Amazing Selma´s

Idag fyller husse Peters pappa 78 år! Per-Åke som han heter brukar alltid ha massa godsaker med sig när han kommer på besök. Selma brukar kalla honom för ”mannen som talar med hundar”. Han förstår att hon behöver lite extra godsaker lite då och då!

Behöver vi ens säga att farfar blir väldigt populär när han kommer på besök?!

Hipp hipp hurra Per-Åke på din födelsedag. Om du vill så kan vi ta med våra prinsesskronor på kalaset

//Tjejerna Ekström

3 år idaaaaag !!!!!

Yepp och jag bjöd in min familj till ett hejdundrande party .

Eftersom det är jag som är födelsebarnet bestämde jag att alla som ville fira mig skulle ha på sig prinsesskrona…… fast jag skulle förstås ha den finaste.

Titta så fina vi blev:

Passformen var kanske inte den bästa men fin kände jag mig!

Mamma Alices krona var silvrig med guld!

Moster Selma passade utmärkt i den gröna kronan!

Lillsyrran Bella fick en färgglad krona, blå och röd!

Sen var det dags för sång och som vanligt tog Selma i för Kung och Fosterland

Jaaaaaaa mååååå hoooooon leeeeeva……..

Efter sången kom godsakerna fram

Varsågoda!

Titta, det ligger visst ett paket på bordet också !

Bella ville vara med och hjälpa till att öppna paketet.

Hurra, jag fick en Pinguleksak!

// Maya

För 3 år sedan inföll sig påskafton den 22 mars. Det är kanske
inte så många som kommer ihåg den dagen, men en familj som aldrig glömmer är
Ekström. Det var den dagen då de skulle fira barnens farfar, Per-Åkes, 75
årsdag. De skulle ha hem nästan hela släkten på middag och påskfirande.

Behöver jag ens säga att… Så blev det inte…..

Kvällen den 21 mars började Alice bädda, magen var spänd som
en ballong och hon var orolig… Men nej, det kunde ju inte vara dags ännu, det
VAR 1 VECKA FÖRTIDIGT!!

Så klockan 04.53, den 22 mars, på självaste påskafton
ställer sig Alice upp i valplådan och föder den första valpen. En svart tös med
vitt bröst… Vem var denna flicka? Kan ni gissa???

Hi hi… JAG SÅKLART!! NUMMER ETT!!!!!

Jag fick namnet Maya och har sedan den dagen varit en självklarhet
i familjen. Vackraste, sötaste, smartaste och underbaraste.. MAYA!

Efter mig kom:

Vincent, Milton, Zumi, Akilles, Figo och Ditte.

Många tänker kanske: ”Men herregud, 1 vecka för tidigt, hur
var valparna?”.

Jo det ska jag få lov att tala om att Alice, min mamma, är
en supermorsa. Så vi var fullt utvecklade, friska, pigga och glada. Våra vikter
låg mellan 270- 332 gram.

Jag vill idag önska alla mina älskade syskon STOOORT GRATTIS
på födelsedagen! Jag hoppas att ni får en underbar födelsedag med massor av
paket och god mat!

//

Eder storasyster Maya

********************************************************************

Det är sådana dagar som idag då man behöver stanna upp och tänka efter!
Tiden går ruskigt fort och att det redan har gått 3 år sedan vår älskade A-kull föddes känns helt otroligt.

På de 3 åren har vi lärt oss ooootroligt mycket och vi har fått träffa så många trevliga och nya människor.
Jag vet att jag talar för hela familjen när jag säger att vi alla längtar så mycket efter kommande kull som är planerad till hösten. All den kärlek våra hundar och våra valpar ger oss är obeskrivligt. Tänk vad mycket kärlek man kan ge när man får flera ton själv.

Återigen, som Maya skrev:

Grattis vår älskade A-kull på eran 3 årsdag! Och grattis vår älskade Maya, det här är din dag!
Jag kan inte tänka mig hur livet skulle te sig utan dig. Tråkigt, innehållslöst och alldeles ensamt.
Jag säger alltid att alla våra tjejer betyder precis lika mycket för mig och det gör dom. Men Maya är speciell för mig. Vilket kanske inte är så konstigt då det är jag som arbetar och tränar henne mest.
//Sofia

Så uuuuunderbart, vaknade till en klarblå himmel och vårvärme……. vilken dag !

