr Orange
Herr Gul
Fröken Svart
Bjuder också på den här bilden:
Herr Gul hälsar att han nu har öppnat sina ögon!
//Sofia

Det kan ju knappast finnas ett bättre sätt att fira alla hjärtans dag på än i valplådan, det sprudlar ju kärlek i huset nu (mer än vanligt alltså):
Hela gänget!
Herr Ljusblå
Herr Blå
Fröken Rosa
Fröken Lila
Herr Grön
Herr Brun
Fröken Röd

Herr Orange, som dagen till ära har öppnat ögonen, först ut av alla!

Herr Gul
Fröken Svart

Här kommer också en film från igår:
//Sofia

Så gick valparna från att vara pytte-valpar till att bli valpar….

Visserligen så började vi märka igår på kvällen att valparna började stödja mer på benen men idag har det verkligen hänt grejer med utvecklingen:
Dessutom blev de ännu större idag genom att vi bytte ut deras resårhalsband till riktiga halsband:
Nu blir det ännu lättare att se vem som är vem!
Innan valparna kan se så är de helt inne i sin egen lilla värld. De är fullt upptagna med sig själva samt att ta sig fram till maten men nu måste de nästan ha börjat se. Maya låg snett i valplådan och bakom henne låg en valp som lixom busade med hennes rygg genom att försöka ”bita” henne, så otroligt sött! Dessutom är det flera som har börjat ”busa” med syskonen. Nu längtar vi efter de glittrande små ögonen, kanske imorgon?!??!
Herr Ljusblå försökte bus bitas med brorsan Herr Gul.
Så här trött blev han efteråt!
Ser ni dom små springorna?!?! Ååååååh vad vi längar!!!
//Sofia

Nu var det säkert flera som blev besvikna igår över att bloggen inte uppdaterades men ibland kommer annat i vägen….
Här kommer en film från igår:
Nu börjar det bli väldigt kul för valparna har faktiskt börjat resa sig upp och de ser ut nästan som kameleonter när de tar sig fram (de lixom vaggar sig fram) och inte bara häver sig fram som de gör som pytte-valpar. Dessutom börjar det nog närma sig med att ögonen ska öppnas. Precis tog jag upp Herr Grön pratade lite med honom när Maya var ute på tomten. Då såg man hur han lixom blinkade trots att ögonen inte är öppna och det är ett tecken på att det är på gång. Dessutom märkte man att han började reagera med öronen när jag pratade med honom så nu har de börjat kunna höra lite också!!!!
Kanske att vi imorgon när vi vaknar kommer se glittrande små ögon i valplådan!?!?
Tänk er att det skulle vara en spegel på mitten av bilden så skulle det kunna vara ena sidan vara en spegelbild. Så här hade de fördelat sig helt själva, ganska häftigt, eller hur!?!
Det är skönt att ha syskonen som huvudkudde!
Så fort ögonen öppnas så öppnas ju en helt ny värld för valparna. Då kan de börja interagera och kommunicera både med oss med varandra och med mamma Maya!

Maya har börjat lämna valparna längre stunder och igår fick hon för första gången följa med till skogen. Det var jättehärligt tyckte hon (skogen är ju den plats vi vanligtvis går i varje dag).

Vi försöker också att varje dag göra någon aktivitet med alla tjejerna. Selma är ju framför allt den som säger till när hon tycker att det har varit tråkigt. Det kan vara så enkelt som att göra små vardagsaktiviteter t ex vardagslydnad med olika trick.
Att träna alla tillsammans är kul tycker tjejerna och då måste man öva både passivitet samt kunna tygla sig när det inte är man själv som ska komma. Den här filmen filmades härom dagen!
//Sofia

En hög med valpar

Igår hade vi besök av Fredrik (min bror). Han är den i familjen som inte är hundtokig som vi andra är men såklart ville han komma och titta på valparna. Härom dagen kom också pappa Koraks familj för att se på underverken (som hanhundsägare så måste man ju ha lite förmåner).
Det är härligt att se hur lugn och trygg Maya känner sig när det kommer besök. Hon har ju alltid ett vakande öga mot besökare men hon har full tillit på att jag och mamma har koll på vad som händer.

