Amazing Selma´s

Igår var vi på besök hos B-kullevalpen Jackson. Vi har träffat honom 2 gånger efter att han flyttade från oss. Dels på B-kullens valpträff (2009) och sen på Hammarö lägret 2010. Då är det ju många andra hundar på plats också, så det här var första gången vi träffade bara honom och hans underbara familj!

Jackson och Bella är väldigt lika som individer. Inte alls några intensiva hundar, utan de läser försiktigt av den andra hunden.

Våra tjejer tyckte att Jackson var en bra hund på så sätt. Dom är inte så förtjusta i när andra hundar ska upp i ansiktet på dom och försöka ställa sig in.

Gruppbild

Jackson bjöd på grillad korv på familjens baksida

Är du min mamma??

Jacksons minimatte Bea tillsammans med Maya

Sen gick vi in och blev bjudna på fika! Jackson sprang upp på övervåningen i deras hus och ställde sig och skällde. Det verkade nästa som att han ville visa sitt hus för oss, för så fort vi gick upp dit så vart han nöjd!

Jackson myser med sin lillmatte Isabelle

Jackson myser med mamma Alice. En tålmodigare mamma än Alice får man leta efter!

5 portisar myser på det varma golvet

Alice tyckte att det var mysigast i soffan bredvid Jacksons husse Fredrik

Alice önskar sig en sån här soffa, inte nog med att den var gosig att ligga i, man kunde även gå bakom den och mysa!

Alice och Maya myste i soffan med Fredrik, Bea och hennes kompis Liv.

Beas kompisar Liv och Vendela myser med Bella.

Jacksons matte Pernilla

Vi är så glada att just ni ville köpa valp ifrån oss. Jackson kan inte ha ett bättre liv. Han får hänga med på det mesta och använda sin hjärna i alla aktiviteter ni gör med honom!

Vi hoppas att det inte ska dröja lika länge till nästa gång vi ses!

Tack för den goda korven och fikat!

//Familjen Ekström

Att leva med Selma är verkligen speciellt, hon är inte riktigt som alla andra! En av Selmas egenheter är att hon kan stå blixt stilla och bara stirra på en. Hon brukar även stå och studera oss och bara väntar på att något ska hända. Denna bild är precis tagen:

Det här är en vanlig syn hemma hos oss, bilden är inte fejkad utan Selma kan sitta och stirra på en hur länge som helst. Just nu vill hon ha oxfilén som ligger på köksbänken!

Selma är verkligen speciell för oss på sitt eget lilla vis.

Mamma sa till mig idag att det känns konstigt att veta att en dag kommer inte Selma att stå och kolla på oss med sina kloka och studerande ögon. Det känns verkligen i hjärtat när man tänker så. Men vi är ändå glada över att Selma bara fyller 6 år i år! Hon har alltså måååååånga år kvar att leva med oss!!! Jag måste ändå erkänna att jag blir lite sur på Selma när jag erbjuder henne att komma och ligga i mitt knä och hon dissar mig totalt och går och lägger sig under bordet. Men inget glädjer mig mer än när hon kommer fram och pussar mig i örat lite då och då (hon är vääääldigt snål med sina pussarna).

Älskade Selma, vad vore livet utan dig??!!
//Sofia

Om ni inte redan har förstått det så är portisen en PÄLSHUND! Det krävs alltså en hel del pälsvård under hundens liv. Det gäller inte bara att tvätta hunden (en ren päls är lättare att hålla ordning på än en smutsig). Många tror dessutom att dom inte fäller sin päls. Men det är inte sant! Dom fäller visst sin päls MEN den stannar kvar i pälsen.

Det gäller det att kamma, kamma och åter kamma hunden.

Vi har ju nu bara stora hundar, men när valpen tappar sin valppäls så krävs det att man kammar varje dag för att undvika tovor.

Men ja, den stora hunden tovar den med, dock inte lika mycket.

Nu är det två månader sedan som våra tjejer löpte och eftersom alla tikar går in som om dom är dräktiga efter ett löp så har dom börjat fälla mer av sin päls nu….
Det här blev dagens skörd:

Fina tjejer som är nykammade. Som ni ser är det olika utdelning av lös päls i pälsen!

Undrar hur många liter eller kilo päls som man kammar ut från varje hunds päls under en livstid?

//Sofia

Tidigare i veckan var det plusgrader, solen
värmde skönt och snön smälte sakna men säkert undan (lite i alla fall).

