Amazing Selma´s

Nu är det bara 2 veckor kvar tills Mayas valpar beräknas födas!
Tiden går verkligen fort när man har roligt och valparna blir bara starkare och starkare i hennes mage.
Hur går det för Alice då?! Vi tror att Alice har 1 eller 2 valpar i magen och eftersom det är så få så är det förtidigt att kunna känna dom. Hon har redan en ganska slapp mage så dom har gott om plats för att kunna gömma sig där inne. Den som väntar på något gott…….

Vad händer i vecka 7? Så här står det i boken:

”Fostren är nu 10 cm långa. Livmodern fyller stora delar av buken. Vid den här tiden brukar fostren vara så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelser genom bukväggen”.

Maya dygn 49. Man kan säga att hon har dragit ifrån boken, fosterrörelser kunde vi känna redan för 10 dagar sedan och vi har sedan några dagar tillbaka kunnat se dom röra sig.

Alice dygn 42:

Just nu har hon en förmåga att vägra vilja ligga på rygg när kameran åker fram.

Det ska bli en spännande resa att få ha valpar i huset igen och resan har bara börjat!!

//Sofia

Jag tror att ”Charmtrollet” kommer att vilja prata inom en snar framtid, om han/hon hinner kanske det kommer ut ett nytt inlägg från den signaturen redan idag..

Valparna ger sig alltmer till känna. Man känner dom tydligare och tydligare för var dag som går… Eftersom Alice inte har lika många valpar i sin mage så är det svårare att känna dom än, men nog växer det något där inne. Hennes bröst och mage börjar hänga och hennes kropp är ”redo för valpar”.
Nyss lyckades jag fånga några av charmtrollen på bild i Mayas mage. Japp, nu kan man även se de små röra sig där inne. Fick med 2 tydliga rörelser, sen kom Alice som också ville vara med på film!
https://youtube.com/watch?v=zvrS0v6lfq4%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1//Sofia

Snart är det bara 2 veckor kvar tills det är dags för Maya att valpa. Men eftersom man aldirg vet med tikar när eller hur dom kommer börja valpa så gäller det att vara förberedd.. Man vill inte stå där dagen som tiken tycker är ”Dagen D” och inget är iordning…
Förberedelserna i det Ekströmska huset är i full gång och snart är allt på plats..
Bland annat så är båda valplådorna på plats:

Tidigare har valparna bott i mammas och pappas sovrum. Men eftersom både Maya och Alice är dräktiga så får några valpar bo i mitt rum och några i rummet som Fredrik bodde i förut.
Maya ska bo i mitt rum!

Alice ska få bo här, i Fredriks gamla rum. Den valplådan ska också få en bia-madrass som vi ska hämta på torsdag

Maya är idag på dygn 46 och Alice är på dygn 39 (dom går vanligvis 63 dagar). Alice tycker som vanligt att hon är super dräktig, medan Maya traskar på.. Maya leker och är nästan lika sprallig som hon brukar:

Maya rullar sig på rygg

Vadå dygn 46?? Man kan väl fortfarande ligga på mage?!?!

Idag vart det dessutom nästan en helrenovering av hundarna. Jag kammade igenom alla, klippte klorna (72 stycken), klippte rumporna och nösserna på alla 4 tjejerna. Dessutom klippte jag upp Maya och Alice magar.
Jag hade tänkt att jag skulle hinna med att tvätta dom också, men min lillebror och hans tjej kom förbi för att äta mat, så då gick det inte riktigt. Fredrik fyller nämligen 20 år idag!! (Grattis, nu är du vuxen på riktigt!!!) Tvättningen får vi ta imorgon.
Fortsättning följer.. Men nu vet ni i alla fall lite av det som sker här hemma.

//Sofia

Det är alltid lika trevligt att få besök och det är alltid lika trevligt när vädret gör det möjligt att vara i trädgården istället för att klämma ihop sig inomhus….. speciellt när man får herrbesök i form av en stilig och trevlig portiskille .

När Anki, Matte, Sandra, Lucas och deras portiskille Nico kom tillbaka till ”Sverige” efter en semestervecka på Gotland passade dom på att stanna till på en fika innan dom fortsatte hemåt.

