Amazing Selma´s

Oj, oj, oj vad fort tiden går. Hammarölägret är över och vi längtar redan till nästa år. Vi har haft så roligt och träffat så många nya och gamla bekanta. Vi har haft regn, sol, mulet om vartannat. Men vad spelar vädret för roll när man är i glada vänners lag????? Ingenting!!! Humöret har varit på topp!

Vi startade vår resa till Hammarö i fredags med en fullpackad bil. Ingenting fick glömmas och in i bilen stuvade vi: 3 st 2-bentingar, 4 st 4-bentingar, sängkläder, mat, regnkläder, stövlar, handdukar, varma jackor mm mm mm!!! Fråga inte hur vi fick plats men fram kom vi och inte hade vi glömt nåt heller !

Vi har gått tipspromenad (vi och familjen Backlund, Backlyans kennel, kammade hem vinsten. Vi hade 10 rätt av 12 möjliga), Peter och jag har informerat om Vattenprovet (som rasklubben jobbar med att ta fram), vi har haft grillkväll på stranden (vädergudarna var med oss och gav oss en härlig, varm kväll på lördagen), vi har fått se Weight Pull (en ny aktivitet där hundarna drar kedjor efter sig), pratat Portisliv……

På söndagen var det det årliga KM i Agility. I storstövlarna och småregnet tog jag och Selma oss till en 3:e placering, Peter och Alice en 4:e placering och Sofia och Maya kom på en hedrande 7:e plats .

Därefter var det dags att MH-testa Maya. För den oinvigde kan jag berätta att det är en mentalhälsobeskrivning som går ut på att se hur Maya reagerar i olika situationer. T ex tittar man på leklusten, jaktintresset, passivitet, reaktion när en overall plötsligt far upp ur tomma intet i skogen, kedjor som dras över korrugerad plåt, spöken som närmar sig, reaktion vid skott.

Ja, nog reagerade Maya så som vi trott: Att jaga en kamptrasa är inte hennes grej, men att hämta den när den kastas är roligt. Jaktintresset är lika med noll. Hon gjorde inte minsta antydan till att vilja springa efter ”haren” som for över marken. Passiviteten gick ut på att Sofia, som var förare, stod helt stilla i 3 minuter utan att titta på Maya. Vad hände??? Jo, Maya stod blick stilla i 3 minuter. Hon flyttade inte ens en tass under tiden. Hon vred på huvudet och studerade omgivningen. Testfolket hade aldrig någonsin sett något liknande . Overallen skrämde henne rejält men hon hade inte någon bestående rädsla utan passerade förbi utan problem. Likaså skramlet från kedjorna. Spökena fick sig rejält med utskällning och när dom inte fattade gick Maya och satte sig mellan Peter och mig som stod en bit bakom som publik. När Sofia gick fram och pratade med spökena tyckte Maya att även hon kunde hälsa på dom. Sedan var det skottövning. Maya reagerade inte alls på skotten.

Vi var jättenöjda när vi satte oss i bilen hem på söndagseftermiddagen. Vovvarna ”slocknade” och sov hela vägen hem.

// Helena

Bilder från lägret finns nu i ett eget album i galleriet men litet smakprov bjuder jag på här:

…. som skulle bygga ett hus…..
Nja inte direkt. Men jag måste säga att jag tycker att det sker vääääldigt märkliga saker i huset.. Ja asså att gosedjuren förstörs det vet vi ju, men sedan en tid tillbaka har det börjat ske andra konstigheter…
Det jag pratar om är att skor flyttas helt plötsligt, de står inte längre i hallen.. Inte för att vi har så stor hall, men ändå! Så här kan det se ut:

Maya är oskyldig, det har hon sagt…

Vem har flyttat på Fredriks sko?

Morsan säger att hon också är oskyldig, men visst ser det misstänksamt ut!
Nej jag har iiiiingen aning om vad som sker, måste vara en liten mus som har flyttat in. För det är iiiiinte jag! Men jag måste medge att det är riktigt roligt att se när 2-bentingarna letar efter sina skor!
//Bella Bus

…. är en fest! om Maya får säga sin åsikt om att vara på agilityplan och träna ”hopp”. Hopp är hennes absoluta favoritsysselsättning där. Balansen ok…. Stora A ok….. Tunneln ok…. Slalom nja…. men Hopp jippie!!!!!