Ha! Där misstog jag mig allt. Jag som trodde
att våren var nära. Tji fick jag! Idag när vi skulle ut på tomten möts vi alla
av NYSNÖ!!!! NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Snön föll ner tonvis från himlen…
Varför!!!?

Inte nog med att det snöade, dessutom blåste
det storm.

Jag tycker det är för jäkla trist med sånt här
väder och det visar jag tydligt för mina 2-bentingar! (Jag springer så fort jag
kan in i värmen igen).

Ååååh vad jag längtar till vår och sommar! När
man kan ligga ute på tomten och värma sig i solen. När vi kan bada och spåra i
skogen. Nog för att myggorna är jobbiga, men då kan man i alla fall göra
roligheter, vilket verkligen INTE går nu!

Just nu är det värre än värst ute! Snöstormen är ett faktum och vi har inte ens kunnat ta oss ut på promenad. Vi brukar åka till vissa ställen för att ta kvällspromenaden, men nu ikväll när vi var på väg ut såg vi brandbilen i diket. 2-bentingarna tog sitt förnuft till fånga och sa; ”Vi vänder och kör hem. Det är inte värt att åka ut och gå med livet som insats”.
Bra tänkt tycker jag, vi fick hålla till godo med tomten istället!

Här kommer lite bilder från idag:

Gruppbild är som ni vet ett måste!

Selma och Maya

Jag i egen hög person!

Min ”dotra” Bella!

Syster Selma.

Min ”dotra” Maya med sin vapendragare ”Mr Turkey” eller valp eller vad man nu ska kalla honom?? Dotter-son?!?!

Man ser inte att det blåser, men det gör det! Nu ser man knappt ut genom våra fönster på grund av blåsten och snön!

//Alice

Ja nu blir ni allt nyfikna va? Kan det vara M&M? Eller kanske M som i Maya??

Sccccccchhhhhhhhhh… Ni måste vara alldeles tysta med vad det är! Pappa Peter (husse) får inte få reda på vad det är i alla fall!!!

Vill ni veta?
M = Makaronipudding = MUMS!!!!!!!

Peter tyckte att Stormatte och lillmatte skulle äta upp gårdagens makaronipudding som blev över till lunch! Men vet ni vad? Dom var såå snälla och gav den till oss!!!!
OOOOHOOOJ vad gott det var! Verkligen ”smaskens-fillibajs”!

Loooova att vara knäpptysta om det!
(Det tog ett tag innan kameran kom fram, så bilderna är tagna när det bara var lite fastklistrade makaroner kvar i botten)

Selma har som synes givit upp…. & Alice hon ska då alltid vara värst! Ligga ner och äta!

//Bella

Idag hade vi tur, det var inte glashalt ute i skogen som Alice befarade!!!

Det gick faktiskt riktigt bra att gå och ingen halkade en endaste gång!

Det är väldigt sällan som vi inte går i skogen på förmiddagarna (under 1 år kan man räkna det på 1 hand) och trots att vi alltid utsätter oss för skogen och dess invånare så är det väldigt sällan vi stöter på några.

Idag när vi i godan ro gick och pratade (ganska högt), låter det som om stora mängder snö trillar ner på backen. Bara några meter till vänster om oss ser vi då en brun stor best springa genom snön och uppför ett berg. Ett VILDSVIN!!!!!! Hjärtat for upp i halsgropen, grisar litar vi INTE på!!! Hundarna såg självklart också grisen och när den var utom synhåll så började dom skälla som galningar. ”Stick iväg, stick iväg!!!!!! skrek dom”.

Det är konstigt att jägarna tycker att vi har alldeles för många vargar i Sverige…… Hur är det då med vildsvinsstammen???? Det kryllar ju av dom i skogarna!!!

//Sofia, Helena & portistjejerna

Det har regnat hela natten och nu säger dom att det har börjat frysa på.

Dom kan inte vara riktigt riktiga i huvudet 2-bentingarna!!!

Menar dom på allvar att vi igen ska ut och halka runt på vägarna under promenaden????…. (det var precis samma sak förra veckan)!!!!!

Usch, låt mig ligga inne och mysa istället, så kan vi gå ner i källaren och träna klickerträning istället lite senare!

Snälla! Kan det inte bli vår och sommar så vi slipper det blöta och allt det hala!

//Alice

Nu på söndagskvällen kom ytterliggare ett mail från ett av mina syskon! Från ingen mindre än brorsan Amazing Selma’s Bristol Cream ”Jackson”:

Hej på er!