Vi packade ryggsäckarna med fika och drog iväg till skogen. Visst är det fortfarande mycket snö men mestadels kan man gå på skaren och på vissa fläckar är det barmark. Vi var ute i 2,5 timme och halvvägs stannade vi och fikade och vände våra vinterbleka ansikten mot solen. Det blir nog, trots allt, vår även i år !

Vi tog lite bilder som vi vill dela med oss av:

Till och med tjejerna tyckte vårsolen bländade (kolla in hur Alice kisar mot kameran!)

Sofia och Maya njuter av vårsolen!

Vackra Alice!

Söta Maya!

Vackra Bella!

Bildsköna Selma!

Oj, oj, oj….. ”släng dig i väggen”, Ronja Rövardotter!
Ditt vårskrik är som en viskning i förhållande till när Selma, Alice, Maya och Bella äntligen fick söka leksak i skogen här om dagen. Som vi alla har lääääängtat efter att kunna röra oss normalt i skogen igen. Det har varit alldeles för mycket snö men i veckan var det rejäl skare och dessutom hade snön sjunkit ihop.

Tjejerna ”susade fram” och det var så härligt att se dom sträcka ut på kalhygget. Vi är mycket väl medvetna om att det råder koppeltvång (fr om 1 mars) men eftersom vi VET att det enda tjejerna sticker iväg på är bajs låter vi dom vara lösa i alla fall.

Vårskriket kom när vi kopplade upp tjejerna vid varsitt träd och plockade fram leksaker. Dom fullkomligt äääälskar att söka och spåra och dom är så ivriga att få ge sig iväg att adrenalinet bara pumpar i deras kroppar. Dom kan helt enkelt inte låta bli att yla, så det är ingen risk att de vilda djuren missar att vi är i skogen.

Vi låter en i taget få söka sin leksak, sedan är det ”näste man till rakning”. Alla är så himla duktiga och vi blir alldeles varma om våra hjärtan när vi ser glädjen och ivern hos dom och hur nöjda dom är efteråt .

Igår spårade vi. Här kommer några bilder:

Maya in action!

Selma spårar

Alice har hittat oss!

Alice, Maya, Selma och Helena har gömt sig för Bella

Bella är den av tjejerna som är ”outstanding” på att gå på den markburna doften. De andra fuskar gärna och går istället på det luftburna spåret.

…… i den lilla staden Nynäshamn, på den lilla gatan som heter Mörbyvägen, i ett litet hus bodde det en jättetjock gris vid namn Alice:

Den jättetjocka grisen låg mest och vilade hela dagarna. Hennes mage den växte och växte och växte tills en dag då hon började värpa ägg. På påskaftonen, för snart 3 år sedan, kläcktes 7 vackra och söta och alldeles underbara små påskägg i det lilla huset, på den lilla gatan, i den lilla staden……..

……. och den lilla familjen som bodde där fick uppleva något alldeles fantastiskt och dom kommer aldrig glömma dagen då den jättetjocka grisen visade sig vara påskharen !

Den lilla gumman som bodde i det lilla huset kunde, från den dagen, kalla sig för kennelmamma. I sin famn betraktade hon den första lilla varelsen som kommit ur den jättetjocka grisen. En svart liten tik med vitt på bröstet som kom att heta Maya ”.

Alice hade igår byggt en egen koja (eller nja, den blev till eftersom vi hade dammsugit vardagsrummet, men ändå). Där inne hade hon det sååååå myyyysigt!

Det är inte alla som har en egen koja inte!

Maya blev lite avundsjuk på att Alice dels hade en egen koja plus att hon fick massa uppmärksamhet (dvs att jag tog kort på henne). Så hon var tvuuuuungen att visa vilken fin knutleksak hon hade hittat! Hon vill faktiskt också vara med på kort!!!!

Så då tog jag kort på alla tjejerna… Söta Bella lekte med en elefant…

Och såklart vackra Selma!

//Sofia

Igår åkte vi förbi Müllers igen, jiiippiii… Ingen lång kö och precis nygjorda semlor kom ut när vi klev in…

Återigen kan jag konstatera att ingenting är som deras semlor.. Mandelmassan är blandad med rosa grädde så man får perfekt med ”mandelmasse-smak” för varje tugga!

Smarrigt värre!

I år fick även tjejerna smaka…. De fick dela på en liten och snacka om att de gillade den!

