Amazing Selma´s

Idag hade vi och Maya en tid inbokad för återbesök hos Bagarmossens Djursjukhus.
Maya mår mycket bättre, även om hon inte är helt återställd vilket inte är så konstigt.
I och med att hon mår så pass mycket bättre så fick Doris följa med, socialträning är ju alltid bra på små valpar (nja, särskilt liten är hon ju inte längre)…
Maya var lite fundersam på om vi skulle lämna henne kvar där igen men vi lugnade henne och talade om att hon skulle bara ta lite nya tester och sen få följa med hem.

En svullnad som vi trodde var lymfkörteln som var svullen visade sig vara spottkörteln.
Det är alltså med all sannolikhet en spottkörtelinflammation som Maya har fått.
Det förklarar till varför Maya inte riktigt ville äta när hon kom hem samt att hon inte ville böja huvudet uppåt när veterinären gjorde böjprov när vi kom in akut i onsdags.

Maya var så fantastiskt duktig idag och veterinären kallade henne för en ”prakt-elev”. Helt utan att protestera kunde veterinären genom att använda en kanyl och spruta få ut vätska från spottkörteln som nu är skickad på odling och analys för att med all säkerhet kunna säkerställa att det är en inflammation där.
Därefter togs även ett nytt blodprov för att se hur snabbsänkan låg till. Det var ju det enda som hade varit för högt och avvikande av de tester som tagits tidigare.

För en liten stund sedan hörde veterinären av sig och meddelade att snabbsänkan nu åter var normal!!
Så oerhört skönt!
I slutet på veckan får vi svar på vad odlingen visar och vi kan fokusera på att leva ett vanligt liv.

Vi är ju så förskonade från sjuka hundar och det har varit några påfrestande dagar. Ovissheten om vad som är fel har varit den jobbigaste men nu vet vi ju (nästan) vad som orsakade febern!

//Sofia

Bara för att bloggen inte uppdateras så betyder det inte att det inte händer saker i vårat liv som hundägare. Det har varit omtumlande dagar i vårat liv.
I onsdags började dagen som vilken dag som helst och det verkade som att den skulle avslutas som vilken annan. Istället hamnade vi hos veterinären.
På facebook hamnade den korta versionen av allt som hände men här kommer den lite längre.

Mamma och pappa släpper av mig, Maya och Nemi hemma hos mig.
Maya lägger sig i hallen och när jag går förbi henne tänker jag att: ”oj vad hon sover djupt och vad hon drömmer”.
Men nej, Maya varken sover eller drömmer. Hon är vaken men ligger och skakar i kroppen. Det är inga skakningar så att man kan tro att det är något anfall eller så. Skakningarna liknar väldigt mycket så som det ser ut när en tik som ska valpa får feberfrossa.
Skillnaden då är att tikens temp sjunker. Jag springer och hämtar termometern och den visar på 39,5 grader!!!
Ringer lite smått i panik till mamma som åker upp till oss, Maya har ju feber!!!
Innan mamma kommer får jag upp Maya på benen, motvilligt ställer hon sig upp (hon vill helst lägga sig ner igen). Hon står som en ostkrok i ryggen, flåsar och har ögonen uppspärrade.
När mamma sedan kommer ser även hon att Maya inte mår bra.

Vi brukar säga som så här när andra hundägare eller valpköpare frågar om de ska åka in till veterinären med sina hundar, vi liknar det med när vi är ute och går i skogen under svamptider: ”ser man något gult och funderar på om det där är kantareller, dvs att man tvekar, då är det inte kantareller. Men när man ser en kantarell, då vet man att det är det, utan tveksamheter”.
Detsamma gäller att åka till veterinären. Man vet när man måste åka, tvekar man kan man nästan alltid avvakta.
När mamma kom insåg både hon och jag att det var ”gula kantareller” så vi styr färden mot Bagarmossens Djursjukhus som har nattöppet här i Stockholm.

Under resan kommer vi fram på telefonen och förvarnar om att vi kommer.
Vår första rädsla var att Maya skulle ha livmoderinflammation i och med att Maya precis slutat löpa och då gäller det att handla snabbt.

När vi kommer fram får vi ett eget rum på en gång och tempen tas på Maya igen, den har stigit ytterligare till 39,7 grader. Ganska snart därefter kommer en sköterska som tar flera blodprover.