Såg att mina söta syrror skickat brev till er. Kom på att jag också ville höra av mig. Fast matte brukar ju ringa ibland så ni vet ju redan en hel del om mig.

Livet är underbart! Jag trivs bra på Lidingö. De är snälla mot mig och jag får vara med på det mesta, det tycker jag är toppen. Husse går morgonpromenaderna, det är lugnt och skönt. Matte kör mest träning med mig och såklart promenader också. Farmor har mig fram till eftermiddagen och då kommer Issa hem till mig och chillar med mig. Bea brukar hitta på olika danser där jag får vara med.

Jag har många hundkompisar, jag gillar nog bäst Rocky, en spansk vattenhund, vi brukar busa. Åka båt är nästan det bästa jag vet. Då sitter jag längst bak och mina öron fladdrar i vinden. Men det bästa är på kvällen när vi ska sova i båten. Då ligger vi alla i ett enda rum (ruff tror jag det kallas…ha ha det heter ju min brorsa) och då får jag ligga i mitten bland hela familjen, det kallar jag familjemys. Det blir lite trångt och varmt , men jag skulle aldrig drömma om att lämna ruffen…

Jag får ofta följa med in till stan, shopping tror jag det heter. Då kommer det alltid fram massa människor och ska klappa. Särskilt när vi fikar, då kommer det barn och ska klappa, det gillar jag. Många tycker att jag har fin frisyr.

Det bästa jag vet är

1. Mysa

2. Leta upp familjen när de gömmer sig i skogen

3. Mysa

4. Åka båt

5. Mysa

6. Göra olika trix

7. Mysa

8. Leka med min kompis Rocky

9. Mysa

10. Mysa

Skickar med lite fina bilder på detta

Ha det så bra och pussa alla mina söta Amazing tjejer!

Förresten, sa jag att jag gillar att mysa? :-)))

/J

Åh vad roligt du har det Jackson (Mina 2-bentingar berättade att du hade varit på en 5 timmar lång ”Trix&Fix-kurs” på brukshundklubben nu i helgen! Det lät riktigt roligt, vad fick man lära sig där??!). Bra att du visar upp rasen från sin bästa sida. Fast vad hade man väntat sig?? Du är ju min brorsa! Vi är ju bäst helt enkelt!

Super-mega-tack för mailet och bilderna! Det är så roligt att höra från mina syskon lite då och då!

//Bella

En helg hos familjen Ekström består till största del (som det annars också gör) av hundar. I lördags fick tjejerna ÄNTLIGEN göra var sitt spår i skogen. Vilken glädje! Senast var i november eftersom det varit för mycket snö i skogarna!
De var supertaggade och så himla duktiga!

Idag klev vi som vanligt (jag, Peter, Helena och tjejerna) upp tidigt i ottan för att bege oss till agilityträningen som hålls i ett ridhus utanför Nynäshamn.

Portisarna (5 stycken) blir oftast en egen grupp eftersom vi vanligtvis representerar 1/3 av gruppen. Idag var några andra deltagare borta så halva gänget bestod av uuunderbara portisar!

Det är helt fantastiskt vilken glädje dom utstrålar när dom far fram på planen och Bella som inte ens har gått i agilitykurs är helt klart på samma nivå som Maya och Elsa!

När vi väl är på plats och har kört våra två timmar konstaterar vi alltid samma sak: ”Det var helt klart värt att gå upp så tidigt som vi gjorde!!!!”

Ska självklart bjuda på några bilder från dagen:

Elsa flyger över hoppet

Och denna bild är ju så otroligt underbar! Kolla in hur Elsa skrattar! (Själv skrattade jag nästan ihjäl mig när jag såg bilden. Ser ut som en ”humorbild”!)

Bella väntar på sin tur

Flygande Selma

Tyvärr så lyckades vi inte få några bra bilder på Alice (bättre lycka nästa gång), men kul har hon i alla fall!

Maya flyger över långhoppet

Agility-Maya

Tyvärr är bilden suddig, men här visar Bella hur en riktig portis hoppar långhopp! Flera meter över hindret och frambenen rakt fram och bakbenen nästan rakt bak! Helt underbar bild!

”Sötaste och bästaste Bella”

A-hindret är det bästa som finns (speciellt enligt Elsa och Bella, dom skulle kunna göra det hur många gånger som helst).

