Amazing Selma´s

När Doris fyllde 3 år så hade vi fullt upp hela dagen med valpbeskrivningar… Sen har tiden bara rullat på och vi har tänkt varje dag att vi måste få till ett kalas. Det känns ändå lite konstigt att ha kalas utan Selma, det var ju nästan på grund av hennes enorma glädje av kalasen som vi hade dom. De andra gillar också kalas men Selma vända ut och in på sig själv, det var det bästa hon visste.
Hela släkten, inklusive dotter Saga fick vara med. Det här var Sagas första kalas som hon firade!
Alice snart 12,5 år (väldigt fokuserad på gotte-tallriken).
Maya snart 10 år.
Bella 8,5 år.
Nemi 5,5 år.
Födelsedagsflickan Doris 3 år!
Lilla Saga 11 veckor imorgon!
Sen slog Nemi och Bella klackarna i taket och dansade på bordet!
Efter intaget av födelsedagsmaten så blev det såklart paketöppning!
Paketet innehöll det bästa Doris kunde tänka sig, en ny ”sulare” (som hon såklart delade med sig av till Saga).

//Sofia

Ja det blir en hel del uppdateringar om Saga nu i bloggen men hon är ju bedårande söt!
T ex dessa bilder som Helena skickade till mig idag:
Tänk vad fort tiden går, nu är hon tillräcklig stor för att kunna ha på sig det här täcket! Det är samma täcke som hennes mamma och moster hade på sig när dom var små!
Hon följer även efter en, precis som valpar brukar göra. Helt tyst så kommer hon efter och där är hon bakom en när man står och sminkar sig på toaletten, när man lagar mat i köket mm mm. Hon har även fått sin nos och rumpa klippt och tänka sig, det klarade jag av att göra helt själv! Det är en liten annan kaliber i Saga jämför med Nemi. Det dröjde tills Nemi var 1,5 år innan jag lyckades klippa nosen helt på egen hand!

Idag delade mamma den här bilden på Facebook, den är tagen för 2 år sen:
Med texten: ”Ibland önskar jag att jag kunde stoppa tiden så att Selma fortfarande hade varit hos oss …..men då hade vi å andra sidan inte fått uppleva glädjen i att ha Saga hos oss. Tiden går, hjärtat slår … Carpe diem”

Så är det och det var något vi pratade om på dagens promenad…. Vi hade så gärna velat stanna tiden där för 2 år sen när hela gänget var samlat men då hade vi ju inte fått lära känna Saga. Kluvna känslor men vi är tacksamma för all tid vi fick med Selma och all tid vi får med dom andra tjejerna.
Vi vill härmed önska er en trevlig helg, så här glad är min pappa när det är fredag och han får njuta av en promenad med tjejerna i skogen efter jobbet!

//Sofia

…. är omtyckt av alla i familjen, från oss 2-bentingar till gammelmormor Alice. Mamma Doris älskar att leka med sin dotter men även mormor Maya, moster Nemi och gammelmoster Bella inviterar henne till lek
Som sagt, vi är stormförtjusta i den här lilla ungen och det finns risk att bloggen kommer fyllas med måååånga foton på henne ett tag framöver

Ha en bra torsdag!

// Helena

Just nu finns det 4 generationer i vår familj och det känns verkligen häftigt!
Tänk att för 10 år sedan bestod familjen av Selma och Alice. Vi väntade då vår första kull och kunde inte i vår vildaste fantasi föreställa oss hur livet 10 år senare skulle se ut. Att vi idag har Alices barnbarnsbarn i huset och totalt 6 hundar hade vi nog inte trott på om någon sagt det till oss för 10 år sen.
Så här söta var de idag:
12 år, 3 månader och 2 dagar skiljer dom åt. Alice har en erfarenhet som Saga saknar, erfarenheten om livet! Men söta som socker är dom, eller hur!

