Amazing Selma´s

…. ”dött” igen i bloggen. Det verkar nästan som om Ekströmsflocken har gått i idé. Jag lovar, det har vi inte. Det är bara det att vi är i ”stand-by”-läge. Vi väntar på att tjejerna ska börja löpa så att Nemi kan gå på dejt och det känns som vi inte har så mycket att dela med oss av här i bloggen just nu.
Därför gick jag igenom lite bilder som vi (jag, Peter och Sofia) lagt upp på våra facebook-sidor och då insåg jag att: Näää, vi sitter inte och rullar tummarna. Vi gör saker under tiden vi väntar på löp. Här kommer ett axplock:
Den 3 mars hjälpte Alice till när Peter sotade pelletspannan. Det är så praktiskt och bra med portisar för dom vill alltid vara med och är aldrig i vägen (eller snarare ALLTID i vägen)
Den 21 mars rockade vi sockorna för alla som är lika olika som alla är (hm, blev det där rätt formulerat???)
Den 27 mars startade vi dagen med en 2 timmar lång skogspromenad. Sen lekte vi kurragömma inomhus. Det innebär att jag säger till den som ska leta att sitta kvar medan jag går iväg och gömmer mig. Sen ropar jag namnet och då är det fritt fram att söka reda på mig. Det här är en jätterolig lek tycker allihop . Sen blev det godisregn i trädgården och ett gruppfoto
Det händer faktiskt otroligt nog att vi INTE gör hundaktiviteter. I förra veckan hade vi en mormor, mamma, dotterdag då vi ”förlustade” oss i den stora huvudstaden. Det blev bl a lyxfika på NK och inköp av utställningskläder (!). Tack för sällskapet, mamma Majvor och Sofia!
Den största delen av tiden går dock till hundaktiviteter och härliga skogspromenader, ibland i strålande solsken med glittrande sjöar och tusenmiljarder pyttesmå pinnar i pälsarna som betyder ”Plocke-pinn” när vi kommer hem .
Alice och husse Peter i vårsolen
Just att använda nosen är favoritsysslan för tjejerna. Eftersom vi har så många vovvar tar vi oss inte tiden att lägga riktiga spår utan de får istället söka med sele och spårlina. Här går övriga gänget iväg och gömmer sig. De får några minuters försprång. Här är det Doris som väntar på att få ge sig iväg och leta.
När gänget är ”uppnosade” byter vi hund som får vänta på att söka. På det här sättet tar vi oss runt i skogen. Här är det Selma som är ivrig på att få ge sig iväg.
Här är ett glatt gäng som låter sig fotograferas: Jag och Micke (Sofias sambo) med Selma, Alice, Bella, Doris, Nemi och Maya. Bakom kameran: Peter.

// Helena

Är ni klara inför festen på Blåkulla ikväll?
Det är portistjejerna i Nynäshamn:
Glad Påsk önskar vi er alla!

Tjaba tjena hallå, födelsedagsbarnet Maya här!
Redan för ett år sedan önskade jag det här temat på mitt kalas men det var lite svårare att fixa än vad mina 2-bentingar trodde:
Nog för att jag är född på 2000-talet men idag togs vi tillbaka till det ljuva 70-talet och dagen till ära hade mina 2-bentingar lyckats fixa ett disco-party med glitterhår!
Visst blev vi stiliga!!?!!
Bella
Nemi
Doris
Alice
Disco-ugglan-Selma
Det bjöds på smarrigt discogodistallrik!
Efter att maten var uppäten var det dags för paketöppning, självklart ville Selma hjälpa till.
Perfekt med en rosa gris – matchade ju glasögonen perfekt!

//Maya

För 8 år sedan var det självaste påskafton och Alice bestämde sig att det var dags att låta vår första kull se dagens ljus. Hela 1 vecka förtidigt valpade hon och ingen av oss var förberedda på att det var den 22 mars 2008 som skulle vara ”Dagen D”.
Först ut av dom alla föddes en svart tik med vita tecken – vår älskade Maya startade kenneln och idag fyller alla A-kullevalpar veteraner!
Hipp hipp HURRA för Maya, Vincent, Milton, Zumi, Akilles, Figo & Ditte på er födelsedag!!!
Tänk att den här lilla loppan fyller 8 år idag!
Om en liten stund kan ni läsa om hennes party här i bloggen!
//Sofia

Precis som förra året rockar tjejerna idag sockorna!
De vill med det här visa att vi tror på allas lika värde och att varje individ som vandrar på vår jord räknas och är betydelsefull!