I och med att det är kväll är personalstyrkan begränsad och veterinären tar sig igenom alla patienterna utifrån allvarlighetsgraden av problemet.
Efter någon timme kommer veterinären som känner igenom Maya. Vi har tur den här kvällen, veterinären har möjlighet att göra ett ultraljud så här sent på kvällen (nu är klockan ungefär vid 22.30).
Ultraljudet visar inte på någon livmoderinflammation och vi får invänta provsvaren från blodproven.

Under hela den här kvällen medan vi väntar så ligger Maya i mammas knä och har feberskakningar. Vi märker hur Maya försvinner in i sig själv.
De hemskaste av tankar far genom mitt huvud, tänk att behöva ta bort sitt djur i det här skedet. Mayas själ och personlighet har försvunnit bort djupt in i hennes kropp.
Ibland tittar hon upp, viftar lite på svansen men den kontakt vi annars har är borta, vår vanliga Maya är borta!
Halv tolv får vi svar på blodproverna som inte visar något alls.
Maya läggs in med dropp över natten och mer avancerade blodprover ska tas (sådana som de inte kan göra på natten)….
Att behöva lämna henne kvar där skar sönder våra hjärtan. Såklart visste vi att det var nödvändigt men som djurägare så vill du ju finnas där för ditt djur och att lämna dom när de mår som allra sämst, den känslan är allt annat än bra.
Det här var första gången någonsin i vårt liv som hundägare som vi måste lämna kvar någon av hundarna hos veterinären över natten. Våra hundar har aldrig varit sjuka, vi är aldrig hos veterinären förutom för grundläggande saker så som vaccination, höft- och armbågsröntgen mm mm. Vi har varit riktigt förskonade från sånt här *peppar peppar*!
Chockade åker vi hem. Miljoner tankar far genom huvudet, vad var det som hände? Varför hände det? Vad har vi missat?
Vi är sådana djurägare som studerar våra hundar dagligen, vi noterar minsta lilla förändring och när något sånt här sker så blir vi såklart arga på oss själva. Hur har vi kunnat missa att Maya inte mår bra?!!?!

Natten för oss är orolig. Dagen går och vi undrar hur Maya har det.
På eftermiddagen hör veterinären av sig. Mayas temp gick ner under natten till 39 grader.
De nya blodproverna visar inte heller någonting. Ett till ultraljud har gjorts och ja, livmodern är liiiite förstorad men det är ingen inflammation (det är ju inte så konstigt att den är liiite förstorad eftersom hon födde 10 valpar för 5,5 månader sedan samt precis har löpt).
En röntgen på lungorna görs, som inte heller visar någonting, en första koll om hon har urinvägsinfektion görs, det visar inte heller något….
Veterinärerna står lika frågande som vi, varför har hon fått feber?!

Vi kommer överens med veterinären om att Maya förmodligen ska få komma hem nästa dag, fredag, så Maya får stanna ytterligare en natt….
Fredagen kommer.
Veterinären hör av sig och säger att febern nu är helt borta. Fredagens prover har visat att snabbsänkan är förhöjd, det tyder på att det är en pågående inflammation men man kan inte säga vart. Droppet är bortplockat och om bara febern håller sig nere så får hon komma hem under eftermiddagen.

Kl 14.00 är vi på Bagarmossens Djursjukhus. Det är en trött men otroligt glad Maya som vi möter.
Våra tårar sprutar och Maya slänger sig i våra knän.
Vi får veta att Maya har skött sig strålande under sin vistelse. Hon har tyckt att det har varit lite konstigt med alla tester som tagits men varit väldigt medgörlig. Hon har varit otroligt lugn och inte alls orolig som vissa hundar kan bli i sådana situationer.
En trött Maya och en glad Sofia utanför veterinären på väg hem!
”Nu åker vi hem, tycker Maya”
Tempen har hållit sig nere under dessa två dagar som gått hemma. Maya blir lite piggare hela tiden men när hon sover så sover hon djupt.
Igår morse gick Maya fram och plockade upp en leksak när vi vaknade, ett bra tecken på att hon börjar må bättre.

