Nedräkningen har börjat inför den kommande valpningen, vi är så nyfikna vad som gömmer sig i Doris mage!
Magen är inte så stor men vi har kunnat känna rörelser där inne. Känslan är att den eller dom som är där inne brås på sin mor. När Doris och hennes syskon låg i Mayas mage så var dom så otroligt lugna, man kunde knappt känna av att dom rörde sig (och då var dom 10 stycken). Sen var dom likadana när dom kom ut, nöjda och lugna och gjorde inte mycket väsen av sig. Det gjorde så att Maya inte tyckte att hon behövde vara inne hos dom så mycket, dom sov ju bara ändå! Men vi fick visa Maya att hennes barn behövde henne och att få äta. Vissa valpar blir hysteriska när de känner att mamma kommer men inte Doris och hennes syskon. Vanligtvis när valparna blir äldre så står de och skriker i en symfoni på morgonen när de har vaknat för att de vill att vi människor ska komma och släppa ut dom. Doris och hennes syskon hörde man var vakna (man hörde hur tidningspappret prasslade) men de lekte glatt själva med varande. När man sen tittade in hos dom så såg man hur alla sken upp av lycka precis som att de sa ”nä men åh, är du här! Vi har haft jätteskoj och lekt men vi är väldigt glada för att du är här också”.
Jag och mamma pratade om den rådande situationen på vår morgonpromenad. Hur tacksamma vi är för att vi just nu lever i ett land där det inte är krig. Fred är ingenting man kan ta för givet!
Vi är tacksamma för våra tjejer:
Fortsättning följer…..
//Sofia