Man måste vänta tills 2-bentingarna säger varsågod…

Sen är det bara att hugga in!!

Selma, Alice, Maya & Bella ger semlan betyget:

(5 av 5 möjliga stjärnor)

//Sofia

En rättelse kommer här:

Självklart var den ”Semla-dagen” igår. Vi var lite ”veckovilla” och vi tog helt fel på dag och vecka. Men Selma tackar och bockar, hon fick ytterligare en dag att fira!

Vi hade tänkt köpa en varsin semla (och en som tjejerna kunde dela på), men när vi åkte till Müllers här i Nynäshamn, så var kön utanför huuuuur lååååång som helst. ALLA Nynäshamnare ville ha ”Müllers-semla” (plus att vissa åker land och rike till Nynäs för att köpa deras semlor), så skippade vi det.

Nu till något helt annat. Jag måste då säga att jag har en mycket intelligent hund! Vem pratar jag om? Min älskade Maya såklart!

När jag kom ner i källaren fann jag henne så här:

Efter allt bus och spring i skogen och agilityträning har hon fått ont i Sartorius (knämuskeln), hon tyckte nog att det var dags för lite mysamys på massagebänken (dvs ultraljudsbehandling).

Så vad är intelligensen i allt det här?? Jo, hon ligger på rätt sida, det är höger knä som hon har problem med!

Min älskade Maya <3

//Sofia

Nej inte ”Semla-dagen”, utan ”Selma-dagen” är det idag!

Idag vart man 6 barre…. Herregud vad tiden går fort. Men mycket har hänt sedan jag föddes.

Efter att jag flyttat till familjen Ekström har, som ni vet, flocken utökats med 3 hundar och 2 kullar. Jag har blivit syster, moster och i sommar blir jag förhoppningsvis gammelmoster. Oj oj oj… Tur att jag slipper valpar och sånt själv. Okej att de växer upp i samma hus som jag bor i, men jag slipper tvätta dom och mata dom och bry mig om dom. Tur att min familj förstår sig på mig!

I alla fall…

Dagen idag började med att 2-bentingarna väckte mig med ”sång på sängen”…

Sedan gav vi oss av ut i skogen och där träffade vi Elsa-belsa, min systerdotter, och hennes 2-bentingar.

Hela gänget!

Jag och min syster Alice

Snygga jag!

När vi sen kom hem sprang Bella och satte sig på uterummet (hon är lite knasig hon). Bella visste nämligen vad som skulle ske, så ”pax försten” är det som gäller.

Medan hon satt och väntade gjorde 2-bentingarna iordning ”tårta” och presenter.

Mmmmmm vad gott det ser ut…

Sen fick vi alla slå oss ner vid bordet. 2-bentingarna bjöd återigen på sång innan vi fick hugga in…

MUMS, vad gott det var!

Bella ska såklart alltid vara värst…

Som jag sa tidigare så är Bella lite knasig, hon tyckte att hon skulle upp på bordet och äta tårta.

Sen fick vi hoppa ner och så fick jag mina presenter:

Jag fick morötter och en mjukis-elefant.

En riktigt bra födelsedag…. Det här kan vi göra oftare!

//Selma

… är ett speciellt datum för oss. Idag är en sådan dag då vi minns tillbaka i tiden. För exakt 6 år sedan föddes vår lilla Selma!

Dessa bilder är tagna i Maj -05 när lilla ”Selmis” hade flyttat hem till oss (bilderna är scanade så därför är inte kvalitén den bästa):

Söt som socker!

Så här stor och vacker är hon idag:

Precis lika vacker då som nu är vår lilla sötnos! Vi pratade om det här i familjen idag, att när Selma inte finns hos oss längre så kommer nog de flesta komma ihåg henne som ”Fina Selma som var mörkt chokladbrun”. Selma är inte som alla andra, hon har en mycket speciell personlighet och karaktär. En tjej med en stark vilja, som ändå är så lätt att ha att göra med.

Det är tackvare Selma som vi är där vi är idag.

Helena och Selma, Maj 2005.

Helena och Selma, Mars 2011.

En hel del har hänt med flocken sedan 2005. Idag ser den ut så här:

Det ÄR ingen vanlig dag, för det är Selmas födelsedag, HURRA HURRA HURRA!

Grattis älskade Selma!