Om det är något man som uppfödare får lära sig är att Moder Natur går sin egna väg och att vi människor inte rår på henne.
Av den anledningen kommer inte Agnes att bli mamma till vår nästa kull utan nu väntar vi på att vår Nemi ska börja löpa istället.
Om Nemi löper som vi tror så kommer hon löpa i början på maj vilket innebär att valparna kommer vara redo att flytta till sina familjer i september.
Nemi har frågat chans på en snygg, stilig och trevlig hane och han har tackat ja!

Är du intresserad av en valp från oss och kan ta emot en valp i september så är du hjärtligt välkommen att höra av dig!

Förra veckan var helt klart utöver det vanliga och trots samtalet från kennelkonsulenten så innehöll veckan många härliga händelser.
I onsdags fick vi 5 nya höftleds- och armbågsresultat. Torsdagen innan var Doris och 4 syskon och röntgades och även om vi tyckte att allt såg bra ut så är det inte förrän SKK ”fäller sin dom” som man vet:
I väntan på röntgen: Remy, Wille, Dante, Doris & Siri.
Resultaten blev följande:
Amazing Selma’s I’m Doris Day ”Doris”, HD B ED UA(0)
Amazing Selma’s I’m Marlon Brando ”Remy”, HD A ED UA(0)
Amazing Selma’s I’m Frank Sinatra ”Wille”, HD A ED UA(0)
Amazing Selma’s I’m Bette Davis ”Siri”, HD A ED UA(0)
Amazing Selma’s I’m James Dean ”Dante”, HD A ED UA(0)
Sedan tidigare är också en till syrra röntgad:
Amazing Selma’s I’m Audrey Hepburn ”Mynta”, HD A ED UA(0)

Lyckliga, glada & tacksamma är vi över alla fina resultat, nu är vi ett steg närmare att kunna använda oss av Doris i avel i framtiden!
Stort tack till våra underbara valpköpare som förstår vikten i att röntga era vovvar!

Inte nog med fina resultat, igår packade jag och mamma in oss i bilen tillsammans med Maya och Doris och åkte på utställning i Strängnäs. Väl där träffade vi även Doris bror Dante, halvbrorsan Higgins och kusinen Java.
Först ut bland portisarna var Dante i juniorklassen, det var han och en till. Dante vann klassen med Excellent och CK och skulle sedan tävla vidare i bästa hane.
Näst på tur av våra vovvar var Higgins som för första gången skulle in i öppenklassen (han var yngst av alla de hanarna).
Även Higgins fick Excellent och blev 3dje bästa öppenklasshane av 5 stycken:
När hanarna var klara var det dags att utse den bästa hanen:
Hela 8 hanar tävlade mot varandra och Dante blev placerad som 4e bästa hane!!!!!!!
Sen var det dags för Doris och Java i juniorklassen för tikar där hela 6 tikar deltog:
Båda tjejerna tilldelades Excellent och domaren placerade Java som 3dje bästa juniortik och kan ni tänka er?! Doris vann klassen och fick CK och skulle tävla vidare i bästa tik!!!!

Näst på tur var Maya, sista gången i championklass där 4 tikar tävlade:
Maya tilldelades Excellent, blev 2a bästa championtik med CK!

Så var det dags för bästa tik där 8 tikar tävlade. Maya och de andra championtikarna efter henne blev avtackade. Men Doris fick stanna kvar bland de 4 som slutligen skulle bli placerade:
Bara 1 tik tog domaren fram framför Doris och vi höll alla andan……
Tjooohooooo!!! Doris blev 2a bästa tik och tog sitt första CERT endast 13 månader gammal (för den oinvigde så behövs det 3 CERT för att bli champion varav det sista måste tas efter 2-års ålder)!!!!!! Stolta och glada som tuppen blev vi!!!!
Slutligen deltog vi med en uppfödargrupp bestående av: Higgins, Dante, Maya och Doris. Det var 2 uppfödargrupper som deltog och tänka sig, vi vann!
Fina och trevliga vovvar!
Vi valde att stanna kvar för att tävla med gruppen i BIS-finalen och även om vi visste att chanserna att placera sig var små så var det en kul grej att få vara med:
Stort tack till Madeleine, Maria och Carina för en fantastisk dag och för att vi fick dela den med er!!! Vi svävar fortfarande på moln och kan inte riktigt förstå att gårdagen faktiskt har hänt!