Vi vet fortfarande inte vad som hände. Igår upptäckte vi att hon var svullen under hakan och ner mot bröstet. Idag hade svullnaden lagt sig ner nästan helt.
Eftersom händelseförloppet gick så otroligt fort så frågar vi oss om det kan vara ett huggormsbett (hon blev ju dålig efter promenaden)? Eller är det pga fästingar? Eller vad är det annars?
Huvudsaken är att Maya blir frisk och mår bra.
Ibland är det så att man aldrig får reda på varför dom blir sjuka men allt blir så mycket lättare om man vet varför.
Oron är konstant just nu. Med tanke på hur dålig Maya var i onsdags så räknar vi med att det kommer ta tid innan hon är tillbaka till sitt vanliga glada och spralliga jag.
Första natten vaknade jag hur många gånger som helst bara för att se att hon andades.
Det är så svårt att förstå att Maya 3 dagar efter att den här bilden togs, skulle bli sjuk och behöva läggas in hos veterinären.
På tisdag ska vi tillbaka på kontroll och fler tester ska göras igen och vi får förmodligen svar på odlingen de har gjort för urinvägsinfektion.
Allt kretsar kring Maya just nu och det känns så elakt mot de andra tjejerna men det är så det får vara nu.
Vi är i vår egna lilla bubbla MEN ingen får tveka att höra av sig (speciellt våra valpköpare) om det är något ni behöver hjälp med eller undrar över. Vi finns här, precis som vanligt, men våra hjärnor fungerar inte riktigt som de brukar.
Ni stör aldrig, kom ihåg det!
Vår fokus i vårat liv ligger just nu på att Maya ska bli frisk och ”back to normal”.

Ta hand om er och ta vara på dagen, man vet aldrig vad som sker i livet och det kan ändras från en minut till den andra.
Vi är så otroligt tacksamma över att allt hittills har gått bra och att vi får dela livet tillsammans med 6 underbara portistjejer!

//Sofia

Vissa utställningsplatser sätter sig lite extra i hjärtat, Köping är en sån plats. Förra året tog Maya sitt championat i Köping och då såg det ut så här:
I år åkte vi dit igen och med oss från vår flock hade vi Nemi, Maya och Selma.
Väl på plats träffade vi även Barons familj och Dino & Dantes familj.
Bland öppenklassens hanar fanns Amazing Selma’s Energetic Asterix ”Dino” och Amazing Selma’s Forrest Gump ”Baron”
Domaren hade velat ha mer driv i Dinos steg i ringen samt en mer utfylld nos (hon var en domare som gick mycket på nos och rörelser). Av den anledningen tilldelades Dino Very Good, lite snålt kan jag tycka för han är en riktig snygging!
Snygga killen!
Snygga killen Baron föll idag domaren mer i smaken och han tilldelades Excellent. Domaren gillade honom så pass mycket att han blev bästa öppenklasshane med CK och slutade som 4e bästa hane och tog även sitt första CERT!!!!!
Så här glad blev Baron över sin och matte Johannas prestation.
Köping levererade igen! Förra året blev ju Maya champion och året innan tog Barons pappa Borka sitt championat där!
Barons hussar Jens och Gustav blev också glada över Barons CERT. Gustav blev nog mest glad över att få leka med rosetten!
Baron med CERT-rosetten!
När det var dags för öppenklasstikarna så klev Nemi och jag in i ringen.
Precis som brorsan så fick Nemi Very Good, domaren ville att hon skulle vara mer utvecklad i kroppen….. Vi får invänta tiden helt enkelt .
När öppenklassen var klara så gick jag och Maya in i ringen i cahmpionklassen:
Inte kan man väl tro att denna tjej blev mamma till 10 valpar i februari? Snacka om att hon har återhämtat sig bra!!
Maya tilldelades Excellent och blev 2a i klassen med CK. Domaren hade velat ha nosen som tiken som placerade sig innan Maya på Maya. Lite tråkigt att en nos ska ha en sån avgörande betydelse när hon tyckte om Mayas helhet i övrigt, men domaren dömer som dom gör.
i Bästa-tik-klassen blev Maya slutligen oplacerad, men vi var nöjda och glada ändå!
Selma tycker att det är så himla kul att få följa med på olika aktiviteter. Dessutom tycker hon att det är så otroligt kul att få ställas ut så vi bestämde oss för att även anmälda Selma till utställningen.
Det är intressant vad som har hänt på 10 år. För 10 år sedan ville domarna inte ha lika grova hundar som de vill ha idag och de ville inte att nosarna på hundarna skulle vara lika grova som de vill idag.
Selma tilldelades idag Very Good och kom 2a i veteranklassen pga att hon är för tunn och har ett för tunt nosparti. Selma som förr alltid fick 1-or (som var innan vi övergick till Excellent, Very Good mm).
Något att fundera på är ju vad domarna påverkar hur aveln ter sig. Vill de ha grova, stora och portisar med myyycket päls så är det ju det som avlas fram.
Hur som haver så hade mamma och Selma superkul i ringen och det är ju det som räknas, oavsett resultat. Hur många 10-åringar är det som får att de rör sig som valpar i ringen?!