Här kommer några bilder:

Nico och Bella!

Nico, Sandra, Anki och Selma

Obligatoriskt gruppfoto: fr vänster Bella, Maya, Alice, Selma och Nico

En salig blandning av 2- och 4-benta !

// Helena

Tiden går fort när man har roligt! Hur fort ska den inte då gå när valparna har kommit?!?
Ja lika fort som alltid? Dom föds och innan man vet ordet av så är dom 8 veckor och redo att flytta till sina nya familjer… ”Dagen D” som innan kändes som en evighet kommer snabbare än vad man tror..
Idag har Maya gått 6 veckor och Alice 5. 5 veckor har vi ju redan skrivit om vad som händer, det kan ni läsa om i inlägget som skrevs den ”13 Juli”.

Men vad händer i vecka 6?? Så här står det i ”Valpninsboken”:

”Fostren är nu cirka 7 cm långa och man kan se delar av rörben har börjat förbenas. Päls börjar växa runt dag 45”.

Man ska enligt boken inte kunna känna fostren förrän i vecka 7, men vi kunde ju redan känna dom för 3 dagar sedan! Det ska bli spännande att se när man kan se fosterrörelserna på magen. Man kan faktiskt till och med filma magen och det syns på film (det har vi gjort på Alice med A- och B-kullen… Lovar att lägga ut en film då!!!

Maya, dygn 42

Det är svårt att se på en bild, men vi märker att magen har vuxit mer på bredden den här veckan, vilket inte är så konstigt. Magen kan ju inte hänga ner i marken..
Kan ju nämna att Maya på 4 dagar ( mellan den 14 till den 18 juli) gick upp 1,2 kg. Så nog växer magen alltid!

Alice, 35 dygn.

Vackra Alice!

Fortsättning följer….

//Sofia

Söta älskade lilla Bella . Än så länge minstingen i familjen i några veckor till.
Man brukar ju säga att en onykter person ”tittat för djupt i glaset”.
I Bellas fall är det inte alkohol hon blivit full på utan då måste det vara fil .

Lilla skorpan verkar ha somnat i filskålen .

// Helena

Gupp guppeli gupp, gupp guppeli gupp…. det gungar så åhej åhå!
Jag och dom andra på det här gruppboendet (jo, jag tror det kallas så för vi bor i 2 korridorer med gemensam utgång) har hittat på en liten sång som vi brukar sjunga när omvärlden rör sig. Jag undrar verkligen vad det är som händer där utanför. Ibland när man ligger i godan ro här i sin lilla bubbla blir det plötsligt sjögång. Det känns som om hela huset är i rörelse.
Då kittlar det lite i magen och vi stämmer upp i körsången .
Annars händer inte så mycket just nu…. annat än att jag växer så det knakar. För att hålla mig i form brukar jag träna lite…. typ thaiboxning, jag sparkar med fötterna och jabbar med labbarna . Jag siktar på att bli 1:a när det stora rejset ska gå av stapeln. Då kommer det bli ett hejdundrande kapplöpande bland mig och grannarna. ”Sista lorten stänger porten” brukar vi lite skämtsamt hojta till varandra.
I övrigt är det ett lyxigt plejs jag bor på, det är en egen lya med jakuzzi och fri tillgång till käk.
Nu är det dags att slagga in ett tag. Höres!

// Charmtrollet

(Helenas anm: Det är inte lätt att veta vad som händer när man är en liten valp i magen på sin mamma. Charmtrollet kommer få ordet i bloggen lite då och då.)

Dagen idag är en märklig dag… Eller kanske inte så märklig, men väldigt häftig! Idag kände både jag och mamma för första gången fosterrörelser i Mayas mage!!!!

Jag var den som hade äran att få känna dom först. Det känns som fjärilsvingar mot handen. Det är ännu inte så tydligt som det kommer att vara om några veckor, men man kände att det här är inte Mayas andetag som känns, utan är de små där inne!!!! Nu börjar tankarna rulla ännu mer i huvudet: vad är det för små filurer där inne, vad är det för kön, färg, personligheter mm? Det lustiga är att om ½ halvt år så är det självklart att dom finns i den här världen och man kan inte tänka sig ett liv utan dom.