//Sofia

Vi känner oss otroligt ledsna men framför allt arga och samtidigt lättade. Igår ringde kennelkonsulenten till mig (Helena) och berättade att Svenska Kennelklubben fått in en anmälan mot oss. Anmälaren hänvisade till ett av våra Youtube-klipp. Enligt anmälaren skulle filmen visa en tik med valpar som ligger och flåsar. Detta skulle enligt anmälaren bero på att tiken var stressad över att den inte fick vara ifred med sina valpar. Skk har också tittat på detta klipp men är INTE av samma åsikt som anmälaren och ärendet kommer att läggas ned. Vi är inte förvånade men ändå lättade över det. Vi skulle aldrig någonsin utsätta en tik för stress och dumma vore vi väl i så fall om vi skulle lägga ut det på Youtube…..

Vi kan inte nog tacka våra valpköpare för allt stöd och all peppning då de fick reda på vad som hänt!

Nu vänder jag mig till dig som gjort anmälan: Om du ger dig till känna ska du få en personlig inbjudan att komma och hälsa på oss. Då får du chans att personligen träffa oss (vilket vi gissningsvis inte gjort eller så har det förmodligen varit i offentliga sammanhang på t ex en utställning) och träffa våra tikar som lever ett lugnt liv tillsammans dag som natt. Välkommen att höra av dig!

*******************************************************************************************************
Familjen Ekström

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Selmas 11-årsdag, hurra, hurra, hurra!!!!!
En liten Selma den första sommaren!
Det är med blandade känslor vi idag hade födelsedagskalas för Selma. När Selma var liten kändes det som att vi hade henne till låns. På något sätt kändes det som att vi inte skulle få ha henne så länge i våra liv.
Idag fyller hon 11 år och vi är otroligt glada för att vi har fått ha henne så länge hos oss. Ändå är det med klumpen i halsen det här inlägget skrivs för efter att hon i förra veckan blev så dålig så blev det allt mer klart för oss att det aldrig är riktigt säkert att vi får fira hennes nästa födelsedag tillsammans med henne.
Selma älskar kalas, det är det bästa hon vet!
Idag bjöd Selma in till kalas i vår källare.
Hela gänget var samlade runt bordet:
Alice
Maya
Bella
Nemi
Doris
Det bjöds självklart på gotte-tallrik!
Och efter att måltiden var intagen fick Selma ett stort paket!!!
Selma är professionell paketöppnare och även här fick vi en klump i halsen. Den dagen inte Selma finns hos oss – vem ska då öppna alla paket?!
En stor kossa fick Selma i sitt paket. Hon fullkomligt älskade den och tyvärr gjorde de minsta tjejerna det också så de snodde åt sig den!
Den här bilden visar en glad Selma. Vi är tacksamma för varje dag vi får med våra tjejer!

//Sofia

För en vecka sedan blev Selma dålig i magen. Det är en uppfödares stora skräck när man har valpar – att få in magsjuka bland sina hundar och framför allt bland valparna. Turligt nog blev varken valparna eller de andra tjejerna dåliga. Natten mellan torsdag och fredag ringer mamma till mig kl 4 på morgonen med gråten i halsen och säger att det är nog bäst att jag kommer hem till dom. Selma mår fruktansvärt dåligt!
Hon kan inte själv gå ut på tomten utan måste lyftas ut för att sedan lyftas in.
Under tiden jag var på väg hem till mamma och pappa ringde mamma till Bagarmossens Djursjukhus för att eventuellt åka in med Selma akut. Dock fick hon till svar att de tyvärr inte kunde ta emot oss. Vi kunde få komma dit men inte bli inlagda då de hade fullt på sin infektionsavdelning. Det är alltså fullt av hundar som, precis som Selma, är dåliga av magsjuka och det går jättemycket magsjuka i Stockholm och vi hade i så fall varit tvungna att åka till Uppsala.