För övrigt är allt bara bra med valparna och de växer och gror för varje dag. Maya pysslar med sina små men har också börjat vistas mer och mer utanför valplådan. Hon tycker att det är skönt att komma ut på promenader och röra sig samt att hitta på aktiviteter

//Sofia

Idag blir valparna i lådan hela 1 vecka. Det känns å ena sidan som att det var en evighet sedan de kom till världen men samtidigt så känns det som om det var igår.
Det är skönt att vi nu har kommit så långt och att ”den värsta tiden” nu är över.
Jag och mamma sover varannan natt inne hos Maya och valparna, pappa sover 1 natt på helgen så det blir 3 nätter var för mig och mamma varje vecka. På så sätt kan jag få komma hem till mig 4 nätter och sova hemma. Det är ju inte lätt att vara tillsammans med en tjej som mig då man ibland flyttar tillbaka hem till mamma och pappa så det känns bra att kunna komma hem till Micke också (även om jag då saknar valparna väldigt mycket).

Valparna växer och frodas. Just nu är dom ju både blinda och döva då både ögon och öronen är igentäppta. Vid ca 2 veckors ålder brukar alla valparna ha börjat öppna ögonen och vi börjar märka att valparnas öron är på väg att öppnas. Då ser det ut vid öronen nästan som när man själv flagnar av sin hud, fast bara pysse, pysse lite.
Här kommer den här veckans veckobilder. Valparna tyckte att det var onödigt att bli fotograferade så bilderna blev tagna med respekt för varje valp och för Maya. Vi vill inte stressa i onödan:
Herr Ljusblå
Herr Blå
Fröken Rosa
Fröken Lila
Herr Grön
Herr Brun

Fröken RödHerr Orange
Herr Gul
Fröken Svart
Här kommer lite andra blandade bilder:
Så här ser ett valpöra ut när de föds, det är alltså stängt in i hörselgången.
Visst är det häftigt att kroppen sedan bara vet och bara gör så att både ögon och öronen öppnar sig!!!
Fröken Rosa tycker att hennes ena syskons svans smakar jättegott!
//Sofia

Här kommer ytterligare en film på valpisarna!
Ni kanske undrar hur våra stora tjejer reagerar när vi får valpar?! Alla tjejerna vet exakt vad som sker så fort det föds valpar. Selma och Alice har ju varit med från början och de andra tjejerna har fötts in i ”uppföderiet”, Nemi var ju bara 4 månader när F-kullen föddes.
I valprummet hittar man oftast, förutom Maya, Bella och Nemi:
Men om inte Nemi är i valpningsrummet så hittar man henne här:
I Helena och Peters rum där hon kan vakta huset mot faror.
Selma och Alice hittar man väldigt sällan i valpningsrummet. De har för stor respekt för Maya för att gå in till henne, så de hittar man i mamma och pappas sovrum:
Här kommer lite fler bilder på valparna också (jag vet att ni är många som tittar in bloggen varje dag):
I övermorgon har det gått en hel vecka sedan valparna kom och det betyder att det snart är dags för den första veckobilden!

//Sofia

En bild säger mer än tusen ord sägs det så här kommer en hel liten roman i form av några rykande färska foton på underverken :
Vi önskar er alla en trevlig lördag!

// Helena och gänget i valplådan

Valparna växer och frodas. Just nu består livet i att äta, sova, kissa, bajsa och mysa lite med syskonen och mamma. Maya är en fantastisk mamma som pysslar om sina små men har nu även börjat lämna dom kortare stunder.
Igår på kvällen fick tjejerna göra sina aktivitetsleksaker och då ville Maya vara med. Det är viktigt för henne att få vara vanliga glada och spralliga Maya under korta stunder och inte bara ”mamma-Maya”. Det är väldigt skönt att det inte blev 3dje gången gillt för Maya med antalet valpar, dvs att det inte blev 14 stycken även den här gången. Maya har 10 bröst så det finns en till varje valp, vilket gör att allt blir så mycket enklare för oss då vi inte behöver fundera på att stuva om valpar så att varje valp ska få mat. Det enda är att se till att dom som är lite mindre får det absolut bästa bröstet.
Så här ser det ut när Maya släpper på mjölken!
Här kommer dessutom den första filmen på valpisarna:
//Sofia