Eftersom det var 4a Amazing Selma’s-hundar som var anmälda och alla fick minst Very Good så ställde vi även upp i uppfödarklass:
Där bedömer domaren hur hela gruppen ser ut tillsammans. Hur lika de är, hur jämna de är osv.
Vi fick en jättefin kritik men domaren sa att ”ungdomarna” Baron, Dino och Nemi ju är fortfarande under utveckling men att det var en fin grupp med härliga uttryck.
Vi tilldelades ett Hederspris och blev bästa grupp (i och för sig var vi ensamma men domaren behöver ju inte tilldela Hp ).
Vi hade en härlig dag i Köping och vi är så himla glada över våra fina valpköpare och våra fina avkommor. Att vi får möjligheten att uppleva allt det här och att våra avkommor visas upp, det är guld värt!
Tusen tack för idag Köping, vi ses förhoppningsvis även nästa år!
//Sofia

I torsdags åkte jag, Sofia, Doris och Selma till Järfälla. Där bor Cookie och hennes dotter Java.
Doris och Java blev så glada att träffa varandra igen och dom började leka på en gång
”Borta bra men hemma bäst” hälsar Cookie.
Java blev så lycklig att träffa oss så hon kissade på sig en liten skvätt
Det gäller att passa på att valpgosa när man får chansen
Cookies och Javas lillhusse Viggo tyckte det var kul att titta på när Doris och Java brottades
Selma tyckte det var bättre att titta på ”småungarna” från soffan istället
Stort tack för trevligt sällskap, familjen Cronfalk!!

// Helena och Sofia

För er som eventuellt inte vet vad ”ringträning” innebär: det är utställningsträning (trots att området där man visar upp sin hund på en utställning alltid är kvadratisk/rektangulär kallas det ”ring”). Att gå på ringträning med sin hund innan man anmäler den till en utställning borde vara lika självklart som att man inte anmäler sin hund till en lydnads-/agility-/spårtävling innan man gått kurs och vet att hunden förstår vad den ska göra. Vi har den stora lyckan att bo nära Stockholm. Varför då? undrar du kanske. Jo, för här bor (i våra ögon) den bästa ringtränaren. Han heter Gerard O’shea och han har en fantastisk förmåga att ta fram det bästa hos varje enskild hund.
Han åker världen runt och har kurser både i utställningsträning och ”Dog management”.

Det man får lära sig på Gerards kurser är att samarbete mellan förare och hund är superviktigt men minst lika viktigt är att det ska vara kul för hunden att ringträna. Om det aldrig blir mer än ”trava” och ”stå” för hunden när den tränar inför en utställning eller när den ställs ut kommer den inte ha några förväntningar och därmed blir det trååååkigt.

Doris har nu fått börja ringträna ”på riktigt” även om jag redan från hon var 8 veckor gammal har tränat henne utan att hon förstått det. Vi leker oss fram och målet är att hon ska lära sig vad jag vill att hon ska göra utan att det blir för mycket krav. På våra promenader kommer helt plötsligt ett ”Hopp, hopp!” och det betyder ”galoppera” och ha kuuuuul !

I onsdags var det träning på Gärdet och så här såg det ut:
Fokuserad blick framåt!
Det blir många pauser i träningen då Gerard t ex går igenom nästa steg
Duktig Doris!
Med min högra hand visar jag tecknet ”Stå!” för Doris. Hon fokuserar på min hand eftersom hon lärt sig att jag när som helst kan visa tecknet för ”Nu får du belöning!”

