Amazing Selma´s

Hipp, hurra, idag fyller valparna hela 5 veckor!
Här kommer veckobilder och veckovikter:

//Sofia

Det är ju inte bara vi som firar jul, valparna firar ju sin absolut första jul på den här jorden.
Såklart vill även de skicka en julhälsning till er alla och dessutom avslöja vilka ”artistnamn” de fått!

Innan valparna föddes hade vi ”spånat” på namn på Q men i och med att valpningen tog en oväntad vändning och vi fick åka iväg i ilfart till Bagarmossens djursjukhus för att en valp inte kunde komma ut och det blev kejsarsnitt växte dessa namn fram. Därmed har stamtavlenamnen på ett eller annat sätt anknytning till den dramatiken, hastigheten, de livskraftiga valparna som inte tänkte släppa taget om livet (innan de ens påbörjat livet utanför livmodern) och till deras mamma Sally som var och är helt fantastisk – en riktig drottning!

//Helena och Sofia

Idag fyller valparna hela 4 veckor vilket innebär att det är halvtid. Om ytterligare 4 veckor börjar dom att flytta till sina familjer – helt galet!
Den här veckan tycker alltid jag och Helena är valparnas ”ful-vecka”. Alla 4 veckorsvalpar gör sig inte bra på bild men de är helt klart finare i verkligheten. Nästa vecka gör de sig bättre på bild igen 😉

Det börjar även bli dags för klippning, pälsen växer som ogräs och man ser redan nu hur mycket päls det är i ansiktet. Vissa tycker säkert att det är gulligt men det är ju ingen schnauzer vi har utan portisar! 😉

Just nu går våra liv lite bara runt, runt, runt…… Och vi vill (eller jag för det är jag som är den som brukar blogga som mest) därmed be om ursäkt för att bloggen inte uppdateras som den borde och brukar göra. Just nu jobbar jag extremt mycket på mitt jobb inför jul. Efter den här veckan så kommer det börja lugna ner sig och det kommer finnas mer tid att lägga ner på att fota valparna för att lägga ut här.

//Sofia

I lördags var det dags för valparna att flytta från ”barnkammaren” där de föddes till det större rummet som vi kallar för valprummet. Där kommer de bo tills det är dags att flytta hem till sina egna familjer. Valprummet är ett ”vanligt” rum när vi inte har valpar eller när valparna bor i barnkammaren. När valparna ska flytta in dit tar vi ut alla möbler och bygger upp en sarg av träskivor för att dels skydda väggarna från att bli söndertuggade och dels för att valparna ska ha det tryggt och säkert de få stunder de är ensamma där. Det finns ingen risk att de kan bita i en elsladd eller skada sig på annat sätt. Sargen är så hög att de inte kan klättra över. Om någon vecka kommer de att få vidga sina vyer genom att få tillgång till hallen, köket och badrummet när vi är hemma. Här kommer några bilder från valparnas ”nya” hem.

Fortsättning följer…….

// Helena

Helt plötsligt blev valparna inte bara små nyfödda valpar vars liv går ut på att vara nära mamma, äta, sova, kissa och bajsa. Numera har valparna börjat kommunicera med både oss, varandra och med Sally (ibland även de andra hundarna när de får komma fram till lådan och prata).
Jag låter bilderna prata för sig själva och lite längre ner bjuds ni även på en film från idag.
Det är som alltid, helt otroligt vad tiden går fort och hur de utvecklas!!!
Idag fick även valpisarna alla sina klor klippta för andra gången (126 st).

//Sofia

I söndags upptäckte vi små, små glittrande ögonglipor på Herr Röd och Fröken Lila. Sakta men säkert börjar även de andra valparna öppna. Alla har inte öppnat ögonen än men det kommer.
Det här betyder att en helt ny värld öppnar sig för valparna. Man ser att de redan har börjat leka med varandra och kommunicera på ett helt nytt sätt.
De blir medvetna om sin omvärld och lever inte bara i sin egen lilla bubbla

Nu har vår externa blixt åkt på kameran. Den kan vi rikta blixten uppåt så valparna inte blir bländade!

//Sofia

Tiden går verkligen fort och valparna växer och utvecklas för varje dag. Det händer inte jättemycket i lådan mer än att de äter, sover, kissar och bajsar men ändå kan man sitta och bara kolla på dom i timmar.
Tänk att man efter så många år och så många valpar fortfarande fascineras över de små – att allt bara fungerar!
Nu väntar vi med spänning på när valparna ska börja öppna ögonen, de har börjat öva på att ställa sig på benen och börjar se ut som gamla gubbar när de försöker se sig omkring…. Det går ju inte så bra, nyfödda valpar är både blinda och döva när de föds. De har alltså stängda ögon och öron och det är ju för att de inte ska ta sig bort från boet och sin mamma. Tappar de bort sig måste de helt och hållet förlita sig på sitt luktsinne!
I en veckas tid har vi haft Sallys matte Pia här. Det har fungerat så bra och såklart väldigt kul för Pia att få vara delaktig i både Sally och valparna. I fredags kom Sallys husse Håkan också och igår åkte Pia och Håkan hem till Uppsala. Nu dröjer det två hela veckor innan de kommer hit igen.