I fredags tog vi dom här bilderna:

Maya, dygn 37, magen har börjat hänga rejält!

Alice, dygn 30, än är det mest brösten som hänger (dom är utsugna sedan tidigare av A- och B-kullen).

Så här ser dom ut liggandes, mamma Alice med sin dotter Maya!

Den här bilden är precis nytagen på Maya:

Hon börjar få en ordentlig kagge. Hon har fortfarande mycket energi, men man märker att man måste motivera henne lite på promenaderna (dvs att hon får godis). Bella vill leka och försöker få igång Maya, men Maya inser att hon inte orkar lika mycket som förr.
Hon är dessutom väldigt hungrig och tycker att våran mat luktar såå gott!

Alice tycker att hennes mage också är full av valpar (även om vi vet att hon inte har lika många som Maya). Hon tycker att det är onödigt att gå långa promenader, utan skulle heller ligga hemma och njuta! Än är det några veckor kvar tills valparna kommer, så dom får lov att hänga med i alla fall.
Sedan någon vecka tillbaka har Maya och Alice börjat få smaka på valpfoder.
Igår var mamma och pappa iväg och köpte material till en ny valplåda. Nu ska lådan bara byggas ihop och det är några små detaljer kvar att inhandla, sen kan valparna komma!

Jag måste bara bjuda på ännu en bild:

Maya bland kantarellerna. Igår var mamma och pappa ute i skogen, ohoj vad mycket kantareller de hittade!

Nej nog för mig nu!
//Sofia

Idag var vi till veterinären för att ultraljuda Alice.
Hon är konstaterat dräktig, men kommer nog inte få lika många valpar som Maya.
Hela familjen tycker att det känns bra! Om Maya får väldigt många valpar så finns Alice där för att hjälpa till och kunna stötta med kärlek och mat.
Att Alice är dräktig kommer säkert inte att synas lika mycket på hennes kropp som det gör på Maya. Alice har ju haft 2 kullar tidigare, så magen och dess muskler är mycker mer slappa än vad de är på Maya.

Här är ultraljudsbilden av en valp i Alice mage.

Den traditionella ”tiken är dräktig”-bilden.

Så hur är det då med Maya?

Maya har idag gått 35 dygn, dvs 5 veckor.
Så här står det i ”Valpnings boken” om vecka 5:
”Embryot liknar nu en hund och kallas foster. Fostren har utvecklade ögonlock som täcker ögonen, och ytteröronen som täcker öronöppningen. Man kan också avgöra könstillhörigheten. Förbening sker av bröstben, bogblad och revben. Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att denna får ett mer jämntjockt utseende.”

Det blir bara större och större för var dag som går!

Jag ska ta en bild på Maya när hon står upp. Vanligtvis så ser man absolut ingenting av magen när hon är stående, men nu börjar det hänga där under!

//Sofia

Ja jag vet att vi redan har lagt ut 2 inlägg idag. Men det här är så roligt så jag bara måste skriva igen.

På kvällspromenaden körde vi sök mellan ensilagebollar (ja vi är försiktiga så inte plasten går sönder). Några går iväg och gömmer sig medan en förare med hund står kvar och väntar. Föraren kan då se hur de andra går och kan på så sätt se hur pass väl hunden söker!!

Så här kan det se ut. (Denna bild är tagen i juli 2010.)

När vi kom hem gjorde mamma Helena vardagslydnad med tjejerna. Snurra runt, gå slalom, vacker tass, buga, backa, ligg, sitt, vänta mm mm… Alla får en åt gången göra.
När hon sedan skulle köra inkallning så hämtade jag videokameran.

Så här såg det ut:

https://youtube.com/watch?v=t72BVvsXToI%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Inkallnig med ryggen mot hundarna.

https://youtube.com/watch?v=K-VV_aoG3eY%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Och denna är inkallnig med ryggen mot hundarna samt störning i form av pappa Peter som klipper gräset!
Vilka fantastiskt duktiga tjejer vi har!!! Trots sirap i huvudet klarade Bella det riktigt bra!!

//

En oerhört stolt Sofia

”I skogen gick Putte med korgar två.
Han tänkte han skulle dem fulla få.
Av blåbär och lingon så rara.
Det skulle bli namnsdagspresent åt mor och därför var Puttes iver stor…..
Men vart kan väl bären vara??!?!”