Här en bildserie när Sofia och Maya tränar:

Alice och Peter har blivit antagna till ”Hund för alla” – ett projekt som Brukshundklubben här i Nynäshamn anordnat. Det innebär att barn och ungdomar i särskolan får möjlighet att umgås med hundar på ett tryggt och enkelt sätt. Kriteriet för att hunden ska få delta är att den inte reagerar på att t ex bli hårt klappad, att den ska tycka om människor och inte reagera på om någon beter sig på ett annorlunda sätt. Den ska vara lugn och inte vara hoppig. Den får dessutom gärna vara söt. Allt detta stämmer in på vår härliga, underbara, mysiga Alice !

Här är en bild på Alice och Peter från gårdagens agilityträning:

// Helena

…. å då kom Denys som också är en cool och kul brorsa ! Vi hade samma tur med vädret som dan innan så det blev ännu en dag med lek och bus utomhus.

// Bella och Maya

Så här såg det ut:

Denys och Bella laddar upp!

Det här kallar nog mattes pappa (lillmatte och lillhusses morfar) för ett ”Galtaflög”!

Ser skojigt ut va, eller hur?!?!

Sedvanligt gruppfoto !

Snygga Denys!

….. det är våra brorsor det !

I lördags kom Akilles och Bacardi och hälsade på. Vi busade och stojade med varandra så det stod härliga till.

// Maya och Bella

Här är några bilder:

2-bentingarna ville förstås ta ett gruppfoto och vi ställde givetvis upp så glatt !

Vår svarta snygga brorsa Akilles!

Så här stilig är brorsan Bacardi!

Hjälp…. vi blir jagade av Bacardi och Akilles !

Hm, det händer visst nåt skumt på andra sidan staketet…..

Jo, det jag vill berätta är att jag har en kompis…… en ganska liiiiiten kompis….. men som ändå är lika gammal som jag.

Han heter Felix och är inte en portugisisk vattenhund….. nä, hans sort kallas yorkshireterrier. Vi stämde träff för några veckor sen….. han bjöd på middag hemma hos sig. Felix är väldigt förtjust i mig….. när jag kom hem efter middagen hörde jag vääääldigt bra.

Varför då???? Jo, Felix blev lixom nästan som galen i mina öron….. så rena som dom var efter den kvällen har dom nog aldrig varit tidigare .

Tack för örontvätten, jag kommer tillbaka nästa gång dom behöver rensas!

// Bella

Titta så fina vi är tillsammans!

Jepp, måste säga att vi faktiskt är jädrigt duktiga faktiskt….. ja, på att hitta gömda människor och kompisar och sånt .

Ikväll drog människorna på sig ryggsäckarna efter att ha packat ner sele och spårlina, satte på sig skogskläderna och åkte iväg med oss i bilen. Nu var det dags för en kvällsprommis i skogen. Vi hämtade upp Elsa och hennes husse Roger på vägen.

Det är så himla spännande när man får på sig spårselen och alla, utom en av oss och en människa, går iväg och gömmer sig. Det pirrar i kroppen av förväntan. Man undrar om dom ska hitta på ett bra gömställe så att det blir lite klurigt att hitta dom. När det väl är dags att ge sig iväg är det svårt att ta det lugnt…. människorna är ju så långsamma….. fort ska det gå .
Dom som har gått och gömt sig sitter alldeles tysta och väntar spänt på att ”spårhunden” ska komma. När det väl händer blir det jubel i hela gruppen !
Det här är faktiskt en favoritlek som vi gärna leker ofta.

Nu är vi trötta och nöjda och ska nog krypa upp i TV-soffan och bara myyyysa!

// Selma, Alice, Maya, Bella och Elsa

Selma är startklar!

Här gömmer sig gänget!

Tjohoooo, jag har hittat er! hojtar Selma

Roger har nog godis i fickan tror Selma och Maya….. Elsa VET att det finns godis!

Nu är det Bellas tur att spåra!