Här kommer en liten presentation av varje valp. Namnen som de går under just nu är färgen de har på sina halsband (som vi har för att kunna se vem som är vem), dvs Herr/Fröken och sen deras färg:
Herr Ljusblå – brun hane med vitt på bröstet och lite vitt på tassarna
Herr Blå – svart hane med lite vitt på bröstet
Fröken Rosa – svart tik med lite vitt på bröstet
Fröken Lila – brun tik med lite vitt på bröstet
Herr Grön – svart hane
Herr Brun – brun hane med vitt bröst och lite vita tassar
Fröken Röd – Svart och vit tik
Herr Orange – Svart hane
Herr Gul – brun hane med vitt på bröstet
Fröken Svart – Svart och vit tik

Dessa bilder togs i tisdags när valparna var 1 dygn gamla och dessa kommer även att dyka upp på deras egna små sidor (som jag ska sätta mig ner och skapa nu). Där kommer ni vecka för vecka att kunna se veckobilder samt veckovikter på varje valp.
Alla valparna växer och frodas och de går upp i vikt precis som de ska.
Här kommer också lite blandade bilder:
//Sofia

Det har varit väldigt tyst i bloggen och vi vet att det är många som undrar vad som händer och varför inget inlägg har kommit ut. Nu ska ni få vår berättelse om våra senaste dygn:

I söndags kväll kl 23.00 hörde Helena av sig till mig och sa att det nog var bra om jag kom ner till dom för det verkade som att valpningen kanske var på gång.
Väl hemma hos mamma och pappa blev Maya cool-lugn och eftersom mamma var dunderförkyld så la jag mig tillsammans med Maya och Nemi inne i valpningsrummet. Maya var jättelugn och vi alla la oss i sängen för att sova.
kl 01.19, när jag hade sovit i ca 40 minuter, hör jag ett gnäll från Maya. Jag vaknar upp och undrar ”vad tusan är det som händer”?! Jag lutar mig mot henne och tar handen i baken på henne och inser att hon har valpat den första valpen i sängen, utan att ha givit några som helst signaler.
Jag börjar ropa på mamma som kommer in väldigt lugnt då hon bara tror att valpningen är på gång att starta. Hon blir lika förvånad som jag när hon inser att första valpen redan är ute, en brun hane!

Maya har tidigare gånger varit väldigt snabb med att valpa sina valpar ur tidigare kullar men vi insåg snabbt att det här skulle ta längre tid (precis som Alice, Elsa och Bella har gjort med tidigare kullar).
Valp nr 2, 3 och 4 dyker upp med någon timmes mellanrum. Sen tar det stopp. Maya krystar till och från men ingen valp dyker upp. När det nästan har gått 2,5 timme börjar vi fundera, det är inte bra att hon jobbar utan att det dyker upp någon valp.
Vi tar ut Maya flera gånger och springer runt med henne på tomten för att hjälpa till.
Efter nästan 3 timmar börjar vi bli smått stressade då ingen valp verkar vara på gång, måste vi åka in till veterinären?!?!
Vi ringer vår underbara veterinär Sandra (som turligt nog var ledig) för att rådfråga henne.
Hon säger att det inte är bra om Maya krystar så mycket som vi beskriver utan att valpen då ska komma inom 20 minuter. Hon säger också att det kan vara som så att det är 2 valpar som har kommit samtidigt ner till utgången (livmodern ser ut som ett Y med valpar i varje ”horn”) och att det då kan bli stopp.
Precis just då klämmer Maya i allt vad hon har och vi ser hur en valp är på gång och vi avslutar samtalet med Sandra.
Ut kommer en väldigt medtagen, ganska liten (138 gram), svart och vit hane. Helena börjar jobba med honom och efter ett tag börjar han komma igång.
Strax därefter kommer det en till hane ( förmodligen hade de 2 kommit samtidigt och satt fast).
Därefter kommer valparna med någon timmes mellanrum och vi landar slutligen på 11 valpar, 4 tikar och 7 hanar.