”Putte” (Bella) letade och letade men fann inga bär…

Då hittade Putte skogsfolket. De ville gärna hjälpa Putte.
Han hittade fröken Lingon, mamma Blåbär och fru Kantarell:

Tillsammans hittade dom blåbären, men skogsfolket var inte så duktiga på att plocka blåbären i Puttes korgar. Det mesta hamnade i magsäcken…

Rätt som det var kom ett litet lingon löpande förbi:

Hon var bara på genomresa så hon hade inte tid att hjälpa Putte….

Putte återvände hem lite besviken.. Skulle inte mor få någon namnsdagspresent?

Väl hemma fick Putte en smärre chock. På farstutrappen fann han blåbär och kantareller men inga lingon. Fröken Lingon hade skrivit en lapp där det stod:

”Lingonen är inte mogna ännu, men jorgubbarna”.

Putte blev så glad och hoppade och studsade. Nu var dagen räddad!

Snipp snapp snut så var sagan slut…

Hallå på er! Lilla Nr 1 är det som talar.. Vi småttingar tävlar mest hela tiden här inne. Vem som växer snabbast, vem som utvecklar olika saker först, vem som kan sno mest mat från morsan mm… Men det dom andra inte vet är att jag hade tänkt vinna detta race och vara först ut ur magen när det är dags!!!!

Just nu njuter vi av tillvaron i mammas mysiga mage. Det är varmt och skönt i vårat vattenbad och mörkt har det varit tills idag…..
Imorse började det brumma och surra utanför väggen. Kanske höll dom på med stambyte eller var det fasadrenovering??! Fråga oss inte, men högt lät det!!!
Det blev lite ljusare för oss här inne men det är fortfarande lika mysigt… (Sofias anm: Maya tycker det är varmt så därför rakade vi magen idag).

Kolla hur vi växer. Mamma har nu haft oss 33 dygn i magen!

Midjan har försvunnit…

Inte nog med att det började brumma och surra idag. Helt plötsligt vart det sjögång och alla praliner guppade omkring…

I samband med detta kom det ner små mörka kulor i magen (Sofias anm: Maya och dom andra tjejerna älskar att plocka blåbär från blåbärsriset).

Det var allt för mig.
Tjolahopp

Peters föräldrar heter Viola och Per-Åke. Dom har ett ställe en bit utanför Nynäshamn, på Torö. Där har dom en stuga där dom brukar spendera många dagar. Jag och Maya har aldrig varit där förut, men Selma och Alice var där ganska ofta när dom var små.
2-bentingarna säger att ju fler hundar man har desto svårare är det att vara där ute eftersom inte hela tomten är instängslad.

Igår vart hela familjen utbjudna till Torö (Fredrik jobbade). Det var väldigt spännande och många nya dofter där ute. Jag, tjejerna och husse gick upp på vedbacken och kollade läget….
Här kommer några bilder från dagen:

Viola och Sofia

Peter

Det bjöds på god mat!

Per-Åke och Peter

Jag hittade ett pinne att tugga på.

Här är vi på farstun med Viola och Per-Åke!
Tack för en trevlig dag, det måste vi göra om! 2-bentingarna hälsar att maten var supergod!!!

//Bella
Ps. Korven satt inte fel den heller

Ds.

Det går inte särskillt fort när man är ute och går med Maya… Det går väldigt låååååångsamt!
Igår gick jag ut och gick med bara Maya. Tänkte att vi tar en sväng ner i hamnen för där kanske havet kan svalka lite med svala vindar.. Hmm.. Inte vet jag hur det blev med den saken.. Vi gick inte så långt men med den farten Maya höll så var vi nog ute lika länge som vanligt….

Maya har en fråga till er:
Om det redan är tungt att vara ute och gå… Hur ska det då vara om 4 veckor till??

I och med den stekande hettan väljer vi att åka och bada på förmiddagarna istället för att gå en promenad. Man märker att hundarna älskar det och det ger dom en hel del motion i alla fall. Igår tog vi med bojarna (som alla deltagare fick med sig hem från vattenlägret 2008). Vi satte ut dom i vattnet och så simmade vi brevid hundarna runt bojarna.