Det har gått ett år sedan Ture, (Rödtop Black Sea) och Alice parade sig och det är över två år sedan som Agge var på besök. Maya är grymt lik sin pappa Agge, men inte trodde vi väl att vi skulle få en egen Ture eller ska man säga Tura? Bella är väldigt lik sin pappa i många av sina beteenden.

hmmm, vem är vem här? Man kan i alla fall säga att de verkligen är sociala, hi hi. Bella vill gärna sitta nära en, ligger man i sängen ska hon helst stå på en med ett gosedjur i munnen och låta precis så som bara hon kan göra.
Hon gör precis som sin pappa när hon ska upp på någonting. Maya hon hoppar upp, men Bella klättrar precis som sin far. Det är så himla kul att ha fått lära känna både Maya och Bellas pappor och på så sätt kunna se likheter. Det är viktigt att tänka på att precis som att Alice har givit sina gener till valparna så har papporna givit utav sig själva också! Deras gener är lika delaktiga!!
Agge, Mayas pappa brukade också ligga som en groda när han var hos oss!
Kan det vara Maya? Hi hi, nej det är hennes pappa Agge, Drömtorpet’s Aragorn Af Aquarius

//Flocken Ekström

… Ja han har i alla fall lämnat spår efter sig. Vi såg honom inte IRL (in real life) men spåren på våran tomt bevisar att han finns på riktigt. Nu har han klippt av sig sitt julskägg, kolla här:
Han har spridit skägget över hela trädgården…
Det är inte bara skägg som är i trådgården heller, vi har fått vår också!

Skilloroch vitsippor!
Det som är bra med våren är att man kan vara ute och busa. Man kan ligga, slappa i solen och
man kan dricka vatten ur våran lilla damm som vi har på tomten! Då är det vår!

//Selma, Alice, Maya och Bella
Bella hoppas att det blir en bra vår, hon har ju aldrig varit med om en tidigare!
Alice hoppa på att det blir många leksaks- och människosök i skogen nu när all snö är borta!
Maya också!

(Här får du läsa om Alices tankar).

Människor är bra konstiga… dom längtar hela tiden till någonting… dom längtar till våren, sen när våren är här då längtar dom till sommaren… och efter det till hösten. Dom verkar liksom aldrig nöjda. Dessutom längtar dom till helgen eller semestern eller till nåt annat. Det är konstigt .

Dom borde lära sig att leva lite mer som oss hundar. Vi är ”här och nu” hela tiden. Vi funderar inte över framtiden som människorna gör.
En annan sak som jag har tänkt på det är att människorna påstår att dom bestämmer i världen. Ha , säger jag, det gör dom inte alls det. Jag vet precis vem som bestämmer över människorna. Han heter Klockan men en del kallar honom Tiden. Det är Klockan/Tiden som bestämmer när människorna ska vakna på morgonen eller när dom ska äta eller när dom ska gå och lägga sig. Jag gillar inte Klockan. Han styr över det mesta. Han bestämmer dessutom att en del hundar inte får gå så långa promenader som dom borde få göra eller att man inte får göra roliga saker hur länge som helst, som t ex på agilityn igår. Då sa Klockan: ”Nu är Tiden slut, nu måste ni åka hem”. Inte kan man bli slut av att göra nåt så roligt som agility???

Nä, om jag får bestämma avsätter vi Klockan och istället tillsätter vi Nuet som överhuvud! Idag är en underbar dag, vi vovvar i Ekströmsfamiljen njuter och tänker inte på att det kanske regnar imorgon .

Tack för ordet!

// Den mycket kloka och förståndiga Alice

Här njuter jag av vårsolen!

Min syster Selma njuter av att vara ute på tomten!

Min dotter Maya njuter av att leka med en leksak!

Min dotter Bella njuter av att mysa med lillhusse Fredrik!

Jo, nu får det allt bli lite träning av om vi ska ha någon chans i året KM i agility. Det är ju på Hammarölägret i maj som vi ska vara med och tävla. Det var länge sedan Alice och Selma fick träna….. ända sedan i somras…. även om våra skogspromenader ofta består av naturliga agilityhinder .

Nä, nu får du inte tro att vi förväntar oss att vinna (eller ens placera oss) på KM:et men det är ju roligt om hund och förare är någorlunda synkade så att ekipaget åtminstone är på väg till samma hinder under tävlingens gång .

Sofia och Maya har ju varit med och tränat på söndagsmorgnarna (sedan i januari) tillsammans med ett gäng från Nynäshamns Brukshundklubb och när det blev aktuellt att förlänga träningen några gånger hoppade jag och Peter också in. Selma och Alice blev överlyckliga när de insåg vad de skulle få ägna förmiddagen åt. Dom blir enormt ”taggade” och flyger fram genom hinderbanan utan problem. Svårigheten för dom är att vi 2-bentingar är så trögfattade…. vi måste stanna upp och fundera på åt vilket håll/hinder som är nästa moment.

