Amazing Selma´s

I onsdags, den 20 november, kom så Sallys och James valpar.
Allt började helt enligt skolboken och Sally var verkligen en mönster-mamma.

Efter att några valpar kommit ut precis som de skulle så insåg vi att en av valparna inte hade gått i simskola innan och lärt sig att man inte kan ligga med frambenen längs med kroppen bakåt. Den låg helt enkelt så att den inte skulle komma ut naturligt.
Då gällde det att handla snabbt. I ilfart åkte vi in till Bagarmossens Djursjukhus som vi underrättat att vi var på väg in.
De stod startklara direkt när vi kom och även de konstaterade att valpen som låg fel inte skulle komma ut naturligt. Den stoppade ju dessutom upp för de andra. Till saken hör att valpen som inte kom ut fortfarande levde så för att rädda den och de andra som var kvar så blev det snabbt beslutat att kejsarsnitt var det som behövdes!
Det som känns skönt är att veterinären sa på en gång att det här har ingenting med Sally att göra, det hade ju fötts valpar helt utan problem innan, utan det var verkligen bara otur att det blev som det blev.

Under hela tiden var Sally jätteduktig, hon var otroligt lugn och var inte stressad. Vi fick ju dessutom hålla Sallys matte Pia och James matte Jessica uppdaterade om vad som hände för de satt ju hemma hos sig och var såklart oroliga!

Sally fick gå iväg till operation och vi fick sitta kvar med de valpar som redan var ute.

När vi sitter där så öppnas dörren och ”vår” veterinär Sandra som hjälper oss med frågor, besiktning av valpar mm kommer in. Det visar sig att hon var på plats på Bagarmossen den här dagen och hade hört att det var en uppfödare av portugisisk vattenhund som var där, som hade pratat om henne.
Tidigare stod Sandra själv och opererade på Bagarmossen men idag jobbar hon mer med administrativa saker och håller föreläsningar för andra veterinärer runt om i landet, så det var verkligen inte självklart att hon skulle vara där just i onsdags.

Där och då brast det, att få se ett välkänt ansikte som vet vilka vi är gjorde att känslorna rann över.
Efter cirka en timme kom så väl valparna till oss, alla levde och Sally höll nu på att sys ihop.

Klockan 13.20 kom valparna in till oss och vi bestämde där och då att alla valparna kommer få det klockslaget som sin födelsetid. Vem som föddes i vilken ordning vet vi ju inte heller så därför kommer valparna hädanefter presenteras i en egen slumpartat ordning som vi bestämt.
I magen gömde sig 7 valpar, 2 tikar och 5 hanar (i nästa inlägg kommer vi presentera varje valp).
Efter flera timmar kom Sally, hon hade varit väldigt trött när hon vaknade upp efter kejsarsnittet så det hade dragit ut på tiden.
När hon väl kom till oss och fick sina valpar till sig så piggnade hon verkligen på sig! Eftersom några valpar kom ut innan vi behövde åka in så hade Sallys moderskänslor redan kickat igång.

Efter en lång dag fick vi äntligen åka hem. Väldigt trötta men så himla tacksamma över att allt hade gått så bra som det hade gjort, vi fick ju alla valparna och Sally välbehållna med oss hem.
Det här är första gången på snart 12 år som vi fick vara med om att åka iväg och då blir man ju väldigt glad att allt gick så bra som det faktiskt gjorde.
Sally har dunderhonung i brösten så redan när vi kom hem från djursjukhuset så hade alla valparna gått upp i vikt!!!

Stort tack till Bagarmossens djursjukhus, till Sandra, Annika, Helen och alla sköterskor. Vi känner oss väl omhändertagna och är så tacksamma över den fantastiska vård som valparna och Sally fick. Man ska vara hund, de har så otroligt mycket bättre vård än vad vi människor har!