Äntligen är gråa och regniga november över! Idag passade vi på att ta en härlig promenad ute i det fina vädret. Kallt men så skönt!

//Sofia

Tänka sig att valpisarna redan är en hel vecka gamla!
De växer så det knakar och Sally är en otroligt duktig mamma.
Många har säkert suttit och väntat på att veckobilderna ska komma ut, jag har jobbat hela dagen så därav kommer de först nu:

//Sofia

Ja nog har allt Sally dunderhonung i brösten!
Valparna går har gått upp ungefär 50 gram var och en per dag. Igår kväll tyckte valpisarna att de skulle öka upp mjölkproduktionen så ungefär en gång i kvarten ville dom äta.
Så med andra ord, valparna växer och frodas och mår hur bra som helst. Sally mår jättebra även hon, igår kom hennes matte Pia och husse Håkan hit och hon blev såååå glad.
Det känns gott i hjärtat att Sally trivs hos oss och tycker om oss och våra tjejer (när hon hade varit hos oss i en vecka i september så tyckte hon att hon kunde flytta in hit) men såklart blev man lite tårögd över Sallys reaktion över sin familj.
Sally har två familjer som hon tycker om, det är inte många som har det!

//Sofia

Ja tänka sig vad fort tiden har gått, idag är valpisarna hela 3 dagar gamla.
Fortfarande så spelas valpningsdagen upp i mitt och Helenas huvuden som en film. Hur fantastiskt bra allt gick i slutänden!
Sally är en helt underbar mamma som har dunderhonung i mjölken.
Valparna har ökat fint i vikt hela tiden (första gångstikar brukar inte ha så här mycket mjölk utan vanligtvis tar det några dygn innan mjölken runnit till).
Inatt ökade valparna på mjölken vilket betyder att de vaknade oftare och ville ha mat.

Något annat som är härligt är att alla valparna har familjer som väntar och längtar efter dom!
En av valpköparna som jag pratade med undrade hur våra dagar ser ut nu när vi har småttingar att ta hand om.
Ja mycket energi finns det inte. Vi är vanligtvis väldigt aktiva i vår vardag och ser oss själva som väldigt handlingskraftiga personer som har svårt att sitta stilla.
Men när valpar föds hos oss blir vi väldigt stillasittande och med novembervädret kan inte ens vädret ge en energi med regn och grå himmel.
Just nu spenderar vi mycket tid inne hos Sally och valparna.
Sally är ju inte den som har propsat på att just hon vill ha bebisar, det är ju vi som har fattat beslut om att låta nya små liv komma till världen. Så för oss är det viktigt att Sally känner att vi finns hos henne som hjälp och support.
Inte för att hon egentligen behöver det, hon är en riktig mönstermamma som agerar som att hon var gjord för mammalivet men hon behöver både mat och ibland hjälp med att komma ur valplådan när hon behöver ut på tomten för att kissa och bajsa.

Nä för promenader är det för tidigt att gå på, det får hon vänta med tills hon börjar lämna valparna lite längre stunder.
Men vi har ju 5 andra portistjejer i huset som behöver ha sina promenader och aktiviteter. Vi delar därför just nu upp oss så två tar en lite längre promenad på förmiddagen (idag kunde vi gå en riktigt lång promenad i skogen) och en liten kortare promenad på kvällen. Medan två är på promenad stannar den tredje personen hemma med Sally och valparna.

Man går verkligen in som att man är småbarnsförälder. Igår kväll gick jag och Helena och la oss kl 19 och fick sova ut fram till kl 00.00 då Peter väckte oss.
Peter är den som får mest sömn då han inte tar lika stor del av valpansvaret som jag och Helena så han fick vara med Sally och valparna under den tiden.
Därefter gick jag och Helena in till valparna och Sally. Just nu sover vi både två i valprummet. En i en säng bredvid valplådan och den andra på en madrass på golvet, även den vid valplådan.
Första natten med Q-kullen så var det någon av oss som vakade i och med att det inte blev en ”vanlig” valpning. Vi ville se till så inte Sally blev stressad.