//Sofia och resten av Ekströms-gänget!

…. det är dagarna som vi minns… Eller hur går den?

Idag var det en underbart vacker morgon och självklart åkte kameran med.

Maya och Bella blir lite tossiga när det är lagom temperatur, soligt väder och när man är ute i skogen. Gör den ena en sak så ska självklart den andra härma och göra likadant.

Maya börjar gräva och rulla sig i snön:

Och självklart gör Bella likadant:

Det växer, som de flesta vet, ”godis-träd” i skogen. Joho, lite var stans finns det Frolicträd, idag hittade vi ett sådant:

Man måste stå och vänta tills matte säger att man får springa och plocka ”frollarna”:

Mor och dotter

Selma

Maya

Här kommer lite andra roliga och fina bilder från dagens promenad:

En trevlig promenad var det och vi hoppas att solen visar sig framme lite mer nu framöver!

//Sofia

Igår fick vi oss alla ett gott skratt. Promenaden avslutades med att vi passerade två små barn. Det är alltid lika roligt att studera barn när man går förbi. Vissa viskar till varandra och man vet inte riktigt om det är för att dom tycker att hundarna är fina eller för att de tycker att de ser lustiga ut.

Alice blev en gång kallad för ”ruffse-tuffs” och så klappade barnet på hennes tofs.

Åter till gårdagen.

När vi går förbi hör jag hur ena tjejen säger till den andre ”är det ett hunddagis?” och den andra tjejen ropar till oss:

– ”har ni ett hunddagis???”

Då vänder sig Helena om och säger:

– ”Nej, vi har en hundfamilj!!”

– ”Jaaahaaaaa”, ropar tjejerna tillbaka.

Jag skrattar lite lätt för mig själv och tänker ”hundfamilj, ja det passar väldigt bra”.

Jag och mamma pratade om händelsen idag. Vi skrattade båda och konstaterade att det enda som saknas i hundfamiljen är en hundpappa. Men en sådan klarar vi oss utan, det är bättre att ”hyra in” en då och då istället.

Ha ha, ja för så som hundfamiljen Ekström ser ut är ju inte någon ovanlig syn i människovälden heller. En ensamstående tvåbarnsmamma (barnen har hon fått med två olika pappor) som bor tillsammans med sin storasyster.

Jag älskar vår ”lilla” hundfamilj. Vill inte ens tänka på hur livet vore utan Selma, Alice, Maya och Bella. Dom gör mitt liv perfekt!

//Sofia

– IDAG ÄR DET MIIIIN DAG, ropade jag till de andra tjejerna nu på morgonen!

– Va? Näähää, du fyller ju inte år idag, sa de tillbaka.

– Nä, inte är det min födelsedag, men idag är det ”Semla-dagen”, dvs MIN dag!!!!!

Ibland har man tur, jag menar, mina 2-bentingar tänkte verkligen till när de döpte mig till Selma. De måste ha tänkt: ”Den där söta ungen ska belönas med att ha två egna dagar om året”. Sagt och gjort! Semlan-Selma, det är jag det!

Alla som bor i Nynäshamn vet att de godaste semlorna kommer från ”Müllers”, ett bageri och konditori som ligger mitt i Nynäshamns centrum.

Så här ser dom ut:

(Bilden är lånad från: http://frasseshus.blogspot.com/ )

Visst ser den smarrig ut! Men erkänn att sötast av alla är JAAAAG!

Nu förstår ni varför jag har mitt namn va??!!! Söt som socker! På bilden är jag 3 månader gammal.

Och än idag är jag fortfarande lika vacker och söt! De ni!!!

//Selma

För oss som älskar att hitta på aktiviteter i skogen ställer snön till med problem. Det är inte så lätt att ta sig fram i snön och därför kan vi inte spåra, söka leksaker eller hitta på andra roligheter som vi brukar.

(Maya spårar, oktober -10)

Det känns inte bra i hjärtat när vovvarna bara fått promenader bara för att man själv känner sig trött eller har brist på fantasi. Det är då man får ta sig i kragen och ofta räcker det med en kort stunds aktivering för att vovvarna ska bli nöjda.

Istället för att söka i skogen har en av oss sprungit i förväg på en plogad skogsväg och sedan gått ut i den djupa snön några meter åt sidan. Hundarna har fått stanna precis innan en kurva så att dom inte sett var personen ”försvunnit”. Hundarna har fått springa iväg en i taget för att leta reda på den gömda personen.