//Sofia

Nu har valpisarna legat i Sallys mage i hela 8 veckor.
Det känns verkligen konstigt att det var för två månader sen som vi var ner till James i Skillingaryd för dejt. Tiden har gått så himla fort!
Sally har börjat visa att valpningen närmar sig. Hon blir då och då flåsig och magen blir spänd. Hon vill ha mycket närhet och vi finns för henne som stöd för att hon ska känna sig trygg inför det som komma skall.

Livmodern är nu mycket stor och fostren är cirka 15 cm långa.

Oj så nyfikna vi är allihopa!!!
Vilka är ni älskade små barn?

Det här blir förmodligen den sista veckouppdateringen. Ingen av våra tikar har gått tiden ut (63 dagar). Nu är det bara invänta att valparnas hormoner vinner över Sallys hormoner och att valpningen sätts igång!
//Sofia

Ja Dagen D närmar sig, det är ett som är säkert. Vi har börjat förbereda oss mentalt på att välkomna ett nytt gäng Amazing Selma’s-valpar.
Det är alltid så konstigt att dom ena stunden är i magen för att i nästa vara ute hos oss och vi är såååå nyfikna på vilka det är som är därinne?

Man märker att det närmar sig. Sally har hela tiden mått så bra men nu märker man att livmodern håller på att förbereda sig. Hon får då och då små sammandragningar och har börjat bädda lite då och då. Hon har börjat leta efter en lämplig plats att föda valparna på, t ex under bordet vid soffan.
Vi har ju dock en annan plan och valparnas första hem är redan på plats:

Ja nu närmar det sig minst sagt…
Fortsättning följer helt enkelt……
//Sofia

Det är lika häftigt varje gång man känner och ser att det faktiskt är små valpar inne i en tiks mage. Man kan inte annat än att fundera på vilka små varelser som gömmer sig där inne.
Lika osjälvklart vilka dom är just nu så blir det lika självklart är det sen att det är just dom när dom är här!
Här kommer den första filmen på när valparna sparkar, det är några riktigt rejäla sparkar som kom med:

Nu går vi verkligen in i ”vi-väntar-valpar-läge”.
Alla inköp så som cola, godis mm ska inhandlas (precis sånt man behöver när valpningen väl är igång).
Alla saker ska plockas fram och i helgen ska valplådan fram!
Sally har även fått prova på magtäcket som hennes pappas matte Anna en gång i tiden har sytt till oss. Den är gjord för att skydda dräktiga tikmagar och sen även brösten när dom börjar fyllas på med mjölk (för att undvika mjölkstockning!

//Sofia

Nu har Sally varit dräktig i 7 veckor vilket även innebär att hon har flyttat hem till oss.
Det som känns skönt är att Sally känner både oss och våra tjejer så det är inte konstigt alls för henne att vara här.

Nu är fostren ca 10 cm långa och livmodern fyller stora delar av buken.
Valpisarna är så starka så man både känner dom om man lägger handen mot magen samt att man även ser dom sparka mot bukväggen!
Här är veckans magbilder:

Pia kommer nu att stanna hos oss och Sally i några dagar. Valpningen kommer jag och Helena att sköta själva och sen kommer Pia tillbaka. 😉

//Sofia

Tiden går så fort, om 1 vecka är Sally här hos oss och vi går på ”riktigt” in i förberedelsefasen för att välkomna valparna i hennes mage till världen 🙂

Sally mår fortfarande toppenbra.

Nu är fostren ca 7 cm långa och man kan se att delar av rörbenen har börjat förbenas. Pälsen börjar växa runt dag 45.

En tränad hand kan nu känna fosterrörelser, det känns som små lätta fjärilsvingar i handflatan.

// Helena

Nu har valparna legat i Sallys mage i 35 dagar och det börjar synas på hennes mage att hon väntar valpar 🙂
Nu liknar fostren en hund (innan den här veckan kallas fostren för embryon). Ett beaglefoster som är 35 dagar gammalt är ca 35mm långt. Fostren har utvecklade ögonlock som täcker ögonen, och ytteröron som täcker öronöppningen. Man kan också avgöra könstillhörigheten. Förbening sker av bröstben, bogblad och revben. Fosterblåsorna har nu blivit så stora att de fyller ut hela livmodern så att denna får ett mer jämntjockt utseende.