Väl hemma hos mamma och pappa möts jag av en ynklig Selma. Som en liten fågelunge ligger hon i sängen.
Nu till helgen fyller Selma 11 år och är alltså ingen ungdom längre. I och med att det bara var hon i flocken som har drabbats ställdes vi självklart inför frågan om det var något annat i magen? T ex cancer? Var det nu vi skulle behöva åka till veterinären och låta henne somna in?
I och med att vi hade 2 valpleveranser på fredagen och att vi inte kunde få komma in till djursjukhuset valde vi att stanna hemma och avvakta. Vi fick i Selma lite vätskeersättning och det enda som hon valde själv att äta var det färskfoder från Four Friends som vi hade hemma. Allt eftersom blev Selma under dagen lite piggare och idag onsdag är hon i princip helt återställd.

Vi uppskattar varje dag vi får tillsammans med våra tjejer. Livet tillsammans med dom är allt för kort och varje dag tänker vi på hur de berikar våra liv.

Njut av livet!

…. och tyst i huset.
Ja, nog ringer det lite i öronen när alla valparna flyttat. De stora tjejerna kan visserligen skälla när det ringer på dörren eller om de tycker sig höra konstiga saker men med valpar i huset låter det betydligt mer .
Den absolut största förändringen för oss när valparna inte är här längre är att vi kan röra oss friare i huset. Grinden ner i källaren behöver inte vara stängd. Det finns inte längre någon risk att en liten valp ska trilla ner för trappen. Om tjejerna vill komma ner till mig som sitter vid datorn och skriver det här kan de göra det. Vi behöver inte kliva över skivor som gör att små valpar inte kan komma in i t ex vardagsrummet. Tjejerna behöver inte hoppa över skivorna för att ta sig in och ut från vardagsrummet. Svabbarna som stått framme i många veckor tas nu endast fram vid behov. De har gjort sitt avseende kiss-pölar och bajsfläckar.

En annan sak är att vi kan vara hemifrån längre stunder. Vi kan ta långa skogspromenader utan att hela tiden ha i bakhuvudet att vi inte får vara borta från valparna för länge.

Att ha valpar i huset är otroligt häftigt och helt underbart….varje gång! Tänk att vi får vara med när liv blir till, att se de hjälplösa små krabaterna växa sig större och starkare och att efter bara 8 veckor är de redo att flytta. Allt sker med sådan turbofart och är så intensivt så när allt är ”klart” går luften ur oss lite grann.

Var sak har sin tid och vi njuter av minnena från valparnas tid hos oss. Vi vet dessutom att ”valpsjukan” kommer slå till igen och vi kommer längta efter livet med att ha en valpkull i huset. Fram till dess kommer våra älskade tjejer vara prio nr 1.

// Helena

…. fick vi besök av H-kullekillen Indie och hans matte Lena-Karin. Lena-Karin ville att vi skulle visa hur långt fram den portisklippta rumpan ska vara och hur långt bak vi rakar nosen. Indie fick sin frisering och efter det fick han vila en stund i bilen medan Lena-Karin gosade med valparna och vi fick en mysig pratstund ihop. För att minska risken för smittor låter vi inte några andra hundar än våra tjejer få umgås med valparna.
Så här snygg är Bellas och Koraks son Indie:
Om någon undrar så räknas Indies färg som övertecknad och därmed ej godkänd för utställning (något hans familj var väl medvetna om redan från början). Men vad gör väl en färg när man är världens underbaraste kille, frisk som en nötkärna och med härligt temperament…. det allra viktigaste för honom, hans familj och oss
// Helena