Även Bella fick öva på några hinder och vi var med i ”small”-gruppen där hopphindren är låga eftersom hon inte är höftledsröntgad än….. fast med tanke på att hon hoppar upp och ner för stora stenar i skogen är det nog inte så farligt med det mjuka underlaget i ett ridhus. Hon var så duktig och det var inga problem att ha henne lös bland alla hundarna under träningen. Hon är enormt följsam och tycker att det är jätteroligt.

Tyvärr, tog vi alldeles för lite foton men här är några i alla fall!

// Helena

Det är ett stort och fint ridhus vi håller till i!

Peter, Alice och Bella väntar på sin tur.

”Det är tråkigt att vänta” säger Selma och gäspar stort.

Slalom är klurigt att lära sig men med en köttbullebit går det som en dans

Hoppa är kul tycker Bella

Hm, jag blev lite besviken på påskaftonen. Jag fick ju inga rosetter och inte Alice, Selma, Bella eller Elsa heller …. och jag som äääälskar rosetter. Sofia och jag brukar ha så roligt ihop när jag fått en rosett. Hon blir så glad och jag vill bära rosetten ut ur ringen.

(Maya och Sofia i ringen!)

Men 2-bentingarna sa att det spelar ingen roll att vi inte fick några utmärkelser. Vi är dom bästaste, finaste, roligaste och mest älskade hundarna i alla fall .

Det som var skoj var att husse Peter tyckte det var roligt att vara inne i ringen med Alice så han sa att det skulle bli fler gånger. Vi ropade: ”Heja, heja, heja!!!!” när dom sprang runt. Hade vi haft flaggor hade vi viftat med dom också !

(Alice och Peter i ringen!)

(Selma och Helena i ringen!)

Det var mååånga kompisar med sina hussar och mattar på utställningen. Vi träffade både nya och gamla bekanta. Äntligen fick Bella och Elsa träffa sin riktiga pappa – Ture (det är en himla trevlig och snygg kille!).

(Ture står längst till höger!)

Småttingarna Bella och Elsa var jätteduktiga. Dom har aldrig varit på en officiell utställning. Jag tycker så mycket om mina småsystrar och jag tror att jag är deras stora idol för dom vill alltid leka med mig. Jag trivs riktigt bra med att vara storasyster !

(Titta så fint Elsa står!)

(Här är det Bella som visar upp sig!)

Nä, vi fick ju som sagt inga rosetter men för brorsan Milton gick det bättre. Det var första gången han gick med ”dom stora grabbarna”, dvs i öppen klass. Där kom Milton på reservplats – stort grattis till Milton och matte Mimmi !

(Kolla in lurvetussen Milton!)

Grattis till kompisen Kenzo som placerade sig som 2:a bästa hane i unghundsklassen!

Supergrattis till Loke, Aquatass Terrific Windmill, (och matte Carina) som blev BIR och därefter BIG-1!

Tack John (Miltons husse) som fotade så att våra 2-bentingar kunde koncentrera sig på oss vovvar!

// Maya

Fram till för några dagar sedan trodde jag att jag bara hade en pappa. Det vill säga min ”plast-2-benting” till far Peter! Men så berättade morsan Alice den otroliga sanningen om min riktiga pappa, för snart 1 år sedan så träffade hon en stilig portis kille vid namn Ture, MIN PAPPA! Vilka överraskning det blev, hon berättade också att jag kommer få träffa honom på lilla stockholms utställningen som är nästa vecka för han ska dit!
Oj oj oj, vad spännande det är, det är nästan så man kissar på sig!
Och hur förklarar man det här..?!?!
”Det är jag som är din dotter Bella” eller ”tjena farsan det är jag som är Bella-bus”, hmmmm undrar vad jag ska säga, tänk om jag svimmar?!! Eller om han inte gillar mig… Äääääähh han är ju i alla fall min pappa så han måste ju gilla mig . Det ska bli roligt att träffa Tures familj som han bor hos, dom var tydligen och träffade mig och mina syskon när vi var vääldigt små, säkert bara 5-6 veckor…

Här är jag och min pappa Peter!
Morsan Alice och min farsa Ture!
Han är himla snygg farsan!
Här slappar han i våran soffa!
Han tyckte att det var mysigt att sitta på stolen vid köksbordet!

