Vi har ju som tradition att vi brukar skriva en årskrönika. Kanske kommer det några rader framöver men helt ärligt så har det ju inte hänt så himla mycket i vårt hundliv i och med Covid-19 som har gjort att i princip allt har blivit inställt och att vi ska ha social distansering.
Året har bestått av mycket glädje men också av den djupaste sorgen. Sorgen över att Ellen inte är en del av vår flock längre och sorgen efter vår älskade Maya. Två olika sorger som är ständigt närvarande. För en tid sen dök en kommentar upp på Facebook som var väldigt dömande gällande Ellen. Att vi var dåliga uppfödare som fattat det beslut vi gjort. Det var ett beslut som låg långt inne och ett beslut som vi hade hoppats på att vi aldrig skulle behöva fatta. De som inte lever i vår familj har ingen aning om hur vi känner och därför är det något man faktiskt inte ska uttala sig om.
Jag vet att Helena fortfarande sörjer djupt (Ellen var hennes hund) och att få en sån kommentar när man inte alls vet omständigheterna och våra känslor bakom det är som att strö salt i ett öppet djupt sår.
Det är jobbigast för oss för Ellen har det fantastiskt i sin nya familj! Rent krasst så har hon det bättre idag än vad hon hade hos oss. Hon har 4 människor helt för sig själv, hon får all deras uppmärksamhet och tanken har slagit dom att Ellen skulle passa att bli terapihund så det fröet ligger och gror hos familjen just nu! Ellen lever livet hos familjen Storm och dom älskar henne något oerhört (vi får ofta uppdateringar om hur dom har det)!
Men Ellen, vi saknar dig, även om vi vet att du har det så fantastiskt bra!
Och så Maya, min älskade, älskade Maya! Hon fattas mig n¨ågot så enormt. Min bästa vän, min följeslagare genom livet! Maya som jag har levt hela mitt vuxna liv med. Maya som jag har fått uppleva så många underbara stunder med. Maya som var den vänligaste av vänligaste hundar, det fanns inget ont i henne! Den enklaste tjejen. Jag saknar henne något så fruktansvärt mycket och hon fattas mig varje dag!
Två sorger, hos två personer. Det är vad 2021 kom med.
Visst har det funnits fina stunder under 2021 och mycket glädje bär vi med oss men dom här sorgerna är ständigt närvarande och det kommer ta tid för oss att läka dom såren!
//Sofia