//Sofia

Ja här kommer den, det första gruppfotot på den nya konstellationen av flocken.
Det gäller att njuta av varje dag tillsammans med dom för vi vet att det inte varar för evigt!
Det känns så konstigt att inte Selma står med dom där på stenen och samtidigt så självklart att Saga gör det.
Saga har verkligen tagit våra hjärtan med storm och det märkliga är att det redan känns som att vi känner varandra. Hennes blick går rakt igenom oss och vi undrar om det är Selma som kommit tillbaka i en ny skepnad. Hon har så många likheter med henne men är i ett annat format. Hon kommer aldrig kunna vara Selma, Selmas kropp finns inte men kropp och själ är inte samma sak. Det märkliga är att sen N-kullen föddes så känner jag inte av Selmas närvaro som jag gjorde innan. Antingen så är hon tillbaka eller så har hon vandrat vidare.
Sorgen består över Selma men kärleken över lilla Saga är obeskrivlig! (Det här får man tro på om man vill men vi vet vad vi själva känner och tror).

//Sofia

Oj vad tiden springer iväg!

Igår fyllde N-kullen hela 9 veckor och Cato och Milou har redan bott i sina familjer i 1 vecka!!!! Enligt rapporterna sköter sig barnen sååå bra och det värmer våra kennelmammahjärtan!
Vi vill passa på att önska er en fin Alla-hjärtans-dag med den här söta bilden på Saga:

//Sofia

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det H-kullens 4-årsdag, hurra, hurra, hurra!!!
Stort grattis Juffe, Indie, Happy, Tesla, Stella, Nelli, Baraco, Nikki, Brizze och Higgins på er dag!!!

//Sofia

Nej, mycket mer än att ta hand om valparna, ta hand om stor-tjejerna och få det vardagliga livet att gå ihop hinns inte med. Därför kommer nu flera inlägg efter varandra som handlar om vad vi har pysslat med de senaste dagarna.
I fredags hade vi besök av Ninni och IngaLill för valpbeskrivning.
Varje år bokar vi upp en dag hos Nykvarns Hundhall (eller utanför på deras gräsmatta) där våra avkommor har möjlighet att komma och genomföra mentalbeskrivning (BPH). I höstas när vi var där hojtade Ninni till oss att ”nästa gång ni har valpar så måste jag få komma och beskriva dom”. Sagt och gjort, i fredags var dom här och det var en väldigt intressant dag.
Både Ninni och IngaLill blev så glada över att se hur trygga och sociala valparna var. Ninni har ju sett många av våra vuxna avkommor och hon gratulerade till bra avelsarbete gällande mentaliteten då de är så himla trevliga (vilket såklart känns jättekul att få höra).
Det är många olika moment som ingår och man blir verkligen imponerad att de orkar ta sig igenom hela testet. Först sätts valpen in i rummet där testledarna är (vi uppfödare får inte vara med).
Där ser man hur valpen reagerar. Om inte valpen redan upptäckt testledaren så visar hon att hon finns där. Man ser hur intresserad valpen är att följa med testledaren när denne rör sig samt hur den reagerar när testledaren sätter sig ner och pratar med valpen.
Sen kommer flera olika föremål fram en åt gången och man ser hur intresserad valpen är av en tennisboll, kamptrasa att kampa med, hur de reagerar på en stor konstig boll med olika färger samt hur de reagerar på en pet-flaska fylld med makaroner (ingen del av testet går ut på att skrämma valpen).
Därefter får vi komma in i rummet!
Valpen sätts ner i mitten av en ring fylld av olika leksaker. 3 av dom har de bekantat sig med tidigare och 3 av föremålen är helt nya. Här ser man vilken typ av leksak de väljer och hur mycket de utforskar.
Alla leksakerna utom kampleksaken plockas bort och testledaren testar vilket grepp valpen har och om den vill ta kampleksaken i munnen.
Det sista momentet går ut på att se hur handlingskraftig valpen är och vilken initiativförmåga den har när uppfödaren sitter bakom kompostgaller och ropar.
Sista momentet blir att göra om momentet men att man lägger till annat ”konstigt” underlag vid utgångarna.
Testet är klart!
Det var verkligen jättekul att se alla valpisarna och vi visste inte vad vi kunde förvänta oss innan men blev glatt överraskade hur trygga och stabila dom är!
När testet är klart och sammanställt får man dels alla valpar på individnivå hur de har reagerat samt en sammanställning av kullen. Så här ser spindeldiagrammet ut för N-kullen. För att förstå vad allt betyder så måste man läsa protokollet (vilket valpköparna får med sig).

Tack Ninni och IngaLill, vi vill verkligen göra om det här med nästa kull!