När man ser glädjen som hunden utstrålar (vad det än är man tränar) så blir i alla fall jag så himla motiverad till att fortsätta och att utveckla sin träning. Som ni vet så har jag och Maya som mål att starta officiellt i agility sammanhang i år. Jag hoppas verkligen att vi gör det! Det är när man ser all potential som ens hund har som vill man att dom ska få göra det dom tycker är allra roligast (även om vi alltid gör allting för att vi tycker att det är kul!).

//Sofia

Jag behöver inga valpar just nu….. Jag har ju ”Mr Turkey”!!! Mr Turkey vann jag när jag blev BIG-1-valp i Skogås 2008! Har lixom aldrig riktigt gillat honom. Men ca 2 månader efter löp är han perfekt!

Visst är han stilig! Han är bra för han kräver ingen mat och man kan ta med honom överallt utan att han säger ifrån! Det enda jag ger är min kärlek!
//Maya

Så har vi precis skrivit klart inlägget om ”2:a löpet”. Jag vänder mig om och ska gå från datorn. Då ser jag Bella…
Älskade lilla vän!

Hon har krypit in under trappan i sin grotta gjord av massor av böcker som inte får plats någon annanstans just nu än där under!
Lilla plutt-ungen! Det är inte lätt att vara liten!
//Sofia

Jag hade ju blivit varnad låååångt i förväg! ”Skippa andra löpet och kör på det tredje på en gång”….. Jaaahaaaa, hur lätt är det?!!?
Nu har det 2:a löpet kommit och gått.. Frid och fröjd tänkte jag…
HA! Jag som trodde att själva löpet var det jobbiga! Icke sa Nicke! Kunde dom inte berättat att det är efter löpet som är jobbigt!!??
Jag har en konstig känsla i min kropp. Jag är rastlös och känner att jag bara måste gå runt och gnälla… Kanske gör det lite ont också! Inte på utsidan, men på insidan, i själen?! Jag vill gärna ligga nära mina 2-bentingar på kvällen och kräver ännu mer mysa-mys på kvällarna framför TV än vanligt. Förstå att jag har det jobbigt!
//Bella

***********************************************************************
Älskade Bella!
Vi förstår precis hur du har det. Det är inte lätt att vara en tjej som nyligen löpt för andra gången.
När Selma löpte sin andra gång så var Alice en liten plutt. Små valpar vill ju gärna busa och det gjorde ju även Alice, med Selma alltså. Selma ville inte alls leka med Alice, hon låg mest i sin säng och gnydde. Vi trodde att Selma var sjuk och som oerfarna hundägare åkte vi till veterinären. De kunde inte hitta något fel på Selma, men frågade ”hur längesen var det hon löpte?”. Vi svarade att det var nog i alla fall drygt 2 månader sedan.
”Japp där hade vi förklaringen, sa dom”.
Så när Alice löpte för andra gången förstod vi att hon skulle tycka att det var jobbigt. Maya löpte sin andra gång när B-kullen föddes. Ni kan tänka er hur hon blev! Hon tyckte att de där små kunde dia från henne (trots att det var tomt på mjölk). Hon väckte mig flera gånger per natt och la upp ALLA sina leksaker i min säng. Till slut tog jag upp henne i sängen och då låg hon på mig hela natten. Efter den dagen sover tjejerna i våra sängar….
Så Bella, vi förstår vad du går igenom. Men tro mig det går över, förr eller senare (om det är till någon tröst).
//Sofia
En skendräktig Maya som myser med Elsa

Bjuder på några bilder på Selma och Alice från 2005, det här var innan Selma kom in i skendräktighet!

Aj, aj, aj….. bäst att ”shappa” ….. det vankas manikyr- och pedikyr. Visst gillar vi att bli ompysslade…… att ligga på trimbordet och bli kammad är härligt men när den där kloklipparen kommer fram drar vi oss försiktigt undan. Inte för att det egentligen gör ont utan det är liksom ljudet ”knips…. knips….. knips….” som är obehagligt att höra.

Här har Sofia ”satt klorna” i Selma:

Maya inser att hon inte kan komma undan så här står hon och väntar på sin tur (eller närmare bestämt OTUR)

Bella försöker verka upptagen med att leka med sin julklappsälg som är orange:

Elsa (som är här idag) sätter sig i säkerhet i trappan för då kan hon snabbt ge sig iväg upp på övervåningen när hennes namn ropas:

Alice tar till knepet med att låtsas sova, fast det är svårt att tro henne när hon inte kniper med ögonen

Från Amazing Selma’s Black Velvet ”Blackie” med familj! Vi blir verkligen superglada när vi får mail, bilder och rapporter från våra Amazing Selma’s-valpar runt om i Sverige!