Alla tog sig runt, men Maya verkade uppskatta bojarna mest. Selma valde hellre att simma efter sin lilla pet-flaska fylld med vatten istället!

Idag kommer första bilden på Mayas mage. Nu ser man att det börjar hända saker och att det allt växer små valpisar där inne!

Dygn 30 ser magen ut så här!

Fortsättning följer…..

//Sofia

… Prinsen och Prinsessan!

För länge sedan i ett fjärran land, närmare bestämt i
Tjeckien, föddes det ett
prinsbarn
av ätten Z Kasétek. Hans öde förde honom norr över till ett land som till stor
del av året bestod av kyla, närmare bestämt till landet Sverige. Där blev han placerad
hos ätten Backlyans och kom att få namnet Zixten.
Zixten växte upp till en mörkhårig, snygg och enormt trevlig man.

Några år senare föddes det i landet Sverige ett vackert
flickebarn hos ätten Amazing Selma’s. Detta prinsessbarn fick namnet Maya och
hon växte upp till en vacker kvinna.

För att göra en lång historia kort…….

En dag korsades Zixtens och Mayas vägar och de blev
stormförälskade.
Deras kärlek till varandra visade sig igår ha resulterat i att Maya bär på
Zixtens barn!
Vad det är för små praliner som växer och frodas där inne i magen får tiden
utvisa!

Här är bildbeviset på att Maya väntar valpar.

De stolta föräldrarna!

**********************************************************************
”Mammorna” till de unga tu visade sin glädje när det stod klart att tillökning väntades.

Farmor Sussie i blått och mormor Helena i lila.

Lyckligare än så här kan man väl nästan inte bli?!

Att vara hundägare kan ibland vara en utmaning. Det gäller att vara lyhörd, uppmärksam, flexibel och inse när det är dags att stanna upp, ta sig en funderare och därefter ”backa bandet”. En sak som varit lätt som en plätt ena stunden kan helt plötsligt bli en svår utmaning för hunden. Det är då det gäller att vara snabb och ändra taktik. Framför allt gäller det att inte bli sur och tycka att hunden trilskas.

Det är precis vad som hänt oss. Bella, som före senaste löpet, var enormt duktig på att söka och apportera leksaker när vi gjorde ”Sökruta” verkar numera inte fatta vad vi vill att hon ska göra. Eftersom det här har hänt oss tidigare med dom andra tjejerna har vi lärt oss att det är något som är övergående. Det var 3:e gången Bella löpte och det var ett jobbigt löp för henne. Förmodligen har hon kommit in i en andra tonårsperiod nu och har därför ”sirap” i huvudet, vilket gör att hon har nog med att bara vara Bella. Det betyder att vi inte får ställa för höga krav på henne utan låta henne gå igenom den här perioden i lugn och ro. Det är lätt att glömma bort att det tar tid för en portis att bli helt vuxen, en 2-åring är långt ifrån klar.

Det som är så fantastiskt ändå är att rätt som det är trillar poletten ner igen och då har hunden (i det här fallet Bella) lärt sig massor och man förstår inte hur det gick till. Öronen har ju varit fulla med öronvax och hjärnan full av sirap.

Älskade goa och underbara Bella

Bella ca 9 v (30/8-09), söt som socker, eller hur?

Stora lilla tjejen, april -11.

// Helena

Vi började dagen med att åka till klubben. Vi tänkte träna agility med daggruppen men det visade sig att vi var ensamma där. Fast det gjorde inte så mycket att vi var själva utan då passade vi på att träna ”muren”. Den har vi aldrig haft på någon träning/kurs men eftersom den kan finnas på tävlingar ville vi att alla 4 vovvarna skulle känna sig bekväma med att hoppa över muren.

Selma hoppade över muren utan problem!

Maya har ”tjuvtränat” så hon hoppade också över muren.

Även Alice tyckte muren var kul att hoppa över!

Uppenbarligen klarade även Bella av att hoppa och vi var nöjda. Det vore synd om man kom in på en agilitytävling och så visar det sig att man aldrig tränat hunden på ett visst hinder. Risken är då stor att hunden vägrar eller tar hindret på fel sätt.