Lilla svart/vita valpen är vi först tveksamma till om han kommer att klara sig men efter att ha legat på mitt bröst piggnar han på sig och får komma till Maya, men eftersom han är så liten blir han bortpuffad från maten av sina större syskon så vi börjar att stödmata honom. Vi börjar med att kalla honom för Lilleman men det är för likt Lillis (som Mayas pyttevalp hette i C-kullen som inte klarade sig) så Peter kommer på att vi ska kalla honom för Fridolf.
De andra valparna får vara med Maya hela tiden medan Fridolf får vara dels med oss när han får mat och dels med Maya den övriga tiden.
Vi får ställa klockan dygnet runt så att vi kommer ihåg samt vaknar på natten för att ge honom mat.

Den första natten är tung, eftersom vi hade fått så lite sömn under 1,5 dygn men vi kämpade oss upp.
Under gårdagen tändes hoppet om att det skulle gå bra för lilla Fridolf då han ökade i vikt och vi tyckte att han piggnade på sig.
Även imorse kände vi en hoppfullhet.
Tyvärr blev lilla Fridolf sämre nu på eftermiddagen så jag och Helena var tvungna att åka till Haninge djurklinik (vilka bemötte oss fantastiskt och vi var självklart välkomna trots att vi inte hade bokad tid) för att låta älskade lilla Fridolf få somna in.
Så många tårar som trillat över våra kinder under kvällen. Det känns i hjärtat när man har gjort allt i sin makt för att få en av valparna att komma ikapp och så vänder det totalt.
När man har jobbat mycket med en valp så får man snabbt en helt annan relation till den valpen än till de andra (med de andra växer relationen fram under den tiden de bor hos oss) och det blir smärtsamt när man inser att det inte finns något att göra.
När lilla Fridolf hade somnat in så såg han så fridfull ut och det kändes verkligen som att vi hade gjort det rätta, men bara för det så blir man inte mindre ledsen.
Vi sörjer men gläds också otroligt mycket av att vi har 10 friska, krya och pigga valpar i valplådan tillsammans med Maya. Det som känns extra bra är att alla dessa 10 har familjer som väntar på dom!
Inatt ska vi återhämta oss och förhoppningsvis få mer sömn än de andra nätterna.
Nu kommer det komma fler uppdateringar i bloggen och nu ska vi ägna all vår tid till våra älskade små troll i valplådan!!!
Hela gänget
Fröken Röd
Fröken Lila

Som sagt, uppdateringarna kommer bli betydligt fler och imorgon kommer en presentation av alla valparna!

Vi vill önska alla våra bloggläsare en härlig kväll och ta till vara på varandra, det ska vi göra!

//Sofia

Det är en märkligt häftig känsla att se hur det inne i en varelses mage finns massor med liv som bara väntar på att ”dagen D” ska infalla för att få äntra världen.
Just nu bor det verkligen änglar i Mayas kropp, så fantastiskt häftigt!
Tänk om det kunde finnas känsel datorer så att alla ni bloggläsare också kunde få känna känslan när det bara bubblar av små tassar mot handflatan. Tyvärr existerar ju inte det men här kommer en film på hur det ibland kan se ut:

//Sofia

Idag har valpisarna legat hela 8 veckor inne i Mayas mage. Det här betyder att det är i slutskedet av dräktigheten och att livmodern är mycket stor och att fostren är ca 15 cm långa.
Valparna är från och med nu helt klara för världen utanför men för varje dag som går så ”fettar” de på sig mer och mer.
Här kommer bild på magen från förra veckan samt från idag:
Vecka 7
Vecka 8 (idag fick bilden bli inomhus istället).
Vecka 7
Vecka 8
Igår klippte vi av en del av pälsen på Mayas mage. Vanligtvis brukar vi klippa väldigt kort men den här gången testar vi att låta pälsen vara lite längre (men såklart så pass mycket att valparna kan komma åt spenarna). Bella fick ju mjölkstockning med sin fösta kull så att lämna kvar lite päls på magen är tänkt till att kunna värma (Maya har ju även på sig sitt supersnygga täcke som täcker magen).

Nu är allt förberett för kommande valpning: ”valpningspapper” är framme (där vi skriver upp varje valp som föds med vikter, färger mm), valphalsbanden är framtagna och även färgpennor för att kunna markera vilken färg varje valp får på valpningspappret, vågen är framme, lakan och handdukar likaså.
Ikväll ska jag packa i ordning min ”valpningsväska” med alla saker jag behöver ha så att när mamma väl ringer och säger att ”nu är det dags” så kan jag bara ta min väska och åka hem till dom.