Det var inte bara Doris som var på träningen. Brorsan Dante var också där och det var allra första gången för honom. Han och hans matte Carina var jätteduktiga:
Snyggt!
Fina och duktiga Dante!
// Helena

Förra helgen när Sofia, Maya, Nemi och Micke var i Tvååker på utställning roade vi oss andra med lite vattenaktiviteter. Tjejerna tycker det är kul att plocka upp godisbitar under vatten:
Det är så kul att se hur dom jobbar under vattenytan, dom ”kokar kaffe” och kan vara under länge och då kan man se hur de liksom luktar sig till var godisarna är (i det här fallet korvbitar)
// Helena

I torsdags var bilen packad och jag, Micke, Maya och Nemi styrde den söderut, närmare bestämt Göteborg.
Vi gjorde en liten mini-semester och i samma veva passade vi på att få med två utställningar i Tvååker.
Bilfärden ner var inte det roligaste, regn, regn och regn!
Vi bodde på hotell i Mölndal utanför Göteborg (jag bodde där när jag gick min utbildning till hundfysioterapeut).
På kvällen åkte vi till Hovås och åt på deras Kallbadhus, såklart passade vi på att ta vackra bilder på tjejerna:
På fredagen åkte vi till Tvååker, det var första gången jag någonsin ställde där.
Vi hade ju regn när vi åkte ner men på fredagen sken solen över oss, dock blåste det något enormt så inne i ringen såg man knappt vad man gjorde.
Hur som helst.
Nemi tilldelades ett Very Good och kom 2a i sin klass.
Sen var det dags för Maya:
Maya tilldelades Excellent, CK och blev 5a i championklassen (och sen oplacerad i bästa-tik).
Båda tjejerna fick väldigt fina kritiker. Att Maya 7 år gammal konkurrerar mot tikar som är många år yngre och ändå står sig bra mot dom känns jättekul!
Nemi vet jag kommer behöva tid på sig att blomma ut, precis som sin mor!
Efter utställningen åkte vi tillbaka till Göteborg.
Vi lärde oss snabbt att Göteborg inte alls är lika hundvänligt som det är i Stockholm. Till och med i Nynäshamn så kan du utan tveksamheter ta med dig hunden på uteserveringar om du ska äta mat. Jag har aldrig ens tänkt tanken att hundarna inte ska få följa med.
Så är det inte alls i Göteborg, hundarna är inte välkomna någonstans!
Vi hade turen att hitta en restaurang där servitrisen gjorde ett undantag med kommentaren: ”men ååh, dom var ju så söta, okej jag gör ett undantag för er”:
Vi fick i oss mat och njöt sedan av kvällen.
Lördagen kom och det var nya tag i utställningsringen. Domaren för dagen var en Irländare som var ruskigt snål med att dela ut CK (raserna innan oss fick knappt några alls utdelade).
Nemi är ju som sagt en tik under utveckling. Hon är superduktig i ringen och vet exakt vad hon ska göra. Hon visar stor potential och så fort hennes kropp har utvecklats färdigt så kommer hon bli väldigt bra!
Förra året tilldelades hon Very Good på alla sina utställningar så när den röda skylten höjdes i luften kändes livet otroligt bra:
Som sagt så tilldelades hon Excellent och dessutom vann hon sin klass. Domaren, som jag sa tidigare var snål med sina CK, valde att inte ge henne något. Såklart tråkigt men glada blev vi över den röda skylten!
Maya tilldelades Excellent och kom 5a i klassen. Den här dagen kändes det helt okej att bli placerad långt bak då endast 1 championtik fick CK.
Jag är otroligt glad över mina fina tjejer som skötte sig så bra.
Men en Nemi som var väldigt skendräktig och med en Maya som faktiskt befann sig i höglöp så är jag imponerad över hur duktiga dom var!
Efter utställningen åkte vi in till Varberg för att äta ”lunch”:
Trötta åkte vi tillbaka till hotellet och senare på kvällen åkte vi till Ica och köpte med oss fika för att därefter åka till Hovås där vi satte oss längs vattnet:
På söndagen packade vi oss in i bilen igen, återigen regnade det på bilfärden hem.
Vi har haft härliga dagar tillsammans och det var kul att få spendera tid tillsammans med Micke, Maya och Nemi.
Vi har dessutom haft väldigt trevligt sällskap kring ringen av framför allt Elisabeth (Bertils uppfödare), hennes valpköpare Emelie samt Emelies mamma. Stort tack för 2 härliga dagar!
Kanske blir det en favorit i repris nästa år, vem vet?!?!
//Sofia