Genom åren har vi vant oss vilka ljud man ska höra efter och när det är lugnt i lådan så kan man sova en stund. Särskilt djup sömn får man inte för man drömmer som aldrig förr. Inatt köpte Helena supermycket glass och natten innan det så vaknade hon och sa att ”näää dyra skor ska man inte köpa” 😉

Imorgon kommer Sallys matte Pia och husse Håkan hit för att träffa valparna för första gången. Pia kommer vara hos oss under hela nästa vecka, det kommer Sally att tycka om och en riktig lyx för Pia att ha möjligheten att lära känna valparna, Pia kommer att vara en hel del hos oss under de kommande veckorna! <3 🙂
//Sofia

Som jag skrev i tidigare inlägg så lovade jag att presentera valparna var och en för sig. Igår tog vi 1-dygnskort på varje valp.
Nu har även valparna en egen liten sida på vår hemsida (ni hittar dom under ”Kullar” ”N-Q-Kullen” och ”Q-kullen”.
Där kommer veckobilder och veckovikter komma ut. Det gör det ju även här i bloggen men det är viktigt för oss att varje valp får en egen stämpel på hemsidan.
Så låt mig presentera, Amazing Selma’s Q-kull:

Här kommer också en ”Välkommen-till-världen-film”. Titta såklart med ljud 😉

//Sofia

I onsdags, den 20 november, kom så Sallys och James valpar.
Allt började helt enligt skolboken och Sally var verkligen en mönster-mamma.

Efter att några valpar kommit ut precis som de skulle så insåg vi att en av valparna inte hade gått i simskola innan och lärt sig att man inte kan ligga med frambenen längs med kroppen bakåt. Den låg helt enkelt så att den inte skulle komma ut naturligt.
Då gällde det att handla snabbt. I ilfart åkte vi in till Bagarmossens Djursjukhus som vi underrättat att vi var på väg in.
De stod startklara direkt när vi kom och även de konstaterade att valpen som låg fel inte skulle komma ut naturligt. Den stoppade ju dessutom upp för de andra. Till saken hör att valpen som inte kom ut fortfarande levde så för att rädda den och de andra som var kvar så blev det snabbt beslutat att kejsarsnitt var det som behövdes!
Det som känns skönt är att veterinären sa på en gång att det här har ingenting med Sally att göra, det hade ju fötts valpar helt utan problem innan, utan det var verkligen bara otur att det blev som det blev.

Under hela tiden var Sally jätteduktig, hon var otroligt lugn och var inte stressad. Vi fick ju dessutom hålla Sallys matte Pia och James matte Jessica uppdaterade om vad som hände för de satt ju hemma hos sig och var såklart oroliga!

Sally fick gå iväg till operation och vi fick sitta kvar med de valpar som redan var ute.

När vi sitter där så öppnas dörren och ”vår” veterinär Sandra som hjälper oss med frågor, besiktning av valpar mm kommer in. Det visar sig att hon var på plats på Bagarmossen den här dagen och hade hört att det var en uppfödare av portugisisk vattenhund som var där, som hade pratat om henne.
Tidigare stod Sandra själv och opererade på Bagarmossen men idag jobbar hon mer med administrativa saker och håller föreläsningar för andra veterinärer runt om i landet, så det var verkligen inte självklart att hon skulle vara där just i onsdags.

Där och då brast det, att få se ett välkänt ansikte som vet vilka vi är gjorde att känslorna rann över.
Efter cirka en timme kom så väl valparna till oss, alla levde och Sally höll nu på att sys ihop.

Klockan 13.20 kom valparna in till oss och vi bestämde där och då att alla valparna kommer få det klockslaget som sin födelsetid. Vem som föddes i vilken ordning vet vi ju inte heller så därför kommer valparna hädanefter presenteras i en egen slumpartat ordning som vi bestämt.
I magen gömde sig 7 valpar, 2 tikar och 5 hanar (i nästa inlägg kommer vi presentera varje valp).
Efter flera timmar kom Sally, hon hade varit väldigt trött när hon vaknade upp efter kejsarsnittet så det hade dragit ut på tiden.
När hon väl kom till oss och fick sina valpar till sig så piggnade hon verkligen på sig! Eftersom några valpar kom ut innan vi behövde åka in så hade Sallys moderskänslor redan kickat igång.

Efter en lång dag fick vi äntligen åka hem. Väldigt trötta men så himla tacksamma över att allt hade gått så bra som det hade gjort, vi fick ju alla valparna och Sally välbehållna med oss hem.
Det här är första gången på snart 12 år som vi fick vara med om att åka iväg och då blir man ju väldigt glad att allt gick så bra som det faktiskt gjorde.
Sally har dunderhonung i brösten så redan när vi kom hem från djursjukhuset så hade alla valparna gått upp i vikt!!!