Det här ska bli så roligt, jag lääängtar verkligen till nästa lördag!

See you Farsan!
//Din dotter Bella

Jag väntar och väntar, men iiiingenting kommer… Selma har gjort det, Maya och hennes syskon också OCH Beppe har också fått ”bipp bi leva” nu under mars månad. Jag vill också ”bipp bi leva”!!! Inte för att jag riktigt vet vad det är för jag har aldrig gjort det, men jag vill det i alla fall. Man får presenter och god mat och sång på morgonen..
Det är orättvist, jag tycker inte ens att de uppskattade att ”bipp bi leva”! När jag ”bipp bi levar” så ska jag bjuda in aaaaalla jag känner! Ett stort och pampigt ”bipp bi leva” ska det bli…
Mina 2-bentingar sägar att jag får vänta tills i 24 Juni, JAG VILL INTE VÄNTA SÅ LÄNGE!!!
Men tills vidare får jag ligga och vänta… och…. vänta……

Väck mig när det är dags, för så lång tid som det verkar vara kvar får man väl gå i ide för att orka!

//Bella

Peters debut som handler är genomförd med bravur och jag skötte mig ganska hyfsat jag också….

Det var inofficiell utställning i Sollentuna rackethall idag och vi hade med oss Alice och Bella dit. Det är alltid bra med lite träning inför de officiella utställningarna, inte för att Alice behöver det utan det var för Peters skull vi tog med henne. Bella har varit på en utställning tidigare så för hennes del var det bra med ytterligare ett träningstillfälle före Lilla Stockholm.

Det var 4 portisar som deltog:
I valpklass hanar 6-9 månader debuterade ”Sigge” Angidi’s Pug of Fantasy. Han fick hp och hade därmed kvalificerat sig till att konkurrera om BIR:et för valpar. Grattis till Sigge och hans ägare Lotta !

Här visar Sigge upp sig!

I valpklass hanar 9-12 månader debuterade ”Enzo” Water Elite Sir Enzo. Han hade lite svårt att koncentrera sig på uppgiften för det var nog en väldans massa godsaker som hamnat på golvet . Att öppna gapet för en vilt främmande människa (även om det var en väldigt vänlig domare vid namn Per-Erik Wallin) kan kännas oerhört konstigt och generande så det kände inte Enzo för att göra. Tyvärr blev det inget hp (hederspris) för Enzos del men en stor eloge till hans matte Carina som klarade uppgiften med den något omedgörliga Enzo med glans !

Familjen Nilsson och Enzo laddar upp!

Enzo springer fint i ringen!

Så var det dags för Bella som deltog i valpklass tikar 9-12 månader. Att stå fint är inga problem för henne. När domaren ville titta på hennes fina tänder blev hon däremot lite blyg men hon öppnade i alla fall munnen med viss tvekan. ”Mamma har faktiskt sagt att man inte ska gapa inför andra människor” tycktes hon tänka . Kritiken löd:

”Härlig tik. Vackert feminint huvud. Vackra ögon. Välkroppad. Bra ben och tassar. Rör sig mycket bra men tenderar ibland att gå passgång. Något blyg vid tandvisning, behöver tränas. Vänligt temperament.”

Bella står fint!

Bella springer fint, med inslag av valpskutt

Det blev hp och därmed mötte Bella Sigge i konkurrensen. Jag blev så glad när domaren räckte över BIR:rosetten så vi var tvungna att hoppa lite av glädje !

Domaren överlämnar BIR-rosetten till mig!

Bella och jag busar lite med rosetten!

Bella med BIR- och Hp-rosetterna

Så var det äntligen dags för Peters världspremiär som handler….. spänningen var oliiiiidlig!
Eftersom Alice är så lugn och säker i ringen förstod jag att det inte skulle vara några problem.
Peter och Alice gjorde ett strålande jobb och domaren dömde Alice till BIR med hp !

Kritiken för Alice blev:
”Stilig tik. Vackert huvud och uttryck. Bra ögon. Bra hals. Stark rygg. Lång välformad bröstkorg. Härlig bredd i låret. Bra ben och tassar. Rör sig väl. Vänligt temperament.”

Snyggt ekipage!