Att leta godis i snön är också en enkel aktivitet men som får hunden att jobba med nosen.

Många aktiviteter funkar alldeles utmärkt att göra inomhus också. Tänk att hunden kan bli så lycklig av att t ex sitta på kommando eller ligga, backa, buga, snurra runt, sitta på rumpan med frambenen i luften, plocka upp en leksak och lägga i en låda, hämta en leksak, gå slalom mellan benen, spela död, klura ut i vilken upp-och nervänd burk som köttbullen ligger. Problemet är att det är min hjärna som begränsar vad jag kan göra med hundarna. Det gäller att vara påhittig och ha lite fantasi!

(Här övar Bella på att sitta still på Peters rygg!)

För oss som har fler än 1 hund är passivitetsträningen för de hundar som inte får jobba för stunden jättenyttig. Det gäller att komma ihåg att belöna när de sitter/ligger tyst och stilla i avvaktan på deras tur.

Hundarna utstrålar glädje och energi när dom jobbar och jag blir lycklig i själen av att se det. Tänk att så lite kan göra så mycket!

Efteråt är det skönt att lägga sig och vila tycker Selma, Alice, Maya och Bella

(Alice har tagit bästa platsen i Sofias säng )

(Maya myser också i Sofias säng!)

(Bella kan knappt hålla ögonen öppna )

(Ingen kan snarka som Selma )

// Helena

Det är fortfarande lika kallt som det varit tidigare. Om inte kallare? Det känns nästan som det. Kanske är det fuktigare i luften nu än förut?!

I söndags hade vi en trevlig promenad i skogen. Med oss hade vi Elsa och hennes husse Roger.

Det var helt fantastiskt väder och vackrare vinterdag får man leta efter! Vi fick även en hel del fina bilder som jag tänkte bjuda på idag! Kolla in glädjen i deras ögon!

Småtjejerna på språng

Bella-Bus

Den enda bilden som ALLA tjejerna syns på samtidigt. Juniorerna Maya, Elsa och Bella är ju så mycket snabbare än Selma och Alice.

Hi hi, Maya ser helt tokig ut!

Uuuuunderbara Bella <3

En glad Maya

Vackra Alice kommer springande

Tokiga Elsa

Amazing Selma’s juniorer: Bella, Maya och Elsa

”En hög” med portisar

Hopp och bus

Hoppas dessa bilder förgyller eran dag lika mycket som de förgyller min!

//Sofia

Igår var vi på besök hos B-kullevalpen Jackson. Vi har träffat honom 2 gånger efter att han flyttade från oss. Dels på B-kullens valpträff (2009) och sen på Hammarö lägret 2010. Då är det ju många andra hundar på plats också, så det här var första gången vi träffade bara honom och hans underbara familj!

Jackson och Bella är väldigt lika som individer. Inte alls några intensiva hundar, utan de läser försiktigt av den andra hunden.

Våra tjejer tyckte att Jackson var en bra hund på så sätt. Dom är inte så förtjusta i när andra hundar ska upp i ansiktet på dom och försöka ställa sig in.

Gruppbild

Jackson bjöd på grillad korv på familjens baksida

Är du min mamma??

Jacksons minimatte Bea tillsammans med Maya

Sen gick vi in och blev bjudna på fika! Jackson sprang upp på övervåningen i deras hus och ställde sig och skällde. Det verkade nästa som att han ville visa sitt hus för oss, för så fort vi gick upp dit så vart han nöjd!

Jackson myser med sin lillmatte Isabelle

Jackson myser med mamma Alice. En tålmodigare mamma än Alice får man leta efter!

5 portisar myser på det varma golvet

Alice tyckte att det var mysigast i soffan bredvid Jacksons husse Fredrik

Alice önskar sig en sån här soffa, inte nog med att den var gosig att ligga i, man kunde även gå bakom den och mysa!

Alice och Maya myste i soffan med Fredrik, Bea och hennes kompis Liv.

Beas kompisar Liv och Vendela myser med Bella.

Jacksons matte Pernilla

Vi är så glada att just ni ville köpa valp ifrån oss. Jackson kan inte ha ett bättre liv. Han får hänga med på det mesta och använda sin hjärna i alla aktiviteter ni gör med honom!