I lördags morse åkte jag och Helena till Sollentuna Rackethall för att supporta och heja på Java, Amazing Selma’s Juke Box Baby, och hennes matte Madeleine som för första gången tillsammans skulle gå in i en utställningsring.
Domaren för dagen var Morten Nielsen och det som är lite kul är att han dömde Javas mamma Cookie på hennes första utställning.
Efter en låååång väntan var det dags för portisarna.
Det var 4 stycken anmälda men bara Java var i åldersklassen 9-12 månader.
Bara för att de är ensamma betyder inte att de nödvändigtvis vinner.
Java är härligt mörkt brun i pälsen. Det ska bli spännande att se hur mycket hon får behålla framöver!
I väntan på sin tur…..
Först fick Java visa sina rörelser på det jättehala golvet…
Sen skulle domaren känna och klämma. Inga försiktigheter från Javas håll, fram och pussa på domaren…
Lite suddig men väldigt härlig bild!
Mortens kommentar var: så har ska rasen vara!
Det härliga med Morten är att han tar sig tiden med alla hundar och framför allt med dom som tycker att det är lite läskigt. Javas behövde ingen extra tid utan hanteringen gick snabbt för henne.
Java blev BIR-valp med hederspris men oplacerad i gruppen där de var ca 9 stycken andra hundar (de BIR-vinnande grupp-8 hundarna tävlar mot varandra)
Kritiken för dagen löd: ”10 månader. Feminin tik av utmärkt typ. Aningen smalt nosparti. Utmärkta ögon. Korrekta proportioner. Utmärkt över- & underlinje. Utmärkta tassar. Utmärkt päls och färg. Härligt temperament. Utmärkta rörelser”.
Inte helt illa för att vara första gången!
Nu är det bara att träna på att kunna stå still några sekunder längre så blir det där jättebra!!
Bra jobbat Madeleine och Java, vi är så stolta över er!
//Sofia

…. än aldrig !
Dagen idag har sprungit iväg och därför kommer denna födelsedags-sång lite sent:

”Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är H-kullens 2-årsdag! Hurra, hurra, hurraaaaaaaaa!!!!!!”
Tänk att det har gått 2 år sedan Bella blev mamma för andra gången. Det var en härlig ”strut karameller” som såg dagens ljus:
Stort grattis till Juffe, Indie, Happy, Tesla, Stella, Nelli, Baraco, Nikki, Brizze och Higgins!!!

Puss på nösserna!!

från Kennelfamiljen genom Helena

Det finns vissa stunder i en uppfödares liv när man blir extra stolt över sina avkommor!
För lite drygt 3 år sedan flyttade söta Amazing Selma’s Elegant Cinderella ”Mollie” (Mayas och Figos dotter) hem till familjen Ohlsson.

Mollies matte Åsa var med om en bilolycka för flera år sedan och efter många misslyckade operationer så blir Åsa bara sämre och sämre. Hon har oerhörda smärtor och behöver mer och mer hjälp i vardagen.

Redan när lilla Mollie flyttade från oss så var både vårt och familjens mål att Mollie en dag skulle kunna bli utbildad servicehund.
Familjen hade inställningen från början att målet är att hon ska klara testet men fungerar det inte så blir hon en kär och älskad familjemedlem.
En servicehund hjälper en person med fysiska funktionsnedsättningar för att underlätta vardagen.
Mollie hade inte varit hemma länge innan familjen började med privatträning för att få de redskap som krävs för att i slutänden förhoppningsvis klara en examinering.

Under dessa år har Mollie lärt sig allt från att öppna diskmaskinen till att ta av Åsa strumpbyxor av nylon utan att ha sönder dom mm mm. Mollie är otroligt arbetsam och vill alltid vara till lags och hjälpa till.

Förra onsdagen var det dags, Mollie skulle genomföra testet för att få kalla sig servicehund!

Testet består av flera delar, allt från att göra saker hemma, till att sitta utanför en affär medan Åsa försvinner till att ligga bredvid Åsa medan en annan hund kommer fram utan att reagera mm mm.
Det krävs en hel del av hunden för att bli examinerad och vet ni vad?!
Mollie klarade av det!!!!

Efteråt sa representanten från SKK som var med att hon aldrig hade sett ett ekipage som hade klarat examineringen utan en enda anmärkning på första försöket!!!!
Helt prickfritt!!!

Mollie är nu alltså certifierad assistanshund, det här betyder att Mollie nu får följa med Åsa i princip överallt. Sakerna Mollie gör efter examineringen är samma som hon gjorde innan men det här öppnar nya dörrar för familjen t ex får Mollie ett eget säte på flygplanet i sommar när de ska fira en släktings födelsedag i Spanien.

Vi är så otroligt glada och stolta!
Men även om det är vi som har fött upp Mollie så hade det här inte varit möjligt utan allt det arbete familjen har lagt ner. Ni är fantastiska och vi är så glada för er skull och vi blir rörda till tårar!
Ett fantastiskt team är de – Åsa och Mollie!