Utdrag från mailet:

”Blackie mår bara bra och är fortfarande världens sötaste, snällaste och bästa hund! Vi träffar Brunella rätt ofta och har också en Portiskille några hus bort som vi leker med ibland”

Portisflickorna Brunella och Blackie är båda från vår B-kull så det känns extra roligt att dom får träffas och leka ihop!

Tack för de fina bus-bilderna!
//Hela flocken Ekström

Då har första månaden på detta året gått. Vi avslutade den sista söndagen i januari med att gå upp i ottan (kl 6!!!!) för att ge oss iväg till agilityträningen halv 8. När väckarklockan ringer känns det nästan okristligt tidigt men vi hinner ju med mycket på söndagarna (istället för att ligga i sängen och ”såsa” ).

På eftermiddagen kom Mayas gosiga brorsa Figo (Amazing Selma’s American Mohawk) på besök tillsammans med husse Björn och matte Annika.

Hej, vad det blev livat (som vaaanligt). Självklart måste Figos släktingar skälla ut honom och lilla Bella var som vanligt misstänksam….. Figo är ju kille och såna kan vara mycket opålitliga anser hon. Killar har ju en förmåga att vilja bli närgångna…. och det tycker Bella INTE om. Dessutom försökte Figo låna en av Bellas leksaker…. nä, fy sånt går inte för sig. Då fick han minsann ”på moppo”.

Ja ja, Bella lär sig nog till slut att grabbar faktiskt kan vara riktigt trevliga ibland, särskilt 2 gånger om året när det råder ”Nynäshamns blodbad” i vårt hus .

Här ett foto på snyggingen Figo:

… och här det obligatoriska gruppfotot på tjocka släkten (som vi missade ta när Figo hälsade på förra året… fy skäms på oss ):

En bra avslutning på januari, med andra ord !

// Helena

”Det är komplicerat att vara hundägare”………. Den kommentaren fällde en av ungdomarna på ”Hund för alla” i höstas.

Peter kom hem efter en ”Hund för alla”-kväll och skrattande återberättade han vad som hänt.

Ungdomarna hade frågat var den andra kursledaren var någonstans. Bosse (kursledare) sa att Ros-Marie var på semester. Ja men, var då? blev följdfrågan. Vid Medelhavet, sa Bosse. Ja men, var då? frågade Markus.

Usch, vilka komplicerade frågor ni ställer, sa Bosse.

Markus fäller då kommentaren: Det är komplicerat att vara hundägare!

Det är inte bara komplicerat att vara hundägare, det kan vara lika komplicerat att vara uppfödare. I onsdags fick vi det tråkiga beskedet att Maya inte har valpar i magen. Vi hade verkligen sett fram mot en vår full av valpdoft, kiss- och bajstorkande, sylvassa pirayatänder som med lätthet tränger genom huden (aaaajjjjjjj!!!!) och måååånga fikastunder med trevliga valpköparfamiljer. Men så blir det inte och det är vi jätteledsna över.

Moder Natur går inte att råda över och tur är väl det egentligen. Vi har börjat smälta beskedet och vi får ställa det här ”problemet” i relation till annat som faktiskt är bra mycket värre. Vi har vänner som drabbats av sjukdom (hjärntumör) och som genomgått operation som inte blev helt lyckad. Vi har vänner som fått beskedet att deras unga vovve inte är frisk, ute i världen är det oroligheter med lidande och döda människor……….

Vi lever och är friska och att det inte blev valpar den här gången känns som en världslig sak och nu blickar vi framåt och tar nya tag. Självklart kommer det födas en ny Amazing Selma’s-kull i framtiden och som kommer bita oss i tårna, bajsa på våra golv och vara lika fantastiskt härliga som våra tidigare valpkullar varit!

Vi kommer para Maya vid hennes nästa löp någon gång i sommar. Fram till dess kommer vi fylla tiden med en massa roliga hundaktiviteter, t ex agility, vattenträning, Hammarölägret i maj (Ja, vi ska vara med och tävla om första-, andra-, tredje- och fjärdeplaceringen i AgilityKM:et ) och när snön smält bort i skogen ser vi fram mot att kunna spåra med hundarna.