Det var en otroligt varm dag så både jag och Sofia och hundarna kände för ett bad efter träningen. Sagt och gjort, vi drog iväg till en insjö och tog oss ett långt svalkande dopp.

Här kommer lite bilder på ”Storsjöodjuren” !

Det var riktigt skönt (när man väl hade doppat sig!). Jag, Maya och Bella i vattnet!

Bella slänger sig ut efter bollen!

Selma vill också hämta bollen!

Alice vill också bada!

Maya tyckte det var roligare att hämta en pinne istället för bollen!

Alice drar in Sofia till land!

Sofia får även hjälp av Bella att ta sig iland!

Det har varit en riktigt härlig och varm dag. Vi är nöjda, hundarna är nöjda. Kan det bli bättre?????

// Helena

Man kan hitta våra hundar lite var stans i huset.

Men här har jag då aldrig hittat en hund tidigare:

När jag kom hem för någon vecka sedan hittade jag Alice på bänken i hallen. (Jag kunde till och med gå ner i källaren för att hämta kameran och sedan gå upp och fota). Hon tyckte att det var sååååå mysigt!

Våra tjejer är riktigt mys-tjejer. Selma hälsar att det bästa hon vet är att få ligga i knät och man pillar på och myser med henne. Det är heller inte så illa att få ligga på trimbordet och bli kammad:

Det här är också en favorit:

Något hon inte gillar är att bli utestängd, bortstängd eller att inte få vara med:

Men man kan ju inte få vara med till 100% hela tiden. I alla fall inte när jag och Helena har behandlingspatienter.

Men lilla Bella då?

Det är väldigt mysigt att ligga på en madrass på golvet…

Eller i Sofias säng….

Men mysigast av allt är att ligga på en människa som gosar med en!

Maya älskar också att gosa:

Framför allt om nätterna. Då ligger hon nära-nära mamma och myyyyyser…
Men det bästa Maya vet… Är att busa och små reta dom andra tjejerna:

//Sofia

Jag må då säga att det var en alldeles speciell dag igår.

Hela Sverige verkade fira att jag och mina syskon Bacardi, Blackie, Brunella, Elsa, Jackson, Ruff, Denys och Ella fyllde 2 år !

Jo, jag hörde tydligt att folk i trädgårdarna runt oss skrattade, sjöng och lät väldigt glada….. speciellt framåt kvällen . Mina 2-bentingar påstod att det var för att det var midsommarafton som alla människor var glada och hade samlats för att fira men jag tror i alla fall att det var för mig dom sjöng….

Jag var väldigt pirrig i magen kvällen före och hade nästan lite svårt att sova. Jag visste ju att det skulle vankas överraskningar på min födelsedag.

Här sjunger dom ”Ja, må du leva” för mig:

Sen kommer godsakerna fram på bordet, oj vad det vattnas i munnen!

Ett, två, tre….. hugg in!

Jag missar inte en smula:

Det är bäst att kolla så dom andra också ätit upp:

Det har dom. Dags för paketöppning:

Så spännande, undrar vad det är i paketet?

Det är en….. en….. en giraff….. tror jag…… Fast den är väldigt tjock om näsan och halsen är kort. Men det är en alldeles underbar, alldeles speciell giraff .

Tack!

// Bella

Nä, inte är det precis manna som kommer ner från himlen idag .

Trots det tvingade Helena och Sofia ut oss imorse. Jag, Selma, Maya och t om Bella (som förr inte brytt sig om regn) tittade med beeeedjande ögon på 2-bentingarna:

”Snäääälla, kan vi inte vända hem istället för att vara ute i det här ovädret????”

Helena och Sofia försökte låta positiva och glada på rösterna men det kunde ju vem som helst höra att dom inte heller tyckte det var särskilt kul att regnet fullkomligt vräkte ner på oss.

Efter en stund föll dom till föga och vi fick vår vilja igenom.

Så skööönt det var att komma in igen.

Det här så här man ska tillbringa regniga dagar !

Vi får väl hoppas att morgondagen bjuder på bättre väder.

Trevlig midsommar till alla er som läser bloggen!

// Alice med flock