Ja här kommer den, det första gruppfotot på den nya konstellationen av flocken.
Det gäller att njuta av varje dag tillsammans med dom för vi vet att det inte varar för evigt!
Det känns så konstigt att inte Selma står med dom där på stenen och samtidigt så självklart att Saga gör det.
Saga har verkligen tagit våra hjärtan med storm och det märkliga är att det redan känns som att vi känner varandra. Hennes blick går rakt igenom oss och vi undrar om det är Selma som kommit tillbaka i en ny skepnad. Hon har så många likheter med henne men är i ett annat format. Hon kommer aldrig kunna vara Selma, Selmas kropp finns inte men kropp och själ är inte samma sak. Det märkliga är att sen N-kullen föddes så känner jag inte av Selmas närvaro som jag gjorde innan. Antingen så är hon tillbaka eller så har hon vandrat vidare.
Sorgen består över Selma men kärleken över lilla Saga är obeskrivlig! (Det här får man tro på om man vill men vi vet vad vi själva känner och tror).

//Sofia