// hela Ekströmsflocken

Maya och Alice har roligt i sanden på Hammarölägret i maj -10

En sak som är helt säkert är att människor och vi hundar INTE har samma kvalitet på våra sinnen.
Jag menar….. människan….. Vad har dom för styrkor?!?!
Dom är inte snabba, har inte överdrivet bra syn och hörseln är verkligen inte heller den bästa.
Dom har bra känsel (men ibland måste ni väl önska att smärt tröskeln var högre. Speciellt när småvalparna börjar få sina vassa tänder).
Det som skiljer oss mest åt måste ändå vara luktsinnet.
Medan en människas luktsinne är som ett frimärke, är en hunds som två fotbollsplaner!!! Så stor är skillnaden. Ni kan i alla fall inte briljera när det gäller att t. ex hitta knark, bomber och ”borttappade” personer.

Det är ofta som mina människor inte tror på mig och mitt luktsinne. Ibland händer det att tuggben rullar in under kylskåpet, bordet där vår TV står på eller sofforna. Själv kan jag inte komma in under så därför visar jag klart och tydligt mina 2-bentingar att något smaskigt ligger där under.
Ofta tittar dom snabbt och utbrister: ”Men Bella, det finns inget där, jag ser inget tuggben”…..
– HA! Säger jag och fortsätter envisas (man är ju en Portugisisk Vattenhund).
Då tvingar jag dom att ta fram en ficklampa istället och kolla…… Och vad ser dom?! Jajamen, nog ligger det något där under allt.
Vad var det jag sa!!!!!!

Lita ALLTID på hundens nos, den har ALDRIG fel.
Så här kan det se ut:
Ser du den??
Däääär ligger den..
Ååååh vad seg du är morsan!!!

Vad var det jag sa?? Nam-nam…

//Bella

Eller man kanske ska säga ”gryningspatrullanten”. Vem det är?
Hi hi…
Joo varje morgon så väcker Bella mamma och pappa med grymtande läten, medan hon samtidigt patrullerar på dom. Hon bryr sig inte alls att hon kliver rakt på dom. Helst ska man ha en leksak i munnen också.
Hur det ser ut?!?! Kolla på klippet:

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Varje morgon när hon börjar sin ”ritual” (vilket hörs tydligt in i mitt rum) så hör man numera elefanternas sång i huvudet också..:

Här marscherar våran tropp
Medan solen stiger upp
Vi marscherar rätt over berg och slätt
På ett militäriskt sätt
På ett militäriskt sätt

Häpp, två, tre, fyr
Raka led, två, tre, fyr
I kolonnen gör vi stil
Genom djunglens alla mil
Ja vi går och går genom alla snår
I en militärisk stil
I en militärisk stil

Tyvärr har vi inte lyckats fånga det på film själva, men jag bjuder på en bild på underbara söta Bella!

//Sofia

Tidigare har jag faktiskt rynkat på näsan åt färskfoder. Ni vet, det ser inte så fräscht ut. En brun korv som luktar lite lustigt. Vem stoppar frivilligt in sånt i munnen?!
Men plötsligt har jag upptäckt att det är riktigt gott! När matte Helena hade givit mig (ganska mycket) så kurrade det ännu mer i magen. Och vet ni vad? Då fick jag mer!!! Vilken tur jag har som bor i en familj som förstår mina behov.
En annan sak som också har blivit riktigt gott på senaste tiden är morötter. OOOHOJ vad smaskigt det är!

Så här ser delikatessen ut

Nu är jag mätt och belåten….. för en stund i alla fall!

// Lilla söta Maya

Måttet var rågat idag….. Nej, nu kan inte vovvarna fortsätta se ut som mufflonfår på rumporna längre. Nu får det vara nog!

Efter att ha kollat hur väderleken ska bli framöver bestämde vi oss….. bort med håret på rumporna så att tjejerna ser mer ”normala” ut !!!!

Tja, mufflonfår och mufflonfår…… det är ett uttryck som hängt med ett bra tag. Det låter väldigt hårigt tycker vi men efter att ha googlat djuret får vi kanske ändra oss. Ett mufflonfår ser nämligen ut så här:

Visst är den hårig på rumpan men INTE som våra tjejer var idag innan trimmern kom fram:

Hår, hår, hår och åter håååååriga rumpor !

Nä, de ser faktiskt inte ut som mufflonfår……. de ser mer ut som Highland cattle-kor

Jodå, det är nog mer så här våra vovvar ser ut

Det är visst bara hornen som saknas på Alice

Svisch…… svosch…… håret ska väck!

Slutresultat:

Nice !

Fast vi kommer nog även i fortsättningen kalla tjejerna för mufflonfår när de börjar bli långhåriga på rumporna…..

// Helena och Sofia