//Sofia

…. så har vi fullt upp just nu. Så fullt upp att vi inte ens hann gratulera våra I-kullebarn som fyllde 3 år igår här i bloggen. Skämmes på oss! Bot och bättring kennelmammor!!!
Istället utbrister vi i ett Stoooort Fyrfaldigt Leve idag:

Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaa!!!

Doris har också fullt upp så hon har inte hunnit bjuda in tjejerna till kalas. Vi vet inte riktigt när kalaset blir men en sak är säker: Kalas kommer det att bli! Vi får bara se om det blir under de närmaste dagarna eller om det blir när hennes underbara barn har flyttat till sina egna familjer.

// En skamsen kennelmamma Helena

Idag är en dag då vi är lite extra stolta. Java ur J-kullen (Amazing Selma’s Juke Box Baby) blev idag diplomerad Skolhund.
Så vad är en skolhund? Så här definierar Terapihundskolan begreppet:
”Skolhunden används i skola eller annan typ av
pedagogisk verksamhet av exempelvis pedagog, specialpedagog eller annan
personal som ska arbeta med hunden som pedagogiskt verktyg. Fokus på
djurassisterad pedagogik är att hjälpa deltagaren att nå förbättrade
resultat enligt läroplanen samt sociala och kognitiva funktioner.”

Vi är så otroligt stolta över Java och hennes matte Madeleine! Dom har jobbat så otroligt hårt för att komma dit de har kommit och nu fortsätter arbetet där de förhoppningsvis kommer kunna jobba inom skolan.

//Sofia

Här kommer även en film från dagens vistelse i köket

//Sofia

En av höjdpunkterna från utställningsåret 2017 var denna dag i Gimo där vår uppfödargrupp blev BIS-2 (av totalt 12 grupper).
Detta resulterade i en 58e plats (av
132) på listan över Årets Uppfödargrupper och dessutom var vi den enda
portisgruppen att placera sig i Best In Show i Sverige under 2017!

Vi är så otroligt stolta och tacksamma över alla fina Amazing
Selma’s-vovvar och våra fantastiska valpköpare som gör detta möjligt.
Denna dag är vi såklart lite extra stolta över Higgins, Leo, Doris och
Maya som representerade vår uppfödning den där dagen i maj

(Foto: Lillemor Böös)

//Sofia

…. Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är D-kullebarnens 6-åriga födelsedag! Hurra, hurra, hurraaaaaa!!!!!!
En stor puss på nosen till er alla och en extra tanke går till änglaflickan Majken!

//Kennelmamma Helena och flocken

Att tiden går fort nämner vi på bloggen rätt ofta, för det gör den… Den går jättefort…. Men med vissa saker så känns tiden konstig. Å ena sidan känns det som att tiden har stått stilla medan å andra sidan så känns det som att den har rusat iväg.
Idag på förmiddagen var det 4 månader sen vi sa hej då till Selma. Det smärtar så att ens skriva orden.
Sorgen har känts okej den senaste tiden. Det var längesen vi grät, tills idag. Som en käftsmäll slog sorgen till. Idag har varit en tung dag, en av de tyngsta på ett bra tag.
Jag drömde inatt att Selma levde, hon hade återuppstått från de döda. Mina tankar i drömmen var hur det ens var möjligt men så var det. Hon var lika levande som hon var när hon var här.
Att vakna upp från en sån dröm sätter sina spår hela dagen. Att skriva ner sina tankar och känslor smärtar något fruktansvärt men det känns ändå så rätt att göra det. Dela med sig av vår sorg och vår glädje, det är det som bloggen handlar om. Glädje och sorg går hand i hand.

Älskade Selma, vad skulle vi inte göra för att få ha dig hos oss. På facebook dök det upp ”den här dagen för 5 år sen:
Vi skulle göra vad som helst för att få stå där vid trimbordet. Få tvätta, klippa och föna. Att få rå om henne. Hon älskade att bli ompysslad. Att bli fönad var verkligen hennes stora favorit och hon somnade nästan sittandes på trimbordet. Det gjorde hon inte mot slutet, det var som att det gjorde ont i kroppen på henne. Jag vill tas tillbaka för 5 år sen…. Men jag inser att det inte är möjligt och jag får vara glad för alla fina minnen.

Fasiken vad vi saknar dig Selma – alltid i vårt minne och för evigt i våra hjärtan.

//Sofia