Sallys matte Pia hälsar att Sally mår toppenbra och hon äter med god aptit. Sally som redan tidigare varit en lugn och harmonisk tik har nu fått en än mer drottningliknande värdighet. Det är precis som att hon vet att hon bär på små kronjuveler i sin mage 😀

Fortsättning följer…….

// Helena

Sally har spenderat helgen tillsammans med matte Pia och husse Håkan i deras stuga. Precis som för människor så påverkas tikarna olika av dräktigheter.
Vissa mår jätteilla (det blev Alice och Doris) medan som för Sallys del så har det inte märkts nämnvärt att hon är dräktig mer än att brösten blivit större.
Det är skönt när dom mår bra!
Nu när dräktigheten är konstaterad så kommer ni varje tisdag få uppdateringar om vad som händer i magen samt bilder på hur magen utvecklas!
När Sally har gått 7 veckor kommer hon flytta hem till oss och vi går in i ”vi-väntar-på-valpnings-läge”.

//Sofia

Idag var Sally och vi till veterinären.
Nog för att vi har tyckt att alla tecken har visats för dräktighet men helt säker kan man ju aldrig vara. Det är många uppfödare som genom åren har blivit lurade av sina tikar och det enklaste och just nu enda sättet att veta så här tidigt är att göra ett ultraljud.
Och här är en bild på ett av resultaten:

Klart det gömde sig en hel hög med valpisar i Sallys mage!!!!
Matte Pia fällde några tårar när ultraljudsproben kom mot magen och veterinären konstaterade att jaaa här var det valpisar!
Nu väntar en spänd väntan på att få se vad för små varelser som gömmer sig där inne, det får vi se i slutet av november.

Valparna kommer därför vara redo för sina nya familjer i mitten på januari 2020 och om du är intresserad av en valp från oss och kan ta emot en valp när dessa guldklimpar är redo för att flytta så är ni välkommen att höra av er och berätta mer om er själva.

Det bästa med att göra ultraljud hos Haninge Djurklinik är att man får rörliga bilder så här kommer Q-kullens allra första filmklipp:

//Sofia

Idag är det två veckor sen Sally var på dejt med James!
Än är det förtidigt att veta om dejten kommer resultera i valpar men åååååh så nyfikna vi är!??♥️

//Sofia

Inget är som väntans tider 🙂 Det är lika spännande och lika lång väntan varje gång efter att någon av tikarna varit på dejt. Vad är det för små individer som förhoppningsvis växer och frodas i Sallys mage just nu?

Sally har vi följt på nära håll under hela hennes uppväxt i och med att hon bor hos våra allra bästa vänner Pia och Håkan och vi träffas så ofta vi kan och umgås gärna under några dagar antingen hemma hos oss eller i deras fritidshus

Sally är en så fin och go tjej och så enkel på alla sätt och vis. Precis som vi skrivit tidigare hänger hon med sin familj överallt (där man får ha hundar med sig) och hon trivs med både stora och små 2-bentingar.

Var hittar man då en lika trevlig, go och enkel kille? Jo, i de djupa Smålands-skogarna 😀

Den här herren har vi ”hållit koll” på under en längre tid. Att han är snygg råder inget tvivel om, det har han papper på 😀 , men hur han var som individ visste vi inte så mycket om eftersom vi bara sett honom lite så där på håll vid och i utställningsringen. När vi nämnde James för olika personer som träffat honom mer och fick vi samma svar: ”James är en jättetrevlig kille!”. Med de orden i minnet och efter att ha tittat närmare på hans stamtavla och hur det såg ut hälsomässigt runt omkring honom tog vi kontakt med Jessica. När Jessica beskrev James personlighet blev vi överlyckliga. Sammanfattningen blev ”En enklare och mer okomplicerad portis får man leta efter!”
Det var ju precis en sån kille vi letade efter. Sally är enkelheten själv och det är ju James också. Kan det bli bättre??? 😀

Fortsättning följer………

// Helena