Vi hoppas att det inte ska dröja lika länge till nästa gång vi ses!

Tack för den goda korven och fikat!

//Familjen Ekström

Att leva med Selma är verkligen speciellt, hon är inte riktigt som alla andra! En av Selmas egenheter är att hon kan stå blixt stilla och bara stirra på en. Hon brukar även stå och studera oss och bara väntar på att något ska hända. Denna bild är precis tagen:

Det här är en vanlig syn hemma hos oss, bilden är inte fejkad utan Selma kan sitta och stirra på en hur länge som helst. Just nu vill hon ha oxfilén som ligger på köksbänken!

Selma är verkligen speciell för oss på sitt eget lilla vis.

Mamma sa till mig idag att det känns konstigt att veta att en dag kommer inte Selma att stå och kolla på oss med sina kloka och studerande ögon. Det känns verkligen i hjärtat när man tänker så. Men vi är ändå glada över att Selma bara fyller 6 år i år! Hon har alltså måååååånga år kvar att leva med oss!!! Jag måste ändå erkänna att jag blir lite sur på Selma när jag erbjuder henne att komma och ligga i mitt knä och hon dissar mig totalt och går och lägger sig under bordet. Men inget glädjer mig mer än när hon kommer fram och pussar mig i örat lite då och då (hon är vääääldigt snål med sina pussarna).

Älskade Selma, vad vore livet utan dig??!!
//Sofia

Om ni inte redan har förstått det så är portisen en PÄLSHUND! Det krävs alltså en hel del pälsvård under hundens liv. Det gäller inte bara att tvätta hunden (en ren päls är lättare att hålla ordning på än en smutsig). Många tror dessutom att dom inte fäller sin päls. Men det är inte sant! Dom fäller visst sin päls MEN den stannar kvar i pälsen.

Det gäller det att kamma, kamma och åter kamma hunden.

Vi har ju nu bara stora hundar, men när valpen tappar sin valppäls så krävs det att man kammar varje dag för att undvika tovor.

Men ja, den stora hunden tovar den med, dock inte lika mycket.

Nu är det två månader sedan som våra tjejer löpte och eftersom alla tikar går in som om dom är dräktiga efter ett löp så har dom börjat fälla mer av sin päls nu….
Det här blev dagens skörd:

Fina tjejer som är nykammade. Som ni ser är det olika utdelning av lös päls i pälsen!

Undrar hur många liter eller kilo päls som man kammar ut från varje hunds päls under en livstid?

//Sofia

Tidigare i veckan var det plusgrader, solen
värmde skönt och snön smälte sakna men säkert undan (lite i alla fall).

Ha! Där misstog jag mig allt. Jag som trodde
att våren var nära. Tji fick jag! Idag när vi skulle ut på tomten möts vi alla
av NYSNÖ!!!! NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Snön föll ner tonvis från himlen…
Varför!!!?

Inte nog med att det snöade, dessutom blåste
det storm.

Jag tycker det är för jäkla trist med sånt här
väder och det visar jag tydligt för mina 2-bentingar! (Jag springer så fort jag
kan in i värmen igen).

Ååååh vad jag längtar till vår och sommar! När
man kan ligga ute på tomten och värma sig i solen. När vi kan bada och spåra i
skogen. Nog för att myggorna är jobbiga, men då kan man i alla fall göra
roligheter, vilket verkligen INTE går nu!

Just nu är det värre än värst ute! Snöstormen är ett faktum och vi har inte ens kunnat ta oss ut på promenad. Vi brukar åka till vissa ställen för att ta kvällspromenaden, men nu ikväll när vi var på väg ut såg vi brandbilen i diket. 2-bentingarna tog sitt förnuft till fånga och sa; ”Vi vänder och kör hem. Det är inte värt att åka ut och gå med livet som insats”.
Bra tänkt tycker jag, vi fick hålla till godo med tomten istället!

Här kommer lite bilder från idag:

Gruppbild är som ni vet ett måste!

Selma och Maya

Jag i egen hög person!

Min ”dotra” Bella!

Syster Selma.

Min ”dotra” Maya med sin vapendragare ”Mr Turkey” eller valp eller vad man nu ska kalla honom?? Dotter-son?!?!

Man ser inte att det blåser, men det gör det! Nu ser man knappt ut genom våra fönster på grund av blåsten och snön!

//Alice