Imorse när jag vaknade så pirrade det först i magen, sen gick pirret ut i hela kroppen så jag nästan kissade på mig! Ååååh, så spännande, MIN födelsedag, ÄNTLIGEN!
Jag har varit med och firat familjens alla födelsedagar under året som gått och jag har nog allt blivit lite avundsjuk, jag vill också fylla år och ha kalas!!!!

2-bentingarna började med att sjunga ”Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Doris födelsedag hurra, hurra, hurra!”.

Sen åkte vi ut i skogen så att vi fick springa runt och busa (jag busar och springer mest av alla)….
Väl hemma blev det äntligen dags för mitt första egna kalas!
Jag hade sagt till tjejerna att tanken var att vi skulle ha prinsesstema på kalaset men Nemi ville minsann inte vara någon prinsessa.
Ja, ja, hon gör alltid som hon vill, tänkte jag och föreslog att alla själva fick välja från utklädningslådan.
Nemi ville vara Indianhövning och hävdade att hennes Indiannamn är Routten-Prutt (något hennes husse har lärt henne).
Alice ville vara cowboy.
Bella sa att hon längtade så mycket till sommaren så hon ville vara en ”hula-hula-flicka”.
Mamma-Maya fick kanske en släng av åldersnoja för hon gömde sig bakom den här masken!
Tant-Selma övertalade vi att hon skulle ha den här! Söt är hon, eller hur?!
Och jag körde på det temat jag hade tänkt från början…. Doris…. Prinsessan på ärten!!
Det jobbiga med att ha kalas är att man måste sitta och vänta. Man får inte börja äta på gotte-tallrikarna förrän 2-bentingarna har tagit kort och sjungit klart födelsedagssången!
Men när allt var klart skrek jag: HUGG IN!!!
Och det gjorde vi!

När allt gott var uppätet (och det gick fort kan jag säga) så tog 2-bentingarna fram ett paket till mig.
Hmm.. Kanske man kunde äta innehållet? Jag testade att slicka lite på det i alla fall!
Helena hjälpte mig lite.
Och sen kom Selma (såklart, som den professionella paketöppnare hon är) och visade hur man skulle göra.
Innehållet var mycket roligare än själva paketet!
För oj, vad glad jag blev! Bästa presenten på länge! Nu har jag sprungit runt och lekt med min nya leksak jättelänge. Jag gick till och med in till valpisarna och visade upp den!

Jag skulle vilja fylla år varje dag, det är ju superkul!!!
Jag önskar mina syskon en riktigt härlig födelsedag och hoppas att ni också får ett lika fint kalas som jag har haft!

//Doris

Idag är en speciell dag. Inte nog med att K-kullevalparna blir 1 vecka utan idag är det 4 år sen som D-kullevalparna föddes!
Stort GRATTIS på er 4-årsdag! Hoppas ni alla blir firade ordentligt!
Hipp hipp HURRA för Mixie, Dante, Lovis, Brallis, Mili, Merchedes, Ella, Agnes, Gaston, Majken och Findus på Er dag!
//Sofia

Det är många gånger som vi har frågat valpintressenter, som har hundar sedan tidigare eller har hundar som de hjälper till att ta hand om, om vad de hittar på med sina hundar.
Många gånger har vi fått svaret att hunden är så gammal att den inte vill göra saker längre. Att den är nöjd med att ligga i soffan.
Vadå gammal? Vadå nöjd med att ligga i soffan? Eller är det bara som så att hunden har insett att livet inte blev roligare än så här. Den har förlikat sig med tanken att inte få göra saker.
Här nedan ser ni ett klipp på: 1 unghund på 11 månader, 1 tik på 6,5 år som har 6 stycken valpar på 1 vecka samt 2 stycken ”pensionärer” som är 11 respektive 10,5 år gamla.

Ser ni glädjen när de arbetar?
Och bara som en parentes så är Maya och Nemi hos Micke och gör aktiviteter där.
Jag blir på riktigt arg att så många människor inte förstår att alla hundar vill arbeta. Det är många gånger som jag blir rörd till tårar när man ser duktiga hundar, ägare och samspelet mellan dessa. Att se glädjen hos en hund som arbetar är oslagbart.
//Sofia