Nu undrar ni säkert också hur det är med Maya? Maya mår väldigt bra, hon är pigg och glad och går fortfarande med på ganska långa promenader. Utomhus och dagtid märks det knappt att hon är dräktig men på nätterna så byter hon plats då valparna både bråkar i magen och gör så att det blir varmt.
Valparna sparkar och har sig och så fort man lägger handen på magen så kan man känna tydliga sparkar.
Tänk att vi får vara med att skapa dessa små liv och att få vara med på deras första resa här i livet, det är en hedrande uppgift som vi tar på allra största allvar!
Små barn, vilka är ni som gömmer er i magen? Snart vet vi!
Det här blir förmodligen det sista veckoinlägget om magen. Inom 1 veckas tid räknar vi med att vi sitter i valplådan med ett gäng nya Amazing Selma’s-avkommor!

//Sofia

Nu börjar vi mentalt ”gå in för valp-landning”. Från och med fredag ställer vi in oss på att valparna när som helst kan komma.
Nu i helgen fick valplådan komma upp:
Maya tycker att det är onödigt att ligga l valplådan (här hade vi sagt åt henne att gå in) för det är ju inte dags än.
Någon som däremot tycker att valplådan är toppen är…:
Alice! Supermysigt att gosa in sig i den tycker hon.
Om någon vecka kommer det se ut så här hos oss. Maya ligger i valplådan med sina valpar och tjejerna ligger och övervakar i sängen. Våra tjejer är otroligt snälla och mamman släpper alltid in de andra när valpningen är klar. De har en sån nära relation till varandra så för deras del är det konstigare om vi inte alla är tillsammans. Självklart läser både vi och de andra tjejerna av den nyblivna mamman och allt är på hennes villkor men de litar på varandra!
Valparna växer ju och frodas i magen på Maya och det kräver lite mer mat än vanligt. Hon får flera mål mat om dagen så att valparna inte ska suga ur allt fett på henne redan innan de kommer och idag bjöds det på lite rester: blodpudding, stekt fläsk och torrfoder, supersmarrigt!
De andra tjejerna fick också smaka
Här kommer en film på magen som är filmad precis för en liten stund sedan med min mobil så jag hoppas att det syns några spakar i alla fall:
//www.youtube.com/embed/64ds46yqSog?list=UUy49EpOF0Ru33MOnT6oYzmw//Sofia

Igår la mamma ut ett filmklipp på sin Facebook där hon försökte fånga valparna som sparkade i Mayas mage.
Det är världens aktivitet till och från och det är häftigt hur de på bara några dagar är så starka så att man kan känna dom tydligt samt även se på magen hur det rör sig där inne.
Idag passade jag på att filma med vår videokamera som jag nu har lagt ut på Youtube:
//www.youtube.com/embed/4TWgmY9zXxITänk att det där inne gömmer sig små liv som om någon vecka kommer att vara redo för världen utanför. Man undrar ju verkligen vilka det är, vad är det för personligheter, vad är det för färger, och vad är det för kön? Spännande är det!
Det kommer såklart komma ut fler filmer framöver…
Fortsättning följer…
//Sofia

Så var det fredag igen och dags för en ny uppdatering om Maya och hennes dräktighet!
Idag har valparna legat i Mayas mage i hela 7 veckor. Nu börjar nedräkningen och om 1 vecka börjar vi ställa in oss på valpning (eftersom våra tikar brukar kunna valpa tidigare än 63 dygn).
Så här står det i boken om vecka 7:
”Fostren är nu 10 cm långa. Livmodern fyller stora delar av buken. Vid den här tiden brukar fostren vara så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelser genom bukväggen”.
Nu liknar dessutom fostret en valp men de kan inte överleva utanför magen.