Stort tack till Bagarmossens djursjukhus, till Sandra, Annika, Helen och alla sköterskor. Vi känner oss väl omhändertagna och är så tacksamma över den fantastiska vård som valparna och Sally fick. Man ska vara hund, de har så otroligt mycket bättre vård än vad vi människor har!

//Sofia

Nu har valpisarna legat i Sallys mage i hela 8 veckor.
Det känns verkligen konstigt att det var för två månader sen som vi var ner till James i Skillingaryd för dejt. Tiden har gått så himla fort!
Sally har börjat visa att valpningen närmar sig. Hon blir då och då flåsig och magen blir spänd. Hon vill ha mycket närhet och vi finns för henne som stöd för att hon ska känna sig trygg inför det som komma skall.

Livmodern är nu mycket stor och fostren är cirka 15 cm långa.

Oj så nyfikna vi är allihopa!!!
Vilka är ni älskade små barn?

Det här blir förmodligen den sista veckouppdateringen. Ingen av våra tikar har gått tiden ut (63 dagar). Nu är det bara invänta att valparnas hormoner vinner över Sallys hormoner och att valpningen sätts igång!
//Sofia

Ja Dagen D närmar sig, det är ett som är säkert. Vi har börjat förbereda oss mentalt på att välkomna ett nytt gäng Amazing Selma’s-valpar.
Det är alltid så konstigt att dom ena stunden är i magen för att i nästa vara ute hos oss och vi är såååå nyfikna på vilka det är som är därinne?

Man märker att det närmar sig. Sally har hela tiden mått så bra men nu märker man att livmodern håller på att förbereda sig. Hon får då och då små sammandragningar och har börjat bädda lite då och då. Hon har börjat leta efter en lämplig plats att föda valparna på, t ex under bordet vid soffan.
Vi har ju dock en annan plan och valparnas första hem är redan på plats:

Ja nu närmar det sig minst sagt…
Fortsättning följer helt enkelt……
//Sofia

Det är lika häftigt varje gång man känner och ser att det faktiskt är små valpar inne i en tiks mage. Man kan inte annat än att fundera på vilka små varelser som gömmer sig där inne.
Lika osjälvklart vilka dom är just nu så blir det lika självklart är det sen att det är just dom när dom är här!
Här kommer den första filmen på när valparna sparkar, det är några riktigt rejäla sparkar som kom med:

Nu går vi verkligen in i ”vi-väntar-valpar-läge”.
Alla inköp så som cola, godis mm ska inhandlas (precis sånt man behöver när valpningen väl är igång).
Alla saker ska plockas fram och i helgen ska valplådan fram!
Sally har även fått prova på magtäcket som hennes pappas matte Anna en gång i tiden har sytt till oss. Den är gjord för att skydda dräktiga tikmagar och sen även brösten när dom börjar fyllas på med mjölk (för att undvika mjölkstockning!

//Sofia

Nu har Sally varit dräktig i 7 veckor vilket även innebär att hon har flyttat hem till oss.
Det som känns skönt är att Sally känner både oss och våra tjejer så det är inte konstigt alls för henne att vara här.

Nu är fostren ca 10 cm långa och livmodern fyller stora delar av buken.
Valpisarna är så starka så man både känner dom om man lägger handen mot magen samt att man även ser dom sparka mot bukväggen!
Här är veckans magbilder:

Pia kommer nu att stanna hos oss och Sally i några dagar. Valpningen kommer jag och Helena att sköta själva och sen kommer Pia tillbaka. 😉

//Sofia

Tiden går så fort, om 1 vecka är Sally här hos oss och vi går på ”riktigt” in i förberedelsefasen för att välkomna valparna i hennes mage till världen 🙂

Sally mår fortfarande toppenbra.

Nu är fostren ca 7 cm långa och man kan se att delar av rörbenen har börjat förbenas. Pälsen börjar växa runt dag 45.

En tränad hand kan nu känna fosterrörelser, det känns som små lätta fjärilsvingar i handflatan.

// Helena

Nu har valparna legat i Sallys mage i 35 dagar och det börjar synas på hennes mage att hon väntar valpar 🙂
Nu liknar fostren en hund (innan den här veckan kallas fostren för embryon). Ett beaglefoster som är 35 dagar gammalt är ca 35mm långt. Fostren har utvecklade ögonlock som täcker ögonen, och ytteröron som täcker öronöppningen. Man kan också avgöra könstillhörigheten. Förbening sker av bröstben, bogblad och revben. Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att denna får ett mer jämntjockt utseende.

Sallys matte Pia hälsar att Sally mår toppenbra och hon äter med god aptit. Sally som redan tidigare varit en lugn och harmonisk tik har nu fått en än mer drottningliknande värdighet. Det är precis som att hon vet att hon bär på små kronjuveler i sin mage 😀

Fortsättning följer…….

// Helena