Alice springer verkligen snyggt!

Alice med BIR- och Hp-rosetterna

Stort tack till Micke Lundström som höll i kameran åt oss så att vi kunde koncentrera oss på att hålla utställningsnerverna i schack . Mickes portis Kenzo har en egen hemsida: http://pwd-kenzo.weebly.com/index.html

Trötta och glada efter dagens utställning drog vi iväg ut i skogen med ALLA vovvarna. Nu är det väl snart dags att krypa till kojs för tidigt i morgonbitti åker vi till Örebro där det är ras- och uppfödarmöte samt årsmöte – go natt !

// Helena

Det var inte bara jag som firade min födelsedag igår. Mina bröder Figo och Milton hade kalas de också!
Figo fick den smarrigaste tårtan jag någonsin sett:
Visst ser den god ut! En sån önskar jag mig till nästa år!
2 år! Figo säger med bedjande ögon ”snälla, ge mig tårtan nuuuu!” hi hi
Här sjunger de ”Ja må han leva” för Figo
Hugg in!

Och som jag skulle ha sagt ”Smaskens-fillibajs”

Milton var inte sämre han:
Han fick till och med riktiga ljus!
Köttfärstårta med ost…..
….mmmmums!

Jag hoppas att alla mina andra syskon fick en lika bra födelsedag som jag och mina två brorsor fick! Alla har rätt till ett födelsedagsfirande!

//Maya

För idag är det MIN födelsedag! Idag för två år sen på påskaftonsmorgon tittade jag ut! Man kan ju säga att 2-bentingarna fick fler påskägg än vad de trodde att de skulle få 2008. Hela 7 små underbara ägg kläcktes och först ut var ju såklart lilla jag !!!!!!
Jag har nog dresserat mina 2-bentingar bra, för dom har både bjudit mig på massa godsaker och en present har jag fått också!
Dagen började med att jag fick frukost på sängen, sen fick jag en häääärlig skogspromenad och till slut ”medvurst, köttbulle, kött och leverpastejtårta”.
Mmmmmm vad gott!

Jag hade bjudit Selma, Alice och Bella till mitt kalas. Här väntar vi på tårtan!
Smaskens-fillibajs.
Klara, färdiga……….
GOOOO, ÄÄÄÄÄÄT!
Sen fick jag paket!

Jag fick ingen riktig häst i år heller, så jag blev allt besviken när det bara låg en leksakshäst i.
Men tårtan var god!

Här kommer en bild på mig och min matte Sofia för precis 2 år sen, jag har precis kommit till världen:

Och här är en på mig och min matte Helena:

Bilderna är tagna klockan 6 på morgonen, så jag är 1 timme gammal på dom. Lite större har jag nog allt blivit i alla fall!
//Hoppi-loppan-Maaaaaya!

P.S. Jag hoppas alla mina syskon också får en härlig födelsedag. Puss på nosen till er mina systrar och bröder! D.S.

Inte kunde vi den dagen vi skaffade Selma ens föreställa oss att vi idag skulle vara ägare till 4 underbara hundar. Men ödet har fört oss hit och det finns en mening med det. Vi är så tacksamma att vi är där vi är idag. Så därför tänkte jag lägga ut några gruppbilder på våra tjejer. Från början……

Selma på Gotland hösten 2005
Selma och Alice ute på sjön sommaren 2006
Selma, Maya och Alice i vår trädgård hösten 2008

Selma, Alice, Bella och Maya vintern 2010.

De har bara blivit fler och fler hundar och vi kan inte ens föreställa oss hur det skulle vara att bara ha 1 eller 2 hundar.
Ni är helt enkelt bäst!

//Sofia

Du som varit hemma hos oss vet ju hur litet vårt kök är….. när vi har valpar och dom är stora nog att flytta ut från vårt sovrum får köksbordet flytta ut i vardagsrummet för att valparna ska få plats i köket ! Det är då vi säger till varandra när det är dags för mat: ”Ska vi sitta i köket eller ska vi sitta i salongen?” och så pekar vi på köksbordet och sen på vardagsrumsbordet som står bredvid varandra .

Hur som helst så är det inte lätt att vara matmor i familjen. Det är inte lätt att få plats att laga mat.

Inte nog med att det är fullt med hundar, Sofia tycker att golvet är ett mysigt ställe att ligga och softa på!