För att ni kanske ska kunna se utvecklingen av magen kommer förra veckans samt denna veckas bilder:
Vecka 6
Vecka 7 (lite skillnad på mängden av snö på 1 vecka, eller hur!!!?)
Vecka 6
Vecka 7
Fosterrörelserna har vi ju känt nu i 1 veckas tid och sett sparkar i några dagar.
Maya mår i alla fall toppen! Hon är hungrig som en varg och när vi kör aktiviteter med tjejerna så är hon på och vill göra precis allt (mer på än vanligt alltså).
Maya hänger på bra på promenaderna men vill gärna hålla koll på alla 2-bentingar som är med (någon kan ju faktiskt ge någon av de andra tjejerna godis och då måste man ju hålla koll så att man får också).
Magen växer ju den också och man märker att Maya stönar till när hon lägger sig ner.
Igår var det världens aktivitet i magen och man kände valparna väldigt tydligt.
Det är märkligt det här med uppfödarlivet, det spelar lixom ingen roll hur många gånger man går igenom en dräktighet för varje gång blir man lika fascinerad och lika spänd på vad det är för små liv som ligger där inne och sparkar och har sig. Om några dagar hoppas vi på att vi ska kunna lägga ut en film på aktiviteterna i magen (de växer ju sig starkare och starkare för var dag som går) .
Igår upptäckte jag också att brösten har börjat producera mjölk och eftersom Maya har haft valpar tidigare så ställer ju kroppen in sig mycket tidigare på att få valpar (än vad en ”första-gångs-tik” ibland gör).
Spännande är det och nu är det inte långt kvar tills vi vet vilka som gömmer sig där inne!

Fortsättning följer….

//Sofia

För några dagar sedan kunde vi känna de första små lätta fjärilsvingarna fladdra mot vår hand när den låg på Mayas mage. De lätta vingslagen har bytts ut mot mycket kraftigare vingslag eller snarare som att valparna har boxningsmatcher i magen
Om man sitter en stund och tittar upptäcker man också vågorna som rör sig fram och tillbaka över Mayas mage eller den lilla utbuktningen av en liten tass som trycker från insidan. Med andra ord går det nu att se valparna sparka. Det bonkar än här och än där och om de första vingslagen är en häftig upplevelse är det ännu mer härligt att se rörelserna
Det blir så verkligt och varje gång funderar jag på vad det är för liten individ som jag kan se och känna sparka just i det ögonblicket.

Maya mår verkligen toppen. Hon är hungrig som en varg och hon får mat med mycket energi i så att både hon och valparna ska få den näring de behöver. Maya hänger fortfarande med lätthet med på både långa koppelpromenader och lösa skogsturer trots att magen växer för var dag som går.
Visst är Nemi med sin reflexväst, Sofia med sin rosa mössa och Maya med sitt lila mammatäcke som en härlig karamellpåse?!!
Här är alla tjejerna samlade på ett ”godisberg”. Alla har reflexvästar på sig och det är dels praktiskt för det är lätt för oss att se var de är när dom går lösa i skogen och dels så är det en ”livförsäkring” så att inte en jägare av misstag ska få för sig att det är ett gäng vildsvin och börja skjuta mot oss.

Imorgon har Maya haft sina valpar i magen i 7 veckor och då kommer en ny veckouppdatering.

Vi önskar våra bloggläsare en underbar dag !
// Helena

Igår när vi skrev om Mayas dräktighet hade vi ännu inte känt små sparkar från valparna men redan på kvällen när jag och Maya myste framför TV:n och jag hade mina händer på hennes runda mage kände jag små lätta fjärilsvingar. Det är en underbart härlig känsla som är lika häftig varje gång . Valparna växer så det knakar där inne och därför kommer sparkarna bli tydligare och kraftigare för var dag som går. När sparkarna även syns kommer vi att filma det och lägga ut här i bloggen!
Maya i ”viloposition” nu på morgonen
Vi har ju även skrivit om att Koraks matte Anna håller på att sy ett ”Mammatäcke” till Maya och igår var det klart. Vi är enormt glada att Anna är så duktig på att sy och täcket blev så himla bra och dessutom snyggt
Anna har till och med sytt på vårt kennelnamn och dessutom en portis-siluett
Än en gång vill vi säga: Stooooort TACK!!! till Anna som hjälpt oss. Vi vet ju hur mycket jobb och hur ont det gör på en tik som får mjölkstockning (Bella fick det med F-kullen) och därför är det här täcket guld värt för oss